Linköpings lagkapten Janni Arnth har skrivit på för Arsenal och hon lämnar därmed östgötarna efter 4,5 säsonger.
Det är förstås ett tungt tapp för LFC som har haft allt annat än kontiniutet i sin trupp de senaste åren. Fram till och med SM-guldet 2016 var klubbens framgångsrecept just att man lyckades behålla sina bästa spelare.
Efter guldet har det sett helt annorlunda ut. Kvar från guldlaget för två år sedan kommer man bara ha enstaka spelare nästa år. Under kontrakt är Tove Almqvist (13 matcher 2016) och Wilma Thörnkvist (1 match). Sannolikt blir dessutom Emma Lennartsson (16 matcher) kvar i klubben.
Want to find out more about our new signing, #J4NNI?
Som många av er redan har märkt finns det nu en Silly seasonsida här på bloggen. Klicka in via menyn ovanför det här inlägget.
I kväll är det dags för Fotbollsgalan. I ett tidigare inlägg har jag gått igenom och tippat vilka som får priserna. Som framgår av inlägget är Nilla Fischer min vinnare av diamantbollen. Jag tror att Kosovare Asllani är huvudmotståndare, samt att även Caroline Seger och Elin Rubensson kommer att vara uppe till diskussion.
Efter toppmötet mellan Göteborg och Rosengård i lördags pratade jag med några av huvudrollsinnehavarna. Det har ju hunnit gå någon dag, men vissa saker är ju fortfarande aktuella.
Noterbart för övrigt att både Göteborg och Rosengård har kvar varsin tävlingsmatch den här säsongen. Göteborg spelar i svenska cupen borta redan i morgon, borta mot Lidköping. De senare får alltså bara en vilodag mellan avslutningsomgången i elitettan och cupmatchen. Det känns lite konstigt.
För Rosengård väntar ju det viktiga bortamötet med Slavia Prag i Champions League på torsdag. Då behöver Malmöklubben vinna med två måls marginal för att vända 3–2-förlusten från hemmamatchen.
Caroline Seger
Just Champions Leaguematchen var förstås en av de saker som kom upp med Caroline Seger i lördags. Hon sa:
”Vi har ett jobb att göra, definitivt. Antingen kan vi avsluta den här säsongen med ingenting, eller kan vi avsluta med någonting. Det är klart att det är oerhört tufft mentalt, men det är bara att ladda om.”
Så här beskrev hon 4–2-förlusten i Göteborg:
”Vi får en bra start på andra halvlek efter en katastrofal första halvlek där vi släpper in två mål som jag inte vet vad jag skall säga om. Det är bara dåligt. I andra halvleken skapar vi tillräckligt för att döda matchen, eller åtminstone vända den. Men nej, i dag storspelar deras målvakt och vi släpper in fyra mål. Ibland är inte fotboll rättvist.”
Hon får en fråga om alla målchanser Rosengård hade vid ställningen 2–2.
”Jag tycker att det genomsyrar hela året för oss. Vi har gått upp och ner och det har inte alltid varit stolpe in. Och bra lag har tur…”
På ett par följdfrågor säger hon:
”Vi behöver spela matcherna som om de vore vår sista, och det gjorde vi inte förrän efter en halvlek. …
Vi trycker på otroligt mycket i andra halvlek, vi känner ju otroligt mycket att vi vill vinna matchen. I sådana lägen tänker man inte på en andraplats. Vi har tillräckligt mycket för att vinna matchen, då tror jag att man går för det också.”
Seger ombads även kommentera vilka kvaliteter som gör att Piteå tog hem guldet:
”Det är väl att de har varit mer jämna, sett över hela året. Klart att de också har tappat poäng, men i flera lägen där de har sett ut att tappa poäng har de ändå vunnit, vilket jag vet att vi inte har gjort. Sedan spelar de ju en helt annan fotboll. Det är fantastiskt roligt för Piteå, och jag tycker att det är kul, och gläds med dem naturligtvis, och de är väl värda det. Men jag tycker att vi spelar den finaste fotbollen när vi är bra. … Men man vinner inte serien för att man tur, utan det var ett bra år för Piteå och det är bara att gratulera”
En stund senare pratade jag med Jonas Eidevall. Först konstaterade jag att Rosengård flera gånger var millimetrar från guldet – men slutade ändå trea.
”Det är surt. Men de förutsättningarna visste vi på förhand, att de fanns ett oavgjort resultat som gav Champions League-plats, men inte nödvändigtvis ett guld. Men det var en stor tydlighet från min sida att vi skulle gå för att vinna guld. Och inte slå oss till vakt om en Champions League-plats, hur viktig den än är så är det inte den mentaliteten jag vill ha.”
Så här kommenterade han den anstormning Rosengård stod för i den andra halvleken:
”Vi har verkligen chanser att göra 3–2. Men totalt sett över säsongen har vi krävt för många målchanser för att göra mål. Man säger att det jämnar ut sig ibland, men inte nödvändigtvis över en säsong, utan över mer tid. … Men det var väldigt, väldigt frustrerande. Framför allt lider jag med tjejerna som verkligen gick ut och gav det en bra chans i den andra halvleken. … Jag tycker att vi har en spelartrupp som har jobbat väldigt, väldigt hårt. Och totalt sett tycker jag att vi har presterat en bra fotboll över säsongen, men vi har verkligen inte haft marginalerna med oss i damallsvenskan det här året. Räknar jag chansstatistik har vi vunnit den i 21 av 22 matcher.”
Efter lite snack om vad som gick fel i den första halvleken (framför allt för ensidigt spel på vänsterkanten och för stor passivitet i straffområdet) kom Eidevall själv in på årets sista match.
”Det är på torsdag, det är Slavia Prag och vi måste se till att göra det bästa för att ta oss vidare.”
Så bad jag honom säga några ord om de svenska mästarinnorna:
”Stort grattis till Piteå. Stellan är en tränare jag har massiv respekt för, som liksom dag ut och dag in gör ett stort stycke bra tränargärning. En spelartrupp som är lojal och som vill vara ute och tävla varje träning och match. Så stort, stort grattis till Piteå. De har gjort en jättebra säsong och det är stor skillnad på Piteå jämfört med när jag var i damallsvenskan senast. De var ett 4–4–2-lag som spelade med raka linjer och väntade på motståndarnas misstag och som verkligen spelade en fysisk, kraftfull framorienterad fotboll. De har utvecklat sitt spel den här säsongen och även som jag förstod, stora delar av den förra. Också ett stort grattis till Göteborg. Jag tycker att de tillsammans med oss har varit det bästa offensiva laget i serien. De avgörande matcherna här har de ju närmast visat upp en klinisk effektivitet. Det är också en tränare och en spelartrupp som gjort ett väldigt bra jobb.”
Loes Geurts
Så till Göteborg, där jag inledde att prata med den storspelande målvakten, Loes Geurts, som var lyrisk över segern och andraplatsen.
”Helt magiskt, underbart. Jag är så glad att vi vinner och hur vi vinner och ja… jag är bara glad. Vi har gjort det bra, vi har gjort det vi ville göra så det får vi vara väldigt nöjda med.”
Hon var förstås också väldigt nöjd med att hennes lagkompisar på de två sista omgångarna hade nio avslut inom ramen – och att alla blev mål.
”Ja, det är så skönt när man har forwards som gör mål på sina chanser.”
Att hon själv hade mycket att göra kommenterade hon så här:
”Ja, i andra halvlek speciellt. De kom med mycket folk och pressade på. Men det är kul om man vinner. Det var nog en av mina bättre matcher, kanske. Jag tycker ändå att jag har gjort viktiga räddningar i avgörande lägen i flera matcher. Jag känner att jag har gjort en bra säsong.”
Så fick hon en fråga om fortsättningen, hennes kontrakt löper ut nu.
”Vi snackar. Vi kommer nog att lösa det. Champions League vill man ju spela. Jag har gjort det med PSG och med AZ i Holland. Med AZ kom vi inte så långt, men med PSG nådde vi finalen. Jag spelade inte då, men jag var ju ändå med.”
Elin Rubensson steget före Petra Johansson
En annan som spelat i Champions League är Elin Rubensson. Jag hoppade in i intervjun av henne just när hon fick en fråga om vilka chanser Göteborg har i Europaspelet nästa år.
”Oj, så långt har vi inte riktigt tänkt ännu. Men fortsätter vi med den träningen vi har med Marcus (Lantz) och Jörgen (Ericson) och den spelidén vi har – jag tycker att vi har rätt spelare till den spelidén – tror jag att det kan gå långt. Sedan får vi se, det var länge sedan Göteborg var ute i Europa. Vi får jobba hårt.”
Sedan fick hon frågor om hur hon ser på säsongen för laget och för egen del:
”Jag är fantastiskt nöjd. Det har gått lite upp och ner, men vi har rest oss hela tiden och varit starkast när det gäller. Vi har hela tiden vetat vilken potential vi har. Stundtals spelar vi fantastiskt fin fotboll. … Jag har väl haft min bästa säsong i karriären. Det känns som att jag har hittat min roll i laget och verkligen fått ut mitt spel. Men det är lätt att få det när man spelar så bra som lag, vi tar fram varandra tycker jag.”
Hon får en fråga om hon blir kvar, eller om hon kan tänka sig att eventuellt flytta utomlands.
”Jag har skrivit fem år, så ni lär se mig här i framtiden också. Jag kände att jag trivs så himla bra, och med allt runt omkring. Jag har väldigt mycket vid sidan också som krävs för att jag skall bli en bra fotbollsspelare.”
Kan Göteborg bli en stormakt inom damfotbollen?
”Ja, potentialen finns. Spelare vill komma hit. Vi har en grym trupp, vi har en jättebra ledarstab. Och Göteborg som stad är ju lockande, så det tror jag absolut.”
Rebecka Blomqvist
Slutligen bytte jag några ord med matchvinnaren Rebecka Blomqvist, som hade svårt att resa sig efter sitt segermål och byttes ut strax efter.
”Det var riktigt skönt. Det är klart att det var tufft när de gjorde 2–2, vi kände att de hade vittring på 3–2 också. De var lite halvnära några gånger. Vi tackar Loes för mycket – och stolpen och ribban och allt var det var. Men vi visade att vi behöver ett läge så blir det mål. Och sedan gör vi ytterligare ett, så det var riktigt skönt alltså.”
Ni har haft grym effektivitet i de sista omgångarna.
”Precis. För några matcher sedan sa vi att vi måste höja effektiviteten, och nu har vi gjort det. Och då blir det en hel del mål, också.”
Har Piteå bjudit in dig till guldfesten?
”Nej, inte än. Men de kan ju faktiskt tacka oss lite grand. Men vi är nog väldigt glada båda lagen i dag. Det här var vad vi hade i egna händer, och vi klarade att göra det. Vi är jätteglada över en Champions Leagueplats, med ett nybygge som vi har i år är det väldigt, väldigt bra, tycker jag. Jag är glad för Piteås skull och jag är glad att vi kom tvåa.”
Hon ställs mot faktum att laget låg på nedflyttningsplats för ett år sedan.
”Vi säkrade ju kontraktet i näst sista matchen, tror jag. Så det är lite skillnad från förra året, och det är skillnad på känsla också. Vi är riktigt glada för det här alltså.”
Så här säger Blomqvist om att hon slutar som delad tvåa i skytteligan ihop med Anna Anvegård, båda på 14 mål.
”Blev vi delad tvåa? Det är bra, jag gillar henne, så det är lugnt. Vi är bra vänner, så vi kan dela på den. Hoppas hon säger samma… Jag har gjort fyra mål vardera de senaste två säsongerna och visste inte om jag skulle få spela, eller var jag skulle få spela, så jag är jätteglad att jag har fått spela och att målen har kommit också.”
Jag pratade aldrig med Anja Mittag. Hon hade bråttom förbi journalisterna. Men hon kom faktiskt ner till pressrummet en stund senare och frågade om det var någon som ville prata med henne. Det tycker jag är värt ett omnämnande, för det hör verkligen inte till vanligheterna.
