Inget WPS 2012 – trots allt

USA hann knappt säkra sin plats i London-OS förrän spelarna nåddes av en dålig nyhet – proffsligan WPS läggs på is under 2012.

Det har varit många turer kring WPS sedan Caroline Seger, Marta, Christine Sinclair, Alex Morgan och de andra affischnamnen i Western New York Flash vann 2011 års titel efter straffsparksläggning i finalen mot Philadelphia Independence.

Jag har berättat om uteslutningen av Magic Jack, och den efterföljande konflikten med klubbens ägare, miljardären Dan Borislow. Jag har också berättat om ligans kamp för att få behålla sin proffsstatus. I båda fallen såg WPS ut att ha kommit fram till lösningar som gav hopp om en framtid. Först fick man dispens för att driva en proffsliga med bara fem lag, sedan hittade man en kompromisslösning med Borislow.

Trots det blir det alltså inget spel under 2012. Och nu står plötsligt en hel hög världsstjärnor utan klubb.

Såg på twitter att Alex Morgan satte firandet av sin kanoninsats mot Kanada i halsen, och skrev:

”Tråkig dag. #WPS”

Englands affischnamn Kelly Smith kom med en jobbannons:

”Letar efter en ny klubb”

Och nu rasar besvikna inlägg in från spelare, ledare och supportrar på twitter.
De amerikanska landslagsspelarna kommer säkert att erbjudas möjlighet att köra något specialupplägg med landslaget fram mot OS.

Men resten av spelarna? Några kommer säkert att dyka upp i allsvenskan. Men de svenska klubbarna börjar så smått ha värvat klart, och lär inte ha pengar nog att plocka hit några stora mängder spelare.
Och Tyskland, Frankrike och de andra ligorna på kontinenten är inget alternativ för vårsäsongen. Transferfönstret till dem stänger nämligen i morgon. Jobbigt läge alltså för ett 100-tal toppspelare.

Dennerbys nya giv – Schelin ensam toppforward

I dag drar landslagsåret i gång med möte med Norge i La Manga. Och Thomas Dennerby har ett nytt spelsystem – och nya lagkaptener.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin tar hand om bindeln i år. Jag borde ha förstått att Caroline Seger lämnat in när Fischer hade den svenska rösten om Ballon d’Or. Men spontant känns det som bra kandidater – förutsatt att Fischer platsar.

Men för att bereda plats till henne – och för att Josefine Öqvist är skadad – så tänker Thomas Dennerby byta spelsystem. 4-2-3-1 är det som gäller från och med nu. Det borde inte minst glädja Therese Sjögran, som lobbade hårt för den uppställningen under VM i fjol.

Mot Norge ser startelvan ut så här: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie HammarströmLotta Schelin. Ett intressant lag.

Skall bli intressant att se hur det sköter sig. Eller se får vi ju inte. Men något tv-klipp borde kanske komma efter matchen.

Såg lite höjdpunkter från norskornas 2–1-förlust mot England i förra veckan. Norge hade två ribbskott i första halvlek, och verkade ändå skapa ganska mycket. England gjorde sina mål på fasta situationer – en inläggsfrispark och en straff. Något för Sverige att ta efter?

För med bara en forward tror jag att Lotta Schelin kommer att få svårare att skapa saker på egen hand. Trion Jakobsson, Seger och Hammarström får absolut inte hamna för långt tillbaka i planen – för då blir Schelin avskuren, och Sverige tappar sitt vassaste vapen.

Jossans glada nyhet är tråkig för landslaget

Josefine Öqvist är gravid. Det är förstås en fantastiskt rolig nyhet för Jossan och för hennes Stefan. Grattis båda.

Det innebär att Jossan missar OS – och årets allsvenska säsong med Tyresö.
Och för Sveriges chanser att nå långt i Storbritannien är det här riktigt dåligt. Om Thomas Dennerby:s landslag skall ta den där första svensks OS-medaljen i fotboll för damer så har vi inte råd att avvara speciellt många av våra aktuella startspelare.

Under VM i fjol visade Jossan att hon definitivt hör hemma i startelvan. Det svenska anfallsspelet blev väldigt mycket vassare när hon kom in i stället för Jessica Landström. Plötsligt hade vi ett hot till. Och motståndarnas backlinjer kunde inte koncenterera sig helt på att stoppa Lotta Schelin.

Kom ihåg att ett viktigt skäl till att Sverige kom hem från Tyskland med VM-bronset är att vi var väldigt förskonade från skador.
Det var ju bara Stina Segerström som missade VM på grund av skada. Och så slog Caroline Seger upp sin skada under mästerskapet.

Segerström är nu tillbaka i spel. Men från VM-truppen är i stället redan Linda Forsberg och Öqvist borta. Även om det är värt att poängtera att Jossan trots allt skulle ha missat de två första matcherna till följd av den avstängning hon drabbades av på grund av det röda kortet i bronsmatchen i VM i fjol.
Känslan är att vi i nuläget trots allt är ganska välbeställda i backlinje och på centralt mittfält. Den stora frågan är hur Dennerby tänker om vilka han skall spela på yttermittfält, och vem som skall spelas in på topp bredvid självklara Lotta Schelin.

Landström är förstås ett alternativ på topp. Hennes fysik är grym, och i 2008 års OS-form skulle hon vara självklar i startelvan. Men hon måste jobba på sin förstatouch, för den håller inte internationell klass. Och tyvärr har jag inte sett Landis få sitt spel att lyfta tillräckligt ofta sedan nämnt OS.

Så mitt största hopp ställer jag till att Sofia Jakobsson eller Antonia Göransson tar ett steg till på utvecklingsstegen, och är redo att ta en ordinarie plats bredvid Schelin i mästerskapet i Storbritannien.
Faktum är att båda borde ha chansen, en på topp och en på kanten. Fast jag är förstås medveten om att Dennerby balanserade sitt mittfält i VM, med en defensiv högerkant. Och varken Jakobsson eller Göransson besitter Linda Forsbergs defensiva egenskaper.

Det kommer alltså att bli intressant att se vilka lösningar Dennerby tittar på. Ett första svar kommer kanske redan mot Norge i nästa vecka.

Hammarströms bronsmål – det var höjdpunkten under 2011

Det var den 16 juli 2011 på Rhein-Neckar Arena i Sinsheim, och klockan hade passerat 19.00 med ett par minuter när Lotta Schelin tilldelades en feldömd hörna.
Josefine Öqvist var utvisad, Nilla Fischer hade haltat av, och Sverige var i brygga i VM:s bronsmatch. Jag hade börjat fundera på en fjärdeplatsvinkel när slog blixten ner cirka 50 meter från mig.

Therese Sjögran:s vänsterhörna nickades bort av Corine Franco vid första stolpen.
Utanför straffområdet stod den 29-åriga gymnasieläraren i biologi, Marie Hammarström. Hammarström var inhopparen, som hade kommit in för Linda Forsberg 20 minuter tidigare.

Hade det här handlat om herrfotboll hade väldigt många fler än jag kommit ihåg det här målet i resten av sina liv – ungefär som man minns Thomas Ravelli:s straffräddning från 1994 eller Anders Svensson:s frispark från 2002.
Nu var det damfotboll, och svensk media hade skickat sina B-lag till Tyskland. Bara Simon Bank (Aftonbladet), Olof Lundh (Fotbollskanalen/Tv4) och Anja Gatu (Sydsvenskan) var där av landets tyngre sportkrönikörer.

