Jane Törnqvist slutar – oj vilken dålig nyhet för Göteborg

Jane Törnqvist

Jane Törnqvist, Göteborg FC

Läste just på svenskfotboll.se att Jane Törnqvist bara har två matcher kvar på sin långa och framgångsrika karriär.

Först måste jag säga att det är kul att förbundets hemsida är aktiv och kommer med nyheter.

Sedan är det högst obra för Göteborg FC att tappa sin bästa back.
För det jag har sett av laget i år är Törnqvist fortfarande bäst i backlinjen – trots att hon konkurrerar med landslagsspelare om den positionen.

Göteborg vann i dag. Och faktum är att laget inte har råd att tappa många fler poäng i år om man skall ha chans att nå sitt mål. Skall det finnas minst chans till guld måste man nog gå rent genom resten av säsongen.
Och det finns inte utrymme för många poängtapp heller om man tänker ta en plats i Champions League.

Hur skall man då kunna ersätta Törnqvist? Ja, i Sverige ser jag ingen jämnbördig.
Det namn som i första hand kommer till mig är de klubblösa landslagsspelarna i USA, som Becky Sauerbrunn och Rachel Buehler. Men det finns säkert fler duktiga mittbackar på marknaden. Det blir spännande att se hur GFC agerar.

Vad jag tycker om att Törnqvist slutar?
Synd på en bra spelare. Men hon har varit med så länge att jag kan förstå att hon känner att det är dags för att göra något nytt.

Två laddade derbyn – fast av helt olika skäl

I morgon återstartar damallsvenskan efter landslagsuppehållet. Två derbyn sticker ut bland de fem matcher som spelas.

Stockholmsderbyt Djurgården–AIK lär inte vara ett dugg hett publikt sett. Jag tippar på max 700 åskådare.
Men sportsligt är den en ödesmatch i ordets rätta bemärkelse. Inte minst för Djurgården, som vid förlust kan fördjupa sin planering för damettan 2013. Men även AIK är i desperat behov av trepoängare.

Det andra derbyt avgörs i norra Skåne, mellan Kristianstad och Vittsjö. Här borde det kunna bli 2000 åskådare, även om KDFF hittills i år har varit en besvikelse publikt sett. Sportsligt har man bara samlat fyra poäng på hemmaplan. Lillasyster Vittsjö känns därmed som favoriter även på Vilans långhåriga gräs. Klarar Vittsjö favorittryck?

I övrigt i morgon spelar Tyresö hemma mot Piteå, Umeå och Göteborg gör upp i ett mittenmöte – och så tar Jitex emot Kif Örebro på Valhalla. Omgången kompletteras på tisdag av mötet mellan Malmö och Linköping.

Enligt Örebros hemsida är Sara Larsson med i matchtruppen. Jag antar att förbundskapten Thomas Dennerby gärna ser att Larsson spelar, och gör det bra. I så fall kan hon finnas med i den 18 spelare stora OS-trupp som tas ut på onsdag.

* Jag har inte skrivit så mycket om den engelska ligan, WSL, delvis därför att vi inte har några svenska spelare där. Men i morgon kan det vara läge att kika lite extra mot London. Där möts nämligen ligans båda obesegrade lag, Arsenal och Birmingham City i en tidig seriefinal.
För Arsenal skall tydligen storstjärnan Kelly Smith göra comeback. Det är väldigt viktigt att hon håller. Både för Arsenal, men framför allt för Storbritanniens lag till OS. Speluppläggare Smith har förmågan att lyfta ett helt lag.

* I norska Toppserien är det full omgång i morgon. Fast på förhand känns den rätt ointressant. Det mesta talar nämligen för att alla de tre topplagen Stabaek, LSK Kvinner och Arna-Björnar kommer att vinna säkra segrar. Eller ja, även fyran Röa bör ta en enkel seger.

Dennerby och de fyra backarna

Frågan om hur den svenska fyrbackslinjen skall formeras har varit en följetong i den här bloggen. Det kan nog bli några inlägg till.

För i går ändrades läget ganska radikalt. Jag har den senaste tiden känt mig rätt säker på att Annica Svensson och Sara Thunebro skall spela ytterbackar. Samt att kvartetten Linda Sembrant, Emma Berglund, Stina Segerström och Malin Levenstad kommer att ingå bland de 18 i OS-truppen, och konkurrera om de båda mittbacksplatserna.

Dessutom har jag placerat Lina Nilsson på reservplats. Och Sara Larsson helt utanför truppen. Larsson har fortfarande inte spelat en enda minut på hela året. Ändå verkar Thomas Dennerby har dörren öppen ytterligare minst en vecka för Larsson. Det blir spännande att se om hennes namn finns med när truppen presenteras nästa onsdag, den 27 juni.

Men som sagt, i går ändrades förutsättningarna. Jag skrev om det kort här.

För på presskonferensen efter gårdagens förlust mot Japan spelades följande ordväxling upp mellan media och Dennerby. Det var ett par olika reportrar som ställde frågorna:

Har du blivit klokare på hur du skall ha din fyrbackslinje?
”Ja”
Det var bättre i dag än senast, eller?
”Ja”
Hur skall du ha den då?
”Så bra som möjligt… Nej, men jag gav väl ett ganska så rakt svar här.”

Alltså. Dennerby skall ha backlinjen som den var formerad i går, med Nilsson, Berglund, Sembrant och Thunebro.

Det är inte utan att jag tycker lite synd om framför allt Svensson och Segerström. Men även Levenstad. Minst en av dem riskerar ju nu hamna utanför de 18 i själva OS-truppen.

Och fungerade trenationsturneringen som kvaltävling för backarna var det ganska orättvisa förutsättningar.

