Kategoriarkiv: Pia Sundhage

Marta, men inte Sinclair – hur gick det till?

Publicerad den av
2

Min vinnare av Ballon d’Or, Kanadas storstjärna Christine Sinclair klarade inte gallringen. De tre kandidater som återstår är Alex Morgan, Abby Wambach och Marta, och jag börjar undra över juryns kompetens.

Vad har Marta gjort för att förtjäna nomineringen? Är det för hennes spel i OS? Eller har alla världens förbundskaptener och landslagslagkaptener varit på Tyresövallen och kollat in hennes insatser i damallsvenskan?

Nej, tyvärr känns det som att Marta nästan uteslutande tagit plats i finaltrion på grund av gamla meriter. Och det är tråkigt.
Minst lika tråkigt är att inte Sinclair är med – hon som blev skyttedrottning i OS, och som bar outsidern Kanada till en oväntad bronsmedalj.

Nu hoppas jag Morgan tar priset. Fast hon blir nog trea…

I tränarklassen är Pia Sundhage med bland de tre finalisterna. Hon känns som storfavorit till att även vinna priset.

Sundhage satt för övrigt på plats på läktaren till Erdgas Sportpark i Halle i eftermiddags när Europas två högst rankade landslag, Tyskland och Frankrike, spelade 1–1 i en träningslandskamp. Se höjdpunkter från matchen här.

Jag hann bara se småbitar av matchen, men uppfattade det som ganska jämnt. Tyskorna tog ledningen tidigt, när Celia Okoyino da Mbabi spelade fram Wolfsburgs Verena Faisst. Fransyskorna kvitterade när Nadine Angerer gjorde ett tveksamt ingripande på en hörna från Luisa Necib. Bollen hamnade hos högerbacken Corine Franco, som blev 1–1-skytt för andra matchen i rad. Franco kvitterade ju även i finalen av inofficiella klubblags-VM i helgen.

I den andra halvleken hade Tyskland tre kanonlägen att avgöra. Två gånger var det Bianca Schmidt som var framme, och en gång Simone Laudehr. Schmidt sköt dock utanför båda gångerna, och Laudehrs skott räddades snyggt av Sarah Bouhaddi. Frankrikes bästa segerchans var ett ribbskott från Marie-Laure Delie.

Lagen formerades så här:Tyskland: Angerer – Schmidt, Annike Krahn, Saskia Bartusiak (Josephine Henning, 46),  Babett Peter – Linda Bresonik (Viola Odebrecht, 46), Lena Goessling (Nadine Kessler, 87), Laudehr, Faisst (Melanie Behringer, 46) – Anja Mittag (Martina Müller, 70) och Okoyino da Mbabi (Lena Lotzen, 64).

Frankrike: Bouhaddi – Franco (Julie Soyer, 81), Wendie Renard, Laura Georges, Jessica Houara – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis (Camille Catala, 74), Necib, Eugenie Le Sommer – Delie.

Intressant att det tyska laget är väldigt Wolfsburginfluerat, medan det franska laget även den här gången ställdes upp utan Sonia Bompastor. Vi lär nog inte få se vänsterbacken i EM-slutspelet nästa år.

Aya Miyama vandrar av

Aya Miyama

* Utanför Europa korades i dag Aya Miyama till Asiens bästa spelare. Det kändes som ett korrekt val, när Yuki Ogimi inte kunde väljas. Ogimi var nominerad, men kunde inte närvara vid ceremonin. Och bara närvarande kan få priset.

Det var en rätt dålig lottning

Publicerad den av
Svara

Oron i rubrikfrågan på mitt förra inlägg var obefogad. Malmö var klart för nästa års WCL.
För skulle Göteborg vinna årets upplaga får Sverige tre platser nästa år, precis som Tyskland hade tre platser (Duisburg, Potsdam och Bayern München) säsongen 09/10. Det hade varit något.

Men nu är det inte mycket som talar för att Göteborg skall vinna årets upplaga. Gårdagens lottning blev ju inte av någon önskekaraktär för de svenska lagen.
Jag vet att jag skrev att det bästa för svensk damfotboll hade varit att ett lag lottades mot Lyon i kvartsfinal, helst Göteborg. Men det handlade bara om att få maximalt fokus på damfotbollen. Det viktigaste i mitt upplägg var att ett svenskt lag fick öppen väg mot finalen – och så blev det ju inte alls.

Tvärtom är lottningen med Lyon–Malmö och Juvisy–Göteborg på ena finalhalvan, och Arsenal–Torres och Wolfsburg–Rossiyanka på den andra, riktigt dålig ur svensk synvinkel.
Visst lär det bli härligt fokus på Malmös kvartsfinal, men chansen att vi får ett svenskt lag i final känns obefintlig. För inte nog med att man skall besegra Lyon i dubbelmöte, man skall göra det i mars eller april – när de svenska lagen är i uppbyggnadsperiod medan den franska ligan är i full gång.

Eftersom jag själv inte kommenterat lottningen förrän nu är det lite som att kasta tegelsten i växthus när jag ifrågasätter andra mediers bevakning. Men jag känner att jag har giltiga skäl för mitt dröjsmål i form av en knäoperation.

