Styrkebesked av Göteborg – och ett internationellt svep

Det har gått drygt två veckor sedan mitt senaste vanliga blogginlägg. Två otroligt intensiva jobbveckor. Veckor där jag inte haft många minuter till att följa utvecklingen i den internationella damfotbollen. Jag har varit både sportchef, krönikör och redaktör för en bilaga med lokalfotboll.

I torsdags lugnade det sig dock. Och jag hann se intressanta träningsmatchen Göteborg–Rosengård på GP-tv. Den första halvleken såg jag ganska okoncentrerat, den andra koncentrerat.

Som bekant har Rosengård hela tiden haft mitt guldtips. Men nu känner jag att det finns anledning att överväga en ändring. För det var överkörning.

Göteborg gjorde mål direkt, och sedan var egentligen frågan bara hur stort man skulle vinna. Det slutade 2–0, vilket snarast var i underkant. De svenska mästarinnorna från Malmö uppträdde överraskande blekt. Utöver två bra lägen för Anam Imo samt en straffsituation för Mimmi Larsson fanns det inte mycket positivt att ta med sig, rent anfallsmässigt. Jag gissar att Jonas Eidevall har haft sina funderingar under midsommarhelgen.

Mimmi Larsson

En anledning till Rosengårds svaga insats ligger förstås i avsaknaden av en viktig, central trio. Caroline Seger har problem med en vadskada, och har inte spelat någon av Rosengårds båda matcher efter coronauppehållet. Och både Hanna Bennison och Jelena Cankovic åkte på fotledsskador i 3–0-segern mot Växjö i söndags.

Gemensamt för både Göteborg och Rosengård är att lagen har tunna bänkar. Det är något lagen delvis har åtgärdat under veckan. Rosengård plockade hem tidigare guldhjälten Katrine Veje från Arsenal, en återvändare som skall bli spännande att följa i damallsvenskan.

Katrine Veje

Göteborg har breddat sin trupp genom att värva två eller tre mindre namnkunniga spelare. Klara är amerikanska backen Annika Schmidt och ungerska mittfältaren Anna Csiki. Dessutom skall amerikanska mittfältaren Brianne Folds ha fått ett kontraktsförslag, men där är inte övergången bekräftad ännu.

Alla de här tre spelarna är oskrivna kort. Csiki och Folds gjorde korta inhopp mot Rosengård, och såg båda intressanta ut. Folds har spelat U23-landskamper för USA, vilket förstås är lovande men inte garanterar succé i Europa.

Folds har för övrigt varit veckans riktigt heta potatis i svensk damfotboll. Det var nämligen Linköping som betalade för hennes flygresa och uppehälle i Sverige. Men mitt under provspelet i LFC stack hon till Göteborg – vilket har fått Olof Unogård att se rött. Till Aftonbladet berättar han att LFC konfronterade Folds med uppgifter om att hon smitit till Göteborg:

”Då kröp det fram att så var fallet. Då bestämde vi oss för att avbryta allt samarbete med båda två. Även om inget är klart med någon annan klubb så går det emot allt vi står för. Det var omöjligt att slutföra provspelet. Hon bor på ett hotell som vi ombesörjer och åker för att träna med en annan förening. Det är respektlöst och oprofessionellt,”

Senare har Folds bett om ursäkt, och hennes agent har tagit på sig skulden för det inträffade.

Trots det är det ju lätt att inse att klubbledningarna i Göteborg och Linköping inte är bästa vänner för tillfället. Först Stina Blackstenius övergång och nu Brianne Folds-affären.

Göteborg såg alltså väldigt starkt ut i torsdags, trots att Blackstenius satt på läktaren. En notering var att Evelyn Ijeh såg betydligt mycket bättre ut än tidigare. Jag har tyckt att hon sett rätt valpig ut när hon fått speltid, men nu tyckte jag att det såg ut som att 18-åringen (fyller 19 i augusti) har mognat. Bra för Göteborg som förstås behöver ha en riktigt bred trupp när man skall dubblera med Champions Leaguespel i höst.

Evelyn Ijeh

När det gäller Linköping har klubben rapporterat att en knäskada gör att Lina Hurtig missar upptakten av damallsvenskan. Det är förstås ytterligare ett tungt avbräck för lagets offensiv. Under vintern tappade man ju både Mimmi Larsson och Stina Blackstenius.

Man fyller nu luckorna med två nigerianska VM-spelare i Chinaza Uchendu och Uchenna Kanu. Det är två spännande nytillskott. LFC är väldigt svårtippat i år. Klart är att laget vann sitt genrep med 3–1 mot Kif Örebro. Från den matchen rapporterades att en tredje nigerianska, Ebere Orji, så väldigt pigg ut. Höjdpunkterna visar också två fina mål från Frida Maanum samt att Örebro skapade väldigt många bra chanser.

En av LFC:s båda senaste nyförvärv spelade senast i den portugisiska ligan. Därifrån har även Djurgården nyligen värvat. Stockholmsklubben har plockat in den tidigare Vittsjöforwarden Hannah Wilkinson från Sporting i Lissabon.

Apropå spelare som lämnar Portugal så gör även Julia Spetsmark det. Hon har istället skrivit på för franska FC Fleury 91.

Fleury tycks för övrigt göra en liten satsning. Den senaste tiden har man även presetenterat den australiska landslagsbacken Emma Checker och den norska landslagsmittfältaren Anja Sönstevold.

När jag ändå är inne på svenskar i utlandet noteras att den tidigare LFC-tränare Kim Björkegren har en ny klubb. Han tar över Cyperns storklubb Apollon Nicosia Ladies.

Tillbaka till inhemsk fotboll. En tråkig damallsvensk nyhet kom nyligen från Kristianstad. Där har nämligen målvakten Moa Olsson drabbats av en korsbandsskada, vilket innebär att hon inte spelar något i årets seriespel.

Moa Olsson

Just Kristianstad vann förra helgen med 2–1 mot Vittsjö. Då hämtades Tove Almqvist med ambulans efter att ha skadat ena knät. Hur illa skadad hon är har vi inte fått veta. Vi håller tummarna för att Almqvist snart kan spela igen.

Innan jag lämnar damallsvenskan noterar jag att Aftonbladet numera har offentliggjort hur deras upplägg för tv-sändningarna från vår högsta serie kommer att se ut. Ett månadsabonnemang kostar 179 kronor. Men väljer man ett abonnemang som täcker hela säsongen blir kostnaden istället 159 kronor per månad. Enstaka matcher kostar 129 kronor. Det är alltså betydligt billigare än att se elitettan på Expressen.

