Här är den stora guiden till kvartsfinalerna i OS

I min stora OS-guide tippade jag vilka åtta lag som skulle nå kvartsfinal i mästerskapet. Nu var det kanske inte jättesvårt, men jag är ändå lite nöjd med att jag fick maximala åtta rätt.

Där tippade jag även hur långt de olika lagen går. Mina semifinallag var USA, Frankrike, Storbritannien och Brasilien. Det tipset kan fortfarande slå in. Trots det tänker jag nu delvis revidera det inför kvartsfinalerna.

Här kommer den stora guiden till morgondagens fyra kvartsfinaler:

* Storbritannien–Kanada
City of Coventry Stadium, 20.30 (svensk tid)

Här möts två lag som har överraskat positivt hittills i OS. Både Storbritannien och Kanada är väldigt mycket bättre än vad folk runtom i Sverige tror.

Brittiskornas insats mot Brasilien var verkligen högklassig. Jag trodde ju i och för sig att de skulle gå långt i turneringen. Fast jag trodde att de skulle kämpa sig fram. Men de har verkligen spelat riktigt bra fotboll.
England har ett bra lag i grunden, och med Kim Little har man vuxit ytterligare. Båda ytterbackarna, Alex Scott och Stephanie Houghton, är hyperoffensiva. Ja, vänsterback Houghton ligger ju till och med delad tvåa i skytteligan.

Defensivt finns det inget att gnälla på hittills, trots att Ifeoma Dieke dragit av korsbandet och förstås missar resten av OS. För brittiskorna är ju faktiskt enda laget i turneringen som har tre nollor bakom sig.
Offensivt ser det också bra ut. När jag ser Storbritannien spela får jag en känsla av att de har ett extremt löpstarkt gäng. Många spelare springer kopiöst mycket. Yttermittfältaren Eniola Aluko springer dessutom riktigt snabbt.
Men det finns också passningsskickliga stöttespelare som Anita Asante och Kelly Smith.

Hos Kanada har trion Christine Sinclair, Sophie Schmidt och Melissa Tancredi imponerat mest i OS. Efter att ha sett Tancredi gång på gång leta passning när hon själv haft öppna lägen i Dalsjöfors under våren, hade jag aldrig gissat att hon skulle leda skytteligan i OS efter gruppspelet.

Men hon har varit glödhet i straffområdet hittills. De flesta kanadensiska målen har kommit på inlägg eller inspel. På den punkten har Kanada varit högklassigt. Både när det gäller kvaliteten på inläggen, och när det gäller inställningen i forwards löpningar in i straffområdet.

Kanada är ett stenhårt arbetande lag, som aldrig ger upp. Trots det tror jag på hemmaseger. Kanada har nämligen problem på mittbackssidan. Candace Chapman skadade vaden mot Japan i premiären, och har inte kunnat spela i de sista två gruppmatcherna. Även Emily Zurrer är skadad. Den senare har till och med strukits ur truppen, fast är med i Coventry som reserv.

Jag tror att Kanada fortsätter med den offensiva uppställning man hade mot Sverige. Den där man spelar med ett slags diamant på mittfältet, med Sinclair som spets. Och framför den två forwards, Tancredi och Jonelle Filigno. Den enda förändringen i startelvan jämfört med Sverigematchen tror jag blir att Karina LeBlanc kommer att vakta målet.

Tipset: Storbritannien är favorit till 65–35.
Troliga startelvor:
Storbritannien: Karen Bardsley – Alex Scott, Sophie Bradley, Casey Stoney, Stephanie HoughtonKaren Carney, Jill Scott, Anita Asante, Eniola Aluko – Kim Little och Kelly Smith.
Kanada: Karina LeBlancRhian WilkinsonCarmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve NaultDesiree ScottDiana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Jonelle Filigno.

USA:s startelva

USA

* USA–Nya Zeeland
St James’ Park, Newcastle, 15.30 (svensk tid)

USA var den givna guldfavoriten inför turneringen. Och inget har ändrats på den punkten. Trots att det var underläge med 2–0 redan efter en kvart i premiären mot ett starkt Frankrike har Pia Sundhage:s lag gått fram hur tryggt som helst. De var ikapp redan i paus, och förbi redan tidigt i andra halvlek.

USA har sådan anfallskraft, och sådan bredd i truppen, att de blir oerhört svårstoppade. Abby Wambach är bättre än på väldigt länge – kanske bättre än någonsin förr. Hon verkar väldigt vältränad och rörlig.

Bredvid sig har Wambach blixtsnabba Alex Morgan, som jag fortfarande tror kommer att vinna skytteligan till slut.
Som uppbackning har världens bästa anfallsduo bollskickliga lirare som Tobin Heath, Megan Rapinoe och Lauren Cheney. Försvarsspelet är fantastiskt. Backlinjen är högklassig, och längst bak står världens bästa målvakt, Hope Solo. Och på tre matcher hittills har man bara släppt till fem avslut mot eget mål.

På pappret skall USA köra över Nya Zeeland. Fast the Football Ferns är ett lurigt, och svårspelat lag. Och de vet att de kan stå emot USA:s stjärnor.
I januari ledde nämligen Nya Zeeland på bortaplan mot just USA fram tills en hemmadomare ordnade så att amerikanskorna kunde vända i slutminuterna.

Jag såg den matchen, och den måste ge Ferns rejält med energi och hopp. Defensivt är Ferns starka, med duktiga ytterbackarna Ria Percival och Ali Riley, och starka mittbacken Rebecca Smith. Även rutinerade målvakten Jenny Bindon har gjort ett fint intryck när jag sett henne. De höll emot Brasilien ända till slutminuterna, och gav även Storbritannien en hård match.

Att laget redan infriat sina mål, och slår ur underläge talar också för Ferns.