Jag har scannat av Twitter för att läsa kommentarer till Piteås SM-guld. Huvudsakligen handlar det om gratulationer. Men innan jag radar upp dem rekommenderar jag att man kollar det här Instagraminlägget från ögonblicket när Piteås spelare inser att de kommer att vinna SM-guld.
Att @PIFdam vinner SM-guld 2018 är faktiskt rent fantastistiskt! Sett till truppens flärd, tradition, ekonomi, rutin, spelartapp och geografiskt läge så borde det vara omöjligt. Men Pitebor skiter i hur saker borde vara. Hanna Öberg i vintras, PIF nu – Piteås brudar skräller!
Vilken säsong… Grattis Piteå till SM guldet 🏆Tack till en fantastisk säsong och vi ses 2019. History has been made in Kristianstad and we keep moving forward 🧡 #KDFF
Får såna rysningar av Piteå som stad idag. Köer till arenan två timmar innan avspark för att få bästa plats, butiker håller stängt och allt bara kokar.
— Peter Liljegren Appelquist (@peterappelquist) October 27, 2018
Butiker…. 7eleven har normala fall öppet lördagar 12:00 – 14:00… så att allt är stängt idag är normalläge!
Grattis, @PIFdam ! Grymt imponerad över er säsong och speciellt avslutningen! Hade väl nästan gett upp hoppet efter förlusten mot Rosengård, men så glad att jag hade fel. #twittboll#Piteå
Hela mitt norrländska jävla hatthuvud av för Piteå IF! Enormt stort grattis – och lika stort och innerligt tack för det ni gjort för vår del av landet.
I mitt jobb får jag balansera hur jag kommenterar idrottsprestationer. MEN, idag är jag otroligt subjektiv och hyllar med emfas Piteå IF:s fantastiska prestation!! För mig var det en stark känslomässig upplevelse att som Pitebo vara på plats och se min moderförening ta SM-guld! pic.twitter.com/CKyG0e4nUo
👑🏆🥇Hearty congratulations to our reliable defender Faith Ikidi an winnning the Swedish women's championship title with Pitea IF @PIFdam today. Kudos, our amazing champ! @Ikidifaith 💃💃💪👏 pic.twitter.com/AYiKtuesta
Gran proyecto, grandes profesionales y grandes personas. Para nosotros que haya ganado el @PIFdam la liga sueca es como si el @AthleticClub ganase la nuestra. Dos veranos seguidos alli nos hizo enamorarnos de Pitea. Zorionak Felicidades. https://t.co/85bPIftDZL
We love fairy-tales in football, and @PIFdam's 2018 Damallsvenskan season might well have been written by Hans Christian Andersen https://t.co/sClygPl9JB
Hoppas alla förstår hur sjukt det är att Piteå, oavsett hur det här slutar, just nu är svenska mästare. Såg bara grönt gräs ett par månader om året de år jag bodde där men damlaget var redan då en källa till stolthet.
När jag började bevaka Piteå IF spelade de i division 2 och var inte ens bäst i kommunen. Nu tronar de över Sverige. Noggrannhet, skicklighet och hängivenhet kommer alltid ge resultat. Det är en upplyftande tanke för alla klubbar.
Damidrotten i Norrbotten. Framgångarna, publikstödet, förutsättningarna och engagemanget. Piteå IF, Luleå Hockey, Luleå Basket, Boden handboll mfl. Man blir onekligen stolt. Det blir man.
Den här två sista omgångarna av @_OBOSDamallsv hoppas jag för evigt har dödat alla eventuella argument om att damfotboll inte har något underhållningsvärde! Pust! Det var svettigt i TV-soffan. Grattis @PIFdam och @goteborgfc. Tufft @FCRosengard Ni kommer garanterat igen! pic.twitter.com/IOtZTqbqMb
Det kanske e fel att hylla någon enskild en Gulddag som denna men jag vill hylla Piteås tränare Stellan Carlsson lite extra. I alla år har Carlsson och Piteå välkomnat vårt @TV4Sport@cmoresport team med varm hand. Du knöt näven, kämpade och vann. Grattis🏆
För ungefär en halvtimme sedan stod det även klart att det blir Hammarby IF som spelar i elitettan nästa år. Man gör det trots att man tagit 24 poäng. Det om något talar väl för att det är dags att utöka damallsvenskan med två lag så fort som möjligt.
Det är lite drygt sex månader sedan damallsvenskan 2018 startade. Inför avspark förutspåddes en jämn och oviss serie som skulle vinnas av Rosengård och där Kalmar skulle komma sist.
Med mindre än ett dygn kvar av årets serie vet vi att det verkligen har blivit en jämn och oviss serie. Vi vet också att den faktiskt till slut kan vinnas av Rosengård och att Kalmar kommer att komma sist.
På många sätt har årets upplaga varit den jämnaste damallsvenskan någonsin. Tidigare har det minsta avståndet mellan guld och nedflyttning varit 31 poäng – det var det 1991. Med en omgång kvar i år skiljer det 22 poäng mellan Malmölagen Rosengård och LB07 på första respektive elfte plats. Det kan alltså maximalt bli 25 poängs marginal mellan guld och nedflyttning i år.
Som jag har berättat tidigare har näst sista laget i damallsvenskan aldrig tidigare tagit så många poäng som det kommer att göra i år.
Det är också klart att vi kommer att få den längsta guldpoängen någonsin. Fyra gånger har man vunnit damallsvenskan på 49 poäng. Det handlar om Jitex 1989, Malmö FF 1993, Linköpings FC 2009 och LdB FC Malmö 2011. Egentligen vann Jitex serien 1989 på 34 poäng. Men det var med tvåpoängssystem. Omräknat till dagens poängupplägg hamnar de på just 49.
I år har Rosengård och Piteå 45 poäng och kan därmed som mest nå upp till 48. Det är alltså målskillnad som skiljer ettan och tvåan åt inför slutomgången i år.
Piteå IF
Endast en gång har damallsvenskans etta och tvåa slutat på samma poäng. Det var 2012 när Tyresö vann med 16 måls marginal före LdB FC Malmö. Då avgjordes ju serien dessutom i en direkt avgörande seriefinal i slutomgången. Fast då var det bara två lag i guldstriden, avståndet ner till trean Linköping var hela 16 poäng.
Däremot hade tre lag chansen på guldet inför slutomgången året innan, 2011. Fast inte heller då var det så tajt som i år. 2011 såg tabelltoppen efter 21 omgångar ut så här:
LdB FC Malmö +27 46
Göteborg +34 45
Tyresö +32 43
Umeå +20 41
Då spelade Malmö–Örebro och Tyresö–Göteborg i slutomgången. Där blev det dock aldrig riktigt spännande där Frida Nordin gjorde 1–0 till Malmö redan i andra minuten inför 3387 åskådare på Malmö IP. Till slut vann Malmö med 6–0 och tog guldet.
Och inför 3140 åskådare på Tyresövallen hade Göteborg 3–0-ledning redan i 19:e minuten. Göteborg vann till slut med 4–1 och blev tvåa.
I år har alltså seriemakarna lyckats få till rysarslut både i toppen och botten. Vem är vilka som är ansvariga för spelschemat vet jag inte, men de är värda någon fin bonus på oktoberlönen.
Här är förutsättningarna inför den slutomgång som har avspark 15.30 på lördagen. Om ni inte kan ta er till någon arena – vilket rekommenderas, sänds Göteborg–Rosengård på SVT1. För övrigt hade SVT 210 000 tittare på Rosengård–Piteå i måndags, vilket är en grymt bra siffra.
Guldstriden:
FC Rosengård 53–14 45
Piteå IF 36–23 45
Göteborg FC 50–25 44
Matcherna i sista omgången är: Göteborg–Rosengård och Piteå–Växjö.
FC Rosengård jublar
FC Rosengård tar guld om:
* De vinner mot Göteborg.
* De spelar oavgjort i Göteborg samtidigt som Piteå tappar poäng mot Växjö.
Piteå firar
Piteå IF tar guld om:
* De vinner mot Växjö samtidigt som Rosengård tappar poäng.
Göteborg gör vågen
Göteborg tar guld om:
* De vinner mot Rosengård samtidigt som Piteå tappar poäng mot Växjö.
Klart i guldstriden är att alla de tre inblandade lagen måste spela för att vinna sina matcher.
Noterbart är att det inte är jättemånga av de inblandade spelarna som faktiskt har vunnit ett SM-guld. Jag kan ha missat någon, men de jag kommer på är:
Piteå (3): Cajsa Andersson, Faith Ikidi och June Pedersen.
Göteborg (3): Pauline Hammarlund, Emma Pennsäter och Elin Rubensson.
Emma Pennsäter
Tilläggas bör ju att det där alltså bara gäller SM-guld. I Rosengård har ju i alla fall Fiona Brown, Simone Boye Sörensen och Sanne Troelsgaard vunnit titlar i sina hemländer. Och i Göteborg har Loes Geurts både vunnit EM-guld och sin hemmaliga.
Parallellt med guldstriden är det ju även en kamp om två platser i Champions League. Där gäller följande:
FC Rosengård tar en plats till Champions League 2019/20 om:
* De tar poäng i Göteborg.
* Om de förlorar i Göteborg samtidigt som Piteå förlorar mot Växjö.
Piteå IF tar en plats till Champions League 2019/20 om:
* De tar poäng mot Växjö.
* Om de förlorar samtidigt som Göteborg förlorar mot Rosengård.
Göteborg FC tar en plats till Champions League 2019/20 om:
* De vinner mot Rosengård.
* De spelar oavgjort mot Rosengård samtidigt som Piteå förlorar mot Växjö.
Utöver guldstriden är det ju precis lika dramatiskt i kampen kring nedflyttningsstrecket. Där har vi följande läge:
Matcherna i sista omgången är: Hammarby–Vittsjö och LB07–Djurgården.
Hammarby håller sig kvar i damallsvenskan om:
* De tar poäng mot Vittsjö.
* De förlorar mot Vittsjö samtidigt som LB07 tappar poäng mot Djurgården.
Vittsjö håller sig kvar i damallsvenskan om:
* De vinner mot Hammarby.
* De spelar oavgjort mot Hammarby samtidigt som LB07 tappar poäng mot Djurgården.
* De förlorar mot Hammarby samtidigt som LB07 förlorar mot Djurgården.
LB07 håller sig kvar i damallsvenskan om:
* De vinner hemma mot Djurgården.
* De spelar oavgjort mot Djurgården samtidigt som Vittsjö förlorar mot Hammarby.
Klart i bottenstriden är att alla de tre inblandade lagen klarar kontraktet vid egen seger. Alla har alltså sitt avgörande i egna händer.
Hur går det då?
Det är en bra fråga… Redan tidigt på säsongen slutade jag att tippa matcherna i serien eftersom jag tyckte att det närmast var omöjligt. Därför kommer jag inte att ge mig på något tips nu heller.
Nina Jakobsson
Klart är att Piteå har haft svårt att få till anfallsspelet i de båda matcher där man saknat Nina Jakobsson. Det kombinerat med att Växjö är ett väldigt ojämnt lag gör den matchen oviss.
Anja Mittag
Oviss är även drabbningen i Göteborg. Rosengård har pressen på sig, har haft det tuffaste schemat och skall spela på en tung gräsplan – för en sådan lär det bli efter fredagens massiva regnande på västkusten. Det som talar för Malmöklubben är Anja Mittag:s fina form. Hon har gjort sex mål på sina fyra senaste tävlingsmatcher och kan mycket väl bli tungan på vågen i guldstriden. För övrigt fick Rosengård guldjubla just i Göteborg 2014.
Rosengård firar SM-guldet 2014
Det som talar för Göteborg är lagets snabba och vassa djupledsspel, samt förstås att man har hemmaplan. Mot Göteborg talar ovanan vid den här typen av matcher. Klarar man pressen?
