Etikettarkiv: Sveriges fotbollslandslag för damer

OS-silver – en framgång som svider

Publicerad den av
16
Silvia Neid

Silvia Neid

Tyskland är olympiska fotbollsmästarinnor för första gången. I sin sista match som tysk förbundskapten förde Silvia Neid sitt lag till 2–1-seger mot Sverige – och ett historiskt OS-guld.

Matchhjälte blev Dzsenifer Marozsan som gjorde 1,5 mål. Hon smekte läckert in 1–0-målet i början av den andra halvleken, sedan Nilla Fischer misslyckats med att styra undan ett inspel från Melanie Leupolz:

Sverige gjorde en helt ok match, men den tyska segern var ändå odiskutabel. Jag räknade till 6–3 i tysk favör i klara målchanser. 2–1 var således ett rimligt resultat.

Sedan var det förstås otroligt tråkigt att 2–0-målet var ett självmål från Linda Sembrant:

Sverige och Stina Blackstenius gjorde ett snyggt reduceringsmål efter fint förarbete av Kosovare Asllani och Olivia Schough.

Jag tycker att Sverige gjorde sin bästa insats i OS. Men just nu är det svårt att vara nöjd och glad. Och jag kan inte släppa åsikten att Pia Sundhage gjorde en tveksam insats i sitt taktiska upplägg, och i sina byten.

Startelvan har jag kommenterat i de två senaste inläggen. Jag tyckte alltså att Blackstenius borde ha spelat från start. Men det kändes ok att plocka Sofia Jakobsson när LFC-forwarden byttes in. Det kom också föredömligt tidigt. Så långt inga konstigheter.

Men det andra bytet? Att sätta in Pauline Hammarlund kändes självklart. Men att ta ut Asllani? Hur tänkte Sundhage där? I mina ögon var Asllani en av matchens allra bästa spelare. Hennes kreativitet och bolltrygghet var otroligt viktig för vårt spel.

För att Sverige skulle lyckas slå Tyskland fanns inte utrymme för misstag. Det blev lite för många, såväl ett par olyckliga på planen som några från ledarsidan.

Men vi fick i alla fall ett silver – och där inte så dåligt. Nu skall jag skriva BT-krönika. Slutorden blir förstås: Grattis Tyskland till ert första OS-guld.

Nej Sundhage, varför startar du så här?

Publicerad den av
6
Pia Sundhage

Pia Sundhage

Startelvorna  har kommit, och jag skakar uppgivet på mitt huvud.

Jag trodde att Pia Sundhage hade insett att hon inte kan spela med forwardstrion Olivia Schough, Sofia Jakobsson och Lotta Schelin. De tre har fått massor av chanser tillsammans, men har aldrig funkat ihop.

Visst är alla tre snabba, men de har varit odugliga på att samarbeta. När de tre har spelat ihop har vi haft jätteproblem att få fast bollen högt upp i planen.

Jag får alltså tyvärr väldigt dåliga vibbar av den svenska startelvan.

Jag hoppas självklart att Sundhage har gjort ett succéval, men på förhand finns det tyvärr inget som talar för det. Det är när vi har haft Fridolina Rolfö högst upp på topp som en tydlig bollmottagare som vi fått till ett hyfsat bra anfallsspel. Det näst bästa alternativet har varit Stina Blackstenius och jag skulle säga att tredje- och fjärdealternativen är Pauline Hammarlund och Kosovare Asllani.

22.30 är det avspark. Då får vi veta hur Sundhages elva står sig. Den ser ut så här i sin helhet: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Elin Rubensson – Schough, Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Schelin – Jakobsson.

I den tyska elvan återfinns Dzsenifer Marozsan, som alltså inte är mer skadad än att hon kan spela med från start. Intressant. Så här ser den tyska elvan ut: Almuth Schult – Leonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Tabea Kemme – Melanie Behringer, Marozsan, Sara Däbritz – Anja Mittag, Melanie Leupolz – Alexandra Popp.

I bronsmatchen vann ett imponerande Kanada hur välförtjänt som helst med 2–1 mot Brasilien. Utöver målen hade Kanada två ramträffar, och John Herdman:s spelade stundtals ut det Brasilien som vårt svenska lag haft så svårt med.

Faktum är att jag tycker att Kanada har varit bäst av alla lag i OS. Men bäst får bara brons. Guldet går alltså till Sverige eller Tyskland.
Här är målen från bronsmatchen. Först det snygga 1–0-målet där Ashley Lawrence serverade Deanne Rose öpoet läge:

Sedan Christine Sinclair:s smarta löpning som gav 2–0. För passningen svarade Deanne Rose.

Slutligen Brasiliens reducering från Beatriz:

 

Guide till Sveriges första OS-final

Publicerad den av
12

Det är mindre än ett dygn till Sveriges största match någonsin i fotboll för damer. För nog måste väl kvällens OS-final rankas högre än VM-finalen 2003?

Tyskland är självklart favoriter i finalen, men vårt svenska lag har ju fixat dåliga odds i de två senaste matcherna, så inget är omöjligt.

I guiden inför semifinalerna fick jag fel i båda mina tips. Det har jag gärna igen… Däremot satte jag 42 av 44 spelare i startelvorna, vilket jag är rätt nöjd med. Fast ärligt talat var det inte några stora skrällar i laguppställningarna. Det känns faktiskt lite mer ovisst i elvorna inför finalen. Mer om det nedan.

22.30 Sverige–Tyskland
Tv/stream: Tv3, Viasat Sport, Viasat Fotboll och Viaplay.
Världsranking: Sverige: 6, Tyskland: 2
Tips: 35–65.
Troliga startelvor: Sverige: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Elin Rubensson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Emilia Appelqvist, Lotta Schelin – Stina Blackstenius.
Tyskland: Almuth Schult – Leonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Tabea Kemme – Lena Goessling, Melanie Behringer, Sara Däbritz – Anja Mittag, Melanie Leupolz – Alexandra Popp.
Domare: Carol Anne Chenard, Kanada. Assisterad av Marie-Josee Charbonneau och Suzanne Morisset, båda Kanada. Fjärdedomare är Olga Marllin Miranda, Paraguay.

Tyskland har varit ett riktigt spöke för svensk damfotboll. I kväll hoppas vi på en rolig, svensk spökhistoria mot de regerande Europamästarinnorna.

