Som väntat blir det USA och Kanada som tar de båda nordamerikanska OS-platserna. Lagens speciella målskyttar klev fram när det skulle avgöras.
Alex Morgan gjorde tre mål när USA vann med 5–0 mot Trinidad och Tobago. Och Christine Sinclair satte de två första målen när Kanada vann med 3–1 mot Costa Rica.
USA har varit med i alla OS, något man bara har gemensamt med Brasilien och Sverige. USA och Brasilien är nu båda inkvalade. Det återstår för Sverige att hålla sviten…
USA hade 27–2 i avslut i sin avgörande kvalmatch i natt, och man vann som synes hur säkert som helst. Intressant att se att Jill Ellis valde att starta med 17-åriga Mallory Pugh i OS-kvalets viktigaste match. Jag har inte sett matchen, men Pugh hyllades i sociala medier för sin insats. Hon slog bland annat assisten till det viktiga 1–0-målet.
Jag såg däremot Kanada–Costa Rica. Det var intressant, för det är verkligen ett nytt Kanada som John Herdman håller på att matcha fram. Och då tänker jag inte bara på att han har föryngrat truppen rätt rejält sedan hemma-VM.
Nu bygger det här bara på en match, men känslan är att det Kanada som tidigare mest spelat hårt och fysiskt blir alltmer passningsorienterat. Backlinjen med stjärnan Kadeisha Buchanan samt Sverigebekanta trion Josee Belanger, Shelina Zadorsky och Allysha Chapman är mer spelande och kreativ än man vant sig vid att se kanadensiska backlinjer.
Och offensivt gillade jag verkligen det jag såg av Ashley Lawrence och Deanne Rose. Båda är fysiska, men också väldigt bollskickliga. Passningsskickliga 20-åringen Lawrence var ju med även i VM, men känslan är att hon nu har tagit över rollen som central speluppläggare fullt ut.
16-åriga Rose – fyller 17 i mars – har verkligen möjligheter att bli en fantastisk powerforward i framtiden. Hon är redan urstark, har bra fart och har såpass bra teknik att hon kan dribbla sig förbi en back. Hon kommer att bli hyperintressant att följa framöver.
Hennes resa in i Kanadas OS-lag är intressant. Hon hade inte spelat en enda landskamp i någon åldersgrupp förra sommaren. Hon hade blivit ratad vid ett U15-läger för några år sedan när hon i september fick chansen vid ett U17-läger. Två månader senare var hon A-landslagsspelare. Här snackar vi om kometkarriär.
Det var för övrigt Rose som gjorde det matchavgörande 3–1-målet mot Costa Rica. Ett udda mål där hon sköt sig själv i huvudet. Kanada hade bra kontroll på matchen från start, även om de inte skapade jättemycket och bara vann avsluten med 6–4. Men Sinclair visade sin klass när hon fick chansen. Hennes 1–0-mål gav Kanada andrum.
Hennes 2–0-mål var för övrigt högklassigt. Costa Ricas Las Ticas kom tillbaka via en mycket tveksamt dömd straff. Men Kanada var bäst och vann rättvist.
I går presenterades det internationella spelarfacket FIFPro:s första världslag för damer någonsin. Det handlade förstås om prestationer under 2015 och elvan såg ut så här:
Hope Solo – Meghan Klingenberg, Kadeisha Buchanan, Wendie Renard, Julie Johnston – Amandine Henry, Carli Lloyd, Aya Miyama – Anja Mittag, Celia Sasic, Eugenie Le Sommer.
Det är ett bra lag, åtta av de här spelarna fanns även med i mitt världslag för 2015, som jag presenterade här. Jag valde spelsystemet 4–2–3–1 och följande spelare: Solo – Lucy Bronze, Renard, Becky Sauerbrunn, Klingenberg – Miyama, Henry – Kim Little, Lloyd, Le Sommer – Sasic.
Föga oväntat har jag det senaste dygnet sett internationella damfotbollsjournalister ifrågasätta hur Bronze, Sauerbrunn och Little kan stå utanför det lag som spelarna själva tagit ut. Personligen tror jag att det beror på att spelarna gör som många av oss i media, de lyssnar mer på vad som sägs och skrivs än bildar sig en egen uppfattning.
De som följer det amerikanska landslaget verkar ju i princip helt eniga om att Sauerbrunn är lagets klart bästa back. Ändå har hon stått utanför såväl VM:s världslag, kandidaterna till Ballon d’Or och nu alltså även spelarfackets världslag.
I stället har alltså Julie Johnston lyfts fram. Och visst var hon en sensation i början av VM. Men alla internationella juryer verkar ha glömt att hon var den amerikanska som hängde i luften när VM avgjordes. I finalen vändes gjorde hon självmål och blev bortvänd vid Japans första mål. Och i semifinalen mot Tyskland orsakade hon straff vid 0–0 på ett klumpigt sätt. De två händelserna strök henne ur mitt lag.
Se förresten straffsituationen 35 sekunder i det här klippet:
Jaja. Åtta rätt av elva var ändå bra jobbat av FIFPro. Och en av idéerna med att ta ut sådana här lag är ju att de uppmärksammas och bli omdiskuterade av Besserwisser-typer som jag…
En av de uttagna var alltså Anja Mittag. Enligt den här intervjun i Sydsvenskan verkar hon längta tillbaka till Rosengård. Hon säger:
”Det är okej. Det går bra, men det är på ett annat sätt än i Sverige. I Malmö var laget mycket mer som en familj – så är det inte här…”
Apropå Rosengård och världslag fyller Marta i dag 30 år. Grattis. Hon nådde inte upp till världslagsnivå 2015, men hon är fortfarande de stora matchernas spelare och kanske kan hon kvala in bland världens allra bästa igen under 2016.
Man kanske kan säga att Marta fick en present från Marlene Sjöberg på 30-årsdagen. Göteborgsbacken har varit en av de svenska spelare som haft lättast för att försvara mot brasilianskan. Men i dag meddelade Sjöberg att hon lägger av. Tråkigt, för hon hade hängt med några år till.
Apropå Göteborg spelar de i morgon i Svenska cupen mot Linköping, avspark 15.00 på Valhalla. Det är förstås en jätteintressant match, som väcker en hel del nyfikenhet. Förutom att jag är spänd på många av spelarna är mina två huvudfrågor kring lagen: Hur bra är nya Göteborg? Var Linköpings målkalas mot Eskilstuna en tillfällighet?
I Göteborg gör Elin Rubensson sin första match för året. Hon gör det som ny lagkapten efter Sjöberg. Att Rubensson är tillbaka gör förstås att hon blir en het kandidat till en av de där två sista platserna i den svenska OS-kvaltruppen.
I Linköping saknas Renee Slegers. Enligt Corren är hon återigen skadad och hon kommer med största sannolikhet att missa OS-kvalet.
Till det kvalet har nu även Schweiz presenterat sin trupp. Av de 23 spelarna har 14 klubbadress i Tyskland och sju av de 14 spelar i de tre storklubbarna. Här är en länk till truppen.
Apropå OS-kvalet läste jag en intressant intervju med Pia Sundhage i DN. Inför VM trodde ju Sundhage på VM-guld. Och jag minns det här inslaget från TV4:s nyhetsmorgon där Sundhage hyllar den VM-trupp hon tagit ut dagen innan. Där sa Sundhage:
”Jag tror inte att jag gjorde något bra jobb i går på den här presskonferensen för att det pratades skador, det pratades om spelare som inte har spelat 90 minuter. Och vad jag ser framför mig är en centrallinje som är av stjärnklass. Vi har en målvakt som är väldigt, väldigt skicklig. Vi har en linje med Lotta Schelin längst fram, mittfältet där vi i förhållande med Tyskland, USA alla andra lag – där står vi väldigt långt fram.”
