Spänd på hur OS-lottningen görs, och om Ilestedt håller stilen

På tisdag 11.00 (jag är osäker på om det är svensk eller brittisk tid) lottas OS-fotbollen. Tolv lag skall fördelas på tre grupper om vardera fyra lag. Jag har förgäves letat efter uppgifter om hur seedningen inför lottningen går till.
Men har jag fattat rätt så kommer de tre europeiska lagen inte att kunna mötas. Och Storbritannien är placerad som lag 1 i grupp E med två matcher i Cardiff och en i London.

I reglerna står att Fifa skall så långt det är möjligt ta sportsliga och geografiska hänsyn. Det innebär ju att Europas båda andra lag, Sverige och Frankrike, bör lottas in i grupp F och G. Grupp F inleder med två omgångar i Coventry och grupp G på samma sätt i Glasgow.

Rimligt i övrigt vore ju att toppseeda USA, Japan och Brasilien. Att ha en lottningsgrupp med Kanada, Nordkorea och Nya Zeeland. Samt att slutligen ha en lottningsgrupp med Colombia, Kamerun och Sydafrika.
Blir det så vore drömlottningen att hamna i grupp G med Brasilien, Nya Zeeland och Kamerun. Men som sagt, det här är ren spekulation, för någon klar seedning har inte presenterats.

* Fem spelare har gjort mål i båda de två spelade omgångarna i damallsvenskan. Minst en av dem kommer att bryta sviten i den tredje eftersom Göteborg FC:s Christen Press är hemma i USA för sin karriärs första landslagsläger. Och den blixtsnabba forwarden kommer inte att spela mot Vittsjö i nästa omgång.
Av övriga fyra kommer tre från mästarinnorna LdB FC Malmö: Anja Mittag, Elin Rubensson och Amanda Ilestedt. Slutligen har även Sofie Andersson i Vittsjö gjort mål i båda årets allsvenska matcher.
Mest oväntad i kvintetten är tveklöst Ilestedt. Hon stod på 23 damallsvenska matcher inför säsongen, och 0 mål. Vad var det nu man brukade säga om den där ketchupflaskan?

* Jag berättade nyligen om att Piteås australiska målvakt Lydia Williams samlade utmärkelser på hög när Westfield W-league hade gala över säsongen som gick.
Risken är att hon inte kommer hinna att få några priser för sin insats i Piteå. På det här klippet från matchen mot Göteborg kan man se hur ena benet viker sig på Williams när hon skall gå ut och hämta ett inlägg.

Inte nog med att Christen Press nickar bollen i mål till 1–2. Williams skadade knät så illa att jag tippar att hon till och med kan missa resten av säsongen. En magnetröntgen i morgon kommer troligen ge svar på om det blir så.
Utöver Williams skada visar klippet ovan även Jennifer Nobis 1–1-nick, Anita Asante:s 1–3-mål samt en kortare intervju med Sofie Persson.

En Sofia blev målskytt – en annan fick dagen förstörd

Fokus den har dagen har helt och hållet legat på damtennis, eftersom Sverige skall kvala mot Fed Cups World Group i Borås till helgen.

Tidigare idag träffade jag Sofia Arvidsson och Johanna Larsson. Följden blev att jag nämndes i Arvidssons utmärkta blogg – fast inte vid namn. Det är jag som är reportern som har förstört hennes dag…
För övrigt skall Arvidsson ha varit en väldigt talangfull fotbollsspelare som ung. Ekonomiskt sett har hon definitivt valt rätt sport. För hon har spelat in närmare 10 miljoner svenska kronor på tennistouren. Hur många europeiska fotbollstjejer kan ha dragit in så mycket pengar på sin sport? Finns det ens någon som någonsin har gjort det?

* En annan Sofia hittade målet idag. Det handlar om Sofia Jakobsson, som gjorde ett av Rossiyankas två mål när laget tog sig vidare till cupsemifinal i Ryssland. Man vann med 2–0 mot ligafyran SHVSM Izmaylovo.

* Missade ni målen från Linköpings 1–0-seger mot Tyresö igår? Då går de att se på det här klippet. Jag noterar för övrigt att SVT säger att Emma Lundh är nyförvärv från AIK. Det var i alla fall rätt stad – även om det är fel kommun…
Och här är ett klipp med segermålet, samt en intervju med målskytt Lundh.

* Just gjorde Christen Press 2–1 för Göteborg borta mot Piteå. Eftersom jag inte kommer att vara nära en dator på drygt tolv timmar hinner jag inte vänta ut slutresultatet i den matchen. Jag bara konstaterar att Press nu delar skytteligaledningen med Anja Mittag på vardera tre mål.

Kommer den långsamma backlinjen att fälla Tyresö?

Linköping vann tre viktiga poäng idag. Viktiga för dem själva förstås. Och för damallsvenskan.
För efter Tyresös 7–0-seger i premiären var man rädd att laget skulle jogga hem guldet, och tidigt döda all spänning.

Men efter dagens match inser man att det kanske snarare var Kif Örebro som var dåligt i premiären än Tyresö som var världens bästa lag.
Eller. Nu skall det direkt sägas att Tyresö definitivt skapade tillräckligt med chanser för att även kunna vinna idag. Madelaine Edlund hade tre kanonlägen, plus ett offsidemål. Och Emilia Appelqvist hade två megachanser – varav ett mer eller mindre öppet mål. Bland annat.

Men det här var ändå Linköpings match. 1–0-segern var inte på något sätt ologisk.
LFC såg till att Marta fick riktigt tuff uppvaktning. Under långa perioder såg superstjärnan frustrerad ut. Hon sprang runt och bönade och bad om frisparkar.
Jenny Palmqvist lyssnade dock inte på bönerna. Hoppas att fler domare vågar stå emot Marta under året. För är det något jag ogillar med världsstjärnan så är det att hon ofta faller lite för lätt.