Jag var där, och jag hade alltså slutat tro på svenskt VM-brons.
Pressläktaren i Sinsheim är bara några meter från långlinjen, jag satt alltså väldigt nära spelet. Jag såg tydligt hur Hammarström lyfte bollen över Eugenie Le Sommer med vänsterfoten. Hur hon sedan flyttade bollen åt vänster med högerfoten, och vände bort Sonia Bompastor.
Sedan small det.

Under mina år som sportreporter har jag lärt mig att kväva mina känslor på pressläktaren. Men där i Sinsheim rycktes jag med.
Fast medan kollegor på andra tidningar flög upp och jublade, nöjde jag mig med att sträcka armarna mot luften, och knytn nävarna. Med ståpäls över hela kroppen spanade jag av pressläktaren och mötte en mängd glada svenska blickar. Vilken underbar känsla.
Bättre än så blir inte idrott.

För mig är Hammarströms 2011 års överlägset största idrottsögonblick.

Men när jag läser vilka tio artiklar som är de mest lästa på Sveriges största sporthemsida, sportbladet.se under 2011 finns inga texter från VM med.
Där finns inga texter om damidrott överhuvud taget. Det svenska folket är så tragiskt att listan toppas av en artikel om Patrick Ekwall:s bältros, som jag själv tack och lov aldrig läst…

Jag hade gärna sett att Simon Bank:s bronskrönika funnits med på den där listan, den krönika där Bank skrev:

”Grattis, Sverige. Ni har just fått ett lag att älska”

Tyvärr är Sverige inte redo att älska landslaget i fotboll ännu – i varje fall inte för ett brons. Damfotbollen är helt enkelt inte tillräckligt accepterad ännu.
Det är synd, för landslaget innehåller flera älskvärda spelare, väl värda att bli superstjärnor.

Mina favoriter är helt klart Lotta Schelin och Lisa Dahlkvist, av två olika skäl.
Schelin är en fantastisk person. Att få följa henne under tre veckor var en förmån. Tänk att det ännu finns idrottsstjärnor som alltid är på gott humör, och som frågar media om alla har fått ställa sina frågor, eller om det är någon mer som vill ha en pratstund.
Dahlkvist blev en favorit för sin inställning. Den vilja, det självförtroende och den totala avsaknaden av respekt för namnkunniga motståndare som Dala visade upp i Tyskland gjorde mig mållös.

Men som sagt, det kommer att dröja ytterligare många år innan hela Sverige accepterar tjejerna. I dag på nyårsafton läser jag Mats Olsson:s krönika i Expressen om 2011, där han skriver om förbundsordförande Lars-Åke Lagrell:s glädje efter herrlandslagets 3–2-seger mot Hollands B-lag i höstas:

”Jag förstår den oförblommerade och svårbemästrade glädjen.

För första gången på ett fotbollsår hade Lars-Åke något att glädja sig åt.
För första gången handlade det bara om en stor och fantastisk framgång.”

Fortfarande 2011 var tydligen inte ett VM-brons för damer en framgång att glädja sig åt. Det var däremot en EM-plats för herrar.

Nu går vi in i 2012, och vem vet – då kanske vi kan få glädjas åt en svensk OS-medalj… Gott nytt år.

Här hittar du alla twittrande fotbollsstjärnor

Dags att återigen uppdatera listan över de stjärnor man kan följa på twitter. Jag har satt ihop ett par listor över twittrande idrottsstjärnor.

Via den här länken kommer du till min lista över världens och Sveriges mest kända idrottstwittrare. Där finns Ronaldo, Rooney, Nowitski, Bolt, Pärson, Wozniacki med fler. Där finns också huvuddelen av alla twittrare i herrallsvenskan.

Men den här bloggen är ju inriktad mot damfotboll, och jag har förstås även gjort en guide till damfotboll på twitter. Nu är det dags för en uppdatering av vilka spelare som finns att följa. Jag kan ha missat någon eller några, men jag tror att jag har ganska bra koll.

Och flera av de nya spelarna på twitter är riktigt kul. Olivia Schough är en personlig favorit, men många andra är också både underhållande och läsvärda. Missa inte att följa Sofia Jakobsson, Emma Berglund, Louise Fors, Daniella Chamoun, Lisa Petersson och Emma Lundh.

Så här är listan över twittrande svenska toppspelare, samt toppspelare som spelar i Sverige:

Svenska VM-spelare 2011:
* Hedvig Lindahl, * Sofia Lundgren, * Kristin Hammarström,
* Lotta Schelin, * Caroline Seger, * Therese Sjögran,
* Lisa Dahlkvist, * Nilla Fischer, * Jessica Landström,
* Madelaine Edlund, * Lina Nilsson, * Sofia Jakobsson,
* Sara Larsson, * Marie Hammarström, * Linda Sembrant (låst konto).

Andra damallsvenska spelare, flera av dem landslagsmeriterade:
AIK: * Daniella Chamoun.
Djurgårdens IF: * Annika Kukkonen, * Gudbjörg Gunnarsdottir, och * Magdalena Ericsson.
Göteborg FC: * Stina Segerström, * Lisa Ek, * Olivia Schough, * Johanna Almgren, * Beata Kollmats, * Mimmi Löfwenius, * Sara Lindén, * Ingrid Wells, * Anna Ahlstrand, * Christen Press och * Anita Asante.
Jitex BK: * Petronella Ekroth, * Fridolina Rolfö, * Louise Nordenberg, * Christina Julien, * Kristin Carlsson, * Nanna Jansson, * Elin Carlsson, * Kathlene Fernström. * Katri Nokso-Koivisto och * Malin Fors.
Kristianstads DFF: * Elena Sadiku, * Kosovare Asllani, * Lisa Petersson, * Mia Carlsson, * Sif Atladóttir, * Johanna B Rasmussen, * Rebecca Becky Edwards, * Gudny Björk Odinsdottir, * Elin Nilsen, * Susanne Moberg och * Sophie Schmidt.
Linköpings FC: * Karen Bardsley, * Louise Fors, * Emma Lundh och * Lisa De Vanna.
LdB FC Malmö: * Malin Levenstad, * Thora Helgadottir, * Sara Björk Gunnarsdottir, * Elin Rubensson, * Hilda Carlén, * Emma Wilhelmsson, * Sarah Storck, * Amanda Ilestedt, * Ali Riley och * Katrine Veje.
Tyresö FF: * Vero Boquete, * Carola Söberg och * Elaine.
Piteå IF: * Erika Karlsson, * Jennifer Nobis, * Anna Westerlund, * June Pedersen, * Lydia Williams, * Sofie Persson, * Sara Eliasson, * Elin Bergqvist, och * Victoria Forsmark.
Umeå IK: * Emma Berglund, * Elin Landström, * Linda Molin, * Jenny Hjolman, * Malin Reuterwall, * Fanny Hjelm, * Emma Åberg Zingmark, * Tuija Hyyrynen och * Lina Hurtig.
Vittsjö GIK: * Danesha Adams, * Loes Geurts, * Kendall Fletcher och * Emma Kullberg.
Kif Örebro: * Emelie Lundberg, * Susanna Lehtinen, * Edda Garðarsdóttir, * Stephanie Labbé, * Marie Ståhlberg, * Linda Hallin, * Fanny Persson och * Ellen Karlsson.

