Kategoriarkiv: Thomas Dennerby

Sjögrans korsband är av – legendaren missar OS

Publicerad den av
Svara

Korsbandet är av, och Therese Sjögran missar OS.
Det är förstås extremt tråkigt för Sjögran, som får försöka kämpa sig tillbaka till EM nästa år – så att hon får ett värdigt slut på sin framgångsrika karriär.

Men det är definitivt också en nyhet som lär skaka om tillvaron för Thomas Dennerby.
För det här är allvarligt för landslaget.
Jag har i kväll läst kommentarer om att Sjögran inte har varit lika bra som tidigare säsonger. Och att det här kanske inte är någon större smäll för landslaget.
Men det är det.

För Sjögran är tidernas mesta svenska landslagsspelare. Och även om jag inte sett några Malmömatcher i år så noterar jag att hon trots allt har gjort två mål och fem målpass i damallsvenskan i år. Det är inte dåligt – utan det är faktiskt bättre än hennes siffror under hösten i fjol.
Och den erfarenhet hon har med sig ut på planen kan ingen 20-åring ersätta. Inte ens om 20-åringen har snabbare fötter och bättre spänst.

Visst, när jag sett vissa landskamper så har jag ibland retat mig på spelare som Sjögran och Caroline Seger. Jag har i perioder tyckt att båda har varit överskattade, och bromsat upp spelet.
Men ett lag behöver modiga spelare att luta sig mot när det blåser. Och båda är den typen av spelare som har mod att försöka vara kreativa i alla situationer. De vågar hålla i bollen även när laget är satt under extrem press.
Sjögrans skada blir extra allvarlig när även andra erfarna spelare som Sara Larsson och Charlotte Rohlin också ser ut att missa spelen.

Men visst. Nu gäller det att se framåt. Och man måste även försöka hitta positiva saker i allt elände.
Det mest positiva i det här är att dörren öppnas för yngre spelare. När de rutinerade inte är med måste de unga kliva fram och ta ansvar.
I LdB FC Malmö får förhoppningsvis Elin Rubensson nu plats i startelvan. Det lilla jag har sett av henne den här våren har varit väldigt lovande. Med ökat ansvar kanske hon kan ta ännu ett steg. Och då borde hon kunna vara en kandidat för EM nästa år.

I landslaget måste Antonia Göransson nu vara väldigt nära startelvan. För ett år sedan hade valet av Göransson och Sofia Jakobsson på varsin kant gjort att laget blivit lite väl offensivt balanserat. Men jag har sett Göransson mycket i Turbine Potsdam under våren, och har imponerats av att hon har tagit ett stort defensivt ansvar. Jag hade inte varit rädd för att spela de båda 90:orna i startelvan.

Som jag skrev i förra inlägget så kan Sjögrans skada innebära att både Johanna Almgren och Kosovare Asllani kommer med i OS-truppen. Men Dennerby kanske tänker annorlunda. På tisdag får vi en föraning. Då presenteras nämligen truppen till trenationsturneringen i juni – den som kallas Volvo Winners Cup.

Sjögran också skadad – OS i fara

Publicerad den av
Svara

Enligt damfotboll.com har Therese Sjögran skadat knät på träning med LdB FC Malmö i går, och man befarar att hela säsongen kan vara i fara.

Det vore förstås i första hand otroligt tråkigt för Sjögran – och för Malmö. Men det är också nyheter av ett slag som förbundskapten Thomas Dennerby absolut inte vill höra. Sjögran är ju en av de 15 spelare som känts självklara i Dennerbys OS-trupp.
Av de 15 har redan Charlotte Rohlin strukits för en korsbandsskada. Och nu är det alltså risk att även Sjögran åker bort från listan. Dessutom ser det ju ut som att Sara Larsson inte kommer att hinna bli spelklar i tid för spelen.

I kväll väntas mer detaljerade uppgifter om hur allvarligt skadad den 35-åriga veteranen är. Skulle hon missa OS innebär det sannolikt att värdet på Kosovare Asllani och Johanna Almgren:s aktier ökar rejält.

Berglund och Levenstad mot Skottland – det var intressant

Publicerad den av
Svara

Det blir Emma Berglund och Malin Levenstad som bildar svenskt mittlås i morgon. Det är ju förstås intressant.

För båda är förstås värda ett rejält test. Och jag har förordat Berglund som startspelare i OS. Men på förbundskaptenens lista är hon sannolikt inte med i OS-elvan, och att landslaget nu måste ställa upp med de spelare som egentligen är förbundskaptenens femte- och sjättealternativ som mittbackar känns knappast bra.

Utöver långtidsskadade Charlotte Rohlin och Sara Larsson är nu nämligen både Linda Sembrant och Stina Segerström småskadade, och står över i morgon.
Sannolikt är det ändå de båda sistnämnda som är Thomas Dennerby:s förstaval som mittbackar till OS. Att de nu bara får max tre matcher på sig att spela ihop sig är minst sagt oroande.

Hela laguppställningen kom just upp på förbundet hemsida. Och startelvan ser ut så här i sin helhet:
Sofia Lundgren – Annica Svensson, Malin Levenstad, Emma Berglund, Sara Thunebro – Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist – Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Marie Hammarström – Lotta Schelin.

Med tanke på att inte heller Caroline Seger är i spelbart skick är det en ganska väntad uppställning.