Några av dem fick kvala mot ett toppat USA, som i princip ställde upp med sin förstauppställning. Ett USA som körde över Japan två dagar senare.
De fick kvala mot världens just nu bästa anfallsduo – Alex Morgan och Abby Wambach, som båda dessutom visade absolut toppform.

Några andra fick kvala mot en japansk B-uppställning. För Japan ställde ju upp med sitt toppade lag mot USA. Till Sverigematchen fanns bara tre spelare kvar i startelvan – Aya Miyama, Yuki Nagasato och Aya Sameshima. I övrigt fick åtta bänkspelare chansen på Ullevi.
Och när Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi och Shinobu Ohno byttes in så klev Miyama och Nagasato av. Japan använde alltså matchen för att vädra sin trupp.

Så klart att alla byten påverkade det japanska spelet negativt. Så klart att det hjälpte Sverige i försvarsspelet.

Jaja. Världen är inte alltid rättvis. Vi får hoppas att Dennerby gör rätt val, och att vårt försvarsspel blir ramstarkt i Storbritannien.

Nu skall jag ta lite midsommarledigt. Men jag återkommer inom kort. Vi hörs.

Bilder av Sverige-USA

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag vet att Sverige har hunnit spela ytterligare en annan landskamp sedan mötet med USA. Men med tanke på att jag har ett heltidsjobb vid sidan av det här bloggandet – som också tar rätt mycket tid – så har jag inte hunnit gå igenom mina bilder från lördagens match förrän nu.

Men bättre sent än aldrig heter det ju. Så här är en mängd bilder med högst varierande skärpa och kvalitet från matchen Sverige-USA på Örjans vall. Håll till godo.

För övrigt kommer jag någon gång framöver även att lägga upp mina bilder från USA–Japan och Sverige–Japan. Men jag vågar inte lova något datum där. Det kan ta lite tid.
Slutligen kör jag även en liten introduktion på engelska. För bildspelen från landskamperna lockar även in icke svenskspråkiga läsare till bloggen.

* I brought my camera to Halmstad and Örjans vall this saturday. Here are my pictures from the game between Sweden and the US Soccer WNT.
As you possibly already know, did the team from USA win, 3–1. Goalscorers were Alex Morgan, Abby Wambach and Tobin Heath for the US, and Lotta Schelin for Sweden.

I have pictures showing all goalscorers, and a lot of other US players like Lauren Cheney, Kelly O’Hara, Rachel Buehler, Heather Mitts and Amy Rodriguez.

I have also taken photos of the US Soccer WNT twice before. Se those pictures here and here.

Lina Nilsson till OS – trots allt

Sitter på Gamla Ullevi, och skall strax åka hem mot Borås igen. Därför blir inte det här inlägget långt.

Men dagens mest intressant info gav förbundskapten Thomas Dennerby på presskonferensen efter matchen.
Det gick inte att misstolka honom när han slog fast att dagens backlinje är hans förstaval för OS.

Hur han uttryckte det återkommer jag till i ett senare inlägg. Men han var väldigt tydlig med att dagens fyrbacklinje var den bästa han haft i år.

Alltså kan kvartetten Lina Nilsson, Linda Sembrant, Emma Berglund och Sara Thunebro börja fundera över vad de skall packa ner i OS-trunken. Däremot känns plötsligt Annica Svensson:s OS-plats i rejäl fara.

I övrigt stärkte både Kosovare Asllani och Johanna Almgren också sin aktier att vara med bland de 18 utvalda.

Och förresten, Sverige föll med 1–0 mot Japan efter mål av Yuki Nagasato. Men det visste ni väl redan?

Oj, vilken tråkig nyhet

Bloggen Damligan

Bloggen Damligan

Såg just att bloggen damligan, som har handlat om damallsvenskan läggs ner. Det är en riktigt tråkig nyhet för svensk damfotboll.

För bloggen har varit högklassig. Vem som ligger bakom har jag ingen aning om. Däremot har jag noterat att det har varit mycket hög kvalitet på inläggen. Både språkligt och innehållsmässigt.

Några personliga favoritinlägg är ”Filosofiska funderingar” om Stefan Fredriksson:s avhopp i Tyresö, ”Oavgjort – men en taktisk storseger” om AIK:s poäng mot Linköping och ”Piteå nästa lag?” om den dåliga ekonomin i damallsvenskan.

I nedläggningsinlägget kan man lätt se att bloggen har haft alldeles för få läsare under våren, med 195 som flest någon dag. Av de totalt drygt 5600 sidvisningarna har jag stått för väldigt många. För bloggen damligan har varit given att surfa in på varje dag. Ofta fler än en gång.

Hoppas beslutet om nedläggning omvärderas. Annars återstår bara att tacka för ett riktigt bra jobb under våren.

Schweiz vände – då jublas det i Tyskland, Holland och England

Två sena mål av Schweiz hemma mot Spanien gör att Tyskland är EM-klart, plus att det dessutom är upplagt för att både Holland och England skall kvala in till nästa års EM-slutspel. I går säkrade även Italien sin plats i EM-slutspelet.

Kvalets bästa tvåa har ju en direktplats till mästerskapet i Sverige. Och i och med Spaniens förlust i dag har laget tappat åtta poäng i grupp 2.
Inför kvällens gruppfinal i grupp 6 mellan England och Holland har de lagen tappat fyra respektive två poäng. Holland behöver alltså bara en poäng på sina två återstående matcher – förutom den i dag så skall man även spela borta mot Serbien på onsdag – för att vara EM-klart.
England å sin sida behöver ta sex poäng på sina tre återstående matcher för att bli EM-klara. Utöver Holland skall engelskorna spela borta mot Slovenien (på torsdag) och hemma mot Kroatien (19 oktober).
De uppgifterna klarar båda lagen av.