Tyskland har totalt 10–2 i tävlingsmatcher mot Sverige. Eftersom Sverige och Tyskland nästan alltid varit seedade och båda kommer från Europa möts vi i princip aldrig i kval eller gruppspel, utan de tolv mötena i tävlingssammanhang har huvudsakligen handlat om om utslagsmatcher.

I Sveriges tre senaste mästerskapsfinaler har Tyskland stått i vägen för vårt landslag. Alla gånger har det blivit uddamålsförluster, två gånger efter golden goal. I kväll blir det inte golden goal, men det kan mycket väl bli förlängning.

Det är tyskorna som har vinnarkulturen och som därför får räknas som ganska klara favoriter i finalen. Att de dessutom har nio raka segrar i tävlingsmatcher mot Sverige påverkar förstås ytterligare.

De äldre spelarna i det svenska laget minns inte hur det är att vinna mot tyskorna i en viktig match. Däremot har de många minnen av tunga förluster – som från Gamla Ullevi i EM 2013 och från TD Place i Ottawa i fjolårets VM.

Lotta Schelin med Saskia Bartusiak i ryggen.

Lotta Schelin med Saskia Bartusiak i ryggen.

Till tyskornas fördel får även räknas att de gått runt på fler spelare. Bland utespelarna har bara Saskia Bartusiak och Melanie Behringer spelat mer än 400 minuter – båda har spelat alla tyskornas 450 minuter. I Sverige har åtta utespelare fler än 400 minuter hittills i OS. Här är den svenska speltiden inför finalen:

510 minuter: Hedvig Lindahl, Caroline Seger och Lotta Schelin.
498: Nilla Fischer.
437: Lisa Dahlkvist.
422: Kosovare Asllani.
420: Linda Sembrant.
419: Jessica Samuelsson.
416: Elin Rubensson.
309: Sofia Jakobsson.
274: Magdalena Ericsson.
248: Fridolina Rolfö.
160: Olivia Schough.
184: Stina Blackstenius.
120: Emilia Appelqvist.
103: Emma Berglund.
45: Jonna Andersson.
0: Hilda Carlén och Pauline Hammarlund.

Fortsätter vi leta tyska fördelar är en att laget faktiskt gjort flest mål av alla lag. Trots att laget har varit kritiserat, och inte hittat det spel man hoppats på, har man visat effektivitet. Totalt har Tyskland gjort tolv mål, att jämföra med Sveriges tre.

Men som bekant finns det inga spöken – och alla sviter har ett slut. Det svenska laget har agerat jättedödare två gånger i det här OS-slutspelet och borde inte darra inför det här finalmötet med tyskorna. Tvärtom borde vårt lag ha byggt upp ett starkt självförtroende.

Det är garanterat även en stor fördel för det svenska laget att det har tillbringat stora delar av spelen i Rio, och kan miljön. Tyskland kom till OS-byn från Belo Horizonte i går och har fått en hel del intryck att smälta de senaste dagarna.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

Sverige har också en fördel i att Pia Sundhage gör sin tredje raka OS-final. Förhoppningsvis kan hon förmedla till sina spelare vad det handlar om. Ingen i den tyska truppen har upplevt en OS-final.

Rent fotbollsmässigt blir det intressant att se hur Sundhage balanserar laget. Att det blir 4-5-1 igen tar jag för givet. Jag gissar alltså att hon ställer upp som i semifinalen. Men det kan lika väl bli så att Sundhage väljer att återgå till att spela Sofia Jakobsson från start och att Emilia Appelqvist ställs åt sidan.

Frågan är hur djupt Sverige vågar backa i defensiven. Tyskland har ju lite andra spelartyper i sitt lag än USA och Brasilien. Jag tänker bland annat på nickstarka Alexandra Popp och på en hel hög riktigt vassa distansskyttar i Melanie Behringer, Sara Däbritz, Melanie Leupolz och möjligen Dzsenifer Marozsan, samt i de båda ytterbackarna Tabea Kemme och Leonie Maier.

Melanie Leupolz

Melanie Leupolz

Det finns alltså risker med att falla för djupt. Samtidigt vet vi att det svenska mittbacksparet är som bäst när de får jobba framåt. Trots de tyska hoten hade jag nog valt att fortsätta med samma typ av försvarsspel som i de senaste två matcherna. Det har lyckats klockrent och spelarna är trygga i arbetssättet. Vi får se hur Sundhage tänker.

Det är ju otroligt viktigt att Sverige inte kommer i underläge. Den svenska offensiven är ju lika svag som defensiven är stark.

Offensiven har blivit bättre sedan Sundhage insåg slutade spela Lotta Schelin som central forward och insåg att det behövdes en bollmottagare där. Både Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius har skött den rollen bra, och Schelin har kommit bättre till sin rätt i offensiven från kanten.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Personligen tror jag fortfarande att Sveriges offensiv hade vunnit ännu mer på att ha Schelin som inhoppare. Nu får hon lägga kopiöst med kraft i defensiven, där hon långa stunder agerar extra vänsterback. Det defensiva jobbet från början av matcherna kunde Sundhage låta någon annan göra, exempelvis Pauline Hammarlund eller Olivia Schough. Sedan kunde Schelin komma in efter typ 60 minuter, när övriga spelare börjar tröttna. Det borde innebära att hon skulle få extra effekt på sina långa löpningar.

Samtidigt inser jag att Schelin har rutin och att det kan finnas en psykologisk effekt av att ha henne på planen från start. Och jag tycker att hon har lyft sig under turneringen och nu gjort två bra matcher i slutspelet.
Hon slår en och annan farlig passning på egen planhalva, fast det vägs med råge upp av uppoffrande offensiva löpningar – och två straffar av högsta världsklass.

Tyvärr har jag sett Tyskland för lite för att kunna göra en djupare analys av lagets insats i OS. Den enda hela halvleken jag sett koncentrerat var den andra mot Australien, där man hade jätteproblem i försvarsspelet. Under de tyska slutspelsmatcherna har jag skrivit svenska segerkrönikor – och bara sett sista kvarten av vardera match.

Men jag har läst kommentarerna från Tyskland, kommentarer som varit långt ifrån positiva. Laget blev ifrågasatt redan när truppen presenterades och Lyonstjärnan Pauline Bremer inte bara ställdes utanför de 18, utan också utanför de 22. Bland annat tyckte sig bloggarkollega Rainer Fussgänger redan då kunna slå fast att det inte skulle bli tyskt guld. Vi får hoppas att han får rätt.