Det kunde ha varit en skräll att Sofia Lundgren får chansen i målet. Men det visade sig mer bero på att Hedvig Lindahl är krasslig än på att Dennerby funderar på ett skifte på förstamålvaktsposten.
Jag hade föredragit Antonia Göransson på vänsterkanten i stället för Hammarström. Men Göransson skall ju spela guldmatch i Tyskland på måndags, så det här passar kanske hennes syften bäst.

Är Edlund en OS-spelare?

Publicerad den av
1

I morgon spelar landslaget borta mot Skottland i en riktigt viktig landskamp i OS-förberedelserna.

Om den går att se på tv, eller via stream?
Nej, inte vad jag har uppfattat.

Och jag är inte ett dugg förvånad över det. För Svenska Fotbollförbundet har ju som bekant inget som helst intresse av att marknadsföra sina damer.

Jag har flera gånger tidigare framfört kritik i frågan, och orkar inte upprepa mina argument ännu en gång. Men vill du trots allt läsa all min kritik mot förbundets hantering av sitt damlandslag är här ett potpurri av länkar:

* Lag av världsklass, men hur blir det med publiksiffrorna?
* Riktigt pinsam kunskapsmiss av förbundsbasen
* Blir det megafiasko i Malmö?
* Äntligen en hemmalandskamp – det var verkligen på tiden
* Kapten Seger sågar sitt eget förbund
* Sveriges förlustmatch mot Kanada gick bara att följa på twitter

Jag tänkte i stället rikta in mig på de sportsliga frågorna. Valet av mittbackar är väl egentligen den mest intressanta, men jag tänkte hoppa över den i dag, och i stället diskutera forwards.

Jag har i dagarna varit inblandad i en liten debatt på twitter om just forwardsfrågan. Det är väl främst om Vittsjös skyttedrottning Sofie Andersson borde testas eller inte som har diskuterats. Och som bekant tycker jag att hon är väl värd en chans.
I botten av det här inlägget har jag förklarat varför.

Till Skottlandskampen är till slut sex forwards uttagna, nämligen Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Madelaine Edlund, Kosovare Asllani, Susanne Moberg och Jessica Landström.
Som det ser ut nu kommer de tre först nämnda samt en av Asllani eller Johanna Almgren att få plats i OS-truppen.

Det jag inte kan förstå är Madelaine Edlunds givna OS-plats. Hon har gjort ett mål på 30 A-landskamper. Och Edlund är en forward som förbundskapten Thomas Dennerby under VM ifjol framhöll för sina defensiva egenskaper.
Jag har snart varit tränare under 20 år, och aldrig känt behov av att byta in en defensiv forward. Aldrig.

Däremot vill man gärna ha så många tänkbara matchvinnare som möjligt att tillgå i jämna kamper. Eller måltjuvar att kasta in när man jagar kvittering.
Edlund spelar i Tyresö, och har gjort tre mål hittills i damallsvenskan. Alla tre har i princip helt och hållet varit signerade Marta. Edlund har inte behövt göra så mycket. Se själv de två målen mot Jitex – där det andra till och med kan vara ett självmål – och det mot KDFF.

Edlund har inte lyckats göra ett enda mål på egen hand i ett stjärnspäckat topplag. Det imponerar inte på mig.

I den omtalade twitterdiskussionen framfördes synpunkterna att spelare som Lisa Ek och Sofie Andersson säkert kommer att få chansen i landslaget efter OS. Och att Dennerby gör rätt i att spela säkra kort i nuläget.

Jag vet hur man bygger lag, och håller tveklöst med om att stommen i truppen måste bestå av säkra, sedan länge inspelade kort. Men de sista platserna kan man ha råd att ge till jokrar. Spelare med exceptionell toppform, som kan avgöra matcher.
Sofie Andersson känns som en sådan. Det gör inte Madde Edlund.

Varken Segerström eller Fischer visade OS-form

Publicerad den av
Svara

Som jag berättade i förra inlägget åkte jag till Valhalla i tisdags för att kolla in de OS-aktuella spelarna på planen.

Framför allt var det Stina Segerström som jag hade i fokus. Hon är ju högaktuell för en ordinarie plats i det svenska mittförsvaret.

Klart är att jag inte fick med mig de besked som jag hade önskat. De givna svenska OS-spelarna Segerström och Nilla Fischer visade ingen mästerskapsform, utan överglänstes av andra aktörer den här tisdagen.
Dessutom får ju en av Sofia Lundgren och Kristin Hammarström en OS-plats som reservmålvakt bakom Hedvig Lindahl.

Här är min analys, spelare för spelare:

Stina Segerström
Nej, det här var inte vad jag hoppades på. Gjorde ett par missbedömningar på höjdbollar, som öppnade lägen för LFC. Agerade inte med den pondus jag vill se de svenska mittbackarna göra i OS.

Nilla Fischer
Var direkt dålig. Seg och otajmad. Överglänstes rejält av Göteborgs båda innermittfältare. Är med i landslaget för sitt fysiska spel, och för sina ledaregenskaper. Borde således kunna leda sitt lag i motgång, och bromsa blödningen. Men verkade inte mäktig uppgiften. I högsta grad oroande.

Kristin Hammarström
Lugn säker, och höll nollan. Gjorde ett par fina räddningar på slutet. Men hade ärligt talat en ganska lugn dag, då LFC:s avslut inte höll allsvensk klass.

Sofia Lundgren
Sex insläppta mål, utan att vara dålig. För när laget har ett så uselt försvarsspel längre upp i planen är det inte lätt att vara målvakt. Tog ett friläge, men förlorade förstås trots allt matchen i matchen mot Hammarström.

