18.45 i dag spelas vinterns och vårens mest intressanta seriematch alla kategorier i damfotbollsvärlden, matchen som sannolikt avgör den fransk ligan, D1 Feminine. Då tar nämligen PSG emot Lyon i en ren seriefinal.
Inför avspark leder Lyon med tre poäng och 5–0. För såvitt jag inte har missat något är det inbördes möte som gäller i Frankrike och Lyon vann ju hemma med just 5–0. Alltså måste PSG vinna med minst 6–0 i dag för att gå upp i serieledning. Det kommer man förstås inte att göra.
Däremot skulle en PSG-seger i dag innebära att det sannolikt kommer att vara press på Lyon att vinna resten av ligamatcherna för att ta hem guldet. Då skulle det kunna bli en nagelbitare i sista omgången när PSG tar emot Juvisy och Lyon tar emot Montpellier.
Fast det givna tipset är att Lyon avgör ligan i kväll, trots att viktiga mittfältsmotorn Amandine Henry inte kommer att spela. Mitt tips att att Lotta Schelin:s lag vinner – och det med 3–1.
Det blir för övrigt intressant att se hur Lyontränaren Gerard Precheur ställer upp sin startelva, framför allt vilka två av Schelin, Elodie Thomis och Eugenie Le Sommer som spelar ihop med Ada Hegerberg i forwardslinjen. Le Sommer har haft lite skadeproblem, men verkar nu vara fullt tillgänglig igen.
För PSG borde både Lisa Dahlkvist och Caroline Seger ha startplatser på mittfältet, i varje fall sett till hur laget har matchats på sistone.
Den franska toppmatchen är förstås helgens stora höjdpunkt i damfotbollsvärlden. Eller, egentligen är det helgens enda höjdpunkt. För er som vill se matchen finns det en länk här och en länk till här. Någon av dem borde funka.
Det börjar närma sig OS-kval i Nordamerika. På onsdag drar det i gång med USA–Costa Rica och Mexiko–Puerto Rico. Och det händer dramatiska grejer, både i USA och i Mexiko. Och då tänker jag inte på att Abby Wambach har blivit Barbiedocka…
Det har varit lite oro mellan förbund och landslag sedan spelarna valde att bojkotta matchen mot Trinidad och Tobago på Hawaii i december eftersom spelarna inte ansåg att den konstgräsplan som skulle användas höll måttet.
Sedan dess har det varit lite ordväxlingar mellan förbund och landslagets representanter. Men inget dramatiskt – inte förrän i natt.
Den fråga som förbundet US Soccer har tagit till domstol gäller huruvida det finns ett gällande kollektivavtal mellan förbund och landslag. Det kollektivavtal som man menar gäller blev klart i mars 2013, men undertecknades aldrig av landslaget. Förbundet menar att det ändå gäller eftersom det finns ett så kallat ”memo of understanding” – vilket jag, som inte är juridiskt utbildad, skulle tolka ungefär som en gentlemannaöverenskommelse.
Från förbundets sida finns rädsla att landslagsspelarna skall gå ut i strejk och därmed äventyra i första hand fyrnationsturneringen mot Tyskland, Frankrike och England, men på sikt även OS. Landslagsspelarna kräver att få samma förutsättningar som herrlandslaget, vilket bland annat innebär att man slipper spela landskamper på konstgräs.
Som en parentes kan nämnas att Australiens landslag, The Matildas, strejkade i höstas mot ojämlikhet mellan herr- och damlandslag. Strejken ledde till att två matcher mot just USA ställdes in. I dagarna har Australiens regering blandat sig i frågan. I ett brev från idrottsminister Sussan Ley och Australiska sportkommissionen ASC:s ordförande John Wylie uppmanas fotbollsförbundet och cricketförbundet att inrätta och följa en könsneutral resepolicy – annars stryps statsfinansieringen. I brevet står bland annat:
”Det är 2016 och vi kan inte komma på något försvarbart skäl till att män och kvinnor ska resa i olika klasser eller bo på hotell med olika hög standard när de deltar i stora internationella idrottsevenemang.”
Intressant alltså att förbundet väljer att ta strid inför OS-kvalet, och skapa turbulens i leden – även om USA bör klara kvalet ganska lätt.
Intressant också att läsa delar av kollektivavtalet, som nu blivit offentligt. Där framgår bland annat att landslagsspelarna är tvungna att spela i NWSL under större delen av den fyraårsperiod som avtalet skulle täcka. Där framgår också bland annat vad spelarna tjänar på att spela i NWSL – vilket i år är 56000 dollar för de etablerade spelarna, alltså motsvarande 470 000 kronor i dagens växlingskurs.
Det här fallet har möjlighet att bli en följetong under året. Så det kommer säkert finnas anledning att återkomma till det.
* Men nu till Mexiko. Där gick Charlyn Corral, som spelade i alla Mexikos tre VM-matcher i fjol, nyligen ut och kritiserade förbundskaptenLeo Cuellar, som lett laget sedan 1998. Hon sa bland annat:
”Jag tycker att Cuellar har gjort mycket för mexikansk damfotboll, men nu behöver vi nya idéer.”
Som tack väljer Cuellar nu att peta Corral från OS-kvalet.
Det var oväntat eftersom den 24-åriga mexikanskan har visat fin form och leder skytteligan i den spanska ligan, där hon spelar för Levante. Corral har gjort tolv mål, lika många som Barcelonas Jennifer Hermoso.
Det är tydligt att Corral kopplar ihop petningen med sin kritik. På twitter skriver mexikanskan:
”Att bära Mexikos tröja är en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Men i dag blev det bekräftat att det inte finns någon yttrandefrihet i Mexikos damlandslag. … Större transparens och färre lögner.”
Det här har knappast förbättrat Mexikos möjligheter att nå OS. De behöver tillgång till alla spelare de kan få för att kunna rubba USA eller Kanada i kampen om Nordamerikas två platser i Brasilien.
För tillfället finns det lätt anledning att vara orolig för bevakningen av svensk damfotboll i allmänhet – och damallsvenskan i synnerhet. Jag tänker främst på att det inte finns något klart tv-avtal. Mer om det strax.
Först tänkte jag bara konstatera att det ju har blivit försämringar på de flesta områden när det gäller damfotbollsbevakningen. Tittar vi på bloggarna håller Spelare 12 fortfarande uppe tempot, vilket är kul. Personligen har jag tappat lite jämfört med hur aktiv jag var för ett par år sedan, framför allt när det gäller att provocera och väcka debatt.
Kul för Kif Örebro, men tråkigt för oss som gillat att läsa Nilssons vassa inlägg. Vi får se om någon annan kan kliva fram och ta över hans roll.
Den enda rena nyhetssajten kring damfotboll är ju damfotboll.com. De gör en del bra, men har också alldeles för många slätstrukna artiklar med intetsägande rubriker.