Rainer har även samlat tyska reaktioner på lagets finalplats. Flera av kommentatorerna tycker att utvecklingen inom damfotbollen går bakåt. Så är det förstås inte. De senaste åren har lagen i första hand utvecklats taktiskt och defensivt. Men det där brukar svänga, om något eller några år har de offensiva lagen hittat de vapen som behövs för att slå de som är defensivt skickliga.

Den tyska förbundskaptenen Silvia Neid gör sin sista match på jobbet i kväll. Hennes lag har trots allt sin styrka i offensiven, i effektiviteten. Svagheten finns i mittförsvaret. Där har man två tröga spelare i Annike Krahn och Saskia Bartusiak. Eftersom Neid gärna vill att ytterbackarna trycker upp högt är det tyska laget känsligt för löpningar in bakom det långsamma mittbacksparet. Det avslöjade Australien på skoningslöst sätt i gruppspelet.

Det är för övrigt lite konstigt att Neid, som har tillgång till så många talangfulla spelare, inte har lyckats bygga ett bättre mittbackspar. Bartusiak spelar ju numera mittfältare i Frankfurt och när Krahn flyttade hem från PSG var ingen av de tyska storklubbarna intresserad. Ändå har alltså Krahn och Bartusiak varit Neids förstaval.

Dzsenifer Marozsan

Dzsenifer Marozsan

Inför avspark har Neid fler besvär än mittbacksparet. Det tyska lagets tänkta storstjärna Dzsenifer Marozsan verkar nämligen missa matchen till följd av den muskelskada som gjorde att hon tvingades kliva av semifinalen i halvtid.

Jag skriver ”tänkta storstjärna” om Marozsan, för Lyonförvärvet med den grymma potentialen har ännu inte visat sin storhet i något seniormästerskap. I fjolårets VM åkte hon ut och in ur startelvan, och vad jag sett har hennes spel inte lyft i OS heller.

På så sätt behöver alltså inte Marozsans skada vara blytung för det tyska laget. Men för Neid handlar det om att välja vilken balansering hon vill ha på sitt lag. Jag gissar att Lena Goessling går in i elvan – och gör att tyskorna får en lite mer defensiv uppställning. Det offensiva huvudalternativet borde vara att Leupolz flyttar ett steg bakåt och att Mandy Islacker går in i startelvan.

Det är många spännande frågor inför finalen. Strax efter midnatt har vi alla svar. Förhoppningsvis har vi även fått en ny, svensk idrottsklassiker.

Slutligen också några få ord om bronsmatchen:

18.00 Brasilien–Kanada
Tv/stream: Tv10, Viasat Fotboll och Viaplay.
Världsranking: Brasilien: 8, Kanada: 10
Tips: 55–45.

Kanada har chansen att försvara sitt OS-brons från London. Men Brasilien får räknas som knappa favoriter i den matchen, trots att Kanada har imponerat och trots att värdnationen inte gjort mål på drygt 300 minuter.

Tyskland väntar i final – igen

Publicerad den av
1

Tyskland har besegrat Kanada med 2–0 och är klart för final. Det verkar vara så att varje gång Sverige når en stor final nuförtiden så är det tydligen tyskorna som skall stå på andra sidan.

Precis som i kvartsfinalen satt jag och skrev BT-krönika under större delen av Tysklands match i dag, vilket gör att tyskorna är det lag jag sett minst av i OS-turneringen. Det lilla jag sett har jag inte imponerats av laget.

Men det är ju faktiskt så att de lag som har sett bäst ut spelmässigt i turneringen är utslagna. Kvar är Sverige och Tyskland, två lag som hackade i gruppspelet, men som sedan har hittat framgångsrika vägar genom slutspelet.

För båda nationerna blir det första OS-finalen på fredag klockan 22.30, svensk tid. Tyskland har ju som bäst tagit brons, medan fyra var Sveriges tidigare topplacering.

Även i finalen kommer Sverige att slå ur underläge. Det blir alltså till att försöka att försvara sig till en tredje raka seger.

Det som var mest imponerande med dagens svenska försvarsinsats var att vårt lag knappt drog på sig några frisparkar. Jag tror att Brasiliens första frispark kom i minut 75, när Sofia Jakobsson fällde Marta.

Hedvig Lindahl och hela backlinjen var lysande, även om Lindahl gav oss framför tv-apparaterna hjärtsnörp när hon gav Brasilien öppet läge i 121:a minuten. Till slut löste hon dock även den situationen.

När det gäller backlinjen är det värt att återigen notera att med Jessica Samuelsson och Linda Sembrant på planen har Sverige alltså bara släppt in ett mål på fyra matcher – det är imponerande. Båda har gjort kanoninsatser genom hela turneringen. Även övriga backar och alla mittfältare jobbade kopiöst.

I straffläggningen var Lindahl lysande, hon var nära varenda straff. Jag tyckte nog att våra skyttar såg lite nervösare ut än i kvartsfinalen, men det gick ju vägen till slut.

Nu blir det alltså Tyskland i finalen. Ni som har sett tyskornas semifinal i sin helhet får gärna komma med rapporter. Jag såg sista kvarten, och så har jag sett lite klipp. I skrivande stund rullar ett sammandrag på TV3 där jag noterar ett antal fina målchanser från Kanada, som bland annat den här där Tabea Kemme räddade en boll på mållinjen.

Jag noterar även att Melanie Behringer går mot seger i skytteligan efter ett nytt straffmål.

https://twitter.com/WoSoComps/status/765631618522505216

Sara Däbritz gjorde för övrigt det andra tyska målet:

https://twitter.com/sallyjames1979/status/765645851272343552

Skytteligan ser ut så här:
5 mål: Behringer.
3 mål: Janine Beckie och Däbritz.
2 mål: Maria Catalina Usme, Louisa Cadamuro, Eugenie Le Sommer, Cristiane, Marta, Beatriz, Christine Sinclair, Melissa Tancredi, Carli Lloyd, Alex Morgan och Michelle Heyman.
1 mål: bland annat Nilla Fischer, Lotta Schelin och Stina Blackstenius.

Guide till de båda OS-semifinalerna

Publicerad den av
7

På tisdagen är det dags för semifinalerna i OS-turneringen. Och för andra gången någonsin är Sverige med. Vårt lag har nu två chanser att få med sig en historisk medalj från Rio.

