USA leder – och har tur med domsluten igen

Japan har 4–3 i klara målchanser, och skulle ha haft en straff. Men USA leder med 1–0 i halvtid.

Det har varit en väldigt bra första halvlek. Målet föll i åttonde minuten när Tobin Heath hittade in till Alex Morgan till vänster i straffområdet. Morgan lyckades få utrymme för ett inlägg, och vid bortre stolpen kom Carli Lloyd perfekt. Mittfältaren kunde nicka in bollen i tomt mål.

Så långt var USA klart bäst i matchen. Men sedan har Japan tagit över. Och Nahomi Kawasumi, Yuki Ogimi x2 och Aya Miyama har haft kanonchanser att kvittera. Två gånger har bollen tagit i målramen bakom Hope Solo.

Å andra sidan nickade Azusa Iwashimizu i insidan av egen stolpe. Där hade USA en kanonchans att göra 2–0.

Så till straffsituationen. Handsregeln är svårtolkad. Men det här var solklart. Tobin Heath fällde ut armen, och stoppade Aya Miyamas frispark. När domare Bibiana Steinhaus ser den reprisen kommer hon att må dåligt. För det var en grov domartabbe.

Och man undrar om USA kommer att fortsätta att ha tur med domsluten även under sista halvleken i OS. Mot Kanada fick man en felaktig straff i avgörande läge. Nu kom man undan en solklar.

Strax dags för halvlek två. Jag räknar med att dramat fortsätter…

Fotboll som blir ljuv musik

Snart avspark i OS-finalen. Finaler blir förstås alltid klassiker. Så räkna med att även kvällens blir det.

Räkna också med att det kommer att göras musik om finalen.

En talangfull tjej som jag tror heter Abby O’Connor har nämligen skrivit en mängd egna texter om flera av USA:s OS-matcher.

Min favorit är ”Won’t End it Tied (USWNT)” om semifinalen mot Kanada. Musiken är Katy Perry:s ”The One That Got Away”.

Om samma match har O’Connor även skrivit den här texten till Justin Bieber:s ”Never Say Never”.

Och här, här, här och här är några låtar till.

Men det är inte bara supportrar som leker ihop musikvideos under OS.
Jag har tidigare inlägg länkat till USA:s landslags egen musikvideo, ”Party in the USA”.

Men USA är inte det enda laget i OS som har ägnat sin fritid till att sätta ihop musikvideos. Här är länkar till tre till:

* Storbritannien
* Kanada
* Nya Zeeland, Football Ferns

Det svenska laget har inte gjort någon video. Däremot har jag ju tidigare uppmärksammat Olivia Schough:s hyllningsvideo ”Fotbollsdamerna”.

Kanada stal bronset på övertid

Diana Matheson blev Kanadas bronshjältinna i 91:a minuten. Men var det synd om Kanada i måndags, så hade de riktig bonnröta i dag.

För snålt räknat vann Frankrike bronsmatchen med 12–1 i klara målchanser. Hade jag räknat snällare kunde det ha varit 17–0, eller kanske till och med 20–0, under ordinarie tid. För Kanadas enda målchans kom på övertid. Och den gav brons. Se den här.

Kanada, som i semifinalen, föll mot USA på övertid av förlängningen fick snabbt tillbaka alla marginaler. För jag tror att alla de 12 465 åskådarna i Coventry var överens om att det här var Frankrikes match.

Den första halvleken var dock helt utan målchanser. Men efter paus var det Frankrike för hela slanten. De hade boll i stolpen (Louisa Necib) och i ribban (Elodie Thomis) och Kanadas målvakt Erin McLeod gjorde turneringens bästa räddning på ett lågt skott från Necib, som ändrade riktning bara meter framför målvakten.

Sedan ven bollarna kring McLeods mål. Inhopparen Eugenie Le Sommer hade en nick som snek stolpen. Corine Franco hade en mängd kanonlägen, men…

Fotboll går ut på att göra mål, och det var Kanada bäst på.

Därmed noterar vi att Europa för första gången någonsin blir utan medalj i damfotboll i ett OS. Man kan fundera på vad det säger om klassen på det EM vi skall arrangera i Sverige nästa år? Och vad det innebär för Europas chanser att få fler lag med i nästa OS…

Jaja. Efter en spännande bronsmatch ställer vi nu in siktet mot finalen, som har avspark 20.45. Allt inför den går att läsa i den här matchguiden, och den här spelarpresentationen.

Själv skall jag använda tiden fram till avspark till att gå till Borås Arena och se Elfsborg ta emot Horsens i kvalet mot Europa League. Vi hörs.

Olympisk mästarinna till AIK

I skuggan av OS-fotbollen drar snart damallsvenskan igång igen. Och med öppet transferfönster så händer det saker i klubbarna.

Framför allt är det bottenlagen som utmärkt sig de senaste dagarna.

Bara timmar innan OS-finalen passade AIK på att presentera en regerande olympisk mästarinna som nyförvärv.
För Lori Chalupny, med 92 landskamper för USA på meritlistan, var med i USA:s trupp i Peking 2008. Hon har hunnit bli 28 år och känns som ett bra tillskott till AIK:s unga trupp.

I går spelade AIK:s bottenkollega, Djurgården, träningsmatch mot Linköping. I Djurgårdens trupp ingick den enda spelaren i den finska landslagsstartelvan som inte har sin klubbtillhörighet i Sverige, den 19-åriga HJK Helsingfors-forwarden Marianna Tolvanen.

Värvning på gång?

Slutligen så tappar Vittsjö sin klubbchef. Den nuvarande Marcus Nilsson har nämligen fått det fina, men grymt svåra, jobbet som Event Manager för EM 2013. Han tillträder i månadsskiftet, och står inför en makalös utmaning. För hur skall han lyckas locka storpublik till arenorna?