Allt annat talar dock för USA. Så jag tror knappast att vi får se Ferns köra sin haka igen, som de gjorde efter segern mot Kamerun i tisdags. Se den här.

Tipset: USA är trots allt favorit till 90–10.
Troliga startelvor:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Nya Zeeland: Jenny Bindon – Ria Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Betsy HassetAmber Hearn och Sarah Gregorius.

Sveriges startelva mot USA

Sverige

* Sverige–Frankrike
Hampden Park, Glasgow, Skottland 13.00 (svensk tid)

Sverige är obesegrat, och har vunnit sin grupp. Frankrike åkte på en stjärnsmäll i premiären, och blev grupptvåa. Sverige vann, trots att man spelade en man kort under långt tid, när de här lagen möttes i bronsmatchen vid VM i fjol.

Trots det är Frankrike klara favoriter i den här kvartsfinalen.

Sverige först. Vårt lag är väldigt svårslaget, och har trots allt en bra stabilitet. På de nio senaste mästerskapsmatcherna har det blivit sex segrar, två kryss – och bara en förlust.

Vi är obesegrade i OS, och vår stjärna Lotta Schelin verkar vara på gång. Det borde vara med positiva vibbar man går in i slutspelet. Men med sig har laget också flera stora frågetecken.

Det gäller dels skadesituationen, där båda de centrala mittfältarna Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist dras med lite problem.

Det allra största frågetecknet gäller dock orken. Sveriges första halvlekar i turneringen har genomgående varit väldigt bra. Där har vi hållit högsta världsklass. Men efter paus har det sett väldigt mycket sämre ut, och det i varje match.

I sin blogg Nilssons nyanser på Expressens hemsida skrev Anders Nilsson för 1,5 månader sedan att det finns uppgifter från fjolårets VM på att spelarna i Japan och USA sprang 8–10 procent längre per match än de svenska. Här är en länk till det inlägget.

Jag hoppas inte det stämmer, för det skulle vara ett extremt underbetyg till träningsnivån i vårt svenska landslag. För tio procent är ju en gigantisk skillnad.
Man räknar med att fotbollsspelare springer 9,5–11,5 kilometer per match, lite beroende på roll i laget. Det innebär ju i så fall att de svenska spelarna springer 800–1150 meter kortare per man än Japans och USA:s.

Frankrikes lag känns närmast komplett. De bygger kring världens bästa klubblag, Lyon – och är mycket väl samspelta. Backlinje och målvakt är exempelvis rakt igenom Lyonspelare.

Offensivt kan man hota på många sätt. Man kan bygga långa anfall genom passningsskicklighet. Man har god skottstyrka från distans från Gaetane Thiney, Camille Abily och Elise Bussaglia – om hon spelar. Man har extrem snabbhet i Elodie Thomis. Man är bäst i världen på fasta situationer. Dels slår Abily, Sonia Bompastor och Louisa Necib fantastiska frisparkar och hörnor. Dels är mittbacksparet Laura Georges och Wendie Renard grymt starka i luftrummet.

Har inte Frankrike några svagheter då?

Jo, mittbackarna är lite långsamma. Och deras klubbkompis i Lyon, Lotta Schelin, vet förstås exakt hur hon skall göra för att ta sig förbi dem. Å andra sidan vet de exakt hur man stoppar Schelin också…
En annan svaghet i det franska laget, som det ofta pratas om är att de inte har någon toppforward av allra högsta världsklass. Men Marie-Laure Delie verkar vara i toppform, och har skött forwardsjobbet utmärkt hittills i OS. Så den svagheten känns inte så svag för tillfället…

Jag ser Frankrike som ett snäpp bättre än Japan. Vi är inte på något sätt chanslösa. Men samtliga svenska spelare måste spela på toppen av sin förmåga om det skall bli semifinal. Det gäller inte minst backarna, och kanske framför allt Hedvig Lindahl i målet.

Tipset: Frankrike favorit till 70–30
Troliga startelvor:
Sverige: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Frankrike: Sarah BouhaddiCorine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Japans startelva

Japans landslag, Nadeshiko

* Brasilien–Japan
Millennium Stadium, Cardiff, Wales, 18.00 (svensk tid)

I den här kvartsfinalen möts två lag som känns svagare än i fjol. Inför OS tippade jag att Brasilien skulle nå semifinal, medan Japan skulle missa. Nu tänker jag ändra det tipset.

För visst, Japan är lite sämre än i fjolårets VM. Framför allt offensivt.
Defensiven är det svårt att gnälla på. Japanskorna har ju faktiskt bara släppt in ett mål i OS, och motståndarna har bara lyckats få till tio skott mot Miho Fukumoto i Japans mål.

Men som sagt. Offensivt har Japan varit trubbigt. Mot Sverige skapade man massor av chanser, men avsluten var svaga. Yuki Ogimi är i god form, men har ändå inte gjort något mål ännu i spelen.
Den stora skillnaden för Japan jämfört med i fjol är att då var Homare Sawa i sitt livs form. Hon kom rätt till nästan varenda boll kring motståndarnas mål. I OS har Sawa varit blek. Kanske har vårens nackskada minskat hennes mod i straffområdet.

Men trots Sawas tveksamma form håller jag Japan som favoriter mot Brasilien. För Brasiiens form är ännu mer tveksam.

Visst ser man att många spelare har fina offensiva kvaliteter. Marta, Cristiane, Francielle och Thais Guedes har alla kapacitet att kunna avgöra matcher. Men för att kunna anfalla måste man vinna bollen. Och på den punkten har Brasilien visat sanslös oförmåga.