För Spanien innebär alltså dagens förlust att laget tvingas till playoff för att nå EM-slutspelet. Men det såg så bra ut borta mot Schweiz. När Vero Boquete satte en straff till spansk 3–2-ledning var det bara 17 minuter kvar att spela. Men i 80:e minuten gjorde Ramona Bachmann sitt andra mål för dagen – och kvitterade. Och två minuter senare avgjorde inhopparen Selina Zumbühl för Schweiz – där Frankfurts Ana Maria Crnogorcevic även hamnade i målprotokollet.
Resultatet innebar att Tyskland – utan att spela – blev tredje land efter Sverige och Italien att säkra sin EM-plats nästa år. Grattis.

Italien säkrade för övrigt sin plats 3,5 timmar innan tyskorna. Italien och Ryssland nämligen vann som väntat i grupp 1 i dag. Italien står på full poäng och målskillnaden 34–0 efter åtta omgångar. Eftersom inbördes möten går före målskillnad är den italienska EM-platsen alltså klar. I dagens 9–0-seger spelade bara måldrottningen Patrizia Panico i 65 minuter. Fast hon hann med tre mål på den tiden.

I grupp 3 leder numera Island en poäng före Norge och två före Belgien. Margret Lara Vidarsdottir inledde målskyttet för isländskorna i 3–0-segern mot Ungern. När Norge krossade Bulgarien med 11–0 blev Isabell Herlovsen femmålsskytt. Imponerande – även om motståndet var uselt.

I grupp 4 gjorde Arsenals Kim Little tre mål när Skottland vann med 8–0 mot Israel – och stärkte sin position som tvåa bakom suveräna Frankrike. Skotskorna fick dessutom hjälp av Wales som med sin 1–0-seger på Irland sannolikt spelade bort sina motståndare från slutspelet i Sverige.

Kif Örebros Sanna Talonen blev stor hjältinna när Finland vann med 2–1 borta mot Ukraina i toppmötet i grupp 5. Talonen gjorde båda de finska målen – det andra i 85:e minuten. Efter fem spelade omgångar leder nu finskorna tabellen tre poäng före Vitryssland och sex före både Ukraina och Slovakien. På onsdag är det gruppfinal mellan Finland och Vitryssland i Helsingfors. Finsk seger där – och EM-platsen känns säkrad.

Slutligen tog Österrike en blytung 3–2-seger borta mot Tjeckien i grupp 7. Det innebär att jag med största sannolikhet kommer att få fel i mitt tips av den här gruppen. För vinner inte tjeckiskorna i Danmark på onsdag är den österrikiska playoffplatsen klar.
Österrikes mål i Prag gjordes av Sarah Puntigam (på straff), Nadine Prohaska och Nina Burger.

Det blir Berglund och Segerström i mittförsvaret – trots allt

Thomas Dennerby har offentliggjort sin startelva mot USA. Därmed har han också troligen visat oss hur han tänker sig sin OS-elva.

Och jag får som jag vill. För jag har ju här önskat Emma Berglund och Stina Segerström som svenska mittbackar. Och trots att det spreds andra uppgifter i går så blir det just mitt önskepar som får chansen.

I övrigt blir det just det lag jag önskade i går. Så här startar vi mot USA i morgon: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Stina Segerström, Emma Berglund, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Nilla FischerSofia Jakobsson, Caroline Seger, Antonia GöranssonLotta Schelin.

Visst skall det bli spännande att få se vårt OS-lag i morgon?

Fast först skall vårt EM-lag (herrar) göra upp med England. Nu bänkar vi oss.

Dennerby bör spela OS-elvan mot både USA och Japan

I går samlades det svenska landslaget inför den stundande trenationsturneringen.

Det är dock mer än bara två vänskapsmatcher mot de senaste VM-finalisterna som skall spelas. Det är ju i praktiken nu som OS börjar.

Thomas Dennerby har tagit ut de 22 spelare som han också tänker ta med till Storbritannien. 18 i truppen, och fyra som reserver på plats.
I och för sig läser jag på förbundets hemsida att Dennerby fortfarande håller en dörr öppen för Sara Larsson. Han säger:

”Hennes rehab har tagit lite längre tid än vi hoppats. Jag kommer att ha tät kontakt med Sara följande dagar. Det börjar närma sig deadline för henne att bli klar till OS.”

Men att Larsson skall hinna komma i OS-form känns inte trovärdigt. Tråkigt för henne, och för landslaget. Men vi måste satsa på nya spelare.

Dennerby brukar arbeta med kontinuitet när det gäller startelvan. Han tar alltså ut elva spelare, och sedan låter han dem spela i match efter match. Bara skador eller rejäla formsvackor kan ändra i elvan.
Från fjolårets succélag i VM är fem spelare borta. Det handlar om Larsson, Charlotte Rohlin, Linda Forsberg, Therese Sjögran och Josefine Öqvist.

På ett år skall alltså hälften av startelvans utespelare bytas ut.

Hittills har förbundskaptenen testat friskt. Men nu får det vara slut med prov. Med bara tre landskamper kvar till OS är det nu hög tid att välja vilka spelare som skall få förtroendet, och satsa på dem.

Framför allt gäller det här i mittförsvaret, där de utvalda bör ges 90 minuter i alla tre matcherna för att spela ihop sig.
Enligt svenskfotboll.se kommer Malin Levenstad och Emma Berglund bilda mittlås mot USA. Således bör de få förtroendet i OS också.

Dennerby konstaterar på förbundets hemsida att det blir hårt fokus på defensiven fram till OS.

”Med en bra defensiv blir också offensiven bra.”

