Kategoriarkiv: Obos Damallsvenskan

Högsta serien i fotboll för damer i Sverige sedan 1988. Hette damallsvenskan fram till juli 2018, då serien bytte namn till Obos Damallsvenskan.

Törnqvist lämnar Göteborg i ett vakuum – Marta lyfter Tyresö

Publicerad den av
Svara

Göteborg FC har just tappat alla möjligheter att genom seriespel spela till sig en plats i 2013 års Champions League. Laget har gjort det för att de helt enkelt inte är i närheten av lika bra som LdB FC Malmö och Tyresö FF i år.

Jane Törnqvist

Jane Törnqvist

Jane Törnqvist gjorde sin karriärs sista match. Hon såg väl inte så där jätteglad ut när hon kramades av lagkamrater och motståndare. Att avsluta med en 3–1-förlust, och lämna laget i ett läge där man inte har något att spela för, var nog inte vad hon hade tänkt sig.

För som sagt, Tyresö är minst en nivå bättre än Göteborg i år.

Jag kritiserade Tyresö rätt rejält efter förra matchen. I en halvlek gällde den kritiken även för dagens match. Så långt var det alldeles för många spelare som ville ha, och hålla i bollen en stund, och för få som sprang för laget.

När Göteborg låg lågt med hela laget tog Tyresö hela tiden svåra vägar till avslut. I stället för att spela ut på kanterna och bombardera in inlägg så envisades man med att försöka sig på centrala inspel. En väldigt svår taktik. Speciellt som Kristin Hammarström var på sitt bästa humör i första halvleken.

Det var inte rättvist, inte väntat – men rätt typiskt att Göteborg kontrade in ett ledningsmål i slutet av halvleken. Målet bar Boråsstämpel, då Johanna Almgren spelade snyggt fram Sara Lindén.

Marta Viera da Silva

Marta

Efter paus flyttade Göteborg upp laget i planen. Då blev de överkörda av Tyresö. Och Marta visade återigen att hon är en världsspelare. Och inte på långa vägar är slut.

Alla Tyresös målen kom efter djupledslöpningar från den brasilianska superstjärnan. Hon satte ettan och trean själv, och skulle ha fått ett andraassist till det andra – om det fanns andraassist i fotboll.

Att ge Tyresö ytor är inte något att rekommendera för kommande motståndare. Skall man slå superlaget är nog kontringsspel den taktik som gäller. Att få stjärnorna att bli stillastående och börja dutta med bollen, och så slå om blixtsnabbt när chanserna kommer.

Det var rätt många OS-spelare på planen i kväll, närmare bestämt elva, om vi räknar in reserver. Det är svårt att ge en helhetsbild via tv:n, så jag avstår från mer ingående spelarkritik. Men jag konstaterar att Annica Svensson slog en lysande passning till Martas 1–1-mål.

Att Johanna Almgren var glimrande i cirka tio minuter i matchens början. Sedan försvann hon ur matchen. Hon hade nog behövt några matcher till innan OS, för att hitta matchflåset.

Madelaine Edlund

Madelaine Edlund

Slutligen har jag flera gånger kritiserat Madelaine Edlund för att hon gör alldeles för få mål. Den kritiken kvarstår förstås även efter dagens match, där hon missade tre frilägen. Men Edlund skall även få lite beröm. Hon är nämligen en av få i Tyresö som spelar lagets match, och inte sin egen.
Hon gör det genom att ta mängder med löpningar för kompisarna. Väldigt ofta utan att få bollen, och utan att gnälla. På så sätt spelar hon en viktig roll i Tyresös lag.

Här är för övrigt ett klipp med tre av matchens fyra mål.

Damfotboll liknas vid ägg från frigående höns

Publicerad den av
1

Jag har skrivit mycket om Vittsjö–Tyresö här i bloggen. Men det har ju spelats fler damallsvenska matcher de senaste dagarna.
Jag förutspådde segrar för Linköping och Kristianstad. Och så blev det. Fast med större siffror än väntat.

Manon Melis och Emma Lundh

Manon Melis, här tillsammans med Emma Lundh

För Linköping gjorde Manon Melis mål igen. Och utan att man riktigt fattat hur det gått till är den holländska måldrottningen nu uppe på åtta mål – och delad tredjeplats i skytteligan.
Jag vet inte om Linköping–Jitex var en våldsam historia. Men på den här bilden ser det ut som att en flygande Nilla Fischer försöker sätta fotsulan i kinden på Stefan Rehn. Eller hur.

Vill du se de fyra målen från matchen, så finns de på det här klippet.

Med undantag för den uppskjutna matchen Djurgården–Malmö har vi nu kommit halvvägs i serien. Men det blir ingen lång halvtidsvila, för i kväll sparkar Tyresö och Göteborg i gång höstsäsongen.

* Malmös Elin Rubensson avgjorde på straff när Sveriges F19-landslag fick en kanonstart på EM-slutspelet i går kväll. Seger mot Serbien på torsdag och semifinalplatsen bör vara klar. Eurosport sänder semifinal och final, så det finns hopp om att få se laget på tv i nästa vecka.

* Därmed är det dags för veckans internationella utblick. Den börjar med ekonomiskt elände för de båda finalisterna från 2009 års Champions League.
Den finalen förlorade ryska Zvezda 2005 Perm. Nu har de trefaldiga ryska mästarinnorna (2007, 2008 och 2009) förlorat sin sista match.
För klubben får inte ihop ekonomin, och efter den sista ligaomgången meddelades att ligafyran Zvezda 2005 Perm lägger ner sitt damlag.

* Riktigt så illa som nedläggning blir det inte för segrarna i 2009 års Champions League, den tyska storklubben FCR 2001 Duisburg. Tvärtom har den tyska ligafyran vunnit kampen mot sin dåliga ekonomi.
Men man har gjort det genom ett stålbad, där man bland annat tvingats att släppa flera av sina storstjärnor. Borta är bland annat de tyska landslagstjejerna Simone Laudehr (FFC Frankfurt), Luisa Wensing och Alexandra Popp (båda Wolfsburg) samt lagkaptenen Annike Krahn, som tippas hamna i Göteborg FC.

Målvakten Ashlyn Harris

Ashlyn Harris

Duisburg har i och för sig värvat USA:s fjärdemålvakt Ashlyn Harris, som blev WPS-mästare för Western New York Flash i fjol. Hon blev dessutom utnämnd till ligans bästa målvakt, och straffhjältinna i finalen. Straffläggningen finns på det här klippet. Där kan man även se Marta, Caroline Seger, Vero Boquete och Danesha Adams skjuta straffar.
Tillbaka till Duisburg. Klubben skriver på sin hemsida att det inte blir några fler spektakulära värvningar. Därmed kommer även målsättningen att sänkas. Det finns helt enkelt inte pengar för att slåss i toppen av Frauen-Bundesliga.

Jag vet inte om klubbens ekonomichef Dirk Broska har bakgrund som lantbrukare, men han drar i alla fall till med följande intressanta liknelse:

”Damfotboll kan jämföras med ägg från frigående höns. Alla tycker de är bra, men ingen vill betala för dem.”