I Linköping var många spelare riktigt bra. Men framför allt imponerade man som lag. LFC drog sig tillbaka, och gjorde det trångt centralt. Men fick defensiv hjälp av den ojämna planen.
Sedan spelade dessutom Nilla Fischer och Mariann Gajhede Knudsen hårt och tufft, och visade vägen för lagkamraterna inställningsmässigt. På mitten vann Linköping en match i matchen. Hör förresten Gajhede intervjuas av LFC-tv här.

Anfallstrion Lisa De Vanna, Manon Melis och Emma Lundh (dagens målskytt) vann också sin match i matchen. Deras gemensamma snabbhet fick ganska snart gästerna nervösa.
För i början pressade Tyresö högt. Men när de märkte att der öppnades jätteytor bakåt tappade man sitt spel.
Marta och Vero Boquete trivs knappast bäst i eget straffområde. Men dit fick de ofta jobba hem för att hjälpa tröja backar.

För det är ju ingen hemlighet att Tyresös lag är väldigt offensivt balanserat. Kanske är det till och med för offensivt balanserat.
I dag blev i alla fall de defensiva bristerna väldigt tydliga.

Jag har tidigare ifrågasatt snabbheten i Tyresös backlinje. När jag idag fick se backarna testas rejält så känns mitt frågetecken befogat.
Visst, jag vet att Linköping har extrem snabbhet framåt. Men man behövde inte se många minuter för att inse att Tyresö saknade motsvarande snabbhet bakåt. För oj vad segt och långsamt det var i löpduellerna.
Det förvånar mig att Annica Svensson är bänkad. För nog är väl hon snabbare än de fyra som spelar?

Tyresö gav mig lite vibbar av Real Madrid, som det såg ut innan Jose Mourinho. Alltså fantastiskt ögonfägnande anfallsspel när offensiven funkar. Men stora defensiva brister, vilket gör att man är väldigt sårbara när man tappar pressen på motståndarnas mittfält.

Det skall bli intressant att se hur Tyresö hanterar de defensiva problemen framöver. För lag som Malmö och Göteborg och några till har ju också grym snabbhet framåt.

Klar seger för Linköping mot Tyresö i förmatchen

I kväll möts de två lag jag tippade högst i damallsvenskan i ett haussat möte på Folkungavallen.
Hur matchen kommer att sluta?
Ja, jag kan ju i alla fall sträcka mig så långt att jag slår fast att Linköping har vunnit förmatchen i stor stil.

Grenen i den förmatch jag tänker på är webb-tv. Och LFC:s introfilm för säsongen 2012 vinner klart mot Tyresös dito.
Tyresös är i och för sig välgjord, och idén om närbilder på starka tjejer är inte så dum. Men filmen är för lång, och innehåller för lite fotboll för min smak.
LFC:s intro har däremot högt tempo och ger skön fotbollskänsla. Klar seger för Östergötland där.

Närmast efter Göteborg FC är LFC bäst i landet på webb-tv-grenen. Man har ju en utmärkt tv-produktion inför var och en av sina hemmamatcher.
Jag såg under den damallsvenska upptaktsträffen i Göteborg hur de passade på att göra en kort intervju med spelare från samtliga motståndarlag. Även om vissa av de intervjuerna kommer att bli rätt gamla innan de används så visar det på god intitiativförmåga. Och sådan måste alltid berömmas.
Här är klippet inför kvällens match.

* Till min lista över bloggande spelare kan nu läggas Nilla Fischer och Therese Sjögran. Länkar till deras bloggar finns numera här.

* Visst det är lite sent, men här finns ett videoklipp med alla mål från premiärmatchen Jitex–LdB Malmö.
Klippet visar att Jitex faktiskt skapade en mängd bra målchanser, och ger känslan av att 1–4 var alldeles för stora siffror.
Målskyttarna var ju för övrigt Amanda Ilestedt (0–1), Lina Nilsson (0–2), Annica Sjölund (1–2), Anja Mittag (1–3) och Elin Rubensson (1–4).

* Till sist så har USA nu släppt sina OS-dräkter. De är väldigt annorlunda mot de matchkläder som laget haft det senaste året. Eller vad säger ni?
Här är lite bilder från deras Facebooksida.
Har du inte Facebook kan de se Alex Morgan i dräkten här. Och här är bilder från US Soccers souvenirshop.

Michael sågas i Örebro – och Juvisy pressar Lyon

Efter en helg som i ganska stor utsträckning har tillbringats i bloggskugga är det dags att sammanfatta helgens matcher i de större ligorna.

Semifinalerna i Champions League har jag redan avhandlat.
Där imponerade Lyon stort när Turbine Potsdam krossades med 5–1 på Stade Gerland.
Samtidigt satte Juvisy press på Lyon i franska Feminine Division 1.
Parislaget vann med 4–2 hemma mot Rodez, och drog ifrån i tabelltoppen. Juvisy leder nu med fem poäng. Dock har Lyon två matcher mindre spelade – och kan gå om.

Men det hela är så raffinerat att Juvisy skall ta emot Lyon på hemmaplan den 27 maj klockan 15.00. Den matchen lär bli en direkt avgörande guldfinal, där Juvisy sannolikt behöver spräcka förlustnollan för Lotta Schelin:s gäng.
Montpellier och PSG vann båda i helgen, men är båda i praktiken borta från de båda platserna i höstens Champions League. De går till Lyon och Juvisy.

