En härligt efterlängtad nyhet

Inlägget om profilering av spelare får dröja lite till. Man skulle kunna säga att ett hockeydrama kom emellan.

Men i kväll kom en härligt efterlängtad nyhet, som jag inte vill hålla på. Jag har önskat att få möjlighet att se fler mål från damallsvenskan.

Och nu går det äntligen. EFD har satt ihop ett klipp enligt tysk modell med målen från de damallsvenska matcher som inte visats av den kanal som har sändningsrätten – alltså Tv4.

Här är premiärklippet, med målen från den sjätte omgången.

Precis som motsvarande klipp från Frauen-Bundesliga är det väldigt långt ifrån Champions League-kvalitet på tv-produktionerna. Men prio ett är ju att det går att få se målen överhuvud taget. Så det här känns som ett rejält steg i en positiv riktning.

* För övrigt vann Avaldsnes dagens match i toppserien med 3–0 (3–0) mot Klepp. Det blev inga svenskmål, däremot gjorde den före detta Kristianstadsspelaren Holmfridur Magnusdottir två av målen. Alla tre svenskorna spelade från start, men både Linnea Liljegärd och Mia Jalkerud byttes ut i den andra halvleken.

* I England gick det sämre för Sofia Jakobsson och hennes Chelsea. Man föll borta mot Bristol Academy med 2–0 i WSL. Bristol är därmed enda laget i serien utan poängförlust när lagen spelat två, tre eller fyra matcher. Det finns inga bilder från den matchen ännu.
Men här är bilder från söndagens svenskmöte, där Jakobsson gjorde ett av målen när Louise Fors och Liverpool besegrades med 2–1.

Tankar kring medias bevakning av damidrott

I lördags handlade alltså Medierna i P1 till stor del om medias bevakning av damidrott i allmänhet, och fotboll i synnerhet.

Det var den första kvarten av programmet, som du hittar här, som berörde ämnet. Det är något som kommer upp lite då och då, vilket är bra. För diskussionen är välkommen, och tankeväckande.

Jag tycker dock att det här inslaget var lite väl endimensionellt. Det slutade med att Ida Ali-Lindqvist, sportredaktör på feministisktperspektiv.se, krävde att medierna skall räkna ansikten – och inte vara nöjda förrän det var 50–50 mellan könen på sportsidorna.

Att Aftonbladet och Radiosporten i reportaget säger nej till kvotering kommenterar Ali-Lindqvist så här:

”Att de inte gör det tycker jag bara handlar om att fortsätta trampa i samma gamla vanliga gyttjepöl. Jag tycker det är fegt. Jag tycker att det är fegt.”

Blir det 50/50 mellan könen i sportbevakningen tror Ali-Lindqvist att:

”Man kommer att få till sig en helt ny publik som jag tror bara sitter och väntar på att det skall ske någon form av förändring.”

Ni som följer den här bloggen vet att vi i media tittar mycket på publiksiffror när vi väljer vad vi bevakar. De allra flesta medierna är vinstdrivande företag, och för att ge maximal vinst skall vi skriva om det som våra läsare vill ha. De bästa siffrorna på vad läsarna vill ha är dels publiksiffror på arenorna, dels tittarsiffror på tv.

Som en parantes tänker jag här bara konstatera att SVT och Sveriges Radio inte är vinstdrivande företag på samma sätt, och därmed kan ha ett annat arbetssätt än andra medier.

Att damfotbollen fått bättre tittarsiffror på tv den senaste tiden är förstås glädjande. Bloggen Spelare12 hade nyligen ett inlägg i ämnet. Ökade tittarsiffror leder till fler tv-sändningar, och även fler tidningsartiklar.

Men minst lika viktiga är alltså publiksiffrorna på arenorna.

Så den publik som enligt Ali-Lindqvist sitter och väntar på en förändrad sportbevakning kan på ett ganska enkelt sätt påverka situationen. Det är bara att börja gå på damidrott, och på så sätt höja publiksiffrorna. Samt att dessutom se på all damidrott som sänds på tv, och därmed höja tittarsiffrorna.

Men personligen är jag högst tveksam till att den publik Ali-Lindqvist pratar om finns. För som jag ser det är det flera viktiga faktorer som helt och hållet saknas i Medierna i P1:s  inslag.

Den viktigaste är att kvinnor faktiskt hellre ser herr- än damidrott. Betydligt fler kvinnor går exempelvis på herrallsvensk fotboll än på damallsvensk. Betydligt fler kvinnor följer herrlandslaget än damlandslaget.

Vi i media vill förstås att tjejer skall läsa/se/höra det vi gör. Men som jag ser det innehåller således även sportsidor som vänder sig till kvinnor faktiskt fler artiklar om män. Sådan är verkligheten.

Vid fjolårets damallsvenska upptaktsträff presenterade EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström en profil av den typiske åskådaren på damallsvenskan. Minns jag rätt var hen en man i 60-årsåldern.

Som jag ser det är en av damfotbollens viktigaste uppgifter just att vinna intresset från sina egna spelare. I det damlag jag tränar finns det flera spelare som säger att de tycker att det är jätteroligt att spela fotboll, men att de mycket hellre går på herr- än damfotboll.

Jag vet inte hur inställningen är på elitnivå. Men jag noterar på twitter att betydligt fler damfotbollsspelare oftare skriver om herr- än om damfotboll. Tyvärr.

En viktig fråga i Medierna i P1:s inslag var om media har ansvar för intresset kring damidrotten. Det är en bra fråga, för vi snackar lite av hönan och ägget här.

Skall man vara krass är svaret dock rakt av ett nej.

Media har egentligen inget som helst ansvar för att öka intresset för damidrott, eller intresset för volleyboll eller intresset för formel 1. Vi har ansvar för att sälja tidningar – eller att locka publik till hemsidor eller tv- och radio-sändningar.

Däremot tycker jag absolut att alla medier skall anstränga sig för att även ge utrymme för mindre idrotter – och för all slags damidrott.

För visst har vi i media möjlighet att påverka intresset för olika saker. Fast det gäller framför allt tv. Och medias makt skall inte överdrivas.

Det är knappast amerikansk media som gjort Abby Wambach till en stjärna bland småtjejer i USA. I så fall har svensk media gjort Pia Sundhage till en stjärna i Sverige. Och så är det väl inte?