* Till Norge och toppserien. Där har jag inte fattat att Andrine Stolsmo Hegerberg och Ada Stolsmo Hegerberg är två olika Stabaekspelare. Jag trodde att Ada var ett smeknamn på Andrine…
Men de är alltså två. Och det är lillasyster Ada, som ännu inte har fyllt 17 år, som leder toppseriens skytteliga överlägset på 18 mål. I fjol gjorde hon tolv för Kolbotn. Och hon har redan debuterat i A-landslaget i EM-kvalet. Imponerande.

I helgens omgång gjorde Ada bara ett mål när serieledande Stabaek vann med 7–1 borta mot Sandviken. Två år äldre storasyster Andrine blev däremot tvåmålsskytt.
Alla de fem högst placerade lagen vann för övrigt i helgen. När det nu blir tre veckors uppehåll leder Stabaek en poäng före Lilleström och sex före Arna-Björnar. Röa är fyra, åtta poäng bakom Stabaek. Femma ligger Klepp.

* Slutligen har det blivit dags att redovisa hur mitt favoritlag i vitryska Premier League Women, Molodechno klarade sig borta mot regerande mästarinnorna Bobruichanka.
Det gick bra.
Förlusten stannade vid 11–0, vilket gör att Molodechno ligger kvar under tio insläppta mål per match. Målskillnaden efter 13 omgångar är nämligen 4–129.

Marta håller högsta världsklass – men Tyresö kan mycket bättre

Publicerad den av
Svara

Det har blivit dags för den andra delen av min sportsliga genomgång av lördagens damallsvenska toppmöte. Vittsjö var ganska lättanalyserat. Men det är väldigt mycket svårare att förstå sig på Tyresö FF.

Jag hade bara sett dem på tv tidigare i år, och var väldigt nyfiken på att få se superlaget live.
På förhand fanns det många frågeställningar som kändes intressanta:
* Som att få se hur formen var på fem svenska OS-spelare.
* Som att på plats få se om det ligger något i snacket om att Marta är en stor besvikelse.
* Som att med egna ögon få se hur bra Veronica Boquete är.

Vad fick jag då se?
Jag såg Vittsjös spelare jobba stenhårt tillsammans mot ett gemensamt mål. Jag såg Tyresös se ut som ett gäng individualister utan spelidé och utan någon given rollfördelning. Jag satte dessutom ganska stora frågetecken för vem som egentligen bestämmer i laget.

Nu låter det som att Vittsjö var mycket bättre än Tyresös stjärnlag. Det är förstås inte sant. Tyresös stjärnor är så bra att det trots allt borde ha vunnit matchen med ett par måls marginal. Det visar inte minst det här klippet med höjdpunkter från matchen.

Att Tyresö var bättre, och ändå får mest kritik beror på att jag ställer väldigt olika krav på klubbarna. Vittsjö är en nykomling som nästan alla trodde skulle åka ut direkt.
Tyresö däremot var överlägsna guldfavoriter. Och som jag ser det är laget spelmässigt väldigt långt ifrån den nivå man borde ligga på.

Under vintern har jag sett de tyska och franska topplagen flera gånger på tv. Känslan är att Lyon, Potsdam, Wolfsburg med fler är betydligt mer välgjorda lagbyggen än Tyresö, där många frågor fortfarande väntar på att få svar.
Som vilka skall springa i djupled? Vem skall fungera som speluppläggare? Vilken är Martas roll?

Nu har jag ställt många frågor. Men det blir lätt så när man just har sett ett lag på riktigt för första gången. Det är då frågorna uppstår, de som man behöver få ett par matcher för att hitta svaren på.

Men jag skall nu ge mig ut på djupt vatten, och redan nu försöka ge några svar. Jag börjar med de inledande frågeställningarna.
Här min bild av de svenska OS-spelarnas insats:

* Annica Svensson visade sin snabbhet och defensiva styrka några gånger när hon stoppade Vittsjökontringar. Inte speciellt delaktig i offensiven.

Linda Sembrant

Linda Sembrant

* Linda Sembrant blev närmast avklädd av Danesha Adams i början, och det var i Sembrants yta som Emma Sjödahl kunde nicka in 1–0-målet. Den andra halvleken var bättre för Sembrant. Då fick hon huvudsakligen ägna sig åt anfallsspel, och uppspel är hon riktigt skicklig på.

* Lisa Dahlkvist. Visade sin vinnarvilja när hon blev målskytt efter hörna. Spelar i biroll i laget, och har inte så mycket boll som jag tycker att hon borde ha. Känns som en sämre spelare nu än för ett år sedan. Jag hoppas verkligen att den känslan är fel, för hon blir viktig i OS.

* Madelaine Edlund. Var inblandad i ett par farligheter i början av matchen. Men försvann sedan ur matchbilden. Att inte ha ett enda avslut på de sista 70 minuterna i en match som ens lag dominerar är inte godkänt för en landslagsforward. Inte ens nära.

* Caroline Seger. Lysande i en kvart. Då visade hon härlig löpvilja, och gav Vero Boquete alternativ för sina djupledsbollar. Men precis som jag sett i tidigare matcher – se det här inlägget – så slutade Seger att springa i djupled.
Såg jag rätt så löpte hon fler gånger i djupled under de första 15 minuterna än under övriga 75. Det bidrog till att göra Tyresös spel alltmer statiskt och lättläst. Nu hör det till saken att hon tog ett halvsteg bakåt i halvtid, från nummer tio-rollen till att bli defensiv innermittfältare. Men även i den rollen borde hon springa mer.
Och tre mål och tre assist under våren är inget vidare facit för den spelare som är tänkt som Sveriges nummer tio i OS.

Alltså inga toppbetyg för våra svenska OS-spelare. Hur var då Marta?

Jo, hon var bra. Hon är bra, riktigt bra. Man behövde inte se många minuter för att slå fast att snacket om att hon är slut är rent trams. Den volleykanon hon skickade i väg i tionde minuten höll högsta världsklass. Det gjorde även hennes bollbehandling och förstatouch genom hela matchen.
Marta är fortfarande en toppspelare – utan tvekan. Sannolikt ställer de som sågat eller ifrågasatt henne orimligt höga krav. Marta leder ju faktiskt assistligan på sju målpass, och har gjort fyra mål. Bara Anja Mittag (12+4) har gjort fler poäng är elva i hela serien. Martas vår måste väl vara mer än godkänd? Eller?

Men visst, Marta är inte lika dominant som hon var under åren i Umeå. Men spontant tror jag att det beror mer på Tyresö än på Marta.
I Umeå var hon den sista pusselbiten i ett komplett lagbygge. I Tyresö är hon en av många stjärnor i något som inte känns som ett lag, utan mer som en all-star-samling.

Marta Viera da Silva

Marta i duell med Line Röddik Hansen. i bakgrunden är Vero Boquete.

En av alla all-stars är förstås Veronica Boquete. Hon är verkligen en briljant fotbollsspelare. Vittsjöspelarna var rejält imponerade efteråt, för det gick ju inte att ta bollen av spanjorskan. Och visst har Vero många likheter med herrlandslagets passningsgenier, som Xavi och Iniesta.
I första halvlek spelade hon som en av två defensiva innermittfältare. Efter paus bytte hon roll med Caroline Seger och agerade nummer tio.
Men precis som med Marta och Seger känns det inte som att Tyresö har hittat den rätta rollen för Vero. Fyra mål och två assist under våren är inte ett facit värdigt en världsstjärna.