Lagspelet är stundtals obefintligt. Men vann tursamt mot Nya Zeeland med 1–0. Och mot Storbritannien på Wembley fick man knappt låna bollen.
Där visade det sig hur otroligt oorganiserat försvarsspelet är. Backlinjens positionsspel var obefintligt. Det kändes som rena kaoset.

Som jag ser det måste Brasilien ta ledningen för att kunna vinna. De får förlita sig till att någon av deras vassa anfallsstjärnor gör en individuell prestation som ger laget energi. Och att de sedan kan backa hem, krympa ytorna och kontra på japanskorna.

Men så tror jag inte att det blir. Jag tror att smarta japanskor kommer att löpa bort Brasiliens backar, och riva upp stora sår i sydamerikanskornas defensiv. Och trots de tidigare problemen i offensiven kommer Japan att göra ett par mål.

Tipset: Japan är favorit till 60–40.
Troliga startelvor:
Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho SakaguchiAya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Brasilien: AndreiaErika, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, Maurine – Thais Guedes, Cristiane och Marta.

Fantastiska siffror för damfotbollen

I ett OS finns ju alltid risken att sporter som damernas fotboll drunknar i allt annat. Men hittills har OS varit ett väldigt bra mästerskap för damfotbollen.

I går satt ju 70 584 åskådare på Wembley och såg Storbritannien slå Brasilien med 1–0. Att brittiskorna imponerade, och gjorde en kanonmatch när storpubliken var på plats, var förstås bästa reklam för sporten.
Brittiskorna imponerade för övrigt så mycket att jag faktiskt tror att de kan ge USA en match om den ena finalbiljetten.

Men publiksiffran på Wembley var inte den enda fina siffran som noterades i går. För BBC3 hade som mest 3,9 miljoner tittare på matchen i Storbritannien. Snittsiffran var 2,33 miljoner. Riktigt bra noteringar i ett land där damfotboll är en väldigt liten sport.

Även i USA har damfotbollen haft lysande tittarsiffror. Matchen mot Colombia sågs i snitt av 2,5 miljoner på NBCSN. Som jämförelse kan nämnas att USA:s basketherrar, det haussade Dream Team 6, hade en snittpublik på 2,6 miljoner tittare för sin inledande gruppmatch, den mot Frankrike.

I Sverige har våra gruppmatcher haft bra siffror, men ändå inte succéartade. Premiären mot Sydafrika gick på SVT1 en onsdagskväll 20.45, och lockade ”bara” 862 000 tittare. Jag skriver bara eftersom matchen gick på bästa sändningstid i bästa kanalen. Och att OS i övrigt inte var igång, så konkurrensen var inte så stor. Där hade jag hoppats på en sjusiffrig notering.

Sverige–Japan sågs av 558 000 på SVT1 lördag klockan 13.00. Och Sverige–Kanada igår sågs av 466 000 åskådare på Kunskapskanalen. Det får väl räknas som en bra siffra med tanke på att matchen spelades 15.30 en tisdagseftermiddag, och sändes på en sidokanal.

Lite jämförelsesiffror under OS är att damernas linjelopp på cykel sågs av 625 000 tittare, basketmatchen Spanien–Kina av 602 000 och att simpasset där Sarah Sjöström:s final på 100 meter fjärilssim var huvudnumret sågs av 1 193 000. Magasinet innan Sjöströms final sågs av 1 588 000. Jag noterar också att handbollstjejernas förlust mot Norge i måndags sågs av 940 000 personer, alltså fler tittare än någon av fotbollsmatcherna lockat.

Om jag inte helt fel ute så är det snittsiffror som gäller i Sverige.

Ingen utredning av Japan – det var rätt beslut

Såg just att Fifa valt att inte utreda Japans coach Norio Sasaki efter gårdagens 0–0-match mot Sydafrikas Banyana Banyana. Det är förstås ett helt riktigt beslut.

För själv har jag väldigt svårt att bli upprörd. Visst finns det gränser för hur långt man får gå. Fast Japan ansträngde sig inte för att förlora. Man förlorade ju inte ens. Man spelade oavgjort.

Och har man redan avancerat i en turnering kan man ju inte tvingas att slita på sina bästa spelare. Eller?

Jag har aldrig sett några krav på att simmare och friidrottare som simmar/springer avstannande i sina försök/semifinaler skall diskas – eller straffas – för att de inte tar ut sig maximalt.

Visst sände Sasaki signaler till sin spelare om att seger inte var speciellt viktigt när han valde att starta med samtliga de sju som satt på bänken i förra omgången.
Men nu är ju OS är en väldigt kort turnering. De lag som når finalen kommer att spela sex matcher på 15 dagar.

Så har man chans att spara nyckelspelare så förstår jag att man tar den. Och det lag som Japan ställde på benen är inte så vasst att det slår ens Sydafrika på beställning. Japan har elva spelare av världsklass, övriga är ganska mycket sämre.

Sedan tror jag inte att Sasaki och de andra japanerna är speciellt ledsna över att slippa möta Frankrike i kvartsfinal.

Jag har sett att många tycker att det är roligt att Japan fick Brasilien i stället. Men jag tror faktiskt att japanskorna skulle ha valt just Brasilien om de fick välja mellan dem, Frankrike och Storbritannien.

För i VM i fjol föll ju Japan mot England med 2–0 i sista gruppspelsmatchen. Där valde man inte att spara några spelare. Där ville man inte ställas mot Tyskland i kvartsfinal. Alltså har man dåliga minnen av brittiskorna. Det har man även av fransyskorna, för i genrepet inför OS blev japanskorna utklassade av dem.