I botten har Hammarby och LB07 fördelen av hemmaplan. Men Vittsjö borde å andra sidan komma med massor av självförtroende efter storsegern senast.
Inga tips i dag alltså. Men jag tippade ju serien inför avspark, se länk i första stycket. Där hade jag Rosengård som etta och Göteborg som tvåa, och i botten hade jag LB07 och Kalmar på nedflyttningsplatserna. Den här svängiga säsongen kan alltså sluta precis som man trodde. Eller kan den?
17.30 i morgon har vi svaret på om det blir ytterligare svängningar i den sista omgången. Själv tänkte jag tillbringa eftermiddagen på Ullevi. Där får jag sällskap av Kronprinsessan Victorias pokal. Frågan är om den kommer att delas ut i Göteborg, eller om det kommer att höjas en kopia i Piteå.
Under söndagen blev det återigen tydligt, det vi vetat ett tag – ett riktigt bra lag kommer att tvingas ner i elitettan.
Vittsjö vann ju nämligen med hela 4–0 mot Eskilstuna och tog sig återigen upp över nedflyttningsstrecket.
I och med Vittsjös trepoängare ligger nu LB07 på nedflyttningsplats med 23 poäng. Som jag skrivit ett par gånger tidigare har bara ett lag åkt ut på fler, och det var klassiska Öxabäck/Mark som 1998 föll ur med 24 poäng. Men det året var det tre lag som fick lämna högsta serien.
Den tidigare högsta poängen för det lag som kommit näst sist är 20, vilket noterades av Mallbacken 1990. I år har alltså den noteringen redan slagits. För det är nu klart att det lag som följer Kalmar ner i elitettan antingen kommer att sluta på 23 eller 24 poäng.
Tittar vi på de tre lag som riskerar nedflyttning i år noteras:
Hammarby, 24 poäng, –7 i målskillnad. Har vunnit båda matcherna mot Göteborg och en mot Rosengård. Avslutar hemma mot Vittsjö.
Vittsjö, 23 poäng, +3 i målskillnad. Har vunnit båda matcherna mot Piteå och tagit en poäng av Göteborg. Riskerar att åka ut med plusmålskillnad. Har släppt in lika få mål som Kristianstad och bara ett fler än Göteborg. Har totalt tagit 14 poäng av lag på tabellens övre halva. Avslutar borta mot Hammarby.
LB07, 23 poäng, –16 i målskillnad. Har tagit poäng av Kristianstad och har en seger mot femma Linköping och två mot sexan Växjö. Avslutar hemma mot Djurgården.
Det kommer att kännas tråkigt vilket av lagen som än åker ur på lördag. Men värst tror jag att en nedflyttning skulle drabba Vittsjö. Även om jag vet att klubben är stabil och välskött blir det svårt att hålla kvar en slagkraftig trupp i lilla Vittsjö.
Det känns lättare för Hammarby och LB07, som båda har stora upptagningsområden, att få ihop slagkraftiga trupper även efter en degradering.
Det faktum att högst konkurrenskraftiga lag tvingas ur damallsvenskan tycker jag är ett mycket starkt argument för att utöka serien med två lag. Ett annat tungt argument är att årets båda medaljlag Kristianstad och Göteborg har varit akut nedflyttningshotade de senaste åren.
För två år sedan räddade Kristianstad sitt kontrakt först i sista omgången. Och för exakt ett år sedan låg nu guldjagande Göteborg på nedflyttningsplats. Det är alltså väldigt bra lag som varit indragna i nedflyttningskampen de senaste åren.
Nu är ju Göteborg i högsta grad med i toppstriden. Apropå den tänker jag i kväll sitta på Malmö IP och kolla in seriefinalen mellan Rosengård och Piteå. Det är ju en på alla sätt väldigt spännande match. Här är min syn på lagen, lagdel för lagdel:
Målvakter:
Både Zecira Musovic och Cajsa Andersson var uttagna i den senaste landslagstruppen. Där går Musovic före, och hon har också släppt in klart färre mål. Ändå tycker jag att Andersson varit den något stabilare totalt över säsongen. 0–1.
Backlinje:
Båda lagen spelar oftast med trebackslinje. Rosengård har släppt in 14 mål, medan Piteå har släppt in 22. Fördel Malmöklubben i defensiven alltså. Offensivt är June Pedersen:s fasta situationer ett vasst vapen för Piteå. Där har Rosengård ingen motsvarighet. Men lagdelen går ändå till Rosengård. 1–1.
Kantspelare: Ronja Aronsson är en favoritspelare, med god kreativitet och fin högerfot. Men Piteås kantspelare har inte gjort några mål, det har Rosengårds, med Fiona Brown uppe på fem stycken. Målen avgör i Rosengårds favör, 2–1.
Innermittfält:
Inget av lagen har någon riktigt konstruktiv spelare på centralt mittfält. Rosengård har passningsskickliga Caroline Seger, och Piteå kontrar med vassa bollvinnare i Ellen Löfqvist och Julia Karlernäs. Spelmässigt sett återigen en jämn lagdel. Men återigen avgör målen, den här gången i Piteås favör, mest beroende på Karlernäs huvudspel. 2–2.
Forwards:
En lagdel som går på knockout till Rosengård. Forwardarnas huvuduppgift är att se till att det egna laget gör mål. Kvartetten Nina Jakobsson, Cecilia Edlund, Andrea Norheim och Madelen Janogy har tillsammans gjort 19. Anja Mittag har på egen hand gjort 16. Lägg till åtta vardera från Iva Landeka och Sanne Troelsgaard samt fem från Lisa-Marie Utland och det står 3–2.
Tränare: Jonas Eidevall och Stellan Carlsson är två av seriens bästa tränare. Jag ger ändå poängen till Piteå, för jag tycker att Carlsson har kramat ut så nära det maximala det går ur Piteås trupp. Däremot känner man att Rosengård inte nått max av sin potential under säsongen. 3–3.
Utslagsfråga:
Det är alltså jämnt och öppet. Men det faktum att matchen spelas i Malmö, samt att alla Piteås fem förluster har kommit mot skånskt motstånd gör att jag ändå tippar i Rosengårdsfavör, 4–3.
Fast jag kan inte säga att jag är säker. Det är mer att jag hela säsongen har haft en känsla av att Rosengård till slut kommer att ta hem det. Den känslan har grumlats något av Malmöklubbens ojämna prestationer, där man varvat toppinsatser med ras som exempelvis veckans svaga insats i Champions League.
Och nu ligger pressen tung på Rosengårds lag. Man har den mest meriterade, dyraste och mest namnkunniga truppen, och man har varit den stora guldfavoriten hela vägen. Nu måste man sannolikt ta sex poäng mot Piteå och Göteborg för att motsvara förväntningarna. Pallar man trycket?
En trygghet är förstås att Anja Mittag har hittat storformen lagom till avgörandet. Ändå hade jag nog känt viss rädsla för Piteås fasta situationer och Göteborgs snabba omställningsspel om jag hade hetat Jonas Eidevall.
Om jag hade hetat Stellan Carlsson hade jag känt att jag trots allt slår ur underläge. Samtidigt hade jag nog känt att det kan vara nu eller aldrig som gäller – och det innebär ju en tung press även på en uppstickare.
Kungsbacka DFF vann med 6–2 i Västerås och är klart för damallsvenskan 2019. Grattis.
Det här är självklart bra för damfotbollen i västra Sverige, som totalt sett har känts underrepresenterad inom elitfotbollen i år. Personligen gillar jag det också, för det innebär ju att jag får fler damallsvenska matcher inom rimligt avstånd nästa år.
Uppflyttningen är lite oväntad eftersom klubben tappade tre av sina intressantaste spelare inför seriestart när Josefine Rybrink gick till Kristianstad, Ida Strömblad gick till Kalmar och Cornelia Kapocs till Ljusdal. Dessutom tappade man målvakten Fanny Lund och skyttedrottningen Karin Lundin under sommaren.
Jag har sett Kungsbacka en gång i år, det var i den tidiga seriefinalen mot Kif Örebro för två månader sedan. Då skrev jag bland annat så här:
”Den första halvtimmen var jag imponerad av Kungsbacka. Laget spelade rejält i defensiven och hade fart och kvalitet i anfallen. Så långt var det klasskillnad. Det tog inte många minuter att se vilket lyft Emma Kullberg är för hemmalaget. Från sin position som släpande innermittfältare styrde hon hela Kungsbackas lag.”
Sett till den halvtimmen är Kungsbacka en spännande nykomling i högsta serien. Inte minst var Kullberg klasser bättre än jag sett henne innan. Hon ledde verkligen laget.
Emma Kullberg
Övriga 60 minuter var dock inte lika imponerande, och känslan är att klubben skulle behöva minst fyra toppförvärv. En målvakt, en mittback, en central mittfältare och en forward.
Fast sannolikt finns det inga pengar till mer än någon enstaka ny toppspelare. För tyvärr är det omöjligt att skriva om Kungsbacka DFF utan att det blir ett längre avsnitt om ekonomi.
För om det hade funnits elitlicens i elitettan skulle nog knappast Kungsbacka spela i damallsvenskan 2019. Då hade det varit rimligare att klubben redan tappat sin elitlicens och blivit tvångsnedflyttad.
Kungsbacka har ju nämligen haft minussiffror på ekonomin sedan 2016. Jag vet inte den exakta situationen i nuläget, men den beskrevs som kris för en månad sedan och i slutet av juni var läget akut. I den här artikeln berättas om inställda löner till spelare och ledare samt att klubben behövde få in ungefär en halv miljon innan årsskiftet för att överleva.
Artikeln avslutas med att Christer Björkroth i klubbledningen får frågan om damallsvenskan.
”Det är vår dröm men vi kan inte gå upp med ett negativt kapital. Nu behöver vi allt stöd vi kan hitta. Bara att fler folk kommer till Tingbergsvallen och kollar när vi spelar hjälper oss rejält. Jag hoppas hela Kungsbacka vill stötta oss och damfotbollen.
Vad händer om ni inte får in pengarna?
Jag vågar inte ens tänka på det. Vill det sig illa så är det slutet för KDFF.”
Och i den här artikeln från när tränare Jamal El Moussaoui hoppade av i juli framgår att han hade informerats om att pengarna var slut redan innan seriestart. Vad jag har hört är El Moussaoui långt ifrån den enda som inte fått lön, klubben skall fortfarande ha ganska stora skulder till gamla spelare. Jag har även hört obekräftade uppgifter om att de haft svårt att ta sig till bortamatcher eftersom inga bussbolag har velat köra dem.
I somras kunde man även läsa om klubbens vanskliga läge i en krönika i Kungsbacka-Posten av min tidigare chef och kollega på Borås Tidning, Janne Hansson.
Förra hösten stod jag och pratade med just Hansson på Tingbergsvallen i samband med en Kungsbackamatch. Då kom en man fram som sade sig ha lösningen på klubbens ekonomi. Han och någon kollega hade nämligen skapat ett företag som skulle fixa stora sponsorer åt Kungsbacka och andra klubbar i Västsverige. Men inte heller det tycks ha hjälpt.
Kanske är det istället så att klubben tvingas använda de pengar de kommer att få från EFD till att betala av sina gamla skulder. Därmed får man hoppas att företagen i välmående Kungsbacka kommun öppnar sina plånböcker nu när man för första gången har ett eget lag i högsta fotbollsdivisionen.
Och det gäller nog för klubben att agera snabbt. Det är nu i svallet från avancemangets glädjevågor som det finns som störst möjlighet att jobba ihop en budget. Det är även nu man måste jobba på ett skapa ett intresse bland befolkningen i en kommun som hellre åker till Göteborg för att roa sig än stannar i hemkommunen.