I veckan blev det för övrigt även klart att på SVT sänder 14 toppmatcher från damallsvenskan.

Så till elitettan. En sak hann jag ju faktiskt uppdatera på bollen under de två senaste veckorna. Och det var att jag skapade ett nytt Forum Elitettan för att ni som deltar i debatten där skall slippa att skrolla för långt. Om kommentarerna fortsätter att dugga så tätt som de gjort den senaste veckan kanske det kommer att behövas fler forum den här säsongen. Kul.

Mindre kul är nyheten att fjolårets Elitettanklubb Asarum med mycket kort varsel har dragit sig ur division I. Det här med att klubbar i eller just under elitfotbollen måste lägga ner när de åker ur en division är ett av damfotbollens stora problem. Ett problem som inte är helt lätt att lösa.

Rent fotbollsmässigt inleddes årets upplaga av elitettan med en riktig smällkaramell. AIK premiärslog storfavoriten Hammarby med hela 4–1. Från det länkade klippet med höjdpunkter ser det ut som att Hammarby hade flest chanser, men att AIK var hypereffektivt.

Klipp med höjdpunkter finns för övrigt från de flesta (alla?) matcherna här. Höjdpunkterna kan man åtnjuta gratis.

Apropå Hammarby har laget redan ställts mot de två lag som jag på förhand såg som de främsta utmanarna. I torsdags kväll såg jag Bajens hemmapremiär mot IFK Kalmar. Det var en match där Kalmar kändes fysiskt överlägset, och där Bajen mest spelade runt.

Jag imponerades av det passningsspel som Alice Carlsson stod för. Hon spelade gång på gång förbi Kalmars förstapress. Men där saknade Hammarby både kreativitet och tyngd. Man kom liksom ingenvart, det var nästan så att man undrade om man inte tränat på hur man skall komma till målchanser.

Efter 75 minuter tyckte jag att IFK Kalmar hade varit det bättre laget, det lag som hade mest tanke bakom sitt spel. Men Hammarby lyckades vinna med 2–1, och har sådan skicklighet i laget att man skall ha bra chans ta en damallsvensk plats. Men laget kändes klart tunnare än jag trott, och jag kan inte säga att jag är riktigt lika säker som jag var för en vecka sedan.

I en haltande tabell är det utmanarlagen Morön och Mallbacken som har sex poäng. Skellefteklubben Morön har tagit sina båda segrar på bortaplan. Man visade styrka genom att vända 3–1-underläge till seger mot Jitex i premiären. Och spelmässigt var det tydligen betydligt mycket större skillnad mot BP än bara de 2–1 som blev resultatet i torsdagens match. Morön känns intressant.

Den andra omgången av elitettan spelas färdigt under söndagen. Damallsvenskan börjar först på lördag. Innan dess skall vi få veta vart man skall åka om man vill se VM 2023 på plats.

Sedan Brasilien nyligen dragit tillbaka sin kandidatur återstår nu bara tre alternativ.

Av dem har Fifa givit Australien/Nya Zeeland högst betyg. Japan är dock inte långt efter, medan Colombia borde vara chanslöst.

Vi skulle ju ha haft U17-EM i Halland tidigare i år. Den turnering som skulle ha spelats 9–22 maj sköts förstås upp på grund av corona. Sverige har dock fått frågan om vi vill arrangera turneringen i oktober i stället. Då skulle det handla om direktutslagning för att få fram de tre lag som skall spela VM för F17/03-landslag i Indien.

Sedan förra inlägget har Wolfsburg säkrat det tyska ligaguldet. Så numera kan Hedvig Lindahl och Fridolina Rolfö titulera sig tyska mästarinnor. Grattis till det. Madelen Janogy spelade inget i ligan, men skall förstås också nämnas här.

Trots guldet kan man inte säga att återstarten av Frauen-Bundesliga varit en svensk succé. Fridolina Rolfö fick en kanonstart, men är nu skadad.

Av våra övriga fyra Tysklandsproffs är det bara Amanda Ilestedt som har fått speltid, och det i form av två inhopp. Hedvig Lindahl har sett alla Wolfsburgs matcher från bänken. Antonia Göransson har inte ingått i Leverkusens matchtrupp till de sex spelade matcherna, fyra i ligan och två i cupen. Och slutligen är ju Madelen Janogy hemma i Sverige och försöker komma i mental balans.

I tyska cupen är det för övrigt klart för final mellan Wolfsburg och Essen. Efter att Wolfsburg slagit ut ligatvåan Bayern München i åttondelsfinal har man haft en väldigt lätt väg fram. Man har ställts mot andradivisionslagen Gütersloh och Bielefeld i de senaste omgångarna. Men mot Essen kanske det kan bli tuffare.

Känslan är att Essen faktsikt har en liten, liten chans att skaka storfavoriten. Det trots att segrar mot ligamästarinnorna från staden vid Autostadt är inte vardagsmat för Essen. Den senaste segern mot Wolfsburg kom i september 2010. Dock blev det 0–0 mellan lagen i ligamötet i december 2018, så helt väck skall alltså inte Essen vara. Finalen spelas den 4 juli.

För Essens jättetalang Lena Oberdorf blir det en speciell final.

För övrigt kommer Champions League 2019/20 att spelas klart. Fast kvarts-, semi- och final kommer att spelas som utslagsturnering i San Sebastian och Bilbao i Baskien, Spanien.

Turneringen avgörs 21–30 augusti. Och spelas enligt följande:

21–22 augusti, kvartsfinaler:

Atlético Madrid–Barcelona
Lyon–Bayern München
Glasgow City–Wolfsburg
Arsenal–Paris Saint-Germain

25–26 augusti, semifinaler:

1: Arsenal/Paris – Lyon/Bayern
2: Glasgow/Wolfsburg – Atlético/Barcelona

Finalen går den 30 augusti. Vilka matcher som spelas i vilken stad är ännu inte offentliggjort.

Utöver den tyska ligan har även den danska dragit igång. Man har redan hunnit fyra omgångar, och i midsommardagens omgång fanns Linnea Svensson med i Bröndbys startelva. Det blev 4–0-seger mot Århus, och Bröndby har tagit full poäng efter coronauppehållet.

