Profilbild för Okänd

Om Johan Rydén

Johan Rydén, sportjournalist för Borås Tidning som bloggat om damfotboll sedan 2011. Finns även på twitter, @Johan_Ryden

Fin skalp i Rotherham

Sverige vann med 2–0 borta mot England. Även om det är en träningsmatch och att England kom till spel utan viktiga spelare som Karen Barsley, Fran Kirby och Jodie Taylor måste det här väl ändå anses vara en av våra starkare insatser på senare år. För hur många gånger har vi ens vunnit borta mot topp-tio-lag på bortaplan under 2010-talet? Dessutom efter att ha hållit nollan.

Den andra halvleken var inte lika trygg som den första. Framför allt hade engelskorna en bra press på oss under den första kvarten. Men vårt försvar höll emot, och efter ett tag började vi också få lite spel. Mycket för att Fridolina Rolfö kom in och höll i bollen.

Som sagt, en mycket bra seger.

Stark svensk halvlek i Rotherham

Anna Anvegård

Jag fick hjälp att åter få igång mitt Cmorekonto lagom till nationalsångerna. Sedan fick jag se en bra svensk halvlek. Så bra att landslaget leder med 2–0 i paus borta mot England. Det är siffror som inte alls är ologiska. Jag har nämligen räknat till 4–1 i målchanser och 5–0 i hörnor.

Sverige hade ett bra läge redan efter 18 sekunder. Sedan hade England övertag i bollinnehavet den första dryga kvarten. Men jag var aldrig speciellt orolig. För jag tyckte att svenskorna låg bra i defensiven, samt att man fann bra ytor i omställningarna. Det fattades dock lite kvalitet och tajming i anfallen.

I 20:e minuten kom 0–1. Sofia Jakobsson gjorde det på egen hand när hon klev in från högerkanten och drog i väg ett vänsterskott över hemmamålvakten Carly Telford. Jag är lite splittrad kring om det var en målvaktstavla eller inte. Även om det var ett helt okej skott tycker jag faktiskt att Telford borde ha varit närmare att rädda.

Jakobsson var inblandad även i Anna Anvegård:s 0–2, som kom i efterspelet till en hörna i 33:e minuten. Jakobsson vann en andraboll och lyfte in ett inlägg som Kosovare Asllani styrde ner till Växjöforwarden, som snyggt drog upp bollen i nättaket. Anvegård vände och sköt i samma rörelse. Snyggt.

Strax efter hade Caroline Seger en nick i stolpen. Det kunde ha varit 0–3, men det hade möjligen varit lite för mycket av det goda.

Samuelsson, Ilestedt och Anvegård i startelvan

Peter Gerhardsson har presenterat sin sista startelva för året, eller starelva som det heter på förbundets hemsida. Det är givetvis inte tänkt att stå så, men när man är i England och har flera stjärnor i laget kan man tycka att det är ett passande stavfel.

I frånvaro av Nilla Fischer, Hanna Glas och Stina Blackstenius väljer Gerhardsson att satsa på trion Jessica Samuelsson, Amanda Ilestedt och Anna Anvegård. Han kör trebackslinje vilket gör att Samuelssons och Ilestedts roller känns självklara. Det ser ut som att Anvegård tar Blackstenius uppgift som spets.

Men det blir lite intressant att se hur trion Anvegård, Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson fördelar uppgifterna. Om man nu kan se matchen. Den startar 14.30 och sänds som stream på Cmores hemsida. Jag har ett Cmorekonto, men det har inte funkat de senaste veckorna. Så nu tänkte jag sätta punkt och ställa mig i telefonkö.

Här hela den svenska elvan: Hedvig Lindahl – Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Samuelsson, Elin Rubensson, Caroline Seger, Jonna Andersson – Jakobsson, Anvegård, Asllani.

Glas skadad och Nederländerna mot VM

Dagens landslagsnyhet är att Hanna Glas missar helgens bortalandskamp i England. Det är för övrigt en match som sänds på Cmore Live 14.30 på söndag.

Det öppnar därmed för comeback i startelvan för Jessica Samuelsson. En annan högst tänkbar lösning är ju att spela Nathalie Björn som högerback. Jag gissar att Samuelssons hälsoläge avgör vilket av alternativen som Peter Gerhardsson väljer.

I övrigt i kväll har Nederländerna tagit ett stort steg mot VM. Inför 23 750 åskådare i Utrecht – nytt publikrekord för en VM-kvalmatch i Europa – gjorde Sherida Spitse, Lieke Martens och Vivianne Miedema varsitt mål i den andra halvleken. Trion såg därmed till att Europamästarinnorna åker till Schweiz med 3–0 i bagaget.

Det har hänt att lag tappat en 3–0-ledning på bortaplan, men inte så ofta. Jag ger Nederländerna minst 95–5 i odds inför returen.

Noterbart var att Loes Geurts återigen är förstamålvakt i Nederländerna. Efter att inte ha stått en minut i gruppspelet har den formstarka Göteborgsmålvakten nu spelat alla tre playoffmatcherna.

I går spelades för övrigt några träningslandskamper. Sveriges motståndare i helgen, England, vann med 3–0 borta mot Österrike efter att de båda debutanterna Chioma Ubogagu och Georgia Stanway gjort var sitt mål och Rachel Daly styrt in det tredje.

Och i Portugal vann USA med 1–0, ett resultat som innebär att amerikanskorna är fortsatt obesegrade under 2018. Jessica McDonald gjorde sitt första landslagsmål och blev segerskytt när den 17:e segern för året bärgades. Dessutom har man två kryss.

USA avslutar sitt landslagsår i Skottland på tisdag. Torsdagens seger var för övrigt en milstolpe i amerikansk damfotboll. Det var nämligen landslagets seger nummer 500. Den togs inför svaga 980 åskådare i Estoril.

Lyon–Wolfsburg och Argentina mot VM

Nyss lottades kvartsfinalerna i Champions League. För första gången saknades alltså ett svenskt lag bland lotterna. Det saknades däremot inte dramatik i lottningen.

Den moraliska finalen spelas nämligen redan i kvartsfinal. Det är fri lottning från kvartsfinalen, vilket gjorde det möjligt att dra Lyon mot Wolfsburg redan här. Och precis så blev det. Det är något som förstås är vansinnigt tråkigt för turneringen, eftersom man ju vill ha kvar de bästa lagen så länge som bara är möjligt.