* I allsvenskan var det inga speciellt överraskande resultat. Skrällen skulle möjligen vara att Kif Örebro föll hemma mot Umeå med 2–0 och ligger sist i serien med 0–9 i målskillnad efter två omgångar.
Jag känner jag kanske har undervärderat Umeå en aning. Och övervärderat Kif Örebro – som verkar klart sämre än väntat.
Att Sarah Michael inte har skött sin vinterträning gör inte saken bättre. I den här krönikan i Nerikes Allehanda döms nigerianskan ut rätt rejält.

Annars var det roligt att Vittsjö lockade så stor publik som 1271 i sin historiska hemmapremiär. Och ännu roligare var att laget visade att de inte är något strykgäng, utan att de kommer att kunna bita ifrån mot gängen på tabellens undre halva. Sofie Andersson gjorde sitt andra allsvenska mål, och visar att hon konserverat fjolårets fina målform. Det är förstås otroligt viktigt för Vittsjö.

Utöver Kif Örebro står även Djurgården på noll gjorda mål efter två omgångar. Jitex var som väntat minst ett nummer för stort i lagens möte, och Mölndalslaget vann med 2–0. Där gjorde Fridolina Rolfö ett mål och ett assist. Jag har en känsla av att Rolfö finns med i den svenska EM-truppen nästa år. Eller?

Anja Mittag kommer garanterat vara med och slåss om segern i skytteligan. Två mål, ett assist och en fixad straff mot ett starkt Kristianstad var ett klart statement från LdB Malmös ena prestigevärvning.

* Till Tyskland. Där tog både FCR 2001 Duisburg och VfL Wolfsburg säkra segrar – och såg till att tabelltoppen är sanslöst raffinerad med fem omgångar kvar att spela.
Så här är läget:
1) Turbine Potsdam 41 poäng, +36
2) VfL Wolfsburg 40 poäng, +36
3) FCR 2001 Duisburg 39 poäng, +30
4) FFC Frankfurt 37 poäng, +34

För Duisburg var nyckelspelaren Simone Laudehr tillbaka efter skada. Hon spelade 90 minuter, och gjorde de två sista målen när Essen-Schönebeck besegrades med 4–0. Laudehr blir viktig i Duisburgs guldjakt.
Se höjdpunkter från Duisburgs seger här.

Wolfsburg kom i underläge redan i andra minuten borta mot Lokomotiv Leipzig. Men efter en kvart hade topplaget inte bara kommit ikapp och förbi, utan man hade redan gått ifrån till 4–1. Till slut blev det 9–2 sedan Conny Pohlers gjort fyra mål och ungerska Zsanett Jakabfi två.

Det är alltså fem omgångar kvar i ligan, och topplagen har följande inbördes möten kvar:
6 maj 14.00: Potsdam–Frankfurt
20 maj 14.00: Wolfsburg–Frankfurt
20 maj 14.00: Duisburg–Potsdam
28 maj 14.00: Frankfurt–Duisburg
Frankfurt har sämst utgångsläge, svårast program samt dessutom den tyska cupfinalen och Champions League att tänka på. Trots det tror jag faktiskt att de kan stå där med pokalen till slut. Men satsa inte hus och hem på det…

* I Italien blev svenska målvakten Stephanie Öhrström stor matchhjälte genom att snyggt rädda en straff, och dessutom hålla nollan när hennes Bardolino Verona vann med 1–0 borta mot Torino.
Målet gjorde Cristiana Girelli i slutminuten. Se det och straffräddningen på det här klippet.

Sassari Torres leder fortfarande ligan med fyra poängs marginal före Bardolino. Torres vann med 2–0 sedan skyttedrottningen Patrizia Panico gjort det andra målet.
Bardolino har i sin tur fyra poäng ner till trean Brescia och fem till fyran Tavagnacco.

* I japanska Nadeshiko League noterades veckans hetaste publikmatcher i ligaspel. Mer om publikintresset i Japan i ett senare inlägg.
Enligt Womens Soccer United på twitter innehöll premiäromgången i Japan följande publiksiffror:
6776: Inac Leonessa–Takatsuki
3358: Okayama–Ichihara:
2057: AS Elfen Sayama–Urawa Reds Ladies

* I norska Toppserien fick mästarlaget Röa bara 1–1 hemma mot Arna-Björnar i premiären. Siri Nordby gav Oslolaget ledningen, men Ine Wedaa kvitterade i 81:a minuten.
Mest anmärkningsvärt i premiäromgången var att Cecilie Pedersen gjorde fyra mål när LSK Kvinner (Lilleström) vann med 6–0 borta mot Trondheims-Örn. Pedersens tre sista mål utgjorde dessutom ett tvättäkta hattrick.
De två övriga målen gjorde för övrigt av Isabell Herlovsen.
När Stabaek bortaslog Vålerenga med 5–1 gjorde Ada Stolsmo Hegerberg tre av målen. Fjolårets Göteborgspelare Ingvild Stensland avslutade målskyttet när hon slog in en frispark.

Rätt val av leende Lotta – som är på väg mot München

GP skrev idag om att Lotta Schelin förlänger sitt kontrakt med Lyon med 1+1 år. Synd för allsvenskan, men ett klokt beslut från Schelin.
För vem vill inte vara välbetald stjärna i världens bästa lag?

Dagens förkrossande 5–1-seger mot de tyska ligaledarna Turbine Potsdam visar verkligen att Lyon är bäst i världen.
Den enda klubb som skulle kunna konkurrera med de franska mästarinnorna är väl japanska mästarlaget Inac Leonessa Kobe, som har en stor del av Japans världsmästarinnor i truppen. Apropå Kobelaget, så vann de sin ligapremiär i Nadeshiko League idag med 7–0 mot Speranza FC från Takatsuki, Osaka. Mål från den matchen kan du se här, efter några minuters intervjuer på japanska.