Och:
”Det svenska damlandslaget kommer alltså att göra en fantastisk VM-turnering. Tror och hoppas jag.”
Då ville inte Sundhage prata skador. I DN säger Sundhage nu:
”Trots skador hade vi målat upp en bild att ‘det kommer att gå ändå’, vilket det inte gjorde.”
Och:
”Vi satte aldrig mittbacksparet då (i VM), och det tror jag stressade oss allihopa. … Jag kände mig baklås i Kanada, för spelarna var inte friska.”
Det är väl tydligt att Sundhage har kommit till insikt med att inte ta med för många skadade spelare till en viktig turnering.
Det om det.
Utöver kul cupmatch i Sverige är helgens stora höjdpunkt på klubbnivå det tyska toppmötet Wolfsburg–Bayern München. Den spelas lördag klockan 12.15 och direktsänds på DFB-TV. Wolfsburg ligger tolv poäng bakom Bayern och Nilla Fischer:s lag måste förstås vinna om det skall kunna bli någon som helst spänning i den tyska guldstriden.
I Tyskland spelas även en intressant match på söndag, nämligen klassikermötet Potsdam–Frankfurt. För några år sedan hade det varit en given toppmatch, men mötet har falnat något de senaste två åren. Men visst finns det fortfarande en hel del laddning mellan de båda klassiska, rena damfotbollsklubbarna.
I Frankrike är lördagens derby och svenskmöte St Etienne–Lyon den mest intressanta matchen den här ganska tråkiga helgen i D1 Feminine. Däremot är det roligare i Italien där Fiorentina tappade serieledningen senast. Lisa Ek:s lag är nere som fyra och måste sannolikt vinna mot nya serieledarna Brescia om man skall ha chansen på guldet.
Lämnar vi den internationella klubbfotbollen och går tillbaka till landslagsnivån så kommer vi de närmaste timmarna att få två nya OS-lag. Redan 23.30 på fredagskvällen sparkar Kanada och Costa Rica i gång – se den här. Senare i natt är det dags för USA och Trinidad och Tobago. De matcherna snackade jag ju förresten upp i förra inlägget.
Jag avslutar med ett världsrekord. För har jag fattat saken rätt har Kvarnsvedens Lee Winroth nu även det officiella världsrekordet i marklyft. Vid tävlingar i Katrineholm skall hon ha lyft 190 kilo – 15 kilo över det tidigare rekordet. Imponerande.
När man såg mediereaktionerna på den svenska OS-kvaltruppen verkade det som att många, även sådana med god koll på landslaget, verkligen hade trott att Kosovare Asllani skulle få plats i truppen.
Ni som har följt den här bloggen borde däremot inte vara överraskade. Min tolkning har ju hela tiden varit att Pia Sundhage inte har planerat att ha med Asllani.
Vi förra trupputtagningen tyckte jag att Sundhage var för luddig i sina formuleringar. Den här gången var hon däremot föredömligt rak när hon sa att hon inte tycker att Asllani platsar. Visst kan man naturligtvis ha olika om det, men jag gillar ändå att vår förbundskapten inte tassade på tå i en känslig fråga.
Men. Borde då Asllani platsa? Mitt svar på den frågan är ett ja. Jag tycker att hon borde platsa. Under onsdagen spelade hon 90 minuter när Manchester City körde över ett reservbetonat Melbourne City med 3–0.
Matchen gick att se live via stream på Manchester Citys hemsida. Jag hade på den på datorn under tiden jag jobbade. Jag kan verkligen inte säga att jag tittade koncentrerat. Men jag såg ändå ett par riktigt snygga passningar från en som jag upplevde riktigt pigg Asllani.
Den uppfattningen stärks av klippet med höjdpunkter som går att hitta via den här länken. Det är ju bara att hoppas att Sundhage satt och kollade mer koncentrerat än jag gjorde…
Sett till klippet med höjdpunkter tycker jag att Asllani väljer bra spelalternativ de flesta gångerna där. Undantaget är förstås att hon borde ha varit mer självisk och skjutit själv i situationen innan 2–0-målet.
Sett till den här insatsen borde nog Asllani ha stärkt sina aktier att få en av de där två sista platserna i OS-kvaltruppen. Fast jag är långt ifrån helt säker på att hon kommer med.
Apropå det europeiska OS-kvalet har nu även Nederländernas förbundskapten Arjan van der Laan presenterat sin trupp till kvalet. Den innehåller tre spelare som spelar i damallsvenskan och ytterligare ett antal som har spelat i Sverige. Här är truppen:
Målvakter: Loes Geurts (Kopparbergs/Göteborg FC), Sari van Veenendaal (Arsenal) och Angela Christ (PSV).
Backar: Mandy van den Berg (Liverpool), Merel van Dongen (Ajax), Stefanie van der Gragt och Danique Kerkdijk (FC Twente), Kika van Es (PSV), Claudia van den Heiligenberg (USV Jena) och Dominique Janssen (Arsenal).
Mittfältare: Eshly Bakker, Desiree van Lunteren, Tessel Middag och Kelly Zeeman (Ajax), Anouk Dekker (Montpellier HSC), Daniëlle van de Donk (Arsenal), Jackie Groenen (FFC Frankfurt), Renée Slegers (FC Linköping), Sherida Spitse (LSK Kvinner FK) och Lieke Martens (FC Rosengard),
Forwards: Manon Melis (Seattle Reign FC), Vivianne Miedema (Bayern München) och Shanice van de Sanden (Liverpool).
* Om vi lämnar Europa och kollar in OS-kvalen i de andra världsdelarna så är det nu klart att de avgörande OS-kvalmatcherna i Nordamerika spelas mellan USA och Trinidad och Tobago samt Kanada–Costa Rica natten mot lördag.
Mina odds på USA–T&T var 99,5–0,5 inför kvalet och den fördelningen kvarstår. USA är gigantiska favoriter, inte minst eftersom de kunnat vila spelare sedan i lördags, medan T&T hade en avgörande match mot Guyana natten mot onsdag. Den vann för övrigt Trinidad hur stabilt som helst med 5–1.
Mina odds för Kanada och Costa Rica var 85 respektive 9 inför OS-kvalet. Nu är de 90–10 i kanadensisk favör. Men Las Ticas – som Costa Ricas lag kallas – lär inte ha samma respekt mot Kanada som man hade mot USA, och Raquel Rodriguez är i toppform.
Så helt säkert kan inte Kanada vara. Fast även här har favoriterna haft fördelen av att kunna vila spelare i sista gruppomgången. Medan Costa Rica som bekant spelade en avgörande rysare mot Mexiko kunde Kanadas reserver defilera hem en 10–0-seger mot Guatemala.
I Nordamerikas kval får lagen bara ha 20 spelare i trupperna. Samma sak gäller i det asiatiska kvalet, som är klart mycket tuffare än både det europeiska och det nordamerikanska. I Asien spelar lagen fem matcher på tio dagar. Och man har alltså tillgång till tre spelare färre än i Europa.