Det har hänt tidigare att de två högst rankade lagen har lottats mot varandra på ett tidigt stadium. För två år sedan lottades Lyon och Wolfsburg mot varandra i just kvartsfinal. Då vann Lyon med totalt 2–1. Och i turneringen 2013/14 lottades Lyon och Turbine Potsdam, som då var de två högst rankade lagen i Europa, mot varandra redan i åttondelsfinal.

Andra lag som drog nitlotter var svensklagen Chelsea och PSG. Dels möts de i kvartsfinal, men framför allt blir det så att vinnaren i deras möte ställs mot vinnaren av Lyon och Wolfsburg i semifinal. Chelsea och PSG får således väldigt svårt att nå finalen.

Vinnarna i dagens lottning blev Bayern München och Barcelona som båda har drömläge att nå sin första Champions Leaguefinal någonsin. De båda hamnade nämligen på samma halva som uppstickarna Slavia Prag och LSK Kvinner.

Noterbart här var att Nadine Kessler som höll i lottningen inte visste det norska lagets namn, utan kallade dem rätt och slätt för Kvinner. Det måste man tyvärr säga är högst oprofessionellt. Jag kan möjligen förstå att man får fel på något lagnamn när man skall lotta in flera hundra i en turnering, men det är inte okej när det bara är åtta lag kvar.

Så här föll lottningen ut. Kvartsfinaler:

* Slavia Prag–Bayern München

* FC Barcelona–LSK Kvinner FK

* Lyon–Wolfsburg

* FC Chelsea–PSG

Semifinaler:

* Lyon/Wolfsburg–Chelsea/PSG

* Slavia Prag/Bayern München–Barcelona/LSK Kvinner

Kvartsfinalerna spelas 20/21 mars och 27/28 mars. Semifinalerna spelas 20/21 april och 27/28 april och finalen spelas på Ferencvaros Stadium i Budapest den 18 maj.

Det om Champions League. Nu till VM, där Argentina med största sannolikhet blir ett av lagen. Argentina tog nämligen ett mycket stort steg mot Frankrike och VM-slutspelet i natt. Hemmamatchen mot Panama slutade hela 4–0 efter att två av målen kommit på övertid.

Jag har inte sett matchen, men rapporterna säger att Panama tappade huvudet på slutet och fick två utvisningar. Och när man ser det här agerandet från Katherine Castillo i eget straffområde på övertid låter det som att rapporterna kan vara korrekta.

Inget talar således för att Panama skall kunna vända på hemmaplan.

Redan i nionde minuten fick Argentina straff. Estefania Banini slog den dock inte bättre än att den räddades av Panamas unga målvaktstalang Yenith Bailey.

Argentinas två första mål kom i stället i av Mariana Larroquette i 21:a minuten och av Eliana Stabile i 27:e.

I 95:e minuten kom sedan 3–0 genom Yamila Rodriguez och i 98:e gjorde Stabile sitt andra mål, den här gången från straffpunkten.

Kul förresten att se från bilderna att det ser ut att ha varit väldigt mycket folk på plats i Buenos Aires för att se matchen. Damfotboll är ju normalt något som fotbollslandet Argentina skiter fullständigt i. Landslaget spelade bara en match under tre år 2015–17. I princip är man bara i gång vid VM-kval.

Så till Sverige, där det ser ut att kunna bli en utökning av damallsvenskan. I en enkät som Radiosporten gjort är 18 av 26 elitklubbar positiva till att öka ut antalet lag, och bara två var negativa.

En av de negativa var Piteås ordförande Kent Ögren. Han trycker på i första hand på kvalitet och ökade resekostnader. I inslaget berättar han för övrigt att Piteå IF lägger ungefär en miljon kronor per år på resor. Där är det ju inte bara A-laget som har långa sträckor till bortamatcherna, även F19-laget lär ju kosta väldigt mycket.

Tidigast 2021 skulle det kunna bli 14 lag i högsta serien.

Blackstenius, Houghton och ytterligare ett drömmål

Stina Blackstenius

Stina Blackstenius har skadat näsan och är inte aktuell för spel mot England på söndag. Montpellierforwarden kommer överhuvud taget inte att ansluta till den pågående landslagssamlingen.

Därmed blir forwardsfrågan en intressant sak. Blackstenius har hela tiden varit Peter Gerhardsson:s förstaval som toppforward. Andravalet har varit Mimmi Larsson, som inte är uttagen i den här truppen.

De fyra alternativ som är med i Sheffield är Anna Anvegård, Fridolina Rolfö, Julia Spetsmark och Sofia Jakobsson. Av dem är inte Rolfö redo för en hel match och känslan är att Spetsmark mest är med i truppen för att få visa upp sig.

Kanske att Anvegård för första gången (?) kan få spela i den positionen hon har i Växjö, eller så spelar man Jakobsson som spets. Med tanke på att Gerhardsson pratade om behovet av erfarenhet när han presenterade truppen är det kanske mest troligt att valet faller just på den sistnämnda.

För motståndet svarar alltså starka England. Engelskorna spelar två matcher under den här samlingen, den första i Österrike redan på torsdag. Förbundskapten Phil Neville har tagit ut följande trupp:

Noterbart är att lagkapten Steph Houghton står på 99 landskamper. I England är det stort att nå upp till 100, så stort att Neville vill att hon skall få göra det på hemmaplan. Därmed vilas Houghton på torsdag. Gissningsvis vilas även flera andra vanliga startspelare i den matchen, och så läggs fokus på hemmamötet med Sverige.

När det gäller det heta, och utsålda playoffmötet mellan Nederländerna och Schweiz missade jag i gårdagens inlägg att Ramona Bachmann faktiskt är avstängd i första matchen. Det är förstås ett riktigt tungt avbräck för schweiziskorna.

För nederländsk del kom det däremot goda nyheter i helgen, då Lieke Martens gjorde comeback för Barcelona i 0–0-matchen mot Valencia. Det var Martens första match på nästan fyra veckor. Det känns som klar fördel Nederländerna i den här playoff-finalen, låt oss säga 85–15.

Så till damallsvenskan där nykomlingen Kungsbacka DFF arrangerar öppna provträningar i en hel månad framåt. På ett sätt är det kanske ett bra sätt att hitta nya talanger. Men tyvärr ser jag det här mest som ett bevis för hur dålig scoutingen är inom damfotbollen.

Elitlagen på herrsidan har oftast örnkoll på utbudet och handplockar sina talanger. På gott och ont ligger damfotbollen långt efter på den här fronten.

