Kategoriarkiv: Lotta Schelin

Hotet heter Harder

Publicerad den av
Svara

Jag har just följt först Sveriges och sedan även Danmarks presskonferenser inför morgondagens EM-premiär.

Det var förstås glada, förhoppningsfulla och positiva tongångar från båda läger. Jag tänker alldeles strax gå upp på läktaren och se en stund av danskornas träning.

Men först vill jag påpeka att jag blev glad av att se en så lugn, avslappnad och till synes lycklig Lotta Schelin på podiet. För när Schelin skiner…

Sedan vill jag påminna om vår dödlighet… Det är ingen tvekan om när Pia Sundhage blev varse om vem som är det stora hotet mot svensk premiärsuccé. Det var här:

Och det är värt att betona att Danmark är ett jättebra lag. Det har jag vetat ända sedan jag såg dem möta Brasilien två gånger på bortaplan hösten 2011. De vann den första med 1–0 och föll i den andra med 2–1. Här är mitt blogginlägg från matcherna. Och här är målen från den andra matchen:

Där och då upptäckte jag Pernille Harder. Visst hade man hört namnet tidigare, och sett ett eller annat klipp där hon gjort mål. Men att hon redan då var så där fantastiskt bra. Hon är bättre ändå nu.

Och även om danskorna har haft svårt att göra mål på sistone så har de spelat oavgjort både borta mot Brasilien och i Algarve mot Tyskland. Det är resultat som ger morgondagens EM-premiär extra laddning.

Jag är för övrigt klar med allt införmaterial till tidningen nu. Jag hoppas kunna leverera ett par riktigt matiga inlägg här i bloggen innan mästerskapet sparkar i gång 18.00 i morgon. Så håll utkik.

Men först skall jag alltså sätta mig på läktaren och njuta lite av Harders bollbehandling.

Varför gör man självmål?

Publicerad den av
3

Under många år har man hört damfotbollens spelare, ledare och supportrar gnälla över hur lite sporten och dess profiler syns i media.

Den närmaste tiden har man nu sin stora chans att visa upp både sporten och profilerna. För nu syns svensk damfotboll i alla sammanhang.

Nu har man sin stora chans att bygga en grund för en mycket lång framtid.

Men när media äntligen står i kö för att få berätta om damfotbollen, landslaget och våra stjärnor – då väljer man att skärma av sig.

Jag har just gått igenom landslagets mediaupplägg under EM:s gruppspel. Och det är ingen rolig läsning. Det känns faktiskt som lite av ett självmål.

Utan att komma ihåg exakt hur det såg ut under succé-VM:et i Tyskland kan jag konstatera att tiden varje spelare kommer att lägga på mediaaktiviteter har mer än halverats.

För under Tysklands-VM vill jag minnas att vi i media under gruppspelet hade flera mixade zoner med tillgång till hela truppen, samt ett par sessioner över 30–45 minuter med sju–åtta närvarande spelare.

I Tyskland var det i och för sig tre dagar mellan gruppmatcherna. Nu är det bara två. Men ändå.

Från i dag till premiären mot Danmark på onsdag kommer media att få träffa totalt elva – eller tolv – olika spelare. Pressträffarna ligger på 20 eller 30 minuter. De träffar där flest spelare finns närvarande är de kortaste.

Mellan matcherna kommer sedan totalt sju spelare vardera att ”göra media”. Det innebär i praktiken att de flesta spelarna bara kommer att göra media en gång under elva dagar, matcherna borträknat.

Efter matcherna kommer spelarna förstås också att möta journalisterna. Men då alla gruppmatcherna startar 20.30 blir det inga möjligheter till några längre intervjuer i den mixade zonen. Tvärtom kommer i princip alla journalister att gå en hård kamp mot klockan efter slutsignalerna.

Följden av det här är bland annat att vi kommer att få en likriktning i den svenska EM-bevakningen, att färre spelare kommer att profileras samt att det kommer att bli tråkigare att jobba för oss journalister.

Jag förstår att alla spelare inte kan vara tillgängliga för media varje dag. Men på elva dagar tycker jag nog att man borde kunna sätta av tre halvtimmar per spelare. För det ser jag som en investering i framtiden. För sporten, för laget – och för spelarna själva.

Jag förstår att avsikten med det här är att spelarna skall skyddas, så att de inte tappar fokus på det sportsliga. Men jag tror faktiskt att effekten kan bli det omvända – att man överdramatiserar medias effekt.

Och med tanke på hur damfotbollen har kämpat för sin plats i solen blir ju upplägget nästan absurt. Plötsligt skall man skydda spelarna från det som man drömt om i över 40 år – uppmärksamheten.

I det här sammanhanget kan det återigen vara läge att ta upp förbundets arbete med att ta tillvara på uppmärksamheten.

Det känns nämligen fortsatt blekt. Med undantag för en till synes meningslös skrivbordsprodukt som kallas ”Öppet mål” kör man i princip samma upplägg som för herrlandslaget.

I praktiken innebär det att man utgår ifrån att allt kommer att lösa sig av sig själv. Det tycker jag är ett feltänk, för det är trots allt en gigantisk skillnad i utgångsläge för herr- och damlandslaget.

Visst, om det blir minst EM-final kommer mycket att lösa sig av sig själv. Men det kan man inte utgå ifrån. Oavsett sportsligt resultat så borde förbundets marknads- och informationsavdelningar ha gjort ett mycket bättre jobb med att profilera lagets spelare inför mästerskapet.

Jag kan bara jämföra med några andra EM-länder. Det tyska förbundet har exempelvis lagt upp korta videoporträtt på samtliga sina spelare. Där kan de som är intresserade få lära känna såväl stjärnorna som doldisar som exempelvis Jennifer Cramer eller Isabelle Linden. Det tyska förbundet öser även ut webb-tv-inslag och intervjuer från truppen på DFB-tv.

Även om det svenska förbundet också gör en del bra webb-tv på svenskfotboll.se så ligger man hästlängder bakom sina motsvarigheter i exempelvis Tyskland och USA.

För hur presenteras våra spelare på förbundets hemsida? Jo, så här.

Den enda geniala insats förbundet har gjort på marknadsföringssidan var rekryteringen av Pia Sundhage. För utan henne vet i sjutton hur det här hade slutat. Sundhage har ju på egen hand gjort ett fantastiskt jobb med att profilera både sin sport – och sina spelare. Här är några exempel på hur hon försöker profilera några av dem:

* Lotta Schelin – forwardsstjärnan
* Nilla Fischer – den blivande världsbacken
* Antonia Göransson – den outtröttliga
* Kosovare Asllani – framspelaren
* Caroline Seger – mittfältsstjärnan

Lång analys av Sverige-England

Publicerad den av
4

I går var jag väldigt glad över vad jag såg på Skarsjövallen. Det var verkligen en insats som ingav gott hopp om ett succé-EM.

Jag ser i dag att många kritiker tycker att vi som var på plats i Ljungskile hyllar vårt landslag för mycket.

Det tycker inte jag. 4–1 mot England är ett fantastiskt bra resultat. England är rankat sjua i världen. Att slå dem så övertygande som vi gjorde är absolut värt hyllningar.

Som ni vet tycker jag om att ifrågasätta. Men när det görs riktigt bra prestationer tycker jag också att man bör hylla, och till och med ryckas med en aning. Det gjorde jag i går.

Jag gladdes mest över att vi fick se att vi faktiskt har bra segervapen – nämligen vårt presspel, och vår effektivitet. Presspelet var stundtals lysande. Vi vann bollen många gånger precis framför Englands backlinje.

I dag har jag sett om matchen. Upplevelsen brukar få mer gråskala när man ser en match för andra gången. De insatser som man upplevt som fantastiska live blir lite sämre, medan svaga insatser ofta blir lite bättre.