I Asien lär lagen behöva rotera en del. Det kommer inte att bli lika nödvändigt för de europeiska lagen. Under onsdagen presenterade för övrigt Australien sin 20-mannatrupp till OS-kvalet. En spelare som saknas där är Samantha Kerr, som är skadad. Det är ett tungt avbräck för The Matildas. Det spekulerades i att 15-åriga backen Ellie Carpenter skulle kunna komma med, men även hon ställdes utanför truppen. Här kan du läsa vilka som kom med i 20-mannatruppen.
Även Norge har presenterat sin trupp till OS-kvalet i dag. Det är som väntat en stark och rutinerad trupp.
Från VM har man bytt ut sju spelare – en målvakt och två spelare vardera i övriga lagdelar. Det tyngsta tappet är att Solveig Gulbrandsen inte längre är med. Saknas gör även Eskilstunas nyförvärv Ingrid Schjelderup.
Dock tillkommer starka namn som Ingvild Stensland, Caroline Graham Hansen samt Wolfsburgtalangen Synne Jensen.
Det är en liten föryngring jämfört med VM som förbundskapten Roger Finfjord gör. I truppen finns tre 95:or och två 96:or (Jensen och Cecilie Fiskerstrand). Men framför allt verkar han röra om lite i uppställningen.
I de två senaste norska landskamperna har tidigare forwarden Elise Thorsnes spelat vänsterback. Och på centralt mittfält har man funnit tidigare backarna Trine Rönning och Maren Mjelde.
Målvakter (3): Ingrid Hjelmseth (Stabaek), Cecilie Fiskerstrand (LSK Kvinner) samt Kristine Nöstmo (Trondheims-Örn).
Backar (6): Marita Skammelsrud Lund och Ingrid Moe Wold (LSK Kvinner), Elise Thorsnes och Andrine Tomter (Avaldsnes), Stine Reinås (Stabaek) och Nora Holstad Berge (Bayern München, Tyskland).
Mittfältare (8): Maren Mjelde (Avaldsnes), Gry Tofte Ims (Klepp), Lene Mykjåland och Emilie Bosshard Haavi (LSK Kvinner), Ingvild Stensland och Trine Rönning (Stabaek), Andrine Stolsmo Hegerberg (Göteborg, Sverige) och Kristine Minde (Linköping, Sverige).
Forwards (6): Lisa-Marie Karlseng Utland (Trondheims Örn), Isabell Herlovsen (LSK Kvinner), Caroline Graham Hansen och Synne Sofie Jensen (Wolfsburg, Tyskland) Ada Stolsmo Hegerberg (Lyon, Frankrike) och Hege Hansen (Avaldsnes).
Alldeles nyss tog Pia Sundhage ut 21 spelare till OS-kvalet. Hon lämnade två öppna platser eftersom det finns skadeproblem i truppen. De två platserna förväntas fyllas om en vecka, av en back och en forward.
Den enda bland de 21 nu uttagna som inte var med i Göteborg och mötte Skottland är Göteborgs backförvärv Freja Hellenberg. Dock skulle hon ha blivit extrainkallad där i stället för Amanda Ilestedt, men Hellenberg var sjuk. Man kan är alltså säga att det som väntat är rakt igenom spelare från den senaste samlingen som är uttagna.
De spelare som var med i Göteborg, men som lämnades utanför nu är Jessica Samuelsson, Elin Rubensson, Ilestedt och Jenny Hjohlman. Dessutom saknas som väntat Kosovare Asllani. Sundhage sa så här om Manchester Cityspelaren:
”Kosovare Asllani – jag tycker att vi har bättre spelare just nu. Vi får se, vi har två platser kvar. Men hon behöver mer tid. Hon behöver lugn och ro.”
Hellenberg var kanske den lilla skrällen, om man nu kan prata om någon skräll här. Att Jonna Andersson får en ny chans kändes däremot rätt naturligt med tanke på att både Samuelsson och Rubensson är skadade.
När Andersson presenterades gick Sundhage händelserna i förväg:
”Hon tar en plats i OS-truppen”
Om det blir svenskt spel i OS lär det bara finnas max sju backplatser att slåss om, och då får nog Andersson det tufft. I varje fall om Samuelsson och Rubensson är friska.
Det är väl för övrigt i första hand en av de två som Sundhage hoppas kunna komplettera backuppsättningen i truppen med. När det gäller den sjunde forwarden blir det troligen någon av Hjohlman, Asllani eller Lina Hurtig. Andra spelare som skulle kunna ha chansen är Malin Diaz och Marija Banusic, kanske framför allt Banusic om hon fortsätter att ösa in mål i Eskilstuna.
Utan att ha sett henne hittills i år eller hört någon rapport om hennes insatser, hade jag inte haft något emot att få in Michelle de Jongh i truppen. Men Sundhage har valt att bara ta ut fem mittfältare. Och bland dem är jag högst tveksam till Petra Andersson, men Eskilstunas AIK-förvärv får gärna visa att hon hör hemma på A-landslagsnivå.
Jag följde presskonferensen via webb-tv. Det var en ganska vanlig Sundhagepresskonferens. Mantrat ”fart och fläkt” nämndes förstås vid tre–fyra tillfällen.
När Sundhage och Lilie Persson skulle gå igenom Skottlandmatchen inledde Persson med att hylla Olivia Schough:s passningsspel. Sedan hyllades även bland annat Lisa Dahlkvist.
Där reagerade jag över att först Persson konstaterade att förbundskaptenerna ansåg att Dahlkvist hade lyft sitt spel sedan hon flyttade till Frankrike. Någon minut senare sa Sundhage exakt samma sak, med nästan exakt samma ord. Det lät lite lustigt.
De har förstås rätt i att Dahlkvist har varit bra det senaste halvåret. Men som jag tidigare skrivit, hon var på väg in i formtoppen redan under VM i fjol. Som jag ser det är det alltså inte bara PSG:s förtjänst, utan lyftet inleddes redan i Kif Örebro.
Slutligen gick man igenom reglerna i kvalet. Det är inbördes möte som gäller före målskillnad. Därmed blir det ännu viktigare att inte förlora mot Norge i öppningsmatchen.
Skulle två lag hamna på exakt samma poäng, inbördes möte, målskillnad och antal gjorda mål går man i första hand på fair play och i andra hand på Uefa-ranking. Det blir alltså ingen lottning, vilket känns skönt.
Här är förresten OS-kvaltruppen i sin helhet – om man kan säga så när ytterligare två spelare skall till…
Målvakter:
Hedvig Lindahl, Hilda Carlén och Emelie Lundberg.
Backar:
Lina Nilsson, Magdalena Ericsson, Jonna Andersson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Emma Berglund och Freja Hellenberg.
Mittfältare:
Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Emilia Appelqvist, Josefin Johansson och Petra Andersson.
Forwards:
Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Olivia Schough, Fridolina Rolfö, Pauline Hammarlund och Stina Blackstenius.
Ibland skall man inte överge sin första känsla. Inför det nordamerikanska OS-kvalet hade jag ju Costa Rica som svag favorit till andraplatsen i grupp A, närmast före Mexiko.
Inför lagens inbördes möte i går hade jag ändrat mig och gav Mexiko 60 procents chans att bli tvåa. Det blev till slut ändå Costa Rica som tog andraplatsen efter 2–1-seger i natt.
Det innebär att Mexiko för första gången någonsin missa semifinal i ett nordamerikanskt mästerskapskval. Fast trots att Raquel Rodriquez – lägg förresten det namnet på minnet – gjorde både 1–0 och 2–0 för Costa Rica var mexikanskorna snubblande nära att komma ikapp.