I Italien blir det ingen återstart. Där är ligan avbruten, och man delar inte ut något guld. Juventus med Linda Sembrant hade kanonläge när serien bröts. Det räckte alltså dock inte för att utses till guldmedaljörer.

Till Kanada där man kommer att byta förbundskapten. Danske Kenneth Heiner-Møller väljer nämligen att flytta hem till Danmark och ta ett förbundsjobb. Vem som leder Kanada i nästa års OS-turnering – om det blir någon – är ännu oklart.

Till Frankrike där vårens mest omtalade övergång inte tycks bli av. Det var ju sagt att Lyon skulle tappa både målvakten Sarah Bouhaddi och speluppläggaren Dzsenifer Marozsan till den amerikanska ligan – eller till den engelska. Nu tycks båda ha ändrat sig och de skall enligt uppgift istället skriva nya långtidskontrakt med Lyon.

Slutligen är Haiti ett land som är på frammarsch inom damfotbollen. Från önationen kommer dock väldigt tråkiga nyheter – förbundspresidenten Yves Jean-Bart skall ha tvingat till sig sex med spelare på landslagets träningsanläggning. Han är nu avstängd av Fifa i 90 dagar under utredningen. Visar uppgifterna sig vara rätt bör han även få tillbringa en tid bakom lås och bom.

xxx

Lite tankar inför Sverige–Kanada

När det här inlägget skrivs har matchen mellan Sverige och Kanada startat, och står 0–0. Det kom ett sent besked från Svenska Fotbollförbundet att de skall sända matchen här, vilket har gjort att jag har uppdaterat det förra inlägget.

Dock funkar inte sändningen ännu, man hänvisar till problem med att få över bilderna från Lissabon till Sverige.

När den svenska startelvan presenterades var den uppsatt som 3–4–3 med Mimmi Larsson som toppforward, något som känns spännande. Elvan i sin helhet var formerad så här: Hedvig LindahlAmanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena ErikssonHanna Glas, Elin Rubensson, Caroline Seger, Jonna AnderssonFridolina Rolfö, Larsson, Sofia Jakobsson.

Klart är att Kanada är det på pappret tuffaste motståndet i gruppen. Efter två raka OS-brons är man uppe på femte plats på världsrankingen, medan Sverige numera återfinns på tionde plats. När lagen möttes förra året i Trelleborg var det Kanada som drog det längsta strået och vann med 1–0. På lagens tio senaste möten har Kanada fem segrar och Sverige tre – två matcher har slutat med kryss.

Det kanadensiska laget leds ju inte längre av John Herdman, men det är han som byggt det lag och spel som gjort Kanada till en verkligt tuff utmanare i världstoppen. Innan Herdman tog över var kanadensiskorna ett lag som levde på fysik – och på Christine Sinclair.

Nu har danske Kenneth Heiner-Möller tagit över ett lag som fortfarande innehåller såväl Sinclair som god fysik. Men man har även adderat ett stort mått spelskicklighet. Numera har Kanada kapacitet att föra matcher.

Kollar man in spelarprofiler är det förstås 34-åriga Sinclair som är den stora stjärnan. Trots att hon har gjort fantastiska 169 mål och 53 assist på 262 landskamper skulle jag säga att hon är underskattad. Sinclairs namn nämns exempelvis sällan när världens bästa spelare skall koras. Kanske kan det bero på att kanadensiskan ser lite kantig ut i spelstilen. Men man skall inte låta sig luras av det, för hon har utöver ett lysande målsinne även en god grundteknik och en speluppfattning av världsklass.

Andra profiler att ha koll på i Kanadas lag är Lyons snabba mittback Kadeisha Buchanan, PSG:s spelskickliga Ashley Lawrence – användbar såväl som innermittfältare, vänsterback och vänster yttermittfältare, 19-åriga spelgeniet Jessie Fleming och snabba forwarden Janine Beckie.

Noterbart är att Fleming, som fyller 20 om två veckor, redan har hunnit med att göra 47 A-landskamper. Hon gör just nu sin 48:e.

Kanada har nämligen följande spelare i startelvan: Stephanie Labbé, Allysha Chapman, Buchanan, Rebecca Quinn, Lawrence, Desiree Scott, Sinclair (c), Sophie Schmidt, Nichelle Prince, Beckie och Fleming. Det är en fin blandning av gammalt och ungt.

Apropå ungt finns tonåringarna Jordyn Huitema och Julia Grosso på bänken, två spelare jag gillade skarpt under det nordamerikanska U20-mästerskapet.

Chock i Kanada – och två fina debuter

I natt svensk tid briserade en bomb i kanadensisk fotboll. Den succéstämplade förbundskaptenen John Herdman lämnar damlandslaget och tar över landets herrfotboll.

Tydligen var någon tidning nära att avslöja nyheten, vilket gjorde att Kanadas fotbollförbund fick panik – och gick ut med det innan man hade informerat damlandslagets spelare. Här är två kommentarer på sociala medier:

Herdman har kanske varit den bästa förbundskaptenen av alla inom damfotbollen den senaste tioårsperioden, där han först lyfte Nya Zeeland och nu senast har gjort Kanada till en riktig världsnation.

Faktum är ju att Kanada länge varit högt rankat. Men man har ändå inte riktigt räknat in laget bland de riktigt stora. Men till nästa års VM-slutspel kommer det kanadensiska laget komma som en av de riktigt stora guldkandidaterna.

Herdman har nämligen på ett imponerande sätt genomfört en kombinerad generationsväxling och förändring av spelsätt, som gjort att Kanada tagit flera nya steg. Man är numera inte något lag som förlitar sig till fysik, utan man är ett spelande lag med flera kreativa kvalitetsspelare.

Nu skall han försöka göra något liknande med den kanadensiska herrfotbollen. Han får nämligen utöver själva landslaget även ansvar för ungdomslandslag och hela utbildningskedjan. Det blir spännande att se vad han kan göra där.

Rent fotbollsmässigt tar nämligen Herdman ett väldigt stort steg neråt. Kanada är ju nämligen en usel herrfotbollsnation. Landet är rankat på plats 94 på herrarnas världsrankning – man är tionde land i Concacaf, alltså Nord- och mellanamerika. Man rankas exempelvis bakom länder som Haiti och Curacao.