Publikintresset i elitettan har också varit högst begränsat. Kungsbacka har ett snitt på 293 personer i år. Fast faktum är att fler än hälften av åskådarna är från en match, den mot Mallbacken nu i höst som lockade 1 882 till Tingbergsvallen.
På övriga matcher har snittet legat under 150 personer. Bland annat var jag en av 98 betalande åskådare på toppmötet mot Örebro i augusti. Det är alltså uppenbar risk att Kungsbacka kommer att tvingas till en lågbudgetsatsning i högsta serien nästa år.
Men innan dess skall klubben förstås fira sin största framgång hittills. Framför allt gläds man idag med duon Lina Gerhardsson och Mimmi Asperot som tillhört klubben ända sedan grundandet.
Lina Gerhardsson
Mimmi Asperot
Kungsbacka ser ut att få med sig Kif Örebro upp i högsta serien. Addison Steiner gjorde målet när närkingarna vann med 1–0 borta mot Kvarnsveden. Därmed behöver Örebro tre poäng på de tre matcher man har kvar att spela. Och det kommer Kif att klara.
Addison Steiner
I botten tog Ljusdal tre blytunga poäng genom 2–0-seger hemma mot Umeå. Segern tar hälsingarna upp över nedflyttningsstrecket.
Ljusdal kan alltså spela i näst högsta serien även 2019. Det gör nog däremot inte Jitex BK. Det mesta talar nämligen numera för att Mölndalsklubben inte går upp i år heller. Borgeby vann nämligen första kvalmötet med 3–0, vilket innebär brant uppförsbacke för Jitex inför nästa veckas hemmaretur.
Ett avancemang för Borgeby skulle antagligen passa som handen i handsken för FC Rosengård som har efterlyst en klubb i närområdet som man skulle kunna låna ut unga talanger till. Rosengård har ju bland annat ett spännande gäng 02:or som kanske hade mått bra av ett år i elitettan?
I dagens damallsvenska match säkrade Eskilstuna sitt kontrakt i högsta serien. Man vann med 1–0 mot Linköping efter att Sonia Okobi nickat in segermålet på hörna. Därmed ser inte mästarinnorna ut att ta medalj, vilket är något som inte hänt tidigare under damallsvenskans historia.
Nästa uppgift för LFC blir hemmamöte med PSG på onsdag. Det franska storlaget laddade upp för den drabbningen genom att vinna med 3–1 borta mot Metz efter underläge i paus. Storlöftet Marie-Antoinette Katoto gjorde alla tre målen i den andra halvleken – alltså ett tvättäkta hattrick.
Därmed går Katoto upp i skytteligaledning med sju fullträffar. Inte bra för Linköping att PSG:s måldrottning har hittat storformen. Tyvärr har jag inga uppgifter om vilka svenska spelare som fick speltid i PSG i dag.
Tillbaka till Kungsbacka. Kommunens bästa spelare heter Fridolina Rolfö. Hon är dock fortsatt skadad och ingick inte i Bayern Münchens matchtrupp i dag när laget vann med 2–1 mot Hoffenheim.
Till Norge, där suveränerna LSK var riktigt illa ute i dagens semifinal av norska cupen. Laget som vunnit alla 19 matcher i toppserien, och sedan länge är klara mästarinnor, låg under med 3–0 mot Röa i paus. Men LSK reste sig och vann efter straffläggning – eller straffekonk som de säger i vårt västra grannland.
Hvis du lurer på hvordan det ser ut å ligge under 3-0 etter 46 min, hente det opp igjen og vinne på straffekonk 👇 CUPFINALEN HERE WE COME 💛 pic.twitter.com/AMUcHDA9Vd
I Italien höll Stephanie Öhrström nollan när Fiorentina vann den italienska supercupfinalen med 1–0 mot Juventus. Ilaria Mauro gjorde matchens enda mål.
För andra gången i år vann alla de fyra högst placerade lagen i damallsvenskan i samma omgång.
Piteå klarade den svåra hemmamatchen mot Linköping och kommer därmed att på allvar vara med i guldstriden minst fram till och med bortamatchen mot Rosengård i Malmö. Troligen kommer Piteås guldchanser att leva ända in i slutomgången. Piteå är ju ett av två lag som har segern i egna händer.
Det andra är Rosengård, som fick med sig tre poäng hem från den luriga bortamatchen i Vittsjö. Även Göteborg tog tre poäng i dag, vilket innebär att guldhoppet lever vidare även för dem. Däremot kan Kristianstad nu sluta drömma gulddrömmar. De kan numera som bäst sluta tvåa.
Det skall sägas direkt att jag inte har sett någon av dagens matcher. De krockade med serieavslutningen för mitt lag. Men jag har sett höjdpunkterna, och från dem kan man ju konstatera att Piteå i dag hade lite hjälp av en olycklig målvaktsinsats från Linköpings 17-åriga debutant Julia Nyström vid det matchavgörande 3–2-målet.
Junioren fick vakta målet eftersom Stephanie Labbé är hemma i Kanada för att spela VM-kval och för att Matilda Haglund är skadad. Jag känner inte till omfattningen på Haglunds skada, men däremot vet jag att Labbés VM-kval pågår även under nästa damallsvenska omgång, så Nyström lär vara aktuell även för spel i nästa damallsvenska match. Man lider ju med henne, och det är bara att hoppas att hon kan skaka av sig dagens match.
I Piteå verkar tyvärr Johanna Rasmussen ha åkt på en ny knäskada. Rapporteringen på Radiosporten antydde att det kunde vara allvarligt. Hoppas att det var en felaktig analys, och att hon snart är tillbaka på planen igen. Både för hennes, LFC:s och Danmarks skull. Det stundar ju semifinal i VM-playoffet kommande vecka.
Rosengårds seger i Vittsjö gör att Vittsjö är under stor press i de tre avslutande omgångarna. Det är även Djurgården efter dagens förlust i Eskilstuna.
Här kan man ju faktiskt konstatera att seriemakarna har lyckats väldigt väl både med topp- och bottenstriden. I toppen har vi ju både Rosengård–Piteå och Göteborg–Rosengård i de tre avslutande omgångarna.
Här är spelschemat för våra guldkandidater:
Piteå IF 42 poäng, +13 i målskillnad
Kalmar (b), Rosengård (b) och Växjö (h)
Om Piteå tar sju poäng på de matcherna är guldet deras.
FC Rosengård 39 poäng, +34 i målskillnad Hammarby (h), Piteå (h) och Göteborg (b)
Troligen måste Rosengård ta maximala nio poäng för att vinna guldet.
Göteborg FC 38 poäng, +17 i målskillnad Växjö (b), Kristianstad (b) och Rosengård (h)
För att Göteborg skall kunna vinna krävs det inte bara att de själva tar full poäng, de måste också ha hjälp så att Piteå tappar poäng i två av de återstående matcherna. Det är kanske inte så sannolikt, men inte heller omöjligt. Dock skulle jag bedöma Göteborgs chanser till någon enstaka procent.
I botten vimlar det av inbördes möten mellan de inblandade lagen. Vittsjö har ju exempelvis kvar rakt igenom matcher mot lag som helt eller delvis är i riskzonen för nedflyttning.
Vilka lag finns då i den där riskzonen?
Just nu känns det som att det är Eskilstuna, Hammarby, Djurgården, Vittsjö och LB07 som riskerar att följa med Kalmar ner i elitettan. Kollar vi återstående schema för de lagen ser det ut så här:
Eskilstuna 25 poäng, –6 i målskillnad:
Linköping (b), Vittsjö (b) och Kalmar (h).
Det kan räcka med en poäng till för att säkra kontraktet, och klart är att det garanterat räcker med tre poäng till. Och de poängen tror jag att United tar. Fast det kanske är bäst att göra det i någon av de två nästkommande omgångarna, för med kniven mot strupen kan till och med en hemmamatch mot Kalmar vara skräckinjagande.
Hammarby 24 poäng, +1 i målskillnad
Rosengård (b), Växjö (b) och Vittsjö (h)
Även för Hammarby behövs det nog en trepoängare till för att laget skall kunna känna sig hyfsat säkert. Det bästa är förstås att ta den redan innan slutomgången. För annars kan hemmamatchen mot Vittsjö bli en riktig nagelbitare.
Djurgården 23 poäng, –6 i målskillnad
Vittsjö (h), Linköping (h) och LB07 (b)
Djurgården har mycket av avgörandet i egna händer. Det kan förstås både vara bra och dåligt. Man skall alltså möta både Vittsjö och LB, två riktiga sexpoängsmatcher. Gissningsvis kommer rätt många av de andra lagen i bottenstriden hålla tummarna för Djurgårdsseger mot Vittsjö den 14 oktober. För om det skånska laget vinner den match spetsas bottenstriden till rejält.
Vittsjö GIK 20 poäng, +1 i målskillnad
Djurgården (b), Eskilstuna (h) och Hammarby (b)
Liksom Hammarby riskerar alltså Vittsjö nedflyttning trots att man har plusmålskillnad med tre omgångar kvar att spela. Det om något visar ju hur hård och tuff striden i botten är i år. Vittsjö har alltså bara matcher mot andra bottenkonkurrenter kvar, vilket gör att man har avgörandet i egna händer. Men det är inte omöjligt att det kommer att krävas sex poäng till för att laget skall kunna hänga kvar. I våras tog Vittsjö två poäng mot de tre lag man har kvar att möta.
LB07 20 poäng, –17 i målskillnad Kristianstad (b), Kalmar (b) och Djurgården (h)
LB kan klara sig kvar på sex poäng, men bör hon ta även en sjunde om man skall kunna klara kontraktet på egen hand. Det är inte omöjligt, även om det inte heller blir lätt.
Alla dessa spännande matcher i slutomgångarna borde kunna locka storpublik till arenorna. I dag visade Norrbotten vad det betyder för intresset att Piteå kan vinna damallsvenskan. Fina 2 789 personer kom till LF Arena för eftermiddagens match, vilket gör att Piteå nu har fina snittet 1 821 i årets seriespel.
Tyvärr fick vi även se årets sämsta damallsvenska publiksiffra den här helgen. Bara 118 personer var på plats och såg LB07 hämta hem sin viktiga trepoängare i går.
Och tyvärr lockar inte heller toppstrid i elitettan folket i Kungsbacka. Trots att ortens lag har stora chanser att vinna den näst högsta serien lockades bara 152 personer till dagens segermatch mot Ljusdal.
2–1-segern gör att Kungsbacka har sju poäng ner till strecket med fyra omgångar kvar att spela. Det mesta talar således nu för att laget kommer att spela till sig en damallsvensk plats. Nu känns det som en betydligt tuffare uppgift att få ihop ekonomin än att sluta topp två.
I Tyskland blev mötet mellan de båda storlagen Wolfsburg och Bayern München en riktig maktdemonstration från Nilla Fischer:s lag. Man vann med hela 6–0 efter att Ewa Pajor gjort tre av målen. Pajor har för övrigt inlett ligaspelet lysande. På tre matcher har hon gjort sju mål, vilket innebär att det bara är just Wolfsburg och Bayern av ligans klubbar som gjort fler mål än den polska forwardsstjärnan.
I Frankrike tappade PSG oväntat poäng hemma mot Lille. Matchen slutade 1–1. Hanna Glas debuterade för Parisklubben, hon spelade de första 57 minuterna. Annahita Zamanian byttes in i slutminuterna.
I dag kring klockan 16.50 sparkade Julia Welin rejält liv i den damallsvenska bottenstriden. I den femte övertidsminuten mot Växjö gjorde den 18-åriga Höllvikenprodukten sitt första damallsvenska mål någonsin. Det kom lägligt, för det betydde tre otroligt viktiga poäng till LB07 i kampen för nytt kontrakt.
Jag trodde nästan att LB07 var ute när de tappade 1–0-ledning till 1–3 mot Hammarby för två veckor sedan. Då skrev jag att:
”Det är naturligtvis inte kört för Malmöklubben, men man har nu 6,5 poäng upp till fast mark med bara fem omgångar kvar. Min gissning är att LB måste ta minst tio poäng på de matcherna för att ha chansen att spela i damallsvenskan även nästa år. Och det känns förstås väldigt svårt.”