Men medan framför allt Radiosporten, men även SVT, i går hade riktigt bra inslag om lottningen så sätter Göteborgs-Posten någon form av bottenrekord i dag. De har i och för sig en notis om lottningen (i överkant på bilden nedan), men de har behållit TT-rubriken ”Malmö mot Schelins Lyon i CL-kvart”. Och att Göteborg har ett eget lag kvar i turneringen nämns bara med en mening i förbifarten. Usel lokaljournalistik.

GP i dag

Däremot ger GP mer plats till en annan nyhet kring damfotbollen, nämligen det att Pia Sundhage vill ha landslagsspelarna under 100 dagar nästa år. På ett ställe står det att hon vill få loss spelarna 100 dagar inför EM, men då mästerskapet börjar på årets dag nummer 191 känns det inte rimligt. Det måste vara 100 dagar totalt under året. Eller?

Hur som helst upprör det här klubbarna. Och jag förstår dem. Men jag förstår även Sundhage. Hon är van från USA vid att ha tillgång till spelarna ofta och länge. Och visst lär EM-resultaten bli bättre om landslaget får rejält med tid för gemensam uppladdning.
Samtidigt är det förbundet som betalar spelarnas löner i USA. I Sverige är det klubbarna som betalar.
Och det är ju inte konstigt om Malmö och Göteborg vill ha maximal tillgång till sina landslagsspelare inför kvartsfinalerna av WCL. Även här blir ju lagen som mest konkurrenskraftiga om de får så mycket förberedelsetid som möjligt. Och som sagt, det är klubbarna som betalar.

Men nu lär det alltså inte bli så jättemycket finputsning för klubbarna. Algarve cup spelas nämligen 6–13 mars, och bara en vecka senare är det kvartsfinal i WCL. Fast det upplägget stör ju trots allt de flesta nationerna. För nästan alla framstående landslag spelar ju antingen i Alvarve eller på Cypern där i början av mars.

Det finns förstås anledning att återkomma med tips av kvartsfinalerna när de närmar sig. Nu är det så mycket som är osäkert med de svenska lagens trupper att det inte är någon idé att lägga ner någon större tid på ett tips.
Men kortfattat hade jag i nuläget satt följande odds: Lyon–Malmö 95–5 och Juvisy–Göteborg 53–47. I det senare fallet får fransyskorna tipset mer för att de är mitt i sin säsong när matcherna spelas än för att de för tillfället känns som ett klart bättre lag än Göteborg. Men som sagt, mycket kan komma att ändras innan avspark.

* Apropå USA och deras landslag så spelar de i natt (04.00) mot Irland. Det känns som en match där det skulle kunna bli väldigt många mål.

* Färre mål blir det säkert i morgondagens riktiga prestigemöte. Klockan 15.15 möts nämligen Europas två bästa lag för tillfället, Tyskland och Frankrike. Det blir en skön förfäktning inför nästa års EM-slutspel i Sverige.

* I damallsvenskan är dagens hetaste nyhet att Kristianstad vinner dragkampen om Sirius jättetalang Marija Banusic. Bra jobbat av KDFF, som fortsätter att flytta fram sina positioner.
För Piteå har det däremot varit jobbiga dagar. Först meddelade skyttedrottningen Jennifer Nobis att hon lägger av. Sedan kom uppgifter om att Piteå också ser ut att tappa Faith Ikidi. Stämmer det så står klubbledningen inför en utmaning att få ihop ett lika slagkraftigt lag till nästa säsong.

* TSG 1899 Hoffenheim är ett lag som fixar rubriker. De har fått många under året för att Birgit Prinz har gjort ett par inhopp i laget.
Att laget från lilla Sinsheim någon timmes bilresa söder om Frankfurt visar allvar i sin satsning mot Frauen-Bundesliga visas av att man nu värvar japanska landslagsspelaren och jättetalangen Mana Iwabuchi från NTV Beleza.
Iwabuchi är kanske mest känd för att hon blev utnämnd till bästa spelare i F17-VM redan som 15-åring. Nu är hon 19 år och har redan varit med och tagit VM-guld och OS-silver. I OS-finalen hade hon chansen att kvittera på slutet, men Hope Solo gjorde som bekant en kanonräddning på Iwabuchis friläge.

Hoffenheim ligger för övrigt i nuläget tvåa i den södra division II-serien. På söndag är det dock seriefinal, borta mot ettan FC Köln.

Lindahls engagemang har inte smittat – ännu

Publicerad den av
Svara

Det är tydligt att det är väldigt svårt att sälja in damfotboll, både i media och till sponsorer.

Den senaste tiden har dock sporten fått ett uppsving i Sverige – i varje fall i media. Jag tänker dels på Pia Sundhage:s inmarsch i landslaget, som höjt temperaturen kring laget rejält. Jag tänker dels på Kosovare Asllani:s flytt till Paris, som genererat en mängd artiklar om våra båda Frankrikeproffs.

Det är värt att fundera över varför Asllani blev så väldigt mycket hetare när hon lämnade ett svenskt topplag – Kristianstad – för ett franskt.

Varför blir spelarna mer attraktiva när de hamnar utomlands?

För så är det. Och det gäller inte bara damfotbollen, utan även i högsta grad herrfotbollen.

