Avgörande dag för Malmö

I dag har Malmö chansen att säkra sin tredje raka SM-titel. Men de har tuff press på sig. För skulle de misslyckas med att vinna dagens match i Umeå är det plötsligt stor fördel för Tyresö i guldstriden.

Som bekant möts ju de båda guldkandidaterna på lördag, i damallsvenskans sista omgång. Och ja, jag vet att det räcker med oavgjort för Malmö. Och jag vet även att Malmö har hemmaplan, och att de inte tappat en enda poäng på hemmaplan i år.

Trots det ser jag det som 70–30 i Tyresös förmån i den matchen. Framför allt sett till uppladdningen. Men även av mentala orsaker.

Uppladdningen först. I dag spelar Malmö i Umeå. På onsdag spelar de Champions League i Verona. Utan att veta exakt hur schemat ser ut så lär måndag, tisdag och torsdag vara resedagar. Medan Tyresö kan ladda i lugn och ro har alltså Malmö två matcher och tre resedagar som uppladdning. Det är en enorm skillnad.

Mentalt är Malmö redan svenska mästare – så känner de, även om de aldrig skulle erkänna det. Skulle de misslyckas med att säkra guldet i dag får de en rejäl mental knäpp, som det kan ta mer än en vecka att resa sig från. Tyresö däremot får en extrachans som de inte räknat med.

Som jag ser det måste Malmö alltså vinna i dag. Annars känns det som att guldet kommer att hamna i Tyresö.

Tillagt i efterhand: Jag var inte uppdaterad på att Malmö och Verona bytt hemmamatch i Champions League när det här inlägget skrevs. Rättelse finns här.

Shinobu Ohno

Shinobu Ohno

* Apropå guld så säkrade Inac Kobe Leonessa segern i japanska Nadeshiko League tidigt i morse, svensk tid. Man vann borta mot Yunogo Belle inför 4942 åskådare med 4–1 samtidigt som NTV Beleza föll mot Urawa Reds med 3–1. Därmed leder obesegrade Leonessa med hela tolv poäng med två omgångar kvar att spela.

Leonessas mål gjordes av Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno (2) och Megumi Takase.

AIK åker ur men Tyresös hopp lever

Inför blott 84 åskådare gav Clara Markstedt AIK ledningen mitt i den andra halvleken hemma mot Linköping. Då levde hoppet om nytt kontrakt.

Manon Melis

Men när domaren Sandra Fogelberg blåste av matchen hade LFC vänt till 3–1-seger efter mål av Lisa De Vanna (snyggt framspelad av Nora Holstad Berge), Pernille Harder och Manon Melis.
Därmed är AIK klart för nedflyttning till den nyskapade serie som redan verkar ha bytt namn från damettan till elitettan.

Hoppet är alltså ute för AIK. För Tyresö lever däremot guldhoppet. Åtminstone till i morgon. Dagens hemmamatch mot Jitex slutade med säker 3–0-seger. Veronica Boquete gick på glädjeångorna från onsdagens dramatiska avancemang till EM-slutspelet. Vero gjorde nämligen två mål och ett assist i dagens match.

Se målen på det här klippet. Där noteras att Madelaine Edlund blev riktigt läckert serverad av Marta och Vero vid sitt mål.
Tyresö får nu hålla tummarna för att Umeå kan skrälla till sig minst ett kryss mot Malmö i morgon. Annars var dagens seger till ingen nytta.

* Så till Italien, där svensklaget Bardolino Verona gick från 0–1 i halvtid till 2–1-seger hemma mot Fiammamonza.
Först fick jag uppgiften att Maria Karlsson skulle ha gjort sitt första mål någonsin som utlandsproffs. Men sedan ändrades målskytten till 1–1 från Karlsson till Marta Mason. Segermålet sköts av Cristiana Girelli.
Stephanie Öhrström vaktade som vanligt Bardolinos mål. Hon släppte alltså in ett mål – en straff.
Som väntat vann alla de fem topplagen i serien. Fast i tre fall var det bara med uddamålet.

* Så tillbaka till Sverige. Publiksiffran på Pia Sundhage:s premiärmatch som svensk förbundskapten i tisdags var väl inte direkt lysande. Jag hade hoppats på fler än 4905. För Växjö och Myresjöhus Arena är ju en av EM-arenorna nästa år. Och de kommer inte att arrangera någon av Sveriges matcher. Om inte PR-arbetet görs på bästa sätt är risken att läktarna kan gapa riktigt tomma.

