Kategoriarkiv: FC Rosengård (LdB FC Malmö)

Tråkig halvlek – och tråkigt slut

Publicerad den av
Svara

Sverige blir fyra i Algarve cup för tredje året i rad. Vi föll mot Norge efter straffsparksläggning i matchen om tredje pris. Det var väldigt onödigt.

Om det var en bra match i den första halvleken så var den andra bara rolig i 55 sekunder. Då hade Antonia Göransson nämligen hunnit springa igenom och göra 2–1 till Sverige.

Sedan följde en lång stund då man mest satt och gäspade framför tv:n. Antalet byten var då fler än de fina passningarna. Spelet var hafsigt och intetsägande. Trots det kändes det som att svenskorna hade ganska bra kontroll.

De sista tio minuterna av ordinarie tid gjorde vårt lag en uppryckning, och började få ordning på passningarna. Därför kom Norges kvittering som ett slag i solar plexus.

Om jag hade fått välja en norsk spelare att sätta in i det svenska laget så är det tveklöst Ada Stolsmo Hegerberg. 17-åringen är en typ av forward som vi i högsta grad saknar – stark, duktig bollmottagare – och målskytt. Det var ganska typiskt att det var hon som kvitterade på övertid.

I situationen gjorde Annica Svensson ett tveksamt arbete i försvarsspelet, och tappade en meter på Hegerberg. Vart vårt högerförsvar hade tagit vägen har jag inte hunnit kolla. Men varken Jessica Samuelsson eller Emma Berglund var i alla fall i position.

Däremot var Hegerberg rätt ute. Trots att hon var uppvaktad av Svensson fick norskan till ett bra avslut mot bortre hörnet med vänsterfoten. Kristin Hammarström var nära att rädda, men kan inte klandras för att hon inte orkade styra bort bollen.

Hammarström borde ändå ha blivit matchvinnare när hon limmade Melissa Bjånesöy:s straff i den andra straffomgången. Men i den sista straffomgången missade Berglund chansen att avgöra. Hon sköt långt utanför – och blev i stället svensk syndabock.

Även om många ordinarie spelare var utbytta var det intressant att se vilka svenskor som tog steget fram, och lade straffar. Det gjorde Marie Hammarström (1–0), Sara Thunebro (2–1, via målvaktens händer), Carina Holmberg (3–1), Göransson (4–2), och Berglund.

I omskjutningen klev Susanne Moberg fram, och sköt högt över. Norges tredjemålvakt Nora Gjöen behövd alltså inte rädda en enda straff.

Algarve cup är över för svensk del. Vi har fått en hel del svar, och ett gäng nya frågor. Senare i kväll, eller möjligen i morgon, återkommer jag med en längre analys av Sveriges insats i turneringen.

Bra halvlek, sämre resultat

Publicerad den av
Svara

Sverige har 1–1 mot Norge i halvtid i matchen om tredje plats i Algarve cup. Det känns inte så bra. Och då tänker jag på resultatet.

För spelmässigt är det här den bästa halvleken jag har sett Sverige göra i turneringen. I varje fall i 35 minuter. Så långt hade vi ett riktigt bra passningsspel, och god rörlighet. Dessutom hade vi bara släppt till ett norskt avslut. Det sköt Ada Stolsmo Hegerberg sedan hon snyggt vänt bort Nilla Fischer – som visade orutin som mittback, och rusade bort sig väl lätt.

Annars såg det länge väldigt bra ut i defensiven. Bland annat har Kristin Hammarström plockat ner alla Norges tre hörnor.

Så till offensiven. Jag börjar med det bästa – vårt mål. Det var en riktig skönhet. Lisa Dahlkvist drog upp anfallet med en härligt svepande långpassning ut på vänsterkanten. Där kom Sara Thunebro, som spelade in till Caroline Seger, som i sin tur spelade tillbaka mot vänsterkanten. Antonia Göransson släppte bollen förbi sig till Thunebro, som slog ett fint inlägg. Vid första stolpen kom Kosovare Asllani och styrde in bollen med magen. Fotbollsmagi.

Sverige fortsatte att spela bra under en längre period. Inte minst Dahlkvist har varit riktigt bra. Men tyvärr har vi problem med att skapa riktigt klara målchanser. Trots att mycket spel har varit förlagt till Norges planhalva noterade jag just att Eurosport i sin sammanfattning över svenska målchanser bara fick ihop två. Mot tre norska. Det är missvisande för matchbilden. Men ganska talande för hur svårt vi har att få till bra avslut.

Lotta Schelin har försökt i dag. Hon har varit på språng, och fått en hel del bollar att jobba med. Men vårt svenska affischnamn har svårt att få till det sista för tillfället. Inlägg, passningar och avslut är inte av någon världsklass för tillfället. Utan ganska långt ifrån. Men som sagt. I dag är hon i alla fall med i matchen.

Men på slutet av halvleken tappade vi vårt spel. För plötsligt, utan att man riktigt fattade vad som hände, så hade Norge kvitterat. Lina Nilsson blev frånsprungen av Kristine Hegland på den svenska högerkanten. Nilsson fick ingen hjälp av Emma Berglund, utan plötsligt var norskan helt fri. Avslutningen höll högsta klass. Från vänsterläge vred Hegland in bollen i bortre krysset. Chanslöst för Hammarström förstås.

Jag har tidigare varit väldigt tveksam till Lina Nilssons försvarsspel. Den tveksamheten kvarstår efter den här turneringen. Mot USA undvet Nilsson att bli överspelad genom att springa rakt in i sina motståndare, och dra på sig mängder av frisparkar. Nu blev hon alltså rakt av frånsprungen. Obra.

Nu börjar den andra halvleken. Vågar man hoppas på lika bra passningsspel, samt fler klara målchanser?

Kampen om kanten fortsätter

Publicerad den av
4

Som jag tidigare konstaterat verkar tio av elva platser i EM-elvan vara spikade. De tio klara spelarna startar också mot Norge i morgon. Den enda riktiga kampen står om den sista kantplatsen.

Marie Hammarström

Marie Hammarström

De som gör upp där är Marie Hammarström, Johanna Almgren, Emmelie Konradsson och Susanne Moberg. I morgon är det återigen Hammarström som får chansen att starta. Och det känns tveklöst som att hon är klart närmast att vinna kampen.

För hittills i Algarve har Pia Sundhage matchat sina kantspelare så här:

* Hammarström – 117 minuter (72*, 45*, 0)
* Almgren – 90 minuter (45, 0, 45*)
* Konradsson – 90 minuter (45*, 0, 45)
* Susanne Moberg – (18, 45, 0)
Stjärnan efter antalet minuter står för att spelaren ingick i startelvan.

Antonia Göransson ser ut att ha säkrat sin kantplats. Hon har spelat hela de två senaste matcherna, och startar återigen i morgon.

Sveriges startelva mot Norge ser således ut så här: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Sara Thunebro – Hammarström, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Göransson – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Slutsatser man kan dra av det här är nog att:

1) Kristin Hammarström är Sundhages val som förstamålvakt.