I det som kan ha varit hennes sista tävlingslandskamp reducerade 37-åriga Maribel Dominguez på en spektakulär bicycleta. Då var det tolv minuter plus tillägg kvar för Mexiko att göra ett mål till – och ta semifinalplatsen. På övertid fick Dominguez chansen, men hon sköt utanför från fritt läge.
Matchens tre mål ser du här:
Resultatet innebär att Costa Rica ställs mot Kanada om den ena OS-platsen. Mexiko åker hem, och kanske innebär det här att Leo Cuellar har gjort sitt som förbundskapten.
I nattens andra match vann ett B-betonat USA med 10–0 mot Puerto Rico. I den matchen gjorde Crystal Dunn fem mål. USA kommer att möta Trinidad och Tobago eller Guyana i sin avgörande OS-kvalmatch. Puerto Rico var precis så dåligt som jag hade trott. De lämnade kvalet med tre storförluster och målskillnaden 0–25.
Så till Sverige. Rosengård har skadeproblem och i en artikel i Sydsvenskan berättar Therese Sjögran att klubben funderar på att värva in spelare på korttidskontrakt inför den stundande kvartsfinalen mot Frankfurt i Champions League.
Det är illa nog med åtta spelare på skadelistan. Men minst lika illa är att det inte verkar finnas pengar till några värvningar. Sjögran säger:
”Ska det ske, får det ske snabbt och så får vi lösa det ekonomiska i efterhand.”
De här korttidskontrakten kanske inte handlar om några jättesummor, och förhoppningsvis vet Rosengårdsledningen vad den håller på med. Men personligen reagerar jag varje gång jag ser att klubbar planerar satsningar med pengar som man hoppas skall komma in.
Kanada blev som väntat andra laget att säkra en plats i semifinal i Nordamerikas OS-kval. När Trinidad och Tobago besegrades med 6–0 gjorde Christine Sinclair sitt 159:e landslagsmål. Därmed är hon förbi Mia Hamm på listan över de som gjort flest landslagsmål genom tiderna.
Andra fortfarande aktiva spelare högt upp på listan är Patrizia Panico på sjunde plats (110 mål) och Marta på 14:e plats med 100 mål. Bästa svenska landslagsmålskytt är som bekant Lotta Schelin, hon står på 82 mål.
Här ser ni Sinclairs 159:e mål – som betydde 3–0, och Kanadas övriga fem:
Den andra matchen i gruppen bjöd på en liten överraskning. Guyana vände 1–0-underläge till seger med 2–1 mot Guatemala och efter slutsignalen firade de guyanska spelarna som om de vunnit VM-guld.
Guyana är ett lag som jag inte kan något om, men jag har förstått av kommentarer från folk som följer OS-kvalet mer noggrant än jag att de ser rätt bra ut, och faktiskt har en seriös chans att ta en semifinalplats på Trinidad och Tobagos bekostnad. Faktum är ju att Guyana ligger före T&T på målskillnad inför deras inbördes möte natten mot onsdag.
Guyanas spelartrupp innehåller inte några spelare med välkända klubbadresser. Segerskytten Alison Heydorn, som intervjuas en minut in i klippet nedan, spelar i en klubb i USA som heter Ann Arbor United. Och hon låter väldigt amerikansk i intervjun.
I natt avgörs vilket lag som kommer tvåa bakom USA i grupp 1, Mexiko eller Costa Rica. Inför kvalet trodde jag på Costa Rica, men nu känns det som att det är 60–40-fördel för Mexiko. De tar ju andraplatsen på kryss, och mexikanskorna visade mot USA att de är bra på att försvara sig.
Apropå OS-kval tar Pia Sundhage ut sin trupp till det europeiska OS-kvalet i morgon 14.00. Här kör hon lite funderingar inför kvalet. Jag vet inte hur många spelare varje lag får använda i kvalet. I själva OS består truppen av 18 spelare och fyra reserver. Men gissningsvis är det någon eller några fler än 18 i kvalet. Allt talar ju dessutom för att Sundhage tar ut de spelare som var med i Göteborg i januari.
Från Frankrike fick vår förbundskapten i helgen glädjande besked när Lisa Dahlkvist blev målskytt på passning från Caroline Seger. Dala gjorde 1–0-målet när PSG vann cupderbyt mot Juvisy med 2–0. Se målet här.
Även Sofia Jakobsson gjorde ett mål, hon satte 2–0 när Montpellier avancerade efter 3–0 mot Vendenheim. Däremot blev Lotta Schelin mållös när Lyon vann sin cupmatch med 12–0. Svenskan spelade den andra halvleken i en match där Eugenie Le Sommer gjorde hela fem mål. Vår blivande OS-kvalmotståndare Ada Stolsmo Hegerberg gjorde ett.
Apropå OS-kvalmotståndare gjorde Hollands Vivianne Miedema och Norges Caroline Graham Hansen varsitt 1–0-mål när Bayern München och Wolfsburg vann sina ligamatcher i helgen. Se Miedemas här och Hansens här.
I dag har Rosengårds kvartsfinalmotståndare i Champions League, FFC Frankfurt, spelat sin första ligamatch för året. Man vann med 3–1 mot Hoffenheim i en match som visades på DFB-TV. Jag såg nästan hela matchen – höjdpunkter här – och blev inte jätteimponerad av Frankfurt.
Deras styrka är deras styrka. Det är ett väldigt fysiskt lag som inte står för så mycket skönspel, men som däremot har offensiv tyngd. Jag tyckte att Hoffenheim hade ett bättre passningsspel, men Frankfurt var ändå en storlek större än sina motståndare. Rosengård får se upp i kontringar och vid fasta situationer. Fast oslagbart är definitivt inte det här Frankfurtlaget.
Slutligen lite tankar kring helgens matcher här i Sverige. Där är det ju i första hand Linköping–Eskilstuna som etsat sig fast. Nu har jag sett LFC:s åtta mål på klubbens Facebooksida.
Det är ju inga glädjande bilder för Eskilstuna. Inte på något sätt. Jag har ju fått lite synpunkter från er som sett matchen live i form av kommentarer på förrförra inlägget. Utifrån målen känns analysen att Petra Larsson och Sofie Persson har lämnat stora hål efter sig på Eskilstunamittfältet rimlig.
Kollar man på Linköpings åtta mål är ju nämligen fem av dem spelmål mot samlat försvar. Vid 1–0 och 3–0 får LFC alldeles för lätt komma rättvända på ytan framför Uniteds trebackslinje. Efter paus är den ytan stängd, då slår LFC istället Eskilstuna i djupled.
Det ser ut som att Eskilstunas tränare Viktor Eriksson har rätt mycket att jobba med under de två månaderna fram till seriestart. Nu är klippet väldigt utzoomat, men min känsla är dessutom att åtminstone tre av de åtta målen är bjudningar från landslagsmålvakten Emelie Lundberg.
Eskilstuna var inte det enda laget som lämnade en träningsmatch i helgen med väldigt negativ energi. Kif Örebro blev både besegrade och bestulna i Göteborg. Under matchen gjordes nämligen inbrott i Kif Örebros omklädningsrum. Tjuvarna länsade rummet på datorer, telefoner och andra värdesaker.
Enligt Mia Carlsson på Twitter är det inte första gången det är inbrott på Valhalla under match. Hennes Kristianstad skall ha blivit bestulna under en cupmatch i fjol.
