I dag åkte Lina Hurtig med F19-landslaget till Upplands Väsby för att om ett par dagar spela EM-kval i Litauen. Synd, för jag tycker att hon borde ha åkt med A-landslaget till Malmö.
Visst, hon har varit mållös en lång period, och Pia Sundhage hade förstås inte sett Tyresömatchen när VM-kvaltruppen togs ut. Men efter gårdagens match känns det självklart att Hurtig skall in i vår A-landslagstrupp så fort det bara går.
Jag lyssnade på Lilie Persson i gårdagens upplaga av Fotbollsarena Radiosporten. Här kan du också höra programmet – Persson kommer in efter 22.45. Hon säger bland annat:
”Hon är lite det där vi själva efterlyser efter EM, en teknisk spelare med en väldigt god speluppfattning i anfallsspelet, och framför allt när man närmar sig motståndarnas mål.”
Citatet rör Kosovare Asllani. Men visst kunde det ha handlat om Hurtig?
Det är förstås ingen tvekan om att Asllani fortfarande är den bättre av de två. Men jag anser att Umeforwarden har klart större potential än Asllani, och jag tycker att hon definitivt är redo att skolas in i finrummet. Jag tror att Lotta Schelin hade älskat att spela med Hurtig.
Medan Hurtig är med F19 åkte Jenny Hjohlman till Malmö. Och det tycker jag nästan är det konstigaste här. För visst har Hjohlman en spetsegenskap i sin snabbhet, både utan och kanske framför allt med boll. Men den typen av spelare finns det i överflöd i landslagstruppen.
Och alla de andra är bättre än Hjohlman. Jag skulle säga att hon är en sämre kopia av Sofia Jakobsson. Båda är väldigt bra när de får springa framåt, men har ett ganska svagt passningsspel.
Lina Hurtig är en spelartyp som det däremot är svältfött på i landslaget. Hon är bolltrygg, har ett vasst passningsspel, där hon värderar när hon skall spela lugnt hemåt, eller när hon skall vända framåt.
På offensiv planhalva har hon förmågan att lägga sina passningar där motståndarbackarna minst av allt vill ha dem.
Så klokt. Så elegant.
Det var tydligt i gårdagens match att Umeås kontringar var farligare när Hurtig kom med bollen mot Tyresös backlinje – än när Hjohlman gjorde det.
Och Hurtigs avslut i går bar verkligen en stämpel av högsta världsklass.
Visst var det första målet en bjudning av Ashlyn Harris. Men jag har sett många spelare förhasta sig och bränna liknande lägen. Hurtig visade dock hög klass när hon behärskat styrde bollen mot bortre hörnet.
Vid andra målet var det Ali Krieger:s tur att bjuda. Och i läget efter kom svaret på varför Linda Sembrant inte är med i landslagstruppen. För oj, vad OS-backen blir rundad av Hurtig. Men det var inte bara misstag bakom målet. Återigen visar den unga Umeforwarden hög klass. Dels genom farten med boll, men även genom hur hon bryter in mot målet för att förbättra vinkeln. Och skottet går det inte heller att klaga på.
Efter gårdagens match har Umeås båda forwards gjort åtta mål. Fast tittar man till spelmål är det 8–5 i Hurtigs favör. Och tittar man på mål mot de fem lag som ligger före UIK i tabellen är det nu 3–2 till Hurtig.
Det blev mycket Hurtig i det här inlägget. Tyresös fiasko får jag kanske återkomma till. Jag har lite funderingar kring det där med vinnarkultur och vinnarskallar som rör vårt mästarlag.