Ytterligare tre svenska spelare som förekommit mer eller mindre frekvent i OS-diskussionen fanns på planen, nämligen:

Jessica Samuelsson
Nej, hon är inte redo för A-landslaget ännu. I och för sig svårstoppad när hon kommer med bollen, men är lite för slarvig i passningsspelet för att spela ett OS. Går dessutom bort sig lite väl lätt i defensiven.

Lisa Ek
Jag har varit tveksam till snacket om att släppa in Ek i landslaget. Men börjar ändra mig. Hon imponerade nämligen rejält. Löpvillig och passningssäker. Överglänste Fischer, och är den typen av vinnarskalle man vill ha i ett landslag. Hade varit väl värd ett test i en träningslandskamp.

Jane Törnqvist
Bästa mittbacken på planen. Lugn, bolltrygg och passningssäker. Hade säkerligen inte gjort bort sig i landslaget.

Johanna Almgren var skadad, och missade matchen. Med tanke på att Kosovare Asllani har visat toppform på sistone börjar jag undra om inte det blir Kristianstadsspelaren, och inte Almgren, som får den sista mittfältsplatsen till OS.

Två OS-aktuella spelare till fanns på planen. Och de visade bättre form än svenskorna. Storbritanniens OS-spelare Anita Asante gjorde en riktigt stark insats, och var klasser bättre än Nilla Fischer i en motsvarande roll. Klasskillnad. Allra vassast på planen var blixtsnabba amerikanskan Christen Press, som ju fortfarande har en minimal chans att få vara med i USA:s OS-trupp.

Tur att det är lite tid kvar till spelen i Storbritannien, så att våra OS-spelare har chansen att hitta sin form.

Tyresös förlust borde oroa många

Publicerad den av
Svara

Det skrällde som bekant till rejält i damallsvenskan igår. Kul på många vis. Men sättet som Tyresö föll på var inte roligt för landslaget. Tvärtom borde det göra Thomas Dennerby och alla supportrar rejält oroliga.

Jag har ju tidigare ifrågasatt snabbheten i Tyresös backlinje. Och kolla in det här klippet, och se hur lätt Linda Sembrant blir frånsprungen av Kosovare Asllani. Sembrant är en briljant passningsspelare, men hennes snabbhet håller inte på internationell nivå. Men som det ser ut nu är hon troligen en av våra ordinarie OS-mittbackar.
Jämför förresten Sembrants snabbhet med Kristianstads Sif Atladottir som springer ikapp Marta gång på gång i klippet. Och isländskans räddning bakom Hedvig Lindahl är en självklar kandidat till Årets Räddning 2012.

För övrigt är ju Veronica Boquete:s passning på slutet ett kandidat till Årets Passning 2012. Och Marta:s avslut en kandidat till Årets Miss 2012.

Apropå Dennerby, kan man se hon tycka till om landslagets skadeläge på förbundets webb-tv. Det går inte att länka till enskilda reportage, men just nu kommer Dennerbyintervjun upp som förstaval.

* Även AIK skrällde ju till rejält. Och det var en skräll… För att Kristianstad har en hög högstanivå vet man ju. Men att AIK skulle kunna slå LdB FC Malmö kunde jag inte ens ana.
Segern gör att AIK nu är med i serien på allvar. Men vilken klubb kan vara Stockholmslagets tänkbara räddningsplanka?
Som jag ser det ligger Kif Örebro illa till. Och kanske även Umeå.

I Malmö klev Katrine Veje av knäskadad. Det lutar åt årets sjunde korsbandsskada i damallsvenskan. Så fruktansvärt tråkigt.
Skönt dock att Umeåtalangen Lina Hurtig inte hade dragit av sitt korsband. Hon blir ”bara” borta en månad.

* Så till en internationell utblick. Jag börjar i Tyskland, där jag redan har skrivit om toppstriden här.
Den som vill se bilder har först höjdpunkter från Duisburg–Potsdam på den här länken. Njut av Patrica Hanebeck:s båda läckra mål. Och av Alyssa Naeher:s fina räddning på Simone Laudehr:s friläge. Vill man se hela matchen går det att göra här.

Och här hittar du höjdpunkter från Wolfsburg–Frankfurt, där publiksiffran för övrigt var finfina 8689. Jag noterar att Desirée Schumann konserverat sin formtopp från Champions Leaguefinalen. Och nog är väl förresten den matchavgörande straffen snällt dömd? Vill man se hela matchen går det att göra på den här länken.

I Tyskland var väl nyheten om att liganian Hamburg SV drar sig ur seriesystemet helgens tråkigaste. Jag försvarar förstås inte att storklubbar väljer att skylla sin dåliga ekonomi på damlaget.
Fast samtidigt behöver man väl inte vara nationalekonom för att förstå att ett proffslag med en snittpublik på 399 åskådare har svårt att gå ihop ekonomiskt? Tyvärr.

* I Frankrike leder numera Lyon ligan en poäng före Juvisy. I går blev det 3–0-seger mot PSG. Louisa Necib gjorde det här läckra målet.
Lotta Schelin spelade första halvlek. När hon gick av ledde hennes lag med 2–0. Hon – och de 4500 åskådarna – fick efter paus se Sonia Bompastor göra 3–0 och bli tvåmålsskytt.

* I Japans Nadeshiko League vann Inac Kobe Leonessa sin sjätte raka match i ligan. Man gjorde det borta mot Albirex Niigata. När lagen möttes ifjol såg hela 24 546 åskådare hur Homare Sawa blev tvåmålsskytt. Se klipp från fjolårets folkfest här.
Nu har VM-guldhysterin börjat lägga sig i Japan. Och i går stannade publiksiffran på 3146 när Kobe vann med 3–1 efter två mål av Shinobu Ohno och ett av Megumi Takase.