Brasilien däremot körde Japan över senast de möttes, i april. Det blev 4–1 i Kirin Challange Cup, trots att Japan saknade flera ordinarie spelare. Här är ett klipp från den matchen. Förutom målen så njut gärna av Erika:s läckra volley 37 minuter in i andra halvlek.
Och jag tror att smarta spelare som Yuki Ogimi, Aya Miyama, Nahomi Kawasumi och Homare Sawa bör kunna lura de virriga brasilianska backarna på ett sätt de inte hade lurat Frankrikes eller Storbritanniens backlinjer.

Alltså fick Japan trots allt sin drömlottning.

Klart för kvartsfinaler

Kelly Smith missade straff. Ändå vann Storbritannien hur säkert som helst mot ett oorganiserat Brasilien efter ett tidigt mål från vänsterbacken, och numera även skytteligatvåan Stephanie Houghton.

Samtidigt gjorde Nya Zeeland 3–1 på Kamerun efter att Sverigebekanta Rebecca Smith gjorde ett av målen – det första.

Därmed ser den övre halvan i slutspelsträdet ut så här:

* Storbritannien–Kanada (avspark 20.30 svensk tid)
* USA–Nya Zeeland (15.30)

Och på den undre halvan blir det följande kvartsfinaler:

* Sverige–Frankrike (13.00)
* Brasilien–Japan (18.00)

Alla matcherna spelas på fredag. Jag återkommer med närmare analyser av dem. För nu skall Dream Team 6 spela, och så har jag ett berg av disk som måste åtgärdas…

Gissa om Kanada hoppas på Nya Zeeland?

USA och Frankrike vann sina avslutande matcher. Därmed är en kvartsfinal spikad, och det är att Sverige ställs mot just Frankrike på fredag.

De andra tre kvartsfinalerna är öppna. I en av dem väntar USA antingen på Kanada eller på Nya Zeeland.

För Japan väntar på den som kommer tvåa i den sista gruppen, alltså Brasilien eller Storbritannien.

I den sista kvartsfinalen kommer den som vinner av Brasilien och Storbritannien att ställas mot Nordkorea eller Kanada.

Får Kanada möta Brasilien eller Storbritannien tror jag faktiskt att kanadensiskorna har en viss segerchans. Mot USA är de chanslösa. Så gissa om Kanada hoppas att Nya Zeeland kommer att passera Nordkorea i kampen om att bli näst bästa trea?

För att the Football Ferns skall passera Nordkorea räcker det med seger mot Kamerun. Det borde det nya zeeländska laget fixa. Men i ett stort mästerskap är det ju som bekant inte alltid enkelt att vinna på beställning.

Vi har således två spännande timmar framför oss.

Taktiskt Japan ordnade fram tuff svensk kvartsfinal

För mig hackades dagens match sönder av fälttävlansdramat. Jag älskar i princip all idrott på högsta världsnivå. Och hästhoppning – som ju är den avslutande grenen i fälttävlan – blir lätt infernaliskt spännande.

Så under första halvlek vilade hela tiden ett öga på resultatutvecklingen för våra ryttare. Under andra halvlek satt jag lätt besviken över att Sara Algotsson Ostholt var så sanslöst nära OS-guld.

Men jag noterade att Sverige gjorde två väldigt väldigt starka minuter i första halvlek, där det small två gånger. Kosovare Asllani hade andraassist till båda målen. Marie Hammarström var ännu mer inblandad i dem. Hon avslutade själv det första med en snygg volley, och hon slog det fina inlägget till Sofia Jakobsson vid 2–0.

I övrigt gladde Lotta Schelin med en utmärkt insats. Hon var långa stunder avskuren från resten av laget, men ville hela tiden ha boll. Och hon skapade faktiskt en del på egen hand mot fyra backar.

Offensivt gjorde även Johanna Almgren ett bra inhopp. Hon kom in i ett otacksamt läge, men vann bollen flera gånger på egen hand, och startade anfall. Trots det kommer de flesta nog att minnas hennes grova miss på Schelins förarbete på slutet.

Frågetecknen i laget den här gången handlade om orken. Hur väl tränade är egentligen våra centrala mittfältare? De orkade inte trycka upp laget i andra halvlek, utan föll tidigt väldigt långt bak i planen. Det såg inte bra ut.

Som jag ser det är 2–2 mot Kanada trots allt inget dåligt resultat. Kanada visade klass i dag. Melissa Tancredi har verkligen toppat formen, och Sophie Schmidt och Christine Sinclair är klasspelare. Men nu riskerar det bli USA nästa för kanadensiskorna. Det känns som en övermäktig uppgift. Kanada pressade i och för sig USA till förlängning i kvartsfinalen i OS för fyra år sedan. Men sedan dess har USA utvecklats ett par snäpp i rätt riktning.

Inför avspark skrev jag att Sverige skulle få bästa lottningen om vi spelade oavgjort. Så blev det inte. Jag tänkte inte på att Japans förbundskapten Norio Sasaki är en lurig herre. Genom att ställa över sju ordinarie spelare fick han ett så svagt lag att Japan spelade 0–0 mot Sydafrikas Banyana Banyana.

Därmed drog japanskorna vinstlotten, medan Sverige fick näst sämsta läge. För Sverige väntar nu nämligen med största sannolikhet Frankrike i kvartsfinalen. En match där jag ser fransyskorna som favorit med 70–30.
Vi slog ju som bekant dem i bronsmatchen vid fjolårets VM. Men sedan dess har Frankrike blivit bättre, och vi sämre. Så trots att vi vann gruppen så slår vi nu ur underläge.

Jag såg att det har diskuterats huruvida Sverige skulle ha hållit igen för att undvika gruppsegern. Med tanke på Japans agerande så var det ingen bra idé att försöka undvika gruppsegern. Hade vi lagt oss hade vi slutat trea, och riskerat att få möta USA.

Men jag ser inga problem med att agera taktiskt som Japan gjorde. I mästerskap handlar det om att vinna finalen. Vägen dit är snart glömd.