Här är min bild av alla finalspelarna

Jag satte ihop ett litet tillägg till finalguiden, som fanns i det förra inlägget. Här är en kort beskrivning av samtliga de 22 spelare som jag tippar kommer att starta OS-finalen. Jag välkomnar förstås synpunkter:

USA

Hope Solo
Världens bästa på positionen. Är en reaktionssnabb och säker linjemålvakt. Svagheten är att hon ibland blir feg, och hoppar över utrusningar.

Amy Le Peilbet
Hårt arbetande, och tuff ytterback med defensiven som främsta egenskap. Slarvar ibland i passningsspelet.

Christie Rampone
Snabb och extremt vältränad veteran i mittförsvaret. En av världens allra bästa mittbackar ger sig ibland ut på offensiva raider.

Rachel Buehler
En riktig vinnarskalle. Verkar vara beredd att offra sitt huvud när hon kastar sig fram vid offensiva, fasta situationer. Är dock lagets sämsta passningsspelare.

Kelley O’Hara
Var målskytt på college. Och mittfältare i fjol. I vintras skolades hon om till vänsterback, förstås en offensiv sådan. Har bra vänsterfot. Men är inte färdig med den defensiva utbildningen. Kommer ibland snett in i situationerna.

Megan Rapinoe
Yttermittfältare med härlig känsla i högerfoten. Levererar fasta situationer, och förstås även inlägg, av högsta klass. Brukar även stänka in en del distansskott.

Lauren Cheney
Kanske lagets allra största talang. Är bolltrygg, och alltid spelbar. Användbar som forward, yttermittfältare, eller som nu – som innermittfältare. Är ny på positionen, och har brister i det defensiva spelet.

Carli Lloyd
Gjorde guldmålet vid OS 2008. Var bänkad inför OS, men har tagit plats i laget efter Shannon Boxx:s bristning mot Frankrike. Har bra bössa i båda benen, och stor arbetskapacietet.

Tobin Heath
Bollbohem i ordets rätta bemärkelse. Väldigt teknisk och bolltrygg. Men bohemisk i sitt spel, vilket kan vara väldigt bra offensivt sett, men sällan är positivt i defensiven.

Abby Wambach
Den målfarliga nickspecialisten avgjorde OS-finalen 2004, men missade spelen 2008 på grund av skada. Nu är hon vältränad, rörlig – och troligtvis bättre än någonsin förr. En murbräcka.

Alex Morgan
Den blixtsnabba forwarden kallas ”Baby Horse”. Men hon kan mycket mer än bara springa. Hon är fysiskt stark och dessutom en naturlig målskytt. Alltså en skräck för varje motståndarback.

Japan

Miho Fukumoto
En ganska kort, men spänstig målvakt. Har varit enormt stabil i hela turneringen, och gjort en mängd avgörande räddningar. Inte minst var hon stor hjältinna i semifinalen.

Yukari Kinga
Löpstark, offensiv högerback. Följsam i defensiven, oftast längst fram på högerkanten i offensiven. Kanske spelens allra bästa högerback?

Azusa Iwashimizu
Mycket skicklig markeringsback. Blir sällan passerad. Även stark i luften. Dyker ofta upp vid bortre stolpen på offensiva fasta situationer.

Saki Kumagai
Satte avgörande straffen i VM-finalen i fjol. Läser spelet bra, och är spelskicklig. Kan dock bli lite slarvig i passningsspelet ibland.

Aya Sameshima
Liksom Kinga en spelskicklig och löpstark ytterback. Följsam i defensiven. Läser situationerna bra, och blir sällan överspelad.

Mizuho Sakaguchi
Hårt arbetande, defensiv mittfältare. Duktig passningsspelare. Ligger oftast kvar och täcker upp, löper alltså sällan i djupled,

Homare Sawa
Världens bästa spelare 2011 är den mer offensiva av de båda defensiva, centrala mittfältarna. Har ett härligt spelsinne, och bra tajming i luftrummet. Nickar således ofta in hörnor och frisparkar. Är dock inte i absolut toppform. Har haft klart högre felprocent i passningsspelet än i fjolårets VM.

Aya Miyama
Lagkaptenen leverar världens bästa fasta situationer. Har fantastisk känsla i både sin höger- och vänsterfot. Förstås även en duktig passningsspelare. Väger dock lite lätt ibland.

Nahomi Kawasumi
En intelligent och teknisk spelare. Användbar både som forward, yttermittfältare eller i tio-rollen. Passningsskicklig. Dock lite liten, och kan försvinna mot fysiskt motstånd.

Shinobu Ohno
Teknisk, kvick yttermittfältare, eller forward. Är ofta spelbar. När hon spelar på kanten ligger hon gärna kvar högt, och gör inte lika stort defensivt arbete som övriga mittfältare. Väldigt snabb med boll. Bra dribbler.

Yuki Ogimi
Forwarden som tidigare hette Nagasato har varit Japans bästa utespelare i OS. Stark, väldigt smart, och nästan alltid spelbar. Dessutom bra på att hålla i bollen, och få upp laget. Är kanske ingen målmaskin, men har även visat bra målform på sistone.

Mitt tips: nytt OS-guld till USA

Vi närmar oss det stora avgörandet i OS-fotbollen. Det är mindre än ett dygn kvar tills USA–Japan gör upp i finalen på Wembley inför en bit över 80000 åskådare.

Därmed har det också blivit dags för den stora finalguiden. Den innefattar förstås också bronsmatchen.

I semifinalerna lyckades jag pricka samtliga 44 spelare i startelvorna. Jag tror att samma 44 även startar i morgon.