Och så bjuder jag på några bonusnamn, som alla spelade allsvenskt 2011:
* Maria Karlsson (nu i Bardolino Verona), * Erin McLeod, * Melissa Tancredi och * Jessica Jansson (alla tre i Dalsjöfors), * Alex Singer (Turbine Potsdam)  * Emily Zurrer, * India A Trotter, * Mami Yamaguchi (Okayama Yunogo Belle, Japan), * Emelie Ölander (har lagt av), * Whitney Engen, * Valerie Henderson, * Fiona O’Sullivan (Soyaux), * María Björg Ágústsdóttir, * Kelly Eagan och * Katie Kelly (Lokomotiv Leipzig).

Och några fler internationella stjärnor:
* Abby Wambach, * Hope Solo, * Alex Morgan * Kim Kulig, * Sydney Leroux, * Faye White, * Carli Lloyd, * Christine Sinclair, * Kelly Smith, * Alex Scott, * Fatmire Bajramaj, * Yuki Nagasato (på japanska…), * Nadine Angerer, * Heather O’Reilly, * Shannon Boxx, * Caitlin Foord, * Eugénie Le Sommer, * Lene Mykjåland, * Christie Rampone, * Megan Rapione, * Kelley O’Hara, * Heather Mitts, * Lauren Cheney och * Ali Krieger.

När skall förbundet visa upp sina bronshjältinnor?

Under 2011 spelade landslaget 20 officiella och en inofficiell (England) landskamp. Bara en av dem spelades på hemmaplan i Sverige – den mot Mexiko.
Inte heller under uppstarten av 2012 kommer VM-bronslaget att spela någon hemmamatch.

I dag blev det klart att damerna börjar med landskamp mot Norge som avslutning på lägret i La Manga. Matchen spelas tisdagen den 17 januari klockan 15.00.

Truppen till lägret presenterades i dag, och innehöll inga skrällar, utan ser ut ungefär som truppen till USA-trippen i november gjorde. Caroline Seger, Charlotte Rohlin och Marie Hammarström är tillbaka jämfört med den truppen, medan följande VM-spelare vilar på grund av skador: Sofia Lundgren, Sara Larsson, Josefine Öqvist, Lina Nilsson och Therese Sjögran.

Det ger plats åt fem spelare som stod utanför VM-truppen, nämligen Emma Berglund (Umeå), Marina Pettersson-Engström (Örebro), Louise Fors (Linköping), Johanna Almgren (Göteborg) och Susanne Moberg (Kristianstad).
Spelarna i La Mangatruppen och de fem skadade gör sannolikt upp om platserna i OS-truppen. Jag kan bara tänka mig att Stina Segerström, och möjligen Tilda Heimersson – om hon gör en supervår – skulle kunna slå sig in.

Därmed kan man dra slutsatsen att EM-spelare från 2009 som Kosovare Asllani, Linnea Liljegärd, Sara Lindén, Petra Larsson och Karin Lissel inte är nära landslaget för tillfället. Det är inte heller Malin Levenstad, som var nära att få spela VM i somras.
Det om truppen. Nu till frågan i rubriken.

Med ett EM på hemmaplan 1,5 år framåt tycker man att Svenska Fotbollförbundet borde göra allt för att börja marknadsföra hemmalaget inför mästerskapet – även om det kommer ett OS emellan.
Men OS hindrar ju inte att förbundet borde försöka rida på popularitetsvågen efter VM-bronset i somras.

Men som jag tidigare har skrivit om här och här är det tydligt att Svenska Fotbollförbundet verkar göra allt för att slippa visa upp sina bronshjältinnor för hemmapubliken.

För ingen av de tre landskamper som Sverige spelat efter VM har spelats på svensk mark – eller ens varit tv-sänd. Och man har väl inte heller lagt Norgekampen klockan tre en tisdagseftermiddag i Spanien för att det finns tv-kanaler som kan tänkas sända den?

De fyra nästa landskamperna kommer knappast heller att tv-sändas i Sverige. De fyra ingår i Algarve cup i Portugal, och preliminärt spelar Sverige så här:
* 29 februari: Sverige–Kina
* 2 mars: Sverige–Island
* 5 mars: Sverige–Tyskland
* 7 mars: Placeringsmatch mot USA, Japan, Danmark eller Norge.

Så jag repeterar frågan, när skall Hammarström, Lotta Schelin och de andra VM-hjältinnorna äntligen visas upp för svensk publik efter sitt VM-brons?

Så går det i silly season 2011/12

Jag roade mig med att kolla silly season-läget i årets och nästa års damallsvenska klubbar. Som det ser ut nu är Tyresö och Linköping vinnarna, medan Göteborg, Umeå, de båda nykomlingarna och Hammarby är förlorarna.
Jag gör inget anspråk på att vara heltäckande, men tror att jag fått med alla viktiga övergångar. Här är hela genomgången:

LdB FC Malmö
Ut: Linda Forsberg, Nilla Fischer, Caroline Seger, Manon Melis och Elena Sadiku.
In: Anja Mittag, Ramona Bachmann och Katrin Schmidt.
* Ramona Bachmann och Katrin Schmidt täcker upp förlusterna av Fischer och Seger. Och det tyska toppförvärvet Anja Mittag ser till att målproduktionen inte minskar, trots att skyttedrottningen Manon Melis har lämnat. Men Mittag får inte spela mot Frankfurt i Champions League, så där lär Malmö få det svårt.
Dessutom svajade försvaret under hösten, efter att Linda Forsberg:s skada avslutat hennes karriär, och danska mittbacken Christina Öyangen Örntoft drabbats av en korsbandsskada. Minst en stabil back till känns som en förutsättning för att kunna försvara guldet ett år till.
Jag noterar också att många frågar sig om nye tränaren Peter Moberg är lika skicklig som Martin Sjögren. Är han?

Göteborgs FC
Ut: Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Ingvild Stensland, Jenny Hallstensson och Sussie Nilsson.
In: Ingrid Wells och Mimmi Löfwenius.
* Är de stora förlorarna hittills under silly season. Hela det centrala mittfältet är borta, och Göteborgs klubbledning har sagt att ersättarna skall vara bättre än de som lämnat. Hittills är Ingrid Wells enda etablerade nyförvärvet. Hon presenteras som amerikansk landslagsspelare på Göteborgs hemsida. Det är falsk marknadsföring. För man måste åtminstone ha spelat en landskamp för att kallas landslagsspelare – och Wells har bara varit med på ett läger. Nu var det i och för sig det senaste lägret, och 22-åringen är säkert en bra spelare – hon nämndes bland favoriterna till att gå bland de tio första i WPS-draften i januari. Men hon är bara 157 centimeter lång, och lär inte vinna många nickdueller på mitten. Och hon är helt utan meriter från seniorfotboll.
Känslan är således fortfarande att Göteborg kommer att vara chanslöst mot Arsenal i Champions League om inte truppen kryddas med två riktiga toppnamn inom kort – för Wells känns trots allt som ett osäkert kort. Klubben drömmer om Marta, men det känns inte rimligt. Eller?