Åter till Lyon och Schelin. Det franska storlaget hade avgjort Champions Leaguesemifinalen mot Potsdam redan efter halva den första halvleken i dagens hemmamöte.
Det var en extremt blöt plan, och målen regnade också in i strid ström i början. Efter 23 minuter stod det redan 3–0 efter mål av Amandine Henry, Camille Abily och Schelin.
Henry drog iväg en grym vänsterkanon, Abily satte en läcker frispark och Schelin gjorde ett typiskt forwardsmål, där hon satte bollen lågt vid bortre stolpen med vänstern.

Efter paus utökade först Lara Dickenmann till 4–0 och sedan Abily till 5–0. Det var inte svårt att se att Potsdams extrema man-man-markering inte funkade mot så här bra motstånd. Tyskorna hängde helt enkelt inte med.
På slutet blev Bianca Schmidt första spelare att göra mål på Lyon i den här upplagan av Champions League. Men det spelar ingen roll för sammandraget. Utan 5–1 innebär att Lyon kommer att spela final i München den 17 maj. För det här kan aldrig Potsdam vända hemma på söndag.
Antonia Göransson spelade för övrigt från start för tyskorna. Men Göransson hade en tung dag, och byttes ut i minut 61.

I finalen kommer Schelin troligen att ställas mot två andra svenskor i Sara Thunebro och Jessica Landström. Om de nu får speltid för sitt FFC Frankfurt i finalen. För jag känner mig rätt säker på att FFC kommer att spela i München.
I dagens semifinal mot Arsenal i London satt Thunebro på bänken hela matchen. Däremot fanns Landström med i startelvan.
Och om det räckte med 23 minuter för Lyon, så behövde Frankfurt 90 minuter plus tre minuters övertid för att koppla segergreppet mot Arsenal.

Jag har inte sett något av matchen mer än målen. För Eurosport sänder bara sammandrag i Sverige. Och jag hittade ingen stream.
Men här är ett klipp med målen från London, och fyra av de fem från Lyon.

I klippet noteras att schweiziska Ana-Maria Crnogorcevic gjorde 0–1 på ett mål som är en kopia av Lotta Schelins mål från idag. Och att Ciara Grant enkelt kunde nicka in 1–1 efter att hela Frankfurtförsvaret agerat bolltittare på en hörna.
På tre minuters övertid avgjorde Kerstin Garefrekes när hon slog in bollen från nära håll med vänstern. Därmed måste Arsenal göra minst två mål i Frankfurt i returen på lördag. Det tror jag inte att de gör.

Jessica Landström byttes ut i minut 78, och in kom i stället Kim Kulig. Såvitt jag kan se var det den tyska landslagsmittfältarens första spelminuter sedan hon drog av korsbandet i VM-kvartsfinalen mot Japan i fjol. Kul att se henne på planen igen.

Jag avslutar med mer om Schelin, och hennes förlängda kontrakt. Visst hade det varit kul att få se henne i damallsvenskan. Men som sagt, ett bättre lag än Lyon kan hon inte spela för. Klubben betalar höga löner, har ett stabilt publikstöd – och är alltså bäst i världen.
Den svenska publiken får nöja sig med att njuta av Schelins konster när hon spelar med landslaget.
Och här har jag lite funderingar.

Den största stjärnan i världens bästa lag är alltså svensk. Trots det är hon ingen superstjärna här på hemmaplan.
Visst, jag har sett henne i några tv-soffor under vintern, och i ett par intervjuer. Men det räcker inte. Känslan är att hon är mycket större i Frankrike än vad hon är i Sverige.
Varför är det så?

Hur kan förbundet ens acceptera det? De borde börja hårdlansera henne inför hemma-EM nästa sommar.
Leende Lotta borde vara som gjord för att få bära svensk damfotboll. Jag kan i alla fall inte se någon bättre. Det går ju inte annat är att älska henne. Alltid glad, trevlig – och med glimten i ögat. Ja, helt enkelt ett oslagbart affischnamn.
När skall marknadsavdelningen på Svenska Fotbollförbundet förstå det?

Det blir Lyon och Frankfurt i final

Damallsvenskan får ursäkta, i helgen ser jag mest fram emot semifinalerna i Champions League.

Eller ja, allra mest ser jag fram emot det lilla miniläger som FC Kabel Åttios bruna bönor skall i väg på…
Men troligen skall jag vara hemma så att jag kan se de båda semifinalerna på söndag. Om det nu går att se dem på tv. Eurosports sändningar är tydligen i fara till följd av det svenska basketslutspelet.

Vi får se hur det går med tv-sändningen. Hur som är Arsenal–Frankfurt först ut på söndag, klockan 16.00. Det känns också som den klart mest ovissa matchen.
Inget av lagen har väl visat någon toppform. Och skadorna på Dzsenifer Marozsan och Fatmire Bajramaj kan visa sig vara kostsamma för Frankfurt.
Hjärnan säger att tyskorna trots allt kommer att vinna dubbelmötet.

För att Arsenal skall kunna skrälla hade de mått bra av att få in smarta Kelly Smith i laget. Men hon är fortfarande skadad, och kommer inte att kunna spela.
Smith missade även WLS-premiären i helgen. Där vann Arsenal med knappa 3–2 hemma mot Everton efter mål av Danielle Carter, Jordan Nobbs och Katie Chapman.

Jag tippar att Arsenal vinner med 2–1 på hemmaplan, men att Frankfurt vänder i returen – och att Jessica Landström och Sara Thunebro kan se fram emot en Champions Leaguefinal.

I svenskmötet mellan Lotta Schelin:s Olympique Lyonnais och Antonia Göransson:s Turbine Potsdam klockan 18.00 på söndag tror jag däremot att Lyon kommer att ta en säker seger.