Här är guiderna:

* Bronsmatch: Kanada–Frankrike
City of Coventry Stadium, 14.00 (svensk tid)

Lagen möttes tidigare i år i finalen av Cypern cup. Då vann Frankrike med 2–0. Bilder från den matchen finns här.

Och på pappret skall Frankrike vara lite bättre än Kanada. Men har kanadensiskorna hunnit slicka såren efter den tunga förlusten mot USA så finns skrällchans.

För fransyskorna var ju i det här läget i fjol också. Då föll de ju som bekant snöpligt mot Sverige. Det debaclet kan finnas i bakhuvudet. Och i augusti är Kanada som bekant ett väldigt mycket bättre lag än de var vid lagens senaste möte i mars.

Slutligen så är ju världens bästa spelare, Christine Sinclair, i en makalös form. Frankrikes hetaste spelare i OS har varit nickstarka mittbacken Wendie Renard, som ju var centimetrar från att kvittera på övertid mot Japan.

När det gäller startelvorna skall Desiree Scott enligt tidningsuppgifter vara i speldugligt skick. Och duon Sinclair och Melissa Tancredi som riskerar bestraffning för sina kommentarer kring domaren efter semifinalen får sina eventuella straff efter OS. Alltså tror jag att Kanada startar som senast.
Och även om Eugenie Le Sommer gjorde ett fint inhopp senast så tror jag att hon får börja på bänken, och att Frankrike alltså också startar som mot Japan.

Tipset: Frankrike är favorit till 65–35.
Domare: Jenny Palmqvist, Sverige
Troliga startelvor:
Frankrike: Sarah BouhaddiCorine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia BompastorSandrine Soubeyrand, Elise BussagliaElodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane ThineyMarie-Laure Delie.
Kanada: Erin McLeodRhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve NaultDesiree ScottDiana Matheson, Christine Sinclair, Sophie SchmidtMelissa Tancredi och Jonelle Filigno.

USA:s startelva

USA:s startelva mot Japan i Halmstad

* Final: USA–Japan
Wembley Stadium, 20.45 (svensk tid)

De båda lagen möttes på Commerzbank Arena i Frankfurt i VM-final för ett drygt år sedan.
Då var USA överlägset bäst, spelmässigt sett. Jag vill minnas att jag i första halvlek noterade 11–1 till USA i klara målchanser. Men Japan försvarade sig fantastiskt bra, och det var 0–0 i mål.

Men när USA hade tagit ledningen genom inhopparen Alex Morgan blev amerikanskorna nervösa. Japans första kvittering (Aya Miyama) var en gåva av det amerikanska försvaret. Minns jag rätt var det lagkapten Christie Rampone som slog en riktig indianare rakt upp i planen.

Och efter att Abby Wambach hade nickat in 2–1-målet blev amerikanskorna återigen nervösa. Och i förlängningens slutminuter kunde Homare Sawa klacka en hörna via Wambach till 2–2.

Japanskorna var verkligen hypereffektiva i den finalen.

Jag tar upp den eftersom många har fått för sig att Japan var det bättre laget i fjol. Att de dominerade. Så var de inte. Japan hade ett fantastiskt försvarsspel, och massor av tur. Och så var de bättre på att lägga straffar.

Jag tar även upp den eftersom jag anar att OS-finalen kan bli en liknande tillställning. Alltså offensiva USA mot defensiva Japan. Mycket talar för det, med tanke på hur lagen har spelat på vägen fram till finalen.

Jag tror att den där VM-finalen kan spöka rätt rejält i amerikanskornas huvuden, om de inte får tidig utdelning. För den har redan spökat rätt rejält.

För efter VM-finalen hade Japan ett ganska stort mentalt övertag på USA. I de två första matcherna lagen emellan efter VM vann japanskorna en, och spelade oavgjort i en.
USA var skakat. Och hade inte lagen mötts i Halmstad i juni hade jag räknat Japan som storfavoriter.

Men i trenationsturneringen i Sverige vann ju USA med hela 4–1, och amerikanskorna fick med sig massor av självförtroende från överkörningen i Halmstad. Jag skrev om den matchen både här och här.

Jag var på plats på Örjans vall, och pratade med ett par av amerikanskorna efteråt. De verkade så lättade allihop. Här är några citat:

Lauren Cheney:

”Det här en självförtroendestärkare för oss. Vi har haft problem med Japan i ett par matcher på rad, så att få slå dem med 4–1 så nära spelen betyder mycket för vårt självförtroende inför OS.”

Hope Solo:

”Den här segern var väldigt viktig. Vi har haft onödigt stor respekt för Japan i de senaste matcherna, och backat hem och låtit dem göra det de är bra på – rulla boll. Nu klev vi upp, var aggressiva – och vågade spela vårt spel.”

Japanskorna var förstås tvärtom väldigt bekymrade. Lagkapten Aya Miyama sa så här till mig:

”I dag var USA bäst i världen, och vi var inte så bra. Vi måste spela tuffare. Nu är vi nästan i chock. Men vi kommer att bli bättre. Det finns förklaringar, som att vi var trötta.”

Får USA ett tidigt mål kommer amerikanskorna säkert att ha rejält med nytta av Halmstadsmatchen. För då finns risken att japanskorna börjar tänka negativa tankar.

Fast står japanskorna emot ett tag tror jag de har det mentala övertaget. Det är ju ändå värt att notera att i matchen i Halmstad saknade Japan sina viktiga mittbackar Azusa Iwashimizu och Saki Kumagai. Med dem tillbaka blir japanskorna klart mycket svårare att göra mål på.

Till Japans fördel talar även fysiken. Det här är sjätte matchen på 16 dagar, och Japan har vilat sina nyckelspelare i en match. Och man slapp spela förlängning i semifinalen, som USA gjorde.