Apropå damallsvenskan har jag glömt att meddela helgens nyhet om att nyttiga Becky Edwards lämnar Kristianstad. Helt klart en kännbar förlust.

Till elitettan där Umeå värvar tillbaka stabila målvakten Tove Enblom från nygamla seriekonkurrenten IFK Kalmar.

När vi ändå är i elitettan rapporteras om tränarbyte i Asarum. Efter tre framgångsrika år lämnar Stefan Ekstrand, och ersätts av Jens Wedeborg.

Slutligen lite internationellt. I går hyllades jag Ewa Pajor:s läckra cykelspark. Men jag glömde att skriva med att polskan förlängt sitt kontrakt med Wolfsburg att gälla till 2022.

När jag radade upp drömmål glömde jag även av Dzsenifer Marozsan suveräna mål från i lördags. Även om jag ser Pajors mål som snäppet bättre förtjänar även Lyontyskan att vara med i diskussionen kring nomineringar till Årets mål.

Tre drömmål

I dag har landslaget samlats i Sheffield för årets sista samling. Men även om matchen mot England på söndag blir intressant är fokus den kommande tiden riktad mot avslutningen av VM-kvalet.

Det återstår att tillsätta sex av de 24 platserna till nästa års VM-slutspel i Frankrike. En av dem går antingen till Nederländerna eller Schweiz. De båda möts i finalen av Europas playoffspel på fredag och tisdag.

För Schweiz är det förstås skönt att deras storstjärna Ramona Bachmann visade målform i helgen. Hon gjorde båda målen när Chelsea vann med 2–0 mot West Ham. Det här får man väl kalla lite av ett drömmål?

Bachmanns form är extra viktig med tanke på att den andra schweiziska storstjärnan Lara Dickenmann har dragit av korsbandet och därmed förstås inte kan spela i playoffet.

Tillagt i efterhand: Uppmärksammades på att Bachmann faktiskt är avstängd i fredagens match, vilket försvårar läget betydligt för Schweiz.

En andra VM-plats kommer antingen att gå till Argentina eller Panama. De möts i playoff på torsdag och tisdag. För övrigt skulle jag inte ha något emot att få det lag som vinner det playoffet i Sveriges grupp nästa år.

De sista fyra platserna fördelas i slutet av månaden i Afrika (tre platser) och Oceanien (en plats).

I kommande inlägg blir det mer om vårt landslag och om de landskamper som spelas kommande dryga vecka. Nu till två drömmål. Vi börjar lite lugnt med den här fullträffen av chilenska Maria Jose Rojas i Australiens W-league:

Sedan till en het kandidat till Årets mål inom damfotbollsvärlden 2018. Det här är ju en högklassig bicycleta från Wolfsburgs polska måldrottning Ewa Pajor. Ett mål med mycket hög svårighetsgrad.

Det blir ett kort inlägg i kväll. Ett inlägg som avslutas med ett grattis till LB07 som i går blev svenska mästarinnor i F19-klassen. Grattis.

Pitepengar, Växjötränare och dansk seriefinal

Piteå fortsätter att göra ekonomi av sitt SM-guld. Under fredagen fick man ytterligare 236 000 kronor från en hotellägare i Piteå. Inklusive de 500 000 man får från EfD och Uefa för nästa års deltagande i Champions League har klubben nu fått in en bit över 1,5 miljoner kronor den senaste veckan.

I Växjö ser det ut att bli tränarbyte. I Smålandspostens sportpodd från förra veckan sa lokale sportjournalisten Dan Magnusson att:

”Nu tror jag mig ha märkt av lite oroväckande röksignaler från föreningen. Det verkar som att Pierre Fondin inte kommer att vara kvar nästa säsong. Ingen säger någonting bestämt men mycket tyder på att så blir fallet.”

I podden sägs även att Pierre Fondins kontrakt gällde till den 1 november, och att han inte hade erbjudits någon förlängning. Kontraktet löpte alltså ut i torsdags. Jag har inte sett några officiella kommentarer från Växjö DFF. Däremot såg jag den här tweeten från Pierre Fondin under lördagen, en tweet som väl tveklöst känns som ett avsked:

I F19-SM blev det AIK som tog hem bronset via 5–4 mot Umeå.

I den danska seriefinalen vann Bröndby med hela 4–0 mot Fortuna Hjörring. Tre av målen kom i den andra halvleken. Ledningsmålet gjordes av Nanna Christiansen.

Nanna Christiansen

I Tyskland spelades det en match i Frauen-Bundesliga under lördagen. Där vann Hoffenheim med klara 3–0 borta mot Leverkusen. Hoffenheim har inlett årets säsong bra och har nu 15 poäng efter åtta omgångar.

En av målskyttarna var Österrikes Nicole Billa, en spelare jag gillade under fjolårets EM-slutspel för hennes fantastiska presspel.

Nicole Billa

I Frankrike spelades fem matcher. Montpellier vann med 2–0 mot Paris FC. Noterbart där att Stina Blackstenius fick börja på bänken, trots att hon hade gjort sex mål på de två närmast föregående omgångarna. Hon byttes in i 76:e minuten i stället för 1–0-skytten Valerie Gauvin. Linda Sembrant och Sofia Jakobsson spelade från start. Den senare byttes ut i slutminuten.

 

Koll på helgens höjdpunkter

Den svenska damfotbollssäsongen är i princip över. De senaste dagarna har Uppsala och AIK tagit de två sista platserna i vårens gruppspel i Svenska cupen.

En landskamp återstår nästa helg, och i morgon spelas SM-finalen för F19-lag. I F19-SM blir det ett Malmöderby mellan Rosengård och LB07 i finalen, som sänds 13.45 både på damallsvenskan.tv och på Obos damallsvenskans facebooksida.

18.15 i kväll är det bronsmatch mellan AIK och Umeå, även den sänds på samma plattformar.

Det känns för övrigt inte som någon tillfällighet att det är just de här fyra klubbarna som nått semifinalerna. Det handlar ju nämligen om fyra föredömen på ungdomssidan, fyra klubbar som är väldigt bra på talangutveckling.

Tittar vi utanför våra nationsgränser går det att se Fridolina Rolfö på DFB-tv i morgon 15.00. Så sänds nämligen mötet mellan Bayern München och SC Sand.

I övrigt är de en relativt tråkig helg runt om i Europa, där topplagen i Tyskland och Frankrike ställs mot lag längre ner i tabellen.