Kul att Asllani får chansen – men Schelin är nyckeln

Mitt i värsta fälttävlansfebern är det nu strax dags för den avslutande gruppmatchen för våra fotbollstjejer.

Startelvan kom nyss, och Thomas Dennerby gör tre ändringar jämfört med senaste matchen. Att Nilla Fischer skulle vara tillbaka var ingen skräll. Men det är tydligt att vår förbundskapten inte räknar Kanadas kantspel som något hot, för han väljer att åter spela Lina Nilsson som högerback på Annica Svensson:s bekostnad.

På mittfältet vilas Lisa Dahlkvist av säkerhetsskäl. Hon har ibland problem med ett löparknä, men gav klartecken till spel i en skön SVT-intervju i går. Dennerby väljer alltså trots det att spara henne till kvartsfinalen.
Det innebär att Caroline Seger återigen spelar defensiv, central mittfältare. Det är bra, med tanke på att vi får ett mer bollskickligt mittfält. Men Seger är också farlig i den rollen, då hon spelar med väldigt mycket högre risk än Dahlkvist. Minns att Japans bästa chans i lördags kom sedan Seger agerat med onödigt små marginaler.

Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist

Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist

Slutligen väljer Dennerby att spela Kosovare Asllani som nummer tio, den roll som Johanna Almgren hade senast. Det blir intressant. Hon har hyllats i den rollen i damallsvenskan i år. Nu är det upp till bevis. Asllani har väl inte imponerat jättemycket på mig i de båda inhopp hon gjort hittills i OS. Men det senaste placeras väl i alla fall under vinjetten, lovande.

Men allra viktigast i dag blir att vi får igång Lotta Schelin. Hon har varit passiv i de båda första matcherna. Hennes andra mål mot Sydafrika höll allra högsta världsklass. I övrigt tycker jag hon varit alldeles för försiktig.
Istället för att gå mot mål, har hon vikit ut mot hörnflaggorna. Schelin är som bäst när hon sätter högsta fart mot mål. Det vill jag se henne göra idag, mot ganska tröja kanadensiska mittbackar.

Matchen börjar 15.30, och sänds i Kunskapskanalen.

Här är hela Sveriges startelva: Hedvig LindahlLina Nilsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara ThunebroNilla Fischer, Caroline SegerSofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Marie HammarströmLotta Schelin.

Kanada byter målvakt igen. Det innebär att Dalsjöforsmålvakten, om hon nu fortfarande räknas som det, Erin McLeod återigen står mellan stolparna. Synd för Sverige, för jag tycker att hon är bättre än Karina LeBlanc.
Dessutom går Marie-Eve Nault, som togs in i truppen igår – rakt in i mittförsvaret. Det borde däremot gynna Sverige.

Även Kanada har en ganska offensiv uppställning, då man ställer upp med forwarden Jonelle Filigno i stället för mittfältaren Kaylyn Kyle.

Här är Kanadas startelva: Erin McLeod – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree ScottDiana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Jonelle Filigno och Melissa Tancredi.

Vilka väntar på fredag?

Morgondagens viktigaste fråga är vilket motstånd som väntar på Sverige i fredagens kvartsfinal. Jag hoppas att det blir Storbritannien, eller kanske Brasilien. Alltså att vi kommer tvåa i gruppen.

Jag förutsätter att Japan vinner mot Sydafrika. Då gäller följande mot Kanada:

* Vid svensk seger: Då blir det målskillnadsaffär mot Japan om gruppsegern. Sverige har 4–1 och Japan 2–1 inför morgondagens matcher.
Gruppsegraren möter troligen tvåan i grupp G i kvartsfinal. Alltså troligen Frankrike, vilket blir en grymt tuff nöt att knäcka.

* Vid oavgjort. Då blir vi med allra största sannolikhet tvåa i gruppen bakom Japan.
Grupptvåan ställs mot tvåan i grupp E, alltså de som förlorar gruppfinalen mellan Brasilien och Storbritannien.

* Vid svensk förlust. Då blir vi trea i gruppen, och ställs mot segraren i grupp G i kvartsfinal. Det blir med största sannolikhet USA, som ju imponerat enormt hittills i OS.

Jag tippar på att Thomas Dennerby startar med samma lag som i första omgången.

Det enda jag är riktigt orolig för är Lotta Schelin:s form. Jag gissar att hon är plågad av sin vad, för hon har inte varit sig riktigt lik i någon av de båda matcherna hittills.
Är det vaden så kanske det är läge att vila Schelin, så att hon kan vara hundraprocentig i en kommande kvartsfinal?

Hos Kanada har det varit lite rörigt. Emily Zurrer och Robyn Gayle har lämnat spelen på grund av skador. De har ersatts av Melanie Booth och Marie Eve Nault. Annars är det som vanligt. Kanada är bäst på att försvara sig. De är svåra att slå hål på. Offensivt hänger det mesta på att Christine Sinclair gör sina mål.

Hur är då läget i övriga grupper?

I grupp E är det ren gruppfinal mellan Storbritannien och Brasilien. Marta:s gäng vinner gruppen på oavgjort. Dessutom spelar Nya Zeeland en viktig match mot Kamerun. I teorin har även afrikanskorna chansen att avancera, men då måste de vinna samtidigt som USA öser in mål mot Nordkorea.

Mer troligt är att Nya Zeeland vinner. Och då kommer de troligen att ta den sista platsen i kvartsfinalspelet. De blir bästa trea om de vinner och Nordkorea förlorar. Eller om de vinner, och Kanada förlorar, och Nya Zeeland tar in fyra måls målskillnad på kanadensiskorna.