Problemet mot Vittsjö, som jag ser det, var alltså löpviljan hos Tyresö. Alla stjärnorna ville möta bollföraren, och helst få chansen att vårda bollen en stund.
Därmed fanns det inte många måltavlor för Veros precisa passningar. Och följden blir att Tyresö för tillfället bara får ut en väldigt liten del av sin trupps kapacitet.

Nu kanske det är vädligt bra för damallsvenskan. För Tyresö har så stor individuell skicklighet att man kan vinna serien även med det spel de har nu. Och skulle de prestera på sin topp skulle alla matcherna riskera att bli totala överkörningar.

Men är tanken att Tyresö skall kunna mäta sig med typ Lyon i framtiden behövs en stark ledare som får stjärnorna att underordna sig varandra. Och som placerar rätt spelare i rätt roll.

Jag tror att alla motståndares backlinjer är rätt nöjda med att Tyresö spelar Madelaine Edlund som forward, och att Marta håller till på kanten.
Och som jag ser det är Vero den självskrivna speluppläggaren. Det innebär att Caroline Seger får ikläda sig rollen som djupledslöpare, om hon skall vara med. Fixar hon det?

Den viktigaste frågan är således om tränare Leif Edeborg klarar av att hantera alla stjärnor, och bygga ett lag. Det skall bli intressant att följa.

Dags för Vittsjö att höja ribban

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det har blivit dags för den sportsliga genomgången av lördagens toppmöte på Vittsjö Idrottspark. Uppstickaren Vittsjö mot storfavoriten Tyresö.
Det visade sig att jag hade många åsikter, så jag tänkte gå igenom lagen i varsitt inlägg.

Jag börjar med hemmalaget Vittsjö.
När det gäller dem var jag förstås nyfiken på att få se hur de kunde klara sig mot stjärnorna. Om de skulle darra mentalt, eller klara av att köra på som vanligt?

Jag fick se Vittsjös lag klara sig alldeles utmärkt mot Tyresös stjärnor.
För det var precis så – Vittsjös lag mot Tyresös stjärnor.
Vittsjö är ett väl sammansvetsat lag med en klar spelidé, en given rollfördelning – och starka ledare.
Det såg jag redan på några minuter mot Jitex. Och jag såg det igen i lördags.

Även om Vittsjö har fem utländska spelare, och en sjätte är på ingång, så hade tränaren Thomas Mårtensson rätt när han efter matchen konstaterade att Tyresö hade fem svenska A-landslagsspelare i sin startelva och att Vittsjö ställde fem så kallade närproducerade spelare mot stjärnorna.

Men långa meritlistor springer inte. Det gör däremot Vittsjös närproducerade spelare. Och när det gäller arbetsvilja så vann Vittsjö på knockout mot Tyresö. Nordskånskorna har ett helt gäng med hårt arbetande grovarbetare som underordnar sig de få affischnamn som laget innehåller.

Eller ja, så många affischnamn finns väl inte. Det är lagkaptenen och skyttedrottningen Sofie Andersson som har fått de flesta rubrikerna under säsongen. Det var också hon som fick sköta snacket i tv.

Sofie A i Tv4sport

Sofie Andersson intervjuas i Tv4sport.

Det är förstås välförtjänt, framför allt för hennes inledning av serien. När jag pratade med henne efter matchen sa hon att hon har känt att formen – både lagets och hennes egen – har varit lite på nedgång de senaste tre omgångarna.
Att laget trots det lyckats vinna borta mot Jitex och ta poäng av Tyresö på de omgångarna är förstås imponerande. Och ett tecken på att det finns både stabilitet och trygghet i laget.

Loes Geurts

Loes Geurts

Trygghet är kanske inte det första ord jag förknippar med målvakten Loes Geurts efter att ha sett henne i tre matcher. Hon jobbar långt ut, och har ett ganska flaxigt och okonventionellt arbetssätt, men trots det har hon stått i vägen för de flesta bollarna.

Vittsjös mittbackar

Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher

Men de båda mittbackarna Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher utstrålar både stabilitet och trygghet. De var definitivt bättre än Tyresös. Och jag har svårt att se vilket lag i damallsvenskan som skulle kunna ha ett bättre mittbackspar. Kom gärna med förslag…

Danesha Adams

Danesha Adams

Framåt är Danesha Adams ett fynd. Hon är stark och grymt bra på att hålla i bollen. Det gnälldes på hennes passningsspel i Vittsjö. Det kan kanske vara så. Hon måste ju ha några svagheter. För när hon som bollförare lekfullt enkelt tryckte sig förbi Linda Sembrant i början av matchen så var svaghet det sista man tänkte på.

Tillbaka till Sofie Andersson. Hon hade den hopplösa uppgiften att som ensam forward försöka stångas med fyra A-landslagsbackar. Dessutom fick hon inte de precisa bollar att jobba med som hon brukar få. Nya Zeeländska speluppläggaren Kirsty Yallop var ju avstängd. Utan att vara dålig hade väl Andersson ingen av sina större dagar.

Men Vittsjö har fler svenska spelare än Andersson som bör lyftas fram. Jag har imponerats av både Emma Sjödahl (som gjort tre mål och fem assist under våren) och Sandra Adolfsson (tre mål och tre assist). Mot Jitex spelade de på varsin kant. I går agerade de båda defensiva innermittfältare mot Tyresös världsstjärnor. Det handlar om två hårt arbetande tvåvägsspelare.

Emma Sjödahl

Emma Sjödahl

Sandra Adolfsson

Sandra Adolfsson

För när Vittsjö vinner bollen så går det fort. Jag ser likheter med Tysklands herrlandslag när det gäller löpviljan och förmågan att få till blixtsnabba omställningar.

Vittsjö verkar alltid ha fyra–fem spelare som är beredda att sticka i djupled med full kraft. Det var just i andravåg efter en sådan omställning som Vittsjö gjorde sitt mål i lördags. Och det var i princip bara på sådana omställningar man förmådde skapa oreda i gästernas försvar.

Den här typen av omställningar är ett lysande vapen. För sådana är väldigt svåra att gardera sig mot.

Nu kommer Vittsjö troligen att ha hyfsad guldkänning över sommaren. Men tränare Mårtensson vill inte höja målsättningen om att sluta topp åtta. Han vill inte sväva i väg. Och förstod jag honom rätt ville han inte hålla på att ändra sig som vi i media ofta gör.

Men jag kan meddela honom att det är en rättighet att ändra sina tips eller målsättningar efter aktuell status. Det var helt rimligt att tippa Vittsjö i botten inför serien. Ingen hade ju sett laget i aktion inför premiären – inte ens Mårtensson.
Nu har halva serien spelats, och Vittsjö ligger trea. Då är det inte bara tillåtet, utan även fullt rimligt att ha laget som favoriter i många av de kommande matcherna.

På samma sätt är det nu fullt rimligt att Mårtensson och hans lag nu höjer sin målsättning en aning. Jag uppskattar att 25 poäng kommer att räcka till en placering topp åtta. Vittsjö har 22, och måste väl sikta på att ta fler än en vinst i höst?

Själv tycker jag att topp fem är en rimlig, ny målsättning för Vittsjö GIK. Och jag tror att de kommer att klara av att nå även den.

En resa som jag inte ångrar

Publicerad den av
Svara

Redan tidigt under säsongen tänkte jag tanken att åka till Vittsjö för att se laget mot Tyresö – om inte nykomlingen hade rasat ihop.