Känns som att Valhalla IP har en hel del att göra på säkerhetssidan. Det här känns ju helt oacceptabelt.
I Örebro har det förresten startats en insamling till spelarna. Läs om den här.
Det var ju alltså en match också. Den vann Göteborg med 2–0. Nedan går det att se matchen i sin helhet. Målen kommer efter 11.30 genom Sara Lindén efter 11.30 och efter 38.40 genom Nathalie Persson. Det andra målet känns rätt billigt.
I andra matcher i helgen vann Piteå med 3–0 borta mot Hammarby i svenska cupen. I träningsmatcher vann Vittsjö med 3–2 mot Bröndby, Djurgården med 3–0 mot Ilves och så spelade Rosengård 3–3 mot Fortuna Hjörring.
Ingvild Flugstad Östberg är inte bara en av världens bästa skidåkare – hon är även en duktig fotbollsspelare. Sedan Raufoss gick upp i ettan har de sagt upp hennes kontrakt med hänvisning till att de inte kan ha spelare som bara är med i enstaka matcher varje år.
Enligt norska VG har då i stället fjolårets toppserie-fyra Stabaek visat intresse för den löpstarka mittfältaren. Läs om det här. I artikeln framgår att Stabaek har bett Raufoss om tillåtelse att kontakta skidstjärnan.
Det låter helt klart som en PR-kupp från Stabaeks sida, men visst vore det ändå en lite kul grej om Flugstad Östberg fick göra något inhopp i laget under sommaren? Inte minst är det väl så att toppserien behöver all uppmärksamhet den kan få.
Enligt det norska fotbollsförbundets hemsida har Flugstad Östberg spelat sju matcher de senaste tre åren. Så Stabaek skall nog inte räkna med henne under någon längre period… Här är en länk till en artikel där det finns ett tv-klipp som visar Flugstad Östberg i aktion på fotbollsplanen.
Själv har Flugstad Östberg sagt till VG att:
”Jeg holder ikke 1. divisjonsnivå i fotball.”
Tydligen gör Stabaek en annan bedömning, alltså att den löpstarka mittfältaren kan hålla på högre nivå än så…
I fjol släppte Eskilstuna in 15 mål på 22 omgångar i damallsvenskan. Under lördagen släppte laget in åtta mål i Linköping. Låt vara att det var en träningsmatch, de släppte alltså in åtta mål. Sjukt.
Matchen slutade 8–3 efter att Fridolina Rolfö gjort fyra mål, Stina Blackstenius tre och Pernille Harder ett för LFC. I Eskilstuna gjorde Marija Banusic två och Annica Svensson ett.
Jag har inte sett matchen och väntar med spänning på att få se klipp med höjdpunkter. För det här känns som försäsongens mest intressanta resultat.
* Så till Nordamerikas OS-kval. Där behövde USA ha flyt med ett domslut för att besegra Mexiko med 1–0. Jag har inte sett matchen, men några klipp därifrån. Amerikanskorna fick straff i 80:e minuten sedan bollen tagit på en mexikansk hand.
Personligen tycker jag att det är högst tveksamt om det skall vara bestraffningsbar hands. Jag hade inte dömt straff – men jag är ju inte heller domare.
Det blev straff, som Carli Lloyd slog och Cecilia Santiago räddade. Returen gick dock till Lloyd som rullade bollen i tomt mål:
Tidigare under lördagen vann Costa Rica med makalösa 9–0 mot Puerto Rico. Trots målkalaset innebär siffrorna att Costa Rica måste besegra Mexiko i sista omgången för att avancera till semifinal. Mexikanskorna går vidare på kryss.
Mot ett Puerto Rico med högst tveksamt försvarsspel gjorde Karla Villalobos och Raquel Rodriguez tre mål vardera.
Jag vill inte ens fundera över hur många mål USA kan tänkas göra på Puerto Rico i nästa vecka. Kan det bli 15? Eller 20?
Det nordamerikanska OS-kvalet har som väntat inletts med tre ojämna och en jämn match. Den jämna spelades mellan Trinidad och Tobago och Guatemala. Där vände T&T 0–1 till 2–1 de sista 20 minuterna. Segermålet från Tasha St Louis är en riktig pärla.
Därmed har Trinidad skaffat sig ett kanonläge att få möta USA i en helt avgörande match om en OS-plats i nästa vecka. USA vann nämligen hur säkert som helst mot Costa Rica med 5–0. Alex Morgan gjorde 1–0-målet redan efter tolv sekunder och det var 3–0 efter en kvart. I den andra halvleken bjöd även Christen Press på en fantastisk förstatouch i samband med sitt 5–0-mål.
Här är fler höjdpunkter från matchen:
Costa Rica är alltså ett ganska bra lag, men man har en riktig USA-skräck. Laget har aldrig tagit poäng mot amerikanskorna och de senaste matcherna lagen emellan har alla inneburit minst femmålsseger för USA. Costa Rica har dock fortfarande chansen att bli grupptvåa. Man behöver nog dock slå Mexiko natten mot tisdag.
Mexiko gjorde sitt jobb mot Puerto Rico. Det blev 6–0 efter att veteranen Maribel Dominguez gjort tre av målen.
Slutligen vann Kanada säkert mot Guyana. Noterbart var att det var den nya generationen som stod för målen. 20-åriga Ashley Lawrence gjorde tre och 16-åriga Deanne Rose de andra två. Rose är förstås en megatalang. Den senaste kanadensiska spelare som blev tvåmålsskytt i A-landslaget innan sin 17-årsdag var en viss Christine Sinclair…
I dag fortsätter OS-kvalet med Costa Rica–Puerto Rico (19.30 svensk tid) och USA–Mexiko (22.00). I morgon är det Guatemala–Guyana (19.30) och Kanada–Trinidad och Tobago (22.00).
* I övrigt i helgen drar tävlingssäsongen i gång på hemmaplan med match Svenska cupen mellan Hammarby och Piteå i morgon. Hammarbys tränare Olof Unogård tillhör för övrigt de som skall ha guldstjärna för att han lägger upp mål från försäsongen på youtube. Här är ett klipp från Bajens match mot Åland United:
Och här ett från mötet med Kif Örebro:
I båda klippen ser Hammarby pigga ut. Blir kanske en tuff match för Piteå?
* Det spelas även flera träningsmatcher av intresse. Den allra mest intressanta är Linköping–Eskilstuna 14.00 i dag.
* Utöver det nordamerikanska OS-kvalet är återstarten av Frauen-Bundesliga helgens största internationella händelse. Det spelas fem matcher i morgon, bland annat tar serieledande Bayern München emot Köln, medan Wolfsburg med Nilla Fischer skall till Bremen. DFB-tv sänder Frankfurt–Hoffenheim den här omgången, den spelas dock först på måndag klockan 18.00.
I Frankrike är det cuphelg, där morgondagens Parisderby mellan PSG och Juvisy är mest intressanta matchen.
Natten mot torsdag drar det första av vårens tre stora OS-kval igång. Det är Nordamerika som är först ut, det handlar alltså om det kval som på förhand är mest givet. Det rimliga är ju nämligen att USA och Kanada kommer att ta de båda OS-platserna.
Men helt givet är det förstås inte, lagen skall ju spela om det. Här är en liten guide till OS-kvalet. Det är två grupper om fyra lag vardera. De två bästa lagen i varje grupp går till semifinal, och vinnarna i semifinalerna går till OS.