En intressant sak med startfältet i semifinalerna är att ingen av medaljörerna från fjolårets VM är kvar. England lämnade wo, Japan föll redan i kvalet och USA åkte ju ut i kvartsfinalen. Det är för övrigt första gången någonsin som inte de regerande världsmästarna tar medalj i OS.

Att vi får tre nya medaljörer nu är ju också ett tecken på att konkurrensen i damfotbollsvärlden blir allt hårdare. Här är min guide till morgondagens drabbningar:

18.00 Brasilien–Sverige
Tv/stream: Tv3, Viasat Sport, Viasat Fotboll och Viaplay.
Världsranking: Brasilien: 8, Sverige: 6
Tips: 75–25.
Troliga startelvor: Brasilien: Barbara – Poliana Barbosa, Rafaelle Souza, Monica Hickman, Tamires Dias Gomes – Andressa Alves, Formiga, Thaisa Moreno, Marta Vieira da Silva – Debinha, Beatriz Zaneratto.
Sverige: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Elin Rubensson – Sofia Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lotta Schelin – Stina Blackstenius.

Brasilien är självklart storfavoriter i den matchen. Inför storpublik på Maracana tror jag att det kan bli en ganska klar hemmaseger – om Brasilien får ett tidigt mål.

Men kan Sverige hålla emot i defensiven förbättras de svenska oddsen för varje minut. Jag har varit inne på varför i det här inlägget. Jämfört med USA är Brasilien vassare i offensiven, men också sämre i defensiven. Mot det brasilianska laget kommer det att öppnas fler kontringslägen än det blev mot amerikanskorna.

I kontringarna måste våra spelare vara effektiva. För får Sverige det första målet, då känns plötsligt finalchansen riktigt hyfsad. Då blir det stor press på Brasiliens lag. Riktigt stor press.

Trots att det blev 5–1 till Brasilien i lagens förra möte ger jag faktiskt svenskorna klart större chans i den här matchen än jag gjorde mot USA. Jag tror ju nämligen inte att svenskorna gör om misstaget att kliva upp och ge Brasilien ytor.

Faktum är ju också att Brasilien inte har gjort något mål sedan den där 5–1-segern. Deras målskytte har hackat utan Cristiane. Hon skadade ju sig senast mot Sverige, men är kvar i truppen. Jag hittar ingen info kring om hon är aktuell för spel mot Sverige, men gissar att man inte chansar med henne från start.

Även Fabiana känns som ett frågetecken. Hon haltade ju av i kvartsfinalen. Är hon frisk går hon in i stället för Poliana i startelvan.

För svensk del har försvarsspelet varit bra när Jessica Samuelsson och Linda Sembrant varit på planen. På deras tre matcher har det bara blivit ett insläppt mål, mot USA. Och försvarsspelet måste sitta.

Offensivt har Sverige visat att laget inte har kapacitet att skapa något mot samlade försvar i den här turneringen. Skulle vårt lag hamna i underläge är vi alltså väldigt illa ute.
Om det händer behöver vi ha forwards som kan nicka, så att vi kan lyfta upp chansbollar. Jag tycker ju faktiskt att Pauline Hammarlund borde finnas med i startelvan, men jag tror inte att Pia Sundhage kommer att röra sina ytterforwards.

Men skulle vi jaga kvittering, då måste nog Hammarlund vara inne på planen bredvid Stina Blackstenius. För det går inte att lyft bollar mot varken Sofia Jakobsson, Lotta Schelin eller Olivia Schough.

För svensk del är det definitivt en fördel att det var en extra vilodag mellan kvartsfinalen och semin. För Sverige har slitit hårdare på sin trupp än vad Brasilien har. Barbara, Monica och Andressa Alves är de spelare i Brasiliens lag som spelat samtliga 390 minuter hittills i OS. Många har dock fått rejält med vila. Förbundskapten Vadao valde ju nämligen att spela B-laget mot Sydafrika i sista gruppmatchen.

Hos Sverige är speltiden fördelad så här:

390 minuter: Lindahl, Seger och Schelin.
378: Fischer.
317: Dahlkvist.
302: Asllani.
300: Sembrant.
299: Samuelsson.
296: Rubensson.
274: Magdalena Ericsson.
250: Jakobsson.
248: Fridolina Rolfö.
160: Olivia Schough.
123: Blackstenius.
103: Emma Berglund.
45: Jonna Andersson.
16: Emilia Appelqvist.
0: Hilda Carlén och Hammarlund.

Här kan man ju konstatera att Sundhage inte har rullat så mycket som hon pratade om inför turneringen. I en stor intervju i Aftonbladet i maj fick vår förbundskapten frågan om det är omöjligt att peta Lotta Schelin. Så här framställs svaret:

Paus, Sundhage slingrar sig lite.

”Ingen är omöjlig att peta. Och vi kommer att spela tre matcher i hett klimat på kort tid, så Lotta kommer inte att kunna spela alla tre matcherna hela tiden. Men däremot kanske hon kommer att spela från start, ja.”

Det rimliga är alltså att Brasilien går till final. Men känslan är att Sverige har chansen att bli stora festförstörare. Hoppas att spelarna njuter av matchen. För på många sätt är det här den största match ett svenskt landslag har spelat sedan VM-finalen 2003.
Okej då, jag vet att vi har spelat semifinaler i OS och VM sedan dess. Men en semifinal i Brasilien mot Brasilien känns väl på många sätt som en större match än en semifinal mot Brasilien i Grekland eller en semifinal mot Japan i Tyskland. Eller?

21.00 Tyskland–Kanada
Tv/stream: Viasat Fotboll och Viaplay.
Världsranking: Tyskland: 2, Kanada: 10
Tips: 48–52.
Troliga startelvor: Tyskland: Almuth Schult – Leonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Tabea Kemme – Dzsenifer Marozsan, Melanie Behringer, Sara Däbritz – Anja Mittag, Melanie Leupolz – Alexandra Popp.
Kanada: Stephanie Labbé – Rhian Wilkinson, Shelina Zadorsky, Kadeisha Buchanan, Ashley Lawrence – Jessie Fleming, Desiree Scott, Sophie Schmidt – Diana Matheson, Christine Sinclair, Janine Beckie.

Om någon sagt till mig för två veckor sedan att jag skulle tippa kanadensisk seger mot Tyskland i en utslagsmatch i ett stort mästerskap hade jag nog skrattat åt det.

Jag hade sett att Kanada har något spännande på gång. Men att bitarna skulle falla på plats så här klockrent redan från början i OS, det trodde jag inte.