Levenstad och Kosse i truppen, Landström kan glömma OS

Publicerad den av
Svara

Thomas Dennerby har nyss presenterat truppen till träningslandskampen mot Skottland. Han tar med hela 20 spelare, varav sju backar. Men så många svar ges inte genom att bara granska truppen.

På målvaktssidan är det som väntat Hedvig Lindahl och Sofia Lundgren som har Dennerbys förtroende. Kristin Hammarström har knäproblem och står över. Det är ju ett bra sätt att slippa peta henne.

Bland backarna får Lina Nilsson lite oväntat en ny chans i truppen. Och Malin Levenstad tillkommer mot senast. Eller ja, hon kom ju in som reserv till Kanadamatchen. Men nu är Malmös mittback med från början. Och hon bör ha en väldigt bra chans att komma med till OS, om Dennerby står fast vid linjen att köra två ytter- och fyra innerbackar.
Övriga tre mittbackar i Skottlandstruppen är som väntat Stina Segerström, Emma Berglund och Linda Sembrant. Dessutom är förstås ytterbackarna Annica Svensson och Sara Thunebro med.
Sara Larsson lämnas utanför truppen, och hon är nog körd för OS-spel snart. Hon måste göra en sensationellt snabb och stark comeback för att bli aktuell. Även Johanna Frisk känns återigen mycket långt ifrån en OS-plats.
Jag resonerade kring backfrågan igår. De funderingarna känns fortfarande aktuella. Fast så många spännande svar bjöds vi inte på…

På mittfältet saknas Johanna Almgren, som bara gjort två inhopp i Göteborg efter sin knäoperation. Mittfältare i truppen är egentligen bara de sju självklara OS-spelarna Nilla Fischer, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran, Sofia Jakobsson, Antonia Göransson och Marie Hammarström.
Om man inte räknar Kristianstads duo Kosovare Asllani och Susanne Moberg som mittfältare, då båda är tänkbara i kantroller.

Kosse och Moberg är väl de största överraskningarna i truppen. Deras närvaro innebär att Jessica Landström med allra största sannolikhet kan glömma en OS-plats.
Truppens två utpräglade forwards är som väntat Lotta Schelin och Madelaine Edlund. Jag har ju bland annat här argumenterat för att Vittsjös glödheta måldrottning Sofie Andersson borde få chansen. Så blev det inte, och det kan jag tycka är lite synd.
Jag såg Moberg i Algarve – i och för sig i ett mycket kort byte – och fick känslan av att hon inte håller internationell klass som det är nu. Jag hade gärna sett Andersson där istället.

Jaja. Nu får vi hålla oss till tåls till den 26 maj. Då i Kircaldy får vi svaret på hur Dennerby tänker formera sin OS-backlinje. Det skall bli spännande att se.

Bilder av det svenska landslaget

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

För länge sedan lovade jag ju att lägga upp lite bilder på både Sveriges och USA:s landslag, från Algarve cup.

Jag är inte alltid snabb, men jag brukar hålla vad jag lovar – till slut. Så här är ett bildspel med 33 bilder på det svenska laget, håll till godo.

Hedvig Lindahl
Jessica Samuelsson
Hedvig Lindahl
Marie och Kristin Hammarström fotas av Johanna Almgren

Får vi några spännande svar i morgondagens trupp?

Publicerad den av
Svara

I morgon tar Thomas Dennerby ut truppen till träningsmatchen borta mot Skottland. Den kan innehålla svar på några intressanta frågor.

För ett uttalande från förbundskaptenen i DN i helgen gör truppen, och Skottlandsmatchen extra intressant:

”Det lutar åt att jag tvingas ta ett tidigt beslut om vilken backlinje jag ska satsa på i OS, för att ge dem det handlar om en rimlig chans att spela ihop sig.”

Dennerby aviserar alltså här i praktiken att han kommer att ge sin OS-backlinje chansen att spela de fyra träningsmatcher som återstår innan mästerskapet.
Det skulle i så fall innebära att Sara Larsson sannolikt är borträknad från startelvan.

I det här inlägget gick jag nyligen igenom vilka 15 spelare som i praktiken var klara för OS. Sedan dess har Charlotte Rohlin försvunnit, och siffran har minskat till 14.

Två av de vakanta platserna finns i backlinjen. För Dennerby har visat ganska tydligt hittills under året att han tänker satsa på sex backar, varav bara två utpräglade ytterbackar – Annica Svensson och Sara Thunebro.

Det innebär att det är plats för fyra mittbackar i truppen. Stina Segerström och Linda Sembrant känns givna. Och Emma Berglund är högst trolig som första reserv. Men vem blir sista namnet in i truppen? Och vilka två får förtroendet?

Sista namnet först. Blir det Sara Larsson – trots allt? Eller får Malin Levenstad chansen? Eller kanske Johanna Frisk?
Sett till rutin, och till VM ifjol, borde Larsson vara given. Men hon har inte börjat träna med laget ännu efter sin skada, så tiden är knapp.
Levenstad är snabb och tuff, men har längden emot sig. Frisk har längden med sig, men snabbheten emot sig.
Och i damfotboll är snabbhet drygt tio procent viktigare än i herrfotboll, då planen i praktiken är just drygt tio procent större.