Och tyvärr är ju inte damfotboll.com alls med på banan när det gäller kritisk granskning av svensk damfotboll. I varje fall inte på sajten. Däremot är man vassare på twitter. Där tycker man periodvis till på ett riktigt bra sätt.
Jag skulle efterlysa mer av den tonen även på hemsidan, då hade jag gått in och läst fler artiklar mer noggrant. Nu är det lite för mycket hejaklacksjournalistik – om det inte handlar om yttre hot mot svensk damfotboll.
För övrigt verkar det periodvis vara virrigt värre hos damfotboll.com. Se bara skärmdumpen nedan på artikeln från uttagningen av den senaste landslagstruppen. Det är rätt många spelare som inte placerats på rätt positioner. Sådana grundläggande missar får i alla fall mig att tappa förtroende. Tråkigt.
Damfotboll.com presenterar landslagstruppen.
Det värsta för tillfället är dock inte att vi är få som skriver om damfotboll. Det är bristen på ett tv-avtal för damallsvenskan. Förra året var ju himmelriket för oss som är intresserade – vi kunde ju se precis varenda match på Tv4 Play Premium.
I år verkar det tyvärr inte bli så bra. Känslan är tyvärr att upplägget kommer att bli klart sämre, hur det än blir. Avtalet med Tv4 har löpt ut och enligt en artikel i Aftonbladet är kanalen inte med och förhandlar. Det verkar som att det är SVT som i första hand förhandlar med EFD om sändningsrättigheterna.
Men kommer SVT att visa alla matcher? Knappast va. Spontant är känslan att SVT:s starkaste förhandlingsargument är höga tittarsiffror på veckans match. Men frågan är vad de är beredda att betala. Risken är att de damallsvenska klubbarna kan få mindre EFD-pengar att röra sig med de närmaste åren. Det vore förstås högst olyckligt.
Av länkad artikel framgår att det finns möjlighet att flera olika parter är inblandade. Då kanske vi som är intresserade kan få se fler matcher. Men oron för att klubbarna kan få mindre intäkter känns ändå överhängande.
Jaja. Hoppas att jag har fel om tv-avtalet – utan att det ger klubbarna rejält med klirr i kassan och att vi som är intresserade får chansen att även fortsättningsvis se alla damallsvenska matcher.
Hoppas också att det dyker upp någon ny bloggare eller tyckare som vågar provocera och på så sätt berikar damfotbollsdebatten. För som det känns nu behöver den berikas.
När Skottland var i Göteborg och mötte Sverige med ett B-betonat landslag laddade mittfältsstjärnan Kim Little och mittbacken Jennifer Beattie för australiska W-leagues Grand Final.
Kim Little
Medan landslagskompisarna gjorde en slät figur spelade Little och Beattie guldroller i finalen mot Sydney FC för sitt Melbourne City FC.
Beattie stötte in 1–0 på retur på en egen nick. Assist till Little, som slog inlägget. 2–0 gjorde Little själv på en läckert placerad frispark. Kyah Simon reducerade på straff innan matchen punkterades genom sena Melbournemål från Beattie Goad och Lisa De Vanna. Och ja, jag har stavat rätt – Beattie kan både vara ett för- och efternamn.
Melbourne City FC blev alltså årets första mästarlag. Klubben gick alltså obesegrad igenom sin första säsong någonsin. Se förresten alla finalens fem mål på den här länken.
Nu skall de australiska landslagsspelarna ladda för det förestående OS-kvalet. Det kvalet känns minst lika tufft som det europeiska. Utöver Australien skall Japan, Kina, Nordkorea, Sydkorea och Vietnam göra upp om två OS-platser.
* I Italien spelades det svensk- och toppmöte. Det vann Lisa Ek och Fiorentina mot Stephanie Öhrström och Verona med 3–1. Resultatet innebar att Verona föll från första till fjärde plats, en poäng bakom serieledande Mozzanica. Fiorentina ligger trea, ett mål bakom serieledarna och med färre gjorda mål än tvåan Brescia.
Som synes på klippet nedan var Öhrström chanslös på alla tre målen. Däremot var Fiorentinas schweiziska landslagsmålvakt Gaelle Thalmann snett ute vid ett par tillfällen.
* I Frankrike var det cupomgång. Lyon vilade nästan hela sin startelva, inklusive Lotta Schelin, när man vann sin match med 11–0 mot Châtenoy. PSG var inte lika reservbetonat när man besegrade Lorient med 6–0, men laget vilade båda sina svenska spelare. Även Linda Sembrant vilade. Däremot spelade Sofia Jakobsson hela matchen när Montpellier vann med 5–1 Toulouse.
Enda svensklaget som förlorade var St Etienne. De föll med 1–0 mot andraligalaget Vendenheim.
* Slutligen till Nordamerika där OS-kvalet nu bara är åtta dagar borta. Natten mot nästa torsdag drar det i gång, och både USA och Kanada presenterade sina kvaltrupper i slutet av förra veckan.
Heather O’Reilly
Noterbart i USA:s trupp var att rutinerade spelare som Christie Rampone och Heather O’Reilly var petade. Däremot var 17-åriga Mallory Pugh med. Det här är en tydlig signal om att Jill Ellis nu tar chansen att fullt ut göra en generationsväxling.
Tom Sermanni försökte ju göra en sådan härom året, men då var de äldre spelarna så starka att det ledde till att han fick sparken. Nu har Abby Wambach med fler slutat och gjort plats för föryngringen.
I den 20 spelare stora truppen finns inte mindre än sju spelare som inte var med i guldlaget i VM. Det innebär alltså att tio regerande världsmästare saknas. De sju nya spelarna är utöver Pugh, Emily Sonnett, Jaelene Hinkle, Samantha Mewis, Crystal Dunn, Lindsey Horan och Stephanie McCaffrey.
I Kanadas trupp ingick flera Sverigebekanta spelare, som exempelvis tilltänkta Rosengårdsmålvakten Erin McLeod och fjolårets damallsvenska spelare Shelina Zadorsky och Josee Belanger.
I truppen fanns också flera framtidsspelare. Jessie Fleming fyller 18 i mars, men känns ju redan rutinerad. Hon har ju dock redan varit med ett tag i John Hermans trupp. I OS-kvaltruppen fanns även ett par unga spelare som jag inte hört talas om innan. Jag tänker på Gabrielle Carle, som också är född 1998 och fyllde 17 i december. Och på Deanne Rose som är född 1999. Där fanns också 95:or som VM-spelarna Kadeisha Buchanan och Ashley Lawrence samt nykomlingarna Rebecca Quinn och Nichelle Prince.