Idrottsstjärnor skapas i första hand genom sportsliga framgångar – inte genom utrymme i media. Sedan är olika individer olika bra på att ta vara på sin tid i rampljuset.
Ta triathleten Lisa Nordén. Jag hade sett artiklar och tv-inslag om henne innan OS i fjol. Fast jag hade inte brytt mig om henne ett dugg. Sedan nådde hon framgång i OS, och visade sig lysa i rampljuset. Nu läser och ser jag allt om Nordén.

Och för att ta exempel från min egen yrkeskarriär. När Ymer Volleys herrar spelade i elitserien skrev vi på BT massor av artiklar om volleyboll. Och spelet var verkligen publikvänligt. Men det hjälpte inte lagets publiksiffror, som trots det oftast låg kring 50–60 personer.

Och Dalsjöfors damfotboll gnällde mer på att vi bevakade dem för noga, än att vi hade för få artiklar. Dessutom fanns det spelare som inte tyckte om att vi körde jämställd bevakning, och hade individuell betygsättning i damallsvenskan på exakt samma sätt som vi har på Elfsborg i herrallsvenskan.
Men att vi på BT gav Dalsjöfors stor bevakning hjälpte liksom inte. Intresset för laget blev ändå inte tillräckligt för att de skulle klara ekonomin.

Hur synd är det om Jitex?

Spontant spelarmöte i Jitex.

Spontant spelarmöte i Jitex.

Gårdagens snackis i Damfotbollssverige var att Jitex fått beskedet från Mölndals kommun att man inte kommer att kunna spela på sin ordinarie hemmaplan under hela våren i damallsvenskan.

Genast kom det mängder av ”tycka-synd-om-artiklar”, och började alla fördöma Mölndals kommun.

Själv är jag väldigt kluven i frågan. Visst tycker jag också synd om Jitex, som blivit lovade att ha sina arena klar till seriestart. Det är självklart jobbigt för en mindre klubb i en storstadsregion att hävda sig. Förhoppningsvis kan gårdagens och dagens skriverier ge lite sympati, och hjälpa klubben på sikt.

Men samtidigt som jag tycker synd om klubben så tycker jag att de delvis får skylla sig själva. För jag tycker inte att det är självklart att kommunerna skall uppfylla de nya arenakrav som klubbarna varit med och jobbat fram genom EFD, och som beslutats av Svenska Fotbollförbundets representantskap.

Jag skrev om frågan här. Och mina åsikter i frågan kvarstår.

Jag verkar i en klubb som har herrfotboll i division sex och damfotboll i division fyra. Tänk om vi klubbar i respektive serie gick in och hittade på egna regler för arenor och arrangemang, och sedan gick till kommunen och krävde att de skulle fixa allt åt oss.

Då skulle garanterat kommunen bara skratta åt oss, och förklara att vi själva fick betala för våra orimliga krav.

Lagen i allsvenskan, superettan och damallsvenskan har lite mer pondus i sina påtryckningar. Men det rimliga hade förstås varit att klubbarna själva betalar för de uppfräschningar av arenorna som de själva beslutar om.

Ännu värre tycker jag att det är när klubbar på ruinens brant kommer till kommunerna och hoppas på räddning, som Kif Örebro gjorde i fjol. Och i viss mån även LdB FC Malmö.

Visst hade det varit fantastiskt för alla småtjejer här i Borås att ha ett damallsvenskt Dalsjöfors att sikta mot. Men jag har väldigt svårt att klandra Borås kommun för att de inte gick in och räddade den vanskötta klubben.

Tillagt i efterhand: Här är en artikel från Piteå-Tidningen som beskriver hur dyra de nya arenakraven kan vara för kommunerna. Och här en uppföljning om att Piteå kommun satsar tio miljoner kronor för att tillmötesgå kraven.
Här är en artikel från Kristianstads-Bladet om att kostnaden i Kristianstad för de nya kraven kan hamna på upp mot 100 miljoner kronor.

Tillagt i efterhand 2: Här är en artikel från Göteborgs-Tidningen om arenabygget i Mölndal. Här reagerar jag på att Jitex ger kommunen skulden för en eventuell nedläggning, och inte förbundet.

Landslag eller klubblag – det är frågan

I går debatterades dragkampen mellan landslag och klubblag på twitter. Bakgrunden var den här artikeln i Sydsvenskan där LdB FC Malmös tränare Jonas Eidevall kritiserade upplägget för Algarve cup – med fyra matcher på åtta dagar.

Med följde också kritik av att landslagen inom damfotbollen har hela 100 samlingsdagar per år i den ordinarie kalendern – betydligt fler än inom herrfotbollen.

I dag följer Sydsvenskan upp med en artikel om hur EFD jobbar med frågan.

Frågan är inte ny. Göteborgs tränare Torbjörn Nilsson framförde liknande kritik mot alla samlingar i fjol vid den här tiden. Och visst förstår man klubbarna, det är de som är spelarnas arbetsgivare – och således betalar spelarnas lön.

Och när det blir som nu, att A- och U23-landslagen har samling under olika veckor, blir det långa perioder där inte klubbarna kan köra ordentlig lagträning. Där förstår jag därför att Malmö stoppade Elin Rubensson och Amanda Ilestedt från att spela med U23 i förra veckan.

Det här är en svårlöst fråga. Klubbarna vill ha sina spelare så mycket som möjligt. Det står mot förbunden, som vill ha så många landslagssamlingar som möjligt. Exempelvis var Pia Sundhage tydlig med att hon ville ha maximalt med tid ihop med spelarna när hon tog över det svenska laget.

I grunden är jag på förbundens sida. Det är landslagen som engagerar klart mest och flest inom damfotbollen. Inte klubbarna. Så för sportens bästa bör landslagen ges både tid och resurser.
Här är skillnaden mellan herr- och damfotboll enorm. Visst är det stort engagemang för landslagen även på herrsidan, men där är klubbarna uppe jämsides, eller i många fall – förbi.

Inom damfotbollen är det däremot enorm skillnad. Klubblagen har knappt några inbitna supportrar, medan landslagen har stort stöd. Det är så stor skillnad att jag alltså kan tycka att Fifa gör rätt när de har 100 dagar avsatta för landslagsverksamhet.

Och då landslagsfönstren gäller för alla länder är exemelvis upplägget ungefär likadant för alla de klubbar som om två veckor gör upp i kvartsfinalerna av Champions League.

Det som däremot inte känns rimligt är att det är klubbarna som betalar hela spelarnas lön och försäkringar även under landslagssamlingar, såsom det fungerar i Sverige.