Tidigare har jag tyckt att damfotbollen varit usel på att åka snålskjuts på sina utlandsproffs. Det har blivit lite bättre i vinter, men inte bra nog. För hur många allmänt fotbollsintresserade kan tala om vilka två Tysklandsproffs vi har – och vilka klubbar de representerar?

I dag är det en vecka kvar av den crowdfundingkampanj som Hedvig Lindahl driver för damfotboll.com.
Jag måste säga att jag är mycket imponerad över den energi med vilken Lindahl gått in i kampanjen. Hon har legat på folk på, och sökt olika kanaler för att få reklam för arbetet. Det är så man måste jobba för att nå resultat. Engagerat – och oförtrutet.

Tyvärr har Lindahls engagemang ännu inte smittat alla tänkbara välgörare. För med en vecka kvar av kampanjen har man ”bara” fått in 35750 kronor av de 100000 som man hoppats på. Men vem vet, det kanske lossnar de närmaste dagarna?

Hegerberg och Kessler har varit helgens stora spelare

Publicerad den av
2

Ada Stolsmo Hegerberg missade de sista tre eller fyra omgångarna av toppserien, och tappade samtidigt den seger i skytteligan som såg ut att vara som gjord för henne.

I dag fick den 17-åriga skyttedrottningen dock gruvlig revansch. Hegerberg gjorde nämligen ett tvättäkta hattrick i den norska cupfinalen – och sköt därmed hem pokalen till sitt Stabaek.
Hegerberg gjorde 1–0, 2–0 och 3–0 mot Röa. Samtliga målen i den första halvleken. En annan 17-åring – Caroline Graham Hansen – gjorde enda målet i den andra halvleken. Stabaek vann alltså med förkrossande 4–0. Grattis.

Se målen, och ytterligare några höjdpunkter på det här klippet.

Jag har skrivit om de båda 17-åringarna flera gånger förr. Och gör det alltså nu igen. Det finns gott om anledningar till att de dyker upp så ofta. En är att Hansen i dag prisades som toppseriens bästa spelare, och Hegerberg fick pris som årets komet.
Det skulle förvåna mig om vi inte får se båda i EM-slutspelet nästa år. Det är Hansen som är spelgeniet, och Hegerberg som är måltjuven. Som synes på klippet ovan är Hansen inblandad i förarbetet till de två första målen.

Klippet är det jag sett av den norska cupfinalen. Utöver det har jag faktiskt bara sett Ada Stolsmo Hegerberg på tv i F20-VM i höstas.
Där gjorde hon ingen megasuccé, men jag tyckte ändå att man såg ett rörelsemönster som verkar riktigt lovande. Hon är kvick, smart och på rätt ställen i straffområdet – alltså allt som krävs för att bli en sylvass straffområdesspelare av ett slag man sällan ser inom damfotbollen. Kul.

Mindre kul är att bara 2453 åskådare såg matchen på Lilleströms hemmaplan Åråsen. Det är den sämsta publiksiffran på en norsk cupfinal sedan 1990.

* Från Hegerberg till en annan duktig straffområdesspelare – Wolfsburgs lagkapten Nadine Kessler. Hon gjorde båda målen när hennes lag vände 0–1 till seger i gårdagens tyska seriefinal. Därmed har Turbine Potsdam förlorat två ligamatcher i höst. Båda gångerna har det blivit 2–1, och båda gångerna har segermålen kommit långt in på övertid.

Till skillnad från den norska cupfinalen har jag sett den tyska seriefinalen. Och även om det dröjde till minut 94 innan Kessler nickade in segermålet så var Wolfsburgs seger helt i sin ordning. Det var egentligen spel mot ett mål från första till sista minut.
Turbine Potsdam hade närmast 100-procentig utdelning. Skotska Lisa Evans gjorde nämligen mål på gästernas enda riktiga målchans.

Wolfsburg hade däremot mängder av lägen. De var så överlägsna så att Potsdams svenska spelare, Antonia Göransson, oftast mer var ytterback än mittfältare. När Göransson under perioder ställdes mot Ungerns blivande världsstjärna Zsanett Jakabfi så avslöjades svenskans defensiva brister.
Jag ger dock Göransson totalt sett ett godkänt betyg för matchen. Men det är godkänt med viss tvekan. Skall hon bli en ordinarie kantspelare i landslaget måste hon förbättra defensiven.

Hos Potsdam var det amerikanskorna Alyssa Naeher och Alex Singer som glänste. Naeher räddade en straff, och gjorde ytterligare ett antal världsklassparader. Jag har sett Potsdam många gånger nu, och tycker alltid att Naeher är lysande. Hon hade sannolikt varit förstemålvakt i alla landslag i världen – utan USA:s.
Under Pia Sundhage har Naeher bara varit femtealternativet. Hope Solo, Nicole Barnhart, Jill Loyden och Ashlyn Harris har gått före. USA har verkligen en uppsjö fantastiska målvakter.

Inte heller Alex Singer är nära någon landslagsplats. Men som markeringsback har den före detta Dalsjöforskaptenen få övermän – heter det så även om kvinnor? Singer är snabb, aggressiv och har dessutom en kondition som få fotbollstjejer kan mäta sig med. Således passar hon perfekt in i Potsdam, som ju utövar extrem man-man-markering i sitt försvarsspel.