Det är ofta bra att vända och vrida på saker så att man får se dem från flera olika vinklar. Oftast ser man bara fotbollsmatcher från ett håll. Som tränare ser man dem dessutom nästan alltid från marknivå.
När man får chansen att se sitt lag ur en ny vinkel upptäcker man ofta saker man inte sett tidigare. Själv fick jag en stor aha-upplevelse kring det damlag i division 4 som jag tränar när jag häromåret hoppade in som målvakt i en träningsmatch.
När det gäller vårt landslag får vi i media chansen att se de landskamper som spelas på Gamla Ullevi från två olika håll. Pressläktaren ligger nämligen på motsatt sida från tv-sändningarnas huvudkamera.
Även på Prioritet Serneke Arena var pressläktare och tv-kamera placerade på olika sidor. Dessutom var pressläktaren ganska långt ut till höger på sin sida, så man fick mycket bättre överblick över den ena planhalvan än den andra.
Vart vill jag nu komma? Jo, jag har nu även sett Sverige–Skottland på tv, och det var delvis en annan match än den jag såg på plats i Göteborg. Min bild på plats var att den andra halvleken var spelmässigt bättre än den första. På tv:n tycker jag nog att halvlekarna var ganska jämna.
Jag såg nu efteråt att Pia Sundhage föredrog forwardsspelet i den första halvleken. Jag tycker nog ändå att det stundtals gick lite för fort, och att spelarna själva inte hängde med. Synintrycket från arenan var att vi fick bättre balans när Fridolina Rolfö kom in och höll i bollen. Å andra sidan satt jag så att jag kom närmare forwards i den andra halvleken än i den första, vilket kan ha påverkat min syn på matchen.
Sundhage är för övrigt sig lik i sina positiva analyser och kommentarer:
På plats uppfattade jag inte hur bra Jessica Samuelsson var i den första halvleken. Jag satt helt enkelt för långt bort. Däremot hade jag Magdalena Ericsson precis framför mig och noterade att hon gjorde en helt ok halvlek – även om hon missade några inlägg. Hon missade däremot inte många passningar.
Det var tydligt att Skottland kände det svenska laget utan och innan. Man låg mycket tajtare i försvaret på den svenska vänsterkanten än på högersidan, sannolikt med tanken att släppa fram Samuelsson som ju har vissa tekniska brister, och samtidigt låsa Ericsson. Kul dock att Samuelsson visade att hon kunde utnyttja de ytor hon fick på ett så bra sätt.
Enligt min räkning vann Sverige målchanserna med 14–0 (7–0). Vid två av chanserna från den första halvleken kom vi inte ens till avslut, men jag tycker att man bör räkna in situationer där det borde ha blivit straff. Och visst missade väl den finska domaren att Lotta Schelin borde haft två straffar?
När jag nu kollade om matchen på tv granskade jag de här 14 målchanserna närmare och kollade vilka som var inblandade i speluppbyggnaden och räknade ihop vilka spelare som var inblandade i mest. Här är resultatet:
På plats tyckte jag att Lisa Dahlkvist var klart bästa svenska spelare i matchen. Den uppfattningen står jag fast vid även efter att ha sett matchen på tv. Dahlkvist var för övrigt bra redan i VM och har hållit hög nivå varje gång jag sett henne sedan dess. Hon ger mittfältet en defensiv trygghet, vilket är otroligt viktigt.
För mig är Dahlkvist den mest givna spelaren på mitten, den klippa som mittfältet saknade i det gamla 4-1-3-2-spelet. Hon äger ytan framför backlinjen, vilket gör att mittförsvaret kan känna större trygghet. Jag såg att Expressens krönikör ifrågasatte Dahlkvist, men det måste väl bygga på gamla iakttagelser. Eller?
Bilden av att Sofia Jakobsson gjorde en bra första halvlek lever också kvar. Däremot växer alltså Jessica Samuelssons insats, men även Emilia Appelqvist:s. På plats tyckte jag knappt att Djurgårdenförvärvet uträttade någonting offensivt. På tv såg jag att hon hade flera fina genomskärare ut mot högerkanten.
På plats tyckte jag att Stina Blackstenius kändes kantig och valpig, medan Fridolina Rolfö spelade moget och effektivt. Den uppfattningen lever kvar, men det går inte att snacka bort att Blackstenius trots allt var inblandad i väldigt mycket positivt.
Lotta Schelin får godkänt. Hon hade positiva tendenser i spelet, hon gjorde ett mål – och borde alltså ha haft två straffar. Utöver ett offsidemål i början av den andra halvleken kom Schelins första och enda avslut i matchen – i en 68:e minuten. Antalet avslut är inte godkänt, men det är förstås lysande att hon gjorde mål när chansen kom.
Att målet var efterlängtat märkte jag på Schelins föräldrar, som satt precis framför mig. När långpassningen kom från Dahlkvist utbrast pappa Schelin:
”Nu du, Lotta.”
Själv tyckte Schelin att det var ”sjukt gott” att slå Skottland.
Schelin måste nog fortsätta vara effektiv, för det finns spelare som knackar på dörren, som Pauline Hammarlund. För mig är hon verkligen den stora överraskningen inom svensk damfotboll det senaste året. Kul att hon ser ut att ha konserverat form och självförtroende även över vintervilan.
Min blick inför matchen var bland annat riktad mot Seger och Schough. Båda var godkända, men tyvärr visade ingen av dem storspelet från höstens Danmarksmatch. Seger var inte alls lika direkt i sitt spel. Jag tyckte att Schough var pigg och intressant när hon tog över Segers mittfältsroll och fick komma mer rättvänd, men hon hade för få avslut som forward.
Något som däremot såg väldigt positivt ut var försvarsspelet. Man stängde ytorna centralt och lät inte skotskorna spela in i mitten. Faktum var ju att Skottland i princip inte kom någonstans alls. Låt vara att det var ett skotskt lag utan storstjärnan Kim Little samt mittbackarna Jennifer Beattie och Ifeoma Dieke. Men ändå, jag bokförde inte skotskorna för en enda riktig målchans – vilket förstås är ett bra betyg till det svenska försvarsspelet. Skottland hade i och för sig ett läge på slutet, men avslutet kom ur så långt håll att jag inte räknade in det.
Linda Sembrant och Nilla Fischer höll ihop mittförsvaret på ett bra sätt. I början reagerade jag över att Fischer var slarvig i sitt passningsspel och satte ett par bollar bakom medspelare, vilket bromsade upp spelet. Men Fischer skärpte snart upp passningsspelet och var totalt sett riktigt bra.
På en så liten arena som Prioritet Serneke får man en ganska bra överblick över vilka som sitter på läktaren, i varje fall på den sida man själv befinner sig. Där fanns förstås en mängd Göteborgsspelare, lnågra från Mallbacken, någon från Rosengård och Linköping och en Eskilstunadelegation.
En av de spelare som var med i Eskilstunadelegationen var Marija Banusic. I helgen visade hon landslagsklass när hon gjorde två mål i 2–2-matchen mot Göteborg. Det första målet håller mycket hög klass. Se själv:
När Pernille Harder passerade pressläktaren passade jag på att stoppa henne och fråga lite om Nederländerna, som Danmark ju mötte två gånger häromveckan.
Hon började med att säga att:
”Jag tror att Sverige kan klara dem.”
Sedan konstaterade Harder att det finns en stor likhet mellan Holland och Danmark i att båda lagen verkligen försöker sig på att spela sig ur precis varenda situation – något som går att utnyttja.
Däremot skiljer sig danskor och holländskor åt i offensiven. Medan Danmark för tillfället saknar ett effektivt djupledsspel är Holland hyperfarligt i djupled med Manon Melis, Vivianne Miedema, Lieke Martens och Danielle van de Donk.
Man får alltså inte släppa till kontringar mot Holland. Harder konstaterade också att en nyckel är att inte ge Sherida Spitse ytor på centralt mittfält. Hon har en grym passningsfot, och om hon får tid att slå sina långpassningar in bakom backlinjen är man illa ute.
Här är det värt att notera att Skottlands enda riktiga läge i tisdags kom när deras defensiva mittfältare fick tid att slå en djupledsboll in bakom Fischer och Lina Nilsson, där Lizzie Arnot fanns. Hon var dock inte snabb nog för att lyckas utnyttja läget. Om däremot Martens eller Melis hade fått en sådan chans skulle jag nog ha blivit orolig.
Jag har just kommit hem från Göteborg och den svenska 6–0-segern i OS-kvalgenrepet mot Skottland. Det var en konstig match.
De första tio–tolv minuterna var bra från svensk sida. Sedan satt man och gäspade fram till minut 40. Under den perioden hann jag tänka flera gånger att ”skall det här laget kunna ta oss till OS?”
Sedan exploderade laget, och i halvtid var det plötsligt 3–0. Det lovande var förstås att målen fortsatte att trilla in även i den andra halvleken. Må vara att det var ett brandskattat Skottland vi mötte, motståndet var ändå bättre än exempelvis Moldavien – och att göra sex mål är alltid bra.
Trots det tror jag att Pia Sundhage lämnar Göteborg med minst lika många frågetecken som hon hade innan samlingen. Den andra halvleken var nämligen bättre än den första, spelmässigt sett. Och det känns inte helt lätt att hitta den optimala startelvan till den inledande nyckelmatchen mot Norge i OS-kvalet.
Klart är att Olivia Schough kom mycket bättre till sin rätt på mittfältet än som forward. Klart är också att anfallsspelet fick bättre kvalitet när Fridolina Rolfö kom in efter paus, att Pauline Hammarlund gjorde ett kanoninhopp och att Sofia Jakobsson var bästa forward i den första halvleken.
Faktum är att skall man gå på dagens match skall nog startelvan formeras så här:
Jag tycker att det var dött lopp mellan Samuelsson och Nilsson, att Schough klart överglänste Appelqvist och att Rolfö, Hammarlund och Jakobsson överglänste Schelin, även om Lyonstjärnan såg rätt vass ut efter sitt mål.
Nu slår klockan midnatt och det är läggdags. Men det finns anledning att återkomma till den här matchen de kommande dagarna. Då kommer jag även berätta lite om vad Pernille Harder tycker om våra kommande kvalmotståndare, Holland.
För några timmar sedan twittrade Sydney Leroux Dwyerut budskapet att hon är gravid. Och att hon således har nya planer för sommaren. Det blir varken spel i OS eller i NWSL i år.
Därmed tappar Jill Ellis ytterligare en av huvudkandidaterna om forwardsrollen i USA:s landslag. I somras hade Ellis med fem forwards till VM i Kanada; Leroux Dwyer, Alex Morgan, Abby Wambach, Christen Press och Amy Rodriguez.
Sedan dess har Wambach slutat och både Leroux Dwyer och Rodriguez är gravida. Det skulle kunna vara ett problem för Ellis, men det är det inte. Tvärtom blir valen enkla för USA:s förbundskapten i det här läget. Nu blir det ju närmast självklart att fortsätta på guldformeln från VM, alltså att spela med en utpräglad forward och med Carli Lloyd i en fri roll bakom.
Däremot skulle Ellis kunna hamna i problem om någon av Morgan eller Press blir skadade. Fast då kan hon ju alltid flytta fram Lindsey Horan från mittfältet.
De som däremot får akuta problem i och med Leroux Dwyers besked är NWSL-mästarinnorna FC Kansas City. Sedan de vann andra raka mästartiteln i höstas har laget tappat massor av offensiv kraft.
Först slutade Lauren Holiday, sedan bytte man bort Sarah Hagen – ovetandes om att Amy Rodriguez var gravid. När även A-rod försvann ur leken satsade man stenhårt på att värva Leroux Dwyer, som nu också är borta från årets ligaspel. Det är fyra rätt tunga avbräck.
Dessutom har viktiga backen Amy LePeilbet slutat. Den här artikeln om läget i FC Kansas City skrevs i och för sig innan nattens besked, men ger ändå en klar inblick i mästarklubbens problematik. Kansas City lär slippa favoritskapet i årets NWSL.
I morgon förmiddag, svensk tid, skulle Nya Zeeland ha tagit emot Papua Nya Guinea i Oceaniens OS-kval. Men PNG har dragit sig ur kvalet och lämnar wo till returmötet.
Nya Zeeland är således OS-klart som sjunde nation efter Brasilien, Colombia, Tyskland, Frankrike, Zimbabwe och Sydafrika. Grattis Nya Zeeland.
Men, Papua Nya Guinea lämnar alltså wo i ett avgörande OS-kval. Har ni hört något liknande?
Skandalen blir ju inte mindre av att det är just PNG som skall arrangera U20-VM i år. Fifa har alltså gett ett VM-slutspel till ett land som tar damfotbollen på så stort allvar att man drar sig ur mitt i ett playoffspel.
Det har redan spekulerats i att PNG kanske kommer att bli fråntaget U20-VM. Sverige ville ju haft arrangörsskapet från början, och kan kanske vara berett att ta över. Men då får nog damfotbollskalendern för 2016 skrivas om, för i nuläget ligger mästerskapet 16 november–3 december, vilket ju är långt ifrån några kanondatum för ett mästerskap i Sverige.
Tidigare i dag har Pia Sundhage presenterat startelvan till morgondagens träningslandskamp mot Skottland.
Det var en till tio elftedelar väntad elva. Eller, med det tråkiga beskedet att Elin Rubensson är skadad och riskerar att missa OS-kvalet, var det väl en helt väntad elva. Det är ju också sannolikt den elva som skall ta oss till OS.
Den ser ut så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Ericsson – Emilia Appelqvist, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger – Lotta Schelin, Olivia Schough, Sofia Jakobsson.
Det som blir intressant i morgon är att se hur man har utvecklat anfallsspelet under den här senaste veckan. Mot Danmark i höstas hade vi riktigt vasst kontringsspel, men hade svårt mot ett uppställt försvar. Bättre nu?
Lagmässigt är ju även backlinjen intressant. Den är byggt på tyngt, mer än på snabbhet. Mot ett ordinarie Skottland hade det kunnat bli intressant att se hur vi hanterar snabba Lisa Evans. Men nu saknar ju skotskorna sin speluppläggare och storstjärna Kim Little, så känslan är att Evans inte kommer att få så många bollar att jobba med.
På spelarfronten är det ganska många som man är spänd på att se. De mest intressanta är först och främst nykomlingen i startelvan, Appelqvist. Utöver henne kommer jag att titta extra på om Seger fortsätter att vara lika rak i sitt spel som mot danskorna, om Schough har konserverat sin höstform och hur Schelin ser ut. Lite kul blir det allt ändå.
Matchen börjar 18.00. Den direktsänds i TV12, sändningen startar 17.30. Senare på tisdagskvällen spelas en minst lika intressant match, nämligen Norge–Frankrike. Den sänds både i fransk och norsk tv. Tyvärr kommer jag inte att kunna se den, men ni som kan har en tänkbar stream här. Avspark är 21.00 och känslan är att det kan bli en sevärd match.
* Apropå OS-kvalet har Holland tidigare i dag återigen besegrat Danmark. Den här gången blev det 2–1 efter holländska mål av Vivianne Miedema och Danielle van de Donk. Nederländskorna fortsätter att imponera.
* Och apropå Kim Little är hon och Melbourne City FC klara för Grand Final i Australiens W-league. Men det krävdes straffläggning för att slå ut Brisbane Roar, där Sofie Persson spelade från start. Persson hade dock bytts ut vid straffläggningen.
Jag ljög i nattens inlägg. Jag gick inte alls och la mig efter den första halvleken av USA–Irland.
Jag missade första kvarten av den andra halvleken, men när jag var redo för sängen och skulle släcka ner datorn såg jag att Jill Ellis hade bytt in Mallory Pugh. Plötsligt hittade jag en anledning till att sitta uppe ytterligare en halvtimme för att se klart matchen.
Och det blev succé för Pugh. Hon gjorde nämligen så här:
USA vann med 5–0 efter 4–0 i halvtid. Jag tror dock inte att Ellis fick riktigt det test hon hade hoppats på. Som jag skrev i det första inlägget var Irland för dåligt och naivt, vilket gjorde att USA inte testades i att möta ett lågt och tajt försvar – vilket lär vänta i OS-kvalet.
Ellis gjorde flera byten i halvtid för att få testa flera nya spelare. Spelmässigt sett var den andra halvleken riktigt dålig från båda lagen.
Nu var det här en träningsmatch, och en träningsmatch helt utan nerv. Men vad jag såg kändes ingen av de nya spelarna fullt ut redo för landslagsspel ännu. Jag var exempelvis nyfiken på hyllade mittbacken Emily Sonnett, men hon kändes slarvig i passningsspelet. Hon imponerade inte alls.
Pugh var spännande att se. Hon är kvick och har bollen som klistrad vid fötterna när hon kommer rättvänd. Kan hon lära sig att röra sig smartare utan boll blir hon otroligt svårstoppad framöver. Fast känslan är ändå att hon får följa OS på tv, och istället rikta in sig på U20-VM i år.
Den av de nya som känns mest intressant är dribblern Stephanie McCaffrey. Henne skulle jag gärna ha på bänken i OS om jag var Ellis. Det är en sådan där joker som kan komma in och förändra en matchbild.
* USA är ju inte klart för OS ännu. Deras kval börjar den 10 februari med match mot Costa Rica. Nya Zeeland är inte heller helt klart ännu, fast i praktiken kan Football Ferns packa väskorna. Ali Riley och de andra vann nämligen första kvalmatchen av två mot Papua Nya Guinea med hela 7–1. Tisdagens retur blir alltså en ren transportsträcka.
Jag har tidigare varit inne på hur orättvis fördelningen av OS-platser är. Att Oceanien har en av tolv platser i OS tillhör det mest orimliga, speciellt sedan Australien flyttade till Asien.
Nu har Nya Zeeland en bekväm resa till Rio, medan topplag från Europa och Asien kommer att missa OS. Tuffast blir nog trots allt det asiatiska kvalet där i första hand Japan, Australien, Kina och Nordkorea för upp om två platser.
* Så lite ligafotboll. I Italien tajtade det till sig rejält i tabelltoppen sedan tidigare serieledarna Mozzanica åkt på säsongens första förlust. Tabellfemman Tavagnacco vann med 2–0 och öppnade för de båda svensklagen.
Verona med Stephanie Öhrström på bänken tog nämligen chansen, vann med 3–0 mot Zaccaria och gick upp i serieledning på 25 poäng.
Fiorentina med Lisa Ek vann också sin match och är också med i guldstriden på allvar. Bakom Verona ligger nämligen numera tre lag på 23 poäng – bara ett mål skiljer tvåan Mozzanica från trean Brescia och fyran Fiorentina. Jämnt var ordet.
* I Spanien har de största rubrikerna den senaste tiden inte handlat om fotboll, utan om raggning. Elena Pavel i Sporting de Huelva har nämligen anklagat en domare för att ha stött på henne under en ligamatch. Man slutar aldrig att förvånas.
* Slutligen blev serietrean Sydney FC första laget till final i Australien. Lagets amerikanska forward Jasmyne Spencer gjorde enda målet i semifinalen mot Canberra United. Sydney till final alltså. I natt avgörs om det blir Melbourne City FC eller Brisbane Roar med svenska Sofie Persson i truppen som väntar i finalen.
Jag har sett den första halvleken av USA:s första landskamp för året. Man leder med 4–0 mot ett naivt och rakt sagt, riktigt dåligt Irland.
Inför avspark var det Alex Morgan som stod i fokus. Hon gör sin landskamp nummer 100, och i slutminuten gjorde hon sitt mål nummer 57. Fast det var tur för Morgan att hon firades inför matchen. Efter den kommer nämligen Carli Lloyd stå i fokus.
Hon gjorde 18 mål för landslaget 2015 och blev utnämnd till världens bästa spelare. I kväll inledde hon 2016 med att göra tre mål de första 28 minuterna. Ett äkta hattrick under de första 28 minuterna alltså – och då var hon ändå av planen för behandling i några minuter under den perioden. Makalöst.