I exempelvis USA, Kanada, Mexiko och England har landslagsspelarna lön från förbundet. Det känns som en lösning som bör införas även i Sverige.

Fast jag inser att det inte skulle räcka för att lösa de damallsvenska klubbarnas problem. De flesta av dem har ju dessutom flera utländska landslagsspelare på lönelistan.

I nuläget befinner sig klubbarna i en konstig situation. Eftersom det är i landslagen som spelarna hamnar mest i fokus, lär de tycka att de uppdragen är både viktigast och roligast.

Det är ju bara vid de stora mästerskapen för landslag som det är storpublik framför tv-apparaterna. Klubbfotbollens största tävling – Champions League – är ju fortfarande så ointressant att ingen av de större svenska kanalerna ens sänder finalen. Om den inte innehåller ett svenskt lag vill säga.

Visst kan klubbarna sätta hårt mot hårt, och stoppa sina spelare från landslagsspel.
Men där har man inte mycket goodwill att vinna. Och på längre sikt kan det vara förödande – för vilka spelare vill gå till en klubb där man stoppas från landslagsspel?

Och vad skulle supportrarna säga om exempelvis Göteborg eller Malmö skulle hindra sina spelare från landslagsspel, och exempelvis bidraga till ett svenskt misslyckande i EM?

Att hitta en lösning på frågan som passar alla parter lär inte bli enkelt. Personligen är jag glad att jag bara följer frågan från sidan.

21 kronor – det fick mig att häpna

I dag står ekonomi på agendan i damallsvenskan. I varje fall har två tidigare ”krisklubbar” redovisat sina bokslut för 2012, nämligen Malmö och Linköping.

Och i båda fallen känns det som att båda klubbarna är på god väg att lämna krisen bakom sig.

Linköping räddade ekonomin – och gjorde till slut ett litet plusresultat – genom att man sålde sin del av en konstgräsplan. Det går att läsa i Corren och på klubbens hemsida i dag. Som bekant har klubben nu minskat ner på antalet dyra världsstjärnor i truppen. Dessutom skall man flytta in i ny arena under den här säsongen. Det borde kunna innebära ett ekonomiskt uppsving.

Även Malmö redovisar ett positivt bokslut för 2012. Orsaken är förstås sammanslagningen med FC Rosengård, och Dan Olofsson:s feta plånbok. Malmös omsättning namnade på 14,2 miljoner, och det blev några tusen kronor i plus, enligt en artikel i Sydsvenskan i dag.
Där framgår också att budgeten för året ligger på 17,5 miljoner kronor – alltså nästan en 25-procentig ökning.

Och om det är så att samtliga de tre extra miljonerna ligger på elitverksamheten är det nästan ett 50-procentigt tillskott. För minns jag rätt från mitt samtal med klubbdirektör Niclas Carlnén i höstas så låg budgeten för elitverksamheten i fjol kring åtta miljoner kronor. Resten av pengarna gick till ungdomsfotboll och diverse olika projekt – bland annat ett i Sydafrika.

Som en parentes framgår det av artikeln att det slutgiltiga klubbnamnet kommer att bli FCR Malmö. Men det ser ut som att damfotbollen kommer att drivas under namnet LdB FC Malmö under den här säsongen.

Tillbaka till ekonomin. Det är kul och bra att klubbarna ser ut att få ihop ekonomin, trots att 2012 var ett jobbigt år.

Mindre kul var det när jag i förra veckan läste lite siffror från EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström. På twitter skrev hon bland annat att:

”Snittintäkten på biljetten i #damallsv var under 2011 21 kronor.”

Ett snitt på 21 kronor! Det fick mig först att häpna. Men sedan inser man att det säkerligen är alldeles för många fribiljetter i omlopp, och att klubbarna även har ganska många rabatterade biljetter.

Men 21 kronor är ändå väldigt lite. Det innebär att man för att få in en miljon kronor i rena biljettintäkter behöver ha 47620 åskådare.
2012 hade Tyresö störst publiktillströmning, de lockade totalt 21460 åskådare.

Fullsatt på Vittsjö Idrottspark

Fullsatt på Vittsjö Idrottspark. Enligt räkneexemplen här innebar det 115000 kronor i publikintäkter till klubben.

I och för sig får man in mer pengar per åskådare i form av diverse försäljning. Jag såg att Vittsjö räknade med 25 kronor extra per person.
Om det är ett snitt skulle det innebära att det ”bara” krävs 21740 åskådare för att få in en miljon kronor i publikintäkter. Och dit nådde ju nästan Tyresö…

Det är således tydligt att det inte är publiken som får klubbarna att går runt.

Wijkström skrev även att klubbarna använde 63 procent av sin omsättning till att betala ut ersättningar. Spontant tycker jag att låter som väldigt mycket.

Men jag inser samtidigt problematiken för klubbledarna. Man får välja mellan att:

1) Skapa bästa möjliga produkt för kommande säsong – genom att skaffa så namnkunniga spelare som möjligt.
2) Lägga en större summa på att bygga upp klubborganisationen – och således förbättra produkten långsiktigt.

Kör man får hårt på man alternativ 2 finns risken att man kan åka ur damallsvenskan, och då kan den organisation man byggt upp plötsligt vara för dyr. Ett slags moment 22.

Det är bara att konstatera att det inte är lätt att sitta i en klubbledning och välja väg…

Kattem drar sig ur norska toppserien

2,5 månader innan säsongsstart väljer Kattem Kvinnefotball att dra sig ur den norska toppserien. Nyheten går att läsa på kvinnefotball.no i dag.

Klubben tog beslutet under ett möte i dag. Det har tvingats fram genom svag organisation och stor spelarflykt.

Enligt turordningen skall platsen nu erbjudas fjolårets tvåa i division 1, Medkila. Det var just Medkila som Kattem slog med totalt 5–3 i kvalet mot toppserien i mitten av november. Medkila var uppe och vände i toppserien 2011.

Frågan är om det även blir en urdragning ur Frauen-Bundesliga. Som damfotboll.com kunde berätta i förra helgen är forna topplaget Duisburg riktigt illa ute, ekonomiskt sett, och man har bett en konkursförvaltare att förbereda en konkursansökan.
Fattar jag rätt så säger den här texten på tyska förbundets hemsida att om lämnar man in en sådan så innebär det automatisk nedflyttning ur Frauen-Bundesliga. Duisburg balanserar alltså på en skör tråd.