2) Den kamp om högerbacksplatsen som stått mellan Nilsson och Annica Svensson inte längre är någon kamp. Svensson är helt borta ur diskussionen.

3) Asllani kommer att spela ihop med Schelin i EM.

4) Det sannolikt bara är skador som kan flytta någon av de tio givna spelarna ur startelvan.

Matchen mot Norge gäller tredje plats i Algarve cup, och startar 13.00. Eurosport direktsänder – om de inte hittar någon cykeltävling att visa istället…

Mest intressant lagmässigt sett blir att se om vi kan få till ett lika intensivt försvarsspel mot svårspelade norskor. Och om vi kan föra matchen, och spela till oss rejält med öppna målchanser.

Tittar vi spelarmässigt är det förstås Hammarströms insats i kampen om kanten som är mest intressant. Dessutom vill jag gärna se att Schelin visar att hon är den världsspelare som hon skall vara. Så här långt i Algarve cup har Lyons skyttedrottning inte visat varför hon skall vara självskriven i en svensk EM-startelva.

Nya tankar efter andra titten

Publicerad den av
3

Av förklarliga skäl avgör resultatet den allmänuppfattning man har om ett lags spelmässiga insats i en match.
Ett positivt resultat innebär att man förstärker positiva saker. Ett negativt resultat gör att man förstärker det negativa.

Det gör att spelet vid 1–1 mot USA upplevs som klart mycket bättre än spelet vi hade när vi nådde samma resultat mot Kina. Och på ett sätt var det ingen tvekan om att Sverige tog flera steg i rätt riktning från Kina till USA.

Samtidigt är det på ett sätt lättare att spela mot USA än mot Kina. För mot USA förväntas vi inte föra spel. Utan vi kan utan press jobba stenhårt i defensiven, och inrikta oss på kontringar.
När vi dessutom fick ledningen redan i matchupptakten blev det ännu hårdare inriktning på hårt jobb och kontringar.

I dag har jag tittat en andra gång på den andra halvleken från i går. Det var lärorikt. För ofta ser man väldigt mycket nytt när man tittar på en match en andra gång. Då kan man oftare släppa blicken på bollen och i stället titta på hur olika spelare rör sig utan boll.
Jag står fast vid det mesta av det jag skrev i går. Dock spelade de svenska spelarna nog inte riktigt så fult som jag spontant upplevde det i går. Där hade jag nog en liten överreaktion, även om vi flera gånger låg på gränsen.

Dessutom så vill jag ta tillbaka min kritik av Caroline Seger. Jag skrev att hon bara spelade en biroll i matchen. Det var på sätt och vis rätt. Men efter att ha sett andra halvleken en andra gång så inser jag att hon spelade en väldigt bra biroll.
Seger tog nämligen ett defensivt ansvar som jag inte är van att se henne göra. Hon tog inte heller några farliga risker, utan spelade sig säkert ur situationerna. Kul att se.

Andra spelare som jag tittade lite närmare på i dag var Emma Berglund och Lotta Schelin.

Emma Berglund

Emma Berglund

Berglund har fått mycket beröm för sina insatser i landslaget det senaste året. Själv har jag efter varje match jag sett henne haft svårt att kunna plocka fram situationer ur minnet där hon varit inblandad.
På ett sätt är det positivt, för det innebär att hon inte gjort några stora misstag.

Och visst agerar hon ofta bra, och löser situationer med enkla medel. Jag har även sett att hon försöker styra Nilla Fischer till rätt utgångspositioner.
De minus jag noterat kring Berglund, är att jag ett par gånger de senaste matcherna har noterat att hon gärna vill stöta framåt i lägen där hon istället borde ta djup. Det kan bli extra kostsamt då hennes mittbackskollega inte är riktigt hemtam i sitt jobb.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Så till Schelin. Som jag ser det är hon den stora besvikelsen i det svenska laget under Algarve cup. Jag tycker både att Kosvare Asllani och Sofia Jakobsson har varit betydligt bättre. Hyllade Schelin har inte varit speciellt delaktig i spelet. Och något samarbete med sina forwardskollegor har jag då rakt inte sett.

Nu såg jag ju inte den första halvleken mot USA. Men i de klipp med höjdpunkter som finns tillgängliga syns att Schelins bästa läge är ett ganska mesigt skott. Visst är hon även inblandad i målet. Fast där rör hon aldrig bollen.
På de 34 minuter Schelin spelade i den andra halvleken ordnade hon fram den hörna som Berglund nästan gjorde mål på. I övrigt var vår storstjärna inte inblandad i något matnyttigt. Tvärtom är det väldigt sällan som Schelin är i spelbar position när svenskorna får bollen.

Det tycker jag är allvarligt. Jakobsson ställde till mycket mer oro på sina 28 minuter. Jag förstår att Pia Sundhage har försökt utbilda Schelin i hur hon skall löpa. I sitt klubblag behöver ju Schelin bara se till att springa in i straffområdet, så kommer bollen med jämna mellanrum. I landslaget har hon inte samma fantastiska uppbackning, utan måste röra sig smartare, och deltaga mer i spelet.

Det om det. Jag skrev om klipp med höjdpunkter från matchen. Det mest innehållsrika finns här.

Slutligen lite tankar om Sundhages coachning i matchen. I går var min spontana tanke att 1–1 var ett väldigt bra resultat. Och ur självförtroendesynpunkt var det förstås väldigt skönt att kryssa mot de olympiska mästarinnorna.

Nu i efterhand slår det ju en att USA var det lag som var mest nöjt med 1–1. Det räckte ju för att ta dem till final. Och med tanke på att det var Sverige som behövde vinna kan man ju funderar lite över vad som hände efter USA:s 1–1-kvittering. Ett bättre läge att träna på att jaga segermål/kvittering kunde inte Sundhage få. Men vår förbundskapten valde att undvika att chansa. Så här dagen efter tycker jag att det nog var lite synd.

Under de 35 minuterna var det Sverige som behövde göra mål. Men det var USA som vann målchanserna med 6–2, och skotten mot mål med 3–0.

De siffrorna visar på vad som var problemet även mot Kina – vår förmåga att spela till oss målchanser i uppställt spel. Mot Kina var vi missnöjda med att ha skapat cirka tio målchanser. Mot USA var vi nöjda med att ha haft tre–fyra. Skillnad.

I morgon mot Norge lär det krävas minst tio klara målchanser igen för att vi skall vara nöjda. Fixar vi det?

Tankar om fysisk fotboll – och om Fischer och Hammarström

Publicerad den av
3

Sverige har just spelat 1–1 mot USA – ett utmärkt resultat i en match som Sverige fick dit vi ville. Dels genom ett tidigt ledningsmål, dels genom tufft spel.

Hur det såg ut i den första halvleken vet jag alltså inte egentligen. Det var inte så många minuter som jag lyckades se riktigt koncentrerat.

Men efter paus såg man omgående hur USA skruvade upp tempot i jakten på en kvittering, och hur svenskorna svarade med att spela fysiskt. Eller kalla det fult, om ni vill. För vi fullföljde flera tacklingar för att få dela ut tjuvsmällar. Allt för att få amerikanskorna att tappa fokus.