Grupp 1:
USA, Mexiko, Costa Rica och Puerto Rico. Den klart tuffaste gruppen. Men USA skall ändå vinna klart. Däremot blir kampen mellan Costa Rica och Mexiko om andraplatsen intressant. Här kort om lagen:
USA
Chanser till OS-spel: 99,5 procent
Världsmästare, olympiska mästare och givna storfavoriter i det här kvalet.
Det lilla som talar emot laget är att man har genomgått en generationsväxling efter VM. I kvaltruppen – läs om den i det här inlägget – finns sju spelare som inte var med i VM och laget känns ännu inte hundraprocentigt samspelt.
Negativt är dessutom att man är mitt inne i en rättstvist med sitt eget förbund, vilket kan störa. Ordväxlingen i den tvisten hårdnade när landslagets jurister under måndagen lämnade in sitt svar på förbundets stämning. Där anser man bland annat att förbundets stämning innehåller:
Men störningsmoment och bristande samspelthet i all ära. Det krävs mycket värre problem för att stoppa USA. Förbundskapten Jill Ellis har ju en vrålstark defensiv att luta sig mot, där världens bästa försvarsspelare 2015, Becky Sauerbrunn, är sammanhållande länk. Och offensivt har Ellis fortsatt att bygga sin elva kring världens bästa spelare 2015, Carli Lloyd, som verkar har konserverat sin superform. Det känns som en garanti för att USA på ett eller annat sätt kommer att vinna alla sina matcher och ta sig till OS.
Det gäller dock att de vinner gruppen. För Kanada kommer med mycket stor sannolikhet att vinna grupp 2. Och en direkt avgörande match om OS-platserna mot Kanada vore en mardröm för både USA och Kanada.
Costa Rica
Chanser till OS-spel: 9 procent
Visade i VM att man håller god kvalitet. Kryssade där mot Spanien och Sydkorea och föll med uddamålet mot Brasilien. Var mycket nära att avancera till åttondelsfinal som en av de bästa grupptreorna. Har spelare av hög kvalitet i Shirley Cruz och Raquel Rodriguez.
Bör trots allt vara chanslöst mot USA. Men jag har laget som knapp favorit till andraplatsen i gruppen framför Mexiko. Klarar man det blir man stor underdog i den troliga semifinalen mot Kanada. Där finns det ändå en viss skrällchans, all press kommer ju att ligga på kanadensiskornas axlar, och Costa Rica har ju alltså ett par riktiga världsklasspelare.
Mexiko
Chanser till OS-spel: 6 procent
Inledde VM lovande med poäng mot ett oväntat starkt Colombia och uddamålsförlust mot England. Rasade sedan ihop mot Frankrike. Har haft en del kontroverser efter VM, inte minst den aktuella där forwarden Charlyn Corral och förbundskapten Leo Cuellar inte drar jämnt.
Jag tror att bråken drabbar Mexiko negativt – och kostar dem andraplatsen i gruppen. Skulle de trots allt ta sig till semifinal har de viss skrällchans mot Kanada, enligt ungefär samma grunder som för Costa Rica. För även Mexiko har flera duktiga spelare, många av dem med NWSL-meriter. Då tänker jag bland annat på Monica Ocampo, Bianca Sierra, Teresa Noyola, Veronica Perez (i år i Kif Örebro) och Renae Cuellar.
Puerto Rico
Chanser till OS-spel: 0 procent
Förlorade med 4–0 i sitt genrep mot ett amerikanskt klubblag, Charlotte Eagles, förstärkt med Heather O’Reilly. Eagles missade i fjol slutspelet i numera nedlagda USL W-league, men är alltså klart bättre än Puerto Rico. Det säger det mesta om det här landslaget.
Äldsta spelaren i Puerto Ricos trupp är född 1989, fem spelare är födda 1998 eller senare. Det här är ett lag som bara är med som utfyllnad. Får i första hand försöka göra ett mål i OS-kvalet. Någon poäng tror jag nämligen inte att man ens kommer vara nära.
Grupp 2:
Kanada, Trinidad och Tobago, Guatemala och Guyana. En klart mer ojämn grupp, som Kanada bör vinna rätt lätt, och där Trinidad och Tobago är favoriter att ta andraplatsen. T&T utmanas i första hand av Guatemala.
Kanada
Chanser till OS-spel: 85 procent
Precis som USA har Kanada föryngrat efter VM – där man nådde kvartsfinal. Man har sju spelare i sin kvaltrupp som är födda 1995 eller senare. Några av dem var i och för sig redan med i VM, men det känns ändå solklart att förbundskapten John Herdman numera bygger för framtiden.
Jämfört med VM-elvan är viktiga Diana Matheson nu tillbaka fullt ut, vilket är bra för ett Kanada där det mesta i offensiven fortfarande kretsar kring fantastiska Christine Sinclair.
I VM hade Kanada sin stora akilleshäl i mittförsvaret. Där har Herdman verkligen testat vilt under sin tid som förbundskapten. Känslan nu är att fjolårets Vittsjöspelare Shelina Zadorsky får chansen bredvid givna Kadeisha Buchanan. Kanske kan det vara lösningen på gåtan.
Även om det nya lagbygget inte är klart skall Kanada bara vinna den här gruppen. Och i en semifinal mot Mexiko och Costa Rica är laget storfavorit. Fast i avgörande matcher kommer det in nerver i spelet, och med tanke på att både Costa Rica och Mexiko har kvalitet i sina lag nöjer jag mig med att ge Kanada 85 procents chans att nå OS.
Trinidad och Tobago
Chanser till OS-spel: 0,5 procent
Gjorde ett utmärkt VM-kval, där man visade stabil defensiv. Man skrällde rejält och var snubblande nära att ta sig till Kanada. Sedan dess har det varit oro i leden, och nyligen sparkades succécoachen Randy Waldrum, vilket bör vara väldigt negativt för The Soca Princesses. Känslan är att det är väldigt rörigt i ledningen och i genrepet mot ett amerikanskt U18-lag vann man bara med 2–0.
Tillbaka till VM-kvalet. Där försvarade sig alltså väldigt bra – föll exempelvis bara med 1–0 mot USA, och man var väldigt bra på fasta situationer. Men när man skulle föra spel hade man brister. Man vann exempelvis bara med 2–1 mot Guatemala.
I OS-kvalet måste förstahandsmålet vara just att hålla Guatemala bakom sig i tabellen och säkra en semifinal. Därför blir öppningsmatchen mot just Guatemala sannolikt helt avgörande. Skulle T&T nå semifinal lär USA vänta där – vilket gör att T&T även kan vänta sig en klar förlust.
Guatemala
Chanser till OS-spel: 0 procent
Ett lag jag vet väldigt lite om. Jag såg Guatemala spela i en kvalmatch för några år sedan – och då var de riktigt dåliga. Deras resultat de senaste åren skvallrar dock om att de tagit sig något sedan dess.
Vid en koll på truppen ser jag att de har några spelare som håller till på college i USA och Ana Martinez i spanska Rayo Vallecano.
Känslan är att man kommer att sluta trea i den här gruppen. Det finns dock en chans att man kan slå Trinidad och Tobago och komma tvåa. För Guatemala känns det som en fördel att matchen mot T&T kommer direkt. Men även om Guatemala skulle skrälla sig vidare ur gruppen kommer inte laget att kunna ta en OS-plats. Truppen är helt enkelt för tunn.