Tyresö FF
Ut: Elin Ekblom Bak, Katrin Schmidt och Sofie Persson. Och Josefine Öqvist.
In: Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant och Lisa Klinga.
* Leder Silly Season på knock out – även om tappen av Schmidt och Ekblom Bak faktiskt är tyngre än vad många verkar tro. Och att Jossans graviditet förstås inte var välkommen för klubben.
Fast det är klart att kvartetten Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist och Linda Sembrant är spelare som kommer in med vinnarmentalitet i en klubb som inte vunnit något. Det känns som guldvärvningar.
Tyresö kommer garanterat att lyftas upp som gigantiskt stora guldfavoriter inför säsongen. Men pallar de för trycket? Och vad betyder tappet av Jossan? För utan henne saknas det någon snabb och högklassig djupledslöpare i anfallet.
Personligen tyckte jag att Tyresös försvar var rätt begränsat under 2011. Men jag såg dem aldrig med Whitney Engen i laget. Fast hon lär väl inte bli kvar, eller?

Umeå IK
Ut: Ramona Bachmann, Hanna Pettersson och Anna Westerlund.
In: Jenny Hjohlman och Lina Hurtig.
* Händer inget dramatiskt kommer Umeå att få svårt att hamna på övre tabellhalvan nästa år. Vi snackar snarare strid för nytt kontrakt än kamp om guld. Anfallsmässigt känns laget numera nämligen väldigt uddlöst. Man tappade Sofia Jakobsson redan i höstas, och Ramona Bachmann och Hanna Pettersson är ytterligare två väldigt tunga tapp. Faktum är att de tre stod för 29 av Umeås 45 mål under 2011. Det är väl självklart att UIK behöver få in en hel hög offensiva toppspelare för att kunna utmana om en placering topp fyra igen.

KIF Örebro
Ut: Emelie Ölander och Valerie Henderson
In: Linda Fransson
* Ser ut att få behålla Sara Larsson, Sanna Talonen, Marie Hammarström och Sarah Michael. Och har värvat norrettans skyttedrottning Linda Fransson. Kif kommer säkert att ha ett lag för den övre tabellhalvan även 2012.

Linköpings FC
Ut: Kosovare Asllani, Elin Borg och Lisa Klinga.
In: Nilla Fischer, Emma Lundh, Karen Bardsley och Mathilda Agné.
* Har gjort en stark silly season, och visar att man tänker blir bättre än sjätte plats 2012. Nilla Fischer är en sådan där fysisk vinnartyp som man älskar att ha i eget lag, men som det gör väldigt ont att möta. Hon kommer att lyfta laget rejält. Emma Lundh gjorde en kanonsäsong för Djurgården i år, och borde också bli ett utmärkt tillskott för Linköping. Tappet av Kosse hade varit anmärkningsvärt tidigare år, men i år har den tekniska mittfältaren gjort en svag säsong med bara fyra mål och två assist. Hon är säkert dyr, så att hon inte fick nytt kontrakt känns inte speciellt överraskande. Tvärtom kan både Kosse och LFC vinna på miljöombytet.

Kristianstads DFF
Ut: Margret Lara Vidarsdottir och Sandra Betschart.
In: Kosovare Asllani och Elena Sadiku.
* Kosse behöver som sagt en nytändning. Kanske kan hon få det i underskattade Kristianstad. Fast i utgångsläget känns det som att skånskorna är på minus under silly season. För Kosse får svårt att ersätta skyttedrottning Margret Lara Vidarsdottir:s 16 mål.

Djurgårdens IF DFF
Ut: Emma Lundh,  Dora Maria Larusdottir, Mathilda Mörn, Ellinor Lindbom och Isabell Hammarbäck.
In: Katrine Petrous, Madeleine Stegius, Magdalena Ericsson, Jessy Sharro och Anna Lindblom.
* Känslan är att Djurgården överpresterade under 2011. Nu har laget tappat nyckelspelaren Emma Lundh, och fyllt upp med spelare från nedflyttade Hammarby. Mia Jalkerud gjorde nio mål och fick sitt genombrott 2011 – hon ser ut att stanna. Dessurom har man förlängt med Renée Slegers och Gudbjörg Gunnarsdottir. Trots det känns laget som en tänkbar avstigningskandidat i nuläget. Behöver något eller några toppnamn till.

Piteå IK
Ut: Stephanie Labbé, Melissa Tancredi, Erika Nilsson Waara, Carmelina Moscato, Ulunma Jerome och Linnea Nilsson Waara.
In: Hanna Pettersson, Anna Westerlund, Lydia Williams, Ann Mari Dovland, Sofie Persson, Hallbera Gísladóttir och Maria Rönnbäck.
* Viktiga trion Jennifer Nobis, Faith Ikidi och June Pedersen blir kvar. Och man har värvat klokt. Det kunde ha blivit ännu bättre, för det var nära att även Alex Singer skrev på. Laget hade problem med målskyttet under 2011, och gjorde bara 22. Bästa målskytten Pedersen (6 mål) är kvar, och får nu sällskap av vassa Hanna Pettersson. Känns lovande. Och om australiska Lydia Williams är en målvakt av den kvalité Piteå hoppas bör laget kunna ta några kliv till under 2012, och kanske vara med och konkurrera om en placering topp sex.

Jitex BK
Ut: Maria Karlsson
In: Amelie Rybäck, Minna Meriluoto, Katri Nokso Koivisto (Wolfsburg) och Leena Puranen.
* Har fått in en rutinerad kvartett, och en intressant tränare i Stefan Rehn. Dessutom får man tillbaka en hel hög spelare från långa skadeuppehåll, bland dem Kathlene Fernström och vårens landslagsdebutant Kristin Carlsson. Känslan är att om Annica Sjölund återfår 2010 års form skall Jitex inte behöva fundera på någon bottenstrid, utan kan tvärtom bli ett tänkbart skrällgäng. Frågan är hur Rehn påverkar lagets spel. Är den fysiska långbollsfotboll a la Ljungskile som laget stått för snart historia?

AIK
Ut: ?
In: Kacey White, Maija Saari, Elin Borg, Madeleine Tegström och Sussie Nilsson.
* Nykomlingen har ett ungt lag som jag har dålig koll på. Men trots två landslagsmeriterade nyförvärv (Kacey White och Maija Saari) måste AIK få det tufft att hänga kvar, trots att de har publikspelare som Daniella Chamoun och Nazanin Vaseghpanah. Har också presenterat en ny tränare, Madeleine Tegström och talangfulla spelare som Elin Borg och Sussie Nilsson. Men det räcker väl knappast? Laget skall tydligen inte värva mer, och det krävs landslagsspelare för att klara sig i allsvenskan. Det var bara en allsvensk klubb 2011 som hade färre än fyra spelare med A-landslagsmeriter – det var Dalsjöfors. Och de tog bara en poäng på tolv omgångar – sedan värvade de två kanadensiska VM-spelare och började samla poäng. AIK har tre nu, och med tanke på hur alla lag på tabellens undre halva under 2011 har satsat så kommer, de svartgula nog genomgående tippas på nedflyttningsplats.

Vittsjö GIK
Ut: ?
In: Emma Kullberg
* Vittsjö byggde sitt lag under 2011 kring söderettans skyttedrottning Sofie Andersson – som gjorde 34 mål i fjol. Hon är duktig, och det är även Nya Zeelands VM-mittfältare Kirsty Yallop, som kom i somras, och som har förlängt kontraktet över 2012. Emma Kullberg är en både rutinerad och talangfull mittback, men det krävs nog två–tre A-landslagsmeriterade nyförvärv för att man skall kunna klara kontraktet. Hittills tycker jag snacket kring Vittsjö mest handlar om ombyggnad av deras arena. Nu vill jag höra fler sportsliga nyheter, bland annat om den där landslagsmeriterade mittbacken man säger att man skall värva. Det känns som en förutsättning för att Vittsjö skall kunna undvika att bara bli en ettårig parantes i allsvenskan.