Blicken riktas därför i stället mot England och Italien, där de mest spännande matcherna avgörs. Båda under söndagen. I England ställs Jessica Samuelsson och hennes Arsenal mot tabelltrean Birmingham klockan 13.30. Arsenal har ju imponerat stort under serieupptakten och har maximala 18 poäng och fantastiska 31–3 i målskillnad. Målsnåla Birmingham har bara 6–3 i målskillnad, men har ändå lyckats skrapa ihop 13 poäng på sex omgångar.

15.00 är det sedan tidig seriefinal i Italien, mellan Juventus med Petronella Ekroth och Milan. Båda lagen står på 13 poäng efter fem spelade omgångar. Vad jag kan finna har vi för övrigt ännu så länge inga svenskmål i den italienska ligan den här hösten.

Tillagt i efterhand: Jag glömde ju att det även är seriefinal i den danska ligan i dag. Den startade 13.00 och spelas förstås mellan de båda obesegrade storklubbarna Bröndby och Fortuna Hjörring. Den skall gå att se via länk i bifogad tweet.

https://twitter.com/applessquabble/status/1058687392893284352

Rosengårds fiasko fullbordat

När FC Rosengård för två veckor sedan föll med 3–2 hemma mot Slavia Prag hade jag rubriken ”Slavias skräll – bra eller dåligt för Rosengård?”.

I kväll har vi fått sista delsvaret på den där frågan. Det förkunnade att matchen var början på två sportsliga katastrofveckor för Malmöklubben.

Hemmaförlusten ledde nämligen varken till någon skärpning eller till något lyft. Och med tanke på hur meriterad och namnkunnig Rosengårds trupp är så är det ett fiasko att varken sluta topp två i damallsvenskan eller klara av att ta sig vidare till kvartsfinal i Champions League.

Det senare innebär för övrigt även ett historiskt bottennapp för svensk damfotboll. Vi har alltid tidigare haft minst ett lag vidare till kvartsfinal i Europacupspelet. Men det är ju nya tider. Jag skrev om utvecklingen i Champions League i våras.

Men även om jag då påtalade att de svenska chanserna kommer att minska för varje år hade jag inte kunnat ana att ett av våra topplag skulle åka ut mot tjeckiskt motstånd redan i år. Jag skrev ju:

”Kollar jag in i kristallkulan ser jag goda chanser att ha svensk representation i kvartsfinal i ytterligare några säsonger. Damallsvenskan är fortfarande såpass högt rankad att våra lag får ha otur i lottningen om inte något av dem skall slå sig in bland de åtta bästa.”

Rosengård hade tur i lottningen, men är ändå utslaget. Och vad jag såg av de båda matcherna var det inte orättvist. Slavia var helt enkelt det bättre laget.

Rosengård hade mycket boll, och vann hörnorna med 11–3. Men precis som så många gånger tidigare i år var Malmöklubben uddlös. Uefas officiella statistik visar bara ett enda Rosengårdsavslut mot mål. Med sådan statistik är det inte lätt att vinna med två måls marginal…

Den stora Rosengårdschansen fick Glodis Perla Viggosdottir efter 53 minuter. På en lyftning efter hörna var isländskan plötsligt helt fri sex–sju meter från målet. Men hennes nick var faktiskt inte ens nära att gå inom ramen.

Och Rosengård var heller aldrig riktigt nära att avancera. I förrgår läste jag att Anja Mittag hade undvikit att följa olika medier efter förlusten i Göteborg. Jag tror att hon gör bäst i att fortsätta hålla sig borta från medierna de närmaste dagarna, i varje fall om hon vill undvika negativa rubriker.

Personligen rankar jag Rosengårds förlust som det näst största svenska Champions Leaguefiaskot någonsin.

Det största är utan tvekan när Umeå åkte ur upplagan 2010/11 med 4–1 mot Apollon från Cypern. Sedan håller jag dagens nederlag som värre än Linköpings respass mot Bröndby i kvartsfinalen 2015 och även värre än Umeås semifinalförlust mot ryska Zvezda Perm 2009.

Och som sagt, det är alltså första gången någonsin vi inte har med något svenskt lag till kvartsfinal. Här är alla svenska kvartsfinallag sedan tävlingen startade som Uefa Women’s Cup 2001/02:

2002: Umeå IK till final.
2003: Umeå IK vann.
2004: Umeå IK vann. Malmö FF till semifinal.
2005: Djurgården/Älvsjö till final. Umeå IK till kvartsfinal. Sveriges båda representanter i kvartsfinalen. Det är det enda svenskmötet någonsin i turneringen.
2006: Djurgården/Älvsjö till semifinal.
2007: Umeå IK till final.
2008: Umeå IK till final.
2009: Umeå IK till semifinal.

Fram till och med 2009 fick länderna bara ställa upp med ett lag. Undantaget var att det land som de regerande mästarna kom från. Sverige hade således två lag 2004 och 2005. Men från 2010 bytte turneringen både format och namn. Numera heter den Women’s Champions League och de bästa nationerna får ha med två lag. Det kan bli tre om mästarlaget inte spelar till sig en plats i det egna ligaspelet.

2010: Umeå IK till semifinal.
2011: Linköping till kvartsfinal.
2012: Malmö och Göteborg till kvartsfinal.
2013: Malmö och Göteborg till kvartsfinal.
2014: Tyresö till final.
2015: Linköping och Rosengård till kvartsfinal.
2016: Rosengård till kvartsfinal.
2017: Rosengård till kvartsfinal.
2018: Linköping till kvartsfinal.
2019: –

När kvartsfinalerna lottas klockan 13.00 den 9 november är det följande åtta lag som är kvar: Barcelona, Bayern München, Chelsea, LSK Kvinner, Olympique Lyonnais, Paris Saint-Germain, Slavia Prag och Wolfsburg.

Tråkiga veckor för Rosengård alltså. För den här bloggen har det däremot varit bättre än någonsin. Oktober blev den bästa månaden hittills med totalt 41271 klick. Noterbart är att toppmånaderna tidigare har sammanfallit med mästerskap. Den här gången var det den spännande damallsvenska guldstriden som drog upp intresset.

Samtliga de 19 sista dagarna i oktober nådde bloggen fyrsiffrigt antal klick. Den sviten håller även över november månads första dygn. Tack alla för visat intresse.

Bristande effektivitet sänkte LFC

Det är ofta på effektiviteten man kan se hur bra ett lag är. Vid onsdagskvällens Champions Leaguematch i Paris vann Linköping avsluten mot mål med 6–5. Man vann även hörnorna med 7–3.