Väljer man motståndare som USA och Japan så är det ofrånkomligt att man får träna försvarsspel. Och även om Berglund och Levenstad spelat i U-landslag ihop så skall det bli intressant att se hur de klarar sig mot två av världens tre bästa landslag.

Hur kommer då Dennerby att formera resten av startelvan?

Jag tror att han väljer att satsa på 4-2-3-1, även om han testade 4-4-2 i andra halvlek mot Skottland senast.
Även om jag själv kunde tänkt mig ett annat val är det självklart att Hedvig Lindahl kommer att vakta målet.
Ytterbackarna är också självklara. Där spelar Annica Svensson och Sara Thunebro.

De båda defensiva mittfältarna blir Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist. Här hissar jag dock två varningsflaggor.
Först tycker jag inte att det har lyst om Dahlkvist i Tyresö under våren. Visst måste några spela biroller i ett så stjärnspäckat lag. Men jag hade ändå hoppats mer av Dala. Förhoppningsvis toppar hon dock formen till OS, precis som hon gjorde till VM i fjol.
Fischer har sett riktigt trög ut i damallsvenskan, det jag sett henne. Och det går riktigt fort när USA och Japan trillar boll. Jag hoppas att Linköpingsspelaren hänger med. Jag kan inte säga att jag känner mig inte säker på det.

Som spjutspets är förstås Lotta Schelin självskriven. Hon är vår enda riktiga världsstjärna, och måste vara i absolut toppform i månadsskiftet juli/augusti om vi skall ha minsta medaljchans.

Det är bland de tre offensiva mittfältarna som det kan bli kamp om platserna. Men visst, systemet är byggt för att göra plats för Caroline Seger. Så hon kommer ju att spela centralt.
Sedan hoppas jag att Dennerby väljer att sätta Sofia Jakobsson och Antonia Göransson på varsin kant. De båda 90-talisterna var lite för tunna i VM i fjol. Men båda har under året vuxit ut till internationella toppspelare.
För mig är Jakobsson helt given till höger. Då vill man balansera laget så att vänstersidan blir lite mer defensiv. Och visst är även Göransson ett offensivt alternativ. Men hon har fått lära sig göra ett stort defensivt jobb i Potsdam. Och jag tror att hon är redo.

Tänker jag rätt? Och tänker jag som Dennerby? I morgon får vi ett första svar. Jag väntar spänt.

* I morgon i Halmstad är det ju USA som står för motståndet. Jag spekulerade ju här i huruvida USA:s spelare kommer att söka sig mot Europa efter OS.
De svenska lag som funderar på att värva amerikanskor kan med fördel använda sig av den här färska tv-intervjun med Hope Solo som lockbete. För bättre reklam för damallsvenskan går det väl knappt att få?

Är tjejerna verkligen redo?

Har ni hört talas om den trendande twitter-hashtagen #hållenstolpe?

Den rör i och för sig i första hand herrfotboll, men håll ut, jag skall strax koppla den till damfotbollen.
För er som inte är så inne i twitter skall jag direkt berätta att en ”trendande hashtag” är ett ämnesord som samtidigt används av så många twitterskribenter att det hamnar på dagens topplista. En hashtag märks ut med ett #.

Under den senaste tiden har till exempel #em12se varit en trendande hashtag i princip varje dag. Just nu trendar den mindre fotbollsrelaterade hashtagen #Saab.

Men i går hamnade alltså #hållenstolpe högst på den svenska topplistan under dagen. Det började förstås med att Mikael Lustig inte höll första stolpen tillräckligt bra i EM-mötet med Ukraina. En kreativ person/supporter (Fredrik Strömberg) lade skämtsamt ut en bild på sig själv, där han håller en stolpe. Och så var det i gång.

Mängder av svenska supportrar lade upp egna bilder där de själva, eller andra, håller en stolpe. De lade upp bilden på twitter, och skrev #hållenstolpe. Här är ett gäng av bilderna samlade. Och här är fler. Man kan säga att stora delar av svenska folket visade att de kan hålla stolpen.

Det hela gav snart eko i medievärlden. Och det var inte bara svenska tidningar som uppmärksammade #hållenstolpe. Till och med stora engelska tidningen The Guardian berättade om den svenska stolphållar-trenden.

I medievärlden hyllades #hållenstolpe som underbar humor. Och så ser jag det också. Det hela är ju gjort med en underbar glimt.

Men vissa tyckte att ämnet var olämpligt. Att det var hån, mobbing eller jakt på syndabockar. Bland dem fanns ett par spelare i svenska fotbollslandslaget för damer.

Göteborgs Stina Segerström twittrade så här i går:

#hållenstolpe det är ren mobbing. Man får tycka vad man vill men att skapa ett sådant forum är riktigt elakt. Skäms.”

Och Umeås Emma Berglund:

#hållenstolpe -kampanjen känns ju sådär lagom peppande! Men #försvaradinförstayta borde vara aktuell då också tycker jag! #em12

Tjejerna ifrågasätter tämligen ofta varför de inte har stora publiksiffror på sina matcher. Eller varför media inte uppmärksammar dem tillräckligt mycket.

Reaktioner som Segerströms och Berglunds får mig att ifrågasätta om tjejerna är redo för det engagemang som ökad fokusering innebär.
För #hållenstolpe är just en av följderna av ett stort engagemang. Nu när väldigt få bryr sig om tjejerna slipper de att få sina misstag skärskådade av media och supportrar.

Men ökar intresset kommer de inte undan.

För fotboll är en lagsport där individuella prestationer eller misstag kan leda till segrar eller förluster. Hjältar och hjältinnor hyllas. Syndabockar sågas.