Så var det även den här gången.

På plats upplevde jag Caroline Seger som näst intill felfri. Det vet jag nu att hon inte var. Inte nära. Som jag berättade i går fick Seger en solklar femma i betyg av mig.

På plats upplevde jag Josefine Öqvist som konstant felplacerad. Nu vet jag att hon åtminstone försökte göra rätt. Öqvist fick en solklar etta i betyg.

Hade jag satt om betygen i dag hade nog Öqvist fått en tvåa, om än en svag sådan. Segers femma är inte heller lika solklar längre – men den står ändå kvar.

För visst, Seger hade ett par farliga bolltapp. Och hennes passningsspel var inte lika felfritt som jag först upplevde det. Men Seger skall slå de öppnande passningarna, och då måste man tillåtas att missa ett par – om det handlar om offensiva passningar. Desutom jobbade hon kopiöst, vilket var skönt att se. Bland annat var det hon som vann bollen vid två av våra mål.

Till den lagmässiga insatsen. Man kan ha synpunkter på motståndet, framför allt efter paus. England gjorde ju fem byten i halvtid. Bland annat fick man in en rejält darrig målvakt i Rachel Brown.

Utifrån det är insatsen i den första halvleken värd mest när man ser tillbaka på matchen – det var ju då England spelade med bästa laget. Den halvleken var ojämn från svensk sida. Den började med fem fantastiska minuter där Kosovare Asllani grovt missade ett fritt läge.

När England sedan tog ledningen kändes det ologiskt, även om matchen då hade jämnat ut sig något. De följande 20 minuterna var vi däremot i gungning. Då satt man på läktaren och kände sig orolig.

England kom gång på gång fram på vår högerkant. Vårt mittförsvar var darrigt och samarbetet med Kristin Hammarström var långt ifrån bra. Jag kände det som att det bara var en tidsfråga innan England skulle göra 0–2.

Det engelska ledningsmålet visade för övrigt på att firma Charlotte Rohlin/Nilla Fischer ännu inte är på den nivå man kunde hoppas. För båda missade rejält. Först fick Rohlin inte till sin rensning. Sedan hade Fischer en position och fotställning som gjorde att hon var chanslös att hinna med när insticket kom.

Kvitteringen ändrade allt. Den var frukten av riktigt fint svenskt spel som innehöll uppspel på forward, tillbakaspel och sedan en högklassig långpassning från Marie Hammarström till Antonia Göransson. Potsdamproffsets mottagning i fart och avslutning var högklassiga aktioner.

När Englands backlinje och ena assisterande domaren strax efter dessutom bjöd oss på ett billigt offsidemål till 2–1 föll bitarna på plats.

Under den svaga period där vi var i underläge var frågetecknen gigantiska. Då kändes inte Jessica Samuelsson som en EM-spelare. Och mittfältet var alldeles för brett i försvarsspelet, vilket gav England stora ytor centralt. Ofta var luckan mellan vår backlinje och vår mittfält på en bra bit över 1000 kvadratmeter. Det fanns alltså nästan ett hav att lägga in bollar på.

Efter 2–1-målet höll vi ihop mittfältet bättre. Halvlekens sista kvart kändes riktigt bra. Och efter paus blev det ännu bättre. Då hade vi ett tajtare lag, och vi lät inte England skapa speciellt mycket.

Visst gjorde England fem byten i halvtid. Men man spelad efter paus till åtta elftedelar med samma lag som startade i 1–1-matchen mot Japan förra veckan. Det var alltså ett lag som jag bedömer vara minst en klass bättre än det brasilianska B-lag som vi mötte i vår förra träningsmatch.

Att manöverera ut det engelska laget så totalt som vi gjorde efter paus var helt klart ett härligt styrkebesked. Den engelska förbundskaptenen Hope Powell pratade efteråt om att England inte hade klarat av att stå upp i den fysiska matchen. Att svenskorna både var starkare och snabbare.

Jag delar den uppfattningen.

Nu skall man ju vara medveten om att det bara var ett genrep. Och att ett bra genrep ju förstås inte är någon garanti för att vi även får uppleva ett bra mästerskap.
Men det svenska laget visade efterlängtad klass i går. De lämnade Skarsjövallen med en hel buss full med självförtroende.

Visst kvarstår många av de frågor man hade med sig till Bohuslän:

* Kristin Hammarströms arbete utanför målområdet imponerade inte. Inte kommunikationen med backlinjen heller.

* Mittförsvaret kom ofta fel. Djupet hamnade på fel spelare, vilket innebar att den mittback som var på bollsida flera gånger överraskades av löpningar precis bakom henne. Jag gav Rohlin och Fischer varsin tvåa i betyg. Mer tyckte jag inte de var värda.

* Högersidan är inte löst. Efter en hemsk start spelade nog Jessica Samuelsson in sig i premiärelvan. Men jag undrar om Öqvist finns i positionen framför mot Danmark. Hon jobbade bra den första kvarten. Sedan fick hon order om att snabbare komma ut på kanten. Efter det hamnade hon fel både defensivt och offensivt. Således bidrog hon till att vårt innermittfält tappade kontrollen centralt. Då gjorde både Sofia Jakobsson och Therese Sjögran betydligt bättre insatser efter paus.

* Kosovare Asllani och Lotta Schelin hade inte mycket till samarbete. Båda är vana vid att spela som ensamma spjutspetsar i sina klubblag. De agerade också mest en och en i går. Det gjorde de dock ganska bra. Inte minst Schelin som gjorde två mål och hade ett assist. Dessutom tyckte jag att hon hade ett piggare steg än på länge.

* Vi saknar en plan B – en lösning på hur vi skall vända eventuella underlägen i matchernas slutskede. Pia Sundhage sa att hon hade tänkt att laget skulle träna på forcering i matchens slutskede. Fast väl där var hon nöjd med både resultat och att ha undvikit skador. Därför lät hon i stället Amanda Ilestedt och Jenny Hjohlman debutera.

Alla de här sakerna kunde ha gjort att jag känner mig orolig. Och de finns förstås också i Sundhages bakhuvud.

Samtidigt är hon medveten om att alla lag har svagheter. Och att svagheterna inte är så allvarliga om man väger upp dem med ett antal riktigt rejäla styrkor.

I går var presspelet, snabbheten och effektiviteten tre svenska styrkor som fick mig att bortse från svagheterna. För trots att det var så mycket som inte funkade perfekt vann vi med 4–1 (2–1) i mål och enligt min räkning med 12–4 (5–2) i klara målchanser mot ett av de lag som har kapacitet att vinna EM-guld.

Slutligen noterar jag att man i 75:e minten i går fick lära sig att Jenny Hjolman numera har utrustats med ett h till och således heter Hjohlman.

Hjohlman förekommer för övrigt i det här klippet från matchen. I slutet av klippet noteras också att det verkar vara riktigt bra stämning i truppen:

Se upp till höger

Publicerad den av
1

Sedan någon timme tillbaka vet vi startelvan till EM-genrepet. Och det lär bli stort fokus på vår högerkant i morgon.

För Pia Sundhage fortsätter att prova sig fram. Hon kör dock vidare på linjen från Brasilienmatchen, alltså med en väldigt offensivt balanserad startelva. I den matchen tycker jag att anfallsspelet funkade ganska dåligt. Vi hade ju väldigt svårt att spela till oss målchanser, utan fick förlita oss till fasta situationer och motståndarmisstag.

Kanske blir det annorlunda mot England – som jag ser som ett av EM:s allra bästa lag. Jag räknar med att engelskorna kommer att ha rätt mycket boll, vilket i sin tur gör att vi borde kunna få en hel del chanser att kontra på dem. Och vårt lag känns ju som klippt och skuret för kontringar.

England är för övrigt väldigt ojämnt från match till match. Deras högstanivå är väldigt hög. Spelar de som mot Japan senast lär vi få det väldigt tufft. Då får vi ett bra test av vårt försvarsspel.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

Framför allt är man ju väldigt intresserad av att se hur vår högerkant klarar sig. Där har Sundhage nu givit Jessica Samuelsson och Josefine Öqvist förtroendet – vilket är väldigt offensivt. Samtidigt har Samuelsson en bra snabbhet, vilket känns som en nödvändighet mot Englands kvicka vänsterkant.

Senast spelade engelskorna där med Alex Scott och Eniola Aluko – två mycket duktiga spelare, offensivt sett. Men kanske är Stephanie Houghton tillbaka som back i morgondagens match, något som knappast försämrar Englands slagstyrka till vänster.

Det lär alltså kunna blåsa rejält på vår högersida. Om Samuelsson/Öqvist pallar för trycket i morgon, då är de definitivt även redo för EM.

Högerkanten kommer helt klart att ha störst fokus på sig. Men det finns ju väldigt mycket annat som också är intressant. Här är fyra frågor jag tar med mig till Ljungskile:

* Hur ser Kristin Hammarström ut i luftrummet?
* Hur klarar sig mittförsvaret?
* Skiner Lotta Schelin?
* Klarar vi av att få några längre anfall?

Det är nu ganska exakt en vecka till premiären mot Danmark. Vis av erfarenhet från tidigare mästerskap så behöver inte alla pusselbitar ha fallit på plats innan avspark. Men ju mindre oro vi tar med oss till Gamla Ullevi, desto bättre.

Slutligen, här är startelvan: K. Hammarström – Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Öqvist, Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson – Kosovare Asllani och Schelin.

Avspark är 19.00 på Skarsjövallen. Matchen tv-sänds i Tv4sport. Sändningen startar 18.30.

Här är min EM-trupp

Publicerad den av
10

Nu har alla förbundskaptener presenterat sina EM-trupper. Därmed är det dags för mig att presentera min. Och jag tar mig friheten att plocka spelare ur samtliga de tolv deltagande länderna.

Jag har försökt att bygga en trupp, och en startelva, som faktiskt också skulle fungera i verkligheten. Det innebär att jag alltså inte bara tagit med offensiva spelare. De positioner där jag känner att konkurrensen är sämst är målvakten samt egentligen alla positioner i backlinjen. Däremot vimlar det av duktiga ”tior” och vassa forwards.

I min drömtrupp finns det inte speciellt många platser för svenska spelare. Jag har faktiskt bara med två, varav båda kallas Lotta. Den ena Lotta är lite av ett önsketänkande. För om den svenska backlinjen skall fungera som vi vill måste nämligen Charlotte Rohlin hitta 2011 års VM-form. Och det hoppas och tror jag att hon gör.

Förhoppningsvis kommer det med betydligt fler svenska spelare i mitt dreamteam efter turneringen. För det vore ju fantastiskt kul om man då fick anledning att ta med exempelvis Kristin Hammarström, Nilla Fischer, Caroline Seger, Antonia Göransson, Kosovare Asllani och kanske någon till.

Nog om bakgrunden till min drömtrupp. Här är den:

Målvakter (3):
* Nadine Angerer, Tyskland
Rutinerad målvakt, som sannolikt dock har haft sin topp. Men som jag ser det är hon fortfarande Europas bästa på sin position. I varje fall känns det så inför EM…

* Sarah Bouhaddi, Frankrike
Spänstig, och jobbar gärna långt utanför straffområdet. Har en fantastisk högstanivå, men är fortfarande lite flaxig – och bjuder ibland på rejäla misstag.

Thora Helgadottir

Thora Helgadottir

* Thora Helgadottir, Island
Lite av Bouhaddis motsats. Är i och för sig duktig på fötterna, men håller sig oftast i eget målområde. En trygg och stabil sista utpost.

Backar (7):
* Alex Scott, England
Teknisk, offensiv ytterback. Kommer hela tiden i löpningar längs med långlinjen, men är ändå stabil i defensiven. En av mina favoritspelare.

* Wendie Renard, Frankrike
Lång, och ett riktigt stark i luftrummet. Således ett hypervasst vapen vid fasta situationer.

Charlotte Rohlin

Charlotte Rohlin

* Charlotte Rohlin, Sverige
Snabb, placerings- och brytsäker. Uttagningen är dock lite av ett önsketänkande. Höll världslagsnivå i VM 2011. Måste upp dit nu igen om det skall bli svensk succé.

* Stephanie Houghton, England
Ofta mittfältare i klubblaget. Används däremot som väldigt offensiv vänsterback i landslaget. En bra frisparksskytt. Målfarlig. Hängde bra med i skytteligan i OS.

* Saskia Bartusiak, Tyskland
Håller ihop den tyska backlinjen. Stark i luftrummet och placeringssäker.

* Luisa Wensing, Tyskland
Ung talangfull back, som både kan spela centralt eller som ytterback. Bra tajming i luftrummet, och således ett vapen vid fasta situationer.

Line Röddik Hansen

Line Röddik Hansen

* Line Röddik Hansen, Danmark
Elegant, passningssäker back med skön vänsterfot. Användbar både som mitt- och ytterback.

Mittfältare (9):
* Nadine Kessler, Tyskland
Wolfsburgs lagkapten har en stor arbetskapacitet. Är ett vasst vapen när hon kommer i sina djupledslöpningar. Har riktigt bra tajming i luftrummet, och nickar in en och annan hörna.

* Camille Abily, Frankrike
Ett spelgeni. Styr sitt lags anfallsspel med sitt fina passningsspel, och sin blick för spelet. Bra på att öppna kanterna. Och en bra skytt.

* Louisa Necib, Frankrike
Lagets tia – alltså hon som skall sticka in de avgörande passningarna. Har bra känsla i högerfoten, och slår således väl avvägda hörnor och frisparkar.

* Elodie Thomis, Frankrike
Hypersnabb ytter. Det finns inte många – om ens några – ytterbackar som vinner löpdueller med Thomis. Hade tidigare problem med bollkontrollen, men har förbättrat sin teknik rejält.

* Eniola Aluko, England
Är precis som Thomis hypersnabb – och högerfotad. Men är ändå användbar till vänster, då hon både kan komma runt på kanten och kliva in och skjuta. Har nämligen ett väldigt bra skott.

Caroline Graham Hansen.

Caroline Graham Hansen.

* Caroline Graham Hansen, Norge
Norges bästa spelare 2012 är en fantastisk dribbler, och har dessutom bra skott med båda fötterna. Dribblar kanske lite väl mycket ibland. Men har megapotential, och kan få sitt stora genombrott i EM.

Anita Asante

Anita Asante

* Anita Asante, England
Mittbacken som har klivit upp i planen är en favoritspelare. Stark, löpstark och bolltrygg. Dessutom duktig i luftrummet.

Veronica "Vero" Boquete

Veronica ”Vero” Boquete

* Veronica Boquete, Spanien
Passningsgeni som är användbar i många roller. Agerar spjutspets i landslaget, används ofta som innermittfältare i Tyresö.

* Lena Goessling, Tyskland
Spelskicklig, defensiv innermittfältare med ett bra skott. Har även visat sig ha bra kapacitet som innerback i sitt klubblag, Champions Leaguemästarinnorna Wolfsburg.

Forwards (4):
* Celia Okoyino da Mbabi
Snabb, stark och gör mål både med fötterna och huvudet. Gjorde 17 på sju matcher i EM-kvalet. En av världens allra bästa forwards.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

* Lotta Schelin, Sverige
Snabb och otroligt vass när hon kommer rättvänd. Duktig på att löpa in mot första stolpen.

* Dzenifer Marozsan, Tyskland
Otroligt teknisk och bolltrygg. Styr det tyska anfallsspelet, och är den som sticker in de avgörande passningarna. Bra högerfot för leverans av hörnor och frisparkar.

Pernille Harder

Pernille Harder

* Pernille Harder, Danmark
Teknisk, spelskicklig och utrustad med en riktigt bra känsla i högerfoten. Men är inte heller oäven med vänstern. Har fin arbetskapacitet – och är därmed tänkbar också i de flesta mittfältsrollerna.

Startelvan kommer enligt Lyonmodell att ställas upp 4-2-3-1 med snabba spelare på de offensiva kanterna, alltså: Angerer – Scott, Renard, Rohlin, Houghton – Kessler, Abily – Thomis, Necib, Aluko – Okoyino da Mbabi.

Några spelare som hamnat precis utanför truppen är Laura Georges och Amandine Henry (Frankrike), Leonie Maier (Tyskland), Anouk Hoogendijk (Holland), Sara Björk Gunnarsdottir (Island), Ada Stolsmo Hegerberg (Norge) och skadeförföljda Kelly Smith (England). De lag som blivit helt utan representation i truppen är Finland, Ryssland, Holland och Italien.

Nu väntar jag bara på era synpunkter på min trupp…

Snurrade bort kul bilaga

Publicerad den av
Svara

Eftermiddagens presskonferens för landslaget var ett öppet hus, där spelarna stod till medias förfogande i 1,5 timmar.

Jag hann med sju, eller möjligen åtta intervjuer samt en enkät. Efter sådana presskonferenser är man helt snurrig.

Jag var så snurrig att jag missade att ta med mig något av alla de exemplar av Expressens EM-bilaga som delades ut på presskonferensen. Så jag får väl köpa tidningen i morgon i stället…

Inför presskonferensen hann jag dock bläddra igenom bilagan, och den såg ut att vara riktigt välgjord. Dock tyckte jag vid en skumning att betygsättningen på alla spelare kändes något tveksam – och byggde på gamla meriter. Flera av spelarna i mitt dreamteam fick ju bara treor…

Nämnt dreamteam presenteras för övrigt i nästa inlägg, som kommer redan om några minuter.

En som verkade riktigt nöjd med Expressens bilaga var Lotta Schelin:

Lotta Schelin

Lotta Schelin bläddrar.

Även Aftonbladet kommer för övrigt med en EM-bilaga i dagarna (den 8 juli). Det är förstås väldigt kul att kvällstidningarna satsar så på mästerskapet. Förhoppningsvis säljer de riktigt bra, så att bilagorna får uppföljare.

* Slutligen vill jag passa på att göra reklam för det här programmet på Eurosport. Där gör Lisa Ek, Linda Sembrant och Thomas Dennerby en lysande genomgång av Sveriges EM-grupp. Rekommenderas absolut.

Sundhage jobbar på tekniken

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så är man på plats på landslagets EM-läger i Stenungsund. Vi i media fick se uppvärmningen på dagens träning. Det handlade om 30 minuters passningsövning.

Sedan fick vi lämna. Träningen är nämligen stängd eftersom laget bland annat skulle jobba med fasta situationer. Fast om någon dansk spion finns i Stenungsund har denne tillgång till en rejäl ”snikens kulle”.

Snikens kulle på Nösnäsvallen.

Snikens kulle på Nösnäsvallen.

Det var inget spännande med uppvärmningen. Jag räknade inte in spelarna, men fick uppfattningen att alla deltog i övningarna. Mest intressant var att se hur Pia Sundhage passade på att förbättra sin egen teknik när spelarna stretchade.

Pia Sundhage tränar teknik.

Pia Sundhage tränar teknik.

Sundhage jobbade med att förbättra gamle Ronaldo:s specialare, att föra bollen från utsida till insida i en rörelse, med samma fot. Alltså den fint som Zlatan Ibrahimovic gjort till sin.

Island i ord och bild

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är dags för ett nytt bildkollage, den här gången från landskampen Sverige–Island på Myresjöhus Arena i Växjö i våras. Jag åkte dit delvis för att utöka min bildbank, därför blev det väldigt många bilder.

Jag tänkte även passa på att skriva några ord om Island, som var ett av de sista lagen att presentera sin EM-trupp.

Det är en trupp som lär få det svårt i Smålandsgruppen, där de ställs mot Norge, Tyskland och Holland. Men isländskorna kan spela utan att känna någon press. De har ju gjort sin stora prestation genom att kvala in till sitt andra raka slutspel.

Det är en megaprestation med tanke på att Islands totala befolkning ligger på ungefär 320 000 invånare. Som jämförelse har Göteborgs kommun cirka 530 000.

Sju spelare i den isländska truppen har sin klubbtillhörighet i Sverige. Noterbart är att den före detta Örebrospelaren Edda Gardarsdottir, numera i engelska Chelsea, inte fick plats i truppen. Den ser ut så här:

Målvakter:
Thora Helgadottir (Malmö), Gudbjörg Gunnarsdottir (Avaldsnes) och Sandra Sigurdardottir (Stjarnan).

Backar: Katrin Jonsdottir (Umeå), Sif Atladottir (Kristianstad), Hallbera Gisladottir (Piteå), Glodis Perla Viggosdottir, Thorunn Helga Jonsdottir och Anna Björk Kristjansdottir (Stjarnan), Olina Vidarsdottir (Chelsea) och Elisa Vidarsdottir (Vestmannaeyjar).

Mittfältare:
Sara Björk Gunnarsdottir (Malmö), Gudny Odinsdottir (Kristianstad), Dora Maria Larusdottir (Valur), Katrin Omarsdottir (Liverpool), Dagny Brynjarsdottir (Valur), Katrin Asbjörnsdottir (Thor/KA).

Forwards:
Margret Lara Vidarsdottir (Kristianstad), Holmfridur Magnusdottir (Avaldsnes), Rakel Hönnudottir (Breidablik), Fanndis Fridriksdottir (Kolbotn), Harpa Thorsteinsdottir (Stjarnan) och Elin Metta Jensen (Valur).

Ett antal av de spelarna finns med på mina bilder från Växjö. De ser du här:

Pia Sundhage och Lilie Persson
Pia Sundhage
Lotta Schelin
Edda Gardarsdottir
Elisa Vidarsdottir
Dagny Brynjarsdottir
Caroline Seger
Svensk målglädje.
Lotta Schelin gör mål.
Thora Helgadottir
Sofia Jakobsson laddar.
Harpa Thorsteinsdottir
Myresjöhus Arena i motljus.
Sofia Jakobsson
Emmelie Konradsson måttar ett inlägg.
Kosovare Asllani
Lotta Schelin
Lina Nilsson är jagad
Inkast mot Konradsson
Sara Björk Gunnarsdottir
Rakel Hönnudottir
Edda Gardarsdottir
Antonia Göransson
Emma Berglund
Olivia Schough
Hallbera Gisladottir
Emma Berglund
Emmelie Konradsson
Emmelie Konradsson med Dora Maria Larusdottir i ryggen.
Sara Björk Gunnarsdottir mot Marie Hammarström.
Sverige jublar.
Antonia Göransson
Olivia Schough och Stina Segerström.
Hanna Folkesson och Johanna Almgren
Folkesson, Konradsson och Almgren.
Birger Jacobsson
Dubblar dueller
Dora Maria Larusdottir
Harpa Thorsteinsdottir
Nilla Fischer
Nilla Fischer
Isländska avbytare.
Antonia Göransson och Olina Vidarsdottir
Pia Sundhage
Lotta Schelin mot Fanndis Fridriksdottir.
Lotta Schelin
Lotta Schelin
Sara Björk Gunnarsdottir och Caroline Seger hänger i luften.
Glodis Perla Viggosdottir
Fanndis Fridriksdottir
Fanndis Fridriksdottir i bra läge
Nilla Fischer
Marie Hammarström
Isländska gester
Kosovare Asllani
Sara Thunebro
Fanndis Fridriksdottir
Antonia Göransson
Kosovare Asllani
Harpa Thorsteinsdottir
Sara Thunebro och Harpa Thorsteinsdottir
Katrin Jonsdottir
Katrin Jonsdottir
Lagbild på Island
Lagbild inför avspark
Lotta Schelin
Islands flagga
Island under nationalsången
Carina Holmberg
Fanndis Fridriksdottir
Harpa Thorsteinsdottir
Sara Björk Gunnarsdottir
Charlotte Rohlin
Olivia Schough
Nilla Fischer mot Lotta Schelin
Emma Berglund mot Antonia Göransson
Sara Thunebro mot Lina Nilsson
Johanna Almgren
Domarna
Antonia Göransson
Glodis Perla Viggosdottir
Hallberg Gisladottir
Lina Nilsson
Dagny Brynjarsdottir
Dora Maria Larusdottir
Dora Maria Larusdottir
Avbytarna kör kvadraten.
Sara Björk Gunnarsdottir
Drickapaus
Siggi Eyjolfsson
Olina Vidarsdottir
Dagny Brynjarsdottir
Lotta Schelin
Emmelie Konradsson
Emma Berglund
Josefine Öqvist
Antonia Göransson

Bilder av Sverige–Norge

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har som vanligt haft med mig kameran på samtliga de matcher jag sett på plats under våren. Några bildspel har jag dock inte lyckats/hunnit lägga upp här på bloggen.

Inte förrän nu.

Årets första bildspel är från Sverige–Norge i Linköping den 1 juni. Som vanligt är bildkvaliteten något varierande. Jag är ju inte någon fotograf, och jag har ingen proffsutrustning, utan jag ser mig mer som en journalist med en hyfsad kamera.

Men det är kul att kunna lägga upp lite bilder på de spelare man skriver om. Dessutom gör bilderna bloggen mer lättläst. Så här är mina bilder från Linköping Arena:

Den kortaste biljettkön klockan 15.14
Marita Skammelsrud Lund
Emilie Bosshard Haavi
Lilie Persson
Ingvild Isaksen
Samlat lag efter matchen
Publiksiffra och slutresultat.
Petra Johansson (Larsson)
Renée Slegers
Landslaget tackar publiken
Ingrid Hjelmseth
Marie Hammarström och Ingvild Stensland
Kosovare Asllani
Ingrid Ryland
Marie Hammarström och Cecilie Pedersen
Trine Rönning
Lisa Dahlkvist
Antonia Göransson
Antonia Göransson
Trine Rönning
Lisa Dahlkvist
Olivia Schough
Josefine Öqvist
Josefine Öqvist
Elin Magnusson
Marina Pettersson Engström
Jenny Hjolman
Amanda Ilestedt
Ingvild Stensland
Nilla Fischer och Maren Mjelde
Bra norsk målchans. Maren Mjelde nickar.
Emmelie Konradsson och Lotta Schelin
Gräsmattan i Linköping
Marie Hammarström har gjort 2-1
Solveig Gulbrandsen
Ada Stolsmo Hegerberg
Ingvild Isaksen
Maren Mjelde
Samlat svenskt försvar
Samling i straffområdet.
Caroline Graham Hansen på väg igenom.
Solveig Gulbrandsen
Caroline Seger
Sara Thunebro
Kristin Hammarström tar fart för att snabbt sätta igång spelet.
Caroline Graham Hansen.
Lotta Schelin har kvitterat.
Sverige har gjort 1-1.
Lotta Schelin har gjort 1-1.
Nilla Fischer
Caroline Graham Hansen
Ingvild Stensland skall slå hörna.
Kristin Hammarström
Ada Stolsmo Hegerberg
Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.
Caroline Seger
Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.
Linköping Arena

Bloggens andra födelsedag

Publicerad den av
3

I går hade jag en vansinnigt tung dag. Verkligen vansinnigt tung. Men efter regn kommer sol, och i dag är det ju födelsedag. Den här bloggen fyller nämligen två år.

På ettårsdagen berättade jag om hur den först kom till under VM 2011, och sedan även om min bakgrund. Jag berättade även i de inläggen om hur det gick till när bloggen först lades ner, men plötsligt återupptogs igen.

Det finns ingen större anledning att repetera de sakerna mer. Men för er som är nyfikna på vem jag är, och på min bakgrund rekommenderas inläggen. Och som tillägg kan jag konstatera att jag under det senaste året har nått expertstatus på ytterligare ett ganska stort antal lag…

En sak tänker jag dock blicka tillbaka lite på så här på tvåårsdagen. En anledning till bloggens existens, som jag inte tog upp i de länkade inläggen, är tillgängligheten.

Jag älskade att följa vårt landslag under VM i Tyskland. Visst hade tjejerna stängda träningar, men spelarna och ledarna var ändå så otroligt tillgängliga, och trevliga. Och glada. Det kändes som att de från hjärtat tyckte att det var kul att vi i media var på plats och följde dem.

När man är van vid att bevaka herrlandslaget – och herrallsvenskan – där media ofta ses som något katten släpat in, så var det fantastiskt trevligt att mötas av en så stor mängd positiv energi under några veckor.

Den positiviteten hjälptes förstås av att Sverige hade framgångar under mästerskapet i Tyskland. Men känslan var ändå att det fanns något äkta i botten. Och det var den känslan som skapade min drivkraft att följa spelarna även i sina klubblag.

Lotta Schelin blev min absoluta favorit under de där veckorna i Tyskland. Det strålade om henne. Hon var alltid glad, positiv och fyndig. Och trots att alla drog i henne tog hon sig tid för oss allihop. Hon var så långt ifrån herrfotbollens mest firade stjärnor man kan komma. På ett otroligt positivt sätt.

Därför blev jag så vansinnigt besviken när jag nyligen såg ett uttalande från Schelin om att hon gärna slapp att prata med media. Ni som följer bloggen minns säkert inlägget ”Två citat som gör mig besviken”.
Enligt den artikel i Expressen från vilken jag hämtade uttalandet skulle Schelin i SVT-dokumentären Den andra sporten uttala sig ”om hur hon faktiskt inte är så road alla gånger av att ställa sig framför tv-kameran och förklara varför det gick som det gick.” Och så kom ett citat där Schelin jämför med hur Zlatan Ibrahimovic kan jobba mot media.

Det fick mig att reagera.

För kort sagt kan man säga att jag inte ser Ibrahimovic som ett föredöme när det gäller mediahantering.

Nu när jag själv har sett dokumentären kan jag dock med glädje konstatera att jag överreagerade. Och det rejält.
Dessutom lurades jag av Expressenartikeln. För som jag ser det handlar inte Schelins uttalande alls om att ”hon faktiskt inte är så road alla gånger av att ställa sig framför tv-kameran och förklara varför det gick som det gick.”

Jag uppfattar nog att uttalandet handlade om att behöva göra intervjuer eller reportage om sånt som inte är kopplat till fotbollen.

Så numera är jag inte ett dugg besviken på Lotta Schelin. Hon är tvärtom tillbaka på tronen i ämnet mediehantering.

Med det sagt har det blivit läge att sammanfatta bloggens andra år. Jag gör det genom att precis som i fjol presentera topplistan över de tio mest klickade inläggen.
Eftersom många tar sig in via bloggens förstasida kan andra inlägg ändå ha haft fler läsare. Men listan säger ändå en hel del. Så här är de tio mest klickade inläggen från den 28 juni i fjol:

1) Jag tycker som Yuki Nagasato, 972 klick
2) Hammarströms bronsmål – det var höjdpunkten under 2011, 524 klick
3) Bardsley, Asante och Dieke i Storbritanniens OS-trupp, 417 klick
4) Är Hanna Terry Sundhages svenskamerikan?, 402 klick
5) En resa som jag inte ångrar, 398 klick
6) Sembrant om hur Lisa Dahlkvist använder musen, 344 klick
7) Hammarström fick mig att haja till, 327 klick
8) Vad fyller tomrummet efter damfotboll.com?, 325 klick
9) Startelva och kort semester, 272 klick
10) Lång analys av Sverige–Norge, 229 klick

Flera av de inläggen skrevs alltså under bloggens första år. Det är ett tecken på att blogginlägg kan leva rätt länge.

Här är lite siffror från bloggens två första år:

* Jag har skrivit 1108 inlägg.

* Ni läsare har kommenterat inläggen 603 gånger.

* Bloggen har haft 242 325 sidvisningar. Snittet under det senaste året ligger på 521 sidvisningar per dag. Det snittet ökar sakta men säkert. Av de fyra senaste månaderna har tre legat på över 600 sidvisningar i snitt. Den fjärde hamnade på 598.

* Det mest kommenterade inlägget är Lång analys av Sverige–Norge. Det har 13 kommentarer.

* Jag har haft besökare från 124 olika länder. Topp tio ser ut så här: Sverige, USA, Tyskland, Finland, Norge, Frankrike, Storbritannien, Japan, Spanien och Uruguay.

* De tio sökord som lett flest läsare in på bloggen är: ”Alex Morgan”, ”Lotta Schelin”, ”Johan Rydén”, ”Johan Rydén blogg”, ”Jessica Landström”, ”Kosovare Asllani”, ”mot em 2013”, ”Damfotboll blogg”, ”Tobin Heath” och ”Lisa Dahlkvist”.

* Utöver vanliga sökmotorer, Facebook och Twitter hittar klart flest läsare in till bloggen via följande sidor, i nämnd ordning: Linköpings FC:s hemsida, bt.se, bloggen Spelare 12, Röa IL:s hemsida och via Dagens damallsvenskan. Tack för att ni länkar in på min blogg.

Slutligen vill jag passa på att även tacka alla er som läser bloggen – det är ni som håller den i gång.

Och missa inte att F17-landslaget spelar EM-final 14.30. Matchen direktsänds på Eurosport. Det kanske kan bli fler skäl till firande i dag…

Startelva och kort semester

Publicerad den av
7

Pia Sundhage har presenterat startelvan för kvällens (avspark 17.45 på Söderstadion) möte med Brasilien. Och det är en hysteriskt offensivt balanserad elva.

Sverige startar nämligen så här: Sofia Lundgren – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Josefine Öqvist, Marie Hammarström, Caroline Seger, Antonia Göransson – Lotta Schelin och Kosovare Asllani.

Sofia Lundgren

Sofia Lundgren

De spelare här som har mest att bevisa är förstås Sofia Lundgren, Lina Nilsson och Josefine Öqvist, som alla tre är nya i startelvan jämfört med Norgematchen.

Framgångsrika herrlag brukar ofta vara defensivt balanserade, alltså 55–45, 60–40 eller möjligen 65–35 i defensiv favör. Det viktigaste för att nå framgång där är att hålla nollan. Inom damfotbollen är det lite lättare att göra mål, vilket gör att man kan vinna på att ha en något mer offensiv balans.
Men ju tuffare och jämnare det blir i världseliten, desto mer närmar sig damfotbollen det förhållande som gäller inom herrfotbollen.

Som jag ser det består Sundhages startelva av tre utpräglat defensiva spelare (mittbackarna och Marie Hammarström), samt sju offensivt lagda. En uppskattning är att om man sätter defensiven först blir balansen någonstans 40–60 eller kanske till och med 35–65. Alltså som sagt, hysteriskt offensivt.

Den här typen av balans är förstås väldigt bra när man anfaller. Problemet är att överoffensiva lag ofta saknar tillräckligt med utpräglade bollvinnare, vilket gör att man riskerar att få lägga mycket kraft på att jaga – och inte får så många anfall som man hoppats på.

Det skall därför bli intressant att se hur förbundskapten Sundhages uppställning faller ut. Jag såg tidigare i dag att hon önskar få längre anfall än tidigare. Jag måste säga att jag är tveksam till om hon valt rätt spelare för det. Det här känns däremot som ett riktigt vasst kontringslag.

Men jag skall inte döma ut testet i förväg. För visst vore det kul om den här ultraoffensiva uppställningen faktiskt fungerar?

Med det sagt så tänkte jag meddela att jag nu kommer att ta några dagars semester från den här bloggen. Det är väl kanske ingen klockren tajming, med landskamp i kväll och EM runt hörnet. Men ibland är det annat som drar.

Och då jag inser att jag inte kommer att hinna skriva något efter matchen i kväll, samt att jag inte kommer att ha tillgång till dator under resten av veckan, så får det här bli veckans sista inlägg.

Jag lovar att återkomma på måndag, eller allra senast på tisdag. Då presenteras EM-truppen i Göteborg, och jag kommer att vara på plats. Det blir kul.

Innan jag stänger butiken och gå på min lilla minisemester så är det ju läge att fundera ut vilka spelare som kommer att presenteras på tisdag.

Sundhage har sagt att det är sju–åtta spelare som slåss om de tre–fyra sista platserna.

De elva som startar i kväll är givna i truppen. Det är även samtliga de som spelade mot Norge senast. Alltså: Kristin Hammarström, Jessica Samuelsson, Lisa Dahlkvist, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och Sofia Jakobsson.

Därmed är vi uppe i 17 spelare. Det skall in sex till, och det borde handla om en målvakt, två mittbackar, en central mittfältare, samt två yttermittfältare/forwards.

Amanda Ilestedt

Amanda Ilestedt

Som målvakt lär det bli Hedvig Lindahl. Och Amanda Ilestedt borde ligga nära till för den första mittbacksplatsen.

Den andra mittbacken tippar jag blir Stina Segerström, trots att hon för tillfället har lite skadeproblem. Andra kandidater är Marina Pettersson Engström och kanske även Malin Levenstad.

Den centrala mittfältaren borde bli Elin Magnusson. Det huvudalternativ som finns är Carina Holmberg.

Det är på de två sista positionerna som det är klart mest vidöppet. Sundhage har under året testat följande spelare för aktuella positioner: Malin Diaz, Elin Rubensson, Susanne Moberg, Julia Spetsmark, Jenny Hjolman, Lina Hurtig och Marija Banusic. Det har även spekulerats en del kring Therese Sjögran. Fast Sjögran känns inte aktuell, och hon verkar även själv ha givit upp. I varje fall skriver hon det i sin nya EM-blogg.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Personligen tycker jag att trion Rubensson, Hurtig och Banusic är de mest spännande namnen här. Fast vad jag tycker är ju inte relevant. Det enda intressanta är ju hur Sundhage resonerar kring våra unga talanger. Och här har jag svårt att känna av hur vinden blåser.

Men på tisdag får vi alltså svaret. Visst blir det väl spännande?

Därmed återstår bara för mig att önska er alla en glad midsommar. Vi hörs.

Två citat som gör mig besviken

Publicerad den av
12

I söndags läste jag två artiklar i Expressen som gjorde mig ganska besviken. Besvikelsen riktades mot två spelare i vårt landslag.

Först och främst var det Kosovare Asllani som fick mig att skaka på huvudet när jag såg att hon skyller sina misslyckade mästerskap på Thomas Dennerby. Hon säger:

”Det var jobbigt när jag märkte att jag inte fick förtroendet fullt ut av Dennerby. Får du inte det, kan du inte heller göra ditt bästa.”