Vid Morgans 4–0-mål – som förresten borde ha dömts bort för offside – nickade Lloyd i stolpen, och Morgan stötte in returen. Tre mål och ett assist av världens bästa spelare alltså.
Men som sagt, Irland är makalöst naivt och dåligt. Irländskorna kom ut och försökte spela kortpassningsspel på egen planhalva, mot ett USA som sätter hög press. Det var en självmordstaktik, för amerikanskorna har inte behövt bygga speciellt många anfall på egen hand. De har gång på gång kunnat kontra på irländska felpass.
USA:s backlinje har inte testats alls. Synd, för samtliga spelare som ingick i den centrala kvartett som såg till att USA var ramstarkt i defensiven under fjolårets VM saknas. Lauren Holiday har ju slutat, medan Becky Sauerbrunn, Julie Johnston och Morgan Brian är borta till följd av skador.
Nu spelar Jill Ellis istället med Whitney Engen och Emily Sonnett som mittbackar och Samantha Mewis och Lindsey Horan på centralt mittfält. Känslan är att ett bra lag hade kunnat stressa mittbackarna till misstag, deras passningsspel är långt ifrån klockrent.
Däremot är jag otroligt imponerade av Horan. Jag har gillat hennes spelstil från första gången jag såg henne, men då spelade hon powerforward. Nu har hon gått ner och tagit över Holidays roll som speluppläggare. Horan är bara 21 år, men är så smart, så komplett.
Nu skall jag gå och lägga mig. Slutligen har ni här USA:s startelva i sin helhet: Hope Solo – Ali Krieger, Sonnett, Engen, Meghan Klingenberg – Crystal Dunn, Mewis, Horan, Tobin Heath – Lloyd – Morgan.
I dag har två av våra motståndare i OS-kvalet visat fin form. Det är Holland och Norge som fortsätter att rada upp segrar. Nederländskorna besegrade Danmark med 2–0 medan Norge gick på knock mot Rumänien. Det blev seger med 6–0 efter två mycket tidiga mål och 5–0 i halvtid.
Nu kan man ju ha invändningen att Rumänien inte är något toppmotstånd. Men de är betydligt bättre än Moldavien, som Sverige bara besegrade med 3–0 i fjol. Så det är ändå ett styrkebesked av norskorna att göra sex mål samt att kunna avgöra matchen på ett tidigt stadium.
Norge startade med följande elva: Cecilie Fiskerstrand – Ingrid Moe Wold, Marita Skammelsrud Lund, Nora Holstad Berge, Elise Thorsnes – Kristine Minde, Maren Mjelde, Trine Rönning, Emilie Haavi – Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg.
Noterbart var att in från bänken kom comebackande Ingvild Stensland. Med henne och Graham Hansen har norskorna två trumfkort som inte var med i VM.
Ingvild Stensland
Som jag skrivit förr ser jag Norge som favoriter i OS-kvalet. De imponerade i VM, och slarvade bort åttondelsfinalen mot England. Och på pappret har norskorna en starkare trupp nu än de hade i Kanada. På tisdag spelar Norge mot Frankrike, då får de en riktig värdemätare.
Sverige har ingen riktig värdemätare innan OS-kvalet. Fast på tisdag får vi i alla fall ett litet formbesked. Då får vi antagligen också veta vilken elva Pia Sundhage tänker satsa på mot Norge i OS-kvalpremiären.
Under veckan har ju vårt landslag varit samlat i Göteborg. Jag har bara följt samlingen via media. Där har jag noterat några överraskande saker. När Sundhage lanserade den nya 4-3-3-uppställningen till de första EM-kvalkamperna spelade vi med en backlinje bestående av Elin Rubensson, Linda Sembrant, Nilla Fischer och Magdalena Ericsson.
Magdalena Ericsson
Nu verkar däremot Ericsson stå utanför startelvan. När Amanda Ilestedt tvingades lämna truppen på grund av skada, och ersattes av Jonna Andersson, sa assisterande förbundskapten Lilie Persson så här till förbundets hemsida:
”Hon kommer in som vänsterback, det är en spelare med en bra vänsterfot. Magdalena Ericsson går in som mittback för Amanda.”
Från att ha varit förstaalternativ på vänsterbacken för någon månad sedan verkar alltså Ericsson nu i första hand vara backup i mittförsvaret tillsammans med Emma Berglund. Visst låter det lite udda. Eller? Troligen innebär det här att Sundhage och Persson till slut har valt att spela Jessica Samuelsson som vänsterback.
I övrigt är det ju platsen som tredjekugge på innermittfältet som är vakant. Det troliga är att den går till Emilia Appelqvist, men osvuret är bäst när det gäller Sundhages uttagningar.
Kosovare Asllani
Den fråga som var mest på tapeten inför samlingen var ju Kosovare Asllani och hennes vara eller icke vara i landslagstruppen. I dag presenterades Asllani som nyförvärv i Manchester City.
Nu har alltså forwarden en ny klubbadress. Men det känns ändå inte som att Asllani spelar OS-kval i Rotterdam om en dryg månad. Minns att Sundhage sa så här när hon tog ut den nuvarande truppen:
”Det här är ju en bra fotbollsspelare. Om hon bestämmer sig, blir hel och frisk – och vältränad. Och hamnar i en klubb som gillar att spela – då är Kosse med till OS.”
Till OS. Inte till OS-kvalet. I en Expressenartikel i veckan om konkurrensen på forwardssidan säger Sundhage så här om Asllani:
”Ju äldre och klokare hon blir kanske hon inser att mittfältare är rätt position för henne.”
Personligen tyckte jag att det var ett närmast förbluffande uttalande när jag läste det. Det känns som ytterligare en indikation om att Asllani, som för ett år sedan var Sundhages förstaval bredvid Lotta Schelin, numera är långt ifrån vårt landslag.
Synd, för vi hade behövt en smart tia som Asllani bland alla djupledslöpande forwards.
Personligen är jag lite nyfiken på hur Asllani är att ha i ett lag. Kanske att det nya Englandsproffset uppfattas som lite besvärlig att hantera? Det kändes ju exempelvis inte på något sätt positivt att hon var hemma i Sverige och tränade samtidigt som hennes dåvarande klubb PSG spelade sin sista match innan jul.
Men mer än ett litet frågetecken kan jag inte bistå med i den här frågan. Klart är däremot att Asllani inte står högst på listan över Sundhages favoriter. För då hade forwarden varit i Göteborg i dag – och inte i Manchester.
