Det är fredag i julveckan och samtidigt som lördagen en höjdardag inom herrfotbollen, med bland annat säsongens första El Clasico är vi inne i damfotbollsårets allra lugnaste tvåveckorsperiod.

Lugnaste sett till sportsliga aktiviteter. Ett och annat klubbyte har man däremot noterat under veckan. Jag har även sett att Kopparbergs Göteborg FC och IFK Göteborg fördjupar sitt gemensamma F19-samarbete.

Trots den talangsatsningen i Göteborg är det ändå slående att Västsverige håller på att tömmas på talang. KGFC är ju ensamma i damallsvenskan i regionen, och 2018 har regionen bara en klubb i elitettan, Kungsbacka DFF. Ett Kungsbacka som har det kämpigt med ekonomin.

Hur mycket Kungsbackas ekonomiska läge har påverkat vet jag inte, men klubbens största talanger flyr nu regionen. Jag har tidigare berättat om hur Kristianstad lagt beslag på spännande Josefine Rybrink. I går meddelade IFK Kalmar att de har värvat Ida Strömblad.

Båda de värvningarna är logiska såtillvida att spelarna tar ett steg uppåt i seriepyramiden. Däremot var det en liten chock att läsa att både Kungsbackas Cornelia Kapocs och Hovås Billdals Paulina Nyström väljer att fortsätta sin satsning i Ljusdals IF.

Paulina Nyström

Absolut inget ont om Ljusdal. Klubben verkar har en intressant satsning där man rekryterat de båda tidigare förbundskaptenerna Calle Barrling och Annelie Andersén. Och de här värvningarna är en stor fjäder i hatten för klubben. Men det känns ju ändå väldigt konstigt att två av Göteborgsregionens allra största talanger skall flytta till Hälsingland för sin fortsatta satsning.

I går blev det klart att Ella Masar McLeod:s nästa klubbadress blir Wolfsburg, eller damallsvenskan all stars som den tyska klubben snart skulle kunna kallas. Wolfsburg har för övrigt numera närmast ett överflöd på världsspelare. Det blir en delikat uppgift för coach Stephan Lerch att fördela speltiden på ett sådant sätt att det inte börjar gnällas i truppen.

De senaste dagarna har Danmark fått en ny förbundskapten. Han heter Lars Söndergaard, och har huvudsakligen meriter från herrfotbollen.

En annan aktuell nyhet är att Lisa Dahlkvist valt att operera sin häl, vilket gör att hon blir borta från spel i ett halvår. Jag har funderat lite över vilken klubb Dahlkvist skulle dyka upp i härnäst. Men den här operationen gör sannolikt att hon blir kvar i Örebro åtminstone fram till sommarfönstret nästa år.

Lisa Dahlkvist

Från Linköping meddelades i veckan att man söker en kvinna med spelarmeriter som assisterande tränare. Just två sådana har tagit över FFC Frankfurts andralag, som för övrigt ligger på en fjärdeplats i andraligan. Det är den supermeriterade duon Kim Kulig och Kerstin Garefrekes som blir huvudtränare respektive assisterande. Gissar att LFC gärna hade hittat en lika meriterad assistent som Garefrekes…

Så här i slutet av året radas utmärkelserna upp. Nyligen röstades Alex Morgan fram till bästa spelaren i Nordamerika. Morgan är däremot inte årets spelare i USA:s landslag. Det priset tar nämligen Julie Ertz.

Jag har inte varit så imponerad av Ertz, sett till passningsspel och speluppfattning. Men hon är ju en vinnartyp, och en fantastisk tillgång vid fasta situationer, där hon har en makalös förmåga att komma först på bollarna.

I år har hon allt oftare tagit klivet upp på mittfältet. Kanske är hon lösningen på USA:s problem på det defensiva innermittfältet.

Tabitha Chawinga

Slutligen till Afrika, där Tabitha Chawinga är utslagen i kampen om priset som kontinentens bästa spelare 2017.

Bland finalisterna märks Nigerias Asisat Oshoala. Jag såg en uppgift om att Nigeria inte har spelat en landskamp sedan december i fjol, och man har ingen bokad för januari heller. Vad händer med damfotbollen i Nigeria?

Under torsdagseftermiddagen blev det klart vem som tar över efter Stefan Rehn som tränare i Kopparbergs Göteborg FC. Det blir den före detta Örgrytetränaren Marcus Lantz.