Och visst letas det efter syndabockar även inom damfotbollen. När exempelvis Linköping gör en fiaskostart på säsongen får Denise Reddy kliva åt sidan. Fast det ger inte så stora rubriker i riksmedia. Inte nu.
Men får tjejerna den bevakning de vill ha så kommer syndabocksjakten att öka. Och det ganska snabbt.

Jag tycker alltså att #hållenstolpe är underbar humor. Och jag tycker att Mikael Lustig, som har en mångmiljonlön till följd av supportrarnas engagemang, måste acceptera det här.

Men twitterinläggen från Segerström och Berglund får mig att undra om tjejerna i damlandslaget hade klarat av att ta något sånt här. Är de verkligen redo för ökad mediabevakning? Är de redo för följderna av folkets engagemang och kärlek?

Hamnar formtoppad Jakobsson i Potsdam? Och Thunebro i Lyon?

Sofia Jakobsson visar tidig OS-form. I dag gjorde hon för tredje ligamatchen i rad nämligen Rossiyankas första mål.
Jakobssons fullträff kom i 15:e minuten, och betydde ledning med 1–0 i en match de redan klara mästarinnorna vann med till slut med 2–1 borta mot Kubanochka.

I konkurrens med Sara Thunebro är Jakobsson det hetaste namnet under den silly season som nu är i gång. Hennes kontrakt i Ryssland går ut vid månadsskiftet, så dragkampen lär redan vara i gång. Rossiyanka lär vilja behålla sin guldklimp. Även Turbine Potsdam har nämnts. Och Umeå. Och…

För även om det inte har märkts jättemycket i Sverige ännu så är vi mitt inne i det som kan bli tidernas silly season. Ligorna i Tyskland och Frankrike är färdigspelade, och det rapporteras dagligen om klubbyten.

I Tyskland började ju för övrigt sommarens heta övergångar göras klara redan i vinterfönstret. Som vanligt var Frankfurt mest aktivt, och gjorde klart med backarna Bianca Schmidt och Babett Peter från Turbine Potsdam samt Simone Laudehr från Duisburg.
Men även Wolfsburg var tidigt ute genom att i vintras knyta upp Viola Odebrecht från Potsdam och Duisburgs landslagsaktuelladuo Luisa Wensing och Alexandra Popp.

Potsdam försökte fylla de framtida luckorna genom att värva Alex Singer från Dalsjöfors och Margret Lara Vidarsdottir från Kristianstad. Singer gjorde succé, medan Vidarsdottir redan tvingas lämna efter ett halvår. Alla tror att isländskan återvänder till Skåneklubben. Och då blir det väl så…

Nu efter avslutad ligasäsong har övergångarna exploderat i Tyskland. Jag har ingen totalkoll, men här är några nyheter kring de fyra topplagen:

* Potsdam: Fortsätter att tappat bärande spelare. Duktiga Isabel Kerschowski har skrivit på för Leverkusen.
Lagkaptenen Jennifer Zietz stannar kvar. Men hon drog av korsbandet i sista ligamatchen, och missar sannolikt hela nästa säsong. Spel före jul känns i alla fall otänkbart. Lika illa gick det för ett av klubbens nyförvärv. Johanna Elsig drog av sitt korsband i sin sista match för Bayer Leverkusen.
Jobbigt läge för de tyska mästarinnorna alltså.
På pluskontot finns dock Sara Doorsoun-Khajeh från Bad Neuenahr samt amerikanska Keelin Winters från Seattle Sounders samt Stefanie Mirlach, från Bayern München. De två sistnämnda är båda tidigare U20-världsmästare. Och så ryktas det alltså om att Sofia Jakobsson kan vara på väg in.

* Wolfsburg: Har värvat U20-landslagsspelaren Carolin Simon från nedlagda Hamburg. Samt de båda U19-landslagsspelarna Lina Magull och Annabel Jäger från nykomlingen Gütersloh. Ser ut att kunna få ett riktigt starkt lag till hösten.

* Frankfurt: Har släppt backarna Ria Percival (till Jena) och Gina Lewandowski (till Bayern München). Samt förstås Jessica Landström till Djurgården. Kanske kan även Sara Thunebro vara på väg bort. Där ryktas det om Lyon.
Men med tanke på att man redan värvat tre landslagsstjärnor, och bör få tillbaka ytterligare tre toppspelare (Nadine Angerer, Kim Kulig och Ali Krieger) från långtidsskador så är laget redan grymt starkt på pappret.
Men FFC har inte slagit sig till ro värvningsmässigt ännu. Man jagar även storstjärnan Celia Okoyino da Mbabi.

* Duisburg: Har flyttat upp tre talangfulla juniorer. Men med tanke på vilka tunga namn som lämnar så måste nog klubben öppna plånboken, om inte nästa säsong skall bli en riktig mellansäsong.

I Frankrike är det Lyon och PSG som stått för de stora värvningarna hittills. Man kan säga att klubbarna har bytt stjärnor.

PSG hämtar nämligen Louisa Necib och Laura Georges i Lyon. De båda VM-spelarna från i fjol har inte riktigt platsat i mästarlaget under våren.

Å andra sidan värvar Lyon landslagsmittfältaren Elise Bussaglia från PSG. Och det senaste ryktet placerar alltså även Sara Thunebro i Lyon.

Den närmaste tiden kommer klubbarna i Tyskland och Frankrike först göra sina nationella övergångar. Därefter blir det dags att värva internationellt. Och det är då det kan bli riktigt intressant.
För det finns ju mängder med internationella toppnamn på marknaden.

Efter OS är till exempel sannolikt hela USA:s landslag tillgängligt. Och spelare som Alex Morgan, Hope Solo, Lauren Cheney, Carli Lloyd, Heather O’Reilly, Megan Rapinoe, Sydney Leroux och Abby Wambach är förstås extremt eftertraktade.
Visst, ungefär hälften av dem spelar nu i WPSL eller W-league. Men såvitt jag uppfattat är båda de ligorna färdigspelade i augusti. Sedan borde spelarna vara tillgängliga.