I grupp G är USA klart för kvartsfinal, och Frankrike i praktiken klart. Fransyskorna har Colombia i sista omgången. Colombia kan gå vidare som trea vid storseger. Men Colombia kommer inte att vinna. Speciellt inte som Fifa har stängt av Lady Andrade för den knytnäve hon gav Abby Wambach i lördags. Frankrike vinner, och blir grupptvåa.

Pia Sundhage kommer säker att vädra sin bänk mot Nordkorea. Det hindrar inte att amerikanskorna kommer att vinna med ett par måls marginal, och med största sannolikhet skicka hem koreanskorna. För jag tror att Nordkorea måste ta poäng för att nå kvartsfinal.

Chatta med Pia Sundhage

Pia Sundhage

USA:s förbundskapten Pia Sundhage

Borås Tidning erbjuder chatt med USA:s förbundskapten Pia Sundhage i morgon förmiddag, 11.00.

Här är länken.

Man kan redan nu ställa sin frågor via aktuell länk. Så har du några frågor till Sundhage gäller det att passa på…

Spännande i USA – och Norge

Dags för en liten utblick på det som händer utanför OS. I USA tog Western New York Flash i går sin tredje raka ligatitel – fast i tre olika ligor. Man gjorde det efter en riktig rysarfinal mot Chicago Red Stars.

Flash vann W-league 2010, WPS i fjol och nu WPSL Elite League. Precis som i fjol behövdes det straffläggning för att avgöra finalen.
I WPS i fjol hette finalhjältinnorna bland annat Ashlyn Harris, Christine Sinclair, Marta Viera da Silva, Alex Morgan och Caroline Seger.

I år har laget varit ganska mycket mindre namnkunnigt. Största stjärnorna har varit Spaniens Adriana Martin Santamaria, amerikanskorna McCall Zerboni och Laura Heyboer samt Australiens talang Emily Van Egmond.
Även Lori Lindsey och Meghan Klingenberg har tillhört truppen, men är ju i väg och spelar OS, och har bara gjort fyra matcher vardera under säsongen.

Just det att OS-spelare inte har kunnat delta så mycket i ligan har gjort att WPSL Elite League inte blivit någon jättesuccé. Att finalen i går avgjordes inför pinsamma 1221 åskådare på Flash:s hemmaplan i Rochester säger ju en hel del.

Fast spännande var det. Det här klippet visar hur Flash:s amerikanska U23-landslagsspelare, och tillika inhoppare, Toni Pressley kvitterade till 1–1 med en bomb, ribba in, precis när matchuret var på väg att ticka upp på 96 minuter av ordinarie tid. Det visar också hur glest det var på läktarna.

* I den andra amerikanska semipro-ligan, USL W-league, är det final i natt. Där möts Ottawa Fury och Pali Blues.
Ottawa slog ut DC United med 1–0 i sin semifinal. Lydia Hastings blev segerskytt. Pali Blues med Göteborg FC:s nyförvärv Camille Levin vann sin semifinal mot Quebec City Amiral med 2–0. Båda målen gjordes av Liz Bogus.

* Så till Norge, där toppserien börjar bli riktigt spännande. Båda topplagen LSK Kvinner (Lilleström) och Stabaek tappade nämligen poäng. Serieledande LSK spelade 1–1 i derbyt mot Vålerenga, och Stabaek reste sig från underläge 2–0 mot Kolbotn, men fick nöja sig med 2–2. Även tredjeplacerade Arna-Björnar spelade oavgjort, 1–1 borta mot Amazon Grimstad.

Resultaten gör att mästarinnorna Röa nu plötsligt har häng på ett nytt guld. Stine Andreassen gjorde matchens enda mål med en välplacerad vänster bredsida när Klepp bortabesegrades med 1–0. Se höjdpunkter från den matchen här.
Därmed är fyran Röa nu bara fem poäng bakom serieledande Lilleström, fyra bakom Stabaek och en bakom Arna-Björnar. Bakom Röa är det ett gap på tio poäng till femman Klepp.

Dieke knäskadad – missar resten av OS

Ifeoma Dieke

Ifeoma Dieke

Här är dåliga nyheter för Storbritanniens OS-lag – och kanske även för Vittsjö. Den stabila mittbacken Ifeoma Dieke nämligen missar resten av OS på grund av en knäskada.

Nyheten kom alldeles nyss på det officiella twitterkontot för den engelska damfotbollsligan WSL.

Där meddelades att Chelseas Dunia Susi inte längre är reserv, utan att hon tar över Diekes plats i 18-mannatruppen från och med nu.

Exakt hur allvarligt skadad Vittsjös skotska stjärnmittback är har jag inte sett några uppgifter på. Men jag såg ju hur hon bars av planen på bår i går. Och eftersom hon inte kan spela vidare i mästerskapet så kan man inte utesluta att det kan vara allvarligt.

Fem till kvartsfinal, en usel domare och Brandi Chastain

När alla lag spelat två gruppspelsmatcher har redan fem lag säkrat sina platser i kvartsfinalen. De fem är Japan, Sverige, Brasilien, Storbritannien och USA.

Alltså fem väntade lag. Faktum är att det inte ser ut att bli några skrällar alls till kvartsfinal. Vinner bara Nya Zeeland mot Kamerun och USA mot Nordkorea på tisdag så blir det exakt de åtta lag som jag här tippade skulle nå kvartsfinal.

* Jag har sett minst några minuter av varje match i dag. Den sista matchen var helt klart den mest uppseendeväckande. I 62 minuter var Nordkorea i högsta grad ett hot mot Frankrike. Jag kände inte alls igen det franska lag som jag har sett spelat lysande fotboll under hela våren.

Visst hade Laura Georges nickat in 1–0 till fransyskorna i slutminuterna av första halvlek. Men spelet var andefattigt, och jag började tro att koreanskorna kanske skulle kunna sno åt sig någon poäng.