* Mer Tyskland. De regerande mästarinnorna satsar rejält mot EM. Genrepet mot Japan den 29 juni kommer att spelas på mäktiga Allianz Arena i München. Säljer man ut samtliga 70 000 platser?
Tyskland möter för övrigt Frankrike på bortaplan i Strassbourg den 13 februari. Den matchen skall kunna gå att se på Eurosport. Hade inte EM-lottningen sett ut som den gör hade det varit en tänkbar försmak av EM-finalen. Nu är det mer troligt att de här lagen stöter på varandra redan i kvarts- eller semifinal.

Erika Martinsson

Erika Martinsson

* I en träningsmatch i dag spelade Vittsjö 1–1 mot danska topplaget Bröndby. Vittsjös kvittering gjordes av Erika Martinsson.
En utmärkt lista över en stor del av vårens träningsmatcher för lagen i damallsvenskan och elitettan hittar du för övrigt här.

* I en intressant artikel i Märkische Allgemeine – lokaltidningen i Potsdam – bjuder Turbines ledning på diverse siffror kring sin satsning. Den totala omsättningen ligger mellan 1,2 och 1,5 miljoner euro och snittlönen ligger på 1300 euro brutto. Antar att det gäller för förstalaget, och inte för hela föreningen. Turbine har ju även ett lag i näst högsta divisionen.
Artikeln handlar framför allt om Turbines kritik gentemot den lokala herrfotbollsstorheten SV Babelsberg 03. Intressant det också.

* I Sverige har EFD handlat vaket och handlingskraftigt gentemot Fifa i frågan om försäkringar av spelare som är i väg på landslagsuppdrag. Bra gjort.

* Slutligen har fönstret nu öppnat för klubbarna i NWSL att värva fyra kontraktslösa spelare vardera. En spelare som inte längre är aktuell för årets NWSL är Beverly Goebel-Yanez. Hon har förlängt sitt kontrakt med japanska storklubben Inac Kobe Leonessa även över 2013.

Bolagisering, förlängningar, rött kort och stabil seger för USA

Det har hänt diverse saker de senaste dagarna. Tyresö väljer att bolagisera, Martin Sjögren väljer att förlänga sitt kontrakt med Linköping, Antonia Göransson sitt med Potsdam och Maria Karlsson fick se rött i italienska cupen. Dessutom har USA återigen besegrat Kina.

Men först till en artikel i Idrottens Affärer, där EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström pratar om ekonomin i damallsvenskan.
Hon konstaterar att antalet proffs i serien inte ökar, utan att orsaken till att klubbarnas lönekostnader ökar är att de som redan har lön får ut mer.

Om utvecklingen inom klubbarna säger hon:

”Vi befinner oss väl någonstans mitt emellan det ideella och det professionella. Fortfarande ser det ut så i vissa klubbar att om en person försvinner finns risk att organisationen också gör det.”

Det senare är ju in på något sätt någon nyhet, men det är ändå värt att fundera kring varför många klubbar har en så bräcklig organisation.

Utan att ha speciellt god inblick i Tyresö är det väl en av de klubbar som är byggd kring en nyckelperson, Hans Löfgren. Nu väljer huvudstyrelsen att bryta ut och bolagisera damfotbollen. Och jag kan förstå dem. För vad skulle hända om Löfgren försvinner ur verksamheten? Då kan en till synes stabil ekonomi snabbt rasa ihop. Och då vill man inte att övrig verksamhet skall följa med i fallet.

I Linköping har Martin Sjögren valt att förlänga sitt kontrakt med LFC med två plus ett år. Det känns som något klubben skall vara nöjd med. Sjögren lyckades styra upp det lag som inledde årets säsong på ett oorganiserat sätt.

Antonia Göransson mot Asuna Tanaka

Antonia Göransson mot Asuna Tanaka

I Tyskland har Antonia Göransson förlängt sitt kontrakt med Turbine Potsdam till 30 juni 2015. Tråkigt för damallsvenskan, som riskerar att få fortsätta att spelas utan våra främsta anfallsspelare i flera år. Men kanske bra för Göransson som kan få vara med om hela Potsdams pågående generationsväxling. Utöver Göransson har Potsdam förlängt med Genoveva Anonma och Jennifer Cramer.

Så en liten sväng till Italien. Efter att ha gjort tre assist respektive ett mål i de två senaste ligamatcherna hade Maria Karlsson en tyngre dag den 12-12-12. Hon fick nämligen rött kort i cupmötet med Mozzanica. Bardolino vann ändå med 2–1, men Karlsson lär inte få spela i kvartsfinalen.

I natt har USA spelat sin andra match av tre på kort tid mot Kina. Det var en ganska trött tillställning. Trots det slutade det med en superstabil 4–0-seger för USA eftet två mål av Abby Wambach.

I den första halvleken var amerikanskorna ovanligt oskärpta i passningsspelet. Följden blev att det bara var 3–1 i öppna målchanser, trots att spelet nästan hela tiden var förlagt till Kinas planhalva.
Men det var trots allt 1–0 i mål. Det var Wambach som snyggt nickade in ett precist inlägg från högerkanten och Heather O’Reilly.

När inte spelet längs marken funkar var det i luftrummet amerikanskorna firade triumfer. 2–0 kom också på nick. En hörna från Megan Rapinoe nickades snyggt in av Carli Lloyd i den 61:a minuten. Där gick luften ur Kina, och bara någon minut senare gjorde Wambach sitt andra mål. Förarbetet var snyggt, men skottet hade nog inte gått in om det inte hade styrt på en kinesisk försvarare.
O’Reilly var hjärnan bakom 4–0-målet. Hon tog sig runt på högerkanten, och sköt ur dålig vinkel. Returen placerade Amy Rodriguez lugnt in i bortre hörnet.

Schelin, Asllani, Omarsdottir, Mallbacken, Sunnanå och lite till

Jag har befunnit mig i fotbollsskugga sedan fredag kväll. Under tiden har det hänt mycket runt om i världen.
Bland annat har Lotta Schelin och Kosovare Asllani gjort tre mål vardera, vi har fått två nya lag i damallsvenskan, Djurgården har sett till att den damallsvenska bottenstriden lever, och Frankrike har tagit VM-guld.