Och så slutligen tar jag även med de båda nedflyttade lagen:

Hammarby IF DFF
In: Matilda Forslund, Ellinor Lindbom, Mathilda Hagman och Jenny Holm.
Ut: Minna Meriluoto, Leena Puranen, Mathilda Agné, Jessy Sharro, Magdalena Ericsson, Madeleine Tegström, Anna Lindblom och Katrine Petrous. Vad jag förstått lämnar väl även Kelly Eagan, Rebecca Edwards, Katie Kelly, Helen Nottebrock och Mami Yamaguchi.
* Hammarby var allsvenskans sämsta lag under hösten, och nu tappar man alla bärande spelare. Klubben pratar samtidigt om ”Återtåget 2012” och om att det kan ta tre–fem år att etablera sig i eliten igen. Känslan just nu är nog att det senaste ligger närmast till hands. Matilda Forslund har 39 allsvenska matcher på meritlistan, men utöver henne har man bara presenterat unga, orutinerade nyförvärv. Bajen känns inte som någon huvudfavorit i norrettan med nuvarande trupp. Ytterligare några etablerade namn krävs nog för att minimera risken att hamna på undre halvan. För problemet är att 2012 är ett grymt år i ettan, där lag på undre halvan åker ut.

Dalsjöfors Goif
In: Melissa Tancredi.
Ut: Emily Zurrer, Alex Singer, Mimmi Löfwenius och Frida Persson.
* Har fått behålla världsmålvakten Erin McLeod, och har fått in Kanadas duktiga landslagsforward Melissa Tancredi. Det gör att Boråslaget har en trupp som måste kunna räcka långt i söderettan, troligtvis hela vägen till allsvenskt kval. Dessutom provtränar Sophia Lindorsson (Jitex) och Angelika Johansson (har pluggat i USA) med klubben. Och man jobbar på att få ekonomi till att även få tillbaka Emily Zurrer.
Flera av tappen är trots allt tunga, och kval är alltid tufft. Det blir alltså ingen autobahn tillbaka till allsvenskan. Utöver kanadensiskorna har snacket i Borås handlat om Alex Singer:s udda sorti. Fjolårets lagkapten är extremt löpstark, kan spela på alla positioner i backlinje och på mittfält och var populär hos publiken på Borås Arena för sin hundraprocentiga inställning. 2009 ingick hon i samma startelva som Homare Sawa och Abby Wambach. Men från Dalsjöfors sparkades hon ut med huvudet före, motiverat på ett högst tveksamt sätt. Singer ville spela i Sverige även 2012, men de allsvenska klubbarna dröjde med sina anbud. Därför hamnar hon hos tyska ligaledarna Turbine Potsdam.

Annars är väl nämnda Marta egentligen den enda kanonvärvning som det skrivs om i svensk media nu. Ett gäng svenska klubbar har kopplats ihop med Brasiliens superstjärna. Göteborg har jag nämnt, men även Malmö, Tyresö och ett par allsvenska klubbar till är intresserade.
Fast även om hon innebär rejält höjda publiksiffror, och därmed drar in pengar till sin klubb så skulle jag bli förvånad om någon svensk klubb har råd att vinna dragkampen. Min känsla är att Marta kommer att spela i WPS även 2012.

* Inlägget är senast uppdaterat den 27 januari, men kommer inte att uppdateras mer. Numera följer jag den svenska silly season här.

Sundhage – Sveriges hopp i jakten på Ballon d’Or

Nu återstår bara tre kandidater i varje kategori i jakten på fotbollsvärldens mest åtråvärda pris, guldbollen – Ballon d’Or.

När det var tio kandidater i varje kategori hade vi fyra svenskar att hoppas på. Men Lotta Schelin (damernas guldboll), Thomas Dennerby (bästa tränare, damer) och Zlatan Ibrahimovic (årets mål) klarade inte av att slå sig in bland topp tre i sina kategorier.

Det gjorde däremot Marbäcks fotbollsstolthet Pia Sundhage. USA:s förbundskapten är en av tre kandidater i kategorien bästa tränare, damer. Hon ställs mot Japans och Frankrikes diton, Norio Sasaki och Bruno Bini.

Tyvärr för svensk och amerikansk del tror jag att Sasaki tar hem det priset.
Och blir det så, då hoppas jag på en japansk dubbel. Jag har ju redan förklarat att jag tycker att det är självklart att Homare Sawa skall ha Ballon d’Or i år.

Hon är nu en av de tre kvarvarande kandidaterna. De andra två är Marta och Abby Wambach. Men Sawa borde vinna. Här är huvudskälen en gång till: …
* Hon var VM:s skyttedrottning, och bästa spelare.
* Hon klev fram och klackade in kvitteringen med bara minuter kvar av finalens förlängning.
* Hon har lett Japan till seger i Asiens VM-kval.
* Hon har blivit ligamästarinna i Japan med sitt Inac Leonessa.

Ballon d’Or röstas fram av förbundskaptener, lagkaptener och journalister i närmare 100 av världens länder. Bakom priset står internationella fotbollsförbundet Fifa och den franska fotbollstidningen France Football.
I Sverige är det således Dennerby och Caroline Seger som röstar i de båda damklasserna, medan Erik Hamrén och Ibrahimovic röstar på bästa spelare och tränare bland herrarna. Vilken tidning som har den svenska mediarösten för damer vet jag inte.
Bland herrarna har jag däremot koll på att Magasinet Offside röstar för Sverige.

När det gäller årets mål – The Fifa Puskas Award – så röstas det fram bland besökarna på Fifas hemsida. Där finns det numera inga tjejer med som kandidater. I avsaknad av Marie Hammarström röstar jag nu på Wayne Rooney:s läckra bicycleta framför mål av Messi och Neymar.

Bland herrarna är det för övrigt Lionel Messi, Xavi Hernandes och Cristiano Ronaldo som gör upp om guldbollen som världens bästa spelare. Och världens bästa tränare blir en av Ferguson, Guardiola och Mourinho. Hyfsade trior där också…

De svenska lagen slår ur underläge i Champions League

När det börjar hetta till på allvar i Champions League ställs LdB Malmö mot tyska topplaget FFC Frankfurt och Göteborgs FC får ta sig an Englands stolthet Arsenal.

Jag skrev inför åttondelsfinalerna att det var då det började bli intressant. Det var en sanning med väldigt stor modifikation. För när Turbine Potsdam kör över Glasgow City med totalt 17–0 och Lyon kan vila folk och ända slå ut Sparta Prag med totalt 12–0 så är inte intressant det ord som bäst beskriver matcherna.

Klart är att damernas mästarcup definitivt hade mått bättre av ett system som liknar herrarnas, där de bästa nationerna kan ha upp till fyra deltagande lag. Då hade Sverige, Tyskland, Frankrike, Ryssland, Danmark och några länder till fått med fler starka lag, och omgångarna fram till kvartsfinal hade inte blivit samma transportsträcka som i år.

För mästarlaget Lyon blir troligtvis även kvartsfinalen mot danska Bröndby en transportsträcka – förutsatt att Lotta Schelin fortsätter att vara frisk och i form. Franska Lyon har i och för sig många bra spelare vid sidan av vår strålande Lotta, som Sonia Bompastor, Louisa Necib, Camille Abily och Lara Dickenman. Men det är när Schelin sätter fart som laget lyfter. Och det lär man göra minst till semifinal.

Där väntar med stor sannolikhet de två senaste årens finalmotståndare, de regerande tyska mästarinnorna Turbine Potsdam, anförda av Anja Mittag och Afrikas bästa spelare, Ekvatorial-Guineas Genoveva Anonma. Och ledda för 41:a säsongen i rad – troligen världsrekord – av tränaren Bernd Schröder. Han firade 40-årsjubileum som Potsdamtränare tidigare i år. Schröders lag skall vara en klass bättre än deras ryska kvartsfinalmotståndare, Rossiyanka. Det skulle således vara en megaskräll om inte Antonia Göransson når semifinal på landslagskompisen Sofia Jakobssons bekostnad.
Noterbart är också att damallsvenska skyttedrottningen Margret Lara Vidarsdottir (isländskan delade ju segern med Manon Melis) är spelklar för Potsdam till kvartsfinalen.

Det lag av Lyon och Potsdam som vinner den semifinalen har bra chans att till slut även få lyfta pokalen i München den 17 maj. För den andra finalhalvan ser lite svagare ut. Och där finns Sveriges båda representanter.

Göteborgs FC ställs mot engelska mästarinnorna Arsenal LFC. Med flera engelska VM-spelare (exempelvis Faye WhiteStephanie Houghton, Rachel Yankey och Ellen White) samt den skotska måldrottningen Julie Fleeting, och stor vana vid Champions League-slutspel så är Arsenal mycket knappa favoriter. Men det är nästan 50-50-läge. Och skulle Göteborg byta flyktade Lisa Dahlkvist mot Marta – som dagens något osannolika rykte säger – så väger det helt klart över i svensk favör.

Hur som är båda de svenska representanterna lite svårbedömda just nu eftersom vi är mitt inne i silly season, och det rör på sig rejält i allsvenskan.

Svenska mästarinnorna LdB Malmö ställs mot Sara Thunebro och Jessica Landströms klubb, FFC Frankfurt. Att tyskorna har ett starkt lag kan man slå fast genom att konstatera att de båda svenska VM-bronsvinnarna på sistone har haft svårt att slå sig in i startelvan. I storsatsande Frankfurt vimlar det ju av världsstjärnor. Några exempel är Nadine Angerer, Ali Krieger, Saki Kumagai, Kerstin GarefrekesFatmire Bajramaj och den nu skadade Kim Kulig, som dock borde vara frisk i mars.

Frankfurt går alltid långt i Champions League, och även om det tyska storlaget i skrivande stund bara ligger trea i Frauen-Bundesliga så måste de trefaldiga CL-segrarna gälla som favoriter med typ 65-35 mot Malmö. Framför allt eftersom de svenska mästarinnorna hade problem med försvarsspelet under hösten. Men även för att man har tappat trion Caroline Seger, Nilla Fischer och Manon Melis. Visst är Ramona Bachmann förstås ett toppförvärv, men Malmö behöver krydda laget med något eller några toppnamn ytterligare för att komma upp på Frankfurtnivå.

Kvartsfinalerna spelas 14/15 och 21/22 mars nästa år. Malmö, Lyon, Potsdam och Arsenal inleder på hemmaplan.
Semifinalerna avgörs 14/15 respektive 21/22 april. Där börjar vinnarna av Lyon/Bröndby och Arsenal/Göteborg på hemmaplan.
Finalen spelas som nämnts i München den 17 maj.

Vet du förresten vilka som vunnit damernas Champions League – eller Womens cup som det tidigare hette – under de tio säsonger turneringen spelats? Här kommer svaren:
2011: Lyon (2–0 mot Turbine Potsdam i finalen)
2010: Turbine Potsdam (7–6 efter straffar mot Lyon)
2009: Duisburg (totalt 7–0 mot ryska Zvezda 2005 Perm)
2008: FFC Frankfurt (totalt 4–3 mot Umeå IK)
2007: Arsenal LFC (totalt 1–0 mot Umeå IK)
2006: FFC Frankfurt (totalt 7–2 mot Turbine Potsdam)
2005: Turbine Potsdam (totalt 5–1 mot Djurgården/Älvsjö)
2004: Umeå IK (totalt 8–0 mot FFC Frankfurt)
2003: Umeå IK (totalt 7–1 mot Fortuna Hjörring)
2002: FFC Frankfurt (2–0 mot Umeå IK)
Notera att 2002 samt 2010 och 2011 avgjordes finalen i en match. Åren 2003–09 var det dubbelmöte som gällde.

Leende Lotta – en given galadrottning

Det hade förstås varit en skandal om inte underbara Lotta Schelin hade fått diamantbollen i år.
Hon är bara bäst – på alla sätt. Det var verkligen ett rent nöje att bevaka damlandslaget i Tyskland i somras. En stor del av nöjet var den alltid leende Lotta, som jämt fick mig på gott humör. Både för hennes grymma fotbollsform, och för hennes sätt att möta oss i världspressen. Lotta är verkligen en fantastisk representant för Sverige – och en värdig vinnare.

Synd däremot att folket hemma i sofforna inte är redo att ha en gemensam omröstning om årets mål med både mål från herr- och damfotboll. För nog skulle Marie Hammarström ha haft det priset?
Att göra sitt livs första landslagsmål, på ett så otroligt vackert sätt i ett så avgörande och utsatt läge – klart det borde ha prisats med mer än bara ett VM-brons. Synd.
Här är det i alla fall.

Annars var det inga skrällar på fotbollsgalan i kväll. Här är damernas övriga vinnare:

Årets målvakt: Kristin Hammarström, Göteborgs FC
Hon var favorit, och vann. Ett bra val. Hammarström har varit stabil hela säsongen. Hon spelade 22 allsvenska matcher, höll 12 nollor – och släppte bara in 13 mål. Men precis som jag tidigare nämnt så saknade jag allsvenskans bästa målvakt Erin McLeod bland kandidaterna. Kanadas VM-målvakt toppade damallsvenskans målvaktsliga på samma räddningsprocent som Hammarström och Caroline Jönsson – trots att McLeod spelade i seriens sämsta lag, Dalsjöfors. En bragd.

Årets back: Charlotte Rohlin, Linköpings FC
Det här var också en favoritseger. Jag har inget att invända, för jag gav Lotta Rohlin högst snittbetyg i den svenska backlinjen under VM. Sara Larsson kändes som främsta utmanaren.

Årets mittfältare: Ramona Bachmann, Umeå IK
Eftersom jag tidigare kallat Mona Bachmann för damallsvenskans bästa spelare så går det inte protestera mot den här utnämningen heller, även om jag ju gärna hade sett att Lisa Dahlkvist hade fått det här priset.

Årets forward: Lotta Schelin, Lyon
Den mest självklara vinnaren av alla. Klart att Super-Lotta skulle ha det här priset.

Årets allsvenska spelare: Ramona Bachmann, Umeå IK
Se årets mittfältare.

Årets genombrott: Sofia Jakobsson, Umeå IK/Rossiyanka
Ny favoritseger. Jakobsson var favorit, och han visade sig vara en högst värdig vinnare genom att han gjorde hattrick i Champions League senast.

Årets tränare: Torbjörn Nilsson, Göteborgs FC
Även här favoritseger. Torbjörn var förstås ett lysande bra val. Fast visst hade man helst sett en kvinnlig segrare.

Mer allmänt kan man konstatera att tjejerna var flera klasser bättre än herrarna i kategorin tacktal. Lotta Schelins passning till Zlatan Ibrahimovic om vem av dem som vunnit Champions League var bäst. Zlatans kontring om att han har några fler guld- än Lotta har diamantbollar var ett bra försök, men höll inte Schelinklass…

Mest spännande var annars att få höra schweiziska Ramona Bachmann tacka på god svenska med mer skön västerbottnisk accent än schweizertysk brytning. Jag har lyckats missa att Bachmann pratar så bra svenska. Men hon har ju varit här i fyra säsonger nu, så jag borde inte vara förvånad.
Hon blir ett lysande nyförvärv i Ldb Malmö som ersätter Caroline Seger och Nilla Fischer med Bachmann – och blir minst lika starkt 2012.

Är du sugen på att läsa fler hyllningar av Lotta Schelin? Här är länken till min krönika efter bronsmatchen mot Frankrike.

Kapten Seger sågar sitt eget förbund

12000 åskådare såg Sverige förlora med 1–0 på Millerntor-Stadion i Hamburg i onsdags.
USA har redan sålt 10000 biljetter till Sveriges nästa träningsmatch, den mot just USA i Phoenix den 20 november.

Men i Sverige ses sällan landslaget av någon större publik. Det fick lagkapten Caroline Seger att skriva följande på sin twitter på kvällen efter Tysklandsmatchen:

”I love how both Germany and the USA can get so many fans to the games. What’s wrong with the people in Sweden that is marketing us??”

Lagkaptenen ger därmed väldigt hård kritik till sitt eget förbund. Men det hindrar inte att det är berättigat.

Som jag ser det är fel nummer ett att landslaget spelar på hemmaplan för sällan. I år har tjejerna spelat 18,5 landskamper. Den halva var en inofficiell match mot England i maj. Bara en av de 18,5 matcherna har spelats i Sverige, det var VM-genrepet hemma mot Mexiko den 16 juni. Då fanns jag bland de 4512 på Gamla Ullevis läktare.
Två landskamper återstår i år. Och nej, ingen av dem spelas heller i Sverige.

Fel nummer två är väl att det knappt går att prata marknadsföring alls när det gäller våra fotbollstjejer. Hade förbundet brytt sig hade de överöst alla medier med info inför varje samling och landskamp. Ingen journalist skulle kunna missa att Sveriges fotbollsdamer snart har match.
Som det är nu är det väldigt lätt att missa matcherna, om man inte är jätteintresserad.

Här är förresten en länk om biljettsuccén inför Sveriges nästa landskamp.

För övrigt finns det fler länder än bara Tyskland och USA som drar stor publik till sina hemmakamper. 9000 såg Holland spela 0–0 hemma mot England i EM-kvalet i går. En siffra som talar för att intresset ökar i allt fler länder.

Någon som undrar hur matchen Tyskland–Sverige var? Det gör jag också, för jag har inte sett mer än det här sammandraget. Och där ser svenskorna ut att ha stått upp väl.

Lotta Schelin eller Antonia Göransson borde ha givit Sverige ledningen på deras fina lägen i första halvlek. Då kunde kanske Sverige för första gången någonsin lämna en bortalandskamp mot Tyskland utan att ha förlorat.
Schelins ribbskott i andra halvlek var också värt ett bättre öde – även om det luktar offside i förstaläget.

Snett ute om Djurgården och Umeå

En vecka har gått sedan LdB Malmö lyfte Kronprinsessan Victorias pokal för andra året i rad. Det är därmed hög tid att kolla BT:s damallsvenska tips.
Det var jag som stod för det tipset. Och det publicerades dagen före premiären på damallsvenskan. Det såg ut så här:

1) Göteborgs FC (slutplacering: 2)
2) Tyresö FF (4)
3) LdB FC Malmö (1)
4) Linköpings FC (6)
5) KIF Örebro (5)
6) Umeå IK (3)
7) Piteå IF (10)
8 ) Jitex BK (9)
9) Kristianstads DFF (7)
10) Hammarby IF (11)
11) Dalsjöfors Goif (12)
12) Djurgårdens IF (8)

Som synes prickade jag bara helt rätt på KIF Örebro. Men det var ju å andra sidan självklart att de skulle sluta femma…

Guldstriden först:
Jag trodde att guldstriden skulle stå mellan tre lag. Där hade jag helt rätt. För mina tre kandidater hade guldchans ända fram till slutomgången. Att tippa Göteborgs FC som segrare var ett tips med hjärtat. Jag ville ju så gärna att Boråstjejerna Johanna Almgren och Sara Lindén skulle få lyfta pokalen.
Det blev LdB FC Malmö som vann. Jag trodde att de skulle få lida för att Therese Sjögran skulle spela för Sky Blue i WPS halva året samt för förlusterna av Pavlina Scasna och Kathryn Gill. Därför tippade jag bara dem som trea.
Det var en grov felkalkyl. Dels för att Sara Björk Gunnarsdottir visade sig vara ett utmärkt nytillskott. Men också för att man fick ihop laget bra i våras, och faktum är ju att LdB blev sämre på hösten sedan Sjögran och Caroline Seger anslutit.

Så till de två lag jag missbedömde mest:
* Först hatten av för Djurgården, som var klart mycket starkare än jag trott. Men hade jag läst på bättre hade jag noterat att Stockholmslaget faktiskt hade fyra spelare som tillsammans stod på 211 A-landskamper inför seriestart. Och så talangfulla Emma Lundh och Mia Jalkerud på det. Jag borde ha insett att de inte skulle vara någon seriejumbo.
* Det andra laget som jag underskattade rejält var Umeå. Det berodde på att jag inte förutsåg Ramona Bachmann:s gigantiska betydelse. Schweiziskan var seriens klart bästa spelare.
Och faktum är att om Sofia Jakobsson hade stannat säsongen ut hade laget från Västerbotten mycket väl kunnat ha hamnat ytterligare ett eller ett par pinnhål högre upp.

Till slut nykomlingarna:
Där så överskattade jag väl båda. Jag trodde att Piteå skulle lyftas till en mittenplacering av sin stora hemmapublik. Men truppen var för svag för det. Piteå var dock aldrig nära nedflyttning.

När det gäller Dalsjöfors hoppades jag att de skulle slippa jumboplatsen, och tippade med hjärtat. Det var ett tips som var grymt nära att slå in. För Dalsjöfors var uppe på näst sista plats under cirka 20 minuter av andra halvlek i allra sista omgången.
Men i praktiken åkte laget ut redan i vintras, när klubbledningen inte fattade att de hade en alldeles för svag spelartrupp. Vårens upplaga av Dalsjöfors var sämre än det lag som spelade upp klubben, och tillhör ett av de allra sämsta lag som någonsin spelat i damallsvenskan. Så totalt sett var jumboplaceringen självklar.
Man tog dock in nödvändiga förstärkningar under sommarens transferfönster, och gjorde en hyfsad höst. Mycket för att Kanadas landslagsmålvakt Erin McLeod visade sig vara seriens bästa målvakt. Men även om Boråslaget var mycket stabilare på hösten, så hamnade man faktiskt till slut på nedflyttningsplats (näst sist) även i hösttabellen.

Utan något Boråslag i damallsvenskan kommer BT:s satsning på damallsvenskan av förklarliga skäl att minskas ganska rejält nästa år. Tråkigt.

LdB Malmö försvarar SM-guldet

Jag håller verkligen båda tummarna för att Boråstjejerna Johanna Almgren och Sara Lindén får lyfta SM-bucklan kring 16.00 lördagen den 15 oktober.
Men jag tror det inte.

För trots att LdB Malmö varit helt ur balans den senaste tiden så är det upplagt för skånskorna att försvara sitt guld i damallsvenskan. Malmö har klart lättare program än båda sina huvudkonkurrenter Göteborgs FC och Tyresö FF.

LdB skall först åka till Stockholm nästa tisdag och möta allsvenskans för tillfället klart sämsta lag, Hammarby. Bajen har den senaste månaden torskat med 8–1 mot Tyresö och 6–0 mot Göteborg. Det skulle förvåna mig om Malmö gör färre än fem mål på det redan nedflyttningsklara bottenlaget. Det är dags för Manon Melis att få i gång målskyttet igen.
Sedan avslutar Malmö hemma mot KIF Örebro. Närkelaget är utan tvekan en högklassig motståndare, som dessutom varit bättre borta än hemma. Men Örebros form är svag med bara två segrar (Hammarby och Jitex) på de sex senaste omgångarna. Och det finns så mycket klass och vinnarskalle i Malmö att jag tror att mästarinnorna tar sex poäng på de två avslutande omgångarna. Nilla Fischer och Caroline Seger kommer inte att acceptera något annat…

Och då blir pressen tuff på nuvarande ledarna i Tyresö. Jag hoppas verkligen att guldet inte hamnar hos Tyresö. Inte för att jag har något emot klubben, eller spelarna. De jag träffade under VM är tvärtom kanontjejer. Annica Svensson är grymt trevlig och Josefine Öqvist så sprudlande spontan att man måste tycka om henne.
Nej, orsaken till att jag inte vill se Tyresö som mästarinnor är att det jag sett av dem så tycker jag att de spelar den tråkigaste och minst publikfriande fotbollen av de tre guldkandidaterna. Och jag vill att välspelande lag skall triumfera.
Jag tror dock att Tyresö tar tre poäng på söndag, borta mot ett formsvagt KIF Örebro. Men sedan känns risken uppenbar att det blir kryss i slutomgången i toppmötet med Göteborg. Därför stannar guldet i Malmö.

Göteborg då? Jo GFC har fyra raka segrar och är urstarkt hemma på Valhallas konstgräs. Man vinner därför mot årets positiva överraskningslag Kristianstad på måndag. Men Göteborgslaget är tveklöst svagare på bortaplan.
Och med tanke på att laget inte pallat med trycket hittills när de spelat avgörande matcher, så tror jag inte på guld till Göteborg. Det trots att Lisa Dahlkvist som bekant har svensk fotbolls största vinnarskalle…

Jag tycker verkligen jättemycket om den bollvårdande fotboll Göteborg spelar under Torbjörn Nilssons ledning. Och jag hoppas som sagt att Johanna Almgren och Sara Lindén skall få bli svenska mästarinnor.
Men tyvärr är det inte bra för damfotbollen med ett västsvenskt guld. GFC har ju inte på något sätt lyckats vinna göteborgarnas hjärtan, och laget har ett genomuselt publiksnitt. Bara Djurgården och Jitex ligger efter i den allsvenska publikligan.

24 svenska spelare i Champions League

Nu har första matchen i samtliga sextondelsfinaler i damernas Champions League spelats klart.
Ldb Malmö är illa ute, men chansen finns trots allt att alla lag med svenska spelare går vidare till åttondelen utom ett. Stabaek och Frankfurt möts ju, så ett svensklag måste försvinna.
Och det är många spelare det handlar om. Hela 24 har spelat i den här omgången – om jag har räknat rätt.

Medan vi bara har fyra spelare (Zlatan Ibrahimovic, Olof Mellberg, Kim Källström och Walid Atta) i herrarnas champinjonliga så vimlar det av svenska spelare i damernas cup.
Framför allt har vi ju två svenska lag med i leken.
Göteborgs FC har redan i praktiken säkrat sin plats i åttondelsfinalen. 4–0 kan GFC aldrig tappa hemma mot Osijek.
För Malmö ser det alltså värre ut. Men Nilla Fischer:s 2–1-reducering i 89:e minuten, borta mot italienska Tavagnacco kan vara guld värd. Nu räcker det ju med 1–0 hemma för att Malmö skall avancera. Och det känns väl inte omöjligt, även om Malmö verkar vara ur slag för tillfället.

Men svenskor har gjort bra ifrån sig även i utländska klubbar. Totalt hittar jag alltså 24 svenska spelare, som tillsammans gjort sju mål i den här omgången. Här är samtliga:
För Göteborg spelade hela tolv svenskor, nämligen: Kristin Hammarström, Linda Sembrant (två mål), Jane Törnqvist, Lisa Ek (ett mål), Lisa Dahlkvist, Linnea Liljegärd (ett mål), Sara Lindén, Marlene Sjöberg, Jenny Hallstensson, Catrine Johansson, Johanna Almgren och Anna Ahlstrand.
För Malmö spelade sju svenskor: Emma Wilhelmsson, Malin Levenstad, Nilla Fischer (ett mål), Frida Nordin, Therese Sjögran, Lina Nilsson och Caroline Seger.
För Lyon gjorde Lotta Schelin mål redan i tolfte minuten. Men det blev allt från den svenska storstjärnan i 9–0-segern mot Olimpia Cluj från Rumänien. Schelin blev utbytt i halvtid.
Och Sofia Jakobsson fastställde på övertid slutresultatet 2–0 för ryska Rossiyanka borta mot Twente.
Antonia Göransson spelade 90 minuter för tyska storklubben Turbine Potsdam vid 6–0-segern borta mot isländska Thor. Jessica Landström spelade från start (men byttes ut efter 62 minuter) medan Sara Thunebro (inbytt i 81:a minuten) fick börja på bänken när Frankfurt föll med 1–0 borta mot Stabaek. Däremot spelade inte skadade Amelie Rybäck för norskorna.
Returerna spelas 5 och 6 oktober.

Världsstjärnor på twitter

Det har gått över två månader sedan jag senast avslutade den här bloggen.
Jag har stolt kunnat konstatera att jag har haft läsare varenda dag sedan dess. Inte minst har bildspelen från USA:s träning och Sveriges bronsmatch lockat besökare. Kul.

Efter VM har jag hittat till, och fastnat på Twitter. Och det råkar vara ett alldeles utmärkt verktyg om man vill följa våra svenska bronshjältinnor.
För medan väldigt få ordinarie landslagsspelare på herrsidan twittrar, så kan man följa de här landslagstjejerna:
* Lotta Schelin
* Caroline Seger
* Therese Sjögran
* Nilla Fischer
* Madeleine Edlund
* Stina Segerström
* Hedvig Lindahl
* Lina Nilsson
* Sofia Lundgren

Många svenskor på Twitter alltså. Men jämfört med det amerikanska silverlaget ligger vi rejält i underläge. Där har varenda spelare ett eget twitterkonto. Exempelvis:
* Abby Wambach
* Hope Solo

Och det är förstås också stor skillnad i intresse, trots att även Sverige har en och annan världsstjärna. USA:s spelare har betydligt fler följare än de svenska. Det twittrade Caroline Seger om på följande sätt efter VM:

”Har gjort min matematik. Alex Morgan ( fick drygt 100000 nya followers under VM. Jag fick 1000. Om jag spelar 100 VM kommer jag upp på samma nivå…”