Supercupen – ointressant fast ändå intressant

Egentligen tycker jag att supercupen är totalt ointressant, för det är en titel väldigt få bryr sig om. Men för att i grunden vara totalt ointressant är kvällens möte mellan Rosengård och Linköping rätt intressant.

Titeln är alltså ganska ointressant, men det här att vi får ett prestigemöte mellan vinnarna av damallsvenskan och svenska cupen under försäsongen är ju trots allt en höjdare, som gör att supercupen kommer att bli saknad framöver. Dagens match är ju den sista supercupen, det är avspark 19.00 och du ser matchen här.

Det är för övrigt bra att förbundet sänder matchen på webben, det är något jag efterfrågat länge. Kul att det börjar hända saker här. Hoppas att det här bara är början och att vi framöver även kommer att få se ungdomslandskamper på svenskfotboll.se.

Men, och det är ett stort men, det är förstås både tråkigt och illavarslande att inte förbundet lyckats sälja in prestigematchen till någon tv-kanal. Jag läste för ett tag sedan hur EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström till damfotboll.com förklarade att det är väl dokumenterat att det mediala intresset för damallsvenskan ökar.

Trots det har förbundet inte lyckats få in supercupen i någon tv-kanal ett år när massor av träningsmatcher inför herrallsvenskan sänds. Trots det har EFD inte lyckats sälja in damallsvenskan till någon tv-kanal. Det är som sagt illavarslande.

Nog om det. Tillbaka till kvällens match. Den är intressant inte minst för att:

1) I kväll får Rosengård en riktig värdemätare på var man står inför kvartsfinalerna i Champions League.

2) I kväll får Linköping en riktigt värdemätare på hur man ligger mot den damallsvenska storfavoriten.

3) I kväll får vi som längtar till seriestart se en riktigt prestigematch mellan Sveriges två bästa lag. Ja, jag vet att både Eskilstuna och Piteå kom före Linköping i damallsvenskan i fjol, men det hindrar inte att jag är rätt övertygad om att det här för tillfället är de två bästa lagen i vårt land.

Lieke Martens

Lieke Martens

Både Eskilstuna och Piteå har ju tappat flera viktiga spelare, medan det känns som att både Rosengård och Linköping har ett starkare lag i vår än de var under hösten i fjol. För Rosengårds del handlar det framför allt om prestigevärvningar som Erin McLeod, Gaelle Enganamouit och Lieke Martens, medan det för Linköpings del handlar om att unga spelare blivit lite äldre och rutinerade. För jag tror att LFC är bättre än i fjol trots att Charlotte Rohlin har slutat och tänkta ersättaren Alexandra Lindberg redan har lämnat.

Alexandra Lindberg

Alexandra Lindberg

Det mest intressanta på kort sikt är naturligtvis Rosengårds form. Det är ju bara en vecka tills Frankfurt kommer till Malmö IP och Malmölaget har haft massor av skador under våren. Man har ju fått låna in Sofia Lundgren och Katrin Schmidt på korttidskontrakt för att gardera upp för alla skador.

På spelarfronten är tycker jag att det skall bli extra intressant att se Fridolina Rolfö i kväll. Hon imponerade stort på mig i cupmötet med Göteborg och jag gissar att hon gärna vill visa Pia Sundhage att förbundskaptenen gjorde ett misstag genom att låta den Kungsbackafostrade forwarden, som enda forward i truppen, sitta kvar på bänken/läktaren under hela OS-kvalet.

Genomgång av massor av cuper

De senaste två veckorna har det spelats en mängd stora turneringar runt om i världen. För svensk del har förstås fokus legat på det europeiska OS-kvalet.

Jag tänkte återkomma med en djupanalys av den svenska insatsen, men i väntan på den kan vi fortsätta njuta av att vi fick den där tolfte och sista OS-platsen. Det är lite kul att kolla på det här holländska klippet från den avgörande matchen:

Nu pratas det redan om svensk medalj i Rio. Även om det i nuläget känns ganska långt borta med en svensk pallplats är det ju faktiskt trots allt betydligt lättare att ta medalj i ett OS än i ett VM.

Det är ju mycket svårare att kvala in till ett OS, men väl där är det närmare till medalj än i ett VM – det är ju helt enkelt färre bra lag i ett OS än i ett VM. Klarar man gruppspelet i Brasilien är man bara en kvartsfinal ifrån att få två medaljmatcher. Och gruppmässigt kan vi inte hamna i en svårare grupp än vi gjorde i VM.

Men, men. Hur stor medaljchans Sverige kommer att ha får vi vänta lite på att analysera. Lottningen den 3 april blir väldigt avgörande. Och innan dess blir lottningspotterna viktiga, det känns oerhört spännande att se hur Sverige placeras där. Blir det en Europapott, eller seedar man Brasilien, USA och Tyskland?

Det om framtiden. Nu dags att titta tillbaka på de här stora turneringarna som varit. Om vi börjar i det europeiska kvalet blev det precis så jämnt som jag hade förväntat. Det var bara en match där siffrorna rann i väg, i övrigt slutade med fyra uddamålssegrar och ett kryss.

Det var försvarsspelet som segrade. Sverige gjorde klart minst mål av alla fyra lagen, men släppte bara in ett och tog alltså OS-platsen på målskillnaden 3–1. Här är tabellen:

Sverige                3–1    7
——————————
Nederländerna     6–8    4
Schweiz               5–6    3
Norge                  5–4    3

Mitt tips blev däremot inget vidare. Jag placerade inte ett enda lag på rätt plats, och allt var Norges fel. De andra tre lagen satte jag i rätt ordning, men jag missade att Norge skulle bli kvalets stora besvikelse. Storstjärnorna Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg var precis så bra som jag hade trott, men resten av laget nådde inte den höga nivån man hade i VM.

Ändå är det värt att notera, både för min och Norges skull, att norskorna faktiskt hade OS-platsen i drygt 20 minuter i onsdags. Under de 20 minuter i den första halvleken där Norge ledde med 1–0 mot Schweiz och Nederländerna hade 1–0 mot Sverige satt mitt tips till 100 procent.

Det om det europeiska OS-kvalet. Nu till Asien. Där fanns också förutsättningar för ett riktigt rysarkval. Och visst var matcherna mellan de fem topplagen jämna, men totalt sett var ändå kvalet rätt ojämnt.

Australien och Kina gick nämligen som tåget och hade säkrat sina OS-platser redan med en omgång kvar att spela. Jag såg deras inbördes match (1–1), där båda lagen vilade viktiga spelare – men kvaliteten på spelet var klart högre än Sveriges matcher i Europas OS-kval.

Både Australien och Kina är på stark frammarsch och har nog sin topp i VM om tre år. Men båda lagen känns redan så starka att båda åker till Rio som klara medaljkandidater.

Inte heller i Asiens OS-kval kan jag vara helt nöjd med mitt tips. Det som var klockrent var att jag spikade att Sydkorea skulle ta fem poäng – det är jag nöjd med, och att Vietnam skulle bli poänglös jumbo. Sedan hade jag Australien på OS-plats och varnade för Kina.

Men jag hade ju inte räknat med att Japan skulle floppa på det sättet i ett kval på hemmaplan. Japans kvalinsats var verkligen en jätteflopp, så stor att förbundskapten Norio Sasaki avgick i onsdags.

Sasaki har gjort Japan till en supermakt inom damfotbollen och tråkigt att han klev av efter ett fiasko. Men för japansk damfotboll över tid behöver inte det här misslyckandet vara någon dålig sak. Tvärtom skyndar det här på den generationsväxling som var på gång.

Sasaki har mer eller mindre spelat med samma manskap sedan VM 2011, samtidigt som Japan haft fina framgångar i ungdomsmästerskapen. Det kommer alltså talanger underifrån och nu måste de få chansen.

Sluttabellen i Asiens OS-kval:

Australien     17–3   13
Kina               7–3    11
————————–
Japan          10–7      7
Sydkorea       6–5      5
Nordkorea     4–5      5
Vietnam       1–22      0

Noterbart är att det även här var defensiven som segrade. Australien och Kina var ju de lag som släppte in minst mål. Sedan kan man ju även i Australiens fall säga att offensiven segrade – för 17 mål på fem matcher är starkt.

Defensiven stod även i fokus i högklassiga nykomlingen She Believes Cup i USA. Där blev det fem uddamålssegrar (3x 1–0 och 2x 2–1) samt en 0–0-match.