* Vi börjar förstås på hemmaplan, där de båda seriesegrarna i division I också klarade kvalet. Således är det hög tid att hälsa Mallbacken och Sunnanå välkomna tillbaka till damfotbollens finrum.
Ni som följer den här bloggen vet att jag anser att serieseger alltid bör innebära uppflyttning. Att Svenska Fotbollförbundet och EDF har beslutat att det i framtiden skall vara kval både för seriesegrarna i division I och division II tycker jag är ett rent idiotiskt beslut.

* Vilka lag som Mallbacken och Sunnanå kommer att ersätta är ännu inte helt klart. Piteå, och troligen även Jitex, räddade sitt kontrakt i dag. Däremot behöver Kif Örebro nog ta en poäng till för att känna sig helt säkert på damallsvenskt spel även 2013.

Dagens förlust mot Piteå var tung. Att Djurgården samtidigt fick med sig en poäng hemma mot Vittsjö innebär att avståndet mellan Kif och Djurgården nu bara är tre poäng och sex mål.

Kirsten van de Ven

I toppen gjorde Kirsten van de Ven båda målen när Tyresö vann med 2–0 i Kristianstad. Hemmalaget tvingades byta ut målvakten Hanna Persson redan i den elfte minuten. Resten av matchen vaktade utespelaren Katrin Omarsdottir hemmamålet. Jag vet inte om det påverkade resultatet. Men det kan väl knappast ha varit positivt för KDFF?

I morgon fullbordar LdB FC Malmö och AIK omgången. Malmö har vunnit tolv raka matcher i damallsvenskan. Senaste förlusten kom just mot AIK, den 20 maj. Men inte kan väl Stockholmslaget skrälla igen?

Christen Press

Slutligen tog Linköping tre sköna poäng i kampen om tredjeplatsen. I en svängig match ledde Göteborg med 2–1 i andra halvlek efter två mål av Christen Press – förstås. Men Lisa De Vanna fick sista ordet, och sköt Linköping till 3–2-seger i 83:e minuten.

I skytteligan har tio spelare nu kommit upp i tvåsiffrigt. Anja Mittag leder fortfarande på 20 mål, med Press som tvåa – tre mål bakom. Bland de tio är det bara två svenska spelare – Madelaine Edlund (11 mål) och Sofie Andersson (10).

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

* Så till Frankrike, där våra båda svenska spelare gjorde succé i helgen med tre mål vardera. Lotta Schelin gjorde 1–0, 3–0 och 4–0 när Lyon i går vann med just 4–0 mot Juvisy. Ett resultat som innebär att fjolårstvåan Juvisy redan i femte omgången är bortspelat från guldchansen.

I våras var Juvisy på samma poäng inför de båda lagens inbördes möte i slutomgången. Nu är Parislaget redan åtta poäng bakom Lyon. Det tar de aldrig in.

Lyon skuggas nu i stället av Montpellier, och storsatsande Paris Saint-Germain. PSG vann i dag med 6–0 mot bottenlaget Arras. Kosovare Asllani gjorde 1–0 redan i första minuten, och följde upp med att även göra 4–0 och 6–0. Därmed har både Schelin och Asllani gjort fem mål, vilket gör dem till de bäst placerade utlänningarna i skytteligan, som leds av Camille Abily på tio fullträffar.

* Apropå Frankrike har landet en lysande framtid inom damfotbollen. Deras flicklandslag vann ju nämligen F17-VM i går. Det är förstås ett besked om att fransyskorna inte kommer att nöja sig med fjärdeplatser i de stora mästerskapen framöver.

F17-VM var för övrigt en framgång för Europa, då även Tyskland nådde semifinal. Kanske kan Europa få fler än tre platser till nästa mästerskap.

* I Finland försvarade PK-35 Vantaa sitt guld. De vann med solklara 5–0 borta mot ONS i avslutningsomgången. Skytteligafyran Heidi Kivelä gjorde tre av målen.

För svensklaget Åland United (Karolin Pettersson, Helén Eke, Jennifer Egelryd och Frida Thilén) räckte det inte med 8–1-seger mot Ilves. Det blev silver trots att Ålandslaget gjorde hela 116 mål i serien, bara släppte in elva, och hade seriens tre bästa målskyttar i:

1) Manya Makoski (från USA)   31 mål
2) Adelina Engman                    25
3) Hayley Lauder (Skottland)    18

* I Norge har Lilleström ett rejält grepp om guldet efter dagens toppmöten. Isabell Herlovsen och Cecilie Pedersen sköt målen när LSK vann borta mot Röa med 2–1. Samtidigt spelade Stabaek och Arna-Björnar 1–1 efter 0–1-mål av Hege Hansen och kvittering av Andrine Stolsmo Hegerberg.

Det innebär att Lilleström har tre poäng upp på Stabaek med tre omgångar kvar. Arna-Björnar är sex poäng bakom och Röa nio. Med tanke på att Lilleström inte har några topplag kvar att möta talar allt för att de kommer att få höja pokalen den 11 november.

* I tyska Frauen-Bundesliga tappade Wolfsburg överraskande poäng efter 0–0 borta mot Essen-Schönebeck. Det var Wolfsburgs första poängtapp den här säsongen.

Genoveva Anonma gjorde båda målen på inlägg från Lisa Evans när Potsdam hemmaslog Bayern München med 2–1, och Sandrine Bretigny blev tvåmålsskytt för FFC Frankfurt vid 3–0-segern borta mot Sindelfingen.
Se höjdpunkter från Potsdams seger på den här länken. Anonmas första mål, som hon drar in på volley, är definitivt värt att se. Sevärd är också Alyssa Naeher:s fina räddning på en straff från Sarah Hagen.

För Frankfurt fick Sara Thunebro sina första spelminuter under tillfällige tränaren Philipp Dahm. Det handlade dock bara om ett sex minuter långt inhopp. Alltså fortsatt mörker för Thunebro. Antonia Göransson spelade däremot alla 90 minuterna för Potsdam.

Homare Sawa

Homare Sawa

* I Japan sköt Homare Sawa guldet ännu närmare Kobe. För Inac Leonessa vann med 1–0 borta mot Iga Kunoichi samtidigt som NTV Beleza bara fick 1–1 borta mot Albirex Niigata. Därmed leder Kobe med nio poäng med fyra omgångar kvar att spela.

Här är ett klipp från när Michi Goto gjorde enda målet när Urawa Reds vann borta mot Okayama Yunogo Belle.