Men här är vi. Det normala är förstås att Tyskland vinner det här. Det är tyskorna som har traditionen och som ligger klart högst på världsrankingen.

Men det är Kanada som är det enda 100-procentiga laget i den här turneringen. Det enda som vunnit fyra raka segrar under ordinarie tid. Och det är inga korplag man mött. På vägen till semi har man besegrat Australien, Tyskland och Frankrike. Alltså lag två, tre och fyra på världsrankingen.

Man vann alltså mot tyskorna senast, trots att man ställde upp med B-laget och trots att man kom i tidigt underläge.

Det känns även som att det är i Kanada man brinner mest för det här. Se bara lyckan i Christine Sinclair:s ögon efter segern mot Frankrike:

https://twitter.com/WoSoComps/status/764253635895328768

Det som imponerat mest är att Kanada spelat till sig segrarna. Den småfula kraftfotboll man tidigare stått för är som bortblåst. Numera spelar man sig fram, Kanada är ett av få lag i den här turneringen som klarar av att föra matcher. Det är verkligen sensationellt på många sätt. Inte minst för att det är en otroligt snabb förvandling som skett sedan fjolårets hemma-VM. Den har skett genom att förbundskapten John Herdman valt att föryngra truppen rätt rejält.

Kanadas svagheten finns i luftrummet, vid fasta situationer. Där är målvakt Stephanie Labbé väldigt osäker. Man har även tunt på backsidan eftersom Josee Belanger är avstängd i semifinalen och Allysha Chapman är skadad. I varje fall gick hon med mitella hon tittade på måndagens träning.

Styrkan finns i offensiven. Janine Beckie är blixtsnabb i djupled, hon lär vara en riktigt otäck bekantskap för de tröga, tyska mittbackarna. Och Sinclair är ju unik. Hon ser stundtals kantig ut, men oj vad effektiv hon är.

Tyskland då? Efter 6–1-segern mot Zimbabwe har laget hackat sig vidare. Man räddade kryss mot Australien i slutminuterna och föll mot Kanada. Sedan vann man med 1–0 mot Kina i kvartsfinalen utan att imponera. Där gjorde man segermålet med en man mer på planen, Kinas inhoppare Wang Shanshan fick sitt andra gula kort i minut 57.

19 minuter senare avgjorde Melanie Behringer. Fast Kina hann missa en straff innan slutsignalen ljöd. Tyskorna har alltså inte alls hittat något vägvinnande spel. Det måste man nog göra nu om det skall bli final. För Kanada är alltså turneringens jätteskräll.

När det gäller den tyska truppen har Svenja Huth gått in i stället för skadade Simone Laudehr.

 

Vi fick vårt mirakel

Publicerad den av
4

Sverige slår ut USA i kvartsfinal. För första gången någonsin missar USA medalj i ett mästerskap.

Fantastiskt. Och extra fantastiskt att det amerikanska debaclet orsakades av ett hårt kritiserat Sverige.

Nu har vi två chanser att ta medalj, och den fråga som mal i mitt bakhuvud är: hur gick det här till?

Segern är utan tvekan Sveriges största skalp någonsin i ett OS. Sannolikt överhuvudtaget – inklusive herrfotboll. Eller har ni några andra förslag?

Nu skall jag skriva en krönika på temat till BT. Men innan jag gör det måste jag njuta en gång till av Lisa Dahlkvist:s straff. Så iskall. Så grym i avgörande lägen. Det får nog bli en ny kärleksförklaring…

https://twitter.com/WomensSoccerUtd/status/764174609197522944

Så går Sverige till kvartsfinal

Publicerad den av
2

Efter de två första prestationerna är det knappast med översvallande positiva känslor man börjar fundera kring den sista gruppspelsmatchen mot Kina, den som spelas natten mot onsdag.

Jag är ju en av de som på förhand har trott att det skulle kunna bli svensk medalj. Men efter det historiska raset mot Brasilien känns det som att man varit med och byggt ett gigantiskt luftslott. I nuläget uppskattar jag medaljchansen som mikroskopiskt liten.

Brasilienmatchen var ju den första landskamp någonsin på damsidan där Sverige släppt in fler än fyra mål, en förlust som tyvärr kommer att sätta spår hos spelarna, vad de än säger.

Självklart drog raset även igång diskussionen om vad som skall hända med svensk damfotboll efter OS. Det är en mycket intressant diskussion, men personligen känner jag att den kan vänta till efter att vårt lag är utslaget.

Vart är Sverige på väg?

Vart är Sverige på väg?

Faktum är ju att trots två svaga prestationer kan Sverige i teorin fortfarande ta OS-guld. Skall man vara positiv kan man ju konstatera att vi faktiskt har lika många poäng som guldkandidaten Frankrike och fler än guldkandidaten Australien.

Även om det kanske låter löjligt nu kan saker och ting vända. Därför väljer jag just nu att rikta in tankarna på den pågående turneringen, och på hur vårt lag skall ta sig till kvartsfinal. Den enkla vägen är förstås att vinna mot Kina. Då är vi klar grupptvåa, och ställs mot tvåan i gruppen med Tyskland, Kanada och Australien i kvartsfinal. Mitt tips är att det kommer att bli Kanada, vilket är en bra lottning – även om Kanada har imponerat så här långt i OS.

Tyvärr är känslan efter de två första prestationerna att vårt lag kommer att få det tufft mot Kina. Vi har ju haft svårt att möta defensivt starka motståndare, och sedan fjolårets VM har vi inte mött något så välorganiserat gäng som Kina.

För att vi skall kunna vinna den matchen tror jag att vi måste spela med ett lågt försvarsspel, och rikta in oss på kontringar och fasta situationer. Jag har uppfattat det som att de kinesiska backarna har brister i snabbhet, vilket gör att de kan får problem med motståndare som spelar på snabba kontringar. Dessutom har Kinas målvakt dålig tajming i luftrummet, det är alltså läge att få ordning på de fasta situationerna nu.

Men jag är alltså långt ifrån säker på att det blir seger mot Kina.

Blir det oavgjort eller förlust blir Sverige grupptrea. Här skall vi vara väldigt glada över USA:s seger mot Frankrike. Den gör nämligen att våra chanser att avancera som en av de två bästa grupptreorna ökar rejält.

Den bästa grupptvåan kommer med mycket stor sannolikhet att bli Australien. De kommer garanterat att vinna med ett par måls marginal mot Zimbabwe, vilket innebär att The Matildas lär få fyra poäng och plusmålskillnad – det kan ingen annan grupptrea slå.