Guyana
Chanser till OS-spel: 0 procent
Här är ett lag jag inte vet något alls om. Känns som gruppens slagpåse. Ser på trupplistan att man har Otesha Charles i engelska Millwall och några collegespelare. Men det bör inte räcka långt. Man får vara nöjt med att ha tagit sig till slutkvalet och precis som Puerto Rico rikta in sig på att försöka göra något mål i kvalet.
Gårdagskvällens damfotbollsklipp på sociala medier var ett slagsmål under 3–3-matchen mellan FC Rouen och Bordeaux i franska andraligan.
Det var Rouens Maude Perchey och Bordeaux Eva Sumo som tog till knytnävarna. En längre sekvens går att se på den här länken.
På Rouens facebooksida har Perchey skrivit följande:
”Jagär inte stolt övermin reaktion, men ibland är det svårtattkontrollera sig ivissa situationer. Vimåstenaturligtvissättavideoni sitt sammanhang. Även ommin reaktionkan ha förefallit våldsamärdamfotbollenintevåldsam ochjagär ledsen att det blev så här.”
Utöver att det är ett anmärkningsvärt och ovanligt slagsmål som ger hockeyvibbar finns det väl inte så mycket att kommentera kring slagväxlingen. Fast kanske att Eva Sumo borde byta efternamn. I sumo får man ju inte ta till knytnävarna…
Rosengård föll med 3–1 borta mot Manchester City i går. Som vanligt är det svårt att dra några större slutsatser av en träningsmatch.
Här kan man nog ändå slå fast att Rosengårds trupp är rätt tunn i år. Så tunn att Therese Sjögran var uppsatt som avbytare i Manchester. Sportchefen har ju sagt att karriären definitivt är över och att hon inte skall spela något mer. Känns kanske ändå inte hundraprocentigt definitivt…
Rosengård saknade viktiga spelare som Marta, Sofie Junge Pedersen, Amanda Ilestedt och Ella Masar McLeod. Utan de fyra ser Malmögänget ut att ha varit en nivå sämre än Manchester. I varje fall om man skall tro Citys klipp med höjdpunkter. Där noteras för övrigt att Citydebutanten Kosovare Asllani var den svenska spelare som var närmast att göra mål. Hennes skott tog dock i ribban.
Asllani verkar inte vara jättenära landslaget, i varje fall inte om man skall tro den här intervjun som gjordes i Manchester efter Rosengårdsmatchen. Där säger hon att hon inte tänker på landslaget överhuvudtaget. Ett intressant och lite anmärkningsvärt uttalande när Pia Sundhage var på plats.
Så till något annat. Jag gav Eskilstuna guldstjärna för sina tv-klipp med mål från träningsmatcherna. Guldstjärnor skall även skickas till Piteå, som också publicerar klipp med sina träningsmatchmål på youtube, som det här från segern mot Umeå:
Och den här kavalkaden från helgens överkörning av Sunnanå:
Gissar dock att klippen är tagna från en film som används för taktisk analys. Då vill man ha utzoomat för att se större ytor. För oss mer vanliga tv-tittare hade det dock inte gjort något om det var lite mer zoom på klippen.
I Frankrike var det två svenskmöten i helgen. PSG–Lyon 0–0 har jag redan skrivit om. Höjdpunkter från den matchen ser du här:
Även det andra svenskmötet blev oavgjort. Trots att Linda Sembrant nickade in sitt tredje mål för säsongen lyckades St Etienne skrälla till sig en poäng via 1–1. På klippet kan man se att bland annat Sofia Jakobsson hade ett par lägen att skjuta segern till Montpellier, utan att lyckas. Ser jag rätt är det Maria Karlsson som räddar på mållinjen vid en av de främsta målchanserna.
För Montpellier var poängtappet jobbigt. Lagets chans att sno andraplatsen i ligan minskade redan när PSG tog poäng av Lyon i fredags. Det här krysset gjorde att Champions Leaguechansen minskade chansen.
Slutligen ett klipp från förra veckans haussade träningsmatch mellan Bayern München och Arsenal i Sevilla. Den match som Londonlaget vann med 3–1.
Även om det bara är träningsmatcher har alltså engelska lag den senaste veckan slagit både de tyska och svenska mästarlagen. Kanske är det en signal om vilken väg internationell damfotboll håller på att ta. Eller?
I morgon kommer tydligen Pia Sundhage att vara på plats i England för att se Rosengårds träningsmatch mot Manchester City.
Förhoppningsvis var hon i Manchester redan i dag och såg hur Leicester spelar. De har ett grundspel som borde passa svenska landslag klockrent. De har en otroligt tajt defensiv och tar väldigt få risker på egen planhalva, när de kommer upp i planen är de bolltrygga, har sylvassa kontringar och gör hela tiden smarta löpningar in i straffområdet.
Jaja. Ursäkta den lilla utvikningen till herrfotbollen. I morgon kommer Sundhage sannolikt få se Kosovare Asllani spela. Det skulle kunna vara intressant, fast det finns ju egentligen inget som talar för att Asllani skulle tas ut till OS-kvalet ens om hon gör sitt livs match. Om Sundhage tar med några spelare som inte var med i Göteborg härom veckan till OS-kvalet underkänner hon ju sig själv.
Sundhage får för övrigt inte se så många svenska spelare heller. Enligt Sydsvenskan startar Rosengård nämligen så här: Zecira Musovic – Lina Nilsson, Anita Asante, Emma Berglund, Ali Riley – Ella Masar McLeod, Ebba Wieder, Sara Björk Gunnarsdottir, Lieke Martens – Natasa Andonova och Gãelle Enganamouit.
Jag vet alltså inte vad Sundhage kan väntas vara ute efter på sin Englandsresa, även om det förstås blir lite intressant att se hur ett engelskt topplag som Manchester City står sig mot de senaste årens damallsvenska suveräner.
City blev ju tvåa i WSL förra året och skall spela i Champions League till hösten. Fjolårets serietvåa Arsenal har i veckan spelat två matcher mot tyska topplag. I tisdags föll de mot Wolfsburg med 3–0, men i dag vann Arsenal med 3–1 mot Bayern München. Det är i och för sig bara träningsmatcher, men känslan är ändå att engelsk damfotboll håller på att flytta fram sina positioner.
Pia Sundhage
För svensk del är det ju ändå OS-kvalet som står i fokus den närmaste tiden. Och om förbundet är förståndigt är det vinna eller försvinna som gäller för Pia Sundhage.
Här tänker jag på att hennes kontrakt går ut vid årsskiftet, och att hon nuläget inte verkar intresserad av att förlänga. Därmed känns det solklart att om det inte blir OS-slutspel i sommar för Sverige bör man låta den som skall leda landslaget i nästa års EM-slutspel – för vi kommer att gå dit – ta över så fort som möjligt.
Om Sundhage däremot tar Sverige till OS skall hon självklart få fullfölja över mästerskapet. Fast direkt efter OS bör man ha en ny förhandling. Där är alternativen att antingen ge Sundhage förlängt över EM-slutspelet, eller byta ut henne direkt. Jag tycker nämligen att det är självklart att den som skall leda Sverige i EM nästa år också bör ha ansvaret i höstens båda EM-kvalmatcher.
Hoppas att förbundsledningen tänker som jag gör. Fast jag är inte helt säker på att det är så…
Radiosporten hade ett utmärkt inslag om förbundskaptensfrågan i onsdags. Hör det på den här länken. Där säger Sundhage att hon inte är intresserad av att förlänga det kontrakt som löper ut den 31 december i år. Om inte…
”Jag har stått i en OS-final – två stycken dessutom. Det är ju en euforisk känsla. Jag vet inte vad som händer då, när man mår så bra som man gör, får vinna tillsammans med andra. Då ställer någon en fråga: ‘Du, skall du inte vinna EM också, tillsammans med andra?'”
Som jag ser det är det rimliga att förbundet börjar sondera marknaden efter en ny förbundskapten redan nu – för att vara redo antingen efter OS-kvalet, eller efter OS.
Det finns ju för övrigt ingen som helst logik i att Sundhages kontrakt löper till den 31 december. Vem gjorde den förhandlingen?
Det rimliga är ju att man skriver kontrakt med förbundskaptenen över ett mästerskap, och inte bryter ett halvår innan ett mästerskapsslutspel.
I ovan länkat radioinslag försöker Marika Domanski Lyfors förklara varför man valde att skriva kontrakt med Sundhage till årsskiftet. Personligen tycker jag inte att Domanski Lyfors svarar på frågan, hon svamlar mest. Hennes snack om att det är många mästerskap i damfotbollen förklarar ju inte på något sätt varför man inte valde antingen OS eller EM som slutpunkt för Sundhage.
Dessutom säger Domanski Lyfors så här om EM skulle påverkas om det skulle bli byte på förbundskaptensposten vid årsskiftet:
”Man har ju oftast ett helt halvår på sig att förbereda sig inför mästerskapet. Om det skulle bli så tror jag inte att det skulle bli några problem med det.”
Personligen hade jag mycket hellre tagit över i augusti än vid årsskiftet. Ju längre tid man har att sätta sin prägel på laget, desto bättre. Sundhage själv tyckte ju inte att hon hann göra så mycket inför hemma-EM 2013. Och då tog hon ändå över i oktober 2012.
Jaja. Det finns anledning att återkomma i frågan. Förhoppningsvis först i samband med OS.
* Till något annat. Träningsmatcherna har ju kommit i gång. Eskilstuna United har i dag besegrat damallsvenska nykomlingen Djurgården med 1–0. Eskilstuna ligger numera i framkant på många plan inom svensk damfotboll.
Ett av de planen är att de snabbt lägger upp målen från sina träningsmatcher på youtube. Guldstjärna på det. Klubben skulle för övrigt få ytterligare en guldstjärna om de även bjöd på motståndarnas mål – även om det inte fanns något sådant i dag.
Här är dagens segermål från Malin Diaz:
* Apropå Djurgården gjorde de nyligen klart med Petronella Ekroth. Hon har tidigare spelat i damallsvenskan för Linköping, Tyresö, AIK, Jitex och Hammarby. Djurgården blir alltså hennes sjätte damallsvensk klubb, och det är bara två månader sedan Ekroth fyllde 26 år. Jag har ingen totalkoll bakåt i historien, men det kan väl inte vara många som hunnit med fler klubbar på så kort tid. Det kanske till och med är rekord?
Petronella Ekroth
Har ni exempel på spelare som överhuvud taget spelat damallsvenskt i sex klubbar eller fler får ni gärna skriva i kommentarsfältet.
* Djurgården har för övrigt gjort en del intressanta värvningar och visar att man tänker göra ett seriöst försök att hänga kvar. Den andra nykomlingen, Kvarnsveden, är närmast ett oskrivet blad för mig.
I dag hörde jag dock en intressant radiodokumentär om en av klubbens unga spelare, Lee Winroth. Den handlar om hur hon styrketränat bort en allvarlig skolios och 17 år gammal blivit så stark att hon utöver att hon i år slåss om speltid i damallsvenskan är uppe och nosar på världsrekordet i marklyft. Det är verkligen en prestation värd stor beundran.
Den franska seriefinalen bjöd inte på någon blixtrande fotbollsunderhållning. Tvärtom blev det en väldigt stängd match, som logiskt nog slutade 0–0.
Lisa Dahlkvist och Lotta Schelin spelade hela matchen, medan Caroline Seger tvingades titta på. Hon berättade för franska Eurosport att hon hade stukat foten på träning. Det framgick inte om det är någon fara för OS-kvalet, men förhoppningsvis är det lugnt.
Jag kollade förstås in de båda svenska spelarna lite extra. Dahlkvist hade en mer offensiv roll än hon har i landslaget – och jag tyckte att hon gjorde en jättebra match. Hon känns mer bolltrygg och passningssäker än någonsin tidigare, och det var hon som hade PSG:s allra bästa läge i matchen. Skottet från vänsterdelen av straffområdet smet dock över.
Jag skriver bästa läge, för det var inte speciellt många riktiga målchanser i matchen, däremot en sju–åtta lägen. Två av dem gick till PSG, resten till Lyon. Det var också Lyon som hade de två riktigt heta målchanserna.
En när duktiga PSG-målvakten Ann-Katrin Berger via stolpen styrde undan ett skott från duktiga Amel Majri. En när Schelin och mittbacken Griedge Mbock Bathy gick på samma boll vid en inläggsfrispark. Det såg inte ut som att någon av dem touchade bollen, däremot hann Berger rädda innan frisparken studsade in vid bortre stolpen.
Schelin då? Jodå, även hon får klart godkänt. Fast de första 30 minuterna var hon inte med i matchen. Så långt tyckte jag mest att hon sprang och trampade vatten. Men sedan blev hon alltmer delaktig och under den första halvan av den andra halvleken tyckte jag att hon var den piggaste forwarden på planen. Hade inte hon och Mbock Bathy stört varandra kunde Schelin ha gjort ett riktigt drömmål, för hon försökte styra in bollen med en volleyklack.
Men det blev alltså inga mål. PSG backade hem och spelade 4-5-1 med Cristiane som vänsterytter. Lagets brasilianska skyttedrottning hade verkligen ingen bra dag. Och då tänker jag inte på att hon mest sprang offside när kontringslägena uppstod. Jag tänker mer på hennes uppträdande när hon blev utbytt. Hon skrek och gestikulerade vilt mot någon, möjligen tränare Farid Benstiti. När hon kom i närbild såg man att hon grät.
Jag trodde att PSG skulle flytta fram och gå för segern på slutet för att ha en liten chans på ligaguldet. Men det gjorde de inte, de verkade nöjda med oavgjort. Det innebär att Parislaget sannolikt känner sig nöjda med andraplatsen i serien.
Om PSG vinner resten av sina matcher blir man sämst tvåa i serien och tar alltså en av Champions Leagueplatserna. Det oavgjorda resultatet innebär också att Lyon med stor sannolikhet kommer att ta sitt tionde raka ligaguld. Jag tror nämligen inte att PSG kommer att ta in fyra poäng på Lyon under resten av serien.
Något som fascinerade mig var Lyons defensiv. Med Saki Kumagai som defensiv innermittfältare framför Mbock Bathy och Wendie Renard har man fått en större trygghet i defensiven. Kumagai är väldigt passningsskicklig, men hon är även lite av en risktagare. Med henne som mittback bjöd Lyon ibland motståndarna på farliga kontringslägen. När japanskan flyttat fram ett steg har man bättre täckning om hon missar någon passning ibland.
Jag vet inte om jag någonsin tidigare upplevt att Lyon känts som homogent i defensiven som i dag. Det är ingen slump att laget bara släppt in tre mål på 20 tävlingsmatcher den här säsongen.
Kan man behålla den stabiliteten i försvarsspelet ser jag Lyon som jättefavorit till att även ta hem vårens Champions League.
En blogg om internationell damfotboll 