Ändå vann PSG matchen rätt komfortabelt. Enda gången det franska hemmalaget var hotat var under de första 20 minuterna. Först hade LFC en bra chans direkt i matchupptakten och i 18:e minuten hade väl gästerna egentligen matchens allra bästa chans. Då räddade först Tiane Endler ett friläge från Kososvare Asllani och returen tog i ribban.

En stund senare bjöd i stället Maja Kildemoes på ett självmål. Där avgjordes matchen. Det blev inte bättre för LFC att skyttedrottningen Marie-Antoinette Katoto sedan var skoningslös när chanserna dök upp.

Linköping har spelat klart i årets Champions League. Och om 24 timmar riskerar vi att vara helt utan svenskt lag i turneringen – om inte Rosengård får ordning på sin effektivitet i säsongens elfte timme.

Om Rosengård fortsätter att missa chanser som man gjort under stora delar av säsongen blir LSK enda nordiska lag som får spela vidare i UWCL efter jul. Norskorna vann nämligen med 2–0 i Köpenhamn mot Bröndby. Anja Sönstevold och Synne Hansen gjorde målen under matchens avslutande 20 minuter.

0–0 hade tagit danskorna vidare på bortamål. Nu vann istället LSK totalt med 3–1.

Oavsett hur det går i morgon i Prag har vi ju flera svenska spelare kvar i turneringen. Bland annat spelade Hanna Glas hela matchen för PSG i dag, och Annahita Zamanian blev inbytt i 79:e minuten.

Innan jag lämnar PSG–Linköping noterar jag i Corren att Stina Blackstenius tydligen var väldigt nära att flytta hem redan i somras. Och att klubben skall göra allt den kan för att få hem henne nu i vinter. Det blir spännande att följa.

Det blir även spännande att följa fortsättningen av Champions League. För det är ju i nästa omgång det börjar på allvar. I åttondelsfinalerna har de seedade lagen haft det lite för lätt. Wolfsburg vann med totalt 10–0 mot Atletico Madrid, Lyon med 13–0 mot Ajax, Bayern München med 5–0 mot Zürich och Chelsea till slut med 7–0 mot Fiorentina.

Svenskkollen från de matcherna säger följande:

* Nilla Fischer spelade hela matchen för Wolfsburg.

* Fridolina Rolfö startade och spelade 64 minuter för Bayern. Jag såg lite av matchöppningen och där hade hon två kanonchanser att bli målskytt.

* Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson spelade hela matchen för Chelsea och Stephanie Öhrström hela matchen för Fiorentina. Jonna Andersson startade också, men blev utbytt i 63:e minuten för Chelsea.

På hemmaplan var väl onsdagens största nyhet att landslagsmeriterade Hanne Gråhns inte följer med Kif Örebro upp i damallsvenskan. Den offensiva ytterbacken som varit skadedrabbad i år väljer istället att sluta. Tråkigt.

I övrigt har vi även tre spelare som lämnar/får lämna Växjö:

Guide till åttondelsreturerna i UWCL

Under tisdagskvällen vann Göteborg med 4–1 borta mot Lidköping i tredje omgången av Svenska cupen. Därmed tog Göteborg den tredje sista platsen i vårens gruppspel. Återstår av den tredje omgången gör matcherna Kvarnsveden–Uppsala och BP–AIK.

Tittar vi på de lag som kvalat in till gruppspelet så är elva av årets tolv damallsvenska lag vidare. Bara Vittsjö har åkt ut. Bland de damallsvenska nykomlingarna är Kif Örebro vidare, medan Kungsbacka är utslaget.

I övrigt är division I-klubbarna Jitex och Ljusdal kvar, plus då vinnarna i de båda återstående matcherna.

Apropå cupspel är vi framme vid returerna i Champions Leagues åttondelsfinaler. Sex matcher spelas under onsdagen och övriga två under torsdagen. Här är läget:

Onsdagens matcher: (Jag kommer att lägga upp eventuella länkar till sändningar från matcherna här nedan om jag hittar några).

18.00: Bröndby–LSK, står 1–1
Inför den helnordiska åttondelen såg jag LSK som favoriter till 60–40. Norskorna hade ju då inte förlorat en enda tävlingsmatch på nästan ett år. Men det visade sig att den här åttondelsfinalen sammanfallit med en formsvacka för LSK, som bara tagit en poäng på de två senaste matcherna i toppserien. Och plötsligt har det svängt. Jag ser det nu som fördel Bröndby vad gäller att nå avancemang, 55–45.

19.00: Bayern München–FC Zürich, står 2–0
Jag såg det som 90–10 i tysk favör inför dubbelmötet, och när Fridolina Rolfö:s lag startar hemmamatchen med en 2–0-ledning finns det ingen anledning att omvärdera oddsen.

Bayern är för övrigt ett uselt publiklag. Man ligger näst sist i Frauen-Bundesligas publikliga efter att ha haft mellan 325 och 518 åskådare på sina tre första hemmamatcher i ligan. Till mötet med Zürich erbjuder man åskådare i Halloweenkostym fri entré. Frågan är om det är ett framgångsrecept?

Matchen visas här:

19.00: Lyon–Ajax, står 4–0
Det var 99–1 i fransk favör inför avspark, och oddsen för Ajax har inte förbättrats inför returen i Frankrike. Lyon promenerar lugnt vidare till kvartsfinal, medan Ajax är ute på sin sista Europaresa för den här gången.

19.30: Fiorentina–Chelsea, står 0–1
Det krävdes en straff för att formsvaga Chelsea skulle få hål på en storspelande Stephanie Öhrström i första mötet. Jag hade 65–35 i engelsk favör inför den första matchen. Jag håller fortfarande Chelsea som favoriter till avancemanget, men minskar oddset till minimala 51–49 eftersom Fiorentina brukar vara rätt starkt hemma i Florens.

Matchen går att se här:

20.00: PSG–Linköping, står 2–0
Det var 80–20 i fransk favör inför avspark. Nu har det ökat till 95–5. Jag tror alltså bara att dagens LFC vinner en bortamatch av 20 mot PSG med minst två måls marginal. För att den matchen skall inträffa under onsdagen måste Östgötalaget var extremt effektivt i PSG:s straffområde samtidigt som man håller koll på Marie-Antoinette Katoto och Stepanie Labbé gör en riktig kanonmatch.

Corren sänder matchen för inloggade. Länk finns här.