Vilka två bör då få förtroendet att bli svenskt mittlås i OS?
Det är verkligen ingen lätt fråga. Efter att ha bollat för- och nackdelar mot varandra röstar jag för Segerström/Berglund. Vad tycker ni?

Till något helt annat. Jag såg att diskussionen om världens bästa liga rasade på damfotboll.com i samband med den här texten.

Jag har som bekant för länge sedan kommit fram till att det är självklart att Frauen-Bundesliga är innehavare av nämnd titel. Och jag håller damallsvenskan som mycket knapp tvåa framför franska feminine division 1.

Som jag ser det är inte jämnhet en bra faktor när vi pratar ligors kvalitet. För i så fall hade herrallsvenskan varit världens bästa liga, då det varit åtta olika mästare på åtta år. Men den är rankad på plats 27 när Europaspelet drar igång i sommar.
Det är förstås i stället höjden och bredden på toppen som är avgörande. Och där är Tyskland i särklass. Tre olika tyska klubbar har vunnit Champions League de senaste fem åren.

Här är facit i Womens Cup och Womens Champions League för Tyskland och Sverige perioden 2008–12:

Tyskland: Nio deltagande lag.
Tre titlar. Finalplats i år. En finalförlust. Tre förluster i semifinal. En förlust i kvartsfinal.
Sverige: Åtta deltagande lag.
Tre förluster i semifinal. Tre förluster i kvartsfinal. En förlust i åttondelsfinal. Och ett lag som åkte ut redan i kvalet.

Det är svart på vitt. Vem argumenterar för att Sveriges facit egentligen är bättre?

Pinsam groda av Dennerby

Publicerad den av
Svara

Jag skrev igår om att förbundskapten Thomas Dennerby borde vara bekymrad och oroad över Charlotte Rohlin:s korsbandsskada.

Men att han skulle bli så skakad att han lyckades glömma vilket mästerskap hans lag skall spela i år, nej det trodde jag inte var möjligt.
Men i det här SVT-inslaget säger vår förbundskapten hur tydligt som helst att det är VM som väntar i sommar. Det är en felsägning som får mig att bli lätt chockad.

Och Dennerby skall nog vara glad att damfotboll är en liten idrott, mediemässigt sett. För hade han hetat Erik Hamrén hade den pinsamma felsägningen garanterat hamnat i topp på ganska många större mediers hemsidor.

Så till en liten fundering kring korsbandsskador och Linköpings FC. Rohlin är den tredje på lite drygt ett år efter Tilda Heimersson och Linda Sällström. Jag har ingen aning om hur laget tränar, man kanske gör allt för att förebygga den här typen av skador.
Men hade jag varit LFC-ledare har jag nog nu trots allt sett över träningsupplägget. Tränar spelarna tillräckligt mycket styrka i musklerna kring knäleden? Kör man knäkontroll?

Så till levande fotboll. Just nu pågår Stockholmsderbyt Tyresö–AIK. Ser att Tyresö kommer till spel utan både Caroline Seger (stukad fot) och Vero Boquete (liten sträckning i framsida lår). Och efter 40 minuter håller AIK sensationellt 0–0. Men det kan väl aldrig hålla hela vägen?

Det finns anledning till oro för Dennerby

Publicerad den av
Svara

Thomas Dennerby i rutschbanaFör tillfället har Thomas Dennerby ganska mycket att vara orolig för.

Och då tänker jag inte på att Sara Thunebro har begränsad speltid i Frankfurt eller på att förmodade förstamålvakten i OS, Hedvig Lindahl ligger näst sist i damallsvenskans räddningsliga.
Utan jag tänker skador.

I eftermiddag kommer troligen Charlotte Rohlin:s dom. Men skall man tro LFC:s läkare Håkan Gauffin:s uttalande i Corren så gör Dennerby nog bäst i att redan nu fundera på tänkbara ersättare.
Jag hjälpte ju vår förbundskapten att ta ut OS-truppen här. Och enligt mitt resonemang där borde Emma Berglund stå väldigt nära en OS-resa nu.

Men Dennerby har fler saker att tänka på. Rohlins kollega i Sveriges så säkra mittförsvar under fjolårets VM, Sara Larsson, har ännu inte gjort comeback efter sin operation.
Går allt enligt plan skall Larsson vara i speldugligt skick till VM. Men tiden börjar bli knapp, och hinner hon komma i form?
En annan OS-aktuell spelare, Göteborgs Johanna Almgren gjorde comeback i tisdags. Hon gjorde ett 30 minuters inhopp, och knät klarade det utan bakslag. Det var förstås positivt.
Däremot finns det mindre orosmoment för kvartetten Nilla Fischer, Stina Segerström, Caroline Seger och Lotta Schelin.
Alla har nyligen fått kliva av och/eller stå matcher för lättare skador. Vi får hoppas att det stannar där, alltså vid att vara just lättare skador.

Under tiden jag skrivit ihop det här inlägget ser jag att damfotboll.com just har snackat med Dennerby i frågan. Han kommenterar skadeläget här.

* Lotta Schelin är för övrigt en av den kommande veckans stora huvudpersoner. Hennes Lyon spelar två finaler på fem dagar. På söndag gäller det den franska cupfinalen mot Montpellier. Och på torsdag väntar ju Champions Leaguefinalen mot FFC Frankfurt.

* Även Frankfurt har cupfinal i helgen. Sara Thunebro och Jessica Landström:s lag spelar i morgon den tyska cupfinalen i Köln, mot Bayern München. Och Frankfurt är förstås storfavoriter till titeln.
Noterar apropå Frankfurt att deras nya zeeländska högerback Ria Percival har skrivit på för bottenlaget FF USV Jena. Percival har ändå varit ordinarie i Frankfurt under våren, men tvingas ändå flytta på sig i den hårdnande konkurrensen till nästa år. Det väcker återigen frågan om Thunebros framtid.