Kosovare Asllani har spelat två mästerskap, och i dem har hon funnits med i startelvan i fem matcher.
Jag hoppas att hon är medveten om att hon befinner sig på högsta världsnivå. Där skall tränare inte behöva dadda med sina spelare hur mycket som helst. Där handlar det om att ta chansen när den kommer – inte gå och vänta på bättre tider.

Känner man att man riskerar att bli utbytt får man se till att man är så bra att man slipper undan.

I min värld har man givits förtroende när man varit med i startelvan i alla fyra matcherna i ett mästerskap, som Asllani var under EM 2009. Hon lär få starta matcher i årets EM också. Om hon inte presterar då hoppas jag hon rannsakar sig själv – och inte skyller ifrån sig på någon annan.

Den andra spelaren som gjorde mig besviken är Lotta Schelin. Hon säger tydligen i den kommande dokumentärserien om damfotboll att:

”Hur många gånger har jag inte gått till intervjuer med en tanke: ‘okej kom igen nu, du gör det också för damfotbollen. Inte bara för mig själv och min personliga image utan faktiskt för något större än så’. Och det är klart, Zlatan behöver inte tänka så. Han gör det inte för herrfotbollen. För de behöver ju inte det. Men vi behöver ju det och det vet vi.”

Visst är det rätt att tjejerna i större utsträckning behöver slåss för sin sport. Men uttalanden som det här bottnar i okunskap om vad det är som betalar en idrottares lön.

Jag blir väldigt besviken varje gång jag ser uppfattningen att exempelvis herrfotbollens spelare inte behöver ställa upp för media. För det behöver de.

Det är nämligen media som gör spelarna till de stjärnor de är. Det är media som ser till att de kan köra dyra bilar och bo i lyxiga villor.

Om inte herrarnas matcher visades i tv (media) över hela världen hade lagen inte haft så många fans, eller så stora sponsorer som de har. Då hade inte spelarna tjänat de pengar de gör.

Visst är Zlatan Ibrahimovic i en situation att han personligen redan har tjänat så mycket att han har råd att tacka nej till alla intervjuer under resten av sin karriär. Och han hade säkert sluppit ganska många. Men media är bästa länken till supportrarna, och för Zlatans klubb, och för hans landslag, är det hyperviktigt att han ger intervjuer och ökar intresset för dem – och därmed även ökar intäkterna.

Den inställning som Schelin i praktiken ger uttryck för, alltså att media är något nödvändigt ont, är framför allt vanlig inom europeisk fotboll, där klubbar och spelare skärmar av sig alltmer.

Det ser annorlunda ut i nästan all idrott i USA. Där är man mycket mer medveten om medias betydelse för det egna lönekuvertet. Där är omklädningsrum öppna, och där är det lättare att få intervjuer med de största stjärnorna.

Tillagt i efterhand: Delen i inlägget som handlar om Schelin bygger i stort sett på ett missförstånd. Jag backar, och gör en pudel… Läs mer här.

Jag vill se spelare – inte bara Sundhage

Publicerad den av
1

Det händer mycket kring EM nu. Jag får nästan dagligen mejl från organisationen, dels om nya satsningar, dels med diverse olika nyheter.

Men det är inte så många av dem sakerna som verkligen tar tag i en. Det mesta liksom bara flimrar förbi.

I veckan har jag fått besked om det projekt som kallas ”Öppet mål”. Det handlar om hur fotbollen skall kunna rekrytera spelare och ledare efter EM.
Projektet lanseras i ett välgjort tv-klipp där Pia Sundhage pratar om fotbollens möjligheter. Hon säger bland annat:

”Det är nu vi kan hjälpas åt att göra svensk fotboll till en vinnare för lång tid framöver.”

Samt:

”Ta chansen – det är öppet mål.”

Nja. Det är inte öppet mål, inte ännu. Men det kan bli om Sverige gör succé i EM.

En annan sak som lanserats under veckan är tävlingen ”Den tolfte spelaren”, där landslagets supportrar kan visa sin lojalitet mot laget genom att ta stöttande bilder, och sedan tagga dem på twitter eller instagram med #den12espelaren.

Sundhage är förstås med även i den lanseringen. Hon säger i pressreleasen:

”Vi har elva starka spelare på planen. Med den 12:e, publiken på läktaren, hoppas vi ta oss hela vägen till Nationalarenan Friends Arena den 28 juli. Heja oss!”

Det är överhuvud taget megafokus på vår förbundskapten. I morgon går en timmes dokumentär om henne på bästa sändningstid, den startar klockan 20.00 i SVT.

Det är förstås bra att Sundhage syns, och profileras. Allt som drar intresse till damfotbollen, och till EM, är förstås bra. Men som jag skrivit förr, förbundet borde ha jobbat mycket hårdare på att lansera och profilera sina spelare.

Det är genom spelarna man kan dra rejäl nytta av EM även efter finalen. För det är spelarna som skall dra publik till damallsvenskan i höst – inte Pia Sundhage.

Får vi framgångar i EM så kommer spelarna automatiskt att profileras. Och då behöver förbundet inte göra så mycket. Men jag tycker ändå att de borde ha förberett det här bättre.

De kunde ha hjälpt media att hitta godbitarna. Exempelvis genom att göra som USA:s förbund gjorde i fjol i youtube-serien ”Back Home”. Där presenterade man många av spelarna genom att besöka dem i deras hemmiljö. Här är länkar till delar av reportagen om Alex Morgan, Hope Solo, Megan Rapinoe och Carli Lloyd.

Megan Rapinoe

Megan Rapinoe

Man skulle kunna säga att den här artikeln om Lotta Schelin:s besök hemma i Kållered är ett försök från vårt förbund att göra någon liknande. Men vi snackar lågbudget – extrem lågbudget. Tyvärr.

I stället är det media som på egen hand sköter profileringen av EM-spelarna. Tv4 har exempelvis i veckan haft intervjuer med flera damallsvenska spelare som representerar andra nationer i mästerskapet, som Anita Asante, Veronica Boquete och Kirsten van de Ven.

Men det är de svenska spelarna som behöver lanseras här hemma. Och eftersom landslaget trots allt består av många spelare som huvuddelen av svensk sportmedia har väldigt dålig koll på så kommer det nu att bli de vinklar som är mest lättåtkomliga som kommer att dominera rapporteringen under EM.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

Som ett exempel noterar jag på twitter att många damfotbollsfantaster reagerar mot att Josefine Öqvist nu profileras mer i mammarollen än för sitt fotbollsspelare. Det är kanske synd på ett sätt, men jag tycker inte att det finns någon stor anledning att gnälla. För som jag ser det är det bra att spelare profileras för något som är positivt. Och Öqvist måste väl ändå anses vara en positiv förebild till andra mammor?

Jag tycker alltså att förbundet borde ha satsat lite mer på sin marknadsföring av själva landslaget nu inför EM. Det är faktiskt riktigt synd att man inte har tagit chansen.

Visst är det kul att Prins Daniel var på besök i går, vilket man kan se i det här klippet. Och det inslaget har förstås sitt berättigande. Men jag hade hellre sett djupintervjuer med några av lagets spelare, där man får lära känna dem vid sidan av planen.

Schelin målskytt i Bompastors final

Publicerad den av
Svara

Lotta Schelin gjorde matchens första mål när Lyon i kväll blev franska cupmästare via 3–1 (1–0) mot Saint Etienne i finalen i Clermont.

Fast Schelin i all ära – det här var Sonia Bompastor:s final. Och det på många sätt. Lyons vänsterback och lagkapten fyller 33 år i dag. Soso, som hon kallas, avslutade sin långa karriär i och med cupfinalen.

Och hon gjorde det genom att bli lite av matchhjälte. För det var en väl avvägd frispark från Bompastors känsliga vänsterfot som Eugenie Le Sommer snyggt nickade in till 3–1 i 75:e minuten.