Nästa stora mästerskap är ju inte förrän 2015. Så de flesta amerikanskorna borde vara sugna på lite klubbfotboll under kommande säsonger. Och då WPS är skrotad för alltid tycker jag att många av dem borde blicka mot Europa.
Eller mot Asien. För kanske kan även japanska Nadeshiko League locka några av amerikanskorna. Inac Kobe Leonessa har ju redan gjort ett närmande mot Wambach.

Det vore förstås kul om någon damallsvensk klubb kunde kontraktera några av amerikanskorna. Men finns pengarna?
Med tanke på hur dåligt många av klubbarna låg till redan innan säsongen, och på hur lågt publiksnittet har varit hittills, så lär det inte vara mycket utrymme för stora damallsvenska sommarvärvningar. Eller?

En målkavalkad som ger blandade känslor

Jag led med Djurgårdens målvakt Tove Enblom i mitt förra inlägg. Nu har jag sett Linköpings alla mål, och jag blir ännu mer ledsen å den 17-åriga debutantens vägnar.

Visst, tre av elva mål kunde Enblom ha räddat. Det handlar om situationer som hon missbedömer, eller där hon inte visar tillräcklig pondus. Men hallå, hon är 17 år – och debutant. Hon hade behövt massor av hjälp och stöd av sina backar.

Hade jag varit utespelare i Djurgården i dag hade jag skämts något extremt. För försvarsspelet var genomuselt. Flera av målen är hårresande bjudningar. Djurgårdsförsvaret ställde sin unga målvakt inför ett stort antal närmast omöjliga situationer.

Normalt njuter jag av att se mål. Men Linköpings målkavalkad ser jag alltså med blandade känslor.
Fast det är klart att jag njuter av Louise Fors grymma vänsterbomb till 6–0. Det är vad jag kallar ett skott i krysset. Hennes frispark till 2–0 är också läcker.

Vill man trots allt se målen från olika vinklar och vrår så är här några klipp till. Först en intervju med Manon Melis, där hennes fyra mål är med. Sedan en länk till ett blogginlägg där tio av målen finns handfilmade. Målen ligger som klipp, ett och ett.

* Apropå tv-klipp. Här är bilder från Göteborg-Tyresö. Förstås är Madelaine Edlund:s segermål med på klippet.
Med det är det dags för helgens internationella utblick.

* I Japans Nadeshiko League vann Inac Kobe Leonessa den haussade seriefinalen – som tydligen kallas L. Classico – på bortaplan mot NTV Beleza. Siffrorna blev 0–1 och 16 663 åskådare. Därmed leder det stjärnspäckade Kobelaget ligan med fem poängs marginal – och har sannolikt redan i praktiken avgjort guldstriden.
Målet kom på en billigt dömd straff. Nahomi Kawasumi gjordes ner, och satte själv straffen på ett säkert sätt. Annars hade Beleza chanser nog för att sno åt sig minst en poäng. Se själv på de här bilderna.

Men med en startelva som oftast innehåller sju världsmästare – Ayumi Kaihori, Yukari Kinga, Asuna Tanaka, Shinobu Ohno, Homare Sawa, Megumi Takase och Kawasumi – är Inac förstås extremt svårslaget. Och det hade varit intressant att se dem möta Lyon i en internationell supercupfinal.
Inac har ju även Sydkoreas bästa spelare, Ji So-Yun, samt två spelare från USA i Beverly Goebel och Rebecca Moros. Som sagt, ett kanonlag.

* I Danmark är Fortuna Hjörring klart för Champions League till hösten.
Laget vann med 3–0 mot mästarinnorna Bröndby efter mål av i tur och ordning Lisa-Marie Woods, Line S Jensen och Tiffany Weimer, och säkrade därmed ligasilvret.
Samtidigt misslyckades Skovbakken med att hemmaslå BSF. Tvärtom tog gästerna ledningen genom Tine Cederkvist, innan Skovbakken kunde kvittera genom Sanne Troelsgaard. Men Skovbakken fick nöja sig med 1–1, och tredjeplatsen i ligan.

* I norska toppserien vann topplagen som väntat. Helgens spelare i serien var rutinerade Isabell Herlovsen, som gjorde tre mål och ett målpass (till Cecilie Pedersen) när tvåan LSK Kvinner vann med 4–1 borta mot Kolbotn.
Serieledande Stabaek hade fem olika målskyttar vid 5–1-segern borta mot Kattem. Och ja, skytteligaledande Ada Stolsmo Hegerberg var en av dem.
Mästarinnorna Röa har börjat få upp farten efter en svag start. Elise Thorsnes blev tvåmålsskytt när Trondheims-Örn besegrades med 4–1.

Maren Mjelde och Lisa Naalsund gjorde målen när Arna-Björnar vann borta mot Klepp med 2–0. Men frågan är om Naalsunds mål skulle ha godkänts. För det är verkligen på gränsen – som man kan se på det här klippet – om inte domaren hann blåsa av innan bollen var i mål. Eller hur?

Klepp har för övrige en egen youtube-kanal där man kan se klipp från huvuddelen av deras matcher. Den kanalen hittar på via den här länken.

* Linköping vann alltså mot Djurgården med 11–0. Men de siffrorna är inte märkvärdiga i min nya favoritliga, den vitryska Premier League Women. Där blev det följande siffror i helgen: 19–0, 16–1, 0–11, 0–5 och slutligen 0–1. I alla fall en rysare…

Hur det gick för Molodechno? Jo, det var de som föll med 19. Och de har 3–112 i målskillnad efter elva omgångar. Men de har ju vunnit en match. Och de är inte sist. Stort.