* I Italien vann de sex högst placerade lagen sina matcher. Bardolino Verona vann med 4–0 hemma mot Fortitudo Mozzecane. Där byttes Stephanie Öhrström ut med elva minuter kvar att spela.
Jag misstänkte först att hon kunde vara skadad. Så var det inte, utan hon meddelade via sitt twitterkonto att bytet bara var för att andramålvakten skulle få lite speltid i ligan.

* Slutligen till Ryssland, där Rossiyanka föll med 1–0 i toppmötet med Zorkij. Sofia Jakobsson spelade hela matchen – om jag lyckats hantera google translate på rätt sätt…

Dags att släppa de orimliga kraven på kommunerna

Det har hänt så mycket inom svensk damfotboll de senaste dagarna att jag inte vetat i vilken ända man skall börja.
För det finns verkligen mycket att kommentera kring det ekonomiska kaos som råder i damallsvenskan.

Konkurshotet som vilade över Kif Örebro har jag skrivit om. Men det verkar ju tillfälligt vara avvärjt. För Kifs rop på hjälp hann ju knappt lämna styrelserummet förrän kommunen lovade att ställa upp och rädda klubben.
Det var förstås bra för Kif – och för damallsvenskan. För konkurser i etablerade klubbar är verkligen inget damfotbollen behöver nu.

Men rent principiellt är jag tveksam till att kommuner går in och räddar klubbar i kris. Det har jag varit ända sedan Helsingborgs IF:s herrar räddades av kommunen för ett antal år sedan.
Jag förstår reklamvärdet för kommunen med elitidrott, men tycker inte att mina skattepengar skall gå till att rädda föreningar som betalar högre löner än de har råd med. Klubbarna måste lära sig att ta större ansvar för sin ekonomi.

Jag tycker ju i och för sig att det är väldigt mycket mer behjärtansvärt att rädda Kif Örebro än Helsingborgs IF, då skillnaden i lönenivå och omsättning är gigantisk. Men som sagt, principen är ändå fel.

Överhuvudtaget tycker jag att svenska elitklubbar i fotboll ställer orimliga krav på sina kommuner.

Det var ju inte bara Kif Örebro som ropade på hjälp i går. Även Jitex BK såg sin verksamhet hotad. Det kostar klubben en halv miljon kronor att spela sina matcher på Valhalla i Göteborg i år. Och när deras normala hemmaplan Åby IP åter är klar för spel så verkar den inte nå upp till de krav som krävs för att godkännas för damallsvenskt spel till säsongen 2014.

Först skall jag slå fast att jag tycker att det är synd om Jitex, som i det här fallet har fått löften från Mölndals kommun om en godkänd arena. Men samtidigt kan jag inte sluta att förvånas över hur förbund och klubbar tar för givet att kommunerna skall stå för de miljoninvesteringar som krävs för att förbund och klubbar skall kunna tjäna extra mycket pengar.

Det finns väl inget som säger att en svensk kommun är skyldig att hålla sina elitklubbar med superarenor.

När klubbarna sitter på konferens med SvFF och EFD och bestämmer om nya, svindyra arenaregler måste de väl vara beredda att betala priset själva?

Det är inte svårare än att klubbarna köper loss mark, och bygger sina egna arenor. Eller så får väl förbundet gå in och bekosta arenorna.

För som sagt, det är orimligt att förbund och klubbar kräver att kommunerna skall lägga upp miljontals kronor för att möta nya regler som kommunerna inte har fått vara med och påverka.

Men klubbar och förbund skäms inte för att ta beslut som andra skall betala. Efter sina möten går de raka vägen till sina kommuner och kräver stora ombyggnader. Och skulle kommunen säga nej, då gråter klubbarna ut i media och får det att verka som att det är kommunen som är den stora boven.

Jag förstår förstås meningen med arenakraven. Jag förstår att tv-kanalerna sätter press på klubbarna för att kunna erbjuda bästa sändning.
Men tycker ändå att kraven är löjliga i damallsvenskan. Jag tycker att det är mycket viktigare att pengarna går till att utveckla produkten, än till paketeringen.

När jag står inför valet mellan högkvalitativ choklad i billig förpackning, eller billig choklad med högkvalitativ förpackning, då väljer jag förstås alltid det förstnämnda.
Visst, det tar garanterat lite längre tid att inse att den chokladen som ser tråkigast ut ändå är den bästa. Men när man väl hittat en kvalitetsprodukt byter man inte bort den.
Däremot så låter sig inte folk luras av en fin förpackning mer än en gång. Har man väl testat, och blivit missnöjd – då dröjer det till nästa test.

Fullsatt på Vittsjö Idrottspark

2500 åskådare på Vittsjö Idrottspark

Att Kif Örebro på grund av arenakrav tvingas spela sina hemmamatcher på en pinsamt tom Behrn Arena gör inte fotbollsupplevelsen större. Inte alls.
Det är en väldigt mycket trevligare inramning med 2500 åskådare på Vittsjö Idrottspark än det var med 2282 på Borås Arena i fjol.

Jag hade mycket hellre sett att alla damallsvenska klubbar hade krav på att ha ett F19-lag med heltidsanställd tränare, än en arena med planvärme, 100 vip-stolpar och 1000 sittplatser under tak.

För som jag ser det är det först när chokladen är så bra att den säljer, som man kan börja lägga pengar på att göra förbättringar av förpackningen.

Och nu säljer inte damfotboll på klubbnivå någonstans i världen. Det borde därför vara högsta prioritet att jobba på att utveckla spelet – inte på att förbättra läktare, strålkastare och omklädningsrum.

Marta är större än det svenska landslaget

Igår körde jag lite siffror. Här kommer några till: 318, 847, 110 000 och 85 000.

Göteborgs match i kväll sågs av svaga 318 åskådare på Valhalla. Det gör att snittet i premiäromgången blev 847 – vilket är sämre än jag hade väntat mig.
Men det lär säkert höjas rejält efter nästa omgång. Då har ju nämligen både Piteå och Vittsjö hemmapremiärer, och så lär det bli en folkfest på Folkungavallen när Linköping och Tyresö möts i ett grymt intressant favoritmöte.

110 000 är däremot en bra siffra. Enligt vad EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström twittrat idag är det nämligen det antal personer som såg Tyresö–Örebro igår. Det är en högre tittarsiffra än vad någon damallsvensk match hade ifjol. Kul.