Det blev mycket Potsdam här. Men det var ju Wolfsburg som vann. Och det är Wolfsburg som är värt en jättehyllning. För vilket fantastiskt lagbygge det här är.

Och jag menar verkligen lag.

För Wolfsburg är inte som Tyresö eller Frankfurt, där man värvat en mängd stjärnor och försöker göra ett lag av dem. Wolfsburg är elva hårt arbetande spelare, som tillsammans lyfter till högsta världsnivå.
För tillfället ser jag dem som största utmanaren till Lyon om Champions Leaguepokalen. För i nuläget har tränare Ralf Kellermann verkligen fått ihop pusslet.

Att dra ner landslagsmittfältaren Lena Goessling som mittback är ett genidrag, som säkert även förbundskapten kommer att få nytta av i nästa års EM-slutspel. Goessling är nämligen fantastisk i mittförsvaret. Dels kommer hennes känsliga vänsterfot till god användning i uppspelen. Dels är hon ett svårmarkerat hot när hon gång på gång följer med upp i anfallen.

Trots att Goessling missade straff, ser jag henne som matchens lirare. Men Wolfsburgs lag är alltså väldigt välbyggt. På centralt mittfält samlar spelskickliga Viola Odebrecht upp, medan Nadine Kessler hela tiden står för offensiva löpningar. Och 169 centimeter Kessler har dessutom en lysande tajming i luftspelet – vilket gör att hon alltid ett hot vid inlägg.
Och inlägg av hög kvalitet har man en hel hög spelare som kan slå. Jag tänker främst på Goessling, Jakabfi, Verena Faisst, Luisa Wensing och Anna Blässe.
När inläggen kommer finns det fler bra måltavlor än Kessler. För Alexandra Popp och Conny Pohlers är ju högklassiga straffområdesspelare.

Nu har jag snart gått igenom hela laget. Och det var ju det – Wolfsburg är ett fantastiskt bra lag. Det hade varit kul att se dem med den nuvarande toppform ta sig an Lyon. Det skulle bli en match det hade slagit gnistor om.

Höjdpunkter från seriefinalen ser du på den här länken. Vill du se hela matchen finns en länk här.

* Så en kort sväng till Australien. Där fick Tom Sermanni sämsta möjliga avslutning på sin tid som förbundskapten. The Matildas föll nämligen med 2–1 mot Kina i natt. Ett resultat som innebär att Australien missar nästa års slutspel i Östasiatiska mästerskapen.
Att det Australien som spelade kvartsfinal i VM i fjol inte ens går till slutspel säger en del om klassen på damfotbollen i östra Asien.

Medan landslaget är och kvalar så pågår spelet i W-league. Där hade Petra Larsson (som spelade hela matchen) ett skott i ribban när Melbourne Victory föll med 3–2 borta mot Brisbane Roar. Det var en dramatisk match, där Brisbane gjorde 2–1 i minut 86. Sedan kvitterade Melbourne i 92:a innan Ashley Spina avgjorde i 95:e.

* Slutligen till Italien, där svensklaget Bardolino Verona i dag vann med 4–0 borta mot Perugia. Både Maria Karlsson och Stephanie Öhrström spelade hela matchen. Öhrström utnämndes ju till förra säsongens bästa målvakt i ligan. Min italienska är usel, men jag tror att det här är ett klipp från den gala där hon fick ta emot priset.

Sundhage är stenhård

Publicerad den av
1

Jag tyckte att jag var hård mot Lotta Schelin och Kosovare Asllani efter seriefinalen i Frankrike i går. Men jag är inte i närheten av lika hård som Pia Sundhage.

Det är tydligt att vår nya förbundskapten tänker utmana sina spelare att träna mer och hårdare än någonsin förr. För i sina kommentarer är Sundhage skoningslös.

Hon var hård i det SVT-klipp jag länkade till i går. Och se den här artikeln i dagens Expressen. Där pratar Lotta Schelin om bra form, medan Sundhage är besviken på att Schelin är inblandad i för få målchanser.

Det är en oerhört offensiv taktik Sundhage använder sig av. Och jag tycker att den är bra. För hon sätter en stenhård, positiv press på sina spelare från början. De måste prestera.

Det skall bli väldigt kul att se vart det här slutar.

Sundhage jobbar hårt på att bygga Schelins stjärnroll

Publicerad den av
Svara

Jag vet inte om jag kanske var för hård mot Lotta Schelin i mitt förra inlägg. Men jag har höga förväntningar på Lyonstjärnan.

Jag hoppas att hon skall hålla den höga klass hon höll under VM i fjol, och som hon i stort sett lyckades bibehålla under hela den efterföljande hösten. Då strålade det om henne, och det kändes farligt i princip varje gång Schelin fick bollen rättvänd.

Den nivån behöver hon nå i nästa års EM-slutspel – om det skall bli den svenska succé som alla hoppas på.
Det vet Pia Sundhage. Därför betonar vår nya förbundskapten hela tiden hur viktigt det är att Schelin kan spela storstjärnerollen. Senast poängterade Sundhage det i en intervju i Expressen i dag.