20.00: Atletico Madrid–Wolfsburg, står 0–4
Atletico höll nollan till halvtid i Wolfsburg. Sedan vräkte hemmalaget in fyra mål på 22 minuter och avgjorde dubbelmötet. Wolfsburg har för övrigt 52–0 på de elva tävlingsmatcher man spelat hittills i höst.

Kanske att Atletico kan spräcka det tyska storlagets nolla, men det kommer att bli tyskt avancemang. Oddset för det är 98–2, trots att de spanska mästarinnorna har inlett årets seriespel med sju raka segrar och att man dessutom slog ut Manchester City ur Champions League.

Torsdagens matcher:

18.30: Slavia Prag–Rosengård, står 3–2

Vid lottningen gav jag Rosengård hela 95–5 i odds. Det ser rätt annorlunda ut nu. Malmöklubben fick en käftsmäll i första mötet, där tjeckiskorna vann rättvist. Och Rosengård åkte ju på en ny käftsmäll i lördags när man inte bara missade att vinna SM-guldet, man blev även utan plats i nästa upplaga av Champions League. Så om Rosengård skall spela någon UWCL-match 2019 krävs det tvåmålsseger i Prag. Det är absolut inte omöjligt, men i nuläget ser jag ändå Slavia som knappa favoriter, 51–49.

Matchen sänds här:

20.30: Glasgow City–Barcelona, står 0–5
Jag gav Barca 95–5 inför dubbelmötet. Det har ökat till 99–1. Spanien får minst en representant i vårens kvartsfinaler. Noterbart att skotskorna gör reklam för matchen med ett klipp med Barcamål. Känns inte ens som att Glasgowfolket själva tror på sitt lag.

 

Några funderingar om ekonomi

Piteå firar

I lördags vann Piteå SM-guld, och under firandet har laget även fått lite välkomna segerpremier.

I går gick en sponsor in med 250 000 kronor som hjälp inför nästa års Champions Leaguespel, och dessutom blir det ju Piteå som får den nyinstiftade Segerpotten. Ni kanske minns att flera spelare rasade över att det inte delades ut några prispengar till guldlaget Linköping efter fjolårets damallsvenska.

Det byggde ju på någon form av missförstånd, för vad jag känner till delas det inte ut några prispengar till SM-guldvinnare i någon sport. Men det ledde till något positivt, i och med att det skapades en insamling till det lag som vann årets damallsvenska. Jag vet inte när deadline är, men i Segerpotten finns i alla fall nu 236 200 kronor.

Apropå Champions League har ju Göteborgs ordförande Peter Bronsman flera gånger sagt att hans klubb skall vinna turneringen 2021. Det gjorde han för övrigt senast i lördagens GP.

Där fick han följdfrågan om det går att utmana de tunga elefanterna i Europa. Svaret löd:

”Äh, de är inte så tunga som de ser ut, kan jag lova. De har också sina brister, de här så kallade storlagen. De är inte så stora, förutom till namnet.”

Ett kaxigt uttalande från en klubb som aldrig vunnit SM-guld och som aldrig nått längre än kvartsfinal i Champions League. Bronsman lär få öppna plånboken rejält om hans högt ställda mål skall kunna nås.

Göteborgs ekonomi är för övrigt intressant. Klubben ansåg ju sig alltså ha råd med att spela höstens matcher på Ullevi, där man hade högre hyra än på Valhalla. Dessutom släppte man in alla åskådare gratis på alla matcher. Rosengårdsmatchen borde ju faktiskt ha kunnat ge ett par hundra tusen i biljettintäkter.

När vi ändå är inne på ekonomi och satsning noteras att det allsvenska avancemanget kan ha varit räddningen för Kif Örebro. Precis som det andra nyuppflyttade laget Kungsbacka har Örebro varit illa ute ekonomiskt sett under året. Känslan är alltså att båda nykomlingarna får svårt att värva in så många etablerade spelare. Och då kan de även få väldigt svårt att hålla sig kvar.

När det gäller Örebros ekonomi berättade klubbens ordförande Charlotta Nordenberg om den i dag i det här inslaget i P4 Örebro.

Klart är att elitettan är en vansinnigt dyr serie med långa och dyra resor och små intäkter. Sportsligt har serien varit bra, för de lag som gått upp i allsvenskan har med undantag för IFK Kalmar varit mer slagkraftiga än tidigare. Men ekonomiskt är det alltså tufft i vår näst högsta serie.

 

Diverse röster från Ullevi

Efter toppmötet mellan Göteborg och Rosengård i lördags pratade jag med några av huvudrollsinnehavarna. Det har ju hunnit gå någon dag, men vissa saker är ju fortfarande aktuella.

Noterbart för övrigt att både Göteborg och Rosengård har kvar varsin tävlingsmatch den här säsongen. Göteborg spelar i svenska cupen borta redan i morgon, borta mot Lidköping. De senare får alltså bara en vilodag mellan avslutningsomgången i elitettan och cupmatchen. Det känns lite konstigt.

För Rosengård väntar ju det viktiga bortamötet med Slavia Prag i Champions League på torsdag. Då behöver Malmöklubben vinna med två måls marginal för att vända 3–2-förlusten från hemmamatchen.

Caroline Seger

Just Champions Leaguematchen var förstås en av de saker som kom upp med Caroline Seger i lördags. Hon sa:

”Vi har ett jobb att göra, definitivt. Antingen kan vi avsluta den här säsongen med ingenting, eller kan vi avsluta med någonting. Det är klart att det är oerhört tufft mentalt, men det är bara att ladda om.”

Så här beskrev hon 4–2-förlusten i Göteborg:

”Vi får en bra start på andra halvlek efter en katastrofal första halvlek där vi släpper in två mål som jag inte vet vad jag skall säga om. Det är bara dåligt. I andra halvleken skapar vi tillräckligt för att döda matchen, eller åtminstone vända den. Men nej, i dag storspelar deras målvakt och vi släpper in fyra mål. Ibland är inte fotboll rättvist.”

Hon får en fråga om alla målchanser Rosengård hade vid ställningen 2–2.

”Jag tycker att det genomsyrar hela året för oss. Vi har gått upp och ner och det har inte alltid varit stolpe in. Och bra lag har tur…”

På ett par följdfrågor säger hon:

”Vi behöver spela matcherna som om de vore vår sista, och det gjorde vi inte förrän efter en halvlek. …
Vi trycker på otroligt mycket i andra halvlek, vi känner ju otroligt mycket att vi vill vinna matchen. I sådana lägen tänker man inte på en andraplats. Vi har tillräckligt mycket för att vinna matchen, då tror jag att man går för det också.”