Jag vet att Potsdam har spelat i två raka Champions League-finaler och leder Frauen-Bundesliga, och att det egentligen långt ifrån är någon enkel motståndare för Lyon.
Men det franska storlaget verkar ha fått upp farten rejält efter jul, medan Potsdam haft väldigt svårt att göra mål sedan Anja Mittag lämnade för LdB FC Malmö.
Visst, Potsdams 5–0 i två möten med Rossiyanka, låter imponerande. Och var imponerande på många sätt. Men bakom siffrorna döljer ju sig en jättemiss av det ryska försvaret, och tre grova tavlor av Rossiyankas målvakt Elvira Todua.

Potsdam har ju även haft svårt att göra mål mot bottenlag i ligan under våren. Och så generöst som Rossiyanka försvar var kommer inte Lyons försvar att vara.
Jag tror att Lyon vinner med 2–0 hemma, och får 0–0 borta i returen. Lyons nolla håller alltså även över semifinalen.

Det som jag ser fram emot allra mest är faktiskt duellen Lotta Schelin mot Alex Singer. För jag antar att den före detta Dalsjöforsspelaren kommer att få ta hand om markeringen av Lyons svenska superstjärna. Schelin kan i alla fall inte räkna med att springa ifrån sin bevakare.

* Dagens snackis nummer ett i Damfotbolls-Sverige har förstås varit sexköpsdomen mot Tyresös starke man. Man väntar på klubbens reaktion.
De har inte gjort några uttalanden på sin hemsida. Inte heller på sin twitter. Där lade de däremot upp den här länkenMarta:s klackmål från helgen. Kanske ett försök att flytta fokus…

* Jag skrev häromdagen om det underliga i att damlandslaget skall ta emot världsmästarinnorna från Japan på Rambergsvallen.
Nu har fler hakat på. Först var nog SVT:s Västnytt. Via dem nådde nyheten TT, och nu är det uppe för diskussion i mängder av medier. Bra.

* I den ryska ligan föll Sofia Jakobsson och Rossiyanka borta mot ligatrean Zorkij med 2–1 efter halvtidsledning.
Publiksiffran var 100 åskådare, kanske inte konstigt med tanke på att avspark var 11.00. Jag har inte hittat några uppgifter om Jakobssons speltid. Däremot vet jag att Cristiane gjorde Rossiyankas mål. Och att klubben fortfarande leder Supreme Division, nu fyra poäng före ett annat svensklag, Energia Voronezh – där ju Ximel Bladh spelar.

Tyresö skakas av sexköpsdom

Såg just nyheten om att Tyresös mest kända ledare de senaste åren, Hans Löfgren, har dömts för sexköp. Vad kan man säga mer än att det här på alla sätt är tragiskt?

Hur det kan påverka Tyresö sportsligt återstår att se. Visst, han har lämnat sina officiella uppdrag. Men det finns ju ändå knappast något i det här som är bra för klubben. Det är inte minst besvärande då de har samarbete med UN Women, och spelar med FN-organets logga på tröjorna.
Det finns inte heller något här som är bra för svensk damfotboll. För det är ju personer med den typen av visioner och investeringsvilja som behövs.

Jag säger det igen – tragiskt.

Toppserien startar – heja Röa

I morgon startar Toppserien i Norge. Jag kan inte säga att jag är insatt, men jag har definitivt ett favoritlag – mästarlaget Röa IL.

Hur det kommer sig?
Jo, för ett par månader sedan upptäckte jag att jag började få allt fler norska besökare i bloggen. Jag följde spåret bakåt, och upptäckte att min blogg hade lagts upp på Röas utmärkta länksida, som enda utländska blogg.
Det stod ”Johan Rydéns riktigt bra blogg”.
Och ja, jag är mottaglig för fjäsk, och blev lite stolt.

Genom Röas utmärkta hemsida har jag hittat lite lite saker att blogga om så här inför premiären. Jag kommer alltså att hålla mina tummar för Röa under året. Och vad jag förstått kan det behövas, för Toppserien verkar vara riktigt jämn i toppen. I varje fall var den det i fjol. I sluttabellen låg fyra lag inom fem poäng. Här är hela den övre halvan:
1) Röa IL 54
2) Stabaek IF Fotball 51, +47
3) Kolbotn IL 51, +33
4) Arna-Björnar Fotball 49
5) LSK Kvinner FK, Lilleström 40
6) SK Trondheims-Örn 35

Ni som tycker om att läsa guldartiklar på norska kan här frossa i sådana som skrevs om Röas guld ifjol.
Ni kanske minns att Osloklubben även vann en annan omdebatterad guldstrid under hösten. Striden för att få in guld i form av pengar.
Den tog sig en udda tur i början av september. När ekonomin var som sämst ställde tio spelare upp som auktionsobjekt. Man kunde ropa in en middag på tu man hand med spelarna.
Och ja, det blev förstås en rejäl snackis i Norge. Och i damfotbollsvärlden som helhet.

Totalt drog auktionerna in 73000 norska kronor som då motsvarade cirka 90000 svenska kronor.
Till klubbens egen hemsida sa Joachim Westher Andersen, medieansvarig så här:

”Det var modigt gjort av tjejerna, men ingen i klubben är förvånad över initiativet. Det här är tjejer med stort hjärta för Röa, och som gång på gång visar sitt stora engagemang.”