Apropå inget låg det förslag till biljettpriser under EM som jag hört på 125–175 kronor för enkelbiljetter för vuxna.

På TV4sport noterades däremot fina siffror för tisdagens landskamp. Här bloggar TV4:s Emir Osmanbegovic om att matchen hade 150 000–200 000 tittare. Det var fler än som såg Zlatan och PSG möta Reimes förra lördagen. Samt fler än som såg Manchester United–Braga (165 000) på TV6 i tisdags. Kul.

Blir det här en guldhelg?

I helgen är det troligt att vi kan fira ligamästarna i Sverige och Japan. Dessutom blir guldet i norska toppserien i praktiken klart.

Sverige först. Som bekant har Malmö det i sina egna händer. Det enda som krävs är seger i Umeå. Och de enda som kan sänka Malmö är de själva. För årets Umeålag är inte bra nog för att skaka något topplag av egen kraft. UIK har spelat extremnaivt mot topplagen, och bjudit på både tid och ytor.
Siffrorna hittills mot toppduon är 1–7, 1–5 och 0–6. I och för sig vann LdB ”bara” med 1–0 mot UIK i cupen. Men då satt formstarka Ramona Bachmann på bänken. Om inte UIK lärt sig spela cynisk fotboll till på söndag så kommer guldstriden vara över vid 18.15 den kvällen. Matchen startar 16.30 och direktsänds på Tv4sport.

Om Malmö vinner spelar det ingen roll att Tyresö med största sannolikhet slår Jitex i morgon. För då skiljer det fem poäng inför lagens inbördes möte i slutomgången.
Jitex behöver för övrigt två poäng till för att på egen hand säkra sitt kontrakt. De har ju fyra poäng och 25 mål ner till Djurgården.

Bottenstriden kan också avgöras i helgen. För AIK är enda chansen till nytt kontrakt att man vinner båda de återstående matcherna, samtidigt som Kif Örebro åker på två förluster. De båda lagen möts på Behrn Arena i slutomgången. Det kan bli en nagelbitare. Fast jag tror inte det. Jag tror att AIK åker ut i morgon, hemma mot Linköping.

Djurgården behöver troligen också sex poäng mot Kristianstad (borta) och Piteå (hemma) för att att rädda sitt kontrakt. Tre poäng kan räcka, men då måste utöver tre poäng även ta in sex mål på Örebro.
Örebro möter för övrigt Göteborg på bortaplan på söndag. Det är en match där närkingarna inte kan räkna med några poäng.

* I Norge vann Röa i kväll med 3–1 (3–0) borta mot Stabaek efter mål av Emilie Haavi, June Tårnes, Stine Andreassen och reducering av Andrine Stolsmo Hegerberg. Därmed kommer Lilleström med 99,9 procents säkerhet att ta guldet. LSK behöver bara fyra poäng på sina matcher mot Klepp, Sandviken och Kolbotn för att säkra sin första titel någonsin. De lär ta maximala nio pinnar…

I skytteligan leder fortfarande Stabaeks Ada Stolsmo Hegerberg. Fast uppgifterna går isär om 17-åringen är ensam i topp eller inte. Enligt NRK leder hon med två mål före rutinerade Isabell Herlovsen (Lilleström), som dessutom har en match mindre spelad. Enligt sidan altomfotball ligger duon jämsides.
Någon officiell skytteliga hittar jag inte på Norges fotbollsförbunds hemsida. Så toppstriden är något oklar.
Klart är dock att Göteborgs nyförvärv till nästa säsong, Cathrine Dyngvold är fyra på båda listorna på 15 mål.

Megumi Takase

Megumi Takase

* I Japan har Inac Kobe Leonessa nio poängs ledning med tre omgångar kvar. Efter helgens båda toppmöten, Yunogo Belle–Inac Leonessa och Urawa Reds–NTV Beleza, lär guldet vara hundraprocentigt klart för storklubben från Kobe.

I skytteligan leder Inacs Megumi Takase på 18 mål, tre före Belezas Asano Nagasato med tre omgångar kvar.

* Det är söndag som är speldagen i både Norge och Japan. Samma sak gäller för de båda toppligorna i Tyskland och Frankrike. I Feminine division 1 spelar samtliga topplag mot svagare motstånd i den här omgången, vilket lär innebära klara segrar.