Dessutom har ju faktiskt Japans målvakt Miho Fukumoto varit turneringens klart bästa målvakt. Fortsätter hon att storspela har Japan skrälläge igen.

För visst vore väl en japansk seger en skräll? USA prenumererar ju på OS-guld, och man har den klart bredaste truppen.

Framför allt har de Wambach och Morgan som forwards. Tillsammans har de gjort sju mål i OS. Det trots att Morgan har missat i massor. Men jag tror kanske att segermålet på tre minuters övertid i förlängningen mot Kanada kan göra att det släpper för Morgan.

Och jag tror faktiskt att Pia Sundhage kommer hem till Sverige om någon vecka som dubbel olympisk mästarinna.

Mest för att USA har så många matchvinnare. Det vimlar ju av vinnarskallar i truppen. Morgan och Wambach är nämnda. Megan Rapione klev fram två gånger i semifinalen. Och minns att Carli Lloyd avgjorde OS-finalen för fyra år sedan i förlängning.

Så USA är mina favoriter på förhand. Men som jag har varit inne på i det här inlägget kan det mentala övertaget vandra mellan lagen beroende på matchutveckling.

Och som jag var inne på i går så har även USA:s fantastiska lag svagheter. Framför allt i form av ett väldigt offensivt balanserat lag med Shannon Boxx vid sidan. För hon startar väl ändå inte i finalen?
Och kan Japan hitta in med bollar till smarta Yuki Ogimi i ytan mellan USA:s backlinje och mittfält så lär det här bli riktigt intressant.

Visst skall väl det här bli riktigt kul?

Tipset: USA är favorit till 60–40
Domare: Bibiana Steinhaus, Tyskland
Troliga startelvor:
USA: Hope SoloAmy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’HaraTobin Heath, Lauren Cheney, Carli Lloyd, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Aya Miyama, Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi, Nahomi KawasumiShinobu Ohno och Yuki Ogimi.

Hamnar Sinclair också i Frankfurt?

Enligt uppgifter i den kanadensiska tidningen The Globe and Mail från Toronto kommer Christine Sinclair att bli lagkompis med Sara Thunebro i tyska storlaget FFC Frankfurt i vinter.

Uppgifterna är inte bekräftade från någon part, men ändå intressanta.

Storsatsande Frankfurt har en fiaskosäsong bakom sig. De föll ju som bekant mot Lyon i finalen av Champions League. Men värre var att de bara slutade trea i Frauen-Bundesliga, som därmed inte är inkvalade till vinterns Champions League.

För att undvika fler sådana fiaskon har Frankfurt kraftsamlat rejält inför den säsong som inleds den 2 september.
Under sommaren har man värvat tyska landslagsspelare som Simone Laudehr, Babett Peter och Bianca Schmidt samt franska Sandrine Bretigny. Dessutom får man tillbaka Nadine Angerer, Ali Krieger och Kim Kulig från skador.

Men man har saknat en riktig målskytt sedan Birgit Prinz slutade. Och Sinclair är förstås en fullgod ersättare till den tyska superstjärnan.

Med henne skulle Frankfurt få en uppställning som gör att Tyresö känns som rena B-laget.
Och det känns ju lite synd att inte Frankfurt, och Tyresö, kommer att spela Champions League-fotboll kommande säsong.

Sundhage har också brister

Pia Sundhage

Pia Sundhage

För att undvika missförstånd vill jag direkt slå fast att jag är en stor beundrare av Pia Sundhage. Hon är en fantastisk människa, och en stor fotbollstränare.

Hon är alltid tillmötesgående när man träffar henne. Och att hon mitt under OS ställde upp och chattade på http://www.bt.se i en timma och 32 minuter är helt makalöst. Har du förresten missat chatten finns den här.

Jag skulle gärna alltså se att Sundhage tar över vårt landslag nu efter OS. Och jag hoppas verkligen att hon snart blir den första kvinnan att träna ett herrlag på elitnivå.

Men. Skulle det mot förmodan vara hon som är vår nästa förbundskapten innebär det inte automatiskt att Sverige blir världsettor. Inte ens nära.

Sundhage är en inspiratör och glädjespridare. Och hon har gedigna kunskaper i ämnet fotboll. Men hon kan inte trolla. Och hon tar inte alltid ut det allra bästa laget, eller truppen.

Sverige kommer inte att börja spela kortpassningsfotboll á la Japan bara för att vi får ny förbundskapten.
Minns att vi tog VM-brons i fjol på hårt arbete, en stark defensiv – och vassa kontringar. Den som tar över efter Thomas Dennerby gör förstås bäst i att bygga sitt spel kring de styrkor som finns i vårt landslag. Alltså stabilitet och kontringsspel.

Kollar vi på Sundhages jobb i USA är det inte på något sätt jämförbart med hur det skulle bli i Sverige. USA har en hel hög duktiga spelare i varenda åldersgrupp. De skulle säkert kunna sätta ihop fem–sex landslag som skulle kunna konkurrera om medaljer i OS.

Sverige har vissa åldersgrupper där inte en enda spelare håller på internationell nivå. Stor skillnad.

I USA har Sundhage kunnat handplocka spelare efter sin fotbollsfilosofi. I Sverige skulle hon i mycket större utsträckning få välja spelsätt efter spelarmaterialet.

Och trots att USA i morgon gör sin tredje raka stora mästerskapsfinal under Pia Sundhage så gör även hon misstag. Och omdiskuterade laguttagningar.
Det finns rätt många experter i USA som exempelvis inte håller med Sundhage om att den fyrbackslinje hon spelar med i OS är den bästa.

Och i OS nu har hon chansat med en extremt offensiv trupp. Den chansningen höll på att fälla laget i semifinalen.
För sedan truppens enda defensiva mittfältare, Shannon Boxx, fick problem med ena baklåret har USA:s lag blivit framtungt. Eller skall jag i stället säga att det är för offensivt balaserat, med hela sju spelare som är mer offensiva än defensiva.

I Boxx frånvaro spelar Carli Lloyd och Lauren Cheney på centralt mittfält. Båda är i första hand offensiva. Och ingen av dem lyckades få tag på Christine Sinclair i den farliga ytan mellan backlinje och mittfält senast.

Att USA dessutom har en omskolad forward i Kelley O’Hara som vänsterback utnyttjade också Kanada framgångsrikt. O’Hara brukar ju oftast mest få anfalla. Hon har sällan satts på svåra defensiva prov. Och när Kanada började ställa svåra frågor – då ställdes O’Hara svarslös flera gånger.

Offensivt bytte Sundhage spelsystem till 4-2-3-1 med Abby Wambach som ensam forward efter fjolårets VM. Trots att Alex Morgan var bättre än Wambach hela vintern så krävdes det en hel hög stormatcher från ”Baby Horse” – som hon kallas – innan hon fick sin välförtjänta startplats. Det var ju först i samband med Algarve Cup som Sundhage ändrade tillbaka till 4-4-2, och gav plats för både Morgan och Wambach.

Men trots att USA troligen får spela med sin framtunga uppställning även i torsdagens final så tror jag att de vinner. De vinner trots att Japan nu har sett var svagheterna finns.
Jag tror på Sundhages lag som guldmedaljörer eftersom offensiven är så stark att den kompenserar de defensiva bristerna.

Misstagen som förtar lite av glädjen

I går var en fantastisk dag för damfotbollen. Båda semifinalerna i OS var otroligt bra fotbollsmatcher. Matcher som återigen visar att sporten har utvecklats enormt mycket i positivt riktning bara de senaste tre–fyra åren.

Båda semifinalerna hade allt av spänning, skönspel, hjältinnor – och tyvärr också grova misstag.

Tyvärr är misstagen så grova att de svärtar ner hela sporten.

För många hånar ju som bekant damfotbollen för den låga kvaliteten på målvaktsspelet. Jag hävdar ju att nivån har förbättrats. Men det är ju omöjligt att försvara Sarah Bouhaddi för gårdagens tavla.

Sådana tavlor ser man för ofta bland damerna. Och man ser dem nästan aldrig på högsta internationella nivå bland herrarna.

Jag berömde den franska målvakten efter kvartsfinalen mot Sverige. Där var hon en jätte. I går var det hon som fällde sitt lag.

Visst missade Elise Bussaglia straff på slutet. Och flera andra utespelare missade bra målchanser. Men det var ändå Bouhaddis grova misstag som förstörde den franska dagen. För hon gav Japan det viktiga övertaget i matchen.

Jag står fast vid att målvakterna inom damfotbollen hade blivit väldigt mycket bättre om storleken på målburarna hade anpassats efter kvinnors längd och spänst – och inte efter herrars. Men jag vet att det förslaget tyvärr är så kontroversiellt att det knappt går att föra en seriös debatt om.

En annan sak som sänker damfotbollens anseende är domarstandarden. I går var det norska Christina Pedersen som hamnade i fokus för sin svaga insats i semifinalen mellan USA och Kanada.

Visst kunde USA ha vunnit även utan den straff som Pedersen skänkte dem vid underläge 3–2. Men domare som påverkar matcher genom grova missar är aldrig godkända. Det enligt samma princip som gäller för målvakter som kastar in bollar likt Bouhaddi.

Det är ett problem att topplagen har utvecklats snabbare än vad domarna gjort de senaste åren. Tyska Bibiana Steinhaus och svenska Jenny Palmqvist är duktiga, och håller på högsta internationella nivå. Fast de har inte fått döma i OS-slutspelet. Varför?
Kan spelarna var i farten var tredje dag måste väl även de bästa domarna kunna vara det. Eller?

I övrigt tycker jag att manliga domare borde användas i mästerskapen. För visst är det kul om vi har kvinnliga domare av högsta kvalitet. Men när vi inte har det så är det inte roligt att få se toppmatcher avgöras på grund av att rättsskiparna inte håller klassen.

För det är ju inte bra för damfotbollen att få rubriker som den här i Toronto Star eller
den här i norska Dagbladet.

Båda har med orden Melissa Tancredi sa till domare Pedersen efter slutsignalen:

“Jag hoppas du kan sova i natt. Sätt på dig din amerikanska landslagströja. För det var dem du spelade för i dag.”

Stenhårt. Och det är väl för övrigt ett citat som skulle kunna få Tancredi avstängd i bronsmatchen. Eller?

Oj, vad man lider med Kanada i kväll

Det blev 4–3 till USA – som på torsdag spelar sin femte raka OS-final.
Alex Morgan
avgjorde semifinalen mot Kanada i minut 123. Ja, det står rätt – minut 123. Alltså tre minuters övertid av förlängningen.

USA visade vilka vinnare de är. Men det här är ingen hyllning av USA. Det här är en hyllning av Kanada.

För oj vad jag känner med dem nu. De har en hel hög spelare som gjorde sitt livs match på Old Trafford i kväll.

Snacka om att vara bäst när det gäller.

När Kanada fick spela semifinal i OS gjorde spelarna sitt livs match. De anfördes av det makalösa radarparet Christine Sinclair och Melissa Tancredi.

Men de fick inte vinna. Trots ledning tre gånger fick Kanada inte vinna. Jag skriver fick, för USA fick ju hjälp.

Kvitteringen till 3–3 i den 80:e minuten var nämligen en gåva av den osäkra norska domaren Christina Pedersen. Hon höll inte semifinalklass. Inte ens nära.