Det är en typ av fotboll som jag personligen inte är någon som helst vän av. Jag förespråkar att man går in hårt, och rejält, i duellerna. Och visst, ibland kan man missbedöma en situation och komma in sent. Men när mitt lag medvetet börjar dela ut tjuvsmällar brukar jag stämma i bäck.

Fast nu är vi på elitnivå, och i jakten på segrar är ju allt tillåtet som domaren inte blåser för. Därför får man väl – även om det är med blandade känslor – berömma den svenska fysiken efter paus. För det funkade ju. Och det är lättare att se mellan fingrarna med den här typen av fotboll när det är ens eget lag som använder den med framgång.

Sedan har jag fått rapporter om att USA spelade rätt hårt och fult före paus, och i så fall är det en styrka av Sverige att kunna stå upp – och till och med lyfta det fysiska spelet en nivå.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Hursom helst är Nilla Fischer en mästare på fysisk fotboll. Och den andra halvleken var på många sätt Fischers match. Hon anförde det svenska laget, och hennes tuffa spelstil fick exempelvis Alex Morgan frustrerad.

Så till själva spelet. När jag räknar målchanser brukar jag vara hård. Bland annat tycker jag att avslutet bör gå mot mål. Men något sådant såg jag inte från Sverige efter paus, trots att vi hade bra kontringar.
Vi skapade som bäst tre–fyra bra lägen. Som när Lisa Dahlkvist och Emma Berglund sköt varsitt skott över i kanonlägen. Eller som när Sofia Jakobsson körde ner huvudet i marken, och undvek att frispela Antonia Göransson när de kom två mot en.

Alla de tre lägena var för bra för att slösas bort på de sätt vi gjorde.

Kristin Hammarström

Kristin Hammarström

USA hade däremot fler klara, och öppna målchanser. Flera gånger var det Kristin Hammarström som räddade oss. Skönt att se hur bra hon läser spelet, och därmed också placerar sig rätt.
Däremot visade Hammarström svaghet vid defensiva, fasta situationer. Inte minst vid baklängesmålet, som vår målvakt tveklöst får ta på sig.

Istället för att skaffa sig en position där hon kunde vara först på bollen valde Hammarström att stå bakom, och försöka knuffa på, Alex Morgan. Morgan hade fokus på hörnan, och nickade därför in kvitteringen. Som jag ser det får inte en målvakt förlora en luftduell mot en utespelare på det där sättet.

Men Hammarström var tyvärr inte ensam om att ha problem vid de fasta situationerna. I princip vann USA varenda nickduell vid deras hörnor och inläggsfrisparkar. Det är högst oroande, för vi måste vara på tå, och ha en stark vilja att få bort bollen. Här har försvarstränare Birger Jacobsson en rejäl utmaning att ta tag i.

Totalt sett var ju ändå resultatet väldigt positivt. Att på fem dagar gå från 1–1 mot Kina till 1–1 mot USA är en väldigt skön utveckling. Att Pia Sundhage fortfarande är obesegrad som svensk förbundskapten är förstås också lysande.

Ett första klipp med höjdpunkter från matchen finns här. Där noteras att Ashlyn Harris inte gjorde en enda riktig räddning i matchen.

Tidigare i dag föll Danmark mot Japan med 2–0, ett resultat som innebär att vi slipper att möta något av de båda lagen om tredje pris på onsdag. Se bilder från danskornas match här. Vårt möte med Danmark sparar vi ju till Gamla Ullevi den 10 juli…
Noterbart är för övrigt att de rödvita nu har spelat fyra landskamper i år utan att göra mål. Inför dagens drabbning hade de å andra sidan inte heller släppt in något.

I finalen ställs USA mot Tyskland. För Sverige väntar nu Norge om tredje pris på onsdag. Också det en riktigt intressant match.

* För övrigt noterar jag att även F19-landslaget kryssat mot USA i dag. 0–0 blev det efter att Lina Hurtig – enligt svenskfotboll.se – varit matchens gigant. Kul att höra.

Kampen står på kanten

Publicerad den av
5
Johanna Almgren

Johanna Almgren

Alldeles nyss presenterades Sveriges startelva i morgondagens möte med USA. Och till tio elftedelar ges förtroendet till samma lag som besegrade Island med 6–1 i fredags. Enda ändringen sker på ena kanten, där Johanna Almgren kommer in på Marie Hammarström:s bekostnad.

Signalerna om att Pia Sundhage i princip har klart med sitt EM-lag blir allt tydligare. För nu verkar det bara vara kanterna där hon lämnar en öppning. Jag hade gärna sett att Sofia Jakobsson fick en ärlig chans på topp, eller att Annica Svensson fick visa upp sig i backlinjen.

Men nu får Sundhage se hur hennes hyperoffensiva kanter, och hur Nilla Fischer klarar sig mot bästa möjliga motstånd. Jag tror att det kan bli tufft. För det går fort när spelare som Alex Morgan, Christen Press, Heather O’Reilly,  eller Sydney Leroux stormar fram. Och det gör ont att gå upp i nickdueller med spelare som Abby Wambach, Rachel Buehler, Lindsey Horan och Shannon Boxx. Men jag hoppas förstås att Sundhage vet vad hon gör.

Här är för övrigt startelvan i sin helhet: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Fischer, Emma Berglund, Sara Thunebro – Almgren, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Antonia Göransson – Kosovare Asllani och Lotta Schelin.

Matchstart är 16.00, och Eurosport direktsänder.

Jag håller för övrigt på att titta ikapp på fredagens kross. Återkommer lite senare i kväll med en kritisk analys…

Sundhage spelar sin tänkta EM-elva

Publicerad den av
5

Den svenska startelvan till morgondagens match mot Island är numera presenterad. Jag tror att Pia Sundhage här spelar sin tänkta EM-elva.

Lina Nilsson

Lina Nilsson

Då Malmö har gnällt på för hårt matchande för sina spelare kände sig sannolikt Sundhage mer eller mindre tvingad att vila Lina Nilsson mot Kina. Nu är Nilsson med. Det är även Antonia Göransson, som likt Nilsson också hade match i helgen.

Startelvan ser i sin helhet ut så här: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Antonia Göransson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marie Hammarström – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

De frågetecken som fanns inför Kinamatchen återstår. I sammanfattning handlar det om:

1) Nilla Fischer som mittback. Jag vill se lite mer innan jag säger bu eller bä i frågan. Men ännu så länge är hon ett stort frågetecken.

2) Kanterna. Vilka skall spela där? Många slåss om platserna, men Göransson och Hammarström ligger nog närmast. Och det känns som att laget får ganska bra balans med dem på varsin sida.

Lisa Dahlkvist i duell med Karina Maruyama och Megumi Takase

Lisa Dahlkvist i duell med Karina Maruyama och Megumi Takase

3) Lisa Dahlkvist. Kan hon hitta VM-formen från 2011? Gör hon inte det så är jag tveksam till om hon verkligen skall spela bredvid Caroline Seger. Visst har Dahlkvist en underbar vinnarinstinkt, men när hon är formsvag har hon ett väldigt svagt passningsspel. Och vi behöver ha bra passningsspelare centralt om vi skall kunna föra matcher.

4) Schelins kompis. Vem skall spela bredvid Lotta Schelin? Jag har inte blivit imponerad av Kosovare Asllani som Schelins lekkamrat. Nu ges PSG-proffset en rejäl chans att spela till sig platsen. Det börjar bli dags att visa att hon förtjänar den nu. Annars öppnas dörren för Sofia Jakobsson. Och Josefine Öqvist…

Målvaktsfrågan har också varit ett frågetecken, men i nuläget känns det som att Kristin Hammarström har blivit ett utropstecken – och har kopplat ett rejält grepp om landslagshandskarna.

Och senast drog Caroline Seger och Lotta Schelin ett stort lass för laget – precis som de förväntas göra. Hoppas att även de fortsätter att var utropstecken.

Det blir alltså spännande att se hur laget uppträder mot isländskorna. Senast jag såg Island spelade de verkligen med extrem press på bollhållaren. Gör de det i morgon blir det ett intressant test på svenskornas förmåga att hålla bollen inom laget.

Matchstart är 19.00, och Eurosport direktsänder.

Själv vet jag inte riktigt när jag kan se matchen. Jag skall en liten utflykt till kungliga huvudstaden över helgen, och risken finns att det återigen blir några dagar i damfotbollsskugga.

Landslag eller klubblag – det är frågan

Publicerad den av
Svara

I går debatterades dragkampen mellan landslag och klubblag på twitter. Bakgrunden var den här artikeln i Sydsvenskan där LdB FC Malmös tränare Jonas Eidevall kritiserade upplägget för Algarve cup – med fyra matcher på åtta dagar.

Med följde också kritik av att landslagen inom damfotbollen har hela 100 samlingsdagar per år i den ordinarie kalendern – betydligt fler än inom herrfotbollen.

I dag följer Sydsvenskan upp med en artikel om hur EFD jobbar med frågan.

Frågan är inte ny. Göteborgs tränare Torbjörn Nilsson framförde liknande kritik mot alla samlingar i fjol vid den här tiden. Och visst förstår man klubbarna, det är de som är spelarnas arbetsgivare – och således betalar spelarnas lön.

Och när det blir som nu, att A- och U23-landslagen har samling under olika veckor, blir det långa perioder där inte klubbarna kan köra ordentlig lagträning. Där förstår jag därför att Malmö stoppade Elin Rubensson och Amanda Ilestedt från att spela med U23 i förra veckan.

Det här är en svårlöst fråga. Klubbarna vill ha sina spelare så mycket som möjligt. Det står mot förbunden, som vill ha så många landslagssamlingar som möjligt. Exempelvis var Pia Sundhage tydlig med att hon ville ha maximalt med tid ihop med spelarna när hon tog över det svenska laget.

I grunden är jag på förbundens sida. Det är landslagen som engagerar klart mest och flest inom damfotbollen. Inte klubbarna. Så för sportens bästa bör landslagen ges både tid och resurser.
Här är skillnaden mellan herr- och damfotboll enorm. Visst är det stort engagemang för landslagen även på herrsidan, men där är klubbarna uppe jämsides, eller i många fall – förbi.

Inom damfotbollen är det däremot enorm skillnad. Klubblagen har knappt några inbitna supportrar, medan landslagen har stort stöd. Det är så stor skillnad att jag alltså kan tycka att Fifa gör rätt när de har 100 dagar avsatta för landslagsverksamhet.

Och då landslagsfönstren gäller för alla länder är exemelvis upplägget ungefär likadant för alla de klubbar som om två veckor gör upp i kvartsfinalerna av Champions League.

Det som däremot inte känns rimligt är att det är klubbarna som betalar hela spelarnas lön och försäkringar även under landslagssamlingar, såsom det fungerar i Sverige.

I exempelvis USA, Kanada, Mexiko och England har landslagsspelarna lön från förbundet. Det känns som en lösning som bör införas även i Sverige.

Fast jag inser att det inte skulle räcka för att lösa de damallsvenska klubbarnas problem. De flesta av dem har ju dessutom flera utländska landslagsspelare på lönelistan.

I nuläget befinner sig klubbarna i en konstig situation. Eftersom det är i landslagen som spelarna hamnar mest i fokus, lär de tycka att de uppdragen är både viktigast och roligast.

Det är ju bara vid de stora mästerskapen för landslag som det är storpublik framför tv-apparaterna. Klubbfotbollens största tävling – Champions League – är ju fortfarande så ointressant att ingen av de större svenska kanalerna ens sänder finalen. Om den inte innehåller ett svenskt lag vill säga.

Visst kan klubbarna sätta hårt mot hårt, och stoppa sina spelare från landslagsspel.
Men där har man inte mycket goodwill att vinna. Och på längre sikt kan det vara förödande – för vilka spelare vill gå till en klubb där man stoppas från landslagsspel?

Och vad skulle supportrarna säga om exempelvis Göteborg eller Malmö skulle hindra sina spelare från landslagsspel, och exempelvis bidraga till ett svenskt misslyckande i EM?

Att hitta en lösning på frågan som passar alla parter lär inte bli enkelt. Personligen är jag glad att jag bara följer frågan från sidan.

Frågetecknen finns kvar

Publicerad den av
4

Så har jag till slut får se hela Sveriges 1–1-match mot Kina. Och det var väl inte någon av de roligare fotbollsupplevelserna man haft. Även om den andra halvleken var trevligare ur svensk synvinkel än den första.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

Men de flesta av de frågetecken som fanns innan avspark finns fortfarande kvar. Vi fick exempelvis bara se det höga och aggressiva försvarsspel som Pia Sundhage har pratat om i cirka tio minuter.
Så långt skapade vi flera högkaratiga målchanser, och jag tycker nog att vi borde ha gjort något mål under den perioden.

Men sedan orkade vi inte, och när vi tappade aggressiviteten förlorade vi även det mesta av vårt spel. De sista 35 minuterna av den första halvleken var svaga.
Kina tog också ledningen under den perioden, och kunde ha gjort ytterligare något mål.
Försvarsspelet vid 0–1-målet visade på en icke samtränad backlinje. Jag tycker att både Emma Berglund och Sara Thunebro tog felaktiga beslut, och övergav Nilla Fischer centralt.

Visst kan man förvänta sig att Fischer skall vinna luftduellen, men de andra backarna får inte vara på väg bort från en medspelare som går upp i en nickduell.
Andrabollen föll ner på Thuebros yta. Fast där finns bara en kinesiska, som stod för ett fantastiskt fint avslut.

Högklassiga i det svenska laget var de båda lagkaptenerna Lotta Schelin och Caroline Seger. Schelin såg rapp och pigg ut, och var inblandad i flera farligheter under de 67 minuter hon spelade.
Tyvärr får Seger inte göra det hon är bäst på så ofta, alltså komma rättvänd mot motståndarnas backlinje. Eftersom Lisa Dahlkvist är en för dålig passningsspelare för att starta anfallen tvingas Seger i stället ofta gå ner och hämta bollen långt ner på egen planhalva. Och när hon är där nere, och felvänd, så spelar hon ibland med så små marginaler att hon blir en säkerhetsrisk.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

I den andra halvleken slog svenskorna minst sex–sju riktigt bra inlägg. Men det ledde inte till så mycket, mest eftersom att våra forwards Kosovare Asllani, Schelin och Sofia Jakobsson är alldeles för dåliga i luftrummet. Tråkigt att vi inte har någon powerforward som kan nicka.

Med det är klart. Ibland behöver man inte nicka in inläggen – de kan segla in i bortre hörnet ändå. För det var väl just ett inlägg som Thunebro slog rakt in i mål till den svenska kvitteringen?

Problemet i luftspelet märks även vid offensiva, fasta situationer, där det är våra mittbackar som skall sköta nickandet.

Trots allt är väl 1–1 ett slutresultat som Kina skall vara mest nöjt med. Sverige hade ett klart grepp om den andra halvleken.

Här är lite noteringar om andra intressanta spelare:

Kristin Hammarström: Stärkte sina aktier. Stod för ett par fina räddningar, och var chanslös på målet.
Jessica Samuelsson: Klarade sig undan debuten från start med godkänt betyg. Hade ett par fina uppspel, trots att hon var på fel kant.
Kosovare Asllani: Var väldigt blek så länge hon spelade ihop med Schelin. För så mycket spel ihop var det inte. Asllani fick större spelrum sina sista 15 minuter, då hon var inblandad i ett par fina chanser.
Hanna Folkesson: Kom in i halvtid, och gjorde ett gott jobb som bollvinnare.
Yttermittfältarna: Fyra spelare fick chansen, och jag kan inte säga att jag tycker att någon tog den mer än någon annan. Där känns det fortfarande som ett väldigt öppet race.

Höjdpunkter från matchen finns på det här klippet.

* I övrigt i dag noteras att Norge skrällvann med 2–0 mot Japan. Nu har japanskorna i och för sig valt att ställa över Miho Fukumoto, Homare Sawa, Aya Miyama, Shinobu Ohno och Kozue Ando, för att i stället ge ett antal yngre spelare chansen i Algarve cup i år.
Det hindrar inte att det var en fin skalp av norskorna. Målskyttar var de båda supertalangerna Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg.

* Sveriges premiärmotståndare i EM, Danmark, stod för en ännu större skräll då de höll Tyskland på 0–0. Höjdpunkter från matchen finns på det här klippet.

* USA vann mot Island med 3–0. Målen från den matchen ser du här. Målskyttar var Rachel Buehler, Shannon Boxx och Abby Wambach.

Sundhage chockar: spelar Jessica Samuelsson som högerback

Publicerad den av
2

Jag hann knappt trycka ”publicera” på det förra inlägget förrän den svenska startelvan mot Kina kom upp på svenskfotboll.se.

Den innehåller en jätteskräll, nämligen att Linköpings vänsterback Jessica Samuelsson får chansen som högerback. Den uttagningen hade jag inte tippat på. Det jag sett av Samuelsson har inte indikerat landslagsklass. Att hon dessutom spelar på ”fel” sida blir extra intressant.

Eftersom backlinjen är en lagdel som utöver fjolårets Algarve cup har fungerat bra under en längre tid. Det gör att jag blir extra förvånad av att Sundhage håller på med att bygga om den lagdelen från grunden.

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson

Den andra halvskrällen är att Pia Sundhage väljer Emmelie Konradsson på högerkanten. Fast det valet gjordes redan i testmatchen mot AIK:s P17 i januari. Så helt överraskad av den matchningen är jag inte.

Här är hela elvan: Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Emmelie Konradsson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marie Hammarström – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Nu skall Schelin och Seger börja skina

Publicerad den av
Svara
Caroline Seger

Caroline Seger

Pia Sundhage har från början varit tydlig med att hon förväntar sig att Lotta Schelin och Caroline Seger skall bära landslaget i EM.

Det är dags nu för duon att börja visa att de har förutsättningar att klara uppgiften. Algarve cup är en träningsturnering, så placeringen där är egentligen oväsentlig. Men de kommande veckorna vill man få se signaler om att Sundhages bygge är på väg mot något bra.

Rapporterna säger att både Schelin och Seger har visat bra form den senaste tiden. Det känns lovande.

Marie och Kristin Hammarström

Marie och Kristin Hammarström fotas av Johanna Almgren

Annars känns det inte som att det är så många öppna platser i startelvan att slåss om. På målvaktssidan får Kristin Hammarström nu en fantastisk chans att spela till sig tröjan. Konkurrenten Sofia Lundgren är ju nämligen inte i spelbart skick.

Fyrbacklinjen ser ut att bli Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer och Sara Thunebro. Annica Svensson och Charlotte Rohlin är främsta utmanare. Här är det mest intressant att se hur Fischer klarar sig mot bästa möjliga motstånd.

På mittfältet verkar Seger och Lisa Dahlkvist vara gjutna i de centrala positionerna. Däremot är det tuff kamp om kantplatserna. Där deltar Marie Hammarström, Antonia Göransson, Johanna Almgren, Emmelie Konradsson, Susanne Moberg och troligen även en av Sofia Jakobsson/Kosovare Asllani. Kanske, kanske, kanske kan även Therese Sjögran slå sig in i diskussionen. Fast veteranen verkar vara uträknad.

Elin Rubensson

Elin Rubensson fick inte åka med till Portugal

Jakobsson och Asllani slåss i första hand om den lediga forwardsplatsen bredvid Schelin. Där hoppas jag även att Josefine Öqvist kan bli aktuell under våren. Men i nuläget känns Öqvist, Elin Rubensson och Olivia Schough som ganska långt ifrån startuppställningen.

Tillbaka till kanterna. Där har Sundhage en mängd möjligheter, beroende på vilka egenskaper hon vill prioritera. Jag hade gärna sett Hammarströms känsliga vänsterfot på planen. Å andra sidan har Göransson också visat sig kunna slå bra hörnor och inläggsfrisparkar med sin vänsterfot – och hon har högre fart.

Almgren i toppform har egenskaper som ingen annan i truppen: bollsäker och kreativ – dessutom är hon en bra hörn- och frisparksläggare. Når hon fjolårets Algarveform är hon mitt val till höger. Konradsson känns jämnare, men är ingen lika bra poänggörare som Almgren. Vill man prioritera fart är det Jakobsson eller Moberg som gäller.

Det blir väldigt spännande att se hur Sundhage tänker. Under Algarve cup kommer vi nog få se ganska tydligt hur förbundskaptenen tänker. Och när hon väl bestämt sig för en elva brukar hon inte byta i onödan.

Utöver Sveriges möte med Kina så spelar alltså ytterligare tio EM-länder i morgon. Vi kommer alltså att få lite indikationer på aktuellt styrkeförhållande. Men minns att Sverige vann i Algarve 2009, för att sedan åka ur EM i kvartsfinal på ett närmast fiaskoartat sätt mot Norge.

Här är matcherna med alla EM-lag:

Algarve cup:
14.10: Japan–Norge
15.00: USA–Island
17.00: Sverige–Kina (Eurosport 2)
18.00: Tyskland–Danmark (Eurosport)

Cypern cup:
16.30: England–Italien
16.30: Holland–Finland

Träningsmatcher:
15.00: Ryssland–Bosnien-Hercegovina
18.30: Frankrike–Brasilien

Sverige skulle ha laddat upp för Algarve cup med att träningsspela mot Japan i går. Men den träningsmatchen blåste bort. Två lag som däremot spelat en improviserad träningsmatch är USA och Danmark. USA vann med 4–1, och som man kan se på det här klippet så hade danskorna väldigt svårt att hänga med snabba amerikanskor som Alex Morgan, Heather O’Reilly, Christen Press och Sydney Leroux.

Fallet Hermoso visar hur ointressant inhemsk damfotboll är för media

Publicerad den av
2

Efter några dagars intressant inhopp i friidrottsvärlden så är jag alltså tillbaka. I morgon är en otroligt intressant dag i damfotbollsvärlden, den mest spännande hittills i år.

För i morgon spelar elva av de tolv EM-nationerna landskamper. Bland annat Sverige, som bekant. Men tankar kring morgondagen kommer i ett separat inlägg senare i kväll.

Först tänkte jag samla upp helgens händelser. Vid en genomgång av de matcher och nyheter som passerade förbi så är det spanska landslagsanfallaren Jennifer Hermoso:s provspel för Tyresö som känns mest intressant.

Hanteringen av det visar vilket obefintligt intresse media har för inhemsk damfotboll. Här har alltså de svenska mästarinnorna en blivande EM-spelare på provspel i en träningsmatch mot en seriekollega. Och ingen märker det.

Matchen spelades i torsdags, och det var först i söndags – sedan en supporter lagt upp ett videoklipp från matchen – som någon märkte att Tyresö hade en ny spelare på vänsterkanten. Makalöst.

Marta Viera da Silva

Marta Viera da Silva

Tyresö själva har gjort allt för att tysta ner provspelet. På klubbens hemsida finns inget referat från matchen. Däremot har man lagt upp ett klipp med Marta:s fina 2–3-mål.
Damfotboll.com har inte heller ett enda ord om Hermoso. De ringde upp bortalaget Örebro efter matchen, och vinklade på att närkingarna var imponerade av sina provspelare, det tjeckiska tvillingparet Irena och Lucie Martinkova. Jag klandrar inte damfotboll.com för det, för det blir alltmer vanligt att matchreferat rings in med telefon. Men då är man ju i händerna på rapportören, och riskerar att missa viktiga saker.

Enligt Anders Nilsson, som för övrigt fått sin blogg flyttad till Aftonbladet – grattis!, kommer Tyresö med stor sannolikhet att gå vidare med affären.

Tänk om det här varit herrfotboll. Där kan knappast någon klubb i superettan hemlighålla ett provspel. Inom damfotbollen kan meriterade landslagsspelare testas utan att någon reagerar.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

* Apropå landslagsspelare så möttes två svenska sådana i den franska ligan i lördags kväll. Fast det var ett kort möte. Kosovare Asllani var nämligen bänkad hos PSG. Hon fick hoppa in i 68:e minuten. Fyra minuter senare byttes Lotta Schelin ut.

Schelin hade dock gjort ett rejält avtryck på seriefinalen. Vår svenska superstjärna gjorde nämligen både 1–0 och 2–0. Målen finns att se på det här klippet. Skönt att se att Schelin gav mig snabbt svar på tal i frågan om att göra avgörande mål i viktiga matcher.
Rapporterna från matchen säger att hon dessutom var inblandad i det mesta som Lyon skapade i matchens inledning. Låter lovande. Mindre lovande att Asllani har svårt att platsa i PSG.
Matchen slutade för övrigt 3–0 till Lyon sedan Amandine Henry gjort det sista målet på straff. Lyon har nu 16 raka segrar i Feminine Ligue 1 och kan redan nu börja fira sitt sjunde raka ligaguld.

* PSG och Lyon är ju klubbar som även är starka inom herrfotbollen. På kontinenten är trenden den att alltfler storklubbar på herrsidan även satsar på damlag. I Tyskland noterade jag att tre klubbar hade både sitt herr- och damlag framme i semifinal i tyska cupen, DFB-Pokal; Bayern München, Wolfsburg och Freiburg.

Damernas semifinaler spelades i helgen. Antonia Göransson och Turbine Potsdam tog sig till final via 4–1-seger mot mästarinnorna från München. Fast det satt betydligt hårdare inne än siffrorna antyder.Det var nämligen 1–1 efter full tid, och de tre sista målen föll under förlängningen. Stor matchhjältinna blev skotska talangen Lisa Evans. Hon gjorde själv 1–0 och 3–1, fälldes med straff som följd vid 2–1 (Yuki Ogimi satte straffen), och spelade fram till Pauline Bremer:s 4–1-mål.
Göransson spelade från start, men byttes ut vid ledning 1–0 i den 75:e minuten.

I den andra semifinalen vann Wolfsburg med förkrossande 5–0 borta mot Freiburg. Martina Müller var tvåmålsskytt. Därmed möts de lag som ligger etta och tvåa i ligan alltså också i cupfinal. Se målen från de båda semifinalerna på den här länken.
Den tyska cupfinalen brukar vara en av årets två–tre mest sedda klubblagsmatcher i världen. I fjol såg 15678 åskådare München slå Frankfurt i final. Så vitt jag kan komma på slogs den publiksiffran bara av finalen i Champions League.

* I Italien vann alla de fem topplagen sina matcher i helgen. Både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson spelade hela matchen när Bardolino Verona vann med 2–1 borta mot Riviera de Romagna. På det här klippet noteras att Öhrström var snett ute vid hemmalagets 1–0-mål, men att hon revanscherade sig genom två vassa räddningar i slutet av matchen.

* Apropå svenska målvaktsinsatser blev jag allt annat än imponerad av det man kan se av Sirius målvakt Emelie Almesjö på det här klippet från U23-landslagets 6–0-förlust mot USA:s dito.
Det är alltså gigantisk skillnad på att spela i svenska division I och den internationella fotbollen. Det gäller framför allt vid fasta situationer, något som Almesjö fick erfara. Hennes agerande vid samtliga de fyra första målen är väldigt långt ifrån den klass jag vill att en svenska landslagsmålvakt skall hålla.
Visst kan Almesjö ha haft en väldigt dålig dag, men när jag ser henne blir jag ändå frågande till vad Susanne Nilsson gjort Calle Barrling. För som jag ser det hade in Nilsson släppt in så många enkla mål.