USA vann premiärupplagan av sin turnering via tre uddamålssegrar och målskillnaden 4–1. Jag såg den första halvleken i finalen mot Tyskland. Det var där alla tre målen i 2–1-mötet föll.

Sett till bollinnehav var det ganska jämnt, men amerikanskorna hade mycket bättre spets på sina anfall än tyskorna. På klippet nedan med höjdpunkter nedan kan ni själva se vilka jätteproblem den tyska backlinjen hade med USA:s snabba anfallsspelare. Där kan ni även se att det amerikanska segermålet var en målvaktstavla från Almuth Schult.

När det gäller USA:s offensiv var Meghan Klingenberg lysande. Hon låg bakom väldigt mycket. En annan som var väldigt bra var Alex Morgan, som verkar vara på väg tillbaka till den toppform hon hade i OS för fyra år sedan. Hennes kvitteringsmål mot Tyskland är i högsta grad spektakulärt, kanske till och med en tidig kandidat till Årets mål 2016:

Och här är ett längre sammandrag från mötet mellan världens två bästa landslag:

Tyskland kom alltså tvåa, och försvarade sin världsranking. Känslan är dock fortsatt att man söker efter den rätta lagsammansättningen. Det finns massor av bra spelare, men Silvia Neid har inte lyckas knäcka koden till hur laget skall formeras för att få ut max.

England fortsätter att vara stabilt och starkt. Laget slutade på tredje plats efter uddamålsförluster mot USA och Tyskland samt 0–0 mot Frankrike. Det hade varit spännande att se Storbritannien i OS, det engelska laget förstärkt med Jessica Fishlock och Kim Little hade känts som en utmanare om guldet.

Frankrike är också en utmanare om OS-guldet. Fast för tillfället är laget tillbaka i gamla synder, trots massor av chanser lämnade man USA mållöst. Det är närmast ofattbart när man ser klipp från de tre matcherna. Kolla bara det här sammandraget från matchen mot USA:

Och nog borde fransyskorna även ha gjort något mål mot England. Speciellt hade man ju unnat Claire Lavogez att sätta sin bicycleta ribba in i stället för ribba ut. Den avnjuts 1.20 in i klippet nedan. Kolla förresten in underlaget i Boca Raton som turneringens två placeringsmatcher spelades på. Inte ens nära värdigt världens fyra bästa lag…

Turneringen blir förresten kvar minst till och med 2019, vilket kommer att urholka Algarve cup de kommande åren. Det innebär i sin tur färre chanser för vårt svenska landslag att stöta på de allra bästa lagen i världen – illa.

Årets urholkade Algarve cup fick trots allt en intressant final mellan Kanada och Brasilien. Den vann Kanada med 2–1. Fjolårets Vittsjöspelare Shelina Zadorsky inledde målskyttet med ett intressant klackmål på hörna. Möjligen var det inte klacken, utan sulan hon använde:

Kanada och Brasilien är ungefär som Sverige, lag som bör nå kvartsfinal i OS, och som har viss medaljchans med rätt lottning.

Island fortsätter att visa klass. Laget kom trea i Algarve efter segrar mot Danmark och Belgien i gruppspelet och mot Nya Zeeland i tredjeprismatchen. Det var 1–1 efter full tid och 7–6 efter straffar. För Nya Zeeland blev Amber Hearn först att komma upp i 50 mål för sitt land när hon gjorde 1–1-målet:

Belgien är ett lag på uppgång. De har en bra chans att kvala in till nästa års EM-slutspel. I Algarve slutade laget femma efter att ha krossat Ryssland med 5–0 i sista matchen. Belgien har vassa offensiva spelare i Wolfsburgs Tessa Wullaert (1–0-målet) och Juvisys Janice Cayman (2–0 och 5–0). Wullaert har inte fyllt 23 ännu – gör det i nästa vecka – men är redan landets främsta målskytt genom tiderna. Hon har gjort 26 mål på 41 landskamper.

Slutligen räddade Danmark äran en aning genom att säkra sjundeplatsen genom 3–1-seger mot Portugal.

Även Cypern cup var förstås rejält brandskattad i år. Där blev det lite överraskande final mellan Österrike och Polen, en final som Österrike vann med 2–1. Det österrikiska laget är utan poängförlust i EM-kvalet och man flyttar alltså sakta men säkert fram sina positioner.

Polen var den riktigt stora skrällen i Cypern cup. I gruppspelet slog man Tjeckien och Finland och kryssade mot Wales. Med tanke på att Polen vann F17-EM för några år sedan har polskorna talang att fylla på med. Kanske, kanske att de kan utmana Danmark om andraplatsen i den svenska EM-kvalgruppen?
Jag håller fortfarande danskorna som klar favorit att bli grupptvåa, men laget imponerar inte och får inte ha dåliga dagar när de möter Polen.

I övrigt i Cyperncupen blev Italien trea, Tjeckien fyra, Ungern femma och Wales sexa. Turneringens stora missräkning var Finland. Finskorna kom sist efter att ha förlorat med 2–0 mot Irland i matchen om sjunde plats. 2–0-målet gjordes för övrigt av Eskilstunas Louise Quinn:

Lagen möts även i EM-kvalet, där vann dock Finland på bortaplan med 2–0. Finland är på alla sätt på väg att tappa mark inom damfotbollen, men man har alltså ändå greppet om en EM-plats. Jag trodde på Irland när jag såg dem skaka Tyskland i VM-kvalet häromåret. Men man jobbar sig framåt i längre hastighet än förväntat.

En sjätte cup för landslag som spelats den senaste tiden var Istria cup. Där vann USA:s U23-lag sin grupp närmast före Frankrike medan Ungern B vann den andra gruppen före Sveriges nästa EM-kvalmotståndare Slovakien.

Slutligen till EM- och VM-kvalet för F17/99. Där blev det svenskt fiasko. I den avgörande matchen mot Norge föll Sverige med hela 6–0. Det innebar att det svenska laget slutade trea i gruppen med fyra poäng och målskillnaden 3–8. Det var det sämsta svenska kvalresultatet på länge. Tråkigt.

Från de två första matcherna lades det upp tv-klipp på förbundets youtubesida. Men Norgematchen verkar inte ha fastnat på film…

Slutligen några ord om helgens matcher. Efter den heta landslagsveckan väntar en ganska tråkig helg, där fem matcher i franska D1 Feminine är det mest intressanta som händer.

Vilken lättnad, Sverige till OS

Sverige tog den tolfte och sista OS-platsen. Vilken härlig lättnad.

Det är många vi har att tacka för det. Från Skottland, Nordirland och Wales som såg till att inte Storbritannien tog den plats de hade förtjänat ända till Kelly Zeeman, som spelade fram Olivia Schough till det hyperviktiga kvitteringsmålet i dag.

Den första halvleken i dag var gräsligt dålig, där avslöjades massor av brister i vårt lag. Den största var oförmågan att spela sig till målchanser. Efter paus gjorde det svenska laget det mycket bättre. Där var försvarsspelet hur stabilt som helst i 45 minuter, inte minst var Jessica Samuelsson grym.

Men… Två holländska chanser på övertid höjde pulsen rejält. Den var uppe i 180 när Vivianne Miedema kom igenom i 91:a.

Pia Sundhage sa till Kanal 5 att laget inte har spelat bra, men att vi har kämpat oss till OS. Det är bara att hålla med.

Kvalet i allmänhet och dagens match i synnerhet lär ge Sundhage rätt mycket att fundera över. Mer om det i ett senare inlägg. Nu skall jag kolla in Zlatan i Champions League. Och sedan är det England–Frankrike (23.00) – länk här – och USA–Tyskland (01.30) – länk här.

Förresten. Schweiz slog Norge med 2–1, så Kelly Zeemans felpass kostade Nederländerna en OS-plats. Någonstans känner man med stackars Zeeman, fast inte så mycket…

1–1 – det är ren stöld

Jag hade satt mig framför datorn för att sammanfatta en rent usel första halvlek och skulle just skriva att precis allt har gått fel.

Då fick Olivia Schough en gratischans. Och hon, som knappt hade haft ett rätt under de första 44 minuterna och 40 sekunderna, visade härlig kyla när chansen dök upp.