* Nu tar alla internationella ligor uppehåll i ett par veckor för landslagsspel. I Sverige har vi trenationsturneringen mot USA och Japan att se fram emot. Dessutom skall två omgångar i EM-kvalet spelas. Och vi kommer troligen att få de första inkvalade EM-lagen. Blir Italien allra först? Troligen. Men mer om det i veckan som kommer.

Oj vad jag lider med stackars, stackars Tove

Den match alla pratar om i dag är Linköpings målfrossa mot Djurgården. Kul för Linköping att få göra elva mål, och få självförtroende på många fötter. Inte minst viktigt att Manon Melis fick göra fyra mål.

Manon Melis och Emma Lundh

Sex mål ihop i dag – Manon Melis och Emma Lundh

Men jag känner med Tove Enblom. Och lider.
Den 17-åriga målvaktstalangen gjorde sin damallsvenska debut i dag. Hon vikarierade för Gudbjörg Gunnarsdottir i Djurgårdens mål. Behöver jag säga mer?

Jag hoppas verkligen att stockholmarna sätter in stöd för att hjälpa sin unga målvakt. För kan man få en sämre start som målvakt än att släppa in åtta mål i sin första allsvenska halvlek?

* I övrigt gick guldtåget i dag för både Kristianstad och Göteborg. GFC var bättre än Tyresö i första halvleken i dag. Men de är för uddlösa. Alla GFC:s spelare är utmärkta passningsspelare, och det spel man hade i första halvlek är seriens bästa passningsspel. Men det räcker inte att bara rulla runt bollen. Man måste komma till avslut också.
Och det verkar bara vara Christen Press och i viss mån Lisa Ek som vågar, och vill, skjuta. Nej, får inte Göteborg i gång ett vassare anfallsspel blir de inte bättre än fyra–femma – trots att de spelar snyggt.

* Kristianstads tränare Elisabet Gunnarsdottir trodde inför serien att hennes lag skulle vinna SM-guld i år. Då krävs det att man vinner även utanför Stockholm. KDFF:s guldchanser försvann i dag i Piteå.

För man kan ta in åtta poäng på 13 matcher på ett lag. Möjligen också på två lag. Men att göra det på tre topplag känns inte rimligt. Speciellt inte som de tre topplagen bara har tappat sex poäng vardera på seriens nio första omgångar.
Enda chansen för de sex lagen som står på 12 eller 13 poäng (GFC, KDFF, Linköping, Piteå, Jitex och Umeå) är att gå rent genom resten av serien.
Det enda laget som skulle kunna ha möjlighet att göra det är Linköping. Fast nej, guldkampen är numera ett trekejsarslag – eller säger man tredrottningslag?

* En av guldkandidaterna, LdB FC Malmö, vann på övertid i Örebro i dag. Ramona Bachmann blev segerskytt. Men om det är mest synd om Tove Enblom i dag så är det näst mest synd om Kif Örebro. Laget reste sig från 1–3 mot topplaget LdB, men föll på övertid.
I stället för att få en underbar kämpapoäng är Kif nu i högsta grad indraget i nedflyttningsstriden. För AIK verkar ha hittat ett vägvinnande spel. Det är länge sedan de åkte på någon storförlust. Och i dag vände de 0–2 mot Umeå till 2–2 på drygt en minut.
Men kan AIK verkligen klara av att ta sig om Örebro?
Då är nog seger i ödesmatchen borta mot Djurgården om två veckor ett måste.

Tränare och spelare är inte alltid sanningsvittnen

Vi på BT-sporten ringer numera in referaten från ganska många matcher. Och ibland skriver vi notiser på ren statistik.
Telefonreferat är svåra, för man skall skriva om en match som man inte sett, som om man hade sett den. Om något i texten inte stämmer med verkligheten tappar artikeln sin trovärdighet bland de som sett matchen. Och trovärdigheten är oerhört viktig. För är det fel i en text kommer läsaren troligen även att misstro uppgifter i andra texter.

Samtidigt vill man helst ge de inringda referaten liv, vilket skapar en konflikt. För man lär sig snabbt att ta de uppgifter man får från tränare och spelare med en nypa salt. Ju högre nivå det är, desto större risk att de är sådana vinnarskallar att de bara ser sitt eget.
Vissa tycker inte att något över huvudtaget är speciellt och ger liknande rapporter vare sig deras lag vunnit med 5–0 efter att ha gjort fem drömmål, eller om de förlorat med samma siffror. Andra tycker att deras lag är det bästa i världen och förskönar det mesta.

Här gäller det som reporter att inte gå i fällan, och göra den förskönade bilden till verklighet, utan låta berättaren stå för de sakerna i pratminus.
Att jag tar upp det här beror på att jag i går läste saker på olika hemsidor, som inte stämde med det jag såg på Valhalla.

Här är två exempel, som båda gäller Vittsjös 2–1-mål:

Först problematiken med försköning. Damfotboll.com skriver att att Emma Sjödahl:s 2–1-mål var ett ”skott à la Ralf Edström mot Tyskland i VM 1974 – ett drömskott”. Edströms mål såg ut så här.

Sedan statistikproblemet. Bloggen Spelare12 skriver att Sandra Adolfsson passade fram bollen till Sjödahl vid samma mål.

Hur gick det då till?
Tyvärr hade jag fel inställning på min kamera just då – och kunde inte ta bildsviter. Men här är ändå några bilder av målet.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och här är det i text:
Adolfsson bröt in från vänsterkanten och sköt ett bra skott, som Minna Meriluoto gjorde en ännu bättre räddning på. Eftersom Sofie Andersson löpte in i bollbanan kunde inte finländskan veta vart bollen var på väg förrän i sista stund, vilket gjorde att hon fick sträcka ut i full längd för att rädda.