Sundhage säger där om stjärnornas betydelse:

”Det har knappt funnits några fotbollslag som vinner utan stjärnor.”

Och om Schelin:

”Faktum är att jag nämner henne vid namn offentligt ett antal gånger, vi pratade om hur det känns och vilket ansvar som ligger på henne själv. …
Det är en sak att jag pratar om stjärnor, det måste landa i henne också. Nu är hon en av två lagkaptener, det gillar hon. Lagkaptensbindeln tillsammans med Seger, det var ett smartare drag än jag hade räknat med faktiskt.”

Och efter att ha kollat igenom det här klippet med höjdpunkter noterar jag att Schelin var inblandad i en del under den period av andra halvlek i dag där jag tittade som mest sporadiskt. Hon hade bland annat ett par fina inlägg, som kunde ha resulterat.

Och hon gjorde förstås en bra prestation att ens få träff på Camile Abily:s skott (?) i den första halvleken.

Men, trots att Schelin faktiskt var inblandad i en del så hade hon inte ett enda riktigt farligt avslut. Den slumpartade styrningen av Abilys skott var farligast. Och den var ju egentligen inte speciellt farlig.
Så visst, hon var kanske inte blek som jag skrev i förra inlägget. Men inte heller så glödhet som man hoppas att hon kommer att vara i juli.

Om bilden av Schelin förändrades något av kollen av höjdpunkterna, så är bilden av Kosovare Asllani:s veka insats desto mer cementerad.
Det här SVT-klippet är inte speciellt smickarande för Kosse. Framför allt inte intervjun där Sundhage tycker att PSG-forwarden behöver förbättra sin teknik.

Slutligen är jag än mer säker på att straffen var felaktigt dömd. Sabrina Delannoy har ingen som helst avsikt att ta med hands. Hon försöker ju till och med komma undan från bollen.

28 i truppen – men var är Hurtig och Rolfö?

Publicerad den av
6

Pia Sundhage har just tagit ut en 28 spelare stor landslagstrupp för nästa veckas träningsläger på Bosön. Här motiverar hon sina val.

Vid en genomläsning av truppen saknar jag ett par unga talanger. För det är ju i sådana här sammanhang som Sundhage har sin stora chans att öppna dörren på glänt för de som knackar på underifrån. Och visst är Amanda Ilestedt, Olivia Schough och Malin Diaz uttagna, vilket är kul. Fast i min värld är det ett rätt, och två fel. Ilestedt känns tveklöst redo för landslaget. Den uttagningen är alltså helt korrekt.

Amanda Ilestedt

Däremot ifrågasätter jag Schough och Diaz. När det gäller Diaz är det i och för sig på svaga grunder, för jag har bara sett henne på tv mot Tyresö och Malmö under hösten. Men där visade hon ingen landslagsklass. Inte ens nära. Tvärtom skrev jag i det här inlägget om att Diaz fortfarande spelar juniorfotboll.

Schough har kvaliteter, men är i nuläget långt ifrån någon A-landslagsspelare. Hon har ju fått kämpa rejält för sin speltid i Göteborg under året, och faktum är att hon bara spelat en enda hel allsvensk match i år. I övriga har hon blivit in- eller utbytt.

Jag har skrivit det förr, men upprepar gärna att de två unga talanger som jag tycker borde stå näst på tur för en landslagschans – efter Ilestedt och Elin Rubensson – är Lina Hurtig och Fridolina Rolfö.

Men när de inte får plats bland de 33 bästa spelarna nu så känns deras chanser att slå sig in i nästa års EM-trupp försvinnande små. Synd.

Jag skriver 33, eftersom det saknas fem självskrivna spelare. Jag tänker på skadade kvartetten Hedvig Lindahl, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant och Therese Sjögran, samt på Lotta Schelin som missar lägret för att hon skall spela inofficiella klubblags-VM i Japan.

Utöver Diaz, Schough och Ilestedt finns ett annat helt nytt namn med i truppen. Det är 29-åriga Carina Holmberg från Sunnanå, som utsågs till norrettans bästa spelare i år. Henne har jag ingen bild av, så huruvida den uttagningen är rätt eller fel får andra bedöma.

Som en markering i marginalen noteras att Nilla Fischer är uttagen som mittfältare. Det kan ju bara vara en felskrivning, men jag fick nog känslan av att Sundhage tänker att försöka spela in Fischer i mittförsvaret.

Jessica Samuelsson

Slutligen är nygamla Jessica Samuelsson också uttagen. Jag vet att många håller henne högt. Men jag är inte lika översvallande positiv. För att klara en ytterbacksuppgift på internationell nivå räcker det inte med att göra ett par offensiva framstötar. I de stora matcherna måste man göra rätt defensiva avvägningar. Där är jag tveksam till om Samuelsson är redo. Men å andra sidan är ju det här rätt sammanhang att lära sig. Så i en trupp av den här storleken förtjänar hon sin plats.

Här är hela truppen till lägret som hålls 22–26 november:
Målvakter:
Sofia Lundgren, Kristin Hammarström och Carola Söberg.

Backar:
Emma Berglund, Amanda Ilestedt, Emmelie Konradsson, Sara Larsson, Malin Levenstad, Lina Nilsson, Jessica Samuelsson, Stina Segerström, Annica Svensson och Sara Thunebro.