Antonia Göransson mot Asuna Tanaka

Antonia Göransson

I Frauen-Bundesliga är Wolfsburg–Duisburg den på förhand mest intressanta matchen. Men det är USV Jena–Turbine Potsdam med Antonia Göransson som visas på DFB-tv. Avspark för den matchen är 14.00 på söndag.

* Den enda liga som har full omgång i morgon lördag är den italienska. Men inte heller där är det några riktiga toppmöten i den här omgången. Utan man kan nog räkna med tre poäng till samtliga topplag.

* Slutligen så börjar det Afrikanska mästerskapet i Ekvatorial-Guinea på söndag. I den första gruppen spelar arrangörslandet mot Sydafrika, Senegal och DR Kongo. I den grupp som startar på måndag återfinns Elfenbenskusten, Nigeria, Kamerun och Etiopien.
Nigeria är som alltid favoriter, men utmanas av Kamerun, Sydafrika och Ekvatorial-Guinea – som har med Potsdamstjärnan Genoveva Anonma i sin trupp. Personligen saknar jag Ghana, som ju alltid har starka ungdomslandslag. Men de åkte ut på straffar mot Kamerun i kvalet.

På drömlotterna står det Italien, Ryssland och Finland

I dag blev seedningen till EM klar. Och på de svenska drömlotterna står det Italien, Ryssland och Finland.

Seedningen följer inte den Fifaranking som jag redovisade i går, utan går efter Uefas egen rankinglista.

Det innebär dock ingen förändring av topp tre, utan Tyskland, Frankrike och Sverige är toppseedade. Sverige spelar ju som bekant i Göteborg och Halmstad. Tyskland har placerats i den grupp som avgörs i Småland (Kalmar och Växjö) medan Frankrike hamnar i Östergötland (Norrköping och Linköping)

I pott två blir det dock skillnad. Där återfinns England, Norge och Italien.

Övriga sex lag (Holland, Danmark, Island, Spanien, Finland och Ryssland) finns i pott tre.

Ordningen ovan är min egen ranking av lagens slagstyrka. Alltså är England mardrömslottningen från pott två, medan Italien är drömmen.

I pott tre känns Holland och Danmark som de svåraste lagen. Alltså innehåller en svensk mardrömsgrupp dem samt England.

Lottningen äger som bekant rum i Göteborg fredagen den 9 november klockan 18.30.

Island fixade jackpot till EM-arrangörerna

Island blev tolfte och sista land att kvala in till nästa års EM-slutspel. Gissa om EM-arrangörerna jublade lite extra då?

För som jag ser det kunde det inte blivit en bättre sammansättning av lag än det blev. Och då tänker jag både sportsligt och publikt.

Sportsligt är det de tolv högst rankade landslagen från Europa som också kvalat in. Alltså jackpot.
Publikt är samtliga nordiska länder, samt profilrika publiklag som Tyskland och Frankrike inkvalade. Givetvis också jackpot.

Här är förresten Fifas ranking för Europa, med placeringen på världsrankingen inom parentes:

1) Tyskland (2)
2) Frankrike (5)
3) Sverige (6)
4) England (8)
5) Italien (10)
6) Danmark (12)
7) Norge (13)
8) Holland (14)
9) Island (16)
10) Spanien (17)
11) Finland (18)
12) Ryssland (20)

Så till dagens båda playoffmatcher. Jag såg andra halvlekarna av båda. Streamen från Island var i högsta grad pixlig och skakig. Men det kunde inte dölja att ett nederlagstippat Ukraina trots allt lyckades skaka nerv i matchen.

För precis som i bortamötet ryckte Island tidigt åt sig en 2–0-ledning. Det var Kristianstadsduon Margret Lara Vidarsdottir och Katrin Omarsdottir som gjorde målen. Det senare var för övrigt ett riktigt drömmål. I det läget var det 5–2 och Island hade mer än bara ena benet i EM-slutspel.

Fast Ukraina kom tillbaka. Vira Dyatel reducerade innan paus, och när Daryna Apanaschenko tryckte in 2–2 från nära håll var Ukraina plötsligt bara ett mål ifrån förlängning (totalt 5–4). Och det var 18 minuter kvar av ordinarie tid.
Under ett par minuter var det inte bara min stream som kändes darrig. Det gjorde även Islands lag.