Nu har LB07 tagit sex av de minst tio poängen. Och man har kvar bortamöte med Kalmar och hemmamatch mot Djurgården i den sista omgången. Det kan gå…
I slutet av dagens match hade verkligen Malmöklubben studsarna med sig. Först kvitterade Rakel Hönnudottir på ett motlägg, och sedan var det många studsar som gick rätt när Welin avgjorde i 95:e.
Rakel Hönnudottir
I nuläget ligger Malmöklubben fortsatt kvar under nedflyttningsstrecket. Man gör det med 20 poäng. Därmed kommer det troligen att slås ett rekord i år.
För faktum är att inget lag har åkt ur damallsvenskan på 20 poäng eller mer sedan 1998. Då föll klassiska Öxabäck/Mark ur med rekordhöga 24 poäng. Noterbart är att det året var det tre lag som åkte ner, så Öxabäcks notering är inte rakt jämförbar med årets serie.
Tittar vi på de år då två lag har åkt ur har bara en klubb som nått 20 poäng tvingats ner i andradivisionen. Det var Mallbacken som 1990 flyttades ner med 20 poäng och –28 i målskillnad. I år talar allt för att det rekordet kommer att slås.
I övrigt har tre lag åkt ur på 19 poäng: Kvarnsveden i fjol, Djurgården 2012 och Bälinge 2004. Och två lag har åkt ur med 18 poäng: Hammarby 2015 och Trollhättans IF 1989. De senare tog i och för sig bara 14 poäng i tvåpoängssystem, men hade haft 18 om man fått tre poäng vid seger aktuellt år.
Noterbart också att Öxabäck/Mark 1998 var det enda lag som åkte ut på 20 poäng eller fler under de sju år (1995–2001) där tre lag flyttades ner.
Inför årets serie är det alltså bara två lag över huvud taget som tagit 20 poäng eller fler och ändå åkt ur damallsvenskan.
Det här väcker återigen frågan till liv om utökning av vår högsta serie. Ämnet kom upp när Peter Gerhardsson presenterade sin senaste trupp, och det har i helgen återigen lyfts – den här gången i Dagens Nyheter.
Gerhardsson var för övrigt positiv till en utökning. Han konstaterade att elitettan har 14 lag medan damallsvenskan bara har tolv, och sa:
”Det här är inte mitt bord, men jag tror att det finns läge att spela fler matcher än man gör nu.”
DN:s artikel bygger på Gerhardssons citat, men jag tycker att DN har valt en rätt konstig vinkel att angripa frågan om utökning. Man har nämligen valt att lägga rätt stort fokus vid lagen som kommit sist och vid årets superjumbo Kalmar:
”Samtidigt visar en titt i tabellen att skillnaden mellan toppen och botten är fortsatt stor. Och att jumbon i botten tillhör 2000-talets sämsta.”
I artikeln får IFK Kalmars lagkapten Elsa Karlsson stort utrymme. Hon vill ha kvar tolv lag i högsta serien och tycker att fokus snarare borde ligga på att utveckla klubbarnas organisation än att utöka antalet damallsvenska lag.
DN:s skribent (Lisa Edwinsson) konstaterar också att Jitex och AIK under 2010-talet har haft ännu sämre säsonger än Kalmar.
Allt det här är ju rätt. Fast jag tycker ändå att både Karlsson och Edwinsson hamnar fel. Dels har ju bottenstriderna på senare år varit hyperjämna, och berört riktigt bra lag. Minns att Kristianstad var snubblande nära nedflyttning 2016 och att Göteborg var det i fjol. Dels tror jag att det är lättare att bygga upp en bra klubborganisation om man är i damallsvenskan än om man är i elitettan eller division I. Vi skulle alltså få fler välorganiserade klubbar om damallsvenskan bestod av 14 lag än av tolv.
Det mest intressanta för en eventuell utökning av den högsta serien är ju att titta på hur många spelare och lag det finns som skulle klara av att spela i damallsvenskan. När det gäller spelare är jag övertygad om att underlaget räcker.
Och jag är även övertygad om att antalet klubbar räcker till. Det bygger jag på hur det har gått för de damallsvenska nykomlingarna sedan elitettan startade 2013.
Det är fakta att de uppflyttade lagen har stått sig oerhört starkt på senare år. Kalmar är faktiskt den enda riktigt svaga nykomlingen över huvud taget från elitettan.
Här är en genomgång:
2014: Båda nykomlingarna klarade sig kvar.
Ut åkte Jitex på 0 poäng och Tyresö som gick i konkurs – 0 poäng.
2015: Ena nykomlingen klarade sig kvar.
Ut åkte Hammarby (nykomling) på 18 poäng och AIK på 2 poäng.
2016: Båda nykomlingarna klarade sig kvar.
Ut åkte Umeå och Mallbacken, båda på 13 poäng.
2017: Båda nykomlingarna klarade sig kvar.
Ut åkte Kvarnsveden på 19 poäng och Kif Örebro med 13 poäng.
2018: Med största sannolikhet klarar sig den ena nykomlingen kvar. Klart är att Kalmar (nykomling) åker ut.
Åtta av tio nykomlingar från elitettan har alltså klarat sig. Det talar starkt för att det skulle gå att utöka serien. Dessutom tror jag alltså att en utökad serie hade skapat fler klubbar med bra organisation.
Med det sagt har det spelats en damallsvensk match till i dag. Där vann Kristianstad med 1–0 borta mot Hammarby. Amanda Edgren gjorde segermålet på nick i den första halvleken:
Efter matchen hörde jag Elisabet Gunnarsdottir berätta i Radiosporten att Brett Maron ligger kvar på sjukhus efter sin allvarliga skada på njure och urinrör. Tråkigt. Tankarna är fortsatt med KDFF-målvakten.
Dagens resultat innebär att Kristianstad går upp jämsides med Göteborg i kampen om medaljerna. Det innebär också att Hammarby på nytt är indraget i nedflyttningsstriden. Det är ju faktiskt inte säkert att deras 24 poäng räcker.
LB:s seger innebär också att söndagens möte mellan Eskilstuna och Djurgården får ökad betydelse. Eskilstuna har ju dock Kalmar kvar att möta, vilket ökar deras chanser till förnyat kontrakt. Och Djurgården har saken i egna händer. De skall ju i tur och ordning möta de tre lag som ligger närmast bakom i tabellen; Eskilstuna, Vittsjö och LB07. Dessutom har man kvar en hemmaamatch mot Linköping.
I elitettan tog Lidköping och Kvarnsveden varsin trepoängare i dag, vilket gör att toppstriden kommer att leva i ytterligare några veckor. I alla fall minst till nästa lördag, då Lidköping tar emot Kungsbacka.
I Frankrike fortsätter kräftgången för svensklaget Montpellier. I dag tappade man 1–0-ledning borta mot Soyaux till slutresultatet 1–1. Därmed har Montpellier bara fyra poäng på fem spelade omgångar – en jättestor besvikelse.
Linda Sembrant och Stina Blackstenius spelade hela matchen, medan Sofia Jakobsson byttes in i 56:e minuten.
Vi väntar ännu på vårt första svenskmål i vinterns upplaga av D1 Feminine. Däremot gjorde Linda Sällström sitt andra mål för säsongen i dag när Paris FC spelade 1–1 borta mot Fleury.
I Tyskland vann Potsdam utan skadade Amanda Ilestedt med 3–1 mot Frankfurt. Höjdpunkter från den matchen går att se här.
Det blev inga fler skrällar i Champions Leagues sextondelsfinaler, utan torsdagens matcher slutade som förväntat.
Utöver att Manchester City och Atletico Madrid drabbade samman tycker jag att det var en väldigt bra lottning, vilket innebär att samtliga de 16 lag som är kvar hade hamnat på topp 20 om jag rankat lagen inför turneringsstart.
Slavia Prag, FC Zürich, Glasgow City, LSK Kvinner, Atlético Madrid, Fiorentina och Ajax.
Här är Atletico den riktiga nitlotten. Mot övriga lag kommer Rosengård att vara ganska klara favoriter. Som jag konstaterade i det förra inlägget spelas den första åttondelsfinalen bara några dagar innan Rosengårds damallsvenska hemmamatch mot Piteå. För Malmöklubben känns det således viktigt att få börja på hemmaplan i Champions League, för att minimera slitaget inför den match som kan komma att avgöra damallsvenskan.
För Linköping ser listan över tänkbara motståndaren i åttondelsfinal ut så här:
Lyon, Wolfsburg, Paris Saint-Germain, Barcelona, Bayern München, Chelsea och Bröndby.
Här är Bröndby den enda lottningen där LFC har riktigt goda chanser att gå vidare. Mot samtliga övriga lag krävs det en ganska rejäl skräll om det östgötska laget skall kunna ta sig vidare. Fast kanske, kanske att det skulle kunna gå att slå ut Bayern München också. Bayern har visat sig ha svaga nerver i Champions League, och har flera gånger åkt ut på tidigt stadium.
Orsaken till att LFC riskerar att ställas mot storlagen direkt i andra rundan är ju förstås att laget inte har tillräckligt bra rankingpoäng. Och apropå ranking har det i dag presenterats en ny världsranking för landslag. På den avancerar Sverige två placeringar från elfte till nionde.
Det är förstås segrarna mot Ukraina hemma och framför allt Danmark borta i VM-kvalet som gjort att vårt landslag klivit uppåt på listan.
Vår rankingpoäng, 1964, är den högsta vi haft under Peter Gerhardsson:s tid som förbundskapten. När han tog över var Sverige rankat på elfte plats med 1934 poäng.
Noterbart i övrigt att England klättrar förbi Frankrike och därmed återigen är näst högst rankade europeiska lag bakom Tyskland.
Därmed lämnar vi den internationella scenen för ett tag, och ser fram emot den damallsvenska omgång som avgörs i helgen. Det är den 19:e omgången, och tillika den sista innan det blir ett två veckor långt landslagsuppehåll.
De tre topplagen spelar alla på söndag, och jag skulle säga att de har olika svårt motstånd. För trean Göteborg väntar en på pappret väldigt lätt match. Det är nämligen superjumbon Kalmar som kommer till Göteborg 15.00 på söndag. Det måste bara bli tre Göteborgspoäng.
När det gäller Göteborg glömde jag att skriva om det förra helgen, men i allt förlustelände gjorde ju faktiskt Pauline Hammarlund comeback senast. Kanske att hon kan bli den joker som kan föra tillbaka Göteborg in i guldkampen på allvar?
Pauline Hammarlund
Lätt match för Göteborg alltså. För tabelltvåan Rosengård väntar bortamöte med Vittsjö, avspark 15.00 på söndag. Det måste nog kategoriseras som en lurig uppgift. Inte minst efter att Vittsjö förra helgen på allvar drogs ner i nedflyttningskampen.
Om LB07 vinner hemma mot Växjö under lördagen – något som inte är omöjligt då Växjö resultatmässigt sett kandiderar till seriens allra mest ojämna lag – är LB ikapp Vittsjö poängmässigt. Och då LB har kvar att möta Kalmar ökar pressen rejält på Vittsjö.
Det är alltid svårt att möta lag som kämpar för sin existens. Och även om Rosengård imponerade i söndags, och är klar favorit så är det inte självklart med seger.
Piteå firar
För serieledande Piteå väntar en riktigt svår match. Ett allt starkare Linköping kommer ju nämligen på besök. Det är ett motstånd Piteå historiskt sett har haft väldigt svårt mot. I och för sig har man vunnit de två senaste mötena – båda i Linköping, men jag skulle ändå ha helgarderat den här matchen på tipset.
Apropå tips så ringde TT upp mig tidigare i veckan och bad mig tippa guldstriden. Den artikeln går att läsa här.
I elitettan har Kif Örebro i kväll tagit ytterligare ett steg mot en omedelbar återkomst till damallsvenskan. Närkingarna vann med 2–1 mot Uppsala och sätter därmed press på Lidköping och Kvarnsveden närmast under uppflyttningsstrecket.
Örebro har 48 poäng och en match mer spelad än Lidköping på 41 och Kvarnsveden på 39. Både Lidköping och Kvarnsveden spelar under lördagen. För västgötarna väntar ett riktigt lurigt bortamöte med svårspelade Mallbacken, medan Kvarnsveden tar emot nedflyttningshotade Västerås.
Jämsides med Kif Örebro på 48 poäng finns även Kungsbacka. Hallänningarna tar emot Ljusdal på söndag. För Kungsbacka pågår inte bara en kamp om poäng och uppflyttning. Man går även en tuff kamp för att få ihop ekonomin.
Av det jag hört om klubbens minst sagt svaga ekonomi kan det absolut finnas skäl att inte ge Kungsbacka elitlicens. Den kampen kan bli lika intressant i höst som kampen om de två främsta placeringarna i serien.
I dag tänkte jag även ta en liten koll på division I. Delvis för att jag själv i kväll var och kikade på när Bergdalen med meriterade duon Linnea Liljegärd och Therese Björck i startelvan besegrade IFK Värnamo med 2–0.
Therese Björck
Men jag tänkte även passa på att gå igenom vilka klubbar som är på väg upp mot elitettan. Det är ju som bekant sex division I-serier, där seriesegrarna paras ihop två och två i ett kvalspel.
Läget just nu är så här:
Division I Norrland: Morön har 17 raka segrar, målskillnaden 64–6 och är klara seriesegrare. Skellefteklubben har därmed ordnat till ett tronskifte i staden. Tidigare storheten Sunnanå är nämligen bara tvåa i serien, 19 poäng bakom.
Susanne Nilsson
Morön har en meriterad målvakt i Susanne Åberg, tidigare Nilsson. Kristianstadsprodukten har tidigare spelat i damallsvenskan för Göteborg, AIK och Sunnanå. 26-åringen har även spelat ett antal landskamper för Serbien.
Noterbart i serien också att två lag har dragit sig ur. Tråkigt.
Division I norra Svealand: Duktiga ungdomsklubben Bollstanäs är nästan lika överlägset som Morön. Stockholmsklubben har 19 segrar och ett kryss på 20 matcher, samt målskillnaden 112–11. I Bollstanäs har för övrigt spelare som Linda Fagerström och Julia Zigiotti Olme fostrats.
Julia Zigiotti Olme
Division I södra Svealand: Även här vinner en duktig ungdomsklubb. Brommapojkarna säkrade seriesegern förra helgen. Laget har en förlust och två kryss på 20 omgångar, och leder med sju poäng före Sätra.
För BP spelar en några tidigare AIK-spelare med damallsvenska meriter i form av Daniella Novakovic, Elin Sjölander samt den bosniska landslagsspelaren Eldina Ahmic.
Eldina Ahmic
Trea i tabellen ligger för övrigt 2012 års svenska mästarinnor, Tyresö FF. Just Tyresö har varit hett nyhetsstoff i dag sedan de presenterat Victoria Sandell, tidigare Svensson, som ny tränare. En spännande utnämning.
Division I mellersta Götaland: Här lutar det åt att det blir klassiska Jitex som vinner. Den lilavita Mölndalsklubben, som ju faktiskt har varit Victoria Sandells klubbadress, leder med tre poäng före IFK Norrköping med två omgångar kvar att spela. Jitex har kvar att möta de båda bottenlagen Eksjö och Mariestad och lär inte tappa seriesegern, även om Norrköping har bättre målskillnad.
Sarah Mellouk
I Jitex lag är Sarah Mellouk ett välbekant namn. Jitex har för övrigt vunnit sin division I-serie både 2016 och 2017 utan att gå upp. Tredje gången gillt i år?
Division I norra Götaland: Här är det ytterligare en talangfabrik som tar hem spelet. IK Rössö Uddevalla är nämligen klara seriesegrare. Rössö är bland annat moderklubb för Göteborgs skyttedrottning Rebecka Blomqvist.
Under året har Rössö fått hem två talanger från just Göteborg; Irvina Bajramovic och Victoria Bergquist. Kanske kan de båda leda Uddevallaklubben upp i elitettan?
Division I södra Götaland: Här har Borgeby från Bjärred mellan Landskrona, Lund och Malmö sprungit igenom serien. Man har 18 segrar och två förluster på 20 omgångar och leder med 13 poängs marginal.
I Borgebys trupp finns bland annat Michaela Johnsson, som gjorde fyra mål för LB07 i damallsvenskan i fjol.
Anna Welin och Michaela Johnsson
Det var en genomgång av de tre högsta svenska divisionerna. En kort koll av helgens höjdpunkter utanför Sveriges gränser startar förstås i Tyskland.
Där är det gigantmöte mellan Wolfsburg och Bayern München på söndag 14.00. Båda klubbarna är dessutom fullpoängare efter två omgångar. Det konstiga är att den matchen inte TV-sänds på DFB-tv. Där visas i stället helgens klassikermöte mellan Potsdam och Frankfurt, 14.00 på lördagen. Se den matchen här.
I Frankrike spelas inga toppmöten. Men klart är att Montpellier måste börja samla trepoängare. De spelar borta mot Soyaux under lördagseftermiddagen.
I England är mötet mellan fullpoängaren Birmingham och trean Manchester City helgens hetast. Sedan undrar man ju förstås om svensklaget Chelsea skall spräcka nollan när de ställs mot Amanda Nildén:s Brighton. Mästarinnorna Chelsea har ju inlett serien med tre raka 0–0-matcher.
Slutligen en nyhet med både Englands- och Linköpingskoppling. I veckan har nämligen vårens damallsvenska måldrottning, Natasha Dowie, hittat en ny klubb. Eller snarare nygammal.
30-åringen har nämligen skrivit på för Melbourne Victory de två kommande säsongerna i Australiens W-league. Hon har redan gjort tre säsonger i klubben. Under dem har hon spelat 31 matcher och gjort 18 mål.
I helgen spelas den 18:e omgången av damallsvenskan. Avgörandets stund närmar sig med stormsteg, och fyra lag är fortfarande med i guldstriden.
Piteå och Rosengård som har guldet i egna händer. Om något av de båda lagen vinner alla sina fem återstående matcher vinner det också serien.
Troligen gäller även att tvåan Göteborg tar guld om man vinner sina fem avslutande matcher, men det är inte helt säkert. För Piteå måste också tappa poäng i någon match för att Göteborg skall kunna bli mästarinnor.
Kommer ni ihåg den 9 april då det var upptaktsträff för damallsvenskan. Då fick FC Rosengård hela 64,3 procent av guldtipsen. Varken Piteå eller Kristianstad fick några tips, medan Göteborg nådde 7,1 procent.
Kvar i guldracet när det börjar närma sig upploppsrakan är alltså den gigantiska favoriten, en outsider och två riktiga uppstickare. Pressen låg på Rosengård från start, och den har inte minskat. Tränare Jonas Eidevall har själv sagt att han tycker att det egna laget är seriens bästa. Till slut kan det fortfarande bli så att han, och alla vi som tippade Rosengård som guldmedaljörer får rätt.
Men hittills har inte Rosengård motsvarat förväntningarna. Faktum är att Malmöklubben ännu så länge inte har toppat damallsvenskan efter någon av de hittills spelade 17 omgångarna.
Totalt har man varit i serieledning i sex dagar. Det handlar om tre dagar i slutet av april och en dag i maj, då beroende på att man spelade före Piteå i den tredje och den fjärde omgången. Man ledde även serien två dagar i augusti, då beroende det att man spelade före Göteborg i 15:e omgången.
Men när alla lag har spelat lika många matcher har alltså inte Rosengård någon gång legat i toppen av tabellen. Hittills.
Samtidigt som Rosengård fortfarande har guldet i egna händer, har man även det klart tuffast spelschemat av de fyra guldkandidaterna. Utöver att man varvar damallsvenskan med Champions League skall Rosengård möta alla de tre huvudkonkurrenterna. Dessutom har man kvar att spela mot mardrömsmotståndaren Hammarby, som man har tre raka förluster mot, samt Vittsjö som man inte tagit full poäng mot sedan 2014.
Sett till de senaste matcherna tycker jag att det ser ut som att Rosengård känner pressen lite för mycket. Senast föll man tillbaka i fjolårshöstens synder, där man gång på gång tappade fokus, och började skrika över ofördelaktiga domslut.
I Linköping drog Rosengård på sig tre eller fyra varningar till följd av gnäll på domaren. Det är väldigt långt ifrån godkänt. För Sanne Troelsgaard och Nathalie Björn ledde det dessutom till röda kort och avstängningar. Så vinner man inga serier.
Sanne Troelsgaard
I de kommande matcherna ligger stort ansvar på tränare Eidevall och på rutinerade lagkaptenen Caroline Seger att få laget att fokusera på rätt saker – alltså att göra mål och vinna matcher.
Varken Eidevall eller Seger föregick dock med gott exempel i Linköping. Båda visade lite väl tydligt vad de tyckte om domare Sara Persson, något som kan ha bidragit till både förlusten och de röda korten. Seger hade exempelvis en lång och hetsig diskussion med Persson bara minuten innan LFC:s segermål.
Sara Persson och Pernille Harder
Och möjligen fick även Seger ett gult kort för snack på slutet. Det kan dock ha varit för en sen tackling som domare Persson håvade fram ostskivan. Därav tre eller fyra gula kort senast. De där korten kan bli avgörande även den här helgen. För varken Troelsgaard eller Björn får ju spela i söndagens glödheta Skånederby mot Kristianstad.
Det är en match som KDFF måste vinna om man skall ha kvar chansen att höja kronprinsessan Victorias pokal om några veckor. Det kanske inte är en absolut måstematch för Rosengård, men nästan. För i och med förlusten senast börjar marginalerna försvinna för seriefavoriten.
Det finns alltså förutsättningar för en riktig nagelbitare på Malmö IP på söndag 14.00. Noterbart är att KDFF inför förra hösten inte hade vunnit mot Rosengård (eller Malmöklubbens föregångare) i damallsvenskan. Nu har Kristianstad två raka segrar, men ingen av dem har varit i Malmö.
Det är för övrigt inte bara på spelare och ledares humör som man märker att avgörandet närmar sig. Senast var det en del både gummiarmar och -ben hos spelare i topplagen.
Landslagsmålvakten Zecira Musovic släppte ju exempelvis in ett mål (1–1) senast som hon skall rädda 999 gånger av 1000. Och i Göteborg bjöd Filippa Curmark in Vittsjö i matchen genom ett anmärkningsvärt självmål.
Filippa Curmark
Det faktum att väldigt få av de spelare och ledare som är inblandade i guldstriden faktiskt har varit med och vunnit SM-guld gör det hela ännu mer intressant. Det blir väldigt spännande att se vilka som klarar av att hantera pressen bäst.
Rosengård–Kristianstad på söndag är alltså omgångens riktiga toppmatch. För serieledande Piteå väntar bortamöte med Djurgården klockan 15.00 på söndag. Piteå spelar alltså sist av de fyra guldkandidaterna, något som kan innebära extra press.
Jag håller Piteå som favoriter på stadion, men höjer ett varningens finger för ett Djurgården som har tagit nio poäng på de fyra senaste omgångarna.
Först ut i guldstriden är Göteborg. De skall också till Stockholm, men för att möta Hammarby. Den matchen spelas lördag klockan 15.00. Göteborg är förstås klar favorit, inte minst eftersom man värvade Hammarbys kanske bästa spelare, Julia Zigiotti Olme, i somras.