Kenneth Heiner-Möller

Samtidigt som nyheten om Herdmans landslagsbyte släpptes meddelades även att danske Kenneth Heiner-Möller tar över Kanadas damlandslag. Heiner-Möller ledde Danmark till semifinal i EM i Sverige 2013. Efter det var han anställd som konsulent på det danska fotbollsförbundet fram till ungefär ett år sedan. Då blev han assistent till Herdman i Kanada. Och nu tar Heiner-Möller alltså klivet upp som ordinarie.

Mitt minne av Heiner-Möller från Danmark är positivt. Så även om jag håller Herdman väldigt högt, tror jag inte att det här behöver vara någon katastrof för kanadensisk damfotboll. Heiner-Möllers viktigaste uppgift i år är förstås de Nord- och Mellanamerikanska mästerskapen i oktober, en turnering som även räknas som VM-kval för Concacaf.

Noterbart där är att jag ännu inte sett att det utsetts någon värdnation för det där mästerskapet. Framförhållning verkar inte vara någon styrka i Concacaf.

Så till den damfotboll som spelades i helgen som var. Strax till succédebuter för en svensk och en dansk spelare. Men innan dess tänkte jag uppmärksamma lite norsk målsuccé.

I Frankrike drog cupen igång på allvar med 32-delsfinaler. Det är den omgång där lagen från högstaligan går in i leken. Två av dem lottades mot varandra, och där vann PSG med 1–0 mot Lille. Linda Sembrant var enda svensk i Montpelliers startelva när man vann med 7–0 borta mot Portet.

Lyon har under helgerna stärkt upp sitt mittfält med återvändande Amandine Henry (kontrakt på 3,5 år) och Morgan Brian (2,5 år). Henry spelade i söndags när det blev seger med sanslösa 20–0 borta mot Besancon. Både Eugenie Le Sommer och Ada Stolsmo Hegerberg blev fyramålsskyttar. Därmed har Hegerberg nu gjort 35 på 17 tävlingsmatcher sedan EM. Det innebär ett snitt på fler än två mål per match. Hyfsat…

Elise Thorsnes

Trots det var nog ändå Elise Thorsnes helgens norska målskytt nummer ett. Hon satte nämligen tre av Canberra Uniteds sex mål i viktiga 6–1-segern mot Adelaide i Australiens W-league. Resultatet innebär att Canberra nu har häng på en slutspelsplats. Man ligger på sjätte plats med fyra poäng upp till sista slutspelslaget. Fast med en match mindre spelad.

Noterbart i W-league är att utlänningarna tar för sig. Sam Kerr leder skytteligan på åtta mål. Men av de sju spelare som ligger närmast bakom henne är det sex spelare från andra länder. Bland dem noteras Jess Fishlock från Wales och Natasha Dowie från England.

Därmed blir övergången naturlig till just England och WSL. Där blev det succédebuter för både Jonna Andersson i Chelsea och Nadia Nadim i Manchester City.

Andersson först. 25-åringen (hon fyllde i förra veckan – grattis) byttes in i den 62:a minuten i derbyt mellan Chelsea och Arsenal. Det började dåligt, för om jag ser rätt är det Andersson som tappar markeringen på Dominique Janssen på hörnan vid Arsenals 2–2-mål i 63:e minuten.

Men det där lär vara glömt. För i 83:e minuten var det Andersson som fixade Chelseas segermål. Även om det officiellt är bokfört som självmål är det Linköpingsförvärvet som skall ha äran. Det är ju hon som lägger in bollen mot målet.

Faktum är att alla Chelseas tre mål i den viktiga segermatchen bör vinjetteras som skitmål. Frågan är ens om bollen var över linjen vid 2–1?

Segern innebar att Manchester City och Chelsea hakar av Arsenal i toppen. Efteråt fick förstås matchvinnaren skriva lite autografer:

Succédebut är den självklara vinjetten på Nadia Nadims första match för Manchester City. Redan i sjätte minuten gjorde hon sitt första mål, och hon slog även den öppnande passningen till Citys 2–0-mål i 5–2-segern borta mot Reading.

Ni som följt den här bloggen länge vet att jag är svag för smarta löpningar. Och Nadims löpning innan hon nickar in 1–0 är verkligen en smart skolbokslöpning. Många forwards hade bara sprungit rakt fram in i straffområdet i motsvarande situation. Men när Nadim ser att bollen går ut på kanten väljer hon i stället att ta den lite större bågen och på så sätt skaffar hon sig bästa möjliga avslutningsposition. Snyggt.

https://twitter.com/WSUasa/status/950037193405423617

Fortsätter vi söderut så blev det i går klart att den tidigare Vittsjöbacken, nederländska Mandy van den Berg fortsätter sin karriär i Spanien och Valencia. Den spanska ligan lockar allt fler utländska toppspelare.

Apropå Vittsjö tappade man nigerianska Ngozi Sonia Okobi till Eskilstuna. Det känns lite som en chansvärvning av United, Okobi har ju inte glänst hittills i damallsvenskan. Men det är en spelare med kapacitet, så kanske att den här flytten kan få Okobi att lyfta.

När vi ändå har hamnat i Sverige och damallsvenskan så hörde jag i går LFC:s nya tränaren Marcus Walfridson i Radiosportens pod Fotbollsarena Radiosporten. Det första som slog mig var att han varit så länge i Norge att han blandar svenska och norska. Jag tycker väl att han totalt sett sa det man kan förvänta sig, att han känns väldigt seriös och känns som en spännande tränare.

Även om damfotbollsvärlden inte är jättestor, kändes han ju dock inte redo för sin sportchefssyssla ännu. För svaret att Kosovare Asllani är världens bästa spelare kändes mer som bristande kunskaper än bara fjäsk för en egen spelare. Men som sagt, det går att få rätt bra grepp om damfotbollen på ganska kort tid, och LFC har ju flera kunniga personer runt sportchef Walfridson som kan hjälpa till under den period där han lär sig damfotbollsvärlden.

Slutligen är ju delen om att man verkligen försökte hitta en kvinnlig assisterande tränare, men inte lyckades, på många sätt tråkig. Vi får verkligen hoppas att utbudet av kvinnliga topptränare växer snabbt.

Kanske att Lotta Schelin kan bli en sådan framöver. Tyvärr skapar artikeln nedan ytterligare oro för att hennes karriär kan vara över. Hennes sjukskrivning går tydligen ut den 28 januari. Och efter det måste hon ta beslut om framtiden.

Det är ju bara att hålla tummarna för att hon blir helt frisk, och själv kan välja när karriären är över.