Det blir spännande att se om han kan vända den vikande trend som Göteborgslaget haft de senaste åren. 42-årige Lantz hade drygt två år kvar på kontraktet med Örgryte när han fick sparken därifrån. Sedan har han gått och väntat på en lösning med superettanklubben.

Den lösningen skedde nåddes i tisdags, då han köptes ut från sitt kontrakt. Och nu är han alltså damallsvensk tränare.

I kväll har det europeiska landslagsåret avslutats med ett gäng VM-kvalmatcher. Bland dem utmärker sig ett resultat extra mycket, nämligen Nederländerna–Irland 0–0.

Statistiken säger 32–3 i avslut, 12–1 i avslut mot mål och 1–0 i avslut i målställningen. Men det blev alltså delad poäng, vilket gör att Irland går till julvila som grupptvåa bakom Nederländerna, men framför Norge. Det trots att irländskorna och norskorna spelat mot samma motstånd. Och att Irland spelat alla sina tre matcher på bortaplan.

Kul med ytterligare en nation som sticker upp det här året.

Om någon undrar hur kul irländskorna tyckte att det var så kan denne någon alltid lyssna på det här härliga skrålet:

Annars fick ju årets två stora europeiska uppstickare faktiskt båda en säsongsavslutning i moll. Jag tänker på just Nederländerna som alltså tappade hemmapoäng, och även på Österrike som föll med hela 4–0 i Spanien.

Därmed har spanjorskorna lagt grunden för ett nytt mästerskapsslutspel, medan Österrike lär få göra upp med Finland om andraplatsen i gruppen.

I ett tredje toppmöte i dag vann Italien borta mot Portugal med 1–0, ett resultat som gör att portugisiskorna lär få det väldigt svårt att nå VM. Italien och Belgien ser ut att slåss om den gruppsegern.

I övrigt tog Schweiz ett steg mot VM genom att vinna hemma med 5–1 mot Albanien. Höjdpunkter här:

Tidigare nämnda Norge ledde för övrigt dagens vänskapslandskamp i Marbella mot Kanada med 2–0 i paus. Men Kanada är numera en världsnation, och sådana får man inte bjuda på en massa indianare kring eget straffområde, för då vänder de till 3–2-seger. Höjdpunkter här:

Apropå Kanada så hoppas amerikanska Ella Masar McLeod få spela VM för sin frus land. Vi får se om Fifa accepterar det, med tanke på att Masar McLeod inte har bott i Kanada speciellt mycket.

Sverige har just spelat 0–0 borta mot Frankrike. Det är väldigt bra gjort, för fransyskorna går nästan aldrig mållösa av planen i hemmamatcher.

Har jag sett rätt hade Frankrike gjort mål i 22 raka hemmamatcher. Vad jag kan hitta var det 0–0 mot Brasilien den 11 juni 2014 som var den senaste mållösa hemmamatchen för det franska landslaget.

Det skall sägas direkt att det var en dålig fotbollsmatch under den andra halvleken. Varken Sverige eller Frankrike hade ordning på passningsspelet. Dessutom förrycktes halvleken av alla byten.

Men eftersom det var försvarsspelet som skulle stå i fokus för svensk del var det ändå en insats som ger ett högt slutbetyg. För det var ju inte så att Sverige höll nollan med tur.

Tvärtom såg det hur stabilt ut som helst. Hedvig Lindahl behövde inte göra en enda riktigt kvalificerad räddning på hela matchen. Jag hade 5–2 i målchanser till Sverige, där de franska gick utanför.

Visst var det ett franskt testlag, ett väldigt blekt franskt lag. Men det svenska laget behöver inte skämmas för det. Absolut inte.

Sofia Jakobsson var kanske totalt sett bästa svenska spelare. Hon hade matchens två allra bästa målchanser, och borde nog ha gjort ett mål. I övrigt tycker jag att alla backar skötte sig defensivt. Linda Sembrant höll ihop backlinjen föredömligt. Julia Roddar och Kosovare Asllani skötte innermittfältet klockrent i den andra halvleken. Roddar visade att hon är mer konstruktiv än förstavalet Caroline Seger, och Asllani gjorde en jättebra andra halvlek.

Det börjar bli sent, så en längre analys får vänta till ett senare tillfälle. Men jag måste ändå påpeka att vi avslutade landslagssåret med ett tremannaanfall bestående av Olivia Schough, Julia Spetsmark och Amanda Edgren. Vem hade gissat det i februari?