Men 1–1 i halvtid är en ren stöld. För Sverige har varit sämre än Nederländerna på allt. Eller, vi var sämre på allt i 44 minuter och 40 sekunder. Så långt hade vi inte varit nära att skapa någon målchans. Nederländerna hade två högkaratiga och ytterligare ett par farliga lägen.

Jag varnade tidigare i dag för Vivianne Miedema. Tydligen hade inte laget hunnit läsa bloggen, för det var 19-åringen som snyggt gav hemmalaget ledningen – och OS-platsen – i femte minuten.

Sju minuter senare var hon mycket nära att även göra 2–0. I det läget hade dock Norge övertagit OS-platsen. Norge hade täten i gruppen i drygt 20 minuter, innan Schweiz kvitterade och sköt upp Nederländerna i gruppens tätposition.

Schoughs mål gör att Sverige går till pausvila som ett OS-lag.

Men det spel som presterades i den första halvleken kommer inte att räcka – rycker vi inte upp oss kommer Nederländerna att göra fler mål.

Ytterbackarna har varit hur virriga som helst, inte minst saknas Magdalena Ericsson på vänsterkanten. Elin Rubensson hade helt enkelt ingen bra första halvlek och tappade Manon Melis gång på gång.

Ericsson saknas även vid fasta situationer, för Schoughs hörnor har varit för lösa och höga, och har därmed plockats av hemmamålvakten Sari van Veenendaal.

Mittfältet är inte heller klockrent, men får ändå godkänt. Däremot ser forwardstrion trött ut. Schough och Sofia Jakobsson går på knäna, inte heller Lotta Schelin känns lika rapp ut som i de två tidigare matcherna. Jag hade gärna sett att Pia Sundhage gjorde minst ett byte där i början av den andra halvleken. Skulle man kanske kunna få se Fridolina Rolfö?

45 minuter kvar. Det här kommer att bli riktigt nervöst…

Skrällen: Ericsson på läktaren

Startelvorna inför kvällens avgörande OS-kvalmatch är nu presenterade. För svensk del blev det i stora drag den väntade elvan.

Magdalena Ericsson

Magdalena Ericsson

Det var dock en stor överraskning att Pia Sundhage placerar Magdalena Ericsson på läktaren och låter Elin Rubensson och Jessica Samuelsson inleda som ytterbackar. Jag hade gärna sett Ericsson på planen i kväll, dels för att hon är en riktig vinnarskalle, dels för kvaliteten på fasta situationer. Ericsson har ju nämligen haft mycket hög precision på sina hörnor och inläggsfrisparkar i kvalet.

Nu kommer vi inte att få se Ericssons vänsterfot på planen i dag. Att hon går rakt från startelvan till läktaren är dramatiskt, och personligen tycker jag att det är rätt dumt. Hon har ju inte bara en känslig vänsterfot, hon är även stark i luftrummet och hade kunnat vara en tillgång i slutet av matchen – både vid offensiv och defensiv satsning.

Att Ericsson inte är med innebär att det blir större press på Olivia Schough att slå precisa hörnor i dag. Hittills i kvalet har Schoughs fasta situationer inte varit usla, men de har ändå varit klart sämre än Ericssons. Dags att höja nivån ett snäpp för Schough i kväll alltså.

19.30 på Kanal 5 drar det i gång.

Sveriges elva blir alltså: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jessica Samuelsson – Emilia Appelqvist, Lisa Dahlkvist, Caroline SegerSofia Jakobsson, Lotta Schelin, Olivia Schough. Möjligen att Rubensson och Samuelsson är placerade på fel kanter.

Nederländerna startar så här: Sari van VeenendaalDesiree van Lunteren, Kelly Zeeman, Mandy van den Berg, Dominique JanssenAnouk Dekker, Danielle van de Donk, Sherida SpitseManon Melis, Vivianne Miedema, Shanice van de Sanden.

Texten uppdaterad när jag insåg att Ericsson inte bara var bänkad, utan förpassad till läktaren.

Se upp för Miedema i kväll

Det är knappt tre timmar till avspark i årets i särklass viktigaste match för vårt landslag – och för Pia Sundhage.

För motståndet svarar som bekant Holland, eller som det numera skall kallas, Nederländerna. I svensk media handlar i princip alla artiklar och inslag om motståndarna om Manon Melis. Expressen har exempelvis rubriken: ”Hotet mot en svensk OS-plats: Manon Melis.”

Det är förstås jinx-risk på att skriva det här, men personligen är jag inte speciellt rädd för Melis. Visst är hon grymt snabb i djupled, men hon är helt beroende av att bli serverad rätt passningar. I första hand är det Sherida Spitse som skall slå de där precisa djupledsbollarna in bakom Sveriges backlinje.

Fast det här vet ju det svenska laget mycket väl om. De vet att kan de ta bort Spitse ur spelet minskar hotet från Melis rätt rejält. Dessutom känner de svenska backarna Melis utan och innan, de vet hur de skall få henne ur balans.

Ytterligare en faktor som talar mot Melis är att hon sällan varit de stora matchernas spelare. Även om hon är sitt lands främsta målskytt genom tiderna lämnade hon exempelvis VM mållös – hon hade bara två avslut på fyra matcher. Hon var även mållös på tre matcher i EM 2013 och under EM 2009 gjorde hon ett mål på fem matcher. Alltså totalt ett mål på 12 mästerskapsmatcher.

Faktum är att jag är betydligt mer rädd för i första hand Vivianne Miedema och i andra hand Danielle van de Donk. Miedema är en smart straffområdesspelare, som dessutom har en förmåga att göra avgörande mål. Eftersom det svenska laget inte kommer att vilja ge djupledsytor till Melis finns risken att laget faller hem en bit. Då öppnar man för Miedema. Förhoppningsvis har Nilla Fischer snappat upp i Frauen-Bundesliga hur man bäst tar hand om 19-åringen från Bayern München.

Ett annat hot om Sverige ställer sig lågt med backlinjen är van de Donks djupledslöpningar in i straffområdet. Fjolårshöstens Göteborgsspelare är väldigt bra på att komma i bestämda löpningar in bakom – eller mellan – motståndarnas backar. Här gäller det både för backlinje och mittfält att ha ögonen öppna.

Trots de här varningarna känns det väldigt bra inför avspark. Sverige har inte släppt in ett enda mål sedan VM och vinner gruppen på oavgjort. Det är förutsättningar som skapar en skön grundtrygghet. Sedan måste man förstås göra jobbet också.

Men jag hade varit väldigt mycket mer nervös om Lieke Martens hade funnits med i Nederländernas startelvan. Hon är en otäck spelare att möta. Nu känns det alltså som att Sverige skall vinna kvällens match.

Fortsätter vårt lag med det presspel man haft mot Norge och Schweiz kommer man provocera fram misstag i uppspelsfasen från de nederländska backarna. Och då kommer det att dyka upp klara målchanser, ungefär som det gjorde mot Danmark i höstens EM-kvalmatch.

Det blir nervöst och spännande, men jag tror att Sverige har en OS-biljett vid 21.30 i kväll.

Med hårt arbete mot Rio

1–0 mot Schweiz efter 90 minuters stenhårt arbete. Det var ingen vacker fotboll. Men det var tre poäng och ytterligare ett stort steg mot Rio de Janeiro.

Visst hade man helst sett ett bättre passningsspel och lite fler vackra kombinationer. Men arbetsinsatsen var ju återigen helgjuten. Och med hårt arbete kan man komma riktigt långt. Faktiskt hela vägen till Brasilien.

Totalt sett tycker jag att det återigen ser väldigt bra ut i defensiven. Hedvig Lindahl utstrålar trygghet som sista utpost. Och backlinjen och det defensiva mittfältet känns också tryggt.

Visst hade Schweiz lägen, det var lite oreda i Sveriges straffområde några gånger, men hur många 100-procentiga målchanser hade Schweiz? Inte många. Och det är naturligt att det blir lite stressigt när man leder och det andra laget börjar bli desperat.

Nu tar vi OS-platsen på oavgjort i sista matchen. Men förlorar vi är vi borta. För plötsligt är Norge tillbaka i matchen.

När jag räknade procentsatser efter första omgången bortsåg jag från möjligheten att alla lag i trion Sverige, Norge och Nederländerna slutar på sex poäng. I ett sådant läge kommer Norge att ta OS-platsen efter deras 4–1-seger i dag.

Dagens resultat innebär följande:

* Sverige går till OS om man tar poäng mot Nederländerna. Däremot kan vi inte gå till OS på förlust.

* Norge går till OS om de vinner mot Schweiz, samtidigt som Nederländerna vinner mot Sverige med ett, två, tre eller fyra måls marginal.

* Nederländerna går till OS om de vinner mot Sverige samtidigt som Norge tappar poäng mot Schweiz. Nederländerna kan även ta OS-platsen utan hjälp – men då måste de vinna mot Sverige med minst fem måls marginal.

* Schweiz kan inte längre ta sig till OS.

Här är tabellen efter två omgångar:

Sverige    2–0   6
———————-
Norge      4–2   3
Holland    5–7   3
Schweiz   3–5   0

 

Det var nog offside…

Det är svensk 1–0-ledning i halvtid igen. Mot Norge föll målet tidigt i den första halvleken. I dag fick vi en perfekt avslutning på halvlek nummer ett.

Men nog var väl Caroline Seger offside när hon skarvnickade in ledningsmålet?

Vid bedömning av offside räknas alla de kroppsdelar man får spela med, och utan att ha sett alla vinklar är min känsla att Segers fötter är på mållinjen när Emma Berglund:s boll tar Lisa Dahlqvist på vägen mot målet.

Nu dömde inte domaren dömde för offside, så det är svenskt drömläge inför den andra halvleken.

Nu måste Schweiz ösa på framåt och öppna matchen. Det kommer att öppna för svenska kontringar, något som borde passa vårt snabba tremannaanfall perfekt.

Spelmässigt har inte den första halvleken var speciellt njutbar. Det har varit stängt, chansfattigt och rätt mycket kamp. Jag hade 1–1 i målchanser när målet föll – i båda fallet var läget bättre än avslutet. Vid Lotta Schelin:s friläge blev det ju inte ens ett avslut.

Försvarsmässigt har det känts stabilt för svensk del. Offensivt har hörnorna hela tiden känts farliga – speciellt de från Magdalena Ericsson. Och Schelin tog revansch för friläget genom det fina volleyskottet i ribban som låg bakom ledningsmålet. Den volleyn var värd ett bättre öde.

I och med att Norge samtidigt leder mot Nederländerna med 1–0 är vi nu i ett läge där Sverige tar OS-platsen med kryss på onsdag. Det vore förstås ett otroligt bra utgångsläge.

Fiasko för Japan – missar OS

2011 vann Japan VM-guld. 2012 vann Japan OS-silver. 2015 vann Japan VM-silver.

Det är historia. I nutid är Japan däremot riktigt illa ute. Så illa ute att jag trodde att laget var helt borta efter dagens 2–1-förlust mot Kina. Men det verkar inte vara inbördes möten som gäller i det asiatiska kvalet. För enligt Japan Times har Nadeshiko, som laget kallas, fortfarande chansen.

Efter tre av fem omgångar ser tabellen ut så här:

Australien  14–1  9
Kina            5–2  7
———————-
Nordkorea  3–2   5
Sydkorea    2–4   2
Japan         3–6   1
Vietnam    0–12   0

För att Japan skall kunna bli grupptvåa krävs att alla de här sakerna inträffar:
1) Japan vinner mot Nordkorea och Vietnam.
2) Australien vinner mot Kina och tar poäng av Nordkorea.
3) Sydkorea vinner mot Kina.
4) Vietnam tar poäng mot Sydkorea.
5) Japan tar in sex måls målskillnad på Kina.

Allt det där kommer förstås inte att hända. De två platserna kommer att gå till två av Australien, Kina, Nordkorea och Sydkorea. Australien har förstås bästa läget. För dem räcker det med en poäng mot Nordkorea för att vara helt säkra.

I Japan är inte kritiken mot landslaget nådig. Till Japan Times sa Homare Sawa så här efter två matcher:

”Jag vet att det här låter hårt, men utifrån undrar jag hur många av spelarna som verkligen vill offra sig för att vinna, som verkligen ger allt för laget. Skall jag vara ärlig ser jag inte tillräcklig vilja.”

Klart är att förbundskapten Norio Sasaki har valt att hålla fast vid de spelare som tog VM-guld 2011. Klart är också att det laget har känts allt sämre de senaste åren. Nu har det sannolikt gjort sitt på den största scenen. Till VM 2019 kommer Japan säkerligen komma med ett nytt, ungt och sannolikt mycket starkt lag. Det finns ju nämligen massor av talang i de yngre landslagen.

Här är förresten ett klipp med Australiens tre fina mål mot Japan från i måndags:

https://www.youtube.com/watch?v=A1lXG0KaCXg

Så till det europeiska OS-kvalet. Själv är jag i Mora och bevakar Vasaloppet och är inte ens säker på att jag kommer att kunna se matchen mot Schweiz. Till den verkar Pia Sundhage göra tre byten från Norgematchen.

  1. Jessica Samuelsson går in för Elin Rubensson. Ett väntat byte eftersom Rubensson nyligen varit skadad och sannolikt inte skulle klara tre matcher på kort tid.
  2. Emma Berglund går in för Nilla Fischer. Även det ett väntat byte, mest eftersom att Sundhage har sagt inför kvalet att inte Fischer fixar tre konstgräsmatcher på åtta dagar.
  3. Josefin Johansson går in för Emilia Appelqvist. Kanske inte väntat att Johansson går in, mer väntat att Appelqvist får vila. Tycker att hon hade det tungt periodvis mot Norge, inte minst med passningsspelet. Hörde att hon fick beröm i tv för sin andra halvlek. Det är möjligt att hon låg bra i positionsspelet, men det var svårt att se på tv.

Totalt sett borde inte de här tre förändringarna påverka slagstyrkan så mycket. Sverige bör ha goda chanser att ta den poäng som behövs för att ha saken i egna händer i den avslutande omgången.

Det här var ett jättesteg mot Rio

Pia Sundhage:s landslag har vunnit mot ett lag på topp tio.

Pia Sundhages landslag har tagit ett stort steg mot OS i Rio.

Även om jag hade 5–5 i målchanser kändes den svenska segern helt i sin ordning. Norge lutade sig mot ett par individuellt skickliga spelare, medan Sverige hade ett lag.

Det är klart att det tidiga ledningsmålet var otroligt viktigt. Men sådana förtjänar man, och det som imponerade i dag var hur Sverige utnyttjade och spelade på det där ledningsmålet.

De första 25 minuterna av den andra halvleken var hyperstabila – full kontroll. Det var klockren press på bollhållare från forwards samtidigt som mittfält och backar täckte ytor på ett sätt som höll borta Caroline Graham Hansen och Ada Hegerberg från matchbilden. I Norge blev avsaknaden av bra uppspelsfötter hur tydlig som helst.

Den sista kvarten blev det lite nervöst, men så blir det ju alltid när ett lag leder med uddamålet och det som är i underläge spelar ut sin plan B i jakten på en kvittering.

Jag tyckte ändå att Sverige lyckades trycka bort norskorna från de allra farligaste ytorna. Och det var ju när annars utmärkta Hedvig Lindahl:s fumlade med Elise Thorsnes skott som Norge var riktigt nära kvittering. Hegerbergs vänsterskott och Isabell Herlovsen:s inspel var också farliga, men båda gångerna tvingades norskorna bort från målet.

Jag har som bekant i perioder varit mycket kritisk mot Sundhage. Men i dag förtjänar hon beröm. Personligen hade jag alla dagar i veckan bytt in mer bollsäkra Fridolina Rolfö i stället för Pauline Hammarlund, men i övrigt finns det inte mycket att kritisera. Att stärka upp försvaret centralt med Emma Berglund på slutet var exempelvis ett smart drag.

I den andra matchen vann Nederländerna med 4–3 mot Schweiz. Det innebär att mycket talar för att Sverige får en ren gruppfinal mot värdnationen nästa onsdag. Klart är i alla fall att vi kommer att ha kvar chansen till gruppseger till sista omgången.

Personligen känner jag nu att det mycket väl kan gå vägen, och att vårt lag nu är storfavorit till att vinna gruppen. En uppdaterad uppskattning av lagens chanser till OS-spel blir:

Sverige 50 procent
Nederländerna 40 procent
Schweiz 7 procent
Norge 3 procent

Oj, vilken svensk drömstart

1–0 i tredje minuten – en bättre start kunde vi inte ha fått. Det var ett perfekt inlägg från Magdalena Ericsson och en lysande löpning av formstarka målskytten Lisa Dahlkvist. Däremot kan inte de norska mittbackarna vara nöjda med sitt jobb.

Även om både Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg är precis så bra som jag förväntat kändes det svenska laget ändå hyfsat stabilt i drygt 25 minuter. Sedan följde några darriga minuter där Hedvig Lindahl gjorde två fina parader. Sedan var det tryggare igen på slutet.

Efter 45 minuter har jag 3–2 i målchanser till Norge, men vi leder. Och precis lika farliga som de norska forwardsen är, lika darrigt känns det norska försvaret. Det kommer att bli en högintressant andra halvlek.

I den andra matchen står det 1–1 sedan Fabienne Humm givit Schweiz ledningen och Manon Melis kvitterat på straff.

* Tidigare i dag har Australien tagit ett litet kliv mot OS genom att vinna med 9–0 mot Vietnam. Samtidigt blev det 1–1 både mellan Japan och Sydkorea och mellan Kina och Nordkorea. Drömläge för The Matildas där alltså.

Och just nu drömläge för Sverige i Rotterdam…

Den stora guiden till Europas OS-kval

Vi närmar oss det europeiska OS-kvalet med stormsteg. På onsdag startar det med svensk ödesmatch direkt.

Många ser det här som något Sverige bara skall klara av. Men så enkelt är det ju inte. Vårt nya lagbygge och spelsystem är helt oprövat mot starkt motstånd – och alla våra tre motståndare är på frammarsch. Så det här har förutsättningar att bli en riktig rysare.

Men innan jag ger mig in på detaljerna tänkte jag bara lägga in en liten parentes om att även om vi bryr oss om det i Sverige verkar det här kvalet inte var något Uefa lägger någon vikt vid. Det går nämligen inte med mindre än två dygn till avspark att hitta kvalet på Uefas hemsida. Matcherna finns inte med bland onsdagens liverapportering. Uselt.

Tillbaka till det sportsliga. Senast jag uppskattade chanserna i kvalet såg jag Norge som favorit med 30 procents chans att få spela OS. Sverige och Schweiz delade andraplatsen på 25 procent vardera medan jag ansåg Nederländerna ha minst chans, 20 procent.

Som synes är grundtipset att det kommer att bli otroligt jämnt. Nu har det gått tre månader sedan det inlägget och vi vet vilka spelare som kommer att vara med i kvalet. Vi har även sett tre av de fyra lagen ge färska formbesked. Och faktum är att jag tycker att det har blivit ännu mer ovisst efter det.

Här är min stora guide till det europeiska OS-kvalet. Trevlig läsning.

Förutsättningar:
Europa har tre platser i damernas OS-turnering. VM 2015 fungerade som europeiskt kval. Där var England bästa europeiska lag, men eftersom Storbritannien har valt att inte ställa upp i OS-fotbollen går de utan räkning. Fyran Tyskland och Frankrike, som åkte ut i kvartsfinal, var näst bästa och tredje bästa europeiska lag. De är således klara för Rio. Den tredje och sista platsen fördelas mellan de fyra lag som åkte ut i åttondelsfinal – alltså Sverige, Norge, Schweiz och Nederländerna. De möts i ett gruppspel i enkelmöten – gruppsegrare går till OS.

Spelprogram:
2 mars 19.30: Sverige–Norge i Rotterdam och Holland–Schweiz i Den Haag.
5 mars 19.30: Sverige–Schweiz och Holland–Norge, båda i Rotterdam.
9 mars 19.30: Holland–Sverige och Schweiz–Norge, båda i Rotterdam.

Regler:
Skulle två eller flera lag hamna på samma poäng skiljs de enligt:
1) Inbördes möte
2) Målskillnad
3) Flest gjorda mål
4) Fair-play-kvot
5) Uefa-ranking

Och när är lite info om alla lagen:

NORGE
Världsrankning: 10
Chans att nå OS: 28 procent
Statistik mot Sverige
Totalt: 50 matcher – 21 norska segrar, 18 svenska och 11 oavgjorda – totalt 85–82 till Norge.
I tävlingsmatcher (VM/EM/OS): 10 matcher – tre svenska segrar, sju norska varav en efter förlängning – totalt 23–18 till Norge.
Senaste tre möten med Sverige:
* 2013, norsk seger efter straffar, 7–6 i La Manga – 2–2 full tid.
* 2013, svensk seger med 2–1 i Linköping.
* 2015, svensk seger med 3–2 i La Manga.

Kommentar: Historiskt sett har Norge oftast varit lite bättre än Sverige. Norskorna har vunnit ett OS-guld 2000, ett VM-guld 1995 och två EM-guld 1987 och 1993, medan vi saknar OS-medalj, som bäst har ett VM-silver 2003 och i EM har vi ett guld mot Norges två.

Dessutom har det blivit norsk seger i sju av de åtta senaste inbördes mästerskapsmatcherna. Norge har alltså varit ett spöke för Sverige. Den senaste svenska segern i en riktig tävlingsmatch mot Norge var i EM-semifinal 1995 – med Pia Sundhage som mittback i det svenska laget.

När jag rabblar all den här faktan skall man minnas att den norska storhetstiden tog slut för knappt tio år sedan och sedan hade laget en rejäl svacka. Nu har man börjat bygga ett nytt lag. Det tog sig till EM-final 2013 – där man brände två straffar mot Tyskland. I fjolårets VM laget ännu starkare ut. Man kryssade mot Tyskland i gruppspelet, trots att Even Pellerud vilade ett par ordinarie spelare.

Och i åttondelsfinalen var Fotballjentene spelmässigt bättre än England. Ett vådaskott från Lucy Bronze sköt dock ut norskorna ur turneringen – och fixade så att vi i Sverige får en andra chans att nå OS.

Jämför man Norges VM-trupp med den som åker till OS-kvalet finns stora likheter. Skillnaderna är att målvakten Ingrid Hjelmseth (skada) och rutinerade mittfältaren Solveig Gulbrandsen (slutat) saknas medan Ingvild Stensland och Caroline Graham Hansen tillkommer.

Framför allt Graham Hansen är ett jättetillskott. Hon har visat superform i Wolfsburg och kommer att lyfta det här laget. Sett till utespelarna är Norge bättre nu än de var i fjol. Frågetecknen finns på målvaktssidan. Bakom Hjelmseth har Norge tre riktigt orutinerade målvakter.

Ansvaret kommer nu att läggas på Cecilie Fiskerstrand – en 19-åring med sex A-landskamper på meritlistan. För mig är hon ett oskrivet kort. Se förresten en intervju med henne här.

I övrigt har Norge bytt förbundskapten sedan VM. Nye Roger Finfjord har rört om lite i laget och låtit den tidigare forwarden Elise Thorsnes spela vänsterback i de senaste landskamperna – 6–0 mot Rumänien och 0–1 mot Frankrike. På centralt mittfält har man funnit tidigare backarna Trine Rönning och Maren Mjelde.

Offensivt kommer Norge att kunna luta sig mot de båda 95:orna Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg. Lyonforwarden är en personlig favorit. Ofta kan man göra intstruktionsfilmer på hennes rörelsemönster inne i straffområdet. Hegerberg har skaffat sig överlägsna ledningar i skytteligorna både i Champions Leagues (åtta mål) och i D1 Feminine (26 mål).

Norge är alltså min favorit till att ta OS-platsen. Men efter att Hjelmseth petats på grund av sin rehabilitering minskade favoritskapet en aning.

SVERIGE
Världsrankning: 8
Chans att nå OS: 27 procent

Kommentar: Först en liten tillbakablick. Sverige är ett av tre lag som spelat i alla OS hittills. De andra två lagen, USA och Brasilien, håller sviten vid liv. Förhoppningsvis gör även Sverige det.

Men det finns orosmoment. Under Pia Sundhage har inte Sverige på fyra försök vunnit en tävlingsmatch mot något land på världsrankningens topp tio. Det är hög tid att fixa den saken på onsdag.
Däremot har Sundhages Sverige bra tävlingsstatistik mot lag rankade på platserna 11–20. Där har det inte blivit någon förlust. Här är listan på alla matcherna mot lag på topp 20:

Danmark (h), rankat 13, EM-slutspel 2013 1–1
Italien (h), 12, EM-slutspel 2013 3–1
Island (h), 15, EM-slutspel 2013 4–0
Tyskland (h), 2, EM-slutspel 0–1
Skottland (b), 19, EM-kval 2014 3–1 20, Skottland (h), EM-kval 2014 2–0
USA (n), 2, VM-slutspel 2015 0–0
Australien (n), 10, VM-slutspel 2015 1–1
Tyskland (n), 1, VM-slutspel 2015 1–4

Det om historien. Sedan den där 4–1-förlusten mot Tyskland i Ottawa har Sundhage byggt om sitt lag på flera sätt. Nu är spelsystemet 4-3-3. I backlinjen är det Linda Sembrant som kompletterar Nilla Fischer – ett fysiskt starkt och spelskickligt mittlås. Dock finns frågetecken för hur de klarar sig mot kvicka motståndare. På mittfältet har Lisa Dahlkvist en nyckelroll, vilket är bra – hon är i toppform. Däremot finns frågetecken för hur Emilia Appelqvist klarar sig mot toppmotstånd. Dessutom måste Caroline Seger visa att hon vågar spela framåt, inte bara hålla i bollen.

På forwardssidan är spelskickliga Kosovare Asllani borta, i stället väljer Sundhage att spela med tre djupledslöpande forwards. Där får Olivia Schough en viktig roll. Hon har sett lovande ut mot svagt motstånd, nu är det upp till bevis mot riktiga klasslag.

Laget har sett lovande ut under hösten och vintern, men som sagt – nyheterna har inte testats mot något lag på den nivå som väntar i OS-kvalet. Sverige tar alltså med sig massor av frågetecken in i kvalet.

Inför kvalet har Sundhage nästan som ett mantra pratat om att hon måste rulla på spelare i kvalet, hon menar att ingen orkar spela tre matcher på så kort tid. Det där har jag i tidigare inlägg tyckt varit en överreaktion. Spelschemat i kvalet är ju inte tätare än vad det brukar vara på mästerskap.

OS-kvalet avgörs ju med tre matcher på åtta dagar. I själva OS brukar det vara match var tredje dag – alltså ett tätare schema. Och i EM 2013 spelade Sverige fem matcher på 14 dagar. Både i OS och EM klarade huvuddelen av spelarna av att starta i alla matcher.

Men visst, en skillnad här är i och för sig att laget nu haft kortare uppladdningstid än vanligt. Exempelvis spelade Nilla Fischer, Linda Sembrant och Sofia Jakobsson 90 minuter i sina klubblag i går och Caroline Seger 90 minuter i lördags. Så det är kanske klokt att rulla mer än vanligt.

Det är bara att hoppas att Sundhage har fingertoppskänsla i valet av spelare mot olika motstånd. För det är ju inte bara OS-platsen som står på spel, det här ett ödeskval för Sundhage själv. Missar landslaget OS bör hon ställa sin plats till förfogande.

Personligen var jag för ett tag sedan mycket skeptisk till att Sverige skulle kunna klara det här kvalet. Jag har blivit allt mer positiv den senaste tiden, inte minst för att jag har sett att Fridolina Rolfö är i toppform. Hon kan komma in från bänken och bli ett utropstecken i det här kvalet. Dessutom känns det som att Lotta Schelin har bättre självförtroende igen.

Så nu tror jag att OS är fullt möjligt, men mycket avgörs på onsdag. Sverige måste ta poäng mot Norge – annars kan vi glömma Rio.

NEDERLÄNDERNA
Världsrankning: 12
Chans att nå OS: 24 procent
Statistik mot Sverige
Totalt: 18 matcher – tio svenska segrar, fyra holländska samt fyra oavgjorda – totalt 31–12 till Sverige.
I tävlingsmatcher (VM/EM/OS): 6 matcher – två svenska segrar, två holländska och två oavgjorda – totalt 6–4 till Sverige.
Senaste tre möten med Sverige:
* 2005, svensk seger med 2–0 i Trelleborg.
* 2012, svensk seger med 2–1 i Göteborg.
* 2015, svensk seger med 2–1 i Toronto.

Kommentar: Holland, eller Nederländerna som man numera skall skriva, har fördelen av hemmaplan i kvalet. Det är en stor fördel, för Nederländerna har haft femsiffriga publiksiffror på många av sina senaste hemmamatcher.

För ett halvår sedan hade jag satt Nederländerna klart sist i gruppen. Men laget har haft en spännande utveckling i höst. Låt vara att man inte spelar några kvalmatcher eftersom man även står som värd för nästa års EM-slutspel.

I stället har man träningsspelat mot toppnationer – och resultaten har varit sensationella. Sedan VM, där man åkte ut mot Japan i åttondelen, har Nederländerna vunnit borta mot Frankrike, hemma mot Japan och två matcher mot Danmark i Turkiet.

Det nederländska laget är alltså inne i en positiv trend. Och man har en riktigt stark offensiv, framför allt i kontringarna. För det går fort med Manon Melis och Lieke Martens som ytterforwards på varsin sida om måldrottningen Vivianne Miedema och med Danielle van de Donk i andravåg.

En nyckelspelare är mittfältaren Sherida Spitse som skall slå långpassningarna ut mot de snabba kantspelarna. Spelarna i backlinjen känns inte lika vassa som de i den främre linjen. Framför allt tar man ofta ganska stora risker i uppspelsfasen, vilket gör att man riskerar åka på kontringar.

Nederländerna har alltså hemmaplan och en positiv trend. De har absolut chansen i det här kvalet, men känslan är ändå att de kommer att få svårt att hålla uppe nivån i tre matcher på så kort tid.

SCHWEIZ
Världsrankning: 20
Chans att nå OS: 21 procent
Statistik mot Sverige
Totalt: 11 matcher – 10 svenska segrar, en schweizisk – totalt 39–6 till Sverige
I tävlingsmatcher (VM/EM/OS): 4 matcher – fyra svenska segrar och 17–0.
Senaste tre möten med Sverige:
* 2004, svensk seger med 2–0 i Solthum, Schweiz
* 2012, svensk seger med 3–0 i Växjö
* 2015, schweizisk seger med 3–1 i Eskilstuna

Kommentar: Schweiz har på kort tid tagit jättekliv från ett halvdant lag till ett gäng av hög klass. Truppen består av inte mindre än 14 spelare som håller till i tysk fotboll. Sju av dem spelar i de tre toppklubbarna. Totalt sett har alltså Schweiz fler spelare i Europas fem bästa klubbar än Sverige, 7–4.

Inte mindre än fyra schweiziska spelare fanns med i Wolfsburgs startelva i helgen. Bland dem märktes affischnamnen Ramona Bachmann och Lara Dickenmann. Känslan är att framför allt Bachmann måste spela på sin absoluta toppnivå om Schweiz skall kunna nå OS.

I VM var det schweiziska laget ojämnt. Det var dock lagets allra första erfarenhet på så hög nivå. Nu vet spelarna vad det handlar om, vilket bör vara positivt för laget. Efter VM gick Schweiz som tåget i EM-kvalet. Det har blivit fyra raka segrar och 20–2 i målskillnad.

Schweiz valde att åka på läger i januari och har inte spelat någon landskamp den senaste tiden. Därmed har vi inte fått något riktigt formbesked från laget.

Jag räknar inte bort Schweiz – Ramona Bachmann kan sänka vilket lag som helst. De kommer inte att gå poänglöst genom kvalet, men känslan är ändå att de kommer att få svårt att nå hela vägen och ta OS-platsen.

Australien närmar sig världstoppen med stormsteg

Oj vilken start det blev på det asiatiska OS-kvalet. Oj, vilken match Australien gjorde. Man vann med 3–1 mot Japan i Japan – i en fantastiskt bra damfotbollsmatch. Det var verkligen grymt hög kvalitet på spelet.

The Matildas hade aldrig tidigare vunnit mot japanskorna på bortaplan. I dag hände det – och det var fullt rättvist. Jag hade i och för sig 8–5 i målchanser till Japan, men det kändes ändå som att Australien hade bra kontroll på matchen från det snygga 1–0-målet i 26:e minuten. Njut av det underbara inlägget från Katrina Gorry när du kollar länken.

Sedan hade man i och för sig tur vid 2–0. Domaren bröt ett japanskt uppspel med en nick och satte Lisa De Vanna i perfekt position. Jag tror knappt tidigare jag har sett en domare nicka. Att det dessutom blir andraassist på nicken…

Men kolla även hur snyggt målskytten Michelle Heyman löper. Världsklass.

Faktum är att det var världsklass på hela Australiens insats. Laget var bra i VM och känns ännu bättre nu. Man har en mängd bolltrygga spelare som kan hålla i och sänka tempot. Dessutom har man grym fart framåt när man ställer om. De spelar verkligen den fotboll Pia Sundhage drömmer om att Sverige skall kunna spela.

Men för tillfället ligger Australien en bra bit före Sverige. Faktum är att jag känner att det här australiska laget, som fortfarande är ganska ungt, kan bli en seriös kandidat till VM-guldet i Frankrike 2019. Jag menar inte som utmanare, utan som ett lag som åker till VM som en av tre–fyra riktigt tunga favoriter. Så mycket potential finns det i det här laget.

Tyvärr håller AFC:s rapportering från OS-kvalet inte direkt VM-klass, så jag har inte sett någon slutsiffra på bollinnehavet. Men efter 60 minuter var det 51–49 till Japan. Australien åkte alltså till Japan och höll jämna steg med det bollsäkra hemmalaget i bollinnehav. Bara det är lite av en bragd.

För Japan var det här förstås en chock. Jag såg matchen på en japansk stream och utan att förstå ett ord fattade jag att Norio Sasaki, Aya Miyama och målskytten Yuki Ogimi var rejält bekymrade i intervjuerna efteråt. Även studioexperten Homare Sawa såg bekymrad ut. Japanskorna saknade ju nämligen den där spetsen som krävs i sådana här matcher.

Nu blir resten av det här OS-kvalet ännu mer intressant än jag kunnat ana på förhand. I de andra matcherna vann Kina med 2–0 mot Vietnam. Det var en framgång för vietnameserna, för samma lag spelade 8–0 i en träningsmatch för en dryg månad sedan.

Och i det koreanska derbyt blev det som jag hade på känn, alltså oavgjort. Sydkorea ledde i paus och Nordkorea kvitterade till slutresultatet 1–1 i den andra halvleken.

På onsdag fortsätter kvalet, bland annat med två hyperintressanta matcher 11.35. Då spelar Japan måstematch mot Sydkorea samtidigt som Kina ställs mot Nordkorea.

Guide till Asiens OS-kval

På onsdag inleds det nervkittlande OS-kvalet för svensk del. Men redan i dag drar ett minst lika jämnt och ovisst kval i gång – det asiatiska.

Det är ganska grymma förutsättningar, med fem matcher på tio dagar för fem starka lag och en slagpåse. Kvalet spelas i Japan och det är två OS-platser som ligger i potten. Det som gör kvalet extra grymt är att lagen bara får ha 20 spelare i sina trupper – i det europeiska kvalet är det tre matcher och 23-mannatrupper.

Redan i dag 11.35 svensk tid spelas en riktig godbit, nämligen Japan–Australien – alltså en repris på sommarens VM-kvartsfinal. Då vann Japan med 1–0 och japanskorna räknas förstås som favoriter nu också, framför allt med tanke på att de spelar på hemmaplan. Här är en länk till matchen.

I dag spelar också Kina–Vietnam (8.35) och Sydkorea–Nordkorea (11.35). Här är min syn på de sex kvallagen:

Japan
Världsranking: 4
Chans att nå OS: 80 procent

Kommentar: Har spelat final i de tre senaste stora, världsomspännande mästerskapen och har hemmaplan i kvalet. Klart att Japan är stora favoriter i den här gruppen.

Förbundskapten Norio Sasaki är en mycket erfaren taktiker som inte lämnat något åt slumpen. I vinter har två av de största guldhjältinnorna från 2011, målvakten Ayumi Kaihori och superstjärnan Homare Sawa lagt av. Trots det mönstrar Sasaki en rutinerad och mycket namnkunnig trupp. Mycket i spelet kretsar kring passningsskickliga mittfältaren Aya Miyama.

I sommarens VM tyckte jag att Japan saknade lite spets. Där kommer mycket av ansvaret att hamna på Yuki Ogimi:s axlar. Hon har ärvt tröja nummer 10 från Sawa – och hon skall göra målen. Kanske kan Ogimi växa med ansvaret, men personligen tycker jag att hon stod på sin topp vid London-OS 2012. Sedan dess har Ogimi sakta men säkert tappat i kvalitet.

Trots det skall Nadeshiko – som Japans landslag kallas – bara vara topp två i det här kvalet. Allt annat vore förstås en jättemissräkning för de vice världs- och olympiamästarinnorna.

Nordkorea 
Världsranking: 6
Chans att nå OS: 40 procent

Kommentar: Årets Nordkorea är ett mer hemligt lag än vanligt. Till följd av dopningsskandalen i VM 2011 var ju Nordkorea avstängt från Asiatiska mästerskapen 2014 och från VM 2015. Därmed har det här laget inte visat upp sig speciellt mycket på den internationella scenen.

Men 2011 var VM-truppen mycket ung, och vid fjolårets Östasiatiska mästerskap fick Nordkorea delta – och vann. Visst matchade Japan ett yngre lag i det mästerskapet, och ställde helt över sina Europa- och USA-proffs. Men laget var ändå starkt och även Australien hade en namnkunnig grupp på plats.

Nordkorea är alltså en mycket farlig kandidat till att ta en av OS-platserna. Personligen har jag inte sett dem sedan 2011, men rapporter säger att speluppläggaren Wi Jong Sim och tekniska lagkaptenen Ra Un Sim är de som skall göra det i offensiven.

Med tanke på att Nordkorea spelar så få landskamper är det alltså otroligt svårt att bedöma lagets styrka. De är andrarankade i Asien, men jag håller dem ändå på förhand som något svagare än ett allt vassare Australien. Men nordkoreanskorna har knipit Asiens ena OS-plats både till Peking och London. Räkna med andra ord inte bort laget.

Australien
Världsranking: 9
Chans att nå OS: 45 procent

Kommentar: The Matildas var ju ett av sommarens stora utropstecken i VM. Som Eric Hilmersson på GP sa till mig när han såg dem mot USA:

”De spelar precis som Pia Sundhage vill att Sverige skall spela”

Så är det. Man har fart och fläkt på kanterna med Caitlin Foord, Steph Catley och Lisa De Vanna och passningsskickliga spelare centralt i Emily van Egmond och Katrina Gorry. Däremot saknar man skadade trion Samantha Kerr, Larissa Crummer och Aivi Luik. Den sistnämnda sträckte baklåret på plats i Japan och tvingades lämna truppen i allra sista stund.

Hennes plats togs av 15-åriga supertalangen Ellie Carpenter. Det skall bli intressant att se hur mycket speltid hon får. Gissningsvis spelar hon bara mot Vietnam, men man vet ju inte.

Hursomhelst. Hittar laget tillbaka till VM-spelet känns det som att man bör kunna kunna ta en OS-plats. Jag gillar hur The Matildas spelar och både hoppas på laget och håller det som andrahandsfavorit i kvalet. Men jag slänger samtidigt in en rejäl brasklapp, Australien har missat de två senaste OS-turneringarna och det kan komma in nerver i spelet.

Apropå Australien meddelades häromdagen att Sverigebekanta skyttedrottningen Kate Gill avslutar sin fotbollskarriär. Hon fick inget sagoslut, utan hon petades som bekant i sista stund ur fjolårets VM-trupp.

Kina
Världsranking: 17
Chans att nå OS: 30 procent

Kommentar: Kvalets stora outsider. Kina var extremt välorganiserat och starkt redan i VM, där man tog sig till kvartsfinal och gav USA en rejäl match. Sedan dess har Kina bytt förbundskapten – och blivit ännu bättre.

Nu sitter tidigare franske kaptenen Bruno Bini vid rodret – och framgångarna fortsätter. Bini har bara förlorat en av nio matcher på posten. Och i Abby Wambach:s avskedsmatch fick ju Kina en liten revansch för VM-kvartsfinalen. Binis lag blev det första på över tolv år att vinna mot USA i USA.

Fast allt har inte varit frid och fröjd under Bini. Succémålvakten i VM, Wang Fei har nyligen tackat för sig i landslaget. Officiellt hette det hälsoskäl, men spekulationer finns om en konflikt med Bini. I truppen saknas också duktiga yttermittfältaren Wang Lisi.

Målvaktsfrågan är alltså ett frågetecken i truppen. Utöver det känns Kina som en riktigt farlig outsider i det här kvalet. Laget är mycket svårt att skapa målchanser på och man har ett par duktiga offensiva spelare.

Dock har man otur med lottningen. Att möta svaga Vietnam i första matchen är inget bra. De lag som har Vietnam mitt inne i kvalet och där får chans att vila spelare har bättre utgångsläge.

På förhand är Kina därför bara fyra i min ranking. Men det är så jämnt mellan tvåan och fyran i det här kvalet att jag inte skulle bli förvånad om kinesiskorna spelar OS-fotboll igen i höst. Varningsflaggan är alltså hissad.

Sydkorea
Världsranking: 18
Chans att nå OS: 5 procent

Kommentar: Chelseastjärnan Ji So-Yun och hennes lagkamrater kommer säkert att stå för någon skalp i det här kvalet. Sydkorea är nämligen ett högst dugligt lag, med alltfler utlandsproffs. Utöver Ji har man Cho So-Hyun i Inac Kobe och Jeon Ga-Eul i Western New York Flash. I enstaka matcher kan Sydkorea ställa till det för vilket lag som helst.

Men truppen är totalt sett ganska tunn och i ett sådant här tufft kval räcker det inte med att ha sju–åtta högklassiga spelare. Sydkorea känns på förhand som given gruppfemma. Laget är klasser bättre än Vietnam, men borde inte hålla i längden. En gissning är att de gör ett ok kval och får med sig fem poäng. Sin första OS-turnering får laget dock vänta på ytterligare i några år.

I dagens (avspark 11.35) premiärmatch mot Nordkorea lär dock sydkoreanskorna vara beredda att offra rätt mycket. Känns som en tänkbar kryssmatch.

Vietnam
Världsranking: 29
Chans att nå OS: 0 procent

Kommentar: Ett profillöst lag som bara är med som utfyllnad i den här turneringen. Skulle de lyckas ta någon poäng är det en skräll. Given gruppsexa.

USA-Kanada, Piteå, Hurtig och lite till

USA vann finalen i det Nordamerikanska OS-kvalet med 2–0 mot Kanada. Amerikanskorna var det klart bättre laget och jag räknade till 9–1 (4–0) i målchanser. Målen gjordes av Lindsey Horan och Tobin Heath och går att se här:

Jag satt och tittade på matchen och trots USA:s överlägsenhet tycker jag att Kanadas förbundskapten John Herdman kan vara minst lika nöjd med utfallet som USA:s Jill Ellis. Herdman tog nämligen chansen att testa djupet i sin trupp mot bästa möjliga motstånd, medan Ellis spelade med bästa möjliga lag. Enligt uppgifter (via twitter) från journalister på plats i Houston kastade Herdman upp sin medalj på läktaren efteråt.

Från start vilade han spelare som Erin McLeod, Sophie Schmidt, Diana Matheson och Christine Sinclair. Han valde också att starta med Melissa Tancredi istället för stjärnskottet Deanne Rose. Herdman såg alltså matchen mer som ett test än som en final.

De första 15–20 minuterna imponerade Kanada med hög press och bra passningsspel. USA hade så långt inget anfallsspel, men amerikanskorna är numera hyperstabila i defensiven och släppte inte heller till några målchanser.

När Kanada inte längre orkade hålla den höga pressen tappade Kanada kommandot – och tålamodet. De slutade att passa runt bollen och började i stället slå långbollar på chans. Det passade USA utmärkt och de sista 70 minuterna var det klasskillnad.

Men. Och det är ett ganska stort men. Många av USA:s målchanser berodde på att den före detta Piteå- och Örebromålvakten Stephanie Labbé kom helt fel i luftrummet. Gång på gång tog hon felbeslut på inlägg och hörnor, felbeslut som ledde till farliga målchanser. När Horan nickade in 1–0 var det minst fjärde gången Labbé hamnade helt snett på ett inlägg.

Visst har det även hänt att Erin McLeod har kommit fel i luftrummet, men hon har ändå en betydligt större säkerhet i det spelet. Så med McLeod i målet tror jag att USA hade fått kämpa betydligt mycket hårdare för att få hål på Kanada. Och då kunde testet med att släppa in trion Matheson, Schmidt och Sinclair sista halvtimman kunnat bli en succé.

Ett längre klipp från matchen finns här nedan. På det kan man se flera av Labbés felbeslut:

På klippet kan man också se att mycket talar för att Mallory Pugh är en startspelare för USA i OS. 17-åringen har grym bollbehandling och ett härligt spelsinne. Även om hon väger lite lätt i det fysiska spelet känns det som att det blir svårt att flytta på henne nu. Pugh känns förresten som ett lysande exempel på hur nästa generations damfotbollsspelare kommer att se ut.

I övrigt i USA imponerades jag återigen av Becky Sauerbrunn. Det var så tydligt att Kanada satte Tancredi på att styra över USA:s uppspel från Sauerbrunn till Julie Johnston. Nästan varje gång Sauerbrunn fick en öppning att sköta uppspelen hände något konstruktivt. Däremot ligger Johnstons precision i passningsspelet på en klart sämre nivå. Jag gissar att många lag som möter USA framöver kommer att vilja styra sitt försvarsspel så att Johnston har bollen så mycket som möjligt.

Det om den matchen. I övrigt de senaste dagarna har Piteå spelat 0–0 i England, mot Chelsea. Jag har inte hittat så mycket skrivet om matchen, men här är i alla fall en länk till PT.

I svenska cupen vann skadedrabbade Umeå säkert med 3–0 borta mot Sirius. I den länkade artikeln från UIK:s hemsida kan man läsa om en ny spelidé. Vad den går ut på har jag inte sett några uppgifter om, men det blir allt lite intressant att följa. Det skulle också vara intressant att få någon prognos på när Lina Hurtig kan vara tillbaka. Det är 4,5 månader sedan nyheten om hennes stressfraktur kom. Då uppfattade jag det som att hon skulle kunna spela i OS-kvalet, men det kan vi nog glömma nu. Någon som hört något i frågan?

För Umeå väntar nu kvartsfinal mot vinnaren i kvällens intressanta möte mellan Kif Örebro och Eskilstuna.

När det gäller cupen såg jag att det går att se Göteborg–Linköping i sin helhet på klippet nedan. Vill man bara se målen kommer de enligt följande:

0–1 Tove Almqvist (Stina Blackstenius) efter 14.55
0–2 Självmål efter 28.50
0–3 Blackstenius (Emma Lennartsson) efter 1,04.40

Cajsa Andersson:s kanonräddning inträffar för övrigt efter 23.15.

I Tyskland vann Frankfurt klassikermötet med Potsdam med 4–3. Höjdpunkter finns på den här länken. Rosengårdstränaren Jack Majgaard Jensen var på plats, och blev tydligen inte skrämd av det kommande motståndet i Champions Leauge.

Frankfurt är ny serietvåa, man tog in två poäng på Bayern München i tabelltoppen. Bayerns ledning är dock fortfarande betryggande tio poäng stor.

I Frankrike blev Sofia Jakobsson enda svenska målskytt i helgen, i en omgång där alla de tre topplagen vann. Lotta Schelin spelade första 45 när Lyon vann derbyt mot St Etienne med 3–0. Schelin klev av mållös, däremot gjorde Ada Stolsmo Hegerberg det tredje målet. Norskan fortsätter att ha en betryggande ledning i skytteligan. Hon är nu uppe i 26 mål. Ny som ensam tvåa är PSG:s Cristiane på 15, ett fler än trean Schelin.

För PSG vilade Caroline Seger med en fotskada, fast det verkar inte värre än att hon skall vara tillbaka kommande helg. Cristianes mål från helgen är för övrigt sevärt, se det här:

I Italien hade Lisa Ek omskrivet Sverigebesök från Sandarna lag C när Fiorentina föll med 4–1 hemma mot Brescia. Frågan är om inte gulddrömmarna är körda för Eks lag i och med det nederlaget.

Slutligen skall det väljas ny Fifaordförande på fredag. Två kvinnor finns med bland de 207 som har rösträtt. Här är en länk till en intressant intervju (på norska) med den ena av kvinnorna, Sierra Leones Isha Johansen. Det är en högst läsvärd artikel.