Returen kom studsande mot Sjödahl som från högerläge bredsidade in bollen i bortre hörnet över en liggande Meriluoto. Som jag ser det var det långt ifrån något märkvärdigt mål, skönhetsmässigt sett.
Så någon Ralf Edströmklass var det verkligen inte. Och jag skulle aldrig kalla det att Adolfsson passade fram bollen.

Men som sagt. Det blir lätt lite snett när man via telefon eller statistik försöker dramatisera något man inte själv har sett.

Annars så hänger de positiva bilderna av Vittsjös spel kvar på näthinnan. Jag har sett Elfsborg i herrallsvenskan väldigt mycket under året. Och som jag ser det har ledarlagen i de båda allsvenskorna väldigt mycket gemensamt när det gäller grundspelet.
Båda lagen ligger lågt med sina backlinjer i utgångsläget, håller ihop laget bra – och kontrar effektivt på tre, fyra eller ibland fem spelare. Så fort man tappar bollen tar det inte många sekunder innan minst åtta spelare är på rätt sida bollen.
Så även om inte Emma Sjödahls mål var av Edströmklass, så hindrar det inte att Vittsjö imponerar.

Jo, det är sant – Vittsjö kan hålla hela vägen

Sofie Andersson gör mål

Sofie Andersson gör mål

Jag tog en sväng till Valhalla innan det var dags för tv-soffan och dagens EM-dos.
Jag lämnade arenan rejält imponerad av serieledande Vittsjö. Varför återkommer jag till.

För att först blir det lite kändis-spotting.
När jag klev in på Valhalla stod jag bakom Christen Press, Becky Sauerbrunn och Heather O’Reilly och engelska Anita Asante i biljettkön.

Jag skrev på twitter att jag gick in samtidigt som halva USA:s landslag.
Sedan visade det sig – om jag inte missade någon – att inga fler amerikanska landslagsspelare var på matchen. Däremot var ett tiotal ledare på plats. Så halva landslaget var kanske en smärre överdrift. Här är i alla fall en bild på den USA-trio som jag såg…

Finbesök

Finbesök från USA

För er som är sugna på att träffa på amerikanskorna kommer däremot Pia Sundhage enligt damfotboll.com ta med sig hela laget till morgondagens toppmöte mellan Göteborg FC och Tyresö.

Tillbaka till serieledande nykomlingen Vittsjö GIK. De har verkligen vänt upp-och-ner på alla förhandstips. Jag såg dem i deras genrep mot Dalsjöfors. Då var laget långt ifrån imponerande.

Trots det tippade jag dem över nedflyttningsstrecket. Det är jag glad för nu. För det var inget bottengäng jag såg vinna med 2–1 i dag efter mål av Sofie Andersson och Emma Sjödahl.
Jag har skrivit att Vittsjö inte kommer att hålla hela säsongen. Efter att ha sett dem i dag ändrar jag mig på den punkten.
Slipper Skånelaget bara skador, behåller ödmjukheten och fortsätter göra det hårda arbetet, så kan de mycket väl hålla sig kvar i toppen under hela säsongen. Mycket väl. För de spelar klockrent efter sina resurser.

Jag har flera gånger – bland annat här – gnällt på att flera damallsvenska lag spelar en väldigt naiv fotboll. Försvarsspelet startas högt upp i planen, vilket gör att lagen riskerar att bli rejält straffade om de tappar i press mot motståndare med snabba forwards.

Vittsjö och Jitex visade i dag att det finns taktisk skicklighet i damallsvenskan. För Jitex hade god organisation och bra positioner i sitt uppställda spel. Man lät inte Vittsjö spela sig till några målchanser. Alla matchens tre mål kom på, eller just efter, fasta situationer.
Här jublar Christina Julien över sitt nickmål för Jitex:

Christina Julien jublar

Christina Julien jublar

Men Jitex i all ära. Det var Vittsjö som var klart vassast taktiskt sett. Efter matchen såg jag på twitter att flera Jitexspelare ansåg att deras lag hade ägt matchen – och att bortasegern var orättvis.
Jag förstår vad de menar. För visst, Jitex hade mest boll, och man tillbringade mycket tid på offensiv planhalva.

Men som jag ser det var Jitex övertag skenbart. Vittsjö såg hela tiden ut att ha bra kontroll i defensiven. De låg ganska lågt med sin backlinje, samtidigt som målvakten Loes Geurts jobbade långt ut.
Därmed lämnade man inga ytor för Jitex att sticka in bollen på. Dessutom kontrade skånskorna effektivt. Vittsjös kontringsspel kändes klart farligare än Jitex uppställda anfallsspel.

Vittsjös mittbackar

Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher

Vittsjös mittbackspar Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher är grymt starkt. De båda kompletterar varandra perfekt, och i dag gick de inte bort sig någon gång. De låg dessutom tätt på Annica Sjölund, vilket är viktigt mot Jitex.

Dessutom är Danesha Adams ett fynd. Den starka forwarden vinner bollar, håller i dem – och ser till att få upp laget. Dessutom har hon ibland kraft att gå på egna anfall. En klasspelare.

Lagkaptenernas kamp

Sofie Andersson och Sofia Karlsson

Och så har man Sofie Andersson som spjutspets. I dag gjorde lagkaptenen kanske inte sitt livs match. Men hon sprang mycket, var oftast spelbar i kontringarna – och hon pillade in ett mål. Man förstår hur viktig hon är för sitt lag.

Jag lämnade Ramnavallen i mars med känslan av att Vittsjö var botten. I dag såg jag en tänkbar medaljkandidat.

Detta bildspel kräver JavaScript.