Värst var det vid 3–3-målet. Först bjöd hon USA på en frispark i Kanadas straffområde. Troligtvis för att Erin McLeod höll bollen för länge.
Frisparken styrde på en kanadensiska och träffade Marie-Eve Nault:s armar. Som jag uppfattar handsregeln kan det aldrig vara straff för den typen av hands. Aldrig.

Men domare Pedersen pekade på straffpunkten.

Och straffen rullade Abby Wambach in via stolpen.

Det var också 3–3 efter full tid, och förlängningen var jämn. Men typ 30 sekunder innan straffläggningen nickade alltså Morgan till och avgjorde.
När jag träffade henne i Halmstad i juni sa hon att hon hoppades kunna bidraga med några mål i OS. Det kan man väl säga att hon har gjort nu…

Jag är inte ensam om att lida med Kanada nu. Det gör faktiskt även segrarna själva. Bara några minuter efter slutsignalen skrev U.S. Soccer WNT – officiella twitterkontot för USA:s damlandslag – så här:

”Spare a thought for Canada and Christine Sinclair, who was brilliant for 120 minutes. What an effort by their entire team too. #USAvCAN”

Jag har hyllat Christine Sinclair förr. Jag gjorde en topplista efter det Nord- och Mellanamerikanska OS-kvalet, där hon var i topp. Sedan dess har Abby Wambach och Alex Morgan tagit flera steg i positiv riktning.

Men det hjälper inte.

Som jag ser det är Sinclair världens bästa spelare för tillfället. Sex mål och ett assist i OS är bara ett tecken på det.
Att hon burit sitt Kanada till bronsmatch ett annat.

Och att hon gjorde tre mål på USA ett tredje. Vem har gjort tre mål på USA:s fotbollsdamer tidigare? Har det överhuvud taget hänt?

En annan som skall hyllas är Kanadas förbundskapten John Herdman. Jag har följt hans lagbygge under året. Han har provat en mängd olika spelare och uppställningar, utan att hitta rätt.

Men till matchen mot Sverige här i OS föll bitarna på plats. Med en kvick djupledslöpare som Jonelle Filigno och Sinclair som offensiv mittfältare har laget vuxit flera klasser. Desiree Scott:s defensiva egenskaper har jag hyllat förr. Och Melissa Tancredis offensiva.

Kanada har vuxit för varje match i OS. Men orkar de ladda om för bronsmatch på torsdag efter det här? Hoppas det. För efter dagens match är Kanada värda en medalj.

Sinclair är fantastisk

Vilken spelare hon är, Christine Sinclair.

En halvlek spelad, och vi har skrälläge – 1–0 till Kanada.

Jag tror fortfarande att mitt tips på 80–20 till USA stämmer. För jag tror inte att Kanada vinner fler än en av fem matcher mot USA. Fast den kanske är i kväll?

För Kanada har imponerat enormt på mig i den första halvleken. Inte bara för att de leder efter Sinclairs iskalla avslut på Melissa Tancredi:s framspelning. Utan för att Kanada agerar med sådant lugn. De vågar spela sig ur svåra situationer, och de vågar vårda boll och dra ner på tempot.

Nu finns det ju inget lag i världsfotbollen med fler vinnarskallar än USA. Så jag ser fortfarande Pia Sundhage:s gäng som favoriter. Men visst såg man lite stress i amerikanskornas ögon på slutet av halvleken?

Och jag har sett hur fantastiskt bra Erin McLeod kan vara i sina bästa stunder. Har hon en sådan i kväll, tro?

Vi har 45 högintressanta minuter framför oss. Kul.

Båda lagen är nog nöjda

Strax 30 minuter spelade av första semifinalen, och båda lagen är nog ganska nöjda med matchbilden.

Japan har mycket boll, och är inte långt ifrån att komma igenom. Och Frankrike kontrar bra, och har haft ett par lägen.

Riktigt intressant.

Trots det tänkte jag nu prioritera min egen träning, och se färdigt den här matchen sent ikväll. Så analyserna av resten av matchen lär dröja.

Jag konstaterar dock nöjt att jag satte båda startelvorna. Fast det var väl kanske inte så svårt nu när turneringen pågått så länge…

Känslan säger att det blir USA–Japan i finalen i år igen

I morgon smäller det. Fyra lag återstår i OS, och tre av dem kommer att åka hem med medaljer i bagaget.

Inför OS tippade jag USA–Frankrike i final. Det tipset kan mycket väl slå in. Men jag har börjat vackla på fransyskorna, och tippar nu att Japan spelar final på torsdag.

Här är mina tankar inför OS-semifinalerna.

Japans startelva

Japans landslag, Nadeshiko

* Japan–Frankrike
Wembley Stadium, 18.00

Den här semifinalen är så nära 50–50 man kan komma.
Jag tycker fortfarande att Japan är sämre än i VM i fjol. Men laget här ändå imponerat med sitt försvarsspel. Och målvakten Miho Fukumoto, som jag tyckte såg väldigt darrig ut på Gamla Ullevi i juni, har sett väldigt stabil ut.

Bara ett insläppt mål på fyra matcher är förstås strålande.

Offensivt hänger mycket på Yuki Ogimi, som är i kanonform. Men vi väntar fortfarande på lite magi från stjärnorna Aya Miyama och Homare Sawa.

Frankrike har imponerat i korta perioder under OS. Som den första kvarten mot USA. Och de sista 30 minuterna mot Nordkorea.

Men långa stunder har fransyskorna varit rätt bleka.

Fast Frankrike har ett grymt vapen i sina hörnor och frisparkar. Vapnet är extra vasst mot korta japanskor. Det är inte lätt för dem att markera bort långa mittbacksparet Wendie Renard och Laura Georges.
Dessutom vann Frankrike mot just Japan i genrepet i utklassningsstil. Den matchen borde göra Frankrike till favoriter här.