Men i minut 62 bytte Bruno Bini in Elodie Thomis och Camille Abily. Och plötsligt fick Frankrike vingar. En halvtimma senare var det 5–0.

För vilken fart Thomis hade. Trots att hon bara spelade 28 minuter hade hon varit självskriven som matchens lirare om jag hade suttit i juryn. Hon gjorde själv 2–0, och spelade sedan fram Marie-Laure Delie till 3–0 och inhopparen Camille Catala till 5–0. Däremellan hade Wendie Renard nickat in 4–0 på en fin hörna från Louisa Necib.
Frankrike är utan tvekan bästa laget i OS på fasta situationer. Renard och Georges är grymma i luftrummet, och Necib, Abily och Sonia Bompastor har underbar känsla i tillslagen.

* Apropå Bompastor så kan jag inte undvika att ta upp OS-turneringens i särklass sämsta domslut. Det drabbade just Bompastor vid ställningen 4–0 i dag. Frankrikes vänsterback kom i hög fart när hon närmast blev överfallen i Nordkoreas straffområde.
En koreanska back körde knät i rätt in i Bompastors högerben, varvid fransyskan flög som en vante. Det borde ha varit turneringens mest solklara straff.

Men det blev i stället den första riktigt stora domarskandalen. För rättsskipare Terese Neguel från Kamerun nöjde sig inte med att strunta i att blåsa straff. Hon gav dessutom Bompastor den mest oförtjänta varningen för filmning som jag sett på mycket länge.

Kamerun är alltså inte bara sämsta laget i OS. De har sannolikt också den sämsta domaren.

Carli Lloyd trixar

Carli Lloyd trixar

* Som nämnts gjorde Marie-Laure Delie mål i dag. Hon står därmed på två, och delar med det ledningen i skytteligan med tio andra spelare. Skytteligaledare utöver Delie är även: Alex Morgan, Abby Wambach och Carli Lloyd (USA), Christine Sinclair och Melissa Tancredi (Kanada), Marta och Cristiane (Brasilien), Lotta Schelin (Sverige), Stephanie Houghton (Storbritannien) och Kim Song Hui (Nordkorea).

* Många tycker ju att idrottare skall sluta när de står på topp. Jag har aldrig förstått den synen. Inte på något sätt.

OM den även gäller för lag så måste ju många tycka att Dalsjöfors Goif har valt bästa möjliga läge att lägga ner verksamheten. För på måndag, när klubbens damlag tas bort ur seriesystemet, så leder de dels söderettan, dels har de en spelare som delar ledningen av skytteligan i OS (Tancredi). Snacka om att sluta när man står på topp…

* Missade du Sverige–Japan finns en länk till SVT:s sammandrag här.

* Slutligen blir det lite twitter. Där skulle vi inte kunna följa de svenska spelarna under OS. Det var ett falsklarm. Flera av dem twittrar fortfarande löpande. Länkar till alla de svenska OS-spelare som twittrar finns här.

Hope Solo

Hope Solo

Spelarna i USA:s, Kanadas och Storbritanniens lag twittrar ännu flitigare än de svenska. En som hamnat i blåsväder är Hope Solo. Hon gav sig på den före detta OS-hjältinnan, numera tv-experten, Brandi Chastain efter dagens match. Enligt Solo hjälper inte Chastain till att promota sporten tillräckligt mycket.

Solo twittrade bland annat:

”Det är för dåligt att vi inte kan ha kommentatorer som representerar laget bättre, och som kan mer om spelet än Brandi Chastain.”

Och:

”Lägg av att kommentera försvars- och målvaktsspel innan du sett till att bli bättre utbildad, Brandi Chastain. Spelet har utvecklats de senaste tio åren.”

Jag har ingen aning om vad Chastain har sagt. Men som tv-expert har hon inget ansvar för att promota lag eller sport. Hennes uppgift är att kritiskt bedöma de lag hon ser. Det borde Solo veta, även om hon inte håller med.

Dessutom förvånar det mig att en världsstjärna som Hope Solo lägger energi på sånt här. Efter en säker 3–0-seger borde hon väl kunna ta lite kritik med en klackspark. Eller?

Visst är Kamerun mycket bättre än Tyskland?

En match återstår av den andra gruppspelsomgången i OS-fotbollen. Efter att ha sett rätt mycket fotboll under dagen så kan jag inte undgå att fundera på hur Afrika kan ha fått med två lag till den här OS-turneringen?

För medan övriga nationer håller hög klass är Afrikas representanter pinsamt usla. Både Sydafrika och Kamerun har två solklara förluster bakom sig. Nyss vann Storbritannien hur lätt som helst mot Kamerun med 3–0. Matchen var avgjord på ett tidigt skede, och under andra halvlek kändes det som att brittiskorna bara spelade ut tiden.

Det var alltså riktigt tråkigt att se på.

Däremot var brittiskornas 2–0-mål riktigt ögongodis. Kelly Smith stack in bollen till Kim Little som läckert klackade vidare på ett tillslag till Jill Scott, som i sin tur säkert placerade in bollen på sitt förstatillslag. Ett högklassigt fotbollsmål.

Tillbaka till Afrika, och fördelningen av OS-platser.

Två så pinsamt usla lag som Sydafrika och Kamerun får vara med, samtidigt som Tyskland står utanför, eftersom Europa bara har tre platser. Då undrar man ju vilka nötter som Uefa skickade till förhandlingen om OS-platser.

Antingen var det tidernas sämsta förhandlare, eller så bryr sig helt enkelt inte Europas fotbollshöjdare om damerna. Det är ju inte utan att man misstänker att Uefa helt enkelt har valt att kompromissa med kvotplatser till damernas mästerskap för att få fler platser till herrarnas.