I övrigt i förra veckan kom tråkiga rapporter om ekonomin i Växjö DFF. Den damallsvenska nykomlingen har nu ett negativt kapital på 1,2 miljoner kronor. Positivt för klubben är att Växjö kommun ser ut att hjälpa till och lösa underskottet. Men sådan hjälp kan inte Växjö DFF räkna med över tid, utan klubben får nog försöka hålla bättre i sina pengar framöver.

Apropå nykomlingar har nya elitettanlaget Lidköping värvat meriterade Sarah Michael, som vi ju framför allt minns från flera starka säsonger i Kif Örebro. Det känns som att Michael varit med hur länge som helst, men nigerianskan är bara 27 år. Kanske att hon kan ge Lidköping den tyngt i offensiven som gör att laget klarar sig kvar i näst högsta divisionen.

Så tillbaka till Nordamerika, där Andi Sullivan prisats med MAC Hermann Trophy som 2017 års bästa collegespelare. Jag trodde nog att Kanadas duktiga speluppläggare Jessie Fleming skulle ligga bra till för det priset, men det gick alltså till Sullivan – som debuterade i USA:s landslag under fjolåret.

Allra sist till Kina, där ju duktiga målvakten Wang Fei inte stått till landslagets förfogande de senaste två åren. Man minns ju henne från VM 2015, där hon var en av turneringens allra bästa målvakter.

Nu är hon på väg tillbaka in i landslaget. Fei skrev nyligen på ett 1,5 år långt kontrakt med Bayern München, och hon har även tagits ut till den kommande kinesiska landslagssamlingen.

Schelin sexa och Fischer nia

Inlägget uppdaterat 15/1, eftersom det var några felaktigheter i den lista Framba.de först publicerade. I dag kom den officiella listan. De båda svenska spelarna ligger dock kvar på de placeringar som angavs från början i det här inlägget:

Lotta Schelin var världens sjätte bästa spelare 2013. Och Nilla Fischer den nionde bästa. I varje fall placerade de sig så i Ballon d’Or.

Så här såg det ut:

1) Nadine Angerer 18,85% av rösterna.
2) Abby Wambach 15,02%
3) Marta Vieira da Silva 14,02%
4) Lena Goessling 11,98%
5) Alex Morgan 11,74%
6) Lotta Schelin 7,87%
7) Saki Kumagai 7,19%
8) Yuki Ogimi 5,15%
9) Nilla Fischer 4,25%
10) Christine Sinclair 3,93%

Och så här fördelades rösterna i tränarkategorien:

1) Silvia Neid (Tyskland) 30,29%
2) Ralf Kellermann (Wolfsburg) 13,75%
3) Pia Sundhage (Sverige) 12,38%
4) Cindy Parlow Cone (Portland Thorns) 10,15%
5) Patrice Lair (Lyon) 7,10%
6) Even Pellerud (Norge) 7,02%
7) Gilles Eyquem (Frankrike F19) 6,84%
8) Kenneth Heiner-Möller (Danmark) 4,35%
9) Anna Signeul (Skottland) 4,25%
10) Shelley Kerr (Arsenal) 3,87%

Som mest kan man få 55,5 procent av rösterna. Således är Silvia Neids notering riktigt stark. Hon tog verkligen en utklassningsseger.

Däremot är de väldigt jämnt i spelarkategorien. Och det är logiskt, då det var väldigt svårt att hitta världens bästa spelare i fjol. EM blev förstås avgörande för Nadine Angerers vinst, men som jag har frågat förr: hur stor roll skall egentligen EM spela i den här omröstningen?

Mitt svar på den frågan är att prestationer i EM inte borde påverka mer än prestationer i de stora ligorna. Jag ser att jag har stöd i den uppfattningen av åtminstone en av de som röstade i Ballon d’Or, The Equalizers Jeff Kassouf. Han hade därmed inte med Angerer på sin topp tre.

Lotta Schelin blev alltså sexa. Vad krävs då för att hon skall kunna ta ytterligare ett par kliv på listan ovan? Givetvis först och främst att hon fortsätter att vräka in mål. Men det lär även krävas att hon spelar den riktiga huvudrollen i en avgörande final. Eftersom Lyon redan är utslaget ur Champions League, och det inte är några mästerskap för de europeiska lagen i år, så lär inte vår svenska världsstjärna få chansen att slå sig in tre i topp förrän tidigast 2015. Tyvärr.

Bilder av Danmark – och Sverige

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har inte lagt EM till handlingarna ännu. Bland annat har jag kvar att lägga upp ytterligare flera bildspel.

Så här är mina bilder på Danmark från EM-premiären mot Sverige, och några från träningarna inför matchen på Gamla Ullevi. Håll till godo.

Några av bilderna i bildspelet ovan har jag redan lagt upp tidigare under mästerskapet. Övriga hittar du även här:

Guide till EM-kvartsfinalerna

Inför gruppspelet rankade jag alla EM:s lag, och försökte gissa deras startelvor. Jag prickade inte speciellt rätt varken när det gäller rankingen eller de tolv startelvorna. Eller jo, Sveriges premiärelva satte jag trots allt…

Men trots att utfallet av min förra ranking var tveksam så gör jag ett nytt försök nu inför kvartsfinalerna.

Här är min guide till de fyra kvartsfinalerna:

* Sverige–Island
Örjans vall, Halmstad, i morgon söndag 15.00

Jag kommenterade Island ganska ingående i det förra inlägget. När det gäller Sverige gissar jag att Pia Sundhage kommer att match laget ungefär som hon gjorde mot Finland – alltså sanslöst offensivt.

Det talar för att Lina Nilsson och Sofia Jakobsson återkommer i startelvan trots att Jessica Samuelsson och Lisa Dahlkvist var två av Sveriges allra bästa spelare mot Italien.

Det innebär också att jag tror att Therese Sjögran får börja på bänken, trots hennes succéinhopp senast. Men hon lär säkert få göra ett inhopp.

Det här är min teori om hur Sundhage tänker, och skall väl räknas som en kvalificerad gissning.

Hos Island drog Holmfridur Magnusdottir på sig sin andra varning i turneringen i andra övertidsminuten mot Holland. Det innebär att hon är avstängd, vilket är en klar försvagning av den isländska offensiven.

Mitt tips är att Island startar med övriga tio spelare från startelvan mot Holland, och att Magnusdottir ersätts av Harpa Thorsteinsdottir.