Fem minuter senare fick Bompastor ta emot publikens stora hyllningar då hon byttes ut. När hon lämnade planen stod lagkamraterna i två led och tackade av sin kapten. Ett högst värdigt slut för en stor spelare.

Många har passat på att hylla Bompastor i dag. Bland annat twittrade Abby Wambach, som var lagkamrat med Bompastor i WPS-laget Washington Freedom 2009/10, det här just innan finalen:

”Ett stort grattis till Sonia Bompastor för en underbar karriär!! Du är min idol.”

Efter 3–1-målet följde Wambach upp med att även skriva:

”Och avsluta med en assist på frispark!!! Grattis Sonia. Så stolt över dina framgångar. #legend”

Bompastor fick alltså avsluta karriären med att bli cupmästarinna. Hennes Lyon dominerade finalen ganska rejält från start, och man satt bara och väntade på ledningsmålet.

Camille Abily borde ha gjort det, för hon hade två fantastiskt bra lägen – dock utan att få in bollen.

Det blev alltså Lotta Schelin som gjorde det i den första halvlekens slutminuter. En lång boll från egen målvakt skarvades av mittbacken Wendie Renard, som låg kvar högt efter en fast situation. Schelin blev helt fri. Med höger yttersida mötte hon lugnt och behärskat den studsande bollen i högt läge, och lyfte in den vid bortre stolpen. Ett klassmål.

Svenskan gjorde en godkänd insats. Och det är förstås väldigt glädjande att hon gör första målet. För det är alltid svårare att göra 1–0 än 5–0. Schelin blev dock utbytt i minut 56.

Två minuter senare nickade nämnda Renard starkt in 2–0 på en frispark från Louisa Necib. Sedan gjorde Saint Etienne 2–1 i 63:e minuten på lagets första och enda riktiga avslut i matchen. Det hann ändå vara lite nerv i finalen innan Bompastor och Le Sommer punkterade tillställningen.

Lyon har en extremt bred trupp. Tränare Patrice Lair hade valt att ta med fem nya spelare i startelvan jämfört med Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg. Lyon spelade så här i dag: Sarah Bouhaddi – Lara Dickenmann, Sabrina Viguier, Renard, Bompastor (Corine Franco, 80) – Elise Bussaglia, Necib – Le Sommer, Abily, Amel Majri (Megan Rapinoe, 46) – Schelin (Elodie Thomis, 56).

Ett klipp från den franska cupfinalen hittar du här.

* Linnea Liljegärd räddade en poäng åt Avaldsnes i toppserien. Hon gjorde 2–2-målet i absolut sista minuten borta mot Medkila. Det var svenskans tredje mål i seriespelet.

Namnet för dagen i toppserien var annars Emilie Haavi. 20-åringen gjorde alla LSK:s tre mål när serietvåan vann med 3–1 mot Arna-Björnar. Även serieledande Stabaek vann med 3–1 i dag. Fast i det här fallet stod Vålerenga för motståndet.

* I England vann Liverpool med Louise Fors hemma mot Birmingham med 4–1, och behåller därmed serieledningen. Svenskan blev mållös i kväll.

* I Österrike vann uppstickargänget Spratzern cupfinalen mot Neulengbach efter straffläggning.

* I Vitryssland fortsätter mitt favoritgäng Molodechno att ha det tufft. I dag föll man med 17–0 hemma mot Zorka-DBU. Fast Molodechnos match var ändå hysteriskt jämn jämfört med mötet mellan Viktorya-86 Brest och Nadezhda. Gästerna vann nämligen med sanslösa 34–0.
Vitryska Premier League verkar vara en jämn serie…

Kul med Hurtig och Banusic

Publicerad den av
5

Pia Sundhage är svårläst när hon tar ut sina trupper. Hon väljer sällan den raka vägen, utan slingrar sig fram mot det stora målet – EM.

För när man i princip hade räknat bort att Lina Hurtig och Marija Banusic skulle få chansen att visa upp sig i landslagstruppen före EM så fick dom just chansen att visa upp sig. Kul.

Med tanke på att F19-landslaget inte har någon landskamp där i mitten av juni är det förstås bättre ur F19-synpunkt att de tas med nu, än att det var med mot Norge. Förhoppningsvis besväras in Kristianstadsspelaren för mycket av sin handskada, utan kan göra sig själv rättvisa om ett par veckor.

Ni har säkert redan sett och gått igenom truppen noggrant, och noterat att Hedvig Lindahl slår ut Carola Söberg, samt att Stina Segerström och Elin Magnusson är de spelare som Sundhage valt som backuper i mittförsvar respektive på centralt mittfält.

Fast på mittfältet såg Sundhage enligt Anders Nilsson:s blogg ytterligare en tänkbar joker. Hon sa nämligen så här på presskonferensen om jakten på centrala mittfältare:

”Det skulle kunna vara Elin Magnusson. En riktig kämpe som löper mycket. En lojal spelare som är vänsterfotad och kan konkurrera om en plats centralt eller till vänster på mittfältet. Det skulle också kunna vara Lina Hurtig.”

Jag ser ju kanske helst Hurtig som lekkamrat till Lotta Schelin – de borde kunna passa klockrent ihop. Men just att Hurtig är så mångsidig borde tala för henne i en EM-trupp. Att Banusic är så irrationell, och är ett vapen på frisparkar och hörnor, borde tala för henne. Men mot dem talar ju att om de kommer med till stora EM får de inte spela i F19-EM – som är kval till nästa års U20-VM. Och det vore ju väldigt synd för svensk fotboll. För där vill vi ju vara med.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Den där nya regeln om att man inte får dubblera känns inte så kul. Jag förstår tanken, men tycker ändå att regeln slår fel.

Det om landslaget. Nu till några andra noteringar:

* Pernille Harder fortsätter att visa att hon är det stora hotet mot svensk premiärsuccé i EM. Danskan blev återigen matchhjälte för sitt Linköping, när man vann med 2–1 borta mot Piteå i går. Piteå har det däremot tungt. De har bara tagit en poäng på de senaste sex matcherna – trots att alla verkar ha varit ganska jämna. Jag har tidigare varit inne på deras brist på spets. Sannolikt är det där skon fortsätter att klämma.

En tråkig nyhet för Linköping i matchen var att bosniska Potsdamlånet Lidija Kulis tvingades kliva av med skadat knä. Det låter på den här artikeln som att det kan vara illa.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

* Lyon hade som väntat inga problem att vinna omspelet mot Montpellier i semifinalen av franska cupen. 4–0 vann mästarlaget med efter att Schelin blivit tvåmålsskytt.

Man kan inte låta bli att lida med Montpellier som ju faktiskt blev bestulet på segern i första mötet av en okunnig domare. Visst fick laget en andra chans – men blixten slår sällan ner på samma ställe två gånger i rad. Så chansen att man skulle skrälla mot Lyon en gång till kändes ju närmast obefintlig.

Nu ligger banan öppen för Lyon att ta dubbeln i Frankrike. För i finalen på lördag kväll väntar Saint-Etienne – ett lag Schelins gäng brukar köra över rätt komfortabelt.

* I dag är det viktiga poäng på spel för flera av lagen i damallsvenskans bottenskikt. Fyra av seriens fem lägst placerade lag är i farten. Mest intressant känns mötet i Värmland mellan Mallbacken och Vittsjö. Skånelaget har inte vunnit sedan premiären – då den andra nykomlingen Sunnanå besegrades på bortaplan. Blir det en repris i eftermiddag?

Övriga två matcher spelas i kväll mellan Kristianstad och Sunnanå samt mellan Jitex och Umeå.

I England spelas också en intressant match i kväll. Det är nämligen Londonderby i WSL mellan Arsenal och Sofia Jakobsson:s Chelsea.