Seger ombads även kommentera vilka kvaliteter som gör att Piteå tog hem guldet:

”Det är väl att de har varit mer jämna, sett över hela året. Klart att de också har tappat poäng, men i flera lägen där de har sett ut att tappa poäng har de ändå vunnit, vilket jag vet att vi inte har gjort. Sedan spelar de ju en helt annan fotboll. Det är fantastiskt roligt för Piteå, och jag tycker att det är kul, och gläds med dem naturligtvis, och de är väl värda det. Men jag tycker att vi spelar den finaste fotbollen när vi är bra. … Men man vinner inte serien för att man tur, utan det var ett bra år för Piteå och det är bara att gratulera”

En stund senare pratade jag med Jonas Eidevall. Först konstaterade jag att Rosengård flera gånger var millimetrar från guldet – men slutade ändå trea.

”Det är surt. Men de förutsättningarna visste vi på förhand, att de fanns ett oavgjort resultat som gav Champions League-plats, men inte nödvändigtvis ett guld. Men det var en stor tydlighet från min sida att vi skulle gå för att vinna guld. Och inte slå oss till vakt om en Champions League-plats, hur viktig den än är så är det inte den mentaliteten jag vill ha.”

Så här kommenterade han den anstormning Rosengård stod för i den andra halvleken:

”Vi har verkligen chanser att göra 3–2. Men totalt sett över säsongen har vi krävt för många målchanser för att göra mål. Man säger att det jämnar ut sig ibland, men inte nödvändigtvis över en säsong, utan över mer tid. … Men det var väldigt, väldigt frustrerande. Framför allt lider jag med tjejerna som verkligen gick ut och gav det en bra chans i den andra halvleken. … Jag tycker att vi har en spelartrupp som har jobbat väldigt, väldigt hårt. Och totalt sett tycker jag att vi har presterat en bra fotboll över säsongen, men vi har verkligen inte haft marginalerna med oss i damallsvenskan det här året. Räknar jag chansstatistik har vi vunnit den i 21 av 22 matcher.”

Efter lite snack om vad som gick fel i den första halvleken (framför allt för ensidigt spel på vänsterkanten och för stor passivitet i straffområdet) kom Eidevall själv in på årets sista match.

”Det är på torsdag, det är Slavia Prag och vi måste se till att göra det bästa för att ta oss vidare.”

Så bad jag honom säga några ord om de svenska mästarinnorna:

”Stort grattis till Piteå. Stellan är en tränare jag har massiv respekt för, som liksom dag ut och dag in gör ett stort stycke bra tränargärning. En spelartrupp som är lojal och som vill vara ute och tävla varje träning och match. Så stort, stort grattis till Piteå. De har gjort en jättebra säsong och det är stor skillnad på Piteå jämfört med när jag var i damallsvenskan senast. De var ett 4–4–2-lag som spelade med raka linjer och väntade på motståndarnas misstag och som verkligen spelade en fysisk, kraftfull framorienterad fotboll. De har utvecklat sitt spel den här säsongen och även som jag förstod, stora delar av den förra. Också ett stort grattis till Göteborg. Jag tycker att de tillsammans med oss har varit det bästa offensiva laget i serien. De avgörande matcherna här har de ju närmast visat upp en klinisk effektivitet. Det är också en tränare och en spelartrupp som gjort ett väldigt bra jobb.”

Loes Geurts

Så till Göteborg, där jag inledde att prata med den storspelande målvakten, Loes Geurts, som var lyrisk över segern och andraplatsen.

”Helt magiskt, underbart. Jag är så glad att vi vinner och hur vi vinner och ja… jag är bara glad. Vi har gjort det bra, vi har gjort det vi ville göra så det får vi vara väldigt nöjda med.”

Hon var förstås också väldigt nöjd med att hennes lagkompisar på de två sista omgångarna hade nio avslut inom ramen – och att alla blev mål.

”Ja, det är så skönt när man har forwards som gör mål på sina chanser.”

Att hon själv hade mycket att göra kommenterade hon så här:

”Ja, i andra halvlek speciellt. De kom med mycket folk och pressade på. Men det är kul om man vinner. Det var nog en av mina bättre matcher, kanske. Jag tycker ändå att jag har gjort viktiga räddningar i avgörande lägen i flera matcher. Jag känner att jag har gjort en bra säsong.”

Så fick hon en fråga om fortsättningen, hennes kontrakt löper ut nu.

”Vi snackar. Vi kommer nog att lösa det. Champions League vill man ju spela. Jag har gjort det med PSG och med AZ i Holland. Med AZ kom vi inte så långt, men med PSG nådde vi finalen. Jag spelade inte då, men jag var ju ändå med.”

Elin Rubensson steget före Petra Johansson

En annan som spelat i Champions League är Elin Rubensson. Jag hoppade in i intervjun av henne just när hon fick en fråga om vilka chanser Göteborg har i Europaspelet nästa år.

”Oj, så långt har vi inte riktigt tänkt ännu. Men fortsätter vi med den träningen vi har med Marcus (Lantz) och Jörgen (Ericson) och den spelidén vi har – jag tycker att vi har rätt spelare till den spelidén – tror jag att det kan gå långt. Sedan får vi se, det var länge sedan Göteborg var ute i Europa. Vi får jobba hårt.”

Sedan fick hon frågor om hur hon ser på säsongen för laget och för egen del:

”Jag är fantastiskt nöjd. Det har gått lite upp och ner, men vi har rest oss hela tiden och varit starkast när det gäller. Vi har hela tiden vetat vilken potential vi har. Stundtals spelar vi fantastiskt fin fotboll. … Jag har väl haft min bästa säsong i karriären. Det känns som att jag har hittat min roll i laget och verkligen fått ut mitt spel. Men det är lätt att få det när man spelar så bra som lag, vi tar fram varandra tycker jag.”

Hon får en fråga om hon blir kvar, eller om hon kan tänka sig att eventuellt flytta utomlands.

”Jag har skrivit fem år, så ni lär se mig här i framtiden också. Jag kände att jag trivs så himla bra, och med allt runt omkring. Jag har väldigt mycket vid sidan också som krävs för att jag skall bli en bra fotbollsspelare.”

Kan Göteborg bli en stormakt inom damfotbollen?

”Ja, potentialen finns. Spelare vill komma hit. Vi har en grym trupp, vi har en jättebra ledarstab. Och Göteborg som stad är ju lockande, så det tror jag absolut.”