Men ett succébyte avgjorde. Efter bara tre minuter på planen sprang Dagny Brynjarsdottir igenom, petade bollen förbi Ukrainas utrusande målvakt – och slog den i tomt mål med vänstern.
Där gick luften ur gästerna. Och en stund senare kunde de isländska spelarna med Sif Atladottir i spetsen dansa EM-dans framför 6800 lyckliga åskådare på Laugardalsvöllur.

Island var riktigt starkt i fjol – både i Algarve och i EM-kvalet. Men i år har man inte nått upp till samma nivå. Det jag fick se i dagens andra halvlek var ett isländskt lag som spelar med tokpress.
I perioder lyckades dock bollskickliga ukrainskor spela sig förbi den höga isländska pressen. Då stod backlinjen väldigt långt upp, med följden att Island blev sårbart i djupled.

Känslan är därför att Island måste förstärka sin defensiv rätt rejält om de ens skall kunna ta sin första poäng i ett EM-slutspel till sommaren. För kan Ukraina göra fyra mål på två matcher på isländskorna så kan Tyskland och Frankrike göra det på en halvlek…

I fjol spelade Olina Vidarsdottir i fyrbackslinjen. I dag var hon expert i isländsk tv. Jag förstod knappt ett ord som sades, så hur är läget för henne? Är hon bara mammaledig, så hon kan vara tillbaka till EM? Eller har hon lagt av?

Hur som helst dock väldigt kul att Island är med i Sverige. Laget består ju av spelare som är välbekanta bland den svenska damfotbollspubliken. I dag innehöll startelvan åtta damallsvenska spelare. Så förhoppningsvis kan isländskorna locka lite publik till sina matcher.

Hela matchen Island–Ukraina kan man se på den här länken. Vill man bara se målen ser man dem här.

Dagens andra playoffsegrare, Ryssland, har inte spelare som är lika välkända här i Sverige. Jag såg som sagt dem i andra halvleken i dagens hemmamatch mot Österrike.

Men jag kan ärligt talat inte ge något mer ingående omdöme om varken lag eller spelare. För ryskorna spelade väldigt tillbakadraget, och lät Österrike föra spelet.

Som synes på det här klippet med höjdpunkter från matchen var ryskorna väldigt effektiva. Faktum är att de bara hade sex avslut mot mål på två playoff-matcher – och satte hälften av dem.
Som jag skrev i förra inlägget var dagens ryska mål riktigt snyggt. Anastasia Kostyukova kom med hög fart och tajmade en hörna perfekt. Nicken gick in i krysset, via ribban. Det innebar 1–0 i matchen, och 3–0 i dubbelmötet.

Där borde Österrike ha varit ett slaget lag. Men även här blev det lite nerv. Sarah Puntigam reducerade dubbelmötet till 1–3, och med fem minuter kvar var Viktoria Schnaderbeck väldigt nära att göra 2–3.
Båda de nämnda österrikiskorna spelar för Bayern München, och båda är födda på 1990-talet. Framför allt imponerade spelskickliga innermittfältaren Schnaderbeck rejält på mig. Hon har verkligen potential.

Även Österrikes tredje Münchenspelare, Laura Feiersinger, hade en kanonchans. Men där gjorde Rysslands målvakt Elvira Todua en kanonräddning. Todua känns annars som en säkerhetsrisk. Det är en av få saker jag kan slå fast kring Rysslands lag.
Jag noterade också att vänsteryttern Ekaterina Sochneva är snabb.

Däremot känns det som att Österrike är en nitlott i kommande VM-kval. Och att laget kan bli riktigt farligt till EM 2017. För det finns stor möjlighet till utveckling i truppen. Av de 13 spelare som man använde i dag är åtta födda på 1990-talet. Sex av dem är födda 1992 eller senare.
Och då var ändå en given 90-talist avstängd idag, nämligen Österrikes fjärde Bayern Münchenspelare, Carina Wenninger. Det här är helt klart ett framtidslag.

Sawa före Ogimi – hur tänker juryn där?

I dag presenterades listan över de tio nominerade spelarna till Ballon d’Or – priset till världens bästa fotbollsspelare.

Av de tio jag trodde skulle bli nominerade härom veckan kom sex med. Bort föll Hope Solo, Wendie Renard, Celia Okoyino da Mbabi och Yuki Ogimi. Tillkommit har Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Homare Sawa och Miho Fukumoto.