Han sa också att initiativet gav klubben ett moraliskt lyft, och att det var en väldigt rolig vecka.
Så här mycket kostade för övrigt middagsdejterna (i norska kronor):
1) Lene Mykjåland 20 000
2) Marthe Braavold Johansen 15 000
3) Gunhild Herregården 7 000
4) Janne Stange 6 800
5) Katrine Andresen 6 000
6) Emilie Haavi 5 200
7) Celine Kommandantvold Pettersen 4 100
8) Siri Nordby 3 500
9) Andrea Frøshaug 3 500
10) Kirvil Odden 1 900

Jag har inte bestämt vad jag egentligen tycker om auktionerna. De satte i alla fall strålkastarfokus på klubben. Men det var förstås inte de 90000 kronorna som räddade klubbens ekonomi. Utan i slutet av september fick man ett gäng större sponsorer, vilket garanterade en fortsättning.

Faktum är att så sent som 2008 kämpade just Röa om att kunna värva Marta.
Sedan dess har hela den norska damfotbollen genomgått en riktigt tuff period. Flera lag har tvingats dra sig ur Toppserien på grund av usel ekonomi.
Och landslaget är inte längre en utmanare om medaljer i de stora mästerskapen. Jag var på plats i Wolfsburg och såg Norge mot Brasilien i VM i fjol. Jag minns att jag tyckte att det norska laget trots allt var ganska bra. Men att de saknade en matchvinnare.
Några dagar senare satt jag just i presscentret i Wolfsburg och såg Kyah Simon nicka ut norskorna ur VM.

Hösten blev tung, med tveksamma resultat i EM-kvalet. En orsak är förstås att flera spelare har valt att tacka nej till landslagsspel – en inställning jag aldrig har förstått mig på.
I nuläget känns det logiskt att alla unga norska bolltalanger väljer handboll framför fotbollen. Handbollsjenterna är ju världsledande.

Och på hemmaplan är intresset för Toppserien minst sagt uselt. I fjol var publiksnittet i serien pinsamma 179 åskådare. Röa drog bara 201 åskådare i genomsnitt – och då vann de ju ändå guld.
Inte konstigt att lagen i Toppserien tidigt slog fast att de inte hade någon chans att konkurrera om de många WPS-spelare som ville till Europa efter ligans sammanbrott.

Men kanske kan ljuset nu åter börja lysa över norsk damfotboll. För plötsligt är landslaget i högsta grad med i kampen om gruppsegern i grupp 3 i EM-kvalet igen.
F19-landslaget var snubblande nära EM-slutspel, och även om Röa nu är långt ifrån att kunna värva Marta så borde man med rätt lottning definitivt kunna vara med och slåss om minst en kvartsfinalplats i Champions League till hösten.
Laget innehåller ju trots allt sju spelare från fjolårets norska VM-trupp i Caroline Knutsen, Hedda Strand Gardsjord, Guro Knutsen Mienna, Lene Mykjåland, Emilie Haavi, Elise Thorsnes och Madeleine Giske, samt ytterligare en tidigare landslagsspelare (Siri Nordby).
Fast nyförvärvet Giske är inte aktuell för spel den här säsongen. Hon drog nämligen av korsbandet för en månad sedan, och är borta hela säsongen. Tråkigt.

Kan då intresserade se några matcher från Toppserien på tv eller internet? Jo, i år är det NRK som har sändningsrätten. Och de sänder en match per omgång på sin hemsida. Här är en länk med listan över vilka matcher det handlar om.

Slutligen, hur slutar då Toppserien? Jo, med Röa i topp, hoppas jag…
Här tippar bloggen Spelare 12 serien.

Ett ovanligt onödigt uttalande av Prytz

Som man inom damfotbollen – jag är ledare för FC Kabel Åttio i division V Borås – får man ofta höra nedvärderande saker om spelet och sporten.

Det verkar finnas någon form av acceptans för att man skall sparka på damfotbollen. Eller värre, det verkar vara självklart att man skall sparka på damfotbollen.
Jag kan inte säga att jag orkar hugga tillbaka varje gång, för det vore långt ifrån sant. Man är ju inte alltid sugen på att debattera. Därför låter jag ibland kommentaren få stå oemotsagd. Och det kan man förstås ha olika uppfattningar om.

Igår var det upptaktsträff för söderettan för herrar. Jag var inte där och hörde med egna öron. Men som jag fått det berättat sa Örgrytes tränare Hans Prytz, ja han som varit i Jitex så sent som ifjol, så här:

”Jag har äntligen kommit ur damträsket.”

Jag var som sagt inte där, och vet inte på vilket sätt Prytz sa de där orden. Men oavsett och det var skämtsamt eller inte så var det otroligt onödigt. Ingen har något att vinna på den typen av skitsnack. Varken Prytz eller damfotbollen. Tyvärr.

* Till roligare saker. Piteås australiska målvakt Lydia Williams höll nollan i sin allsvenska debut i söndags. Sedan dess har hon dessutom fått två fina priser. Dels valdes hon till Australiska Westfield W-leagues bästa målvakt. Dels prisades hon som spelarnas favorit i ligan. Läs mer om priserna här.
Bästa spelaren totalt i W-league blev Williams före detta lagkompis i mästarlaget Canberra United, mittfältaren Sally Shipard. Shipard spelar för tillfället för Bayer Leverkusen i Frauen-Bundesliga.

* En efter en skriver USA:s landslagsspelare på för lag i de båda amerikanska division II-ligorna USL W-league och WPSL Elite League.
Jag har tidigare berättat att Hope Solo, Alex Morgan och Sydney Leroux valt att skriva på för Seattle Sounders i W-league, och att Heather O’Reilly valt Boston Breakers i Elite League.

Nu är det klart att den namnkunniga Sounderstrion får sällskap av ytterligare två amerikanska landslagsspelare i form av Megan Rapinoe och Stephanie Cox. Dessutom är Mexikos landslagsspelare Veronica Perez klar för Sounders. Här är ett klipp från Sounders första träningsmatch med fem av de sex stjärnorna i laget.