Troliga startelvor:
Sverige: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Josefine Öqvist, Caroline Seger, Marie Hammarström, Sofia Jakobsson – Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Island: Gudbjörg Gunnarsdottir –  Dora Maria Larusdottir, Katrin Jonsdottir, Sif Atladottir, Hallbera Gisladottir – Sara Björk Gunnarsdottir, Dagny Brynjarsdottir – Fanndis Fridriksdottir, Harpa Thorsteinsdottir, Rakel Hönnudottir – Margret Lara Vidarsdottir.

Tipset: 80–20 i svensk favör.

* Tyskland–Italien
Myresjöhus Arena, Växjö, i morgon söndag 18.00

Tysklands nya, unga lag har varit ojämnt hittills. Många av spelarna ingick i det lag som spelade final i F20-VM i fjol, som också var ganska ojämnt. När de fick tidig utdelning spelade de makalöst fin fotboll. När de inte gjorde mål i sin startoffensiv var de däremot inte lika imponerande.

Minns bland annat att de krossade USA i gruppspelet. 3–0-segern var i underkant. Men i finalen förvaltade de inte sina chanser, och i stället kunde USA kontra sönder tyskorna. Det blev ju amerikansk 1–0-seger där.

Det stämmer väl med det tyska lag vi har sett i EM. Mot Island spelade de stundtals uppvisningsfotboll. I matchen efter föll de för första gången på 17 år i en EM-match, 1–0 mot Norge.

Så om Tyskland får hål på Italien på ett tidigt skede lär det kunna bli stora siffror. Annars kan faktiskt italienskorna skrälla. Tyskornas vänsterförsvar känns inte hyperstabilt, och Melania Gabbiadini är en av turneringens allra bästa högeryttrar.

Frågan är hur Silvia Neid resonerar kring sin startelva. Nu när Jennifer Cramer och Lena Goessling åter är tillgängliga gissar jag att hon går tillbaka till de spelare som krossade Island. Fast säker är jag inte. Det skulle kunna bli ett gäng förändringar efter förlusten – även om den inte verkade tynga tyskorna speciellt mycket.

Stämmer det Antonio Cabrini sa inför Sverigematchen så är mittbacken Laura Neboli redo för spel hos Italien. Det lär vara betydelsefullt, då hon håller till i Duisburg och känner till alla de tyska anfallsspelarna. Hon ersätter alltså troligen Roberta d’Adda i mittförsvaret.

Annars lär Italien spela med samma lag som besegrade Danmark med 2–1 i förra veckan. För även om Elisa Camporese åter är spelklar tycker jag att Sandy Iannella var så bra mot danskorna att jag tror att hon åter får förtroendet.

Troliga startelvor:
Tyskland: Nadine Angerer – Leonie Maier, Saskia Bartusiak, Annike Krahn, Jennifer Cramer – Lena Goessling, Nadine Kessler – Lena Lotzen, Dzsenifer Marozsan, Melanie Leupolz – Celia Okoyino da Mbabi.

Italien: Chiara Marchitelli – Elisa Bartoli, Laura Neboli, Cecilia Salvai, Raffaella Manieri – Alessia Tuttino, Daniela Stracchi – Melania Gabbiadini, Alice Parisi, Sandy Iannella – Patrizia Panico.

Tipset: Tyskland är favorit till 75–25.

 * Norge–Spanien
Guldfågeln Arena, Kalmar, måndag 18.00

Det här är den på förhand klart mest ovissa kvartsfinalen. Det är två helt olika spelstilar som möts, och jag tror att det här passar Norge bäst.

Spanien kommer att rulla runt bollen, medan norskorna lugnt kan få koncentrera sig på kontringar. Det borde passa dem bra. Norskorna har varit imponerande stabila i defensiven, vilket trots allt är ganska oväntat. Målvakten Ingrid Hjelmseth har utstrålat säkerhet, och hon har ju faktiskt inte släppt in ett enda spelmål.

Känslan har ju varit ett tag att Norge håller på att bygga något bra. Det bör minst leda till brons i EM.

För Spanien är det en framgång att ha nått kvartsfinal. Känslan är att de har blivit lite sämre för varje match, och att de är nöjda med att ha avancerat ur gruppspelet.
Å andra sidan kan de spela avslappnat nu, för medalj vore klart mer än vad någon hade förväntat sig från dem.

När det gäller startelvorna är de inte helt självklara. Spanien har roterat en aning. Men jag tror att de gör som mot Ryssland, alltså satsar på att ha med sina båda 90-talister Alexia Putellas och Vicky Losada i startelvan.

Hos Norge fick Even Pellerud angenäma problem när en reservbetonad uppställning besegrade Tyskland. Jag tror dock att han återgår till det lag som slog Holland i andra omgången. Här känner jag mig dock väldigt långt ifrån säker.

Apropå inget är det anmärkningsvärt att Ingvild Isaksen bokförts för segermålet mot tyskorna när det är så tydligt att Elise Thorsnes, om än ofrivilligt, är sista norska på bollen.

Troliga startelvor:
Norge: Ingrid Hjelmseth – Maren Mjelde, Trine Rönning, Marit Fiane Christensen, Toril Akerhaugen – Caroline Graham Hansen, Solveig Gulbrandsen, Ingvild Stensland, Ingvild Isaksen, Kristine Hegland – Ada Stolsmo Hegerberg.

Spanien: Ainhoa Tirapu – Marta Torrejon, Ruth Garcia, Irene Paredes, Elisabeth Ibarra – Silvia Meseguer, Vicky Losada – Alexia Putellas, Jennifer Hermoso, Adriana Martin – Veronica Boquete.

Tipset: Jag ser Norge som knapp favorit till 55–45.

* Frankrike–Danmark
Linköping Arena, måndag 20.45

Frankrike blev enda fullpoängaren i gruppspelet, medan Danmark lottades vidare efter att bara ha tagit två poäng.

Utgången av den här matchen borde alltså vara självklar. Inte minst med tanke på att Frankrike har massor av matchvinnare, medan Danmarks problem är just att man saknar en utpräglad spjutspets.

Fast det finns ett stort MEN här. Frankrike har ju aldrig tagit en medalj i landslagssammanhang. I tre raka mästerskap har de fallit på målsnöret. Nu borde det inte vara möjligt. Men efter att ha sett fransyskorna på ett närmast absurt sätt rada upp missade målchanser i tidigare medaljchanser inser jag att de har en mental barriär att besegra här.