Den andra trean som avancerar blir alltså antingen den i vår grupp eller den i USA:s grupp – Frankrike eller Nya Zeeland. Det är här vi har anledning att jubla över USA:s 1–0-vinst mot Frankrike från förra omgången. Den innebär ju nämligen att fransyskorna inte är klara för slutspel, utan måste ta minst en poäng i sista matchen.

Frankrike kan alltså inte vila startelvan och vågar knappast gå på halvfart – även om kryss skulle innebära att både Frankrike och Nya Zeeland går vidare till kvartsfinal.

Men jag tror inte att Frankrike vågar hålla igen, utan att de kommer att gå stenhårt för segern. Det gör att mycket talar för att Nya Zeeland inte får någon mer poäng. I nuläget har Ferns tre poäng och målskillnaden 1–2. Vi har tre poäng och målskillnaden 2–5. Frankrike får alltså gärna vräka in mål på Nya Zeeland i morgon, det skulle skapa svenskt andrum. Det skulle kunna gör att vi kan avancera även vid en uddamålsförlust – förutsatt att inte Sydafrika slår Brasilien.

Vi har fördelen av att de andra två grupperna kommer att vara färdigspelade när det är avspark för svensk del. Vårt lag kommer alltså innan avspark att veta om det kommer att krävas seger för avancemang.

Tyvärr kan Abby Erceg:s utvisning mot Colombia komma att bli avgörande. Nya Zeelands lagkapten och försvarsgeneral är avstängd mot Frankrike, något som kan bli kostsamt.

Men Erceg borde få spela. Den där utvisningen var ju nämligen inte en liten domarmiss – det var ett justitiemord. Kolla själv på situationen som gav rött direkt här:

https://twitter.com/WoSoComps/status/762394963363631105

Mer om vårt svenska lag i nästa inlägg. I går fick de i alla fall jubla, vilket säkert var skönt. Jublet handlade om fantastiska Sarah Sjöström:

https://twitter.com/pallohammarlund/status/762466704408453120

Ett rejält test av Sundhages bygge

Publicerad den av
12

Om ett dygn kommer redan i princip hälften av matcherna i OS-turneringen att vara spelade, tolv av 26. Och kanske har vi då fått sett turneringens bästa match.

Jag har nämligen väldigt höga förväntningar på kvällens match mellan de två lag jag rankade högst inför OS; USA och Frankrike. Skall man bara se en damfotbollsmatch i år känns den som ett lämpligt val. Men innan jag går in på supermatchen blir det lite funderingar kring nattens stora test för Pia Sundhage:s lag.

03.00 Brasilien–Sverige.
Tv/stream: Tv3 och Viasat Sport samt Viaplay.
Tips: 40–35–25

Inför avspark i onsdags hade jag väldigt positiva vibbar kring vårt svenska lag, känslan var att det kunde bli sjätte gången gillt när det gäller medalj i OS-sammanhang. Efter premiärmatchen mot Sydafrika har jag inte lika positiva känslor längre.

Jag har självklart inte givit upp hoppet om medalj efter en match, men det är helt klart en mängd frågetecken som behöver rätas ut i natt.

Matchen mot Brasilien blir den bästa värdemätaren för Sundhages nya lagbygge. Sedan 4–1-förlusten mot Tyskland i åttondelsfinalen i fjolårets VM har Sverige bara spelat mot två lag på världsrankingens topp tio, och det var Norge (tia) och ett reservbetonat Japan (sjua).

Nu väntar ett laddat, ordinarie och formstarkt Brasilien på bortaplan, det är definitivt ett svårare test än Japans nya landslag. Det är även ett klart svårare test än vad Norge var i OS-kvalet.

I natt får vi se hur stabilt det svenska försvarsspelet verkligen är. I natt får vi se om Sverige kan spela ett effektivt kontringsspel mot starkt motstånd.

Mot Kina visade alla Brasiliens fyra offensiva spelare Marta, Cristiane, Beatriz och Andressa Alves att formen är på topp. Vår backlinje kommer således garanterat att utsättas för ett rejält hållfasthetstest. Och bakom den måste Hedvig Lindahl värdera situationerna väl och agera med pondus. Jag tyckte att hon kändes lite passiv mot Sydafrika. Men då hade hon den otacksamma uppgiften att stå overksam stora delar av tiden. Det kommer hon nog inte få göra i natt.

En rak backlinje

En rak backlinje

Frågan är förresten hur Sundhage formerar sin backlinje. Jag skulle inte bli förvånad om hon sätter in Emma Berglund i stället för Linda Sembrant för att tillföra lite snabbhet centralt.

På ytterbacksplats är ju inte Jessica Samuelsson aktuell för spel. Där talar det mesta för att Elin Rubensson går in. Jag utesluter inte heller att Sundhage även byter vänsterback, och sätter in Jonna Andersson istället för Magdalena Ericsson.

Det sistnämnda bytet hade jag nog inte gjort. Jag minns hur jobbigt Andersson hade det med Marta i Linköpings bortamöte med Rosengård i slutet av maj. Där har Marta ett gigantiskt mentalt övertag.

Offensivt måste passningskvaliteten upp flera nivåer. Inte minst måste Kosovare Asllani få/ta en större roll i anfallsspelet. Det är hon och Fridolina Rolfö som har den nödvändiga kvaliteten i de avgörande passningarna.

Dessutom måste de fasta situationerna vässas ett par snäpp. Vi har ett helt gäng nickstarka spelare att flytta upp vid hörnor och inläggsfrisparkar, men då måste ju bollen slås in med bättre kvalitet än senast.

Så sent som för några dagar sedan kände jag att det här var en match som Sverige hade mycket stor chans att vinna. Även om jag fortfarande i grund och botten tror att Brasilien borde passa det svenska laget rätt bra, är det svårt att tippa i svensk favör efter den första omgången. Nu känns det alltså som ganska klar fördel för värdnationen.

20.00 Kanada–Zimbabwe
Tv/stream: Viasat Fotboll och Viaplay.
Tips: 98–1,5–0,5

Kanada imponerade stort i öppningsmatchen mot Australien. Zimbabwe däremot spelade tufft och fult – och föll med stora siffror.