Senaste landslagsspelare att skriva på för en amerikansk klubb är Tobin Heath. Hon skall spela för New York Fury i WPSL Elite League.
Utan att ha koll på hur långa kontrakt det handlar om är ju känslan att hoppet om att få se huvuddelen av de amerikanska stjärnorna i Europa efter OS minskar för varje dag.

Landström målskytt i ligan

Här är en glädjande nyhet för Djurgården, landslaget – och framför allt för Jessica Landström.
För andra matchen i rad fick hon spela från start för FFC Frankfurt. Den här gången fick hon till och med spela hela matchen. Och hon gjorde 3–1-målet strax före paus när Bayer Leverkusen besegrades med 4–1. Det var Landströms tredje ligamål för säsongen. Hon har dock en bit upp till skytteligaledaren Genoveva Anonma på 17…

Sandra Smisek gjorde Frankfurts två första mål, och Saskia Bartusiak satte spiken efter paus.
Frankfurt avancerade därmed till andra plats i tabellen, fyra poäng bakom Turbine Potsdam. Men Frankfurt kan passeras av både Duisburg och Wolfsburg till helgen, eftersom de båda lagen har kvar att spela sin match i den 17:e omgången.

Frankfurt har ett riktigt tufft spelschema för tillfället. I söndags var det cupsemifinal. Idag ligamatch. Och på söndag väntar Arsenal i första Champions League-semifinalen.
I söndags spelade Sara Thunebro hela matchen, som gick hela vägen via förlängning och straffar. I kväll hoppade hon in sista halvtimmen.

Varken Thunebro eller Landström är sannolikt förstaval för spel från start mot Arsenal. Men Landström har chansen, då Dzsenifer Marozsan är skadad och missar söndagens match.

* För er som är intresserade av Sveriges division I-serier finns en riktigt bra genomgång av norrettan här. Och en lika bra genomgång av söderettan här.
Jag hade inte så bra koll på alla lag, och är imponerad av hur många amerikanska spelare som håller till i ettan. Och ja, jag tror också att Dalsjöfors blir svårslaget i söderettan. För laget är utan tvekan starkare nu än för ett år sedan.

Lag av världsklass, men hur blir det med publiksiffrorna?

Det är jobbigt att vara kritisk hela tiden, men jag kan inte låta bli. Jag tycker att Svenska Fotbollförbundet gör ett otroligt dåligt jobb med damlandslaget. Och jag fattar inte hur de skall lyckas locka någon publik till nästa års EM.

Jag ser nämligen nu att jag inte var det minsta koncentrerad när jag läste igenom förbundets nyhet om För-EM-turneringen i juni. Där framgår bland annat varför tjejerna inte heller den här gången får tillgång till sin egen nationalarena, något som jag undrade över i mitt förra inlägg.
I texten finns även andra svar, och de är av en sådan karaktär att man både blir besviken och uppgiven. Det står bland annat så här:

”Då matcherna spelas mitt under herrarnas EM-slutspel i Polen/Ukraina, så bedöms de utvalda arenorna vara av lagom storlek. I Göteborg är EM-arenan Gamla Ullevi dessutom sedan tidigare bokad för storbildsvisningar av de svenska herrarnas EM-matcher.”

Förbundet räknar alltså inte med att kunna locka någon publik till matcher med världens bästa lag. De verkar inte ens försöka göra ett försök.

Rambergsvallen tar maximalt 7000 åskådare. I min värld borde Sverige–Japan kunna locka fler än så med rätt marknadsföring. Speciellt som matchen spelas en dag då det är speluppehåll i herrarnas EM – och där Sverige kanske redan är på väg hem.

Och frågan som dyker upp i huvudet som ett brev på posten är hur EM-arrangören skall kunna få någon publik nästa år om de inte klarar av att nå femsiffriga publiksiffror på Sveriges möten med två av världens just nu tre bästa länder.

Visst, EM innebär tävlingsmatcher, det gör inte den här turneringen. Och det är förstås en stor skillnad.

Men det är uppladdning inför OS. Och de här matcherna kommer sannolikt att hålla högre klass än i princip alla EM-matcher. I Europa är bara Tyskland uppe på Japans och USA:s nivå. Sedan kommer Frankrike, Sverige och England en bit bakom.

Vid den damallsvenska upptaktsträffen förra veckan pratade Karen Espelund, ledamot av Uefas exekutivkommitté om EM. Hon vände sig till Svenska Fotbollförbundets Göran Havik och sa:

”VM i fjol var en ögonöppnare för många. Nu kan vi inte nå Tysklands publiksnitt nästa år, och frågan är vilken nivå vi skall lägga ribban på. Skall vi inte, Göran, i vart fall dubbla Finland?”

Havik svarade kort:

”Ungefär så”.

EM i Finland 2009 lockade 134 907 åskådare, vilket motsvarar 5396 i snitt. Den sämsta publiksiffran var 1112, och den bästa var 16324 på Finlands öppningsmatch mot Danmark.

Hur de svenska arrangörerna skall kunna snitta närmare 11 000, när de inte tror sig kunna locka 7000 till Sverige–Japan är för mig en gåta. Men jag hoppas min oro är obefogad. De kanske vet vad de gör.

Och där smögs nyheten om ett unikt För-EM ut

Idag har förbundet på sin hemsida presenterat att alla tre VM-medaljländerna från fjolårets VM kommer spela turnering i Sverige i sommar.
Homare Sawa
, Aya Miyama, Hope Solo, Abby Wambach, Alex Morgan och Lotta Schelin kommer att spela mot varandra här på västkusten. Visst är det en stor nyhet?

Jag är inte på jobbet, och har inte sett hur pressutskicket ser ut. Om det nu finns något. Det verkar faktiskt inte så, för jag har inte sett något på mejlen. Och jag har inte heller hört något om någon presskonferens.