När jag för ett tag sedan såg Vittsjö vinna mot Jitex insåg jag att laget var så välbyggt att det inte skulle rasa ihop. Det gjorde att resetankarna stärktes. Och i veckan tog jag det definitiva beslutet om att göra en lördagsutflykt till norra Skåne.

Fast under den närmare två timmar långa bilresan söderut hann jag ställa frågan ”vad håller jag på med?” till mig själv ett par gånger.

Väl där var det cirka 1,5 timmar kvar till avspark. Det kändes ju inte aktuellt att åka till arenan så tidigt – jag ville ju inte vara först. Så jag tog en sväng genom samhället.
Fast där var det så få människor att jag först undrade var all publik befann sig, och sedan beslöt mig för att ändå åka direkt till Vittsjö Idrottspark.

På vägen upp till arenan stannades jag av fyra olika arrangörer, alla ställde frågan om jag hade biljett. Det var ju nämligen utsålt. Jag började ana vad som väntade.

Och bilden jag möttes av vid arenan visade jag upp redan i ett kort inlägg i går. Det var alltså fullsatt redan långt innan lagen gick ut för uppvärmning. Makalöst.

Från den stund där jag parkerade min bil vid arenan ångrade jag inte min utflykt en enda sekund. Inte ens nära. Man fick ju uppleva en saga, fast i verkligheten.
Den officiella publiksiffran på matchen var 2500. Men då räknades inte de 15 personer som fick specialplatser på en lift och en container just utanför Idrottsparken.

Bonusåskådare

Cirka 15 åskådare tog plats på lift och container.

Det kallades förresten årets match i Vittsjö. Fast det måste väl ha varit tidernas match? Utmanarna från skogen ställdes mot superlaget från Stockholm. Och tv var på plats för att direktsända.

Daniel Kristiansson intervjuas

TV4:s Daniel Kristiansson intervjuas på Vittsjö Idrottspark.

Hela dagen blev en succé. Visst, allt i arrangemanget höll väl inte direkt tysk VM-klass. Men vem hade förväntat sig det? Och ibland är det spontana charmigare än preussisk ordning.

Tack Vittsjö för en fantastisk, och minnesvärd dag. Jag körde hela vägen hem med ett brett leende på läpparna.

Efteråt på kvällen noterades att USA:s avresematch inför OS sågs av drygt 16000 åskådare i Salt Lake City. Jag hamnade i en kort twitter-diskussion om siffran, där jag konstaterade att Sverige bara har haft 10000 åskådare totalt på årets tre hemmalandskamper. Jag möttes av argumentet att USA är så mycket större än Sverige sett till antal invånare.

Men kan Vittsjö dra 2500 åskådare mot Tyresö så måste väl landslaget kunna dra 25000 mot USA. Minst. Eller hur?

Jaja. Jag har ju även lovat en sportslig analys av matchen. Nu tar sig solen fram här i Varberg, så analysen får vänta lite. Men den kommer, så håll ut…

Dagens skönaste bild

Publicerad den av
Svara

Jag har semester, och sparar därför analysen av dagens match i Vittsjö till i morgon.

Då utlovas en ny hyllning av Vittsjös lagspel. Dessutom kommer jag att analysera Tyresö. Där blir det ett stort frågetecken för lagspelet.

Men innan jag stänger bloggen för kvällen måste jag bjuda på dagens bild. Så här såg det ut på Vittsjö Idrottspark när jag kom dit – en timme och en kvart innan avspark. Det gjorde min dag.

Fullsatt på Vittsjö Idrottspark

Fullsatt på Vittsjö Idrottspark

Blicken riktas mot Salt Lake City – och Vittsjö

Publicerad den av
Svara

Vi är framme vid den sista helgen med damallsvensk fotboll innan OS-uppehållet. I andra länder, som Japan har ligan redan lagts i malpåse. Men i Sverige skall lagen spela en eller två matcher till innan de flesta spelarna får semester.

Själv riktar jag min uppmärksamhet åt två håll den här helgen. Dels på hur det går i Salt Lake City, mellan USA och Kanada. Dels på hur det går i Vittsjö, i det damallsvenska toppmötet mellan Vittsjö och Tyresö.

Om vi börjar med den senast nämnda matchen. Den spelas nämligen först, avspark 14.20 i Vittsjö – och på TV4sport. Där har Vittsjö sin sista chans att göra den damallsvenska guldstriden till en kamp mellan tre lag. Förlust, och det kommer uteslutande hamna om Tyresö och LdB Malmö under damallsvenskans andra halva.
Jag har hört folk i andra lag hoppfullt säga att ”halva serien återstår” eller ”det är 33 poäng kvar att spela om”. Det är skitsnack. Sannolikheten att både Tyresö och LdB Malmö rasar ihop i höst är så liten att den inte är värd att diskutera. I kväll finns det bara tre lag som kan vinna SM-guldet. I morgon kan det vara två.

Oavsett hur det går i morgon är Vittsjö förstås vårens stora utropstecken i damallsvenskan. Och laget skall vara stolt över sin insats. Även Malmö har överraskat mig positivt. Jag trodde inte att Anja Mittag skulle vara så fantastiskt bra.
Linköping och Göteborg är besvikelserna. Båda lagen måste ta full poäng i resten av omgångarna för att kunna placera sig topp två. Det känns helt omöjligt.

Utöver Vittsjö-Tyresö känns helgens matcher inte speciellt heta. Jag har sett Jitex två gånger nu utan Fridolina Rolfö. Båda gångerna har det känts som att laget saknat något. Rolfö är inte med i Linköping på söndag heller. Det borde innebära hemmaseger.

Örebro–Kristianstad är en rätt oviss match eftersom Kif börjar få ordning på både lag och spel. Jag gissar ändå att KDFF vinner.

* Men damallsvenskan i all ära. Jag börjar få lite OS-vibbar. För mig spelas därför helgens mest intressanta match i Salt Lake City. Senast jag såg USA möta Kanada var i OS-kvalet i vintras. Och det handlade då om en överkörning i den högre skolan.
Det skall bli intressant att se om Sveriges blivande motståndare har lärt sig något, och hyvlat bort delar av det naiva spel som de periodvis använt sig av i år.
Det skall även bli intressant att se om USA:s anfallsduo Alex Morgan och Abby Wambach är lika bra i den här matchen som de var i Halmstad.
Matchen tv-sänds, så jag hoppas kunna se den via någon stream. Matchstart är 20.00, svensk tid.

* I övrigt i helgen så är det full omgång i norska Toppserien i morgon. Båda topplagen Stabaek och Lilleström spelar borta. Men mot lag de skall slå. Det spelas alltså ingen riktigt het match i Norge.

* Däremot lär det bli hett värre i Vitryssland. Mitt favoritlag Molodechno ställs nämligen mot regerande mästarinnorna Bobruichanka på bortaplan på söndag. Molodechno föll i bottenmötet med Viktorya-86 Brest i förra veckan, och är nu åter sist i tabellen. Målskillnaden visar –114 efter tolv omgångar. Bobruichanka är obesegrat och har +57. Som sagt, det lär bli hett…

Heath, Perez och Krahn – där har ni dagens rykten

Publicerad den av
Svara

Enligt sajten Women’s Soccer News, eller snarare enligt deras twitterkonto, så skall LdB FC Malmö arbeta på dels USA:s mittfältare Tobin Heath. Dels på Mexikos offensiva mittfältare Veronica Perez.
Dessutom ryktas tyska Annike Krahn bli Jane Törnqvist:s ersättare i Göteborg FC.