Carli Lloyd trixar

Carli Lloyd trixar

I sådana här priser prioriteras avgörande insatser i de stora mästerskapen närmast till hundra procent. Därför förstår jag att Lloyd finns med. Rapinoe känns däremot mer tveksam. Och nog borde Solo nominerats, med tanke på hennes avgörande insats i OS-finalen?
Att världstvåorna Tyskland inte har med någon spelare, trots att Okoyino da Mbabi gjort 17 mål i EM-kvalet, visar hur lite årets övriga verksamhet räknas.
De enda som nominerats för insatser utanför OS är Marta och Camille Abily. Fransyskan är med för att hon blev matchens lirare i Champions League-finalen, medan Martas nominering mest verkar bero på tidigare meriter.

Homare Sawa

Homare Sawa

Martas nominering är alltså högst tveksam. Fast den allra mest omotiverade nomineringen är utan tvekan den av Homare Sawa. Fjolårets vinnare var skadad hela våren, och hann aldrig komma i form till OS.
I stället bars ju det japanska laget där av Ogimi, som dessutom fortsatt att vara dominant i Frauen-Bundesliga i höst. När Sawa är med på Ogimis bekostnad tycker jag nästan att juryn odugligförklarar sig själv.

Här är alla kandidaterna:

* Alex Morgan
* Abby Wambach
* Megan Rapinoe
* Carli Lloyd
* Miho Fukumoto
* Homare Sawa
* Aya Miyama
* Christine Sinclair
* Marta
* Camille Abily

När det gäller kategorien årets coach finns som väntat inte Thomas Dennerby med bland de tio nominerade. Däremot är förstås Pia Sundhage med.

Trist EM-playoff i Madrid

Jag har nu sett en halvlek av Spanien–Skottland i EM-playoff. Och på samma sätt som jag i natt undrade över hur vi skall kunna rå på ett urstarkt Tyskland, så undrar jag hur vi skall kunna undvika att slå de här båda lagen.

För det är en väldigt dålig match, mellan två lag som känns högst begränsade. Ställningen är 0–0, och länken till direktsändningen hittar du här.
Tyresös Veronica Boquete spelar som toppforward för spanjorskorna, och har hittills inte uträttat något alls. Hon har knappt haft bollen. Favorittippade Spanien har faktiskt bara haft ett avslut mot mål. Det var matchens bästa chans – ett friläge för Adriana Martin Santamaria på övertid.

Skottland har både (Kim) Little och (Rachel) Small i sin startelva, men har inte varit mindre i första halvlek. Tvärtom tycker jag att det är fördel skotskorna som haft två bra lägen. Först sköt stora och starka Jennifer Beattie strax utanför från nära håll. Sedan nickade Rhonda Jones från nära håll, dock utan att få tillräcklig kraft på avslutet.

Jag saknar verkligen Potsdamspelaren Lisa Evans i den skotska elvan. Kanske kommer hon in efter paus. Hon har fart i benen, och är det något den här matchen behöver så är det fart. För första halvlek var alltså dödstråkig.

Nu 19.00 börjar för övrigt också vänskapslandskampen Holland–Frankrike. Den går att se med holländsk kommentator på den här länken.

Ny proffsliga i USA inom några dagar

Under halvtidsvilan av USA–Tyskland hade tv-kanalen NBC en intervju med USA:s fotbollsförbunds ordförande Sunil Gulati.

Där sa Gulati att han trodde att förbundet innan den 1 november dels kommer att kunna presentera Pia Sundhage:s efterträdare. Dels kunna presentera en ny proffsliga efter WPS.

Ligan skulle ha jobbats fram i samarbete med Kanadas fotbollsförbund. Det kommer att bli intressant att få höra ambitionsnivån på ligan. För det här är förstås ett hot mot damallsvenskan, nu när många damallsvenska lag får backa i sin satsning.

Morgan till Wambach – igen

Litade på fel webbsida, och misstog tiden för USA–Tyskland med drygt en halvtimma. Har således bara sett mindre än en kvart av den första halvleken.

Men jag har sett målet. För det kom ju i halvlekens allra sista minut. Och det följde ett bekant upplägg. Alex Morgan sprang sig loss till vänster och slog ett inlägg. I straffområdet fanns Abby Wambach på rätt ställe, och kunde nicka in sitt 148:e landslagsmål. Se det här.

Wambach har nu bara tio mål kvar till Mia Hamm:s landslagsrekord.
Den här gången hade hon lite tur. Morgans inlägg styrde nämligen på en back, och ställde det tyska försvaret. Varken  målvakten Nadine Angerer eller vänsterbacken Babett Peter hann anpassa sig efter styrningen.