Tvärtom verkar det faktiskt som att nyheten har smugits ut, då jag inte heller hittar något på TT. Är det så, undrar man ju återigen vad som händer? Även om nyheten om turneringen redan hade läckt ut så borde det här kunna ha skötts bättre, mycket bättre.

Att förbundet inte bryr sig om damlandslaget är ju trots allt inte ett dugg överraskande. Inte alls. Men nu är det här ju ett slags för-EM, och jag trodde att förbundsgubbarna ville att EM skall bli en succé, så att de kan glänsa med Uefa-pamparna nästa år.

När jag tittar på matchlistan blir jag också förvånad. Är inte Gamla Ullevi längre damfotbollens nationalarena?
Ingen match spelas nämligen på Gamla Ullevi, trots att det är EM-uppehåll under turneringen. I stället avgörs Sveriges möte med Japan på Rambergsvallen. Konstigt.

Här är förresten spelschemat:

16 juni, 16.00: Sverige-USA
Örjans Vall, Halmstad

18 juni, 13.00: Japan-USA
Örjans Vall, Halmstad

20 juni, 19.15: Sverige-Japan
Rambergsvallen, Göteborg

Marta är större än det svenska landslaget

Igår körde jag lite siffror. Här kommer några till: 318, 847, 110 000 och 85 000.

Göteborgs match i kväll sågs av svaga 318 åskådare på Valhalla. Det gör att snittet i premiäromgången blev 847 – vilket är sämre än jag hade väntat mig.
Men det lär säkert höjas rejält efter nästa omgång. Då har ju nämligen både Piteå och Vittsjö hemmapremiärer, och så lär det bli en folkfest på Folkungavallen när Linköping och Tyresö möts i ett grymt intressant favoritmöte.

110 000 är däremot en bra siffra. Enligt vad EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström twittrat idag är det nämligen det antal personer som såg Tyresö–Örebro igår. Det är en högre tittarsiffra än vad någon damallsvensk match hade ifjol. Kul.

Det är också en indikation på vilket marknadsvärde Marta har. Jag har tidigare skrivit om att Martas varumärke är starkare än både damallsvenskans och damfotbollens.

För har jag läst rätt på MMS tittarmätningar hade landskampen Sverige–Kanada den 31 mars 85 000 tittare. Att Marta lockar fler svenska tittare än vårt eget landslag är något för förbundet att fundera över i marknadsföringen inför hemma-EM nästa år.
Där kan de inte åka snålskjuts på Marta – för Brasilien kommer ju inte att vara med…

* När vi ändå snackar marknadsföring så har jag svårt att förstå varför LdB FC Malmö presenterade sina nya matchställ i kväll.
Det kanske finns någon smart taktik som jag missat bakom det här, men i min värld är det en grym marknadsföringsmiss. Malmö har ju redan spelat fyra tävlingsmatcher i år, och gjort ett gäng fotojobb inför damallsvenskan. Alla i fjolårets matchställ.
Kan verkligen sponsorerna uppskatta det?

Hur dräkterna ser ut? Här är en bild från Emma Wilhelmsson:s twitter där Malin Levenstad och Therese Sjögran poserar i det nya LdB-stället.

Jag såg att dräkterna kritiserades av en del bedömare på twitter. Och visst, jag gillade de gamla bättre. Men samtidigt tycker jag om att många av de damallsvenska klubbarna vågar ta ut svängarna när det gäller matchdräkter.
I allmänhet tycker jag att damallsvenskan utklassar herrarnas dito när vi snackar kläder.

I England får du se fler mål

Så var den damallsvenska premiäromgången färdigspelad. Jag hann se en halvlek av Göteborgs 2–0-seger mot Djurgården på tv.

Nu skall man inte dra några slutsatser av en omgång. Och tur det för båda lagen.
För sett till den halvlek jag såg får Göteborg nog vara nöjda om de blir fyra–femma till slut. Spelet var inte alls så genomtänkt som det brukar. Ofta dåligt kortpassningsspel, kryddat med långa lycka till-bollar.

Tur för Göteborg att Christen Press visade sig vara precis så vass som jag anade efter att ha sett henne i Champions League. Hon lär bli en profil i årets allsvenska.

Djurgården? Jo, de visade inget som tyder på att de skall kunna undvika den bottenstrid som de tippats bli indragna i. Visst var de ok defensivt, men offensivt?
Göteborgs press i andra halvlek var högst bristfällig, och det öppnades ytor för Djurgårdskontringar. Men Stockholmslaget var extremt trubbigt när chanserna gavs.
Båda lagen måste höja sig rejält om de skall infria sina egna målsättningar.

* Vad gör man då efter en färdigspelad omgång? Jo, man vill se alla mål. Men tyvärr har inte Svenska Fotbollförbundet och/eller EFD samma service som de har i Englands WSL.
Den här länken, där man lägger upp videoklipp med höjdpunkter från alla matcher i WSL är ju helt underbar.
Jag antar att det är omöjligt att göra något liknande i damallsvenskan, med tanke på gällande tv-avtal. Synd.
För nu får man verkligen kämpa om man vill se några höjdpunkter. Och det är inte bra för marknadsföringen av serien.

* Lite har jag kämpat. Så en bit in i den här nyhetssändningen kan man se Umeå göra tre mål på Vittsjö. Målskyttar Tuija Hyyrynen, Linda Molin och Lina Hurtig. Men även en intervju med Emma Berglund – och gästernas historiska, första allsvenska fullträff någonsin finns med. Och Sofie Andersson:s mål är värt att ses.

* Till min lista över damallsvenska bloggare kan även läggas AIK-duon Daniella Chamoun och Nazanin Vaseghpanah. De bloggar här.