* I damallsvenskan är förstås Skånederbyt Malmö–Vittsjö den mest intressanta matchen i helgen. Där tror jag att två sviter kan se sitt slut. Både Vittsjös fyra matcher långa segersvit, och Sofie Andersson:s suveräna svit med mål i 20 matcher i rad.

Apropå svit har ju Christen Press fortfarande aldrig lämnat en damallsvensk match utan att göra mål. Överlever den sviten helgens besök på Vilans IP:s långa gräs?

Tågen börjar gå för Djurgården i bottenstriden. Det är nästan så att det är poängtvång på söndag, hemma mot Umeå. Gästerna har släppt in tolv mål på två matcher och borde ha ett stukat självförtroende.

* I övrigt i helgen är det seriefinal i Danmark på lördag, mellan Fortuna Hjörring och Bröndby. Där är ju 3F-ligan färdigspelad, och man är nu inne i en slutspelsserie, kallad just Slutspel 3F.
Lagen tog med sig hälften av poängen från serien in i slutspelet. Det innebär att Bröndby inför seriefinalen har 29 poäng, vilket är tre fler än Fortuna.

* I Italien spelar svensklaget Bardolino Verona i morgon en riktigt viktig match i kampen om den andraplats som innebär Champions Leaguespel till hösten. Bardolino tar i näst sista omgången emot fyran Brescia på hemmaplan. Det skiljer tre poäng mellan lagen inför avspark. Dessutom ligger ju Tavagnacco två poäng bakom Bardolino. Så det kan bli dyrt även med ett kryss för Stephanie Öhrström:s och Maria Karlsson:s lag.
Tavagnacco har dock också en tuff match i morgon. De ställs mot klara ligamästarna Sassari Torres.

Skräckbesked inför OS – trolig korsbandsskada på Rohlin

Publicerad den av
Svara

Linköpings mittbacksstjärna Charlotte Rohlin bars av med befarad korsbandsskada redan i sjätte minuten i dagens damallsvenska match mot Kif Örebro.

Det är förstås ett dråpslag för LFC. Men även ett skräckbesked för förbundskapten Thomas Dennerby och den svenska drömmen om en OS-medalj.

För vi har inte råd att avvara speciellt många spelare ur den tänkta startelvan om vi skall ha chans att ta vår första OS-medalj i damfotboll.
Charlotte Rohlin höll högsta världsklass i mittförsvaret under VM i fjol. Med sin styrka i luftrummet är hon dessutom ett offensivt vapen.

Vi får hoppas att morgondagens magnetröntgen visar att det inte är korsbandet, utan en lindrigare skada. Men man vågar väl inte tro det?

Rohlin är en av två lagkaptener i landslaget. Även den andra – Nilla Fischer – klev av dagens match skadad. Fast där verkar det inte vara lika allvarligt.

Vad tycker alla bloggare?

Publicerad den av
Svara

Jag har ju just konstaterat att det saknas starka röster inom damfotbollen. Och att det är i bloggarna som en stor del av det viktiga ifrågasättandet av sporten, klubbarna och spelare sker.
Flera av de bloggar om damfotboll som jag följer är bra, och innehåller inte bara ryggdunk och överord – utan ser sporten ur kritiska synvinklar.
Det är så klart positivt, för utan kritisk granskning avstannar lätt utvecklingen.

Här tänkte jag komma med synpunkter på intressanta, aktuella blogginlägg. Först ett par från den utmärkta bloggen ”Damallsvenskan – Världens Bästa”:

* Piteå nästa lag?
Ett intressant och tänkvärt ifrågasättande av hur ekonomin sköts i damallsvenska klubbar. Sammanfattningsvis kan man säga att det är lite väl vanligt att man inte rättar mun efter matsäck. Och att de som har hand om pengarna i Piteå IF nog skall känna viss oro om inte publiksiffrorna snart skjuter i höjden.

* Jämn serie men publiken oroar
Det här är ett ifrågasättande av hur klubbar och EFD egentligen jobbar för att locka publik till arenorna. Det är ett högst relevant ifrågasättande.
För när Jitex till exempel misslyckas med att kommunicera ut till göteborgarna att Marta är i stan så undrar man ju hur klubbarnas marknadsföring ser ut. Finns den?

* Drogba vänsterback i Damallsvenskan?
Här är det taktik, och taktiskt tänkande som står i fokus. Frågan som ställs är om spelare och tränare i damallsvenskan har en tillräckligt stor taktisk skolning.
En bra fråga. Och jag tror att det är tveksamt om kunskapen är stor nog. För många spelare beror det på att flicklag tyvärr sällan får de bästa tränarna. I flickfotbollen, och en bra bit upp genom divisionerna, räcker att kunna spela långa bollar i djupled på en snabb forward för att nå framgång. Någon större kunskap om organisation och taktik behövs inte.
Jag såg delar av F17-landslagets match mot Danmark i förra veckan på tv. Och tyckte att jag såg besvärande stora brister i positionsspelet hos ett stort antal spelare. Illavarslande.