Läcker rysk löpning leder mot EM

Sverige under Pia Sundhage har sparkat igång EM-förberedelserna. Se höjdpunkter därifrån på det här klippet. Men tre länder väntar fortfarande på sina biljetter till mästerskapsslutspelet i Sverige 2013.

I morgon och på torsdag får vi veta vilka tre länder det handlar om. Eller ja, det ser ju ut som att det skall bli favoritsegrar för Spanien, Island och Ryssland. Men osvuret är ju bäst.

I morgon 18.00 möts Spanien och Skottland i Madrid. Matchen direktsänds här. Från det här fylliga klippet med höjdpunkter från den första matchen på Hampden Park kan man ana sig till att spanjorskorna var minst dåliga då. Jag skriver minst dåliga eftersom 1–1-mötet inte ser ut att ha varit speciellt välspelat.

Jag såg också att Skottlands svenska förbundskapten Anna Signeul var upprörd över att hennes lag inte fick en andra straff. Som jag ser det skall hon vara glad att de ens fick en. För jag tycker inte att någon av de båda spanska handpåläggningarna är av sådant slag att de skall bedömas som straff.
Förutsatt att bollen tar på armen – vilket är svårt att slå fast på klippet – är däremot spanjorskornas straff rätt dömd. För där har den skotska försvararen så lång tid på sig att hon inte skall behöva få bollen på sin arm.

På torsdag spelar först Ryssland mot Österrike klockan 16.30. Där har ryskorna mer än bara ena benet i EM-slutspelet. 2–0 borta i St Pölten lät ju hur säkert som helst.

Men när man noterar att Österrike hade 12–3 i skott på mål, och 10–4 i hörnor så känns ju 0–2 som ett rent rån. Men effektivitet är ju en avgörande faktor i fotboll. Och ryskorna var verkligen effektiva. Det syns på det här klippet med höjdpunkter. Där kan man även ana viss orutin i Österrikes backlinje.

Själv njuter jag av den fina löpningen av Rysslands toppforward – jag tycker det ser ut som 2–0-skytten Natalia Shlyapina – vid lagets 1–0-mål. Se hur hon lurar i väg Österrikes mittback och öppnar en jätteyta för målskytten Olga Savchenkova mitt framför målet.

Slutligen leder ju Island med 3–2 efter bortamötet med Ukraina. Returen spelas på torsdag 20.30 i Reykjavik.
Det skall förstås väldigt mycket till för att isländskorna skall tappa det. För 3–2 är nästan ett lika bra resultat på bortaplan som 2–0.

Seger – men inte mycket till värdemätare

3–0 mot Schweiz efter mål av Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani och Antonia Göransson. Det var vad man kan förvänta sig av landslaget. Varken mer eller mindre.

För Schweiz av aktuell standard är ingen riktig värdemätare. Inte alls. Ett lag som nyligen förlorat mot Rumänien och Kazakstan måste vi slå med några måls marginal. Och det gjorde vi ju.

Hur skötte sig då de spelare som fick chansen?

Det är svårbedömt, eftersom motståndet var för dåligt. Vi måste bygga ett lag som kan stå upp när motståndaren heter Tyskland, England eller Frankrike. Alltså när man även tvingas spela försvarsspel. I dag var det 98 procent anfallsspel.
Och kvaliteten på anfallsuppbyggnaden var ibland en bra bit ifrån EM-klass. Mot de tre nämnda nationerna hade vi garanterat åkt på många livsfarliga kontringar. Och sannolikt ett par baklängesmål.

Men till spelarkritiken:

Sofia Lundgren var felfri i målet. Hon ställdes i och för sig inte på så många svåra prov. Men hon jobbade långt ut, och avstyrde anfallen på ett tidigt stadium.

Nilla Fischer gjorde en utmärkt insats i mittförsvaret. Själv har jag sett matchen från tv:n vilket gör att man inte får någon helhetsbild. Men en kollega på plats på Myresjöhus arena var imponerad både av hennes positionsspel och av hennes rörelseschema. Lovande.

På mittfältet gjorde Johanna Almgren en stabil insats, med bra kvalitet i passningsspelet.
På topp vann Asllani matchen i matchen mot Jakobsson om platsen bredvid Lotta Schelin.

Slutligen visade våra båda kaptener och tänkta stjärnor, Schelin och Caroline Seger, väl däremot inte den stjärnstatus som Pia Sundhage vill tillskriva dem. Framför allt vill man se mer glädje och självförtroende i Schelins ögon. I dag tyckte jag att jag mest såg osäkerhet.