* Dags för en kort koll på helgen. Ligamässigt är det semifinalerna i Australiens W-league som är mest intressanta. Det spelas i övrigt lite landskamper. Bland annat skall USA ta emot Irland, och så är fyrnationsturneringen i kinesiska Shenzhen i gång. Där vann Kina och Sydkorea mot Mexiko respektive Vietnam i veckan. I morgon spelar Kina–Vietnam och Sydkorea–Mexiko. Det spelas även en EM-kvalmatch på söndag. Då åker Spanien till Makedonien för att ta tre säkra poäng.
* Slutligen berättade jag nyligen om en liten twitterdebatt kring huruvida herrfotbollens storklubbar skulle tvingas använda delar av sina Uefa-bidrag till att hålla damlag. Här är ett debattinlägg från EFD i frågan.
Under torsdagskvällen meddelade Boston Breakers i amerikanska NWSL att man har gjort klart med Louise Schillgard – före detta Fors. Det var en skräll.
Även om jag har funderat lite över om hon inte skulle kunna vara aktuell för comeback, hade jag aldrig tänkt att det skulle bli i USA. Fast den nya Bostontränaren Matt Beard hade Schillgard i Liverpool och vet vilken spelartyp han får. Däremot vet ju ingen vilken matchform ex-landslagsspelaren är i.
Kul ändå att vi får fler spelare i intressanta NWSL. Kul också att en talangfull spelare som Lollo Schillgard tar upp karriären igen efter cirka 1,5 års uppehåll. Jag tyckte att hon lade skorna på hyllan alldeles för tidigt.
Schillgard är en av många svenska spelare som gärna tittar utomlands. NWSL blir hennes femte högstaliga efter damallsvenskan, spanska ligan med Espanyol, australiska W-league med Western Sydney Wanderers och då engelska WSL med Liverpool. Såvitt jag vet har ingen annan svensk damfotbollsspelare varit i fler högstaligor.
Däremot har Sofia Jakobsson varit i lika många. Hon har spelat i Ryssland (Rossiyanka), England (Chelsea), Tyskland (Cloppenburg) och Frankrike (Montpellier).
Två spelare har varit i tre ligor plus damallsvenskan, nämligen: Maria Karlsson, England (Doncaster), Italien (Verona och Brescia) samt Frankrike (St Etienne) och Kicki Bengtsson i USA (Carolina Courage och San Diego Spirit), Japan (Suzuyo Shimitzu) och Norge (Athene Moss).
Ytterligare ett gäng spelare har varit i två olika utländska ligor. De jag kommer på är:
* Jessica Landström; USA (Sky Blue FC) och Tyskland (Frankfurt).
* Amelie Rybäck; Frankrike (Lyon) och Norge (Stabaek).
* Kosovare Asllani; USA (Chicago Red Stars) och Frankrike (PSG).
* Ximel Bladh; Cypern (Konstantias) och Ryssland (Voronezh).
* Olivia Schough; Tyskland (Bayern München) och Ryssland (Rossiyanka).
* Caroline Seger; USA (Western New York Flash) och Frankrike (PSG).
Tidigare i veckan har Emma Lundh presenterats som nyförvärv av Schillgards tidigare klubb, Liverpool. Det innebär att Lundh kommer upp på listan över spelare som spelat i två ligor utanför damallsvenskan. Hon var ju i norska LSK under hösten.
Känslan är att antalet svenska spelare i utländska ligor bara ökar. Och personligen tycker jag att det bara är bra för våra spelare att känna på andra miljöer. De tar med sig nyttiga erfarenheter hem till landslaget och till damallsvenskan.
Jag roade mig med att försöka sätta ihop en lista över samtliga svenska spelare som skall spela i högstaligor utomlands i år. Spontant hittade kom jag på 21* spelare, men jag är rätt säker på att jag har missat någon eller några. Jag välkomnar därför gärna tips som gör den här listan komplett:
Tyskland:
Nilla Fischer, Wolfsburg
Frankrike:
Lotta Schelin, Lyon
Sofia Jakobsson, Montpellier
Linda Sembrant, Montpellier
Caroline Seger, PSG
Lisa Dahlkvist, PSG
Maria Karlsson, St Etienne
USA:
Antonia Göransson, Seattle Reign
Louise Schillgard, Boston Breakers
England:
Hedvig Lindahl, Chelsea
Emma Lundh, Liverpool
Maja Krantz, Notts County
Kosovare Asllani, Manchester City*
Italien:
Stephanie Öhrström, Verona
Lisa Ek, Fiorentina
Israel:
Mia Emelie Lugner, Hapoel Ironi Petah Tikva**
Snart kommer sannolikt Kosovare Asllani upp på listan också. Hon har ju lämnat PSG, men sagt att hon med största sannolikhet kommer att spela utomlands under 2016.
* Tillagt i efterhand: Under fredagen blev Asllani presenterad som nyförvärv hos Manchester City. Listan växer i antal. Kan nog bli några till under pågående transferfönster.
** Tillagt i efterhand: Spelare som kommit upp på listan genom tips från er som läser bloggen. Tack. Listan är nu 24 spelare lång.
Ett tag var det ofta damfotbollsdebatter både i bloggarna och på twitter. Det senaste året har jag tyckt att det varit för få debatter – mest bara rapporterande.
En orsak är förstås att jag själv inte har haft ork att provocera i olika frågor som jag gjorde för något år sedan. Men som följd av den SVT-intervju med Lisa Ek som sändes i går – se den här – såg jag att det blev en liten Twitterdebatt i dag.
I inslaget säger Sandro Mencucci, damfotbollsansvarig i Fiorentina, att man under en period just skall tvinga klubbarna i herrarnas Champions och Europa League att ha damlag. Han säger:
”Det är en liten investering för lag som tävlar på Europanivå – och det skulle betyda mycket för damfotbollen.”
Dagens debatt handlade förstås om huruvida man verkligen skall tvinga toppklubbar på herrsidan att använda en del av sina Uefa-pengar till att ett damlag.
Personligen är jag kluven. För damfotbollen på en internationell nivå skulle det garanterat vara positivt. Det skulle däremot drabba den svenska damfotboll i allmänhet – och damallsvenskan i synnerhet. Om det så bara skulle vara några enstaka procent av Uefa-pengarna som skulle anslås till damlag skulle vi plötsligt ha massor av klubbar runt om i Europa med större budgetar än våra elitlag.
Det skulle sannolikt dränera damallsvenskan på toppspelare, och således sänka nivån på vårt seriespel. Men som sagt, totalt sett tror jag att damfotbollen skulle vara en vinnare på ett sådant upplägg.
* En europeisk storklubb som lägger några procent av sina intäkter på damfotbollen är PSG. De vann i går det hyperviktiga svenskmötet med Montpellier med 2–1.
Glädjande nog låg de båda PSG-svenskorna bakom triumfen. Caroline Seger blev lite av segerskytt när hon sprang igenom och gjorde 1–0. Hoppas Seger fortsätter med den här typen av djupledslöpningar, de har jag saknat i hennes spel de senaste åren.