Får fransyskorna hål på danskorna bör det här alltså bli en enkel historia. Men för varje minut som Danmark håller nollan kommer det mentala spöket att växa bland de franska spelarna.

Och jag har sett Danmark ge toppländer bra matcher förr. De har ju flera riktigt bolltrygga spelare, med Katrine S Pedersen och Pernille Harder i spetsen. Frågan är dock om Kenneth Heiner-Möller kör vidare på det lag han hade i början av turneringen, eller det han spelade mot Finland. Jag tror att han återgår till samma startuppställning som mot Sverige och Italien.

Hos Frankrike slutar jag inte att förvånas över att inte förbundskapten Bruno Bini bygger sitt lag kring Lyons centrallinje, utan att spelare som Louisa Necib, Elodie Thomis, Eugenie Le Sommer och Amandine Henry ofta är bänkade från start.
Henry lär inte få spela alls i slutspelet. För övriga tre finns det nog en plats i startelvan, och jag gissar att Necib får den, men det kan lika gärna bli Le Sommer, som är trea i EM:s poängliga med två mål och två assist.

Troliga startelvor:
Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Laure Boulleau – Sandrine Soubeyrand, Elise Bussaglia – Louisa Necib, Camille Abily, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Danmark: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Line Röddik Hansen, Christina Öyangen Örntoft, Mia Brogaard – Sofie Junge Pedersen, Katrine S Pedersen – Katrine Veje, Mariann Gajhede Knudsen, Johanna B Rasmussen – Pernille Harder.

Tipset: Fransyskorna är hela EM:s guldfavoriter nu. Därmed är de förstås också jättefavoriter i den här matchen, 90–10.

Trevliga danskor, reklam – och Ogimi

Det är mycket EM nu. I dag har jag hälsat på Danmarks EM-trupp i Floda, och letat EM-feber i Göteborg.

Dessutom har jag jobbat på texter till två tidningar. Det är mycket att skriva de här dagarna innan avspark, något som gör att bloggen har kommit i andra hand. Så riskerar det för övrigt att bli ganska ofta under mästerskapet.

Men något eller några inlägg per dag skall jag nog orka sätta ihop.

Besöket hos danskorna var för övrigt trevligt. De har inte samma hårda mediefilosofi som Sverige, utan alla spelare och ledare var tillgängliga – precis som jag tycker att det skall vara. Jag pratade med Line Röddik Hansen, Pernille Harder och förbundskapten Kenneth Heiner-Möller. Tre trevliga bekantskaper.

Den texten sparar jag dock till onsdagens tidning. I morgon presenterar jag vår svenska trupp i tidningen. Huvudtexten har fokus på 90-talisterna. Där har jag tagit hjälp av Calle Barrling – som också var en trevlig bekantskap.

Vid lunchtid var jag inne vid Gamla Ullevi för att hämta ut min ackreditering. Då passade jag även på att ta en promenad i ett hett Göteborg. Varmt var det, men knappast av EM-feber. För någon sådan kan jag väl inte säga att jag hittade varken på Avenyn eller i Nordstan. Även om det syns på ganska många ställen att mästerskapet är på gång.

EM-reklam på Avenyn.

EM-reklam på Avenyn.

Apropå reklam har Ica spelat in en ny reklamfilm med Kosovare Asllani. Den har jag kikat på ett par gånger i dag. För visst är den bra? Även om Asllani kanske inte är aktuell för Dramaten.

I dag kom för övrigt den andra EM-bibeln – Aftonbladets. Spontant blev jag nog allt lite besviken när jag bläddrade igenom den. Kanske framför allt för att även de har lyckats få med fel slutspelsträd. Det är förstås inte godkänt.

Textmässigt verkar bilagan dock ambitiös. Så jag återkommer med betyg när jag tagit del av reportagen.

Delvis utanför EM har två mindre ligor lyckats med prestigevärvningar de senaste dagarna. Först var det Europas bästa målvakt Nadine Angerer som väljer att spela i Australiens W-league i vinter, för att sedan flytta vidare till NWSL nästa år. Det kan man läsa om här. Vilken klubb Angerer kommer att spela för i W-league är inte klart.

Yuki Ogimi

Yuki Ogimi, tidigare Nagasato

I dag är det engelska WSL som gjort en prestigevärvning. Som det ryktats om ända sedan mars månad lämnar Japans stjärnforward Yuki Ogimi Turbine Potsdam för Chelsea. Hon byter således svensk klubbkompis från Antonia Göransson till Sofia Jakobsson. Det är en övergång som kraftigt försvagar Potsdam, samtidigt som den lyfter Chelsea – som ju inlett serien lite halvdant.

Som bekant vann ju Ogimi skytteligan i Frauen-Bundesliga i vintras på 18 mål. Jag gissar att Potsdam tänker fylla luckan med norska stjärnskottet Ada Stolsmo Hegerberg. 18-åringen är verkligen en vass straffområdesspelare, och utpräglad målskytt. Men är hon redo att ersätta Ogimi redan nu?

Tyskland, Danmark, F17 och Wambach

Under den midsommarledighet jag tog från bloggandet hände det en del intressant i damfotbollsvärlden.

Bland annat har Tyskland och Danmark presenterat sina EM-trupper och Abby Wambach har blivit tidernas bästa målskytt på landslagsnivå.

Här är en genomgång av de viktigaste händelserna under midsommarhelgen:

* Trots att Europamästarinnorna Tyskland på grund av skador saknar sex spelare som hade varit högaktuella för lagets startelva så ser jag ändå tyskorna som de största guldfavoriterna i EM.

Tyskland genomgår en stor generationsväxling, men trots det känns truppen grymt stark. Kul också att förbundskapten Silvia Neid vågar satsa på framtiden i form av sju spelare från fjolårets starka finallag i F20-VM, samt dessutom den talangfulla 95:an Sara Däbritz.

Här är hela truppen:

Målvakter: 1) Nadine Angerer (Frankfurt), 12) Almuth Schult (Wolfsburg) och 21) Laura Benkarth (Freiburg).

Backar:
2) Bianca Schmidt och 3) Saskia Bartusiak (Frankfurt), 4) Leonie Maier (Bayern München), 5) Annike Krahn (Paris Saint-Germain), 15) Jennifer Cramer (Turbine Potsdam) samt 17) Josephine Henning och 22) Luisa Wensing (Wolfsburg).