Så till en annan utmärkt blogg, Spelare12:
Bland många intressanta och initierade inlägg har man gjort en gedigen genomgång av tänkbara, svenska OS-spelare. Här är länkar till inläggen lagdel för lagdel:
* Målvakter
* Ytterbackar
* Mittbackar
* Centrala mittfältare
* Yttermittfältare/forwards
Resonemangen som förs är i stora drag vettiga.
Men det är ingen chansning att bara ta med två målvakter i OS-truppen. Tvärtom är det ett faktum att man bara kommer att ta ut två. För utöver de 18 uttagna spelarna kommer man att ha med fem reserver till OS – varav en målvakt. De fem är med och tränar med laget, men ingår inte i truppen.
Och när det gäller genomgången av ytterbackarna så ser jag trots allt Sara Thunebro som ett klart bättre alternativ än Lina Nilsson. Den senare är utmärkt offensivt, men klart svagare defensivt. Och skall vi ha chans att vinna medalj i ett stort mästerskap måste alla backar vara prickfria defensivt. För mot lag som USA, Japan, Frankrike, Brasilien och Storbritannien kommer vårt försvar att ställas på svåra prov.

Jag har ju förresten själv försökt räkna ut hur OS-truppen kommer att se ut här.

Så till bloggen Damallsvenskan 2012, och tre intressanta inlägg därifrån:

* Toppmatcher
Ett inlägg om att Vittsjö höjer priset till fyra utvalda toppmatcher. Till skillnad från bloggaren tycker jag att Vittsjö agerar förståndigt, och gör rätt i att höja biljettpriset till sina derbyn, och när topplagen kommer på besök. Allt enligt principen om tillgång och efterfrågan.

* Hur mainstream media (kvällstidningar) jobbar
Här har vi ett inlägg om spetsade rubriker i kvällstidningarna. Och ja, den rubrik som avses är lite tillspetsad. Men jag tycker inte att det är något att haka upp sig på.
Det här är förresten ett högst intressant område. Samtidigt som spelare och ledare i damallsvenskan klagar på att det skrivs för lite om dem, så är de snabba på att högljutt klaga när något överdrivs eller blir lite fel.
Visst skall man rätta fel. Men skall damfotbollen någonsin bli en stor sport i riksmedia måste spelare och ledare tyvärr acceptera att det kommer att skrivas hysteriskt mycket konstigt, tillspetsat eller rent felaktigt på vägen. För accepterar man bara att 100-procentigt insatta reportrar skriver om damfotboll blir det inte många artiklar.
Och reportrar är som alla andra. Den som har blivit rejält uthängd som okunnig eller usel undviker helst att skriva flera artiklar i aktuellt ämne.

* Efter massiva protester: Sverige – Japan på Damernas nationalarena
Det här är ett inlägg som jag kunde ha skrivit. I varje fall delen om hur gubbväldet på förbundet struntar i tjejerna.
Sågningen av Patrick Ekwall hade jag nog däremot stått över. Varför redogjorde jag just för.

Slutligen en kommentar till ett inlägg från bloggen Nilssons nyanser på Expressens hemsida:

* Missnöjets frön börjar gro
Först tror jag att bloggaren Anders Nilsson är rätt ute om att det börjar gnällas i flera damallsvenska omklädningsrum. Jag reagerade redan i samband med Linköpings seger över Tyresö på att Manon Melis i tv hade kritiska synpunkter på lagets anfallsspel. Det gav inga goda vibbar.
Men samtidigt tänkte jag passa på att kommentera slutklämmen i Nilssons blogginlägg, den om röster som har höjts för att ge Sofie Andersson chansen i landslaget.
Jag har inte sett att det är någon annan röst än jag som framfört den åsikten. Så jag får väl försvara mig…
Som jag ser det är Lotta Schelin självskriven etta på forwardsplatsen. Sofia Jakobsson är lika självklar tvåa, även om hon i första hand kommer att tas med i truppen som yttermittfältare. Känslan nu är att förbundskapten Thomas Dennerby även tänker ta med Madelaine Edlund i truppen.
Jag ser ingen anledning att ta med en forward till OS för sin starka defensiv. Jag vill ha med tänkbara matchvinnare. Edlund känns inte som någon sådan, och tyvärr inte heller Jessica Landström i nuvarande form.
Därför bör Dennerby försöka hitta någon annan joker. Och vid en titt på damallsvenskans skytteliga är faktiskt Sofie Andersson den bäst placerade svenska spelaren. Och hon har inte bara gjort mål på AIK och Piteå. Hon har även gjort det på bortaplan mot både Umeå och Göteborg. Så varför inte testa Andersson i trenationsturneringen i juni. Vad har Dennerby att förlora?

Sofie Andersson slår alla rekord

Publicerad den av
Svara

Den rubriken trodde jag inte att jag skulle sätta efter att ha sett Vittsjö och Sofie Andersson på Ramnavallen en vecka innan den damallsvenska premiären.

Visst, Andersson visade sina kvaliteter ett par gånger även i Borås. Bland annat sprang hon till sig ett friläge. Men avslutet fick mig att fundera lite. Hon slog nämligen bollen i stolpen, men fick returen på fötterna – och kunde rulla in bollen i tomt mål.
Min fundering handlade om huruvida hon spelade med för små marginaler, eller om hon helt enkelt är inne i den typen av stim som gör att man inte kan missa.
Nu vet jag att det senare alternativet är det som gäller.

För Sofie Andersson håller på att säkra Vittsjös allsvenska kontrakt på sensationellt kort tid. Hennes målskytte är makalöst. Visst är det bra att ha spelare som slår till och gör tre–fyra mål ibland. Men inget är bättre än att ha en som gör mål i precis varenda match.