Mittfältare och forwards:
Johanna Almgren, Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Antonia Göransson, Marie Hammarström, Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Malin Diaz Pettersson, Carina Holmberg, Olivia Schough, Madelaine Edlund, Jessica Landström, Susanne Moberg och Elin Rubensson.

Vägen mot EM-final ligger öppen

Publicerad den av
1

EM-lottningen är klar. Och även om det kanske inte blev total jackpot, så är det verkligen inte långt ifrån. Inte alls.
För gruppen är överkomlig, och som grädde på moset ser alla huvudkonkurrenter ut att hamna på behörigt avstånd i slutspelsträdet.

Gruppen först. Där fick vi Italien, Danmark och Finland. Italien var det på pappret enklaste alternativet av de seedade lagen. Och Finland känns som ett av de allra svagaste lagen i det här slutspelet. Två bra motståndare.
Det närmaste en nit vi kom var Danmark, som är på uppgång igen. Fast man kan ju inte få allt…

Men totalt sett var det här en kanonlottning. För vid en analys av lottningen känns det som att hela upplägget är som gjort för en svensk finalplats. Klarar Pia Sundhage:s lag bara av att motsvara favorittrycket och bli etta eller tvåa i gruppen är den röda mattan mot Friends Arena utrullad.
Och jag tror att Sverige tar gruppsegern, medan Italien och Danmark gör upp om andraplatsen.

Här är hela lottningen, grupp för grupp:

Grupp A:
Sverige, Italien, Danmark och Finland.

Grupp B:
Tyskland, Norge, Holland och Island.

Grupp C:
Frankrike, England, Ryssland och Spanien.

Grupp B känns jämnast och tuffast. Tyskland är dock i särklass i Europa, och kommer garanterat att ta hem gruppsegern. Fisken för övriga tre lag är att de snor poäng av varandra, vilket gör att det kan bli så att bara två lag avancerar härifrån.

I grupp C borde det stå mellan England och Frankrike. England har vunnit sina grupper i både VM och OS (som Storbritannien), och får mitt tips just nu. Fast det tipset kan förstås ändras framöver, sett till dagsform. Hur som helst får de andra två lagen i gruppen se till att hålla nere siffrorna i sina möten med topplagen, för att sedan hoppas att tre poäng räcker för att bli en av de två bästa treorna.

Sverige spelar på följande sätt i gruppspelet:
10 juli: Sverige–Danmark i Göteborg
13 juli: Sverige–Finland i Göteborg
16 juli: Sverige–Italien i Halmstad

Slutspelsträdet ser ut så här:
Övre halvan:
A1–B3/C3
A2–B2
Undre halvan:
B1–C2
C1–B3/A3

Jag tippar således att kvartsfinalerna kommer att spelas enligt följande:
Sverige–Holland
Italien–Norge
Tyskland–Frankrike
England–Danmark

Som synes talar väldigt mycket för att Tyskland, Frankrike och England hamnar på den undre halvan. Den här lottningen blev så bra för värdnationen att man förstår om det börjar spridas konspirationsteorier i resten av Europa om att det var uppgjort…

Sermanni – ett bra val

Publicerad den av
Svara

Det blev ingen överraskning. Pia Sundhage ersätts som förbundskapten för USA av en av de mest förhandstippade kandidaterna – skotten Tom Sermanni.

Nyheten presenterades tidigare i dag av USA:s fotbollsförbund. Sermanni har de senaste åren lett Australiens landslag.
Jag träffade honom i fjol, inför VM-kvartsfinalen mellan Sverige och Australien. Och intrycket var rakt igenom gott – Sermanni är verkligen en väldigt trevlig man. Han har dessutom gjort väldigt fina resultat i Australien.

Han lämnar nämligen ett väldigt utvecklingsbart lag. Minns att The Matildas var i USA för en dryg månad sedan med en trupp med tio tonåringar, och gav ändå de olympiska mästarinnorna gott motstånd i två raka matcher.
Sermanni har visat att han är bra på att bygga lag. Så USA lär bli att räkna med både i VM i Kanada 2015 och i OS i Rio de Janeiro året efter.

Sawa före Ogimi – hur tänker juryn där?

Publicerad den av
4

I dag presenterades listan över de tio nominerade spelarna till Ballon d’Or – priset till världens bästa fotbollsspelare.

Av de tio jag trodde skulle bli nominerade härom veckan kom sex med. Bort föll Hope Solo, Wendie Renard, Celia Okoyino da Mbabi och Yuki Ogimi. Tillkommit har Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Homare Sawa och Miho Fukumoto.

Carli Lloyd trixar

Carli Lloyd trixar

I sådana här priser prioriteras avgörande insatser i de stora mästerskapen närmast till hundra procent. Därför förstår jag att Lloyd finns med. Rapinoe känns däremot mer tveksam. Och nog borde Solo nominerats, med tanke på hennes avgörande insats i OS-finalen?
Att världstvåorna Tyskland inte har med någon spelare, trots att Okoyino da Mbabi gjort 17 mål i EM-kvalet, visar hur lite årets övriga verksamhet räknas.
De enda som nominerats för insatser utanför OS är Marta och Camille Abily. Fransyskan är med för att hon blev matchens lirare i Champions League-finalen, medan Martas nominering mest verkar bero på tidigare meriter.

Homare Sawa

Homare Sawa

Martas nominering är alltså högst tveksam. Fast den allra mest omotiverade nomineringen är utan tvekan den av Homare Sawa. Fjolårets vinnare var skadad hela våren, och hann aldrig komma i form till OS.
I stället bars ju det japanska laget där av Ogimi, som dessutom fortsatt att vara dominant i Frauen-Bundesliga i höst. När Sawa är med på Ogimis bekostnad tycker jag nästan att juryn odugligförklarar sig själv.

Här är alla kandidaterna:

* Alex Morgan
* Abby Wambach
* Megan Rapinoe
* Carli Lloyd
* Miho Fukumoto
* Homare Sawa
* Aya Miyama
* Christine Sinclair
* Marta
* Camille Abily

När det gäller kategorien årets coach finns som väntat inte Thomas Dennerby med bland de tio nominerade. Däremot är förstås Pia Sundhage med.

Hur skall vi kunna rå på Tyskland?

Publicerad den av
1

Fantastiska Dzsenifer Marozsan har just gjort två mål och ordnat 2–2 för Tyskland i den andra matchen av två mot USA.

Det allmänna intrycket är att det här var två lag som spelade fotboll på en väldigt mycket högre nivå än vad Sverige gjorde tidigare i dag. En väldigt mycket högre nivå.

Utöver de sista tio–tolv minuterna, då spelet var rätt hafsigt, så höll passningsspel, skarvningar, bollmottagningar och anfallsuppbyggnad – ja, allt – en mycket högre kvalitet än vad Sverige visade i mötet med Schweiz. Det trots att det spöregnade över Rentschler Field i Hartford, vilket gjorde underlaget halt och svårhanterat.
Man behöver inte ha ett speciellt tränat öga för att se att USA–Tyskland spelar på en annan nivå än Sverige.

Och att vi skall vara ikapp Tyskland till sommarens EM känns orimligt. Fast samtidigt: det är skillnad på att vara bättre totalt sett, och att slå dem i en enstaka match på hemmaplan.

Till dagens match. Den timme jag såg var tyskorna bättre än USA spelmässigt sett. Man skapade tillräckligt med chanser för att vinna. Marozsan, som kom in i halvtid, behövde bara drygt två minuter innan hon utnyttjade ett sanslöst grovt misstag från Christie Rampone, och iskallt rullade in 1–1. Se det här.

USA skapade inte mycket efter paus. Men Alex Morgan:s snabbhet gör att man aldrig kan räkna bort de olympiska mästarinnorna. Och det var just Morgan som sprang sig loss till vänster, och fixade 2–1-målet. Hon gjorde inte målet själv, utan spelade snett-inåt-bakåt, där Tobin Heath kom och bredsidade bollen i tomt mål. 2–1-målet ser du här.

Men det var alltså Marozsan som fick sista ordet. Hon vände upp utanför straffområdet, ryckte ifrån Rampone, och smällde in kvitteringen med en distinkt vänsterkanon. Ett riktigt snyggt mål, som finns att se på den här länken.

Tyskland kom återigen till spel utan Celia Okoyino da Mbabi. Men det finns så mycket talang i laget även utan deras skyttedrottning. Förbundskapten Silvia Neid har kommit långt i sin generationsväxling. Hon matchade exempelvis tre spelare från U20-VM-laget. Utöver Marozsan även Luisa Wensing och Lena Lotzen.

Känslan är att Tyskland har lika grym bredd i sin trupp som USA. Just nu ser jag inte hur vi skall kunna ha en chans att lyfta vårt landslag till Tysklands nivå. För det var så stor skillnad mellan de två matcherna jag sett i dag att man kunde tro att det var en allsvensk och en division II-match.

Men vi får väl hoppas att Pia Sundhage verkligen kan trolla…

Seger – men inte mycket till värdemätare

Publicerad den av
Svara

3–0 mot Schweiz efter mål av Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani och Antonia Göransson. Det var vad man kan förvänta sig av landslaget. Varken mer eller mindre.

För Schweiz av aktuell standard är ingen riktig värdemätare. Inte alls. Ett lag som nyligen förlorat mot Rumänien och Kazakstan måste vi slå med några måls marginal. Och det gjorde vi ju.

Hur skötte sig då de spelare som fick chansen?

Det är svårbedömt, eftersom motståndet var för dåligt. Vi måste bygga ett lag som kan stå upp när motståndaren heter Tyskland, England eller Frankrike. Alltså när man även tvingas spela försvarsspel. I dag var det 98 procent anfallsspel.
Och kvaliteten på anfallsuppbyggnaden var ibland en bra bit ifrån EM-klass. Mot de tre nämnda nationerna hade vi garanterat åkt på många livsfarliga kontringar. Och sannolikt ett par baklängesmål.

Men till spelarkritiken:

Sofia Lundgren var felfri i målet. Hon ställdes i och för sig inte på så många svåra prov. Men hon jobbade långt ut, och avstyrde anfallen på ett tidigt stadium.

Nilla Fischer gjorde en utmärkt insats i mittförsvaret. Själv har jag sett matchen från tv:n vilket gör att man inte får någon helhetsbild. Men en kollega på plats på Myresjöhus arena var imponerad både av hennes positionsspel och av hennes rörelseschema. Lovande.

På mittfältet gjorde Johanna Almgren en stabil insats, med bra kvalitet i passningsspelet.
På topp vann Asllani matchen i matchen mot Jakobsson om platsen bredvid Lotta Schelin.

Slutligen visade våra båda kaptener och tänkta stjärnor, Schelin och Caroline Seger, väl däremot inte den stjärnstatus som Pia Sundhage vill tillskriva dem. Framför allt vill man se mer glädje och självförtroende i Schelins ögon. I dag tyckte jag att jag mest såg osäkerhet.

Drömstart för Sundhage. Men sedan?

Publicerad den av
1

Pia Sundhage fick bästa möjliga start som svensk förbundskapten. Fint framspelad av Kosovare Asllani kunde Sofia Jakobsson ge Sverige ledningen redan efter 37 sekunder.

Men sedan?

Visst borde Sverige ha gjort något mer mål. Framför allt har Lotta Schelin haft två lägen som varit för bra för att missa båda.
Men totalt sett tycker jag inte att det har varit speciellt bra från svensk sida. Tvärtom känns det som att bristen på bollvinnare periodvis är ganska tydlig. Minns att Schweiz förlorat mot både Rumänien och Kazakstan i höst. Det är inga styrkebesked.

Och schweiziskorna tillåts periodvis både vårda boll, och komma i halvfarliga framstötar. Såväl Lara Dickenmann som Ramona Bachmann har haft farliga inspel.
Även om Sofia Lundgren inte behövt göra några räddningar, så har det sett lite passivt ut bakåt för svensk del.
För som jag ser det borde vi kunna sno bollen lite oftare av schweiziskorna i deras uppbyggnadsfas, och ställa om i farliga kontringar. I den första halvleken har vi nästan uteslutande haft anfall mot samlat försvar.

Men det kanske blir bättre efter paus…

Fischer mittback i Sundhages premiärelva

Publicerad den av
4

Pia Sundhage har presenterat sin första startelva som svensk förbundskapten. Den innehåller oväntade namn i alla lagdelar.

Här är en snabbanalys lagdel för lagdel.

När det gäller målvaktsfrågan trodde jag på Kristin Hammarström, men det är ändå ingen skräll att valet fallit på Sofia Lundgren. Motiveringen ”bäst på träning” känns dock inte så bra. För är det någon roll där träning och match är annorlunda så är det målvaktens.

I backlinjen spelar Nilla Fischer mittback i stället för Sara Larsson. Det var oväntat.

På mittfältet får Johanna Almgren chansen till höger. Som boråsare känner jag Almgren väl, och unnar henne all framgång. Det hindrar inte att jag är förvånad över att hon får starta. Jag trodde faktiskt att hon till och med riskerade att ställas utanför truppen.
På den andra kanten spelar Kosovare Asllani. Även det känns konstigt, då ”Kosse” uttalat att hon trivs bäst centralt. Samt att Marie Hammarström faktiskt var Sveriges särklassiga poängdrottning i OS. Nu får Hammarström inte ens chansen på bänken. Känns konstigt.

Slutligen får Sofia Jakobsson chansen att starta bredvid Lotta Schelin på topp. Det är ju ingen skräll.

Men min uppfattning är ändå att Sundhage har valt ett alldeles för offensivt balanserat lag. Sju offensivt orienterade spelare, och bara tre defensivt, kan möjligen funka mot Schweiz. Men för att vinna titlar behövs det fler än tre spelare som kan agera bollvinnare.

Startelvan i sin helhet: Sofia Lundgren – Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Johanna Almgren, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani – Lotta Schelin, Sofia Jakobsson.

Avbytare: Kristin Hammarström, Annica Svensson, Sara Larsson, Antonia Göransson, Susanne Moberg, Emmelie Konradsson och Elin Rubensson.

Utanför matchtruppen står således Carola Söberg, Malin Levenstad, Stina Segerström, Marie Hammarström och Jessica Landström.

Kaptensvalen visar Sundhages riktning

Publicerad den av
2

Pia Sundhage har redan tagit ut sina lagkaptener. Det blir Caroline Seger och Lotta Schelin. Jag förstår tanken, och hoppas att den faller väl ut.

Men under OS visade inte duon Seger/Schelin att de är kaptensämnen. Jag tänker på att att de gick ut omgående efter kvartsfinalförlusten mot Frankrike och ville ha byte av både förbundskapten och spelsystem.
Jag vill ha kaptener som tar fullt ansvar på planen. För sig själva, och för laget. Kaptener som inte skyller ifrån sig efter slutsignalen, utan står rakryggat och svarar på alla frågor.

Jag har således frågetecken för våra nya lagkaptener. Och jag är inte ensam.

Men jag förstår Pia Sundhages tankegång. Hon vill att Schelin och Seger skall vara lagets stjärnor. Och då måste hon ge dem fullt förtroende från början. Genom att ge dem bindeln sätter hon också press på dem att verkligen ikläda sig rollen som spelarna som bär vårt landslag. Jag hoppas verkligen att Sundhages tanke funkar.