Mittfältare:
6) Simone Laudehr, 7) Melanie Behringer, 18) Svenja Huth och 19) Fatmire ”Lira” Bajramaj (Frankfurt), 8) Nadine Kessler och 20) Lena Goessling (Wolfsburg), 14) Isabelle Linden (Bayer Leverkusen) samt 16) Melaine Leupolz och 23) Sara Däbritz (Freiburg).

Anja Mittag

Anja Mittag

Forwards:
9) Lena Lotzen (Bayern München), 10) Dzsenifer Marozsan (Frankfurt), 11) Anja Mittag (LdB FC Malmö) och 13) Celia Okoyino da Mbabi (klubblös – på väg bort från Bad Neuenahr)

En av de tyska spelare som missar EM är knäskadade Kim Kulig. Det har visat sig att hennes skada är värre än beräknat, och det står klart att Frankfurts mittfältare missar hela säsongen 2013/14. Stackars Kulig har verkligen inte haft det så kuligt sedan hon drog av korsbandet i VM-kvartsfinalen mot Japan 2011.

* I den tyska truppen finns tre spelare som i år representerat SC 07 Bad Neuenahr. Men i midsommarhelgen stod det klart att den krisdrabbade klubben kommer att tvingas dra sig ur Frauen-Bundesliga.

Därmed står det klart att alla klubbens elitspelare kommer att lämna. Av landslagsspelarna Schult, Maier och Okoyino da Mbabi har de två förstnämnda redan klart med nya klubba – se ovan. För forwardsstjärnan Mbabi spekuleras det kring Frankfurt och Paris SG.

Bad Neuenahrs olycka blir Sindelfingens lycka. Vårens nästjumbo får nämligen friplatsen, och hänger således trots allt kvar i Frauen-Bundesliga.

Den andra ligaklubben som är i ekonomisk kris, Duisburg, blir dock kvar i högsta ligan. De har fått in nog med pengar för att klara nästa säsong.

* Så till vår premiärmotståndare Danmark, som presenterade sin EM-trupp i fredags. Om Tyskland genomgår en generationsväxling är det inget mot vad som händer i vårt sydvästra grannland.

Truppen innehåller 14 nya spelare jämfört med EM för fyra år sedan. Förbundskaptenen Kenneth Heiner-Möller tycker att den trupp som anförs av Linköpings spelgeni Pernille Harder är så stark att han i det här klippet säger att han tror att danskorna till och med kan vinna EM:

”Ja, det tror jag… …Men i första hand är målet att gå vidare som etta eller tvåa ur vår grupp.”

Här är hela den danska truppen:

Målvakter:
1) Stina Lykke Petersen (Bröndby), 16) Cecilie B Sörensen (B93/HIK/Skjold) och 22) Katrine Abel (Taastrup).

Line Röddik Hansen

Line Röddik Hansen

Backar:
2) Line Röddik Hansen (Tyresö), 4) Christina Öyangen Örntoft, 14) Malene Marquard Olsen, 18) Theresa Nielsen, 19) Mia Brogaard och 21) Cecilie Sandvej (Bröndby), 5) Janni Arnth Jensen och 12) Line S Jensen (Hjörring)

Mittfältare:
3) Katrine S Pedersen (Stabaek), 6) Mariann Gajhede Knudsen (Linköping), 8) Julie Rydahl Bukh och 9) Nanna Christiansen (Bröndby), 11) Katrine Veje (LdB FC Malmö), 13) Johanna B Rasmussen (Kristianstad), 15) Sofie Junge Petersen samt 20) Sine Hovesen (Hjörring).

Forwards:
7) Sanne Troelsgaard (Bröndby), 10) Pernille Harder (Linköping) samt 17) Nadia Nadim och 23) Karoline Smidt Nielsen (Hjörring).

den här länken finns för övrigt videopresentationer av huvuddelen av de danska spelarna. Klicka på bilderna så startar videoklippen. Sedan gäller det att vara på helspänn, för annars är risken att man inte förstår språket…

Danskorna genrepade mot Island i torsdags i Viborg. Det blev seger med 2–0, efter mål av Nadim och Rydahl Bukh. Enligt den här rapporten var det dock den före detta Viborgspelaren Harder som var planens gigant. Hon hade assist till båda målen.

Här är för övrigt även matchrapporten från det danska förbundets hemsida. Där framgår att man spelade så här: Lykke Pedersen – Nielsen, Örntoft, Röddik Hansen, Brogaard – Pedersen, Gajhede (Smidt Nielsen, 80), Nadim (Jensen, 46) – Veje, Harder (Troelsgaard, 80), Rasmussen (Rydahl Bukh, 46).

Abby Wambach värmer upp

Abby Wambach

* Abby Wambach behöver inte jaga Mia Hamm längre. För nu är Wambach världens bästa landslagsmålskytt genom tiderna.

Wambach, som ju korades till världens bästa spelare 2012, gjorde alla USA:s fyra mål i den första halvleken när USA slog Sydkorea med 5–0 (4–0).

Se dem på det här klippet. I och med de fyra målen står Wambach numera på 160 landslagsmål – fler än någon annan spelare i världen. Den tidigare rekordhållerskan Mia Hamm stannade på 158.

I övrigt fortsätter Pia Sundhage:s efterträdare Tom Sermanni att testa vilt. Han hade bytt stora delar av det lag som några dagar tidigare vann med 4–1 mot samma sydkoreanska lag. Tre damallsvenska spelare fick speltid. Tyresös Meghan Klingenberg startade, och spelade i 52 minuter. Klubbkompisen Christen Press bytte av Wambach sex minuter senare, och Göteborgs Yael Averbuch spelade de sista 19 minuterna.

* Det är 14 dagar till EM i dag. Men redan på fredag klockan 14.15 spelar vi EM-final. Det är F17-landslaget som möter Polen i en match som direktsänds av Eurosport.

Det svenska laget slog Spanien i semifinalen efter straffläggning. Det var 2–2 efter ordinarie tid. Stina Blackstenius och Jennifer Karlsson gjorde Sveriges mål. Svenskorna verkar ha varit extremt effektiva, då Uefas officiella statistik visar 9–2 till Spanien i avslut mot mål, och 22–3 i avslut totalt.

Intervjuer efter segern finns på det här klippet.

Noterbart att det är Sverige, Spanien, Polen och Belgien som spelar slutspel i F17-EM. Framför allt är det roligt att nya nationer som Polen och Belgien visar framfötterna. Och det är högst förvånande att inget av Tyskland, Frankrike, Norge, Danmark eller England finns med.