De siffror som kommer upp när Sofie Anderssons namn nämns idag är fem och fyra. Fem mål och målskytt fyra matcher i rad – vilket förstås är fantastiskt.

Fast jag har hittat två ännu mer fantastiska siffror – nämligen 16 och 19.

Vi tar 19 först. Det stämmer nämligen inte att Sofie Andersson har gjort mål på fyra raka seriematcher. Hon har gjort mål i 19 raka seriematcher. 19.

Jag var lite nyfiken på hennes facit i fjol i söderettan, och började kika från omgång 22, och noterade att hon då gjorde ett mål mot Öster. Sedan följde den här sviten:
Två mål mot Kenty, ett mot IFK Kalmar, tre mot Sil, ett mot Norrköping, två mot Hovås/Billdal, två mot Tölö, ett mot Södra Sandby, två mot QBIK, ett mot Eskilstuna, två mot Falköping, ett mot Falköping, fyra mot Södra Sandby, två mot Tölö och ett mot Eskilstuna.

Jag fick gå tillbaka till den 28 maj, och hemmamötet med QBIK, för att hitta en seriematch som Sofie Andersson lämnade mållös. Det gjorde mig mållös.
För kan det någonsin tidigare ha hänt att någon blivit målskytt i 19 matcher i rad på elitnivå i svensk fotboll?

Målet i vårmötet med Falköping väckte dock frågor. För enligt svenskfotboll.se kom det en minut efter att målskytt Andersson blivit utbytt. Men jag antar att domaren kan ha kastat om minuterna.

Den andra imponerande siffran jag hittat är 16. Den står för antalet avslut mot mål som Sofie Andersson har haft i allsvenskan den här säsongen. Totalt står hon på 18 avslut, och 16 av dem har gått på mål – en i målställningen. Det innebär att bara ett skott har gått utanför. Det är ett fantastiskt bra facit.
I siffran 16 finns svaret på varför Andersson gör så många mål. Hon träffar ju alltid målet.

Närmast efter antal gjorda mål brukar jag kolla upp forwards genom att se hur stor andel av deras avslut som går mot mål. Ju högre procent, desto bättre målskytt.

Om Sofie Andersson är damallsvenskans utropstecken hittills är Manon Melis och Lisa De Vanna de stora besvikelserna.

Jag byggde mitt guldtips på att Linköping hade värvat två extremt pålitliga målskyttar i Melis och De Vanna. Och visst kan de fortfarande få ordning på sina avslut.
Men hittills är det fiasko. De Vanna kommer inte ens till skott. Hon har haft två avslut hittills på fyra matcher, och inget har gått inom ramen.
Melis har haft 15 avslut, och bara träffat mål med åtta av dem. Ett har gått in. 15 avslut är okej, men resten är långt ifrån bra. Och det vittnar om att holländskan inte har rätt självförtroende för tillfället.

Linköping är förstås inte borta från toppen ännu. Men 0–0 mot AIK talar för att laget har kvar fjolårets problem med avslutningarna. För tre gjorda mål på 41 avslut är uruselt.
Tränarparet Denise Reddy och Christian Andersson får nog köra avslut de kommande veckorna. Annars passerar snart guldtåget Folkungavallen utan att stanna till.

Till sist ett tips till Thomas Dennerby. Varför inte testa Sofie Andersson i nästa landslagstrupp? Om jag skulle ha varit förbundskapten hade jag  i alla fall känt trygghet i att ha en målskytt i sitt livs form som den forward som skall med till OS som backup till Lotta Schelin.

15 OS-klara spelare

Publicerad den av
1

Såg ni att Thomas Dennerby sa att han redan var säker på 15 OS-spelare i samband med lottningen häromdagen?
Jag har klurat lite på vilka 15 det kan handla om, och här är listan:

Målvakter
1) Hedvig Lindahl
2) Sofia Lundgren

Backar
3) Charlotte Rohlin
4) Stina Segerström
5) Sara Thunebro
6) Annica Svensson
7) Linda Sembrant
8) ????

Mittfältare
9) Nilla Fischer
10) Caroline Seger
11) Lisa Dahlkvist
12) Therese Sjögran
13) Sofia Jakobsson
14) Antonia Göransson
15) Marie Hammarström
16) ????

Forwards
17) Lotta Schelin
18) ????

Den öppna backplatsen går till Emma Berglund eller Sara Larsson. Lina Nilsson tror jag däremot inte får plats i truppen, inte heller formstarka Malin Levenstad.
Mittfältsplatsen går till Johanna Almgren, Kosovare Asllani eller Louise Fors. Med tanke på sina landslagsinsatser under våren är Almgren favorit, om hon är frisk i sitt knä.
Slutligen går forwardsplatsen till Madelaine Edlund eller Jessica Landström.

Eftersom en OS-trupp bara får innehålla 16 utespelare är det rimligt att grunda med att ta ut sina tio startspelare. Sedan är det viktigt att ha sex reserver med kapacitet att spela på flera olika platser. Det är också tydligt hur Dennerby har testat olika spelares användbarhet på olika positioner under våren.

Hur tänker han då? Jo, det räcker att ha med två utpräglade forwards eftersom Sofia Jakobsson är ett utmärkt alternativ på topp i 4-2-3-1-uppställningen. Och det räcker med sex backar eftersom Marie Hammarström kan vikariera som vänsterback. Både Berglund och Larsson har också visat att de fixar ytterbacksjobbet. Således får han råd att ta med åtta mittfältare.

Tänker Dennerby rätt? Och tänker jag rätt? Kom gärna med synpunkter.