Allt talar för att Kanadas intressanta lag vinner den här matchen. Med tanke på att ingen av de tyska spelarna vräkte in mål mot Zimbabwe har Kanadas och Australiens spelare nu chansen att koppla greppet om skytteligan. Det är i första hand Christine Sinclair och i andra Janine Beckie som känns som tänkbara skyttedrottningar i det kanadensiska laget.

22.00 USA–Frankrike
Tv/stream: TV3, Viasat Sport, Viasat Fotboll och Viaplay.
Tips: 45–30–25

Som jag ser det är det här matchen mellan turneringens två bästa lag. Rent spelmässigt tycker jag att Frankrike har ett större spel och större potential än USA. Men amerikanskorna känns ändå som klara favoriter – de har ju en vinnarinstinkt som fransyskorna saknar. Dessutom har USA traditionen på sin sida.

Men intressant blir det. Och det finns mycket i potten. Det lag som vinner får ju nämligen sannolikt en betydligt lättare kvartsfinal än förloraren. Förloraren ställs ju nämligen mot segraren i Tysklands grupp.

Frankrike brukar vara väldigt bra under första halvan av den första halvleken. Skall de kunna vinna den här matchen krävs det att de får utdelning under den perioden. De måste sannolikt göra första målet för att ha chansen. Jag har nämligen väldigt svårt att se att Frankrike skulle kunna vända och vinna ur underläge mot USA. Amerikanskornas mentala övertag känns för stort.

En spännande match i matchen här är den mellan de båda mittbacksparen. Jag ser dem som världens två bästa, och håller Frankrikes duo allra högst. I varje fall på förhand…

23.00 Tyskland–Australien
Tv/stream: Viaplay.
Tips: 35–35–30

Den här dagen duggar toppmatcherna tätt. USA och Frankrike var ju etta och tvåa på min ranking inför OS-turneringen. På den var Tyskland och Australien trea och fyra. Här drabbar alltså också två tänkbara medaljörer samman.

Tyskland gjorde vad man skulle mot Zimbabwe, medan Australien föll tungt mot Kanada – efter slarv redan i matchens första sekunder.

Jag tippade ju Australien som gruppsegrare häromdagen. Om det skall kunna bli verklighet krävs det seger för The Matildas här.

När jag tippade var jag inte medveten om att Australien inte vågar matcha viktiga duon Steph Catley och Lisa De Vanna fullt ut i början av turneringen. Det talar för Tyskland. Men det här är verkligen en väldigt öppen och oviss match. Det blir spännande att se om min favoritspelare i The Matildas, Sam Kerr fortsätter att visa toppform.

Sam Kerr

Sam Kerr

00.00 Kina–Sydafrika
Tv/stream: Viasat Fotboll och Viaplay.
Tips: 70–20–10

Kina blev rejält överkört av Brasilien, medan Sydafrika stod upp väl mot Sverige. Trots det tror jag rätt hårt på Bruno Bini:s kinesiska lag i den här matchen. Kinesiskorna är mer passningsskickliga än vad det svenska laget var, något som borde passa Banyana Banyana dåligt.

01.00 Colombia–Nya Zeeland
Tv/stream: Viaplay.
Tips: 20–35–45

Det här är faktiskt en väldigt viktig match för svensk del. Slutar den oavgjord talar det mesta för att Sverige går vidare till kvartsfinal även vid förluster mot både Brasilien och Kina.

Inför turneringen kändes kryss som ett högst tänkbart tipstecken här, men efter den första gruppspelsomgången tror jag på Nya Zeeland. Jag tyckte att Ferns såg rätt bra ut mot USA, medan Colombia blev helt avklätt av Frankrike.

Dock har Nya Zeeland historien mot sig. På 24 matcher i VM och OS har man bara en seger – mot Kamerun för fyra år sedan. Övriga 23 matcher har slutat med åtta kryss och 15 förluster. Det som talar mot Ferns är alltså att de inte är vana vid att vinna mästerskapsmatcher. Men som sagt, skulle det bli kryss gråter man inte…

En positiv förlust med 8–0

Publicerad den av
9

Sverige har i dag förlorat med 8–0 mot något slags U20-lag från Botafogo. De svenska spelare och ledare som uttalat sig i media eller på sociala medier har varit positiva till matchen. Det får man trots allt se som positivt – även om resultat ger rätt negativa vibbar.

Några av de här positiva orden finns att läsa här, här och här – och lite röster finns här. Det finns till och med en liten text på svenskfotboll.se nu – kors i taket…

Nu kommer säkert någon förbundsrepresentant att höra av sig och meddela att jag har fel i resten av texten – men förbundets hemsida har verkligen varit katastrofalt dålig på att uppmärksamma damernas OS-turnering. Där går det faktiskt inte ens att ana att landslaget har varit samlat i drygt fem dygn.

Den enda text som publicerats den senaste veckan är dagens korta matchtext, och till den finns inte ens riktig matchfakta. Man får bara veta att ”Sundhage luftade bänken rejält”. Informativt.

OS-premiären är bara fem dagar borta – det borde vara dags för förbundet att börja ösa ut material. Det borde vara dags att försöka börja marknadsföra Sveriges bästa fotbollslandslag.

Under OS-fliken på förbundets hemsida finns inte ens några spelarpresentationer. Jag vet att man inte kan jämföra med superproffsen på USA:s förbund. Men det blir ändå lite pinsamt för SvFF när USA är så vansinnigt mycket bättre. Nu kör USA sådana här klipp med alla sina OS-spelare:

Det är ju förstås inte nödvändigt att göra sådana här påkostade inslag. Men genom de här historierna kommer man närmare det amerikanska landslaget, man upplever det som att man lär känna spelarna. Det är tyvärr rätt svårt att lära känna de svenska spelarna via svenskfotboll.se. Faktum är att det närmast är omöjligt. Tråkigt.

Se förresten alla de tecknade klippen med de amerikanska spelarna på den här spellistan:

Apropå spelarpresentationer har Fifa nu lagt upp listorna med samtliga tolv spelartrupper till den olympiska fotbollsturneringen. Länk här.

De har även lagt upp en gedigen statistisk bakgrund till turneringen. Länk här.

Slutligen en liten fin historia om Nya Zeelands Katie Duncan. Hon har rakat av sig hela sitt långa hår för ett välgörande ändamål. Varför kan du se i det här inslaget. I det sevärda inslaget får man även veta att Duncan och hennes bror hittade deras mamma mördad i hemmet när de var små. Läskigt.