Men något säger mig att Japan trots allt kan dra det längsta strået.
Det något är framför allt orken. Japanskorna har vilat sina nyckelspelare i en match. Det tror jag kan vara väldigt avgörande. Det här är ändå femte matchen på 13 dagar för lagen.

Och så har Japan vinnarvana från VM i fjol. De vet hur man gör för att nå en final. Frankrike däremot har dåliga vibbar av mästerskapssemifinaler.

Men som sagt, det är väldigt jämnt. För två veckor sedan hade jag utan tvekan tippat Frankrike här.

Tipset: Japan är knapp favorit till 51–49.
Troliga startelvor:
Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Frankrike: Sarah BouhaddiCorine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia BompastorSandrine Soubeyrand, Elise BussagliaElodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane ThineyMarie-Laure Delie.

USA:s startelva

USA:s landslag

* USA–Kanada
Old Trafford, 20.45

Här är USA förstås gigantiskt stora favoriter. Jag tror också att de vinner, men jag är inte säker på att de får en så lätt resa som många tror.
I kvartsfinalen fick Pia Sundhage:s lag jobba för att betvinga Nya Zeeland. Och Kanada liknar Nya Zeeland, fast är minst en klass bättre.

I OS-kvalet i januari körde USA fullständigt över Kanada på kanadensisk mark i Vancouver. Segersiffrorna 4–0 var i underkant.

Men sedan dess har Kanada gått framåt klart mer än USA. I lagens senaste match, den i Salt Lake City, just innan lagen åkte över till Europa för OS, föll USA:s segermål först i 85:e minuten.

Och Kanada har skakat USA förr i OS-sammanhang. I den rekordlånga kvartsfinalen i Shanghai vid OS 2008 vann USA först efter ett mål av Tasha Kai i förlängning. Matchen slutade hela fyra timmar och tio minuter efter att den startat. Orsaken var ett uppehåll för åska och skyfall.

Den här gången är inte Kai med i USA:s trupp. Nu har Sundhage en klart starkare forwardsuppställning. Abby Wambach delar ledningen i skytteligan med sina fyra mål, och är sannolikt bättre än någonsin förr.
Jämfört med i fjol är Wambach mycket snabbare och rörligare. Dessutom har pilsnabba Alex Morgan kommit in som en virvelvind i USA:s anfall.

Morgan var inte ordinarie under OS-kvalet. Nu är hon fullständigt självskriven i startelvan. Men är det något som hackat i det amerikanska laget så är det Morgans målskytte. Fram till OS gjorde hon mål på allt. De senaste matcherna har hon missat väldigt många klara chanser.
Skall Kanada ha någon chans måste nog Morgan fortsätta missa…

Skall vi leta fler svagheter i USA:s närmast kompletta lag så är det väl bakom mittbacken Rachel Buehler som Kanadas forwards skall löpa in.
Och en svaghet till: Hope Solo:s utrusningar – eller snarare brist på utrusningar. Solos svaghet som målvakt är att hon är feg, och gärna backar ner på mållinjen istället för att rusa ut och avstyra anfallen på ett tidigt stadium.

Kanada är förstås den stora överraskningen i semifinalerna. I startelvan i kvartsfinalen hade man tre spelare som spelat i division I för Dalsjöfors i år – Erin McLeod, Carmelina Moscato och skytteligaledaren Melissa Tancredi.
Och man har skrällt trots att man har jätteproblem med skador i backlinjen.

Men Kanadas främsta defensiva kraft spelar närmast framför backlinjen. Desiree Scott är nämligen fantastisk som bollvinnare – sannolikt den bästa defensiva mittfältaren i hela OS.
Och laget har även offensiv kvalitet. Christine Sinclair har tagit klivet tillbaka i planen, vilket har gjort att hon numera både agerar framspelare och måltjuv.
Och med Jonelle Filigno har Kanada också fått ett riktigt snabbt hot i djupled.

Kanada lär sälja sig dyrt, och vi kan få se en riktigt kul match. Men USA vinner till slut.

Tipset: USA är favorit till 80–20.
Troliga startelvor:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’HaraTobin Heath, Lauren Cheney, Carli Lloyd, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Kanada: Erin McLeod – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Jonelle Filigno.

Vilken smäll för våra Europamästarinnor

Det spelas fotboll även utanför OS. I helgen har den danska 3F-ligan dragit igång igen. Och norska toppserien har kört sin sista omgång innan sitt VM-uppehåll.

Fast vi börjar i Tyskland, där Sveriges F20-landslag åkte på en pinsamt tung smäll tidigare i dag. Tysklands VM-lag vann med hela 7–0 (3–0).

I den svenska startelvan fanns sju nyblivna Europamästarinnor. De fick känna på hur långt det är mellan F19-EM och F20-VM.
För dit skall det tyska laget. Och det känns som att de kan komma hem till Tyskland med medaljer av ädlaste slag.

Trion Dzsenifer Marozsan (Frankfurt), Lena Lotzen (Bayern München) och Luisa Wensing (Wolfsburg) har alla redan fått prova på spel i det tyska A-landslaget. De två sistnämnda gjorde bland annat inhopp vid lagets 4–1-seger mot Sverige i Algarve cup tidigare i år.

Jag vet att flera spelare saknades. Men med tanke på det här resultatet kanske det trots allt är tur att vi inte är med i mästerskapet i Japan, som inleds den 19 augusti.

* Till Norge, som är ytterligare ett av deltagarländerna i F20-VM. För att ge sina VM-spelare lite möjlighet att förbereda sig så är det uppehåll i toppserien nu. I går spelades sista omgången inför uppehållet, och alla fyra topplagen vann på hemmaplan.