Drömstart för Sundhage. Men sedan?

Pia Sundhage fick bästa möjliga start som svensk förbundskapten. Fint framspelad av Kosovare Asllani kunde Sofia Jakobsson ge Sverige ledningen redan efter 37 sekunder.

Men sedan?

Visst borde Sverige ha gjort något mer mål. Framför allt har Lotta Schelin haft två lägen som varit för bra för att missa båda.
Men totalt sett tycker jag inte att det har varit speciellt bra från svensk sida. Tvärtom känns det som att bristen på bollvinnare periodvis är ganska tydlig. Minns att Schweiz förlorat mot både Rumänien och Kazakstan i höst. Det är inga styrkebesked.

Och schweiziskorna tillåts periodvis både vårda boll, och komma i halvfarliga framstötar. Såväl Lara Dickenmann som Ramona Bachmann har haft farliga inspel.
Även om Sofia Lundgren inte behövt göra några räddningar, så har det sett lite passivt ut bakåt för svensk del.
För som jag ser det borde vi kunna sno bollen lite oftare av schweiziskorna i deras uppbyggnadsfas, och ställa om i farliga kontringar. I den första halvleken har vi nästan uteslutande haft anfall mot samlat försvar.

Men det kanske blir bättre efter paus…

Fischer mittback i Sundhages premiärelva

Pia Sundhage har presenterat sin första startelva som svensk förbundskapten. Den innehåller oväntade namn i alla lagdelar.

Här är en snabbanalys lagdel för lagdel.

När det gäller målvaktsfrågan trodde jag på Kristin Hammarström, men det är ändå ingen skräll att valet fallit på Sofia Lundgren. Motiveringen ”bäst på träning” känns dock inte så bra. För är det någon roll där träning och match är annorlunda så är det målvaktens.

I backlinjen spelar Nilla Fischer mittback i stället för Sara Larsson. Det var oväntat.

På mittfältet får Johanna Almgren chansen till höger. Som boråsare känner jag Almgren väl, och unnar henne all framgång. Det hindrar inte att jag är förvånad över att hon får starta. Jag trodde faktiskt att hon till och med riskerade att ställas utanför truppen.
På den andra kanten spelar Kosovare Asllani. Även det känns konstigt, då ”Kosse” uttalat att hon trivs bäst centralt. Samt att Marie Hammarström faktiskt var Sveriges särklassiga poängdrottning i OS. Nu får Hammarström inte ens chansen på bänken. Känns konstigt.

Slutligen får Sofia Jakobsson chansen att starta bredvid Lotta Schelin på topp. Det är ju ingen skräll.

Men min uppfattning är ändå att Sundhage har valt ett alldeles för offensivt balanserat lag. Sju offensivt orienterade spelare, och bara tre defensivt, kan möjligen funka mot Schweiz. Men för att vinna titlar behövs det fler än tre spelare som kan agera bollvinnare.

Startelvan i sin helhet: Sofia Lundgren – Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Johanna Almgren, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani – Lotta Schelin, Sofia Jakobsson.

Avbytare: Kristin Hammarström, Annica Svensson, Sara Larsson, Antonia Göransson, Susanne Moberg, Emmelie Konradsson och Elin Rubensson.

Utanför matchtruppen står således Carola Söberg, Malin Levenstad, Stina Segerström, Marie Hammarström och Jessica Landström.

Kaptensvalen visar Sundhages riktning

Pia Sundhage har redan tagit ut sina lagkaptener. Det blir Caroline Seger och Lotta Schelin. Jag förstår tanken, och hoppas att den faller väl ut.

Men under OS visade inte duon Seger/Schelin att de är kaptensämnen. Jag tänker på att att de gick ut omgående efter kvartsfinalförlusten mot Frankrike och ville ha byte av både förbundskapten och spelsystem.
Jag vill ha kaptener som tar fullt ansvar på planen. För sig själva, och för laget. Kaptener som inte skyller ifrån sig efter slutsignalen, utan står rakryggat och svarar på alla frågor.

Jag har således frågetecken för våra nya lagkaptener. Och jag är inte ensam.

Men jag förstår Pia Sundhages tankegång. Hon vill att Schelin och Seger skall vara lagets stjärnor. Och då måste hon ge dem fullt förtroende från början. Genom att ge dem bindeln sätter hon också press på dem att verkligen ikläda sig rollen som spelarna som bär vårt landslag. Jag hoppas verkligen att Sundhages tanke funkar.