U23-landslaget fick lite upprättelse när de vann avslutningsmatchen i La Manga med 1–0 mot Norge efter segermål från Jenny Hjolman. Sett till alla chanser svenskorna hade så borde det nog dock ha blivit ytterligare ett par mål. Se själv på det här klippet.

Det lilla man ser av Hanna Terry (nummer 7) så tycker jag att hon ser intressant ut. Hon är snabb, kan göra sin spelare och har en bra vänsterfot. Men som sagt, det är väldigt lite man får se, så någon mer ingående analys kan jag inte bjuda på.

Bra förresten att förbundet filmar matcherna, och lägger upp klipp efteråt. Hoppas vi får se det från fler landskamper under året.

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

* Slutligen en liten koll på helgens träningsmatcher. Tyresö–Örebro slutade förresten 3–3, och ett 40 minuter långt klipp från första halvlek finns här. Och från andra halvlek här. Målskyttar för Tyresö är Hermoso, Marta och Lisa Dahlkvist. För Örebro slog Elin Magnusson till två gånger, dessutom gjorde Helén Eke ett mål på sin gamla hemmaplan. Fyra av de fem målen finns på klippet från den första halvleken. 0–1, eller 0–2 kommer efter 4,35. 1–2 efter 8,35, 1–3 efter 21,40 och 2–3 efter 38,35.

Annars var det mest intressanta i helgen LdB FC Malmös bortamöte med Frankfurt. Matchen slutade 2–1 till tyskorna, som gjorde sina båda mål redan de första 20 minuterna. Målskyttar var Kerstin Garefrekes och Tameka Butt. Malmö reducerade i andra halvleken genom Ramona Bachmann. Resultatet är väl ok, men då Lyon är minst en klass bättre än Frankfurt måste Malmö lyfta sig rejält under de två veckor som återstår innan man skall till Frankrike för att spela i Champions League.

Intressant också att Josefine Öqvist återigen gjorde mål för Kristianstad, som spelade 3–3 mot Köpenhamn. Vilket Köpenhamnslag det handlade om har jag inte lyckats lura ut. Men via Kristianstads-Bladet noteras att gästerna hade en man i mål – Simon Rittmo. Och att han var den som räddade laget från förlust.

21 kronor – det fick mig att häpna

Publicerad den av
2

I dag står ekonomi på agendan i damallsvenskan. I varje fall har två tidigare ”krisklubbar” redovisat sina bokslut för 2012, nämligen Malmö och Linköping.

Och i båda fallen känns det som att båda klubbarna är på god väg att lämna krisen bakom sig.

Linköping räddade ekonomin – och gjorde till slut ett litet plusresultat – genom att man sålde sin del av en konstgräsplan. Det går att läsa i Corren och på klubbens hemsida i dag. Som bekant har klubben nu minskat ner på antalet dyra världsstjärnor i truppen. Dessutom skall man flytta in i ny arena under den här säsongen. Det borde kunna innebära ett ekonomiskt uppsving.

Även Malmö redovisar ett positivt bokslut för 2012. Orsaken är förstås sammanslagningen med FC Rosengård, och Dan Olofsson:s feta plånbok. Malmös omsättning namnade på 14,2 miljoner, och det blev några tusen kronor i plus, enligt en artikel i Sydsvenskan i dag.
Där framgår också att budgeten för året ligger på 17,5 miljoner kronor – alltså nästan en 25-procentig ökning.

Och om det är så att samtliga de tre extra miljonerna ligger på elitverksamheten är det nästan ett 50-procentigt tillskott. För minns jag rätt från mitt samtal med klubbdirektör Niclas Carlnén i höstas så låg budgeten för elitverksamheten i fjol kring åtta miljoner kronor. Resten av pengarna gick till ungdomsfotboll och diverse olika projekt – bland annat ett i Sydafrika.

Som en parentes framgår det av artikeln att det slutgiltiga klubbnamnet kommer att bli FCR Malmö. Men det ser ut som att damfotbollen kommer att drivas under namnet LdB FC Malmö under den här säsongen.

Tillbaka till ekonomin. Det är kul och bra att klubbarna ser ut att få ihop ekonomin, trots att 2012 var ett jobbigt år.

Mindre kul var det när jag i förra veckan läste lite siffror från EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström. På twitter skrev hon bland annat att:

”Snittintäkten på biljetten i #damallsv var under 2011 21 kronor.”

Ett snitt på 21 kronor! Det fick mig först att häpna. Men sedan inser man att det säkerligen är alldeles för många fribiljetter i omlopp, och att klubbarna även har ganska många rabatterade biljetter.

Men 21 kronor är ändå väldigt lite. Det innebär att man för att få in en miljon kronor i rena biljettintäkter behöver ha 47620 åskådare.
2012 hade Tyresö störst publiktillströmning, de lockade totalt 21460 åskådare.

Fullsatt på Vittsjö Idrottspark

Fullsatt på Vittsjö Idrottspark. Enligt räkneexemplen här innebar det 115000 kronor i publikintäkter till klubben.

I och för sig får man in mer pengar per åskådare i form av diverse försäljning. Jag såg att Vittsjö räknade med 25 kronor extra per person.
Om det är ett snitt skulle det innebära att det ”bara” krävs 21740 åskådare för att få in en miljon kronor i publikintäkter. Och dit nådde ju nästan Tyresö…

Det är således tydligt att det inte är publiken som får klubbarna att går runt.

Wijkström skrev även att klubbarna använde 63 procent av sin omsättning till att betala ut ersättningar. Spontant tycker jag att låter som väldigt mycket.

Men jag inser samtidigt problematiken för klubbledarna. Man får välja mellan att:

1) Skapa bästa möjliga produkt för kommande säsong – genom att skaffa så namnkunniga spelare som möjligt.
2) Lägga en större summa på att bygga upp klubborganisationen – och således förbättra produkten långsiktigt.

Kör man får hårt på man alternativ 2 finns risken att man kan åka ur damallsvenskan, och då kan den organisation man byggt upp plötsligt vara för dyr. Ett slags moment 22.

Det är bara att konstatera att det inte är lätt att sitta i en klubbledning och välja väg…

Harder blir en profil i damallsvenskan

Publicerad den av
6
Jessica Samuelsson och Pernille Harder

Jessica Samuelsson och Pernille Harder

Jag kikade den andra halvleken på live-streamen från Linköpings 4–1-seger mot finska mästarinnorna PK-35 Vantaa i dag. Och mest imponerad blev jag av danska stjärnan Pernille Harder.

Hon var bra redan i höstas, och hon kommer garanterat att vara en av damallsvenskans allra största profiler i år.

Hennes sköna bolltouch, och fina rörelsemönster gjorde att hon verkligen lyste på planen. Och hennes 3–1-mål var i högsta grad läckert. Det vill jag gärna se repriser på. Hon gjorde även 1–0, fast det var i den halvlek jag missade – så det har jag ingen uppfattning om.

På avdelningen imponerande insatser placerar jag även Stina Blackstenius inhopp – eller framför allt hennes mål. 17-åringen – hon fyllde för 2,5 veckor sedan – gjorde 38 mål i division II i fjol. Och jag förstår varför.
För när friläget kom fanns det inget tvivel i Blackstenius agerande. Det var som att målvakten inte existerade, och att det bara var självklart att bollen skulle in i målet. Kul att se.

Visst är det skillnad på att göra 4–1 i en träningsmatch än att avgöra matcher i damallsvenskan. Men jag tyckte att jag såg en självsäkerhet hos Blackstenius som gav hopp om att hon även skall kunna avgöra kamper av högre dignitet.

Några av er minns kanske att jag i fjol, efter att ha tittat på Linköpings namnkunniga trupp, valde att tippa östgötarna som svenska mästarinnor. Det visade sig vara ett genomuselt tips. För LFC var rejält blekt under förra våren.

Under hösten repade man sig, och slutplaceringen blev trea. Inför årets säsong har man tappat namnkunniga spelare som Lisa De Vanna, Louise Fors, Nora Holstad Berge och Manon Melis. Och först trodde jag att det automatiskt skulle innebära ett fall ner på tabellens undre halva för laget.
Det tror jag inte längre. För även om truppen är tunnare än i fjol så finns det spännande kvaliteter. Och startelvan är riktigt stark.

Med tanke på EM tittade jag förstås extra på LFC:s båda bidrag till Pia Sundhage:s Algarvetrupp. Ingen av dem visade någon direkt EM-form. Vänsterbacken Jessica Samuelsson hade ett ganska slarvigt försvarsspel, och jag hade aldrig gissat att hon var landslagsspelare om jag inte hade vetat det.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Nilla Fischer blandade väldigt fina uppspel med riskpassningar av det slag man kan ha råd med på mittfältet, men som lätt kostar baklängesmål när de levereras från mittförsvaret. Spelar hon med så små risker i EM kommer supportrarna stundtals att tvingas hålla andan.

Slutligen konstaterar jag att Renée Slegers 2–1-mål var en fullträff av det slaget som får mig att vilja ha mindre mål, och mindre boll inom damfotbollen. Nu har jag inte sett någon repris. Men min uppfattning var att bollen nästan gick in en meter under ribban, men ändå var för hög för den finska målvakten.
Spontant upplever man att mål av det slaget är alldeles för enkla. Och de får även duktiga målvakter att framstå som odugliga.

* Utöver Linköpings matcher har det spelats en mängd andra träningsmatcher med damallsvenskt intresse i helgen. Jitex föll med 3–0 mot de regerande norska mästarinnorna LSK. Däremot vann Mallbacken med samma siffror mot 2011 års norska mästarlag Röa. Mål av Malin Ahlberg, Linda Wallin och Sofie Ahlberg.

Josefine Öqvist gjorde två mål när Kristianstad slog danska BSF med hela 5–0. Bilder därifrån finns på det här klippet. Och visst ser det väl ut som att Jossan har kvar både målsinnet och klippet i steget? Övriga tre målskyttar var för övrigt Therese Björck, Elena Sadiku och Susanne Moberg.

Linda Fransson, Sanna Talonen och Elin Magnusson.

Linda Fransson, Sanna Talonen och Elin Magnusson.

Kif Örebro och Vittsjö har besegrat varsitt pojklag. Kif vann med 4–1 mot ÖSK P98 och Vittsjö med 2–0 mot Hässleholms P16. För Kif gjorde Sanna Talonen två mål och Ellen Karlsson och Elin Magnusson var sitt. Vittsjös mål gjordes av Jane Ross och Elin Nilsen. Slutligen besegrade Göteborg FC UCLA:s collegelag med 2–1 efter två sena mål av norska nyförvärvet Cathrine Dyngvold.

I fjol kritiserade jag de damallsvenska klubbarna för att de bjöd oss intresserade på minimal information från träningsmatcherna på sina hemsidor. Jag måste säga att det skett en förbättring på den fronten i år. Inte minst är många av lagen bra på att liveuppdatera från matcherna på twitter.
Kul. Men det innebär inte att det är helt tillfredställande info på hemsidorna nu heller. För att nå dit finns ännu en del att göra.

Två mål som tar Schelin upp i skytteligaledning

Publicerad den av
7
Lotta Schelin

Lotta Schelin

Lotta Schelin slog till två gånger inom två minuter, och gjorde både 4–0 och 5–0 inför 10000 åskådare borta i ett isande kallt Guingamp. Det var två av Schelins enklare mål i karriären. Båda gångerna fick hon nämligen bollen serverad med öppet mål. Fast hon hade redan bjudit Elodie Thomis på ett liknande mål till 2–0. Och vårt svenska affischnamn skarvade även fram bollen till 3–0-målet.

Matchen slutade 5–1 till Lyon, som har vunnit samtliga 15 matcher i ligan – och nu har målskillnaden 95–5. Vad mer finns att säga?

Nu toppar Schelin skytteligan med sina 18 fullträffar. Hon är ett före lagkamraten Camille Abily, och ytterligare fem före en annan lagkamrat, Laetitia Tonazzi. Kosovare Asllani ligger på en delad åttondeplats med sina tio fullträffar.

Som jag tidigare varit inne på gör dock Schelin oroväckande få avgörande mål. Nästan alla hennes mål under året har utökat en redan stor ledning. Och det krävs väldigt mycket mer att göra 1–0 än att sätta 4–0 mot uppgivna motståndare.
Visst är det skönt att vårt affischnamn är i målform. Men jag efterlyser alltså återigen att hon skall sätta fler matchavgörande bollar. Jag har tidigare varit inne på ämnet i här och här.

Lyons första och tredje mål gjordes för övrigt av Megan Rapinoe (hennes första i klubben) och Wendie Renard. Se de målen, samt Schelins båda, på den här länken.

Tvåan PSG vann med 2–0 hemma mot tabelljumbon Issy. Målen gjordes av Lindsey Horan, som är uttagen i USA:s Algarvetrupp, och Kenza Dali – ett i vardera halvlek. Kosovare Asllani spelade från start.

* Samtidigt som Lyon tog ytterligare en imponerande seger så gjorde klubbens blivande motståndare i Champions League, LdB FC Malmö, ett riktigt bottennapp. Malmö föll med 2–1 (mål av Anja Mittag) mot danska Bröndby, ett resultat som knappast leder till att Lyon drabbas av stora skälvan.

* Som bekant är tyska Duisburg konkurshotat. För att ytterligare skära i utgifterna bryter man med omedelbar verkan med sin amerikanska stjärnmålvakt, Ashlyn Harris. Harris, som likt Horan är uttagen i USA:s Algarvetrupp, twittrade i dag:

”Nu är det klart. Jag lämnar Duisburg för gott, och flyttar hem för att spela i USA.”

* I BeNe League A toppar Standard Liege tabellen efter tre omgångar. Det belgiska topplaget är ensamt om att ha full poäng. Man skuggas av tre holländska lag på sex pinnar; Twente, ADO Den Haag och Ajax.
Noterbart är att Liege är enda belgiska laget som vunnit mot holländskt motstånd hittills.