Tobin Heath

Tobin Heath

Heath är en yngre, och som jag ser det även bättre variant av Therese Sjögran. Heath debuterade för övrigt för NY Fury i WPSL Elite League så sent som i lördags. Då föll hennes nya klubb mot Boston Breakers, där Heather O’Reilly för övrigt debuterade, med 2–0. Båda målen gjordes av ligans skytteligaledare, Australiens landslagsforward Kyah Simon.

Perez spelar för tillfället för stjärnspäckade Seattle Sounders i USL W-league, där hon är bästa målskytt med sex mål på åtta matcher.
Både Heath och Perez skulle enligt uppgifterna vara aktuella för spel i Sverige från och med augusti.

FCR 2001 Duisburg berättar i dag på sin hemsida att lagkaptenen Annike Krahn lämnar klubben efter åtta år. Redan i vintras ryktades det om att Krahn skulle vara på väg till Göteborg. Jag skrev om det i det här inlägget.
Nu har ryktet fått ny fart. Inte konstigt med tanke på Jane Törnqvist bara har en match kvar på sin karriär.

Hur kunde jag hamna här?

Publicerad den av
6

Som jag skrev i förra inlägget fyller den här bloggen ett år i dag. Under den tiden har jag ställt frågan i rubriken vid flera tillfällen. Hur kunde jag hamna här?

Ni som följt bloggen under året minns kanske att jag lovade i ett inlägg i våras att besvara en twitterfråga från Vittsjös klubbchef Markus Nilsson. Den handlade om hur ofta jag ser de olika damallsvenska lagen. Det har blivit hög tid att svara.

Samtidigt tänkte jag passa på att berätta lite om mig själv, min bakgrund och hur den här bloggen kom till.

Sanningen är den att jag inte på något sätt såg mig som någon damfotbollsexpert när den här bloggen startades för ett år sedan.
Visst, jag är uppväxt med damfotboll. Jag tror att jag från mitt barndomshems trädgård skulle kunna nå Ramnavallens närmaste hörnflagga på två stenkast.
Där spelade Kronäng i damernas högsta serie under min barndom. Dit kom Jitex, Öxabäck, Stenkullen, Nittorp och andra storheter. Där spelade även Kronängs och Byttorps herrlag sina hemmamatcher. Jag var oftast där. Och jag såg ingen skillnad på om det var män eller kvinnor som spelade. Jag såg bara fotboll.

Fast det är inom herrfotbollen och IF Elfsborg jag har min bakgrund. Efter att ha spelat i klubben upp till och med juniorlaget, blev jag sedan ganska direkt värvad till ledarstaben för just Elfsborgs juniorlag. Där ingick jag i sex år, och såg på nära håll spelare som Anders Svensson, Tobias Linderoth och Johan Wiland utvecklas till allsvenska stjärnor.
Under de åren fick jag en grundlig fotbollsutbildning som jag haft stor nytta av i mitt jobb som journalist.
För 1999 fick jag heltidsjobb på Borås Tidning, och lämnade Elfsborg. Man kan säga att jag bytte sida. Från att jobba för klubben, till att kritiskt granska den.

Under åren har jag aldrig slutat att titta på damfotboll. Jag har följt landslagets matcher, och damallsvenskan, via tv. Sedan 2007 har jag dessutom varit tränare för ett damlag i division fem. Så jag har under senare år haft bra koll på damfotboll på gräsrotsnivå.

Men på allsvensk nivå har det varit sämre. Problemet är ju det att vi inte hade något damallsvenskt lag i Boråstrakten från Öxabäcks sorti 1998 till Dalsjöfors oväntade debut ifjol.
Apropå Öxabäcks IF så skrev jag under hösten 1999 för övrigt dödsrunan över deras makalöst framgångsrika – och historiskt viktiga – damfotbollssektion.
Jag åkte till Antikhuset i Öxabäck och sammanfattade cirka 30 fantastiska år tillsammans med några av eldsjälarna i svensk damfotbolls barndom, Ebba Andersson, Kerstin Johnson och Anki Lindkvist. Åk förresten gärna till Antikhuset och se Kerstin Johnsons fina museum över svensk damfotbolls första storlag om du har chansen – det rekommenderas varmt.

Så till svaret på Markus Nilssons fråga.
Under fjolåret såg jag elva damallsvenska matcher på plats – vilket innefattade totalt tio lag. I år har jag sett fem lag på plats, och ytterligare fyra på tv. Det är egentligen för lite. Jag anser nämligen att man på ett år behöver se ett lag åtminstone fyra–fem gånger live för att ha så bra koll att man skall kunna kalla sig expert på det.

När det gäller landslaget känner jag däremot att jag har nått det stadium där jag kan kalla mig expert. Jag har nämligen varit på plats och sett elva landskamper på 13 månader.
Och det var just genom landslaget som den här bloggen först kom till. Den startades under VM i Tyskland, och var tänkt att stängas ner efter mästerskapet. Så blev det också. Först.

Men när man har följt 22 spelare på nära håll under närmare en månads tid, blir det lätt så att man även vill kolla hur det går för dem efteråt.
Och jag försökte göra det under hösten. Jag surfade runt på svenska sidor. Men upptäckte att informationen inte fanns någonstans.
Jag märkte att inte ens svensk damfotbolls viktigaste hemsida, http://www.damfotboll.com, följer våra största stjärnor. Vill man veta något om Lotta Schelin:s framfart i Lyon får man leta på franska sidor. För att följa Sofia Jakobsson får man plugga ryska. Och så vidare.

I slutet av september i fjol kände jag att jag själv kunde göra en insats. Så jag öppnade bloggen igen. Jag riktade in mig på hur våra utlandsbaserade landslagsspelare skötte sig. Och på EM-kvalet.

Damallsvenskan skrev jag inledningsvis inte så mycket om. De enda lag jag hade riktig koll på i höstas var ju Dalsjöfors Goif och landslaget.
Men det tar sig. Nu har jag även nått expertstatus på USA, Japan, Göteborg FC och Jitex.

När jag väl var i gång, och började närgranska svensk damfotboll märkte jag snabbt hur damfotboll.com blundar för allt som är negativt.
Ta bara den här veckans exempel. I måndags hade Dalsjöfors Goif en presskonferens där ledningen berättade om att klubben har gått 1,4 miljoner kronor back i år, att kassan är tom, och att alla lönutbetalningar har frusits.
Damfotboll.com berättar utförligt om alla Dalsjöfors matcher. Men att serieledarna i söderettan är i akut kris och riskerar konkurs, har inte nämnts med ett enda ord.

Jag funderade på varför det saknades kritisk granskning. Jag kom fram till att Damfotbollssverige är ganska litet, att alla är kompisar med alla, och ingen vågar säga obehagliga sanningar. Eller ens ställa kritiska frågor.
Själv känner jag inte så många i Damfotbollssverige att jag behöver vara rädd för att förlora några vänner. Så de frågor jag har snubblat över under resans gång har jag lyft fram.

Nu har alltså bloggen varit i gång i ett år. Det har varit väldigt roligt att dyka ner i en delvis ny värld. Men det har också tagit väldigt mycket mer tid och kraft än jag någonsin hade kunnat tänka mig.
Jag kommer att köra vidare så länge jag tycker det är kul, och så länge jag känner att bloggen fyller någon funktion. För skulle exempelvis damfotboll.com börja följa våra proffs – och ställa kritiska frågor – så blir ju min blogg överflödig.

I första hand är tanken att jag skall blogga fram till och med nästa års EM. Du hänger väl med?

Nej, jag känner mig inte direkt chockad

Publicerad den av
Svara

Truppen är klar. Den enda lilla skillnaden mellan Thomas Dennerby:s riktiga trupp, och den jag trodde att det skulle bli var att Malin Levenstad kom med på Stina Segerström:s bekostnad.
Dennerby kommenterade den uttagningen så här till SVT:

”Det var ett otroligt svårt val… Innerst inne, på det personliga planet, lider man med Stina som inte kom med.”

Hur som tycker jag det är ett klokt beslut. Det jag har sett av dem i år har Segerström inte riktigt hittat rätt, medan Levenstad har sett stabil ut.

Här är truppen i sin helhet:

Målvakter
1) Hedvig Lindahl
18) Sofia Lundgren

Backar
2) Linda Sembrant
3) Emma Berglund
4) Annica Svensson
6) Sara Thunebro
13) Lina Nilsson
17) Malin Levenstad

Mittfältare
5) Nilla Fischer
7) Lisa Dahlkvist
9) Kosovare Asllani
10) Sofia Jakobsson
11) Antonia Göransson
12) Marie Hammarström
14) Johanna Almgren
15) Caroline Seger

Forwards
8) Lotta Schelin
16) Madelaine Edlund

Reserver på plats: 19 Susanne Moberg, 20 Stina Segerström, 21 Jessica Landström och 22 Kristin Hammarström.

Nu spekuleras det vilt

Publicerad den av
5

Det är mindre än sju timmar tills Thomas Dennerby skall presentera sin OS-trupp. Och spekulationerna är i full gång i mitt twitterflöde.

Ett rykte säger att det skall bli chockartade besked i kväll. Ett annat att samtliga fyra som spelade i går skall vara klara för OS-truppen.
Det senare bygger för övrigt på den här artikeln i Expressen. Samma tidning slår fast att de redan vet hur truppen kommer att se ut:

Expressen om OS-truppen

Den tvärsäkra rubriken visar sig dock röra ett blogginlägg från Anders Nilsson, där han spekulerar i vilka spelare som kommer med. Jag tror i och för sig att han är ganska rätt ute, för han har ju listat exakt de 18 spelare som jag själv kommit fram till. Men att slå fast att truppen kommer att se ut just så känns onödigt.

Visst finns det några mindre skrällchanser. Som att Kristin Hammarström skulle komma in på Sofia Lundgren:s bekostnad eller att Jessica Landström tar Madelaine Edlund:s plats. Men någon chockuttagning? Eller chockpetning? Nej, så jobbar inte Dennerby.

Visst vore det oväntat om Sara Larsson kom med, men inte heller det skulle vara en chock. Det är inte heller en chock om Malin Levenstad kom in på bekostnad av Annica Svensson eller Stina Segerström – även om det skulle kännas oväntat.

Men räkna inte med att bli speciellt överraskad i kväll.
Dennerbys presskonferens direktsänds för övrigt på SVTplay från 19.30.

Är det bara två kandidater kvar på lördag?

Publicerad den av
Svara

Det som på förhand skulle bli tidernas jämnaste damallsvenska ser ut att kunna bli en av de mest skiktade. Om inte Vittsjö kan sno poäng av Tyresö på lördag så är bara två lag kvar i guldstriden.

För Linköpings FC klarade inte av att sno åt sig poäng i Malmö i dag. LdB FC Malmö var ett nummer större, vann med 2–1 och hakar på Tyresö i guldstriden.

Jag slog på tv:n för att kolla in de svenska OS-spelarna. Men jag fick se idel utländska stjärnor i huvudrollerna.

Malmö har utan tvekan seriens vassaste forwardsduo i Anja Mittag och Ramona Bachmann. Mittag är verkligen en drömspelare. Inte nog med att hon gör mål och assist – hon får spelarna runt sig att växa. Och när Bachmann dessutom verkar vara på väg mot sin absoluta toppform så har Malmö grym spets på sitt lag.

Linköping inledde annars riktigt bra. De startade sitt försvarsspel vid mittlinjen, och bröt ofta i sådana positioner att de kunde starta snabba kontringar. På en sådan lobbade Manon Melis in ledningsmålet. Då såg det lovande ut för LFC.
Men efter en stund klev Linköping upp högre, samtidigt som laget såg ut att falla isär lite mer, vilket gav Malmö ytor att spela på. Och från minut 15 tyckte jag att Malmö var det bättre laget.

Men Linköping var aldrig ofarligt. Melis och Lisa De Vanna är två spelare som kan göra saker på egen hand. Men man saknar en passningsskicklig speluppläggare. Hade Anja Mittag spelat i mörkblått i dag, och inte i vitt, så hade det nog blivit bortaseger.

Till de svenska OS-spelarna. De spelade som sagt inga huvudroller. I varje fall inga positiva sådana. Det var två i varje lag, hos Linköping förstås Sofia Lundgren och Nilla Fischer.

Lundgren var okej, och stod för ett par fina räddningar. Bland annat en enhandare på en nick från Mittag. Jag har svårt att klandra Lundgren för det första målet, även om det kändes lite halvbilligt. Men fotbollsmål är inte byggda för tjejer, så höga skott är ju alltid svåra.

Fischer spelade mittback, en position hon inte har hunnit växa in i ännu. Det märktes i förstaskedet vid 1–1-målet, där Fischer chansade och försökte nå en höjdboll med huvudet i stället för att löpa med. Den missen hade sannolikt knappt märkts på mittfältet. Men i mittförsvaret blir sådana missbedömningar dyrköpta.
Hon hade en liknande missbedömning till. Annars tycker jag att hon klarade sin nya position riktigt bra.

Hos Malmö är det Lina Nilsson och Malin Levenstad som gör anspråk på OS-platser. Båda gjorde stabila insatser defensivt, utan att utmärka sig.

Jag tror inte dagens match ändrade något i Thomas Dennerby:s planering. Även om han inte är mannen som brukar bjuda på några skrällar så skall det bli spännande att se vilka 18 han har att presentera klockan 19.15.

Bardsley, Asante och Dieke i Storbritanniens OS-trupp

Publicerad den av
3

Alldeles nyss presenterade Englands förbundskapten Hope Powell Storbritanniens trupp till OS. Som väntat var det huvudsakligen engelska spelare i truppen.
Ingen spelare från Wales eller Nordirland är med bland de 18, och bara två skotska spelare slog sig in, nämligen Vittsjös Ifeoma Dieke och Arsenalforwarden Kim Little.

Sverige möter ju för övrigt Storbritannien i OS-genrepet den 20 juli. Och det är inte osannolikt att vi kan ställas mot dem igen i kvartsfinal.

Från damallsvenskan ingår utöver Dieke även Göteborgs Anita Asante och Linköpings andremålvakt Karen Bardsley i truppen. Här är den i sin helhet:

Målvakter:
Karen Bardsley (Eng) och Rachel Brown (Eng).

Backar:
Alex Scott (Eng), Stephanie Houghton (Eng), Sophie Bradley (Eng), Casey Stoney (Eng) och Ifeoma Dieke (Sko).

Mittfältare:
Kelly Smith (Eng), Anita Asante (Eng), Fara Williams (Eng), Rachel Williams (Eng), Rachel Yankey (Eng), Jill Scott (Eng) och Karen Carney (Eng).

Forwards:
Ellen White (Eng), Eniola Aluko (Eng), Claire Rafferty (Eng) och Kim Little (Sko).

Fyra reserver togs också ut, och bland dem fanns en nordirlänsk spelare, och ytterligare en skotsk. Noterbart är att tre av de fyra reserverna är forwards: Emma Higgins (NI, mv), Jane Ross (Sko, fw), Jessica Clarke (Eng, fw) och Dunia Susi (Eng, fw).

Nilsson och Seger – två av många frågetecken i OS-elvan

Publicerad den av
Svara

Det har gått några dagar sedan trenationsturneringen mot USA och Japan, och förbundskapten Thomas Dennerby måste vara klar med sin OS-trupp.

Jag har vänt och vridit på frågan flera gånger i den här bloggen. Det intressanta med fotboll är att det som var är faktum ena dagen är helt fel nästa.
När det gäller Sveriges OS-lag är min känsla att de båda landskamperna mot USA och Japan har ändrat vissa faktum hos Dennerby. Framför allt när det gäller startelvan.

Jag tror alltså inte längre att det blir exakt den OS-trupp som jag slog fast att det skulle bli den 6 juni. En ändring görs definitivt bland de 18. Det är att Lina Nilsson kommer in, troligen på Malin Levenstad:s bekostnad.
Det känns även som att det finns en liten chans att Jessica Landström skulle kunna komma in i stället för Madelaine Edlund.
Däremot är mitt tips att Sara Larsson trots allt ställs utanför. Thomas Dennerby sa ju angående Larsson efter Japankampen till TV4sport att man inte kan ta ut lag med hjärtat. Antar att det var Larsson som stod hans hjärta närmast.

Däremot känns det alltså som att det blir några ändringar i den tänkta startelvan. Inför trenationsturneringen var jag rätt säker på att OS-elvan såg ut på det här viset: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Stina Segerström, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Antonia Göransson – Lotta Schelin.
Nu ser den ut så här: Lindahl – Lina Nilsson, Berglund, Sembrant, Thunebro – Dahlkvist, Fischer – Jakobsson, Seger, Göransson/Kosovare Asllani – Schelin.

Jag såg båda matcherna, och har funderat mycket kring dem. Jag krafsade på ytan kring backfrågan redan i det här inlägget. Nu tänkte jag gräva rejält mycket djupare. Så håll i dig, för det här blir ett ovanligt långt inlägg…

Här är mina tankar om landslagets OS-elva, lagdel för lagdel:

Målvakt:
Jag kan se Hedvig Lindahls fantastiska fysik, och fördelarna med att hon jobbar långt ut, som en extra back. Men jag har lite svårt för hennes lite flaxiga teknik – eftersom den lätt kan göra ytterförsvaret osäkert. Och tyvärr har motståndarna också sett att hon jobbar långt ut – och att det går att lobba mot henne.

Thomas Dennerby har dock valt Lindahl, och trots det han sa efter Japanmatchen om en öppen kamp, så lär det bli Kristianstadsmålvakten i OS.
Och Lindahl var bra i hennes halvlek mot Japan. Som man kan se på det här klippet tog hon ett par riktigt svåra bollar, i form av Aya Miyama:s inläggsfrispark och Megumi Takase:s klack.

Sveriges målvakter

Hedvig Lindahl är steget före Sofia Lundgren.

Sofia Lundgren stack ut hakan inför säsongen. Hon satte därmed press på Dennerby, och på sig själv.
Hade hon följt upp sitt utspel med storspel i alla sina landskamper det här året hade hon legat bra till för platsen som förstamålvakt. Tyvärr för henne så tog hon inte chansen när hon fick den, mot Tyskland i Algarve. Utan då släppte hon in några bollar som gick att ta. Därmed får Lundgren acceptera att det blir Lindahl mellan stolparna i OS.

Backlinjen:
Jag köper att Berglund och Sembrant spelar från start i mittförsvaret. Visst, jag har ifrågasatt Sembrants snabbhet. Och jag tycker att våra mittbackar i för liten utsträckning vill ha bollen. Jag satt och jämförde rörelsemönster hos Japans och Sveriges mittbackar. Och japanskorna var väldigt mycket snabbare med att leta upp en position där de blev ett lätt spelalternativ. Något som hjälpte Japan att behålla bollen inom laget.Men jag hittar inget bättre alternativ i mittförsvaret. Så Berglund och Sembrant får det bli.

Thunebro visade i trenationsturneringen att hon är minst lika bra som tidigare. Hon är självskriven till vänster.

Emma Berglund, Linda Sembrant och Sara Thunebro

Emma Berglund, Linda Sembrant och Sara Thunebro – en tre fjärdedels OS-backlinje?

På högerbacken håller jag däremot inte med Dennerby. Han ser ut att välja Nilsson. Jag väljer Svensson före Nilsson nio gånger av tio.
Svensson är ingen stor tillgång offensivt, men hon är aggressiv och trygg i defensiven. Hon är således att föredra i alla matcher där vi kan tänkas behöva försvara oss.

I min värld är däremot inte Lina Nilsson någon OS-back. Jag vill att backar i första hand skall vara bra på att försvara, och ha ett bra passningsspel. I andra hand skall de kunna attackera själva.

Lina Nilsson och Megumi Takase

Lina Nilsson och Megumi Takase

Nilsson är modig, och väldigt svårstoppad när hon attackerar. Men det jag har sett av henne så har hon ett alldeles för dåligt försvarsspel.
Se bara Japans segermål. Där hamnar Nilsson plötsligt ett par meter bakom övriga backar. Hon skall inte ha hand om djupet, och hamnar hon ändå längst bak måste hon löpa med sin forward. Det går inte att stanna upp och hoppas på att den assisterande domaren skall vinka av för offside.

Nilsson är även den typen av back som alltid försöker att bryta. Det låter bra, men oftast är det bättre att följa med, och störa motståndarna till misstag.
Japans nästa bästa läge under spelet uppstod när Nilsson kastade sig och missade en brytning (i 62:a minuten). Det öppnade för Nahomi Kawasumi, som fick gott om tid att servera Kozue Ando ett kanonläge från fem–sex meter. Som tur var för Nilsson fick Ando så dålig träff att det inte blev mål. Även om det borde ha blivit det.

Defensivt mittfält:
Här känns Fischer och Dahlkvist självskrivna. Men det innebär inte att jag känner mig trygg med duon för tillfället.

Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist

Det centrala svenska mittfältet med Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist.

Jag var rädd innan trenationsturneringen för att Fischer inte skulle fixa tempot. Det gjorde hon dock bättre än väntat. Däremot hackade i viss mån Fischers, men framför allt Dahlkvists passningsspel. Tyresöstjärnan kändes inte alls bolltrygg, och det måste man vara i den där positionen.
Här ligger vi långt bakom de tre stora nationerna USA, Tyskland och Japan. De har vardera två–tre extremt bollsäkra spelare på mitten. Spelare som man alltid kan passa, och som löser situationerna galant. Tyvärr saknar vi en motsvarighet till Mizuho Sakaguchi, Homare Sawa, Aya Miyama, Lauren Cheney, Simone Laudehr och Viola Odebrecht.

De alternativ som finns i OS-truppen på den här positionen är Hammarström, Seger och i viss mån Sembrant. Jag hade tyckt det vore intressant att prova Hammarström, men som sagt: Fischer och Dahlkvist lär få förtroendet.

Offensivt mittfält:
Här är vi starka, med sex intressanta kandidater. När Dennerby bygger lag är det viktiga är att hitta balansen mellan offensiv och defensiv. På den här positionen handlar det om att välja mellan snabba djupledslöpare och bolltrygga spelare som kan lugna ner spelet. Här är mina tankar om spelarna, en och en:

* Sofia Jakobsson. Bör beredas plats i en svensk startelva. Men hade en ganska dålig trenationsturnering. Mest för att lagkamraterna inte utnyttjade henne på bästa sätt. Alla bollar i djupled gick mot Lotta Schelin. Jakobsson fick mest försvara, hamnade för långt tillbaka i planen, och fick alldeles för många bollar i stillastående tillstånd. Jakobsson är bäst i hög fart. Och mitt förstaval till höger.
Men mot vissa motstånd blir laget väl offensivt balanserat med Jakobsson, Seger och Göransson. Då riskerar Jakobsson att få kliva åt sidan.

Caroline Seger går av

Caroline Seger

* Caroline Seger. En spelare jag inte blir klok på. Att hon har potential att vara en världsstjärna går lätt att se. Men det hindrar inte att jag periodvis undrar om hon inte ändå är överskattad.
För de gånger jag sett henne har hon varit briljant i fem–tio minuter per halvlek. Oftast de första fem–tio minuterna. Sedan har hon blivit allt mer stillastående, och försvunnit ur matchbilden. Det har väckt frågan hos mig hur det är med hennes träningsstatus.
Seger är trots allt mitt förstaval i den så kallade tio-rollen. Men om Johanna Almgren hittar tillbaka till sin mars-form föredrar jag Almgren.

* Antonia Göransson. Är snabb med bollen, och har utvecklat sin defensiv enormt i år. Hon är mitt förstaval till vänster. Men är också tänkbar på högerkanten. Men som jag ser det bör hon finnas med i startelvan.

* Marie Hammarström. Är den som ligger närmast Therese Sjögran i spelstilen. Alltså en spelare som håller i bollen, och får upp laget. Gjorde ett mycket starkt inhopp mot Japan. USA:s förbundskapten Pia Sundhage prisade Tobin Heath för hennes förmåga att hålla i bollen, och därmed göra spelarna runtom bättre. Med Sjögran på skadelistan är Hammarström det närmaste Heath vi kommer i den svenska OS-truppen. Hammarström ingår i min startelva mot topplagen i OS, typ Japan.

Johanna Almgren

Johanna Almgren bröstar upp sig

* Johanna Almgren. Teknisk, en närmast genial passningsläggare. Har sina brister i det defensiva arbetet kring eget straffområde. Är användbar i alla tre offensiva mittfältspositionerna, men verkar i första hand vara ett alternativ centralt. Som boråsare har jag alltid haft ett gott öga till Borås bidrag till truppen. Men jag tror inte jag är partisk när jag slår fast att hon överglänste Seger i Algarve. Och att hon även gjorde det mot Japan. Men Dennerby vågar väl inte sätta Seger vid sidan?

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

* Kosovare Asllani. Formstark. Och är stundtals genial, offensivt sett. Mot sig har hon defensiven, att hon alltid vill spela framåt, samt att hon är ganska lik Göransson och Jakobsson. I det nuvarande läget tycker jag att de andra två går före. Vad tycker Dennerby?

Forward:
Säg Lotta Schelin – och det räcker. Sveriges enda världsstjärna är så given att det inte ens behövs någon kommentar. Så jag sätter punkt här.

Larssons korta inhopp kan ta henne hela vägen till OS. Eller?

Publicerad den av
Svara

I toppen av damallsvenskan håller Tyresö undan efter dagens säkra seger hemma mot Piteå, 5–1. Målen, och en kommentar om att årets damallsvenska är ojämn, finns i det här klippet. Publiksiffran var för övrigt fina 1476.

Den siffran slogs dock rejält i Kristianstad, där hela 2760 personer hade letat sig till Vilan. Vittsjö klarade inte av att haka på Tyresö i toppstriden. KDFF vände 0–1 och vann med 3–1. Därmed måste Vittsjö ta poäng hemma mot Tyresö på lördag för att hänga med i guldstriden in i höstsäsongen.

I bottenstriden tog Djurgården tre helt nödvändiga poäng genom att slå AIK med 2–1 i Stockholmsderbyt. Publiksiffran 672 på ett derby visar dock att det här är två lag som ingen kommer att sakna i nästa års damallsvenska. För där kommer de väl inte att vara med?

Själv var jag en av blott 216 som valde att ta en sväng förbi Valhalla. Det var inte på något sätt en het match vi fick se. Tvärtom var det regn, tolv grader och iskallt. Och spelmässigt ganska tråkigt.
Det som var intressant var att få se Sara Larsson:s comeback. Den visade sig dock bli extremt kort. Larsson byttes in i 87:e minuten, och hade bara två bollkontakter. Hon spelade central mittfältare, och kändes av förståeliga skäl rätt ringrostig.

Sara Larsson byts in

Minut 87, in: Sara Larsson. Ut: Sanna Talonen.

Trots att de sex minuterna – inklusive tre tilläggsminuter – som hon spelade i dag är de enda hon gjort på hela säsongen har jag en känsla av att Larsson finns med i förbundskapten Thomas Dennerby:s tankar. Landslagets försvarsspel har varit darrigt under året, och det kan finnas en dörr öppen för Larsson.

Dennerby har varit svårtolkad i Larssonfrågan. På onsdag presenteras truppen till London-OS. Och trots att Sara Larsson inte på något sätt hann visa någon landslagsklass mot Jitex i dag så utesluter jag numera inte att hon kan vara med bland de 18 OS-spelarna.

Matchen då?
Jitex kändes som det lag som satt inne på den största kapaciteten. Men i regnet var det Kif Örebro som hade bäst vilja och motivation.
Det var 18–8 totalt i avslut till Jitex, men bara 6–5 i avslut på mål. Och Kif Örebro hade även ett skott som både tog i ribba och stolpe (Edda Gardarsdottir), så gästerna behöver inte skämmas för poängen.

Kif Örebro jublar

Kif Örebro jublar över 1-0-målet

Linda Fransson gjorde målet, sedan en Jitexback missat att rensa Sarah Michael:s inspel från högerkanten.
Målet och poängen var livsviktiga för Örebro, som nu har fyra poäng ner till Djurgården under nedflyttningsstrecket. Även om jag alltså tycker att Jitex totalt sett har större kvaliteter så känns inte Kif Örebro som ett nedflyttningslag. De har kvalitet i Marie Hammarström på mitten, och tillräcklig anfallskraft för att hänga kvar.