Men samtidigt bör man vara medveten om att Göteborg inte har trivts mot Hammarby de senaste säsongerna. Bajen vände 0–1 till 3–1-seger på Valhalla i våras. Och Göteborg har bara en seger mot Hammarby på de fem senaste mötena.
På söndag är det även ett andra Skånederby. LB07 gästar Vittsjö i det som är sista chansen för Malmölaget. Vid förlust talar allt för att man får börja om i elitettan nästa år. Vid seger lever hoppet om räddat kontrakt vidare.
Apropå elitettan är det i helgen inga inbördes matcher mellan de fyra lag som gör upp om de allsvenska platserna. Dock har trean Lidköping en svår bortamatch i Kalix.
Utanför Sveriges gränser är förstås lördagskvällens final i amerikanska NWSL helgens stora begivenhet. 22.30 svensk tid tar regerande mästarinnorna Portland Thorns emot årets seriesuveräner North Carolina Courage. Matchen går att se på NWSL:s officiella hemsida.
Det är en repris på fjolårets final, där Portland vann lite lätt turligt. Jag håller North Carolina som favoriter, trots att de har bortaplan och trots att de har tre dagars kortare vila. North Carolina har en fantastisk fart i sitt anfallsspel, något jag tror kommer att bli avgörande. Portland har också sin styrka i offensiven, men deras anfallsspel bygger mer på finess.
Om ni har möjlighet att se matchen rekommenderar jag att ni tar chansen. Det kan bli en sevärd historia. En gissning är att det inte kommer att bli så mycket mittfältsspel.
I Frankrike är det måstematch för Montpellier redan i fjärde omgången. På söndag 15.00 tar svensklaget emot ett annat svensklag, PSG. Montpellier måste verkligen vinna för att ha kvar rimliga chanser att sluta topp två i årets liga.
Apropå PSG blev det i dag helt klart att Hanna Glas skrivit på ett tvåårskontrakt med klubben, samt att hon kommer att spela med tröja nummer 2.
I Tyskland är det full omgång på söndag. På DFB-tv visas spännande matchen Essen–Wolfsburg, den har avspark 15.00 på söndag. Noterbart är att det bara var just Wolfsburgs Nilla Fischer av svenskorna som spelade premiäromgången i Frauen-Bundesliga.
I England är det ligaomgång på söndag. Det är dock inga riktiga toppmöten den här gången. Serieledande Arsenal spelar hemma mot West Ham i en match jag hoppas att Jessica Samuelsson får vila ifrån. Hon har ju redan spelat två 90-minutersmatcher den senaste veckan.
Slutligen drog ligan i Italien i gång under fredagskvällen. Stephanie Öhrström vaktade Fiorentinas mål när man vann med klara 6–1 mot Atalanta.
Damallsvenskan har nu tagit en liten landslagspaus. Och lagom till den har vi fått ett nytt ledarlag. Nu är det plötsligt Göteborg som alla jagar, samma Göteborg som efter sex omgångar låg på sjunde plats, elva poäng bakom Piteå.
Sedan dess har Göteborg tagit 24 poäng av 27 möjliga och leder nu tabellen med en poängs marginal till Piteå och Rosengård. Det svänger verkligen om vår högsta serie.
För Piteå verkar Skåne vara ett rött skynke. På sju matcher mot skånskt motstånd har norrbottningarna förlorat fem och bara vunnit två – de båda mot LB07. I går blev det 1–0-förlust hemma mot Kristianstad i en match som jag följde lite halvt okoncentrerat. Den bild jag fick var att det var rätt dålig spelkvalitet för att vara ett toppmöte.
Kanske kan det vara Piteås lycka att man bara har en Skånematch kvar, bortamötet med Rosengård i näst sista omgången? För mot lagen utanför Skåne har Piteå fortsatt full poäng.
Tittar man på tabelltoppen efter 15 omgångar är det faktiskt fortsatt fem lag som har chansen att ta hem guldet. Men för både Kristianstad och Linköping krävs det nog full poäng i de sju återstående matcherna om det skall bära hela vägen.
Om vi istället låter blicken vandra ner mot bottenstriden har det skapats en liten lucka mellan lagen under och över nedflyttningsstrecket.
Den här helgen vann ju både Djurgården och Växjö, vilket innebär att LB07 hamnat i ett prekärt läge. Malmölaget är nu 3,5 poäng efter Djurgården och 4,5 efter Hammarby, som båda dessutom har en match mindre spelad.
Det skall dock återigen konstateras att LB har mött fyra av de fem topplagen i höstupptakten, vilket gör att de har det klart ”lättaste” programmet av alla de lag som är mer eller mindre inblandade i nedflyttningsstriden. Både Djurgården och Hammarby har ju exempelvis redan mött Kalmar två gånger, medan LB har kvar ett möte med tabelljumbon.
En reflektion över de senaste årens bottenstrider är ju att det sedan 2015 är flera väldigt bra lag som har åkt ur. Det känns tråkigt att ett lag skall behöva följa Kalmar ner i elitettan. Precis som att det var tråkigt att Kvarnsveden och Örebro flyttades ner i fjol.
Som läget är nu i svensk damfotboll tycker jag gott att det finns plats för 14 lag i damallsvenskan. Kanske till och med för 16.
Nackdelen med en utökad serie är att det blir fler matcher och därmed både dyrare resekostnader och ett tuffare spelschema. Men totalt sett tycker jag att en utökning skulle vara något positivt, då det skulle öka antalet svenska spelare som får chansen att spela på högsta nivå. Det skulle också öka antalet orter/regioner med elitfotboll, vilket skulle locka fler unga tjejer till sporten.
Jag tycker att debatten om en utökning av damallsvenskan borde vara högaktuell, men jag hör och ser väldigt lite synpunkter i frågan.
Apropå damallsvenskan läste jag på bloggen Hattrick att det är problem med handläggningstider på Migrationsverket som gör att alla sommarens nyförvärv inte har kommit i spel ännu.
Det här är något jag funderat över några gånger. För jag har noterat att dambasketlag ofta har liknande problem med amerikanska nyförvärv. Däremot har jag knappt någonsin hört om några herrfotbolls- eller herrbasketlag där långväga nyförvärv fått vänta veckor på att bli spelklara. Någon som vet hur det kommer sig?
I dag samlas landslaget i Göteborg för de avgörande matcherna i VM-kvalgruppen. Jag noterade att P4 Kronobergs fotbollsexpert Hanna Höckert tycker att Växjös Nellie Karlssonborde ha varit med i Göteborg. Höckert verkar till och med se Karlsson som Sveriges för tillfället bästa försvarsspelare.
Det lilla jag har sett Nellie Karlsson kanske jag inte höjer henne så högt till skyarna, men visst har Växjöbacken potential. Och hon visade fina kvaliteter när hon gjorde 1–1-målet mot Vittsjö i går.
Det var inte bara i toppen av damallsvenskan som det tajtade till sig i helgen. Även i elitettan minskade avstånden i toppen. Ett hattrick av nya tyskan Sonja Giraud gjorde att Kvarnsveden vann sin första match på länge, och återigen knappade in på topptrion.
För inget av de tre topplagen vann. Lidköping kryssade mot Västerås BK30 och Kungsbacka mot Assi. Och Kif Örebro kammade noll i ”derbyt” mot Mallbacken. Värmländskornas 2–0-seger innebär att det för tillfället är Lidköping och Kungsbacka som ligger på damallsvensk plats.
I botten tog Uppsala en blytung trepoängare hemma mot Ljusdal. Den innebär att Uppsala i nuläget har lämnat den akuta nedflyttningsstriden.
Det om de båda inhemska toppserierna. I USA:s NWSL är nu 3,5 slutspelslag klara. North Carolina, Seattle och Portland har som bekant 100-procentigt säkrat sina platser.
Och genom söndagens 3–1-seger borta mot Orlando är nu även Chicago Red Stars väldigt nära att knipa den fjärde och sista platsen. Laget behöver två poäng på de två omgångar som återstår, och det troliga är att platsen säkras i nästa omgång, då man har hemmamatch mot tabelljumbon Sky Blue.
För Marta och Orlando innebar förlusten däremot att det är 100-procentigt klart att slutspelståget har gått.
Stor matchvinnare för Chicago i söndagens nyckelmatch var Australiens Sam Kerr, som gjorde två av målen och spelade fram till det tredje.
Kerr vann skytteligan i NWSL i fjol på 17 mål. Med två omgångar kvar av årets serie leder hon på 14, två före Lynn Williams och tre före Lindsey Horan.
Ingen har vunnit NWSL:s skytteliga mer än en gång, vilket ger Kerr en bra chans att bli historisk. Och det är ingen tvekan om att australiskan för tillfället är en av världens bästa spelare. Kanske till med med den allra bästa, som Rainer tyckte i bloggen Hattrick.
När den franska ligan drog i gång i helgen kopplade en annan pålitlig målskytt direkt ett litet grepp om skytteligan. Norska Ada Hegerberg gjorde nämligen två av Lyons mål i 8–0-segern mot Lille. Omgångens andra tvåmålsskytt var lagkompisen Amel Majri.
Det blev inga svenskmål i premiärrundan, även om Stina Blackstenius hade en boll inne. Vadstenaprodukten var dock avvinkad för offside. Ett svenskt assist blev det dock, för Montpellier segermål i 1–0-vinsten mot Dijon gjordes av Anouk Dekker, framnickad av Linda Sembrant.
Vittsjöförvärvet Linda Sällström fick en kanonstart på sin tid i Paris FC. Redan i tionde minuten gjorde hon sitt första ligamål. Hon stod även för det inspel som en Guingampback slog i eget mål till 2–0. Sett till klippet med höjdpunkter var Sällström planens gigant.
Det var helgens klubbfotboll i sammandrag. Kommande inlägg är det förstås fokus på VM-kval. Vårt svenska landslag håller just nu på att träna i Göteborg.
I den landslagsturnering som har pågått i en dryg vecka, Asiatiska spelen, är det nu bara fyra lag kvar. Tisdagens semifinaler spelas mellan Sydkorea–Japan och Kina–Taiwan. Här är ett klipp från Kinas kvartsfinal, där man vann med 5–0 mot Thailand. Spelskickliga PSG-förvärvet Wang Shuang gjorde tre mål:
Men i kväll har jag läst ikapp, och noterar att Walfridsson och klubbens styrelse inte är överens, något som drivit bort tränaren. I lokaltidningen Barometern säger han så här:
”I första hand handlar det om hur styrelsen i allt större omfattning detaljstyr, även det sportsliga. En utveckling som startade när vi blev klara för allsvenskan.
…
Initialt accepterade jag hur styrelsen ville jobba. Över tid och i takt att allt fler beslut tas över huvudet på oss som står för det sportsliga har jag insett att det är inte är någon miljö jag vill vara kvar i.”
Walfridsson förklarar också att han inte har en aning om vart IFK Kalmar är på väg.
”Jag har frågat, men inte fått något svar. Alldeles oavsett hur de planerar framåt vill inte jag stå i vägen.”
Nyheten om att den tränare som lett laget sedan 2014 och tagit det från division I till damallsvenskan nu lämnar jobbet uppskattades inte av spelarna. Till Barometern säger lagkapten Elsa Karlsson så här:
”Jag är oerhört besviken. Det är helt fel beslut och det är ett beslut som i princip tagits utan våra åsikter i spelarrådet. Det är ju inte bara att skicka en tränare, alla i ledarstaben lämnar nu och styrelsen lämnar oss i laget i en situation som är under all kritik. Det räcker med att förlora med 10–0 som vi gjorde i helgen, man är ganska långt nere ändå men de tycker tydligen att vi ska ännu längre ner.”
Och nog händer det saker alltid. Större delen av ledarstaben lämnar alltså klubben ihop med Walfridsson. Den som tar över är F19-tränaren Martin Sjöstrand.