För Europa har garaterat tolv lag som är bättre än Afrikas båda OS-representanter. Så vi får hoppas att Uefa flyttar fram positionerna rejält till nästa OS.

Blir det tolv lag i turneringen även då tycker jag att Europa skall kräva 4,5 platser. Spontant ritade jag på den här fördelningen:
* Europa 4,5
* Afrika 1,5
* Nordamerika 2
* Asien 2,5
* Oceanien 0,5
* Sydamerika 1

Det skulle innebära två playoff, enligt det här Europas femma–Afrikas tvåa och Asiens trea–Oceniens etta.

När det gäller fördelningen av platser i nästa VM, det i Kanada 2015, så har jag skrivit om den här. Där har Europa lyckats bättre. Fast inte bra nog.

Skön poäng – fast vi vill ju inte vinna gruppen…

Japan var bättre, och borde ha vunnit med något måls marginal. Jag hade 7–2 (0–0) i målchanser till japanskorna.

Men det blev 0–0, och Sverige behöver inte på något sätt skämmas över poängen. Tvärtom var den första halvleken den bästa defensiva insats vårt landslag har gjort i år.

Nu riskerar vi att vinna gruppen, och ställas mot Frankrike i kvartsfinal. Jag skriver riskerar, för jag föredrar nog ändå att vi kommer tvåa, och får möta Storbritannien eller Brasilien. Så vi får hoppas att Japan öser in mål mot Sydafrika på tisdag…

Tillbaka till dagens match. Efter paus öppnade det sig, vilken japanskorna vann på. Men vår backlinje stod upp på ett fantastiskt bra sätt. Sara Thunebro var illa ute två gånger i början av andra halvlek. I övrigt var vår vänsterback lysande. De sista 30 minuterna såg hon ut att äga planen.

Japan överbelastade vår högerkant, och kom ofta med två, tre eller ibland till och med fyra spelare mot Annica Svensson och Emma Berglund. Jag såg att Svensson fick en del kritik i början av andra halvlek. Men Sofia Jakobsson är ingen försvarsspelare, så där fick inte Svensson någon större hjälp. Och vår högerback klarade ändå ut de flesta situationerna.

Det är bra i min värld.

En som däremot inte var bra var Lotta Schelin. Visst, hon glimtade till två–tre gånger. Men totalt sett var det en väldigt blek insats från vårt affischnamn. Helt klart hennes sämsta landskamp på en bra bit över ett år.
Man frågar sig om hon trots allt besväras av sin häl. För utöver de två målen så gjorde ju inte Schelin någon toppmatch mot Sydafrika heller.

Thomas Dennerby får fundera på hur han skall få igång sin stjärnforward. För vi behöver Lotta Schelin i toppform i slutspelet.

Dennerby skall för övrigt ha beröm för sin insats. Han valde en genomtänkt taktik, som gjorde att japanskorna inte kom någonstans i första halvlek. Sedan gjorde han bra byten i andra halvlek, när det började osa.
Jag tycker i och för sig att Antonia Göransson borde fått några minuter till. När Lina Nilsson byttes in som högerytter hade vi kunna släppa gasen lite mer till vänster.

Mittfältet på slutet var för övrigt intressant. Där spelade Caroline Seger och Marie Hammarström bakom Nilsson, Kosovare Asllani och Göransson.

Slutligen några ord om Hedvig Lindahl. Jag ser att många nu pratar om revansch. Och visst var Lindahl bra, men högre betyg än en trea blir det inte
För även om japanskorna pressade, och hade många målchanser, så tycker jag att alla avsluten var av sådan kvalitet att hon skall ta dem.

En väldigt bra svensk halvlek

Det är 0–0 i målchanser efter 45 minuter. Det är en stor framgång för det svenska laget. För som det sägs: ”anfallsspel säljer biljetter, försvarsspel vinner pokaler.”

Och det är pokaler vi vill ha.

Japan har mest boll, och har varit närmast att skapa målchanser. Men utöver två korta perioder har Sverige spelat väldigt tryggt, och haft full koll bakåt.

Annica Svensson är lysande på högerbacken. Hon går aldrig bort sig, utan finns hela tiden på plats. Emma Berglund och Linda Sembrant äger mittförsvaret. Och Sara Thunebro släpper, med god hjälp av Marie Hammarström, absolut inte till något på vår vänsterkant.

Jag minns hur Thunebro närmast var rundningsmärke i VM-semifinalen. Då blev hon gång på gång uppsnurrad av Shinobu Ohno. Nu är alltså Thunebro felfri. För jag tror inte det var hennes fel att hon behövde dra på sig en varning. Jag tror att det var Sembrant som föll för tidigt.

Sverige måste våga kliva upp högt med backlinjen, och döda ytorna centralt. Japan har ingen riktigt snabb djupledslöpare, och vill spela kortpassningar på mitten. Det har svenskorna förhindrat framgångsrikt hittills. Förutom backlinjen har Caroline Seger och Lisa Dahlkvist bra kontroll på det centrala mittfältet.

Offensivt har vi däremot inte fått till mycket spel. Lotta Schelin har inte alls kommit rätt i matchen. Hon har knappt haft bollen rättvänd en enda gång. Men det behövs ju inte mycket för att hon skall skapa målchanser. Så förhoppningsvis lossnar det efter paus.

Jag tycker att fler bollar borde gå via Sofia Jakobsson på högerkanten. Hon känns glödhet.

Slutligen ett litet tips till spelarna. Jag såg Japans målvakt Miho Fukumoto på Gamla Ullevi. Och hon tyckte inte om höga skott. Inte alls.
Precis lika säker som hon kändes på låga skott, lika darrig var hon när bollarna lyftes. Så skjut högt!