Lilleström slog jumbon Fart med 5–0. Stabaek gjorde samma siffror mot nästjumbon Kattem. Arna-Björnar vann med 2–1 mot Sandviken och Röa vann derbyt mot Vålerenga med 2–0.

Lilleströms Cecilie Pedersen var omgångens målskytt med tre mål. Pedersen är nu fem mål bakom Stabaeks F20-VM-spelare Ada Stolsmo Hegerberg i skytteligan.
Hegerberg gjorde ett mål i går. En annan 17-årig F20-VM-spelare i Stabaek blev tvåmålsskytt, nämligen hårdskjutande Caroline Graham Hansen.

Toppserien återstartar den 23 september med bland annat seriefinalen Lilleström–Stabaek. Så här ser tabelltoppen ut nu:

LSK Kvinner       15   +31    38
Stabaek             15    +45    37
Arna-Björnar      15    +25    33
Röa                    15    +24    33
Klepp                  15     +7    21

* I Danmark spelar man ju höst-vår. Det var alltså säsongspremiär för 3F-ligan i helgen. Bloggen Spelare12 har haft en bra guide inför serien. Den hittar du här.

Premiäromgången är inte helt färdigspelad. Men de båda storfavoriterna Bröndby och Fortuna Hjörring tog varsin säker seger. Ja Bröndby vann med hela 7–0 mot OB (Odense).
Lite överraskande var väl att fjolårets topplag BSF föll mot B1913 med 3–2.

* Även i Österrike har det varit premiär i helgen. Regerande mästarinnorna NÖSV Neulengbach vann med hela 14–0 borta mot Bergheim/Hof. En hyfsad säsongsstart…

Dags för Dennerby att lämna – men Seger borde ha väntat

Den viktigaste frågan kring landslaget den närmaste tiden lyder: Dennerby, eller inte Dennerby?

Frågan har varit uppe flera gånger tidigare, och har nu alltså blossat upp igen. Nytt är att den är initierad från spelarhåll den här gången. Caroline Seger sa rakt ut efter förlusten mot Frankrike att det kan vara dags för något nytt.

Uttalandet är intressant på många sätt. Så många att jag knappt vet var jag skall börja.

Caroline Seger

Caroline Seger

Men jag börjar med att hylla Segers mod. För låt oss spola tillbaka bandet till maj månad. Då skrev jag ett inlägg här på bloggen som väckte uppmärksamhet, Var är damfotbollens starka röster?

Efter det följde en debatt, där jag i det här inlägget lanserade just Seger som en tänkbar damfotbollsdebattör.

Nu har hon visat att hon i alla fall har modet att ge damfotbollen stora rubriker.

Men jag vet ändå inte om jag jublar så mycket över hennes tajming.

För jag kan spontant säga att min första tanke när jag läste om utspelen var att det kanske behövs en förbundskapten som vågar ta bort just Seger ur startelvan.
Mer om det senare.

Efter förlusten mot Frankrike hade jag helst sett att Seger rannsakat sig själv, och sina lagkamrater. För det var inte i första hand Thomas Dennerby:s fel att vi åkte ur OS. Det var spelarna som inte presterade.
Den berättigade tränarkritiken kunde Seger ha sparat till ett bättre tillfälle, där den dessutom fått större genomslag. För nu drunknade hennes utspel i all annan OS-bevakning.

Så till själva frågan om Dennerbys framtid. Jag är också av uppfattningen att det är dags att byta förbundskapten. Det behövs något nytt.

Fast sanningen är ju att jag i år inte har så hemskt mycket kritik att komma med mot förbundskaptenen.
Tvärtom har jag tyckt synd om Dennerby, vars jobb gjorts näst intill omöjligt av alla skador. Sanningen är ju att det lag han har att jobba med inte är bättre än så här.

För i vilken av årets landskamper har Sverige visat olympisk medaljkapacitet?

Visst har Dennerby gjort misstag. Det största är valet av sista utpost – att han stått fast vid Hedvig Lindahl. För tyvärr har ju hon gång på gång visat att hon inte är någon internationell toppmålvakt.

Medan USA, Japan, Frankrike, Tyskland med fler har målvakter som vinner matcher åt sina lag så kan jag inte minnas när Lindahl senast vann en viktig mästerskapsmatch åt Sverige. Har hon någonsin gjort det?
Visst, hon var väldigt bra mot USA i fjolårets VM. Fast den räknas inte, för i praktiken var det en betydelselös match.

Och vad värre är. Lindahl har gjort missar, som lett till att vi har förlorat viktiga matcher.

När man väljer sista utpost föredrar jag att man satsar på någon som är stabil, som sällan gör enkla misstag. Och därför förordar jag Kristin Hammarström.
Så vem som än blir förbundskapten efter OS, så hoppas jag att denne ger Göteborgs målvakt förtroendet.

Nu, med facit på hand kan man även ha synpunkter på Dennerbys spelsystem. Ju mer jag tänker på det, desto mer känns det som att det nog hade varit bättre att kört 4-4-2 med Lotta Schelin och Sofia Jakobsson som forwards. Och med Lisa Dahlkvist och Nilla Fischer som centrala mittfältare.
Fast det här är egentligen ingen kritik mot Dennerby. För med tanke på hur truppen såg ut i våras så förstår jag att han satsade på att köra med 4-2-3-1.

Han gjorde det för att göra plats för alla i trion Fischer, Dahlkvist och Caroline Seger, vilket kändes klokt.

Men det visade sig att Seger inte är tillräckligt bra för att klara uppgiften som nummer tio. Seger är bolltrygg, och hon håller ofta högsta världsklass i 10–15 minuter per match. Men kan hon inte åtminstone dubbla den tiden så tycker jag nog att hon snarare är en spelare för bänken än för startelvan. För jag håller Dahlkvist och Fischer högre än Seger.