Klart med ett nytt svenskt genrep

Publicerad den av
4

Det OS-genrepet jag såg i Kalmar förra veckan var tydligen inget riktigt genrep. I dag står det nämligen klart att Sverige spelar mot Botafogos P16-lag på fredag.

Det blir sannolikt en match som spelas i rätt stor medieskugga. Det blir intressant att se vad och hur mycket vi som befinner oss i Sverige kan få se från det genrepet.

I övrigt händer det inte jättemycket på nyhetsfronten. Via sociala medier kan man se att alla OS-lag verkar ha det jättebra så här en vecka innan avspark.

I morgon spelas en träningsmatch mellan Nya Zeeland och Sydafrika. Där får vi en ny indikation på klassen på sydafrikanska Banyana Banyana.

Utöver den stundande OS-turneringen pågår det två landslagsmästerskap på olika nivå i världen. I Myanmar inleddes AFF Women’s Championship i går, det skulle väl närmast översättas till det sydostasiatiska mästerskapet. Det är ett högst ojämnt mästerskap.

I dag har exempelvis Myanmar vunnit med 17–0 mot Östtimor och i går vann Vietnam med 14–0 mot Singapore. Troliga semifinallag är Australien U20, Vietnam, Thailand och Myanmar. Glädjande är att publiksiffran på Myanmars match var över 10 000 personer. Kul.

I F19-EM är det semifinaler i morgon. Där spelar Frankrike–Schweiz och Spanien–Nederländerna. Båda matcherna sänds i svensk tv. Den första i Eurosport 2 med sändningsstart 15.45 och den andra i Eurosport 1 med start 20.15. Jag tror att avspark är en kvart senare i båda fallen.

Norge åkte ur EM under lite tråkiga omständigheter. Norskorna vann med 1–0 mot Frankrike och föll med 1–0 mot Nederländerna. I den sista omgången mötte man avsågade Slovakien. Den matchen fick brytas på grund av oväder, och när vädret hade blivit bättre var det ingen idé att spela klart. Då hade nämligen Frankrike vunnit med 2–1 mot Nederländerna – ett resultat som gjorde att Norge var utslaget oavsett hur stora siffror de besegrat Slovakien med. Tråkigt.

Intervju: Magdalena Ericsson om hörnor

Publicerad den av
2

Detta bildspel kräver JavaScript.

I morgon spelar Sverige OS-genrep i Kalmar. En av många intressanta saker i den matchen blir att se hur anfallsspelet funkar. Vid de senaste två stora mästerskapen har det svenska målskyttet i ganska stor utsträckning varit kopplat till fasta situationer.

Vid EM 2013 var det vassaste vapnet Marie Hammarström:s vänsterfot och i VM 2015 var det Therese Sjögran:s högerfot landslaget förlitade sig till.

I OS 2016 står hoppet till Magdalena Ericsson:s vänsterfot. Linköpingsbackens hörnor från höger har varit ett sylvasst vapen det senaste året – en period där vårt landslag ju faktiskt har haft stora problem att skapa öppna målchanser i själva spelet.

Jag var i Linköping förrförra helgen och såg Ericsson skruva in en högerhörna direkt i mål mot Piteå. Dessutom hade hon en assist från högerhörnet. Efter matchen tog jag ett snack med Ericsson om hur hon blivit så bra på att slå hörnor. Allra först kollade jag hur många mål hon fixat i damallsvenskan i år på sina hörnor…

”Två rena. Sedan är det några som har gått på touch in och självmål och så.”

…sedan gick vi över på själva huvudämnet för intervjun, att hörnorna kommer att bli grymt viktiga för Sverige i Rio.

”Absolut. Det gäller att inte tappa den goa känslan jag fått nu, utan fortsätta… Alltså, jag tränar väldigt mycket på det, och det är det som är nyckeln – att fortsätta träna.”

Står du själv och bara matar in hörnor?

”Ja. Det är yta jag söker – och inte spelare. Sedan brukar jag slå dem ganska flacka, och ganska hårda. Då brukar de oftast gå in – på något sätt.”

I landslaget, hur mycket styr den som slår hörnan vilken yta bollen skall till, och vilken variant ni skall köra?

”Vi brukar ha tre–fyra varianter som spelarna i straffområdet väljer mellan. Jag ser hur de ställer upp sig och så ser jag vilken yta jag ska slå bollen mot.”

Så du får anpassa dig efter de andra?

”Ja, men mot Moldavien frågade Emma Berglund mig om vad jag ville att de skulle göra, så det kan vara lite både ock.”

Jag kan tänka mig att man ibland får en go känsla när man slår mot första stolpen, och då vill man slå fler dit.

”Jag brukar gilla den bakre ytan, den vid bortre stolpen. Jag har lite problem att lägga dem på främre – men det är sånt man får träna på.”

Hur mycket tränar du på att slå hörnor?

”Nu, jag hade problem med min baksida där vid Göteborgsmatchen (slutet av juni), så jag tränade inte så mycket då – för att låta den vila. Men annars två gånger i veckan, tre gånger kanske. Jag brukar stå kvar efter träning.”

Hur länge står du då?

”Vi brukar inte få köra så mycket extra för Martin (Sjögren), han blir arg på oss då, eftersom det sliter på kroppen. Han vill inte att vi ska bli skadade. Men tio minuter, en kvart brukar jag stå.”

Så det blir 30–45 minuter i veckan?

”Ja, typ. Det är mest bara för att behålla tryggheten i det. Jag tror att man behöver självförtroende för att kunna dra in den med fart. Det är så fort man börjar tveka som det blir sådana där ballonger istället.”

Du har spelat mittback hela säsongen. Nu är det ytterback som gäller. Hur känns det?

”Det blir bara att ställa om. Jag tycker att det är jättekul att känna av att man kan spela på båda positionerna. Tror att det är nyttigt för ens speluppfattning och spelförståelse och allting. Nu är det bara att ställa om och blicka fram emot OS.”

Har du hunnit kolla in motståndarlagen? Kollade du till exempel Sydafrika mot USA?

”Jag kollade faktiskt kanske 45 totalt. De såg ändå helt okej ut, det tycker jag är kul. Sedan var jag inte så jätteimponerad av USA, men ändå. Sydafrika stod upp bra och individuellt såg de ut att ha ganska bra spelare på varje position.”

Och så spelar de på ett sätt som svenska lag inte är vana vid att möta.

”Ja, med markering… Men jag tycker att det är kul att det inte är något Moldavien, och ändå är ett lag som försöker. Det gillar jag. Så det blir kul