Det är också en indikation på vilket marknadsvärde Marta har. Jag har tidigare skrivit om att Martas varumärke är starkare än både damallsvenskans och damfotbollens.

För har jag läst rätt på MMS tittarmätningar hade landskampen Sverige–Kanada den 31 mars 85 000 tittare. Att Marta lockar fler svenska tittare än vårt eget landslag är något för förbundet att fundera över i marknadsföringen inför hemma-EM nästa år.
Där kan de inte åka snålskjuts på Marta – för Brasilien kommer ju inte att vara med…

* När vi ändå snackar marknadsföring så har jag svårt att förstå varför LdB FC Malmö presenterade sina nya matchställ i kväll.
Det kanske finns någon smart taktik som jag missat bakom det här, men i min värld är det en grym marknadsföringsmiss. Malmö har ju redan spelat fyra tävlingsmatcher i år, och gjort ett gäng fotojobb inför damallsvenskan. Alla i fjolårets matchställ.
Kan verkligen sponsorerna uppskatta det?

Hur dräkterna ser ut? Här är en bild från Emma Wilhelmsson:s twitter där Malin Levenstad och Therese Sjögran poserar i det nya LdB-stället.

Jag såg att dräkterna kritiserades av en del bedömare på twitter. Och visst, jag gillade de gamla bättre. Men samtidigt tycker jag om att många av de damallsvenska klubbarna vågar ta ut svängarna när det gäller matchdräkter.
I allmänhet tycker jag att damallsvenskan utklassar herrarnas dito när vi snackar kläder.

I England får du se fler mål

Så var den damallsvenska premiäromgången färdigspelad. Jag hann se en halvlek av Göteborgs 2–0-seger mot Djurgården på tv.

Nu skall man inte dra några slutsatser av en omgång. Och tur det för båda lagen.
För sett till den halvlek jag såg får Göteborg nog vara nöjda om de blir fyra–femma till slut. Spelet var inte alls så genomtänkt som det brukar. Ofta dåligt kortpassningsspel, kryddat med långa lycka till-bollar.

Tur för Göteborg att Christen Press visade sig vara precis så vass som jag anade efter att ha sett henne i Champions League. Hon lär bli en profil i årets allsvenska.

Djurgården? Jo, de visade inget som tyder på att de skall kunna undvika den bottenstrid som de tippats bli indragna i. Visst var de ok defensivt, men offensivt?
Göteborgs press i andra halvlek var högst bristfällig, och det öppnades ytor för Djurgårdskontringar. Men Stockholmslaget var extremt trubbigt när chanserna gavs.
Båda lagen måste höja sig rejält om de skall infria sina egna målsättningar.

* Vad gör man då efter en färdigspelad omgång? Jo, man vill se alla mål. Men tyvärr har inte Svenska Fotbollförbundet och/eller EFD samma service som de har i Englands WSL.
Den här länken, där man lägger upp videoklipp med höjdpunkter från alla matcher i WSL är ju helt underbar.
Jag antar att det är omöjligt att göra något liknande i damallsvenskan, med tanke på gällande tv-avtal. Synd.
För nu får man verkligen kämpa om man vill se några höjdpunkter. Och det är inte bra för marknadsföringen av serien.

* Lite har jag kämpat. Så en bit in i den här nyhetssändningen kan man se Umeå göra tre mål på Vittsjö. Målskyttar Tuija Hyyrynen, Linda Molin och Lina Hurtig. Men även en intervju med Emma Berglund – och gästernas historiska, första allsvenska fullträff någonsin finns med. Och Sofie Andersson:s mål är värt att ses.

* Till min lista över damallsvenska bloggare kan även läggas AIK-duon Daniella Chamoun och Nazanin Vaseghpanah. De bloggar här.

Cupfinal för Thunebro och Landström – till slut

FFC Frankfurt vann cupsemifinalen mot Duisburg efter straffar, 7–6. Duisburg hade greppet i flera skeden av matchen, och i straffläggningen. Men Frankfurt tog sig ur alla grepp.

Mest illa ute var Frankfurt i femte omgången av straffläggningen. Duisburg hade gjort mål på sina fyra första, medan inhopparen Ana-Maria Crnogorcevic missat sin för Frankfurt.
Det innebar att lagkapten Annike Krahn ”bara” behövde göra mål på sin för att säkra Duisburgs finalplats. Men Frankfurts målvakt Desirée Schumann tog Krahns straff, och Schumann följde upp med att även stoppa Linda Bresonik:s elvametare. Saskia Bartusiak satte däremot sin för Frankfurt i straffomgång sex, därmed spelar FFC cupfinal i Köln den 12 maj.

Både Sara Thunebro och Jessica Landström fanns med i Frankfurts startelva. Landström spelade fram till Kerstin Garefrekes vid 1–0-målet. Men i 65:e minuten fick Landström ge plats för kvicka Crnogorcevic i Frankfurts anfall. Här är bilder från matchen.

* I går kritiserade jag diverse saker från den damallsvenska upptaktsträffen, och gick ganska hårt åt EFD (Elitföreningen Damfotboll) och deras publikmål.
Generalsekreterare Linda Wijkström fick sig en släng av sleven. Jag står för det jag skrev, men tajmingen var kanske inte klockren. För jag hade missat den här TT-artikeln, här hämtad från SVT:s hemsida, där Wijkström utvecklar EFD:s publiksatsning.

Jag tycker fortfarande att publikmålen för året är för lågt satta, men jag håller med om det hon säger i artikeln. Lägg inte all energi på att spela offer, utan marknadsför det positiva, och det rejält. Klubbarna får sluta smyga ut nyheter om nyförvärv, och börja skrika ut dem över hela landet. Och se till att utnyttja Marta:s närvaro till att locka fler basåskådare.

Det visade sig för övrigt också att Wijkström läser den här bloggen, och det tycker jag förstås är väldigt kul.

* I väntan på mitt slutgiltiga allsvenska tips ger jag här länken till Alva Nilssons tips på feministisktperspektiv.se. Men nej, hon tippar inte rätt…

Kommer Martas matcher att räknas?

Marta:s allsvenska debut för Tyresö på måndag visas direkt i Tv4sport. Trots det tror klubben att hemmamatchen mot Kif Örebro skall locka fler än 3000 åskådare.

Det är förstås fantastiskt kul läsning.
Jag har flera gånger skrivit om vilken positiv effekt Tyresös värvning av Marta kommer att ha för både damallsvenskan och för det totala intresset för svensk damfotboll. Ovärderlig.