Apropå Seger hade Fotbollskanalen i dag en intervju med henne där hon öppnar för hemflytt till Rosengård till sommaren. Men med tanke på att hon numera bär kaptensbindeln i PSG lär nog Therese Sjögran få ha något riktigt bra att locka med, för ekonomiskt lär inte Rosengård ha en chans att matcha den franska storklubben.
PSG:s 2–0-mål gjordes av lagets skyttedrottning, Cristiane. Där var det Lisa Dahlkvist som slog den öppnande passning som startade attacken. Dock skall PSG tacka Montpelliers målvakt Laetitia Philippe för det målet. Hennes agerande på inlägget från Laure Boulleau var långt ifrån världsklass.
Däremot var Montpelliers tröstmål ett fantastiskt konstnummer av 19-åriga Marie-Charlotte Legér – faktiskt en tidig kandidat till Årets mål. Jag har aldrig sett henne tidigare, men har noterat att hon gjort flest mål i Montpellier den här säsongen – det här var hennes elfte. Och målet ger mersmak, för den kontroll hon har när hon nickar med sig bollen är grymt bra.
Se alla matchens mål här:
PSG passerade Montpellier i och med segern. Upp till ledande Lyon är fortfarande tre poäng – plus att PSG knappast kommer att vinna lagens inbördes möte. PSG kan alltså inte vinna ligan på egen hand, utan måste ha hjälp.
Lyon lär inte tappa många fler poäng. I går gjorde man 12–0 mot bottenlaget Guingamp. Lotta Schelin stod för två av dem. Hon tappade dock ytterligare i skytteligan, eftersom ledande Ada Stolsmo Hegerberg gjorde tre. Norskan är nu uppe i 25 mål. Schelin och Cristiane delar andraplatsen i skytteligan på 14. Léger ligger fyra.
Se Lyons målkalas här:
* I dag har landslaget samlats i Göteborg. Vid presskonferensen där Pia Sundhage tog ut truppen till den här samlingen pratade hon om hur viktigt det har varit för laget att hålla nollan och ta full poäng i EM-kvalet.
Det är säkert mentalt skönt. Fast full poäng i EM-kvalet är ju något som gäller för samtliga lag i OS-kvalet. Schweiz har i och för sig inte hållit nollan. De har å andra sidan gjort 20–2 på fyra matcher mot tuffare motstånd än det Sverige haft. Sverige har ju bara 7–0 på sina tre matcher. Norge har gjort 8–0 på två matcher.
Holland, eller Nederländerna som man tydligen skall säga numera, spelar ju inte EM-kval, och har inte hållit nollan i höst. Men de har slagit Frankrike och Japan – alltså otroligt mycket tuffare motståndare än de Sverige mött sedan EM.
Under det här internationella fönstret ställs Holland mot Danmark i två matcher i Turkiet. Norge kommer att spela mot Rumänien och Frankrike på sitt läger i spanska La Manga. Schweiz åker också till Spanien, fast till Marbella – och man kommer inte att spela några matcher innan OS-kvalet.
Sverige är alltså i Göteborg, där man möter Skottland på tisdag i nästa vecka. Det är ett Skottland utan Australienproffsen Kim Little och Jennifer Beattie – framför allt är ju Little ett jätteavbräck. Det här skotska landslag är ett motstånd vi skall kunna besegra med några måls marginal. Det innebär i sin tur att vi kommer till Rotterdam i mars utan att ha fått en enda riktigt tuff värdemätare på vårt 4-3-3-system. Det blir intressant.
* Det nordamerikanska OS-kvalet ligger tidigare i kalendern än det europeiska. I USA förbereder sig världsmästarna som bäst för kvalturneringen. På lägret är det förstås världens bästa spelare, Carli Lloyd, som de nya unga spelarna ser upp till som förebild.
Samantha Mewis och Stephanie McCaffrey tar det ett steg för långt i det här sköna klippet:
Det är rätt många nya namn i Jill Ellis trupp jämfört med fjolårets VM-lag. Utöver Mewis och McCaffrey, som båda varit med förr har följande spelare tillkommit efter VM: Danielle Colaprico, Crystal Dunn, Adrianna Franch, Jaelene Hinkle, Lindsey Horan, Rose Lavelle, Emily Sonnett och Mallory Pugh.
Unga Pugh ser förresten ut att göra som Horan, alltså strunta i college och bli proffs direkt efter gymnasiet. Enligt den här artikeln kommer 17-åringen att ansluta till Portland Thorns efter avslutad highschool.
Nämnda Emily Sonnett valdes först i NWSL-draften i fredags. Backen valdes av Portland Thorns. Här är de tio högsta valen:
Sonnett till Portland
Raquel Rodriguez till Sky Blue. Rodriguez är från Costa Rica och vann nyligen Hermann Trophy – priset som går till årets bästa collegespelare alla kategorier.
Christen Westphal till Boston Breakers.
Carson Pickett till Seattle Reign.
Cari Roccaro till Houston Dash. Roccaro är långtidsskadad – kan som tidigast vara tillbaka i juni/juli, men gick ändå så tidigt.
Rachel Daly till Houston Dash.
Cheyna Williams till Washington Spirit.
Janine Beckie till Houston Dash. Beckie är redan en ganska etablerad landslagsspelare i Kanada.
Vi har en svensk spelare i australiska W-league: Sofie Persson i tabellfyran Brisbane Roar.
Personligen tänkte jag att, ”la inte Sofie Persson av?” Och det gjorde hon förstår. Det här är nämligen inte Sofie Persson som på senare år spelat i Piteå och Eskilstuna, utan Sofie Persson som tidigare spelat i Lindsdal och IFK Kalmar.
Från IFK Kalmar fick hon för övrigt sparken innan kontraktstiden gick ut. I år spelar hon alltså för Brisbane Roar, som i morse svensk tid blev klart för semifinal efter 0–0 mot Newcastle.
Persson hoppade in i slutminuterna och var inblandad i en av matchens allra bästa målchanser. Totalt i ligan har hon startat två matcher och hoppat in i i sex.
I semifinalen väntar en riktig utmaning i form av bortamatch mot Melbourne City FC – alltså laget som aldrig tappat poäng. Melbourne City avslutade grundserien med 2–1-seger mot Sydney. Marianna Tabain satte segermålet i 85:e minuten. Semifinalerna spelas nästa helg, och den andra matchen är Canberra United–Sydney FC.
* I dag spelas ett slags utmanarfinal i Frankrike. 14.15 är det avspark i svenskmötet mellan Montpellier och PSG, alltså matchen som avgör vilka som i första hand skall utmana Lyon om ligaguldet. Jag missar tyvärr matchen, men ni kan se den på den här länken.
En blogg om internationell damfotboll 