Kalmar är en klubb som jag har väldigt dålig koll på. Men det här kändes spontant inte bra. Och efter att ha läst krönika som lokaltidningen Barometerns Peter Ahlén skrev i går får man lätt uppfattningen att IFK Kalmar är ett luftslott. Ahlén inleder sin krönika med:
”Finns inte kompetensen så blir besluten därefter. IFK Kalmars verksamhet lever farligt när tränaren Jonas Walfridsson lämnar sitt uppdrag.”
Och krönikan avslutas så här:
”Klope pratar om ett igångsatt förändringsarbete, en tydlig målsättning och fortsatt vision om allsvenskt spel. Ingen har hört hur det ska gå till, vad det innebär. Jag tror inte styrelsen har en aning om vad man pratar om.”
Det är tydligt att det inte är många som har förtroende för Klope och de andra i IFK Kalmars styrelse. Framtiden får utvisa huruvida styrelsen vet vad den gör, eller om det är ett gäng klåpare som styr i den damallsvenska tabelljumbon.
Det om Kalmar. En av dagens större sportnyheter har handlat om de här två tweetsen från Pernille Harder:
Therefore, it also makes me extremely sad, that I will not be able to participate this year due to World Cup qualifying. In the future, I hope, that this event will be planned around the women’s game as well as the men’s :)
Uefagalan är planerad utifrån herrarnas spelschema, och inte damernas. Följden har blivit att galan krockar med Danmarks VM-kvalmatch mot Kroatien. Skulle Harder vinna priset som Europas bästa spelare säsongen 2017/18 kan hon således inte ta emot det.
Uefa har dock lite tur med de båda andra kandidaterna. För Ada Hegerberg nobbar ju det norska landslaget och Amandine Henry deltar ju inte i kvalet, hennes Frankrike har ju en direktplats till nästa års VM-slutspel.
Apropå landslag och mästerskap så pågår ett sådant i Indonesien. Det är Asian Games, alltså de asiatiska spelen. Det är jätteevenmang med hela 484 olika event i 42 olika sporter.
Damfotboll är en av grenarna, och där gör elva lag upp. Såväl Japan, Sydkorea, Kina som Nordkorea är med, och har starka lag.
Alla lag i turneringen är däremot inte så starka. När Kina häromdagen mötte Tadjikistan slutade matchen hela 16–0. Och Wang Shanshan lyckades med det otroliga att göra ett hattrick i äkta hattrick under matchens sista halvtimme.
Shanshan gjorde sitt första mål i den 64:e minuten. Sedan gjorde hon alltså ytterligare åtta, varav de tre sista på två minuter och elva sekunder under tilläggstiden. Det är inte så ofta någon gör ett äkta hattrick på så kort tid.
Även Zhao Rong hade en stor dag. Hon blev nämligen femmålsskytt. Fast det var ju ingenting jämfört med Shanshan. Här är ett klipp med alla 16 målen:
Hittills i turneringen är de fyra storlagen utan poängförlust. Men under onsdagen möts Kina och Nordkorea i gruppfinal i grupp 2. Det blir den första riktigt spännande matchen.
I övrigt noteras att Vietnam vann med 3–2 mot VM-klara Thailand, ett resultat som innebär att thailändskorna missar kvartsfinalspelet.
Jimenez var med i Spaniens EM-trupp förra året och känns som ett väldigt intressant nyförvärv. Hon är en högerfotad kantspelare, yttermittfältare eller offensiv ytterback. 23-åringen var exempelvis just högerback i alla Spaniens tre VM-matcher i Kanada 2015. I det pågående VM-kvalet har hon gjort två inhopp.
Spanjorskan har tillbringat sina senaste år i USA, där hon har pluggat på college. Efter exampen draftades hon av Seattle Reign, och under våren spelade hon för Seattle Sounders i underligan WPSL. Där ledde Jimenez laget till totalseger i ligan, hon gjorde bland annat det matchavgörande 2–1-målet i ligafinalen. Den finalen spelades så sent som den 22 juli, så hon bör vara i god matchform.
Spanjorskan känns inte som en rak ersättare till Ali Riley, men Rosengård räknar kanske med att spela Nathalie Björn till vänster framöver.
Levenstads comeback var kanske en liten bomb. Men den snart 30-åriga mittbacken tillhör de spelare som man tycker slutade för tidigt. Hon spelade ju med Rosengård till och med 2013. Våren 2014 var hon utlånad till AIK, men sedan avslutades karriären i och med att hon flyttade till Paris för Caroline Seger:s skull.
Under slutet av 2016 var Levenstad tillbaka i Rosengård, fast som fystränare. I fjol inledde hon säsongen som assisterande tränare, men tog över huvudansvaret efter Jack Majgaard Jensen på hösten. Som huvudtränare gjorde hon ingen succé, men känslan är att hon kan vara en tillgång som spelande, assisterande tränare.
Levenstad är vältränad, känns som en pådrivare, och hon har ju i alla fall tidigare varit snabb – och Rosengård behöver ju snabbhet i backlinjen efter att Riley lämnat.
Kanske att vi i och med Rosengårds båda värvningar kan summera silly season, sommaren 2018.
Piteå och Kristianstad är de båda klubbar som hållit sina spelartrupper intakta, vilket på många sätt är att föredra. I övrigt kan man konstatera att det återigen är större profiler som har lämnat vår högstaserie än vad som har tillkommit.
På minuskontot finns ju spelare som Christen Press, Linda Sällström, Ali Riley, Natasha Dowie och Marija Banusic. Bland de som anslutit är det på målvaktssidan som de stora profilerna finns, nämligen Stephanie Labbé och Wang Fei.
Många av de nya spelarna är svårbedömda på förhand, och det är ju egentligen först om någon månad man kan bedöma hur bra de olika klubbarna värvat i sommar. Om jag ändå skall försöka mig på en ranking av silly season för de tio lag som varit aktiva ser den ut så här:
1) Göteborg FC
In: Karin Lundin (fw, Kungsbacka), Julia Zigiotti Olme (fw, Hammarby) och Emma Pennsäter (b, Bröndby).
Ut: Christen Press (fw, Utah Royals), Adelina Engman (mf/fw, Chelsea), Irvina Bajramovic (fw, Rössö) och Victoria Bergkvist (b, Rössö).
Har gjort förändringar som fått både laget och truppen att kännas mer välbalanserad.
2) Djurgårdens IF
In: Julia Spetsmark (fw/ymf, Manchester City), Sherifatu Sumaila (fw, LA Galaxy) och Maddie Bauer (b, Seattle Reign)
Ut: Petronella Ekroth (b, Juventus). Under våren lämnade även Jenna Hellstrom.
Bör ha värvat in bättre anfallskraft än den laget hade i våras.
3) Växjö DFF
In: Signe Holt Andersen (mf, Århus), Osinachi Ohale (b/mf, Vittsjö) och Simona Koren (fw, Sunderland). Sannolikt tillkommer även Jenna Hellstrom (fw/ymf, Djurgården).
Ut: Malin Fors (mf, slutar) och Elin Åkerman (fw, IFK Kalmar)
Även om Holt Andersen och Koren är oskrivna kort borde Växjö ha fått ett större offensivt djup.
4) LB07
In: Hanna Persson (fw, Bröndby) och Wang Fei (mv, Bayern München).
Ut: Saga Fredriksson (b, Sassuolo).
Wang Fei har gjort 80 landskamper för ett av lagen på världsrankingens topp 20. Kinesiskan bör kunna bidraga med större defensiv stabilitet.
5) Eskilstuna United
In: Tia Hälinen (mf, Sparta Prag) och Shannon Woeller (b, Jena).
Ut: Cornelia Ellefors (fw, BK30 Västerås) och Brianne Reed (b, Västerås BK30). Dessutom lämnade Molly Menchel under våren till följd av en korsbandsskada.
Eskilstuna är ytterligare ett lag som bör vara bättre i höst än i våras. Man har tappat bänkspelare och fyllt på med spelare som bör vara namn för startelvan.
6) Hammarby IF
In: Lotta Ökvist (b/ymf, Orlando Pride), Milica Mijatović (fw, Albi) och Lauren Kaskie (mf, Chicago Red Stars).
Ut: Julia Zigiotti Olme (fw, Göteborg) och Klara Folkesson (lån, Kungsbacka)
Förlusten av Zigiotti är tung, men nytillskotten är intressanta – kanske att Bajen trots allt har en bättre trupp i höst än i våras.
7) FC Rosengård
In: Celia Jimenez Delgado (yb/ymf, Seattle Sounders) och Malin Levenstad (mb, comeback).
Ut: Ali Riley (b, Chelsea)
Jimenez Delgado är ett av de allra mest intressanta nyförvärven den här sommaren, men Riley är å andra sidan ett av de tyngre tappen.
8) Vittsjö GIK
In: Sofie Junge Pedersen (mf, Levante), Catherine ”CJ” Bott (b, Jena) och Tiffany Cameron (fw, USV Jena).
Ut: Linda Sällström (fw, Paris FC), Osinachi Ohale (b/mf, Växjö), Genessee Daughetee (b/mf, ?) och Lorena White (b/mf, ?).
Förlusten av Sällström är blytung, och huvudorsaken till den låga placeringen. Men samtliga tre nyförvärv är spelare för startelvan, så kanske att jag undervärderat Skåneklubbens arbete i sommar.
9) Linköpings FC
In: Emma Jones (fw, Oregon State University), Marie-YasmineAlidou d’Anjou (fw, Olympique Marseille), Stephanie Labbé (mv) och Olof Unogård (tränare, klubblös). Sannolikt kommer även Dajan Hashemi (fw, BSF) att ansluta.
Ut: Marija Banusic (fw, Beijing BG Phoenix), Nicoline Sörensen (mf/fw, Bröndby) och Natasha Dowie (fw, ?) och Henrik Jensen (tränare, Midtjylland U-lag).
Har tappat etablerade offensiva krafter och ersatt med oskrivna kort. Jones, Alidou d’Anjou och Hashemi kan vara succévärvningar, men på förhand känns det högst oklart. Den riktigt tunga värvningen är Labbé, men det är ju en breddrekrytering – på målvaktssidan hade man redan ett starkt kort i Matilda Haglund.
Kalmar är det enda laget där det känns helt givet att man tappat i kraft i sommar. Övriga lag har värvat in oskrivna kort, som skulle kunna bidraga med lyft.
Skulle jag sätta betyg i nuläget blir det treor till Göteborg och Djurgården och en etta till Kalmar. Övriga sju lag skulle få en tvåa – vilket ju motsvarar godkänt.
Det hade varit intressant att få veta hur bra koll de olika klubbarna har på sina nyförvärv. De som värvats internt i damallsvenskan är förstås välscoutade, men när LB07 inte har koll på Wang Fei funderar man lite på mycket exempelvis Linköping vet om sina båda sista minuten-tillskott.
Tillagt i efterhand: Helt gick det visst inte att summera sommarens transferfönster. Enligt SMP har Växjö även värvat Jenna Hellstrom, senast i Djurgården. Den värvningen var inte inräknad när rankningen ovan gjordes, men spontant så stärker den bara Växjös bronsplats. Kanske att de även kommer upp i en trea i betyg.
Piteå reste sig från 1–3 och vann seriefinalen mot Göteborg med 4–3.
När Elin Rubensson placerade in 3–1-målet noterade jag att ”Göteborg ser ut som ett guldlag.”
Men PIteå visade otrolig styrka. Först nickade Nina Jakobsson in 2–3 och sedan fixade hon straff genom att så ett inlägg/skjuta ett vänsterskott där Filippa Curmark visade orutin och stod för en otroligt onödig hands. Straffen placerade Julia Karlernäs in till 3–3, och i slutminuterna blev Karlernäs matchvinnare efter en snygg handbollsupprullning.
Så här efter slutsignalen är det ju istället Piteå som ser ut som ett guldlag.
Jag såg de första tio minuterna och hela den andra halvleken. De sista 45 minuterna bjöd verkligen på underhållning värdig en seriefinal.
En blogg om internationell damfotboll 