Eller, den hade varit ovärderlig om den hade utnyttjats fullt ut. Men tyvärr vet inte förbund och klubbar hur man marknadsför sig på bästa sätt.
I tisdags var jag som bekant på damallsvensk upptaktsträff i Göteborg. Jag har tidigare redovisat tipsen här, och kommit med en del kritik här.

För det fanns en hel del att kritisera. Bland annat att förbundshöjdarna hellre pratade herr- än damfotboll.
Inför en mängd landslagstjejer höll den före detta generalsekreteraren Sune Hellströmer exempelvis i en presentation av den nya nationalarenan i Solna. Han pratade genomgående om landslaget. Ja, han menade förstås herrlandslaget.
Inte ens på damernas dag tog förbundets höjdare chansen att marknadsföra damerna. Pinsamt. Och uselt.

Jag har redan nämnt fotograferingen. I stället för att ställa upp Marta och alla de andra stjärnorna för fotografering beställde förbundet och Efd (Elitföreningen Damfotboll) den här bilden, som i veckan marknadsfört damallsvenskan på bland annat Dagens Nyheters hemsida:Damallsvenskans tränare 2012Jodå, de gubbarna kommer garanterat att sälja tusentals biljetter…

Efter lunchen höll Efd:s generalsekreterare Linda Wijkström ett anförande där hon bland annat tog upp de publikmål för damallsvenskan som jag tidigare har kritiserat som fega. Hon tog faktiskt upp kritiken, men slog ifrån sig den med följande ord:

”Vi kan inte luta oss mot Tyresös nyförvärv.”

Det var ett närmast chockerande uttalande. Om inte damallsvenskan skall luta sig mot sina stjärnor, vad skall de då luta sig mot? Efd?

Efter 15 år som sportreporter i Borås har jag lärt mig att det framför allt är två saker som lockar publik:
1) Framgångar.
2) Stjärnor
Och finns det stjärnor som Marta, Vero Boquete, Ramona Bachmann med fler att luta sig mot, så måste de utnyttjas maximalt i marknadsföringen. Maximalt.

Nu frågar jag mig hur Efd tänker redovisa 2012 års damallsvenska publiksnitt. Kommer Tyresös matcher att räknas bort?
Jag menar, räknas de in är ju risken att Efd kommer att luta sig mot den effekt Tyresös nyförvärv ger. Och kanske till och med slå sig för bröstet om vilken fantastisk publikökning som damallsvenskan fått…
Och hur ser man på Piteå IF? Deras publiksiffror är inte representativa för landet i övrigt. Och de kan ju åka ut. Så kan man verkligen luta sig mot deras publikhype?

Jaja. Nu har jag varit hård igen. Jag förstår att Wijkström menar att det viktigaste målet är att öka den trogna publikskaran – alltså de som ser alla matcher. Och jag håller med om det.
Men då kan man inte jämföra totalpublik eller totalt publiksnitt mellan åren. För då räknas undantagsmatcherna också in. Då får man istället prata om att målet är att exempelvis öka mediansiffran för varje lag.

Torbjörn Nilsson: ”allsvenskan är världens bästa damliga”

Inte heller Göteborg lyckades ta sig vidare till semifinal i Champions League. Trots det säger tränare Torbjörn Nilsson så här till TT om vilka ligor som är bäst i världen:

”Framförallt de tyska klubbarna satsar hårt och har gått framåt väldigt, och det verkar även som om England är på gång. Men jag tycker ändå att allsvenskan är världens bästa damliga.”

Det känns kanske inte som en kommentar med klockren tajming. För när det är fem lag kvar i Champions League är ju trots allt alla svenska borta.

Och både den tyska och franska ligan rankas officiellt före allsvenskan. Så även om Tyresö och Linköping har storsatsat så får man nog ha väldigt gulblåa glasögon för att placera allsvenskan på plats ett i världen.
En sådan ranking bör man ju spela sig till. Eller? Och faktum är ju att vi inte heller ifjol hade något lag i semifinal i Champions League.

Totalt sett tycker jag ändå att årets svenska facit är godkänt. Det är ju klart bättre än i fjol, då Umeå ställde till med tidernas svenska fiasko genom att åka ut redan i första kvalspelet mot Cyperns Apollon Limassol.
I år föll både Malmö och Göteborg mot bättre motstånd. GFC gjorde ju en bra hemmamatch mot Arsenal idag inför storpublik på Valhalla – 2150.
Och hade blixtsnabba Christen Press gjort mål på någon av sina kanonchanser i första halvlek hade det blivit riktigt intressant. Nu dröjde ledningsmålet till 90:e minuten (Jane Törnqvist), och Arsenal hamnade aldrig under riktig press.
1–0 till GFC idag innebär totalt 3–2 till Arsenal – och att engelskorna gör upp med Frankfurt i en intressant semifinal. Här kan du förresten se höjdpunkter från dagens match.

* Lotta Schelin spelade andra halvlek när storfavoriten Lyon som väntat lätt tog sig vidare till semifinal. Det blev 4–0 borta, och totalt 8–0 mot Bröndby. Eugenie Le Sommer var tvåmålsskytt idag. Schelin sparade sina mål till framtida matcher…

* Jitex är fortsatt obesegrat på försäsongen. Idag blev det 4–1 borta mot Tölö. De två första Jitexmålen gjordes av Fridolina Rolfö. Det kan man utläsa av Tölös rapportering på Facebook. …
Jag gav Jitex hemsida med tvekan godkänt efter förra träningsmatchen. Idag är det inte nära. För inte ens ett resultat går att hitta på sidan.
Och det är inte heller godkänt av Tölö IF och Jitex att lägga en träningsmatch samma dag som det är Champions League i Göteborg.

* Ser att Elitföreningen Damfotbolls (EFD:s) generalsekreterare Linda Wijkström twittrar:

”Har precis avslutat en sida skrift som täcker från 1997 till i dag. Från 250 tkr till 34 miljoner…”

Visst är det en positiv utveckling. Men tyvärr är också växtvärken fortfarande lite väl påtaglig.

* Pia Sundhage tar med sig exakt samma 23 amerikanska spelare till Japan, som hon hade med i Algarve. I Japan väntar en hyperintressant trelagsturnering mot Japan och Brasilien. Sannolikt de tre medaljnationerna i sommarens OS.
USA spelar mot Japan den 1 april och mot Brasilien den 3 april.