Rebecka Blomqvist

Slutligen bytte jag några ord med matchvinnaren Rebecka Blomqvist, som hade svårt att resa sig efter sitt segermål och byttes ut strax efter.

”Det var riktigt skönt. Det är klart att det var tufft när de gjorde 2–2, vi kände att de hade vittring på 3–2 också. De var lite halvnära några gånger. Vi tackar Loes för mycket – och stolpen och ribban och allt var det var. Men vi visade att vi behöver ett läge så blir det mål. Och sedan gör vi ytterligare ett, så det var riktigt skönt alltså.”

Ni har haft grym effektivitet i de sista omgångarna.

”Precis. För några matcher sedan sa vi att vi måste höja effektiviteten, och nu har vi gjort det. Och då blir det en hel del mål, också.”

Har Piteå bjudit in dig till guldfesten?

”Nej, inte än. Men de kan ju faktiskt tacka oss lite grand. Men vi är nog väldigt glada båda lagen i dag. Det här var vad vi hade i egna händer, och vi klarade att göra det. Vi är jätteglada över en Champions Leagueplats, med ett nybygge som vi har i år är det väldigt, väldigt bra, tycker jag. Jag är glad för Piteås skull och jag är glad att vi kom tvåa.”

Hon ställs mot faktum att laget låg på nedflyttningsplats för ett år sedan.

”Vi säkrade ju kontraktet i näst sista matchen, tror jag. Så det är lite skillnad från förra året, och det är skillnad på känsla också. Vi är riktigt glada för det här alltså.”

Så här säger Blomqvist om att hon slutar som delad tvåa i skytteligan ihop med Anna Anvegård, båda på 14 mål.

”Blev vi delad tvåa? Det är bra, jag gillar henne, så det är lugnt. Vi är bra vänner, så vi kan dela på den. Hoppas hon säger samma… Jag har gjort fyra mål vardera de senaste två säsongerna och visste inte om jag skulle få spela, eller var jag skulle få spela, så jag är jätteglad att jag har fått spela och att målen har kommit också.”

Jag pratade aldrig med Anja Mittag. Hon hade bråttom förbi journalisterna. Men hon kom faktiskt ner till pressrummet en stund senare och frågade om det var någon som ville prata med henne. Det tycker jag är värt ett omnämnande, för det hör verkligen inte till vanligheterna.

Kif Örebro är tillbaka – grattis

I eftermiddags blev det helt klart vilka tolv lag som spelar i damallsvenskan 2019 samt vilka 14 lag som spelar i elitettan.

Det blev ju nämligen som väntat Kif Örebro som tog den tolfte och sista platsen i högsta serien. På tredje försöket säkrade man avancemanget. Och den här gången var det aldrig något snack.

Borta mot Västerås BK 30 var det 3–0-ledning redan efter 25 minuter. Det slutade med 4–0-seger, vilket innebar att Kif Örebro blev tvåa med två poäng mer än trean Lidköping. Freja Olofsson visade vägen med sitt 1–0-mål.

Freja Olofsson

Det blev även klart att Ljusdal tvingas kliva ner i division I. För att Ljusdal skulle kunna passera Asarum krävdes att man tog in tre poäng och sju mål i sista omgången. Ljusdal gjorde sitt i sista omgången och vann med hela 7–0 hemma mot Mallbacken.

Det krävdes ju då också att Asarum skulle förlora mot Kvarnsveden. Men den matchen slutade 0–0, vilket innebär att Asarum tog den 14:e och sista platsen i elitettan 2019. Dock noteras att Kvarnsveden hade en ramträff i slutminuterna, så Asarum levde farligt.

Det blev alltså bara en säsong i elitettan för Kif Örebro. När det för ganska exakt ett år sedan blev klart att klubben åkte ner i näst högsta serien skrev jag det här inlägget om att klubben haft alldeles för stor genomströmning både på ledar- och spelarsidan på senare år.

Sedan dess har man haft ännu större genomströmning. När nedflyttningen blev klar den 30 oktober i fjol hade man följande startelva: Carola Söberg – Hanne Gråhns, Emelie Andersson, Marina Petterson Engström, Freja Olofsson – Julia Spetsmark, Lisa Dahlkvist, Fanny Andersson, Michelle de Jongh – Jenny Hjohlman, Emma Jansson. In byttes Frida Svensson och Marie Hammarström-Liljesson.

Frida Abrahamsson

Det Örebrolag som i dag säkrade återkomsten bestod av följande spelare: Mimmi Paulsson-Febo – Frida Abrahamsson, Maja Regnås, Felicia Edgren – Lejla Basic, Ellen Karlsson, Olofsson, Emma Lindén – Addison Steiner, Svensson, Courtney Strode. In byttes Rebecka Holm, Jonna Dahlberg och Sara Lilja Vidlund.

Addison Steiner

Som synes är det ett helt nytt lag som går upp. Bara två spelare från fjolårets match spelade i dag. Dock finns ju fortfarande Hanne Gråhns och Emelie Andersson kvar i truppen, även om de bara spelat elva respektive tre matcher i år.

Fjolårets namnkunniga Örebro hade problem i mittförsvaret. Årets lag har jag bara sett en gång, i seriefinalen mot Kungsbacka. Då imponerade inte närkingarna, men de fick ändå till slut oavgjort.

Känslan är att det behövs en handfull nyförvärv inför nästa säsong om inte den här sejouren i högsta serien skall bli ettårig. Fast nu släpper jag framtiden för den här gången, och avslutar delen om elitettan med att återigen skicka ett grattis till Kif Örebro.

Apropå gratulationer har jag hittat ännu fler sådana till Piteå och därmed uppdaterat det här inlägget.

I dag har det även korats svenska mästarinnor. Det var AIK som vann det sista F16-SM:et efter finalseger med hela 8–1 mot Jitex. I bronsmatchen vann Sunnanå med 4–3 efter förlängning mot IFK Örby.

Den här helgen har jag haft fokus väldigt hårt riktat mot de inhemska matcherna. Jag har dock noterat tre svenskmål i de stora ligorna. Stina Blackstenius gjorde Montpelliers mål i gårdagens 1–1-match mot Lille.

I dag har Fridolina Rolfö gjort sitt första ligamål för hösten, hon gjorde det när Bayern München vann toppmötet borta mot Essen med 2–0. Även i England har det blivit svenskmål. Där cyklade Magdalena Eriksson in Chelseas segermål mot Liverpool: