Kategoriarkiv: VM i fotboll 2011

VM i fotboll för damer i Tyskland spelades mellan 26 juni och 17 mars 2011. Till slut vann Japan guld, med USA som tvåa. Trea kom Sverige, och fyra blev Frankrike.

Toppserien startar – heja Röa

Publicerad den av
1

I morgon startar Toppserien i Norge. Jag kan inte säga att jag är insatt, men jag har definitivt ett favoritlag – mästarlaget Röa IL.

Hur det kommer sig?
Jo, för ett par månader sedan upptäckte jag att jag började få allt fler norska besökare i bloggen. Jag följde spåret bakåt, och upptäckte att min blogg hade lagts upp på Röas utmärkta länksida, som enda utländska blogg.
Det stod ”Johan Rydéns riktigt bra blogg”.
Och ja, jag är mottaglig för fjäsk, och blev lite stolt.

Genom Röas utmärkta hemsida har jag hittat lite lite saker att blogga om så här inför premiären. Jag kommer alltså att hålla mina tummar för Röa under året. Och vad jag förstått kan det behövas, för Toppserien verkar vara riktigt jämn i toppen. I varje fall var den det i fjol. I sluttabellen låg fyra lag inom fem poäng. Här är hela den övre halvan:
1) Röa IL 54
2) Stabaek IF Fotball 51, +47
3) Kolbotn IL 51, +33
4) Arna-Björnar Fotball 49
5) LSK Kvinner FK, Lilleström 40
6) SK Trondheims-Örn 35

Ni som tycker om att läsa guldartiklar på norska kan här frossa i sådana som skrevs om Röas guld ifjol.
Ni kanske minns att Osloklubben även vann en annan omdebatterad guldstrid under hösten. Striden för att få in guld i form av pengar.
Den tog sig en udda tur i början av september. När ekonomin var som sämst ställde tio spelare upp som auktionsobjekt. Man kunde ropa in en middag på tu man hand med spelarna.
Och ja, det blev förstås en rejäl snackis i Norge. Och i damfotbollsvärlden som helhet.

Totalt drog auktionerna in 73000 norska kronor som då motsvarade cirka 90000 svenska kronor.
Till klubbens egen hemsida sa Joachim Westher Andersen, medieansvarig så här:

”Det var modigt gjort av tjejerna, men ingen i klubben är förvånad över initiativet. Det här är tjejer med stort hjärta för Röa, och som gång på gång visar sitt stora engagemang.”

Han sa också att initiativet gav klubben ett moraliskt lyft, och att det var en väldigt rolig vecka.
Så här mycket kostade för övrigt middagsdejterna (i norska kronor):
1) Lene Mykjåland 20 000
2) Marthe Braavold Johansen 15 000
3) Gunhild Herregården 7 000
4) Janne Stange 6 800
5) Katrine Andresen 6 000
6) Emilie Haavi 5 200
7) Celine Kommandantvold Pettersen 4 100
8) Siri Nordby 3 500
9) Andrea Frøshaug 3 500
10) Kirvil Odden 1 900

Jag har inte bestämt vad jag egentligen tycker om auktionerna. De satte i alla fall strålkastarfokus på klubben. Men det var förstås inte de 90000 kronorna som räddade klubbens ekonomi. Utan i slutet av september fick man ett gäng större sponsorer, vilket garanterade en fortsättning.

Faktum är att så sent som 2008 kämpade just Röa om att kunna värva Marta.
Sedan dess har hela den norska damfotbollen genomgått en riktigt tuff period. Flera lag har tvingats dra sig ur Toppserien på grund av usel ekonomi.
Och landslaget är inte längre en utmanare om medaljer i de stora mästerskapen. Jag var på plats i Wolfsburg och såg Norge mot Brasilien i VM i fjol. Jag minns att jag tyckte att det norska laget trots allt var ganska bra. Men att de saknade en matchvinnare.
Några dagar senare satt jag just i presscentret i Wolfsburg och såg Kyah Simon nicka ut norskorna ur VM.

Hösten blev tung, med tveksamma resultat i EM-kvalet. En orsak är förstås att flera spelare har valt att tacka nej till landslagsspel – en inställning jag aldrig har förstått mig på.
I nuläget känns det logiskt att alla unga norska bolltalanger väljer handboll framför fotbollen. Handbollsjenterna är ju världsledande.

Och på hemmaplan är intresset för Toppserien minst sagt uselt. I fjol var publiksnittet i serien pinsamma 179 åskådare. Röa drog bara 201 åskådare i genomsnitt – och då vann de ju ändå guld.
Inte konstigt att lagen i Toppserien tidigt slog fast att de inte hade någon chans att konkurrera om de många WPS-spelare som ville till Europa efter ligans sammanbrott.

Men kanske kan ljuset nu åter börja lysa över norsk damfotboll. För plötsligt är landslaget i högsta grad med i kampen om gruppsegern i grupp 3 i EM-kvalet igen.
F19-landslaget var snubblande nära EM-slutspel, och även om Röa nu är långt ifrån att kunna värva Marta så borde man med rätt lottning definitivt kunna vara med och slåss om minst en kvartsfinalplats i Champions League till hösten.
Laget innehåller ju trots allt sju spelare från fjolårets norska VM-trupp i Caroline Knutsen, Hedda Strand Gardsjord, Guro Knutsen Mienna, Lene Mykjåland, Emilie Haavi, Elise Thorsnes och Madeleine Giske, samt ytterligare en tidigare landslagsspelare (Siri Nordby).
Fast nyförvärvet Giske är inte aktuell för spel den här säsongen. Hon drog nämligen av korsbandet för en månad sedan, och är borta hela säsongen. Tråkigt.

Kan då intresserade se några matcher från Toppserien på tv eller internet? Jo, i år är det NRK som har sändningsrätten. Och de sänder en match per omgång på sin hemsida. Här är en länk med listan över vilka matcher det handlar om.

Slutligen, hur slutar då Toppserien? Jo, med Röa i topp, hoppas jag…
Här tippar bloggen Spelare 12 serien.

Lär av Frankrike, SvFF

Publicerad den av
Svara

Frankrike har gått som tåget efter förlusten mot Sverige i bronsmatchen i VM i fjol. Fransk damfotboll verkar ha flyttat fram sina positioner något enormt.
Igår var drygt 16 000 supportrar på plats i Caen när fransyskorna krossade Wales med 4–0 i EM-kvalet. Och 750 000 såg matchen på tv. Lite skillnad mot 2000 på Malmö Stadion i lördags…

Jag kan inte säga att jag är hysteriskt insatt i hur situationen är i Frankrike. Men såvitt jag vet har alla Frankrikes landskamper efter VM tv-sänts, och publiksiffrorna i EM-kvalet och i Champions League har varit genomgående höga. Känslan är att de franska landslagsspelarna börjar bli välkända profiler i sitt hemland, vilket kommer att garantera bra intresse även framledes.
Om nu SvFF skall göra någon studieresa i år, så varför inte kolla med fransyskorna hur de har burit sig åt för att få sitt uppsving?

Frankrike kommer vi för övrigt att få se i Sverige i nästa års EM. Igår tog de alltså ytterligare ett steg mot slutspel. Målen gjordes av Elodie Thomis (tre) och Camille Abily. Se dem här.
Som jag ser det nu blir Frankrike EM:s huvudfavoriter jämte Tyskland, med Sverige som outsider. För i dagsläget känns Frankrike starkare än vårt svenska lag.

I övrigt i EM-kvalet tog Italien och Danmark gigantiska steg mot EM-slutspel igår. Italien vann gruppfinalen i Ryssland med 2–0 – båda målen gjorda av Patrizia Panico. Se höjdpunkter från matchen här. Italienskorna har sju raka segrar och 25–0 i målskillnad, och kommer att vinna grupp 1.

Danmark kommer att vinna grupp 7. Danskorna har fem raka segrar och målskillnaden 24–0. Igår blev det 2–0 borta mot Tjeckien i gruppfinalen där. De danska målen gjordes av Malmös Katrine Veje och supertalangen Pernille Harder. Se dem här. Mest intressant i grupp 7 är vilket lag av Tjeckien och Österrike som tar andraplatsen. De möts den 16 juni i vad som kan vara en helt avgörande match.

I grupp 3 tappade Island mycket av sitt kommando, när man föll med 1–0 i Belgien efter mål av 19-åriga Tessa Wullaert. Samtidigt vann Norge med 5–0 i Ungern, och därmed är det öppet mellan just Island, Norge och Belgien om gruppsegern. För Norge gjorde återigen inhopparen Hege Hansen två mål. Övriga målskyttar var Cecilie Pedersen, Gry Tofte Ims och Ingvild Stensland.

Idag fortsätter EM-kvalet. De mest intressanta matcherna är Finland–Slovakien, Schweiz–Tyskland och Skottland–Irland.

Efter Japans jättelyft – nu hoppas storklubben värva Wambach

Publicerad den av
Svara

Efter VM ifjol har Japan etablerat sig på samma nivå som USA och Tyskland. Och det sensationella VM-guldet har fått publik- och sponsorsintresset i Japans liga att explodera.
Och nu vill storklubben Inac Leonessa från Kobe värva Abby Wambach.

Intresset för USA:s storstjärna känns rimligt. För klubbarna i Nadeshiko League har fått in så mycket pengar efter VM att de borde kunna konkurrera med tyska, franska, svenska och ryska storklubbar om världsstjärnorna.
Jag tänkte här göra en liten genomgång av uppsvinget i japansk damfotboll. Jag börjar med publikintresset i ligan.

Inför VM spelades ifjol 24 ligamatcher, och för dem låg publiksnittet på 788 vilket var en sänkning med 124 jämfört med 2010 års notering på 912. En orsak till det sjunkande intresset var att publiklaget Tepco Mareeze tvingades att dra sig ur ligaspelet till följd av tsunamikatastrofen i mars i fjol.

VM 2011, Japan lyfter pokalenMen efter VM slogs alla tiders rekord.
Blivande mästarinnorna INAC Kobe Leonessa hade ett publikrekord på 1403 inför VM. Den 24 juli i fjol kom 17 812 åskådare för att se lagets första hemmamatch efter VM, den mot JEF United Ichihara Chiba Ladies.
Och en vecka senare såg 21 236 Leonessa möta Okayama Yunogo Belle. Ett hyfsat intresselyft…

Leonessa hade sju världsmästarinnor i laget ifjol, Ayumi Kaihori, Shinobu Ohno, Nahomi Kawasumi, Yukari Kinga, Asuna Tanaka, Megumi Takase och världens bästa spelare 2011, Homare Sawa. Det gör att laget förstås var det mest populära i ligan.
Under hösten lockade Leonessa fler åskådare än Kobes populära herrlag i J-league, Vissel. 13 646 mot 12 986.
Något totalsnitt för hela ligan har jag inte hittat. Men däremot står det klart att fler lag än Leonessa hade höga publiksiffror på hemmaplan efter VM-guldet.

Allra flest i en enskild match hade Albirex Niigata Ladies, med VM-guldtjejerna Mizuho Sakaguchi och Megumi Kamionobe. Albirex Niigata ståtar nu med det nya ligarekordet på 24 546 åskådare. Så många kom till Tohoku Denryoku Big Swan Stadium den 6 augusti ifjol för att se Niigata förlora med 2–1 mot Leonessa efter två mål av Sawa. Totalt snittade Niigata 5609 åskådare efter VM.

Men det var inte bara publikmässigt som intresset ökade för Japans fotbollstjejer efter VM. Enligt den engelskspråkiga tidningen Asahi Shimbun hade Leonessa tidigare bara haft fickpengar i kassakistan.
Men efter VM gick en matproducent in och sponsrade med 100 miljoner yen under två år. Det motsvarar 8,3 miljoner kronor, alltså drygt fyra per år. Totalt kommer Leonessa ha en budget på cirka nio miljoner kronor till 2012 års säsong, vilket är en mångdubbling från 2011 års säsong.

Kobe Leonessas ägare Hironori Bun säger så här till Asahi Shimbun:

”Vi förväntar att populariteten hänger i fram till OS. Efter det behövs det nog ett lag som kan utmana oss.”

Albirex Niigata har dubblat sin budget, och flera andra klubbar har också fått väldigt mycket bättre ekonomi.
TV har förstås varit med på resan. När Arsenal var på en elva dagar lång Japanturné i månadsskiftet november/december kunde de engelska spelarna inte undvika att märka hysterin.
Och då tänker jag inte bara på att träningsmatchen Inac Leonoessa–Arsenal visades live på Japans största tv-kanal.
Till tidningen Guardian sa Arsenals tränare Laura Harvey så här:

”Innan vi kom hit hade vi hört att VM-guldet hade förändrat damfotbollen i Japan, men vi hade aldrig kunnat hoppas på en mottagning av det slag vi fått. Intresset från supportrar och media har varit häpnadsväckande.”

Arsenals lagkapten Faye White, skrev så här på sin twitter:

”Efter VM-guldet frontar Homare Sawa nu en stor Coca-Cola-kampanj, och hennes ansikte finns överallt. Men det är inte bara Sawa. Även andra landslagsspelare finns på affischer över hela Tokyo. Och ligan har skrivit stora kontrakt med bil- och kreditkortsföretag (Toyota och Visa).”

Även USA:s landslagsspelare har berättat om ett fantastiskt mottagande nu under Kirin Challenge Cup. Och Inac Kobe Leonessa skickade alltså iväg en trevare i riktning Abby Wambach. Det blir spännande att se hur intresset fortsätter att utvecklas i Japan. Igår var det 15 159 åskådare i Sendai på matchen mot USA. Förstås en bra siffra.

Igår lade jag upp ett klipp med höjdpunkter från matchen med japanska kommentatorer. Ni som föredrar amerikanska kommentarer får klippet med sådana här. Och här är dessutom eftersnack från Pia Sundhage, Hope Solo, Alex Morgan, Rachel Buehler, Heather O’Reilly och Abby Wambach.

Japan och USA kommer till Sverige

Publicerad den av
Svara

VM-finalisterna Japan och USA spelade 1–1 idag. Om några månader möts de troligen igen, i Sverige.
Jag såg andra halvlek idag, och imponerades av hur bra kontroll japanskorna trots allt hade på matchen.

I VM-finalen var Japan effektivt, men hade långt ifrån någon kontroll. Och det jag har hört från lagens möte i Algarve är att japanskorna kom undan med blotta förskräckelsen där.
Men idag kändes Japan som det bättre läget. Och det borde oroa Pia Sundhage, även om hon garanterat inte kommer att säga så.
För när jag träffade henne i Algarve, dagen efter den snöpliga förlusten i Algarve cup, tyckte hon inte att det var så farligt att hennes lag inte vunnit mot japanskorna i de två senaste mötena. Hon sa så här:

”Det finns en risk att det kommer in i spelarnas huvuden att ‘vi skall vinna, vi skall visa dem att vi är bäst’. Men det är vi inte. Japan är bäst. Men istället för att hamna i de tankarna skall vi tänka på sådant vi kan kontrollera.”

Sundhage sa även så här om förluster:

”Vi förlorar ju så sällan. Jag tror att det här är sjätte gången vi förlorar på fyra år. Då finns en risk att man bara tittar på misstagen, och vill rätta till allting. För det första hamnar man i en sådan stämning där man blir tung, tjurig och tråkig – och så säger man att det här var inte tillräckligt bra. Och jag tillåter mig inte att hamna där. Inte mer än en liten stund…”

Idag tog japanskorna ledningen när högerbacken Yukari Kinga lyfte in en retur på sitt eget inlägg. I andra halvlek hade japanskorna flera chanser att utöka sin ledning, men med knappt 20 minuter kvar att spela slog Alex Morgan in kvitteringen. Morgan fortsätter att vara USA:s klart vassaste vapen den här säsongen.
Här är ett klipp med höjdpunkter från matchen.

Frågan är om Morgan kan sänka japanskorna i nästa möte lagen emellan. Det lär bli i Sverige om drygt två månader. För nere i Portugal verkade i alla fall vara ett faktum att Sverige, Japan och USA skall mötas i en trelagscup på svensk mark i juni.
Varken USA:s och Sveriges landslagsledning sa i och för sig med ord att allt var klart, men alla bekräftade ändå att det var så.
Kanske vill förbundet spara offentliggörandet av turneringen till tisdagens damallsvenska upptaktsträff i Göteborg?

Till sist en notering från tv-sändningen i ESPN. Expertkommentator Judy Foudy berättade en scen från VM ifjol med Homare Sawa. I samband med presskonferensen efter Sverigematchen stod Sawa upp, i stället för att sätta sig ner.
Arrangörerna sa åt Sawa att det fanns en stol för henne. Då förklarade japanskan att hon var så svettig, och inte ville söla ner deras stolar.
Hur många andra världsstjärnor hade resonerat så?

Let’s Dance med Marie Hammarström

Publicerad den av
3

Danstruppen är ganska väl samtränad

Minns ni logobitombo, den franska dans som på något sätt personifierade VM-succén i somras?

Här kommer en påminnelse. Själv hade jag missat det här underbara klippet från Borås Arenas spelargång den 23 juli ifjol, efter den damallsvenska matchen Dalsjöfors-Kif Örebro.
Men det är inte för sent att njuta av hur bronshjältinnan Marie Hammarström håller logobitombo-kurs med bollkajsorna. För visst är det ett helt fantastiskt klipp?
Och man undrar om Zlatan Ibrahimovic eller vem som helst i övrigt i herrlandslag hade kunnat tänka sig att göra något liknande. Knappast va…

Tack Alf Mölleryd för klippet. Och tack Daniel för att du tipsade om det på twitter.

* Jag skrev ju om korsbandsskador i mitt förra inlägg. Det har haglat sådana den senaste tiden. Även Jennie Wecksell (Kif Örebro) och Petronella Ekroth (Jitex) är drabbade. Hoppas det inte är någon trend, för det räcker nu…
Wecksell och Ekroth får följa sina lag från läktaren en lång tid. Bland annat idag, då båda lagen har intressanta träningsmatcher.
Följande matcher spelas i morgon med damallsvenska lag inblandade:
Kif Örebro-Djurgården
Bollstanäs-Piteå
Jitex-Vittsjö
Fortuna Hjörring-Linköping
Umeå-Sunnanå

* Idag har Tyresö FF vunnit med 2–1 mot norska Arna-Björnar i Turkiet. Som så många gånger förr erbjuder inte Tyresö någon som helst matchrapport på sin hemsida, så några målskyttar har jag inte.
Däremot finns en rapport på norskornas hemsida. Bra jobbat.
Som ni säkert minns har jag redan öst kritik över de damallsvenska klubbarnas hemsidor. Efter det hörde Kif Örebros hemsidesredaktion av sig och bad om tips. Bra. De tillhör de klubbar som vill något med sin hemsida.

* Internationellt spelas den mest spännande matchen i Tyskland. Där är det toppmöte i Frauen-Bundesliga mellan Turbine Potsdam och Wolfsburg klockan 13.00 på söndag. Hos Potsdam är landslagsbacken Tabea Kemme borta. Hon föll illa efter en nickduell med Sofia Jakobsson i onsdagens Champions Leaguemöte, och blir borta ett par månader på grund av en skulderskada. Öppnar det för Alex Singer i Potsdams backlinje?

Det blev ingen kul svenskdag i Algarve cup

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lena Lotzen behövde inte visa Tyskland vägen idag – det gjorde Celia Okoyino da Mbabi så bra på egen hand.

Många av er har säkert sett matchen på Eurosport. Själv såg jag den live, och jag hade klart på förhand att min artikel till morgondagens BT skulle handla mer om Johanna Almgren:s kamp för att nå OS än om matchen.

Tur det, för efter storförluster som den här – 4–0 till tyskorna – är det sällan kul att göra eftermatchen-intervjuer.
Jag noterade dock att förbundskapten Thomas Dennerby var ovanligt frän. Jag pratade inte så mycket match med honom, men jag stod och lyssnade när min medpassagerare till och från arenan, Radiosportens Susanna Andrén, frågade ut honom. Han sa bland annat:

”Vi underpresterade något brutalt.”
”Jag hittar ingenting att ta med från den första halvleken.”

Och visst. Sverige var väldigt uddlöst före paus. Lotta Schelin var nära att springa igenom själv två gånger – men mer än så blev det inte.
Okoyino da Mbabi gjorde två mål, och tyskorna hade bud på mer.

Roligast före paus var nog att höra den svenska hejaklacken, som körde klassiker som ”Heja Sverige friskt humör.” I andra halvlek drog de dessutom igång ”Öka takta sista kvarta…” redan med 32 minuter kvar att spela. Ta det som ett tecken på hur nöjda de var med det svenska spelet…

Nämnda Almgren kom in med 33 minuter kvar, och gjorde ett rätt bra inhopp. Samtidigt kom Antonia Göransson in, och hon var som jag ser det dagens bästa svenska spelare.
Med Almgren, Göransson, Schelin och Sofia Jakobsson framåt fick Sverige lite fart på offensiven. Men tio minuter senare, när Schelin byttes ut, avtog det ganska rejält.

Från min vinkel såg Okoyino da Mbabis tredje mål inte otagbart ut. Det föll i minut 64, och punkterade matchen. Synd om Sofia Lundgren att få chansen i en sådan här svag svensk match. Fast oavsett får man inte släppa mål som 3–0-bollen. Den var kanske inte lätt, men verkade inte heller omöjlig att ta.

Sverige får spela bronsmatch även i Lilla VM – som Algarve cup ibland kallas. Fast det får nog i så fall bli Pyttelilla VM. För även om arrangören idag höll hårt på formerna med mixad zon för media och liknande så är det här väldigt långt ifrån fjolårets VM-fester.
Inte minst var det väldigt många fler tyska journalister på plats då. Idag såg jag inte en enda.

Tysklands startelva

* Japan slog USA med 1–0. Tydligen var det lite turligt, då USA – precis som i VM-finalen – hade flest målchanser.
Därmed blir det Japan–Tyskland i final här på onsdag. Jag tror garanterat att tyskorna gärna vinner den, som en liten hälsning om att världens kanske bästa lag inte får spela OS i sommar.

* I Cypern Cup noterar jag att Frankrike gjorde ett statement genom att slå starka England med 3–0. Inte minst var Louisa Necib:s volley till 1–0 ett statement. Ett magnifikt sådant.
Frankrike ställs mot mästarinnorna från Kanada i finalen där. Kul att fjolårets Dalsjöforsback Emily Zurrer fick chansen att spela för Kanada mot Holland – och att hon tog den genom att göra matchens enda mål. Jag förstår faktiskt inte varför Kanadacoachen John Herdman har givit Zurrer så lite speltid hittills.
Jaja, det blir en intressant final på Cypern också. Fast nog borde väl fransyskorna vara lite vassare än Kanada? Eller?

* Så några ord om den kommande veckan. Som sagt är jag kvar här i Portugal även efter Algarve cup, för att följa Elfsborg.
Då min arbetsgivare har bett mig att köra en speciell ”Elfsborg i Algarve”-blogg så kommer jag att lägga mitt krut på den under den närmaste veckan. Det är ju ändå de som betalar för den här resan…
Det innebär att det inte blir så mycket tid här på ett tag. Men jag har samlat på mig material, och kommer att ha fullt fokus på den här bloggen från och med mitten av nästa vecka igen.

Martas varumärke är starkare än damfotbollens

Publicerad den av
Svara

Jag följde hela gårdagens presskonferens med Marta, och konstaterar att det finns ganska många saker därifrån som går att kommentera.
Jag sparar flera punkter till senare, men känner att jag först spontant vill applådera hennes mod att ta allt snack på svenska.
Bra jobbat.

Jag blev däremot negativt överraskad när Oliver Cabrera dök upp på podiet. Hans rykte är genomuselt, och jag förstår inte riktigt hur Tyresö tänkte när de lyfte fram den skandalomsusade före detta (?) agenten. Även om allt säkert har fått rätt till får Cabrera affären att omges av en otrevlig doft.
Svagt jobbat.

Kul var däremot att presskonferensen sändes i webb-tv på tre olika kanaler, för såväl SVT, Aftonbladet som Expressen körde live.
Noterade att Linda Wijkström, som är generalsekreterare för Elitföreningen Damfotboll, twittrade att det var ett tecken på att damfotboll engagerar.
Så kan man se det.
Fast tyvärr är det bara en väldigt liten del av damfotbollen som engagerar media. Och den stavas Marta.
För det är nog ingen överdrift att säga att Martas varumärke är klart starkare än damallsvenskans. Ja, i Sverige är Martas varumärke faktiskt starkare än damfotbollens som helhet.

Hur bra är då Marta nuförtiden?
Som jag ser det är hon inte längre bäst i världen. Fast hon är mest spektakulär. Hon kan fortfarande avgöra matcher på allra högsta nivå, helt på egen hand. Och hon har en unik teknik.
Alltså blir hon återigen en välkommen attraktion i damallsvenskan. Ett givet affischnamn. Fast hon har på senare år även blivit förknippad med filmningar – något som damfotbollen i övrigt är fri från. Minns att hon blev utbuad i två matcher under VM i somras. Hoppas inte hon tar med sig det otyget till Sverige.

Men jag tror att publiken kommer att se genom fingrarna med Martas negativa sidor. Den brasilianska superstjärnan kommer att se till att damallsvenskan 2012 blir en enda lång fotbollsfest. Och det är kul.

Äntligen en hemmalandskamp – det var verkligen på tiden

Publicerad den av
1

Svenska Fotbollförbundet vet verkligen hur man surfar på en bronsvåg. Eller inte.
8,5 månader efter vårt svenska VM-brons tänker förbundet äntligen visa upp laget på hemmaplan. Det är minst ett halvår för sent. Minst.

Jag har flera gånger ifrågasatt varför våra bronstjejer i princip bara har landskamper utanför landets gränser. I fjol spelade Sverige 20,5 landskamper (den halva var en inofficiell mot England) – och bara en avgjordes på hemmaplan.

När Sverige den 31 mars springer ut på Malmö Stadion för möte med Christine Sinclair:s Kanada kommer det ha gått ganska exakt 8,5 månader sedan bronset bärgades.
Jag tar det igen: 8,5 månader.

Jag förstår inte alls hur förbundet tänker. Efter VM-bronset hade man en jättechans att marknadsföra tjejerna, och höja tempen på svensk damfotboll – både inför OS och inför EM på hemmaplan. Tog man chansen? Nej, man valde att vänta så länge på att visa upp laget att folk har hunnit glömma VM-succén.
Pinsamt är bara förnamnet.
Att man lägger första hemmalandskampen efter VM samma dag som herrarnas allsvenska premiär gör inte saken så mycket bättre. Risken är uppenbar att tjejerna kommer att hamna i bakvattnet i media.
De gör det definitivt hos oss på Borås Tidning – trots att Kanada lär ha med minst två Dalsjöforsspelare (Erin McLeod och Melissa Tancredi). Men i Borås är det få årliga idrottshändelser som slår ut Elfsborgs hemmapremiär. Och ja, den spelas just den 31 mars.

Jag hann bara se en stund av dagens presskonferens från Linköping. Där pratades det om att damfotbollen är världens snabbast växande sport, och att marknadsundersökningar i Tyskland visat att 25 procent av tyskarna vill ha mer damfotboll på tv.
Hur det är bland svenskarna hörde jag inget om. Kanske tur det, för ingen av Sveriges fyra landskamper efter VM har ju tv-sänts i Sverige. Och har jag fattat rätt kommer ingen kanal heller att visa Algarve cup i månadsskiftet. Tråkigt på många sätt.

För hur mycket förbundet än pratar om olika typer av marknadsföring så är den bästa reklamen att visa upp tjejerna när de spelar.
I USA visar förbundet ofta damlandslagets matcher på sin hemsida när inga större kanaler väljer att sända. Kanske något för Svenska Fotbollförbundet att ta efter?

Jaja. Nu blir det alltså en hemmakamp i mars. Och så utlovades ett slags för-EM på hemmaplan i juni. Det är ändå två steg i rätt riktning.

Slutligen några ord om Thomas Dennerby:s trupp till Algarve cup, som ju spelas 29 februari till 7 mars. I min införartikel missade jag helt Kristianstads Susanne Moberg.
Hon har ju varit med i de senaste kamperna. Ändå tycker jag att hon är truppens enda skräll.
Fast den allra största skrällen är väl trots allt att inte Lina Nilsson är med. Och att hon är så jättepetad att hon inte ens nämns i artikeln på www.svenskfotboll.se.

Här är alla svenska spelare som åker till Portugal:
Målvakter:
Kristin Hammarström (Göteborg), Hedvig Lindahl (Kristianstad) och Sofia Lundgren (Linköping).
Backar:
Emma Berglund (Umeå), Charlotte Rohlin (Linköping), Stina Segerström (Göteborg), Linda Sembrant (Tyresö), Annica Svensson (Tyresö) och Sara Thunebro (Frankfurt).
Mittfältare:
Johanna Almgren (Göteborg), Lisa Dahlkvist (Tyresö), Nilla Fischer (Linköping), Antonia Göransson (Potsdam), Marie Hammarström (Örebro), Sofia Jakobsson (Rossiyanka), Caroline Seger (Tyresö), Therese Sjögran (Malmö).
Forwards:
Madelaine Edlund (Tyresö), Jessica Landström (Frankfurt), Susanne Moberg (Kristianstad) och Lotta Schelin (Lyon).

I dag får vi en försmak av OS-truppen

Publicerad den av
2

Varje land får ta med sig 18 spelare till OS. Troligen finns de flesta svenska fotbollsolympierna med i den trupp Thomas Dennerby i dag tar ut till Algarve cup.
Och troligen blir det 16 eller 17 spelare från fjolårets VM-bronslag som åker till OS.

Vilka nya spelare kan då slå sig in?
Jag tror ju att Göteborgs Stina Segerström både får åka med till Algarve – och till Storbritannien. I övrigt känns det tveksamt om det blir så många nya spelare i OS-truppen. Närmast ligger Emma Berglund, Johanna Almgren och Louise Fors – som alla kan vara med i dagens trupp. Men alla de tre måste prestera grymt bra under våren för att även få åka med till London.

Vilka VM-spelare riskerar då att missa OS?
Där har vi förstås Josefine Öqvist (gravid) och Linda Forsberg (lagt av).
Då återstår 19 VM-spelare, plus Segerström. Minst två till måste alltså bort.

Jag skrev först att Dennerby troligen kommer att välja att ha med tre målvakter. Det är fel, vilket Ove Roos så riktigt påpekade. Jag kollade trupperna i OS 2008, och samtliga lag hade två målvakter där. Så där sitter nog i första hand Kristin Hammarström löst.
I backlinjen lär Linda Sembrant och Lina Nilsson vara de som har sämsta utgångsläget. Medan jag känner att alla VM-spelare på mittfältet borde ha bra chanser att även få spela OS. Bland forwards måste Madelaine Edlund vara den som är närmast att missa mästerskapet i London.

Det kan förstås bli fler skador, som kastar om allt. Men klart är nog att de spelare utöver skadade Sara Larsson som inte presenteras av Dennerby i dag 13.30 får planera för att följa OS från tv-soffan.
För jag har väl inte missat någon mer skada? Hur är det med Marie Hammarström?

Pingis, silencio stampa, ett hett tips och lösningen på KDFF-gåtan

Publicerad den av
1

Dagens inlägg blir ett uppsamlingsheat av smått och gott från veckan som gått. Trevlig läsning.

* Göteborg FC föll mot Frankfurt med 4–1 i en träningsmatch häromdagen. Resultatet är ett tydligt tecken på att vårt ena svenska Champions Leaguehopp behöver minst ett par toppspelare till för att kunna hävda sig när det smäller till om en och en halv månad.

* För övrigt är det nu klart med tid och datum för Göteborgs första kvartsfinal i just Champions League. Arsenal–Göteborg spelas onsdagen den 14 mars, med avspark 14.30 brittisk tid. Det är väl 15.30 svensk tid, om inte jag är helt fel ute.
Med sådan starttid kan Arsenal inte förvänta någon storpublik. Max 300?
Matchen spelas för övrigt på Meadow Park, som är hemmaarena för herrlaget Boreham Wood FC i engelska sjätteligan.

* Mer Göteborg. Läste att Olivia Schough slog Torbjörn Nilsson i två raka set i bordtennis under träningslägret. Det kan inte vara bra för stämningen i truppen. För en sämre förlorare än Torbjörn Nilsson är svårt att hitta. Jag vet, för jag har vunnit mot honom i fotbollstennis en gång. En stor seger.
Kanske bra därmed att Sara Lindén lät (?) Torbjörn vinna första setet i deras tennismatch med 7–6… Sedan bröts matchen på obestämd tid.

Lisa DeVanna

* Linköping stod för veckans värvning när de fick Lisa De Vanna att skriva på. Hon är grymt snabb och ligger bakom massor av mål. Blir spännande att följa i allsvenskan.
Och det på många sätt. För det första jag tänker på när jag hör hennes namn är att det varit mycket strul runt henne, och att hon inte ger några intervjuer.
I varje fall var det tvärstopp vid VM i somras. Då var vi ett gäng svenska reportrar som försökte få prata med henne. Det var lönlöst.
Det skall bli intressant at se om Peter Mildaeus och de andra på Corren får något snack med Australiens stjärna – eller om det är Silencio Stampa som gäller i Linköping i år.
Apropå Peter och Corren så satt han och fotograf Jigerström på parkeringen i Leverkusen och tog emot mig när jag kom ner till VM i somras. Fast nej, jag var inte avundsjuk på deras boende…

Correns utsända bredvid sitt rullande hotell.

* En vaken bloggläsare gav mig snabbt lösningen på gåtan med den KDFF-bil som stod parkerad i mitt kvarter. Tack.
Det var för övrigt ägaren själv, Markus Nilsson, som gav svaret. Ett lätt pinsamt sådant för honom själv. Han är nämligen ny klubbchef i Vittsjö, men har inte strajpat om bilen sedan han slutade sitt tidigare jobb, det som kanslichef i Kristianstads DFF.
Och han hävdar att han inte var i Borås för att värva spelare. Jag är beredd att tro honom…

En typisk Vittsjöbil?

* Läste i helgen på Linda Wijkström:s twitter att tränarna i norr- och söderettan spår att Sunnanå SK kommer att ta sig till damallsvenskan 2013. Således bara en plats kvar att kriga om för Dalsjöfors, Sundsvall, QBIK, Hammarby, Öster och övriga intressenter.

* Ser att Maria Karlsson och Stephanie Öhrström inte längre är ligaledare i Italien. Deras Bardolino Verona har bara tagit fyra poäng på de tre senaste omgångarna, och har fallit ner till tredje plats i en allt jämnare toppstrid. Framför allt är det krysset hemma mot bottenlaget Venezia som ställt till det för Veronalaget.
Brescia leder nu på 29 poäng och bättre målskillnad än Torres. Bardolino har 28 poäng som trea, och Tavagnacco har 25 som fyra. Det är de här fyra lagen som gör upp om guldet – och om den andra platsen i Champions League.

Landslaget kammade noll på Idrottsgalan

Publicerad den av
1

Fotbollstjejerna kammade noll på Idrottsgalan i kväll. Det är bara att konstatera att längdskidlobbyn har alldeles för stor makt i den svenska Idrottsakademien.

För det var ju i kategorien Årets lag som fotbollen borde ha vunnit. Jag hade även accepterat om handbollstjejerna fått priset.

Men akademien valde Charlotte Kalla/Ida Ingemarsdotter för deras VM-guld i sprintstafett. Visst skidtjejerna tog guld medan fotbollstjejerna tog brons. Men i min värld är ett VM-brons i fotboll värt oerhört mycket mer än ett VM-guld i sprintstafett på skidor.
Inom skidsporten kan man ta tolv VM-guld under en fyraårsperiod. Under samma period kan man dessutom ta sex OS-guld. I fotbollen finns det ett VM- och ett OS-guld inom samma period. Alltså borde fotbollens medaljer ha grymt mycket större status.
Och faktum är ju att under skid-VM i fjol valde flera stjärnor – bland annat VM-drottningen Marit Björgen – att stå över sprintstafetten. Det borde ha sänkt statusen på den medaljen ytterligare.

Så, underkänt betyg till akademien i lagkategorien. För inte ens Charlotte Kalla själv trodde på seger. Så här sa hon till SVT:

”Jag trodde inte på det här. Jag trodde på fotbollslandslaget.”

Att Lotta Schelin och Pia Sundhage skulle bli utan pris var mer väntat.

Jossans glada nyhet är tråkig för landslaget

Publicerad den av
Svara

Josefine Öqvist är gravid. Det är förstås en fantastiskt rolig nyhet för Jossan och för hennes Stefan. Grattis båda.

Det innebär att Jossan missar OS – och årets allsvenska säsong med Tyresö.
Och för Sveriges chanser att nå långt i Storbritannien är det här riktigt dåligt. Om Thomas Dennerby:s landslag skall ta den där första svensks OS-medaljen i fotboll för damer så har vi inte råd att avvara speciellt många av våra aktuella startspelare.

Under VM i fjol visade Jossan att hon definitivt hör hemma i startelvan. Det svenska anfallsspelet blev väldigt mycket vassare när hon kom in i stället för Jessica Landström. Plötsligt hade vi ett hot till. Och motståndarnas backlinjer kunde inte koncenterera sig helt på att stoppa Lotta Schelin.

Kom ihåg att ett viktigt skäl till att Sverige kom hem från Tyskland med VM-bronset är att vi var väldigt förskonade från skador.
Det var ju bara Stina Segerström som missade VM på grund av skada. Och så slog Caroline Seger upp sin skada under mästerskapet.

Segerström är nu tillbaka i spel. Men från VM-truppen är i stället redan Linda Forsberg och Öqvist borta. Även om det är värt att poängtera att Jossan trots allt skulle ha missat de två första matcherna till följd av den avstängning hon drabbades av på grund av det röda kortet i bronsmatchen i VM i fjol.
Känslan är att vi i nuläget trots allt är ganska välbeställda i backlinje och på centralt mittfält. Den stora frågan är hur Dennerby tänker om vilka han skall spela på yttermittfält, och vem som skall spelas in på topp bredvid självklara Lotta Schelin.

Landström är förstås ett alternativ på topp. Hennes fysik är grym, och i 2008 års OS-form skulle hon vara självklar i startelvan. Men hon måste jobba på sin förstatouch, för den håller inte internationell klass. Och tyvärr har jag inte sett Landis få sitt spel att lyfta tillräckligt ofta sedan nämnt OS.

Så mitt största hopp ställer jag till att Sofia Jakobsson eller Antonia Göransson tar ett steg till på utvecklingsstegen, och är redo att ta en ordinarie plats bredvid Schelin i mästerskapet i Storbritannien.
Faktum är att båda borde ha chansen, en på topp och en på kanten. Fast jag är förstås medveten om att Dennerby balanserade sitt mittfält i VM, med en defensiv högerkant. Och varken Jakobsson eller Göransson besitter Linda Forsbergs defensiva egenskaper.

Det kommer alltså att bli intressant att se vilka lösningar Dennerby tittar på. Ett första svar kommer kanske redan mot Norge i nästa vecka.

Intresset för fotbollstjejerna klart större än för juniorkronorna

Publicerad den av
Svara

I början av veckan gick landets ishockeyälskare i spinn över att fantastiska 530 000 tv-tittare hade följt JVM-finalen i ishockey på SVT.

Kul att laget vann, och visst är det en bra tittarsiffra. Men fantastisk?

Så låg notering hade ju bara TV4 på en svensk match från VM i Tyskland ifjol, och det var premiären mot Colombia. Den sågs av 435 000 svenskar klockan 15.00 en tisdagseftermiddag.

Visst juniorkronorna spelade mitt i natten – vilket naturligtvis också det är väldigt långt ifrån bästa tv-tid. Fast det var ju en VM-final. Och tv-mässigt vinner verkligen fotbollstjejerna på knockout mot hockeyjuniorerna i intresse.

För när Lotta Schelin, Lisa Dahlkvist och de övriga landslagstjejerna spelade VM-semifinalen mot Japan i fjol satt 1 797 000 svenska tittare framför sina tv-apparater. Det gjorde matchen till fjolårets fjärde mest sedda sportevenemang i Sverige.
Bara VM-finalen i ishockey mot Finland (2 034 000), samt herrarnas båda EM-kvalmatcher mot Holland (2 017 000) och Finland (1 823 000) hade högre tittarsiffror. Här är listan över fjolårets mest sedda program.

Och här är tittarsiffrorna från Sveriges övriga VM-matcher:
* Nordkorea: 635 000 tv-tittare.
* USA: 1 280 000 tv-tittare.
* Australien: 922 000 tv-tittare.
* Frankrike: 1 115 000 tv-tittare.

VM-finalen mellan Japan och USA följdes för övrigt av 1 284 000 svenska tv-tittare i snitt.
I Japan spelades finalen på en tidig måndagsmorgon. Ändå satt 15 miljoner japaner framför sina tv-apparater vid straffavgörandet. Och i USA sågs straffarna av 21,1 miljoner personer på eftermiddagen lokal tid.

Tjejerna offras för Neymar – Brasiliens bästa lag läggs ner

Publicerad den av
Svara

Brasiliens bästa lag de senaste åren, Santos FC, lägger ner sin verksamhet. Orsaken är att klubben vill lägga alla sina pengar på att behålla herrlagets storstjärna Neymar. Och trots att damlaget är landets bästa drar det inte in några sponsors- eller tv-pengar.

Därmed fick fotbollsåret 2012 en riktigt dålig start internationellt sett.

Damfotbollen i Brasilien har ju så låg status att de inte ens har ett nationellt mästerskap för tillfället. Santos från regionen Sao Paulo har varit den stora klubben, och man har vunnit Sao Pauloregionens mästerskap Campeonato Paulista både 2010 och 2011.
Och man vann Sydamerikas motsvarighet till Womens Champions League – Copa Libertadores Femenino – de två första gångerna cupen spelades – 2009 och 2010 – och man kom trea 2011.

Laget har varit stjärnspäckat. Marta tillhörde klubben vis årsskiftet 2010/11, och i Brasiliens VM-trupp i Tyskland i fjol hade Santos med sex spelare.
Av derm är Andreia, Aline, Erika och Ester kvar, medan Fabiana och Cristiane numera spelar ihop med Sofia Jakobsson i ryska storlaget Rossiyanka.

Erika är förstås det riktiga kapet i Santos nuvarande trupp. Vilka värvar henne? Hon har gjort en sväng i WPS. Det kanske är dags för någon klubb i allsvenskan nu…

En tagen Erika var för övrigt med på presskonferensen där Santos meddelade att damlaget läggs ner. Jag förstår inte portugisiska, men på de här bilderna är det lätt att se att stjärnan var tagen av det negativa beskedet.

Tillägg den 6 januari:
Svaret på vilka som värvar Érika kom snabbt. Tillsammans med lagkamraten Thais Duarte flyttar hon till Sydkoreas WK-liga och klubben Hyundai Steel Red Angels. Sydkorea tänker tydligen utmana Japan och Australien om att ha Asiens bästa liga.

Hammarströms bronsmål – det var höjdpunkten under 2011

Publicerad den av
Svara

Det var den 16 juli 2011 på Rhein-Neckar Arena i Sinsheim, och klockan hade passerat 19.00 med ett par minuter när Lotta Schelin tilldelades en feldömd hörna.
Josefine Öqvist var utvisad, Nilla Fischer hade haltat av, och Sverige var i brygga i VM:s bronsmatch. Jag hade börjat fundera på en fjärdeplatsvinkel när slog blixten ner cirka 50 meter från mig.

Therese Sjögran:s vänsterhörna nickades bort av Corine Franco vid första stolpen.
Utanför straffområdet stod den 29-åriga gymnasieläraren i biologi, Marie Hammarström. Hammarström var inhopparen, som hade kommit in för Linda Forsberg 20 minuter tidigare.

Hade det här handlat om herrfotboll hade väldigt många fler än jag kommit ihåg det här målet i resten av sina liv – ungefär som man minns Thomas Ravelli:s straffräddning från 1994 eller Anders Svensson:s frispark från 2002.
Nu var det damfotboll, och svensk media hade skickat sina B-lag till Tyskland. Bara Simon Bank (Aftonbladet), Olof Lundh (Fotbollskanalen/Tv4) och Anja Gatu (Sydsvenskan) var där av landets tyngre sportkrönikörer.

Jag var där, och jag hade alltså slutat tro på svenskt VM-brons.
Pressläktaren i Sinsheim är bara några meter från långlinjen, jag satt alltså väldigt nära spelet. Jag såg tydligt hur Hammarström lyfte bollen över Eugenie Le Sommer med vänsterfoten. Hur hon sedan flyttade bollen åt vänster med högerfoten, och vände bort Sonia Bompastor.
Sedan small det.

Under mina år som sportreporter har jag lärt mig att kväva mina känslor på pressläktaren. Men där i Sinsheim rycktes jag med.
Fast medan kollegor på andra tidningar flög upp och jublade, nöjde jag mig med att sträcka armarna mot luften, och knytn nävarna. Med ståpäls över hela kroppen spanade jag av pressläktaren och mötte en mängd glada svenska blickar. Vilken underbar känsla.
Bättre än så blir inte idrott.

För mig är Hammarströms 2011 års överlägset största idrottsögonblick.

Men när jag läser vilka tio artiklar som är de mest lästa på Sveriges största sporthemsida, sportbladet.se under 2011 finns inga texter från VM med.
Där finns inga texter om damidrott överhuvud taget. Det svenska folket är så tragiskt att listan toppas av en artikel om Patrick Ekwall:s bältros, som jag själv tack och lov aldrig läst…

Jag hade gärna sett att Simon Bank:s bronskrönika funnits med på den där listan, den krönika där Bank skrev:

”Grattis, Sverige. Ni har just fått ett lag att älska”

Tyvärr är Sverige inte redo att älska landslaget i fotboll ännu – i varje fall inte för ett brons. Damfotbollen är helt enkelt inte tillräckligt accepterad ännu.
Det är synd, för landslaget innehåller flera älskvärda spelare, väl värda att bli superstjärnor.

Mina favoriter är helt klart Lotta Schelin och Lisa Dahlkvist, av två olika skäl.
Schelin är en fantastisk person. Att få följa henne under tre veckor var en förmån. Tänk att det ännu finns idrottsstjärnor som alltid är på gott humör, och som frågar media om alla har fått ställa sina frågor, eller om det är någon mer som vill ha en pratstund.
Dahlkvist blev en favorit för sin inställning. Den vilja, det självförtroende och den totala avsaknaden av respekt för namnkunniga motståndare som Dala visade upp i Tyskland gjorde mig mållös.

Men som sagt, det kommer att dröja ytterligare många år innan hela Sverige accepterar tjejerna. I dag på nyårsafton läser jag Mats Olsson:s krönika i Expressen om 2011, där han skriver om förbundsordförande Lars-Åke Lagrell:s glädje efter herrlandslagets 3–2-seger mot Hollands B-lag i höstas:

”Jag förstår den oförblommerade och svårbemästrade glädjen.

För första gången på ett fotbollsår hade Lars-Åke något att glädja sig åt.
För första gången handlade det bara om en stor och fantastisk framgång.”

Fortfarande 2011 var tydligen inte ett VM-brons för damer en framgång att glädja sig åt. Det var däremot en EM-plats för herrar.

Nu går vi in i 2012, och vem vet – då kanske vi kan få glädjas åt en svensk OS-medalj… Gott nytt år.