Fördel Island och Spanien – och kryss i prestigemöten

Som väntat är det fördel för Island och Spanien i EM-playoffet.

Isländskornas läge är bäst, då de vann med 3–2. Men de kunde fått med sig ett ännu bättre utgångsläge till Reykjavik. För efter 25 minuter hade man skaffat sig en 2–0-ledning via mål av Kartin Omarsdottir och Holmfridur Magnusdottir.

Å andra sidan var Ukraina ikapp efter 51 minuter, då Tatyana Romanenko och Tetyana Chorna gjort varsitt mål. Men Island reste sig, och speciella målskytten Margret Lara Vidarsdottir gjorde segermålet i en match som verkar ha varit spelmässigt jämn.
Vidarsdottirs mål innebär att Ukraina måste göra minst två mål i returen för att kunna nå EM-slutspelet. Island har alltså skaffat sig ett kanonläge att kvala in till slutspelet i Sverige.

Mellan Spanien och Skottland slutade det 1–1 på Hampden Park inför 4058 åskådare – nytt publikrekord för det skotska landslaget.

Kim Little gav skotskorna ledningen på straff, sedan Erika Vazquez tagit med hands i eget straffområde.
Adriana kvitterade. Hon missade sedan en straff efter en skotsk hands (Rhonda Jones) i första halvlekens slutminut. Dessutom hade Adriana en boll i ribban efter paus.

Spanien hade alltså chanser att vinna, trots att storstjärnan Veronica Boquete satt på bänken under hela matchen.

Men 1–1 borta är ett helt ok resultat. Det innebär ju att Skottland måste göra minst ett mål på bortaplan för att avancera. Det är ju Spanien som går vidare på 0–0.

* Mer landslagsfotboll. Frankrike och England spelade 2–2 inför 5914 åskådare i en av två prestigeladdade vänskapsmatcher. Engelskorna gjorde matchens två första mål före paus. 0–1-målet var i högsta grad sevärt. Världens för tillfället klart målfarligaste vänsterback, Stephanie Houghton, laddade stora kanonen på frispark. Och bollen borrade sig in i bortre krysset. Njut av drömmålet via den här länken.

0–2 var ett nickmål från Jill Scott. Se det här. Marie-Laure Delie gjorde båda Frankrikes mål i den andra halvleken. Det första kom efter slarvigt engelskt spel. Se det här. Och kvitteringen var en fin lobb, sedan den inbytta, engelska andramålvakten Siobhan Chamberlain hamnat på halvdistans.

* I det andra prestigemötet, USA–Tyskland, gjorde Abby Wambach och Anja Mittag målen redan den första kvarten.

Wambach styrde in ett inspel – eller möjligen skott – från Alex Morgan. Se det här.
Mittag sprang igenom centralt och lobbade läckert bollen över Hope Solo. Ett mål av högsta världsklass, som du kan se här.
1–1 var alltså också ställningen efter full tid. Det var ett logiskt resultat i halvtid, då det så långt var jämnt chansmässigt. Simone Laudehr och Lauren Cheney hade varsitt kanonläge att utöka sina lags målskörd. Men efter 90 minuter borde Tyskland ha vunnit.

För i paus gjorde lagen tre byten vardera. Det föll ut bäst för tyskorna, som anförda av inhopparen Kim Kulig tog över matchen. Även om USA aldrig var ofarligt skapade tyskorna de bästa chanserna. Både Verena Faisst och Mittag hade kanonlägen mitt i halvleken.
På slutet blev det ytterligare en mängd byten, som gjorde att matchbilden jämnades ut en aning. Fast det var ändå Tyskland och Alexandra Popp som även hade den sista riktigt feta chansen att avgöra. Se den och alla andra höjdpunkter i det här klippet.

Inför EM-slutspelet är det intressant att se hur Silvia Neid håller på att föryngra sitt lag. Tyskland har en uppsjö av duktiga spelare som är under 25 år.
Faktum var att man långa stunder glömde att laget saknar sin skyttedrottning Celia Okoyino da Mbabi i dubbellandskamperna mot USA. Tyskorna blir självklart stora guldfavoriter i nästa års EM.

Som vanligt på USA:s Fan Tribute Tour var det fullsatta läktare. Den här gången 19522 åskådare på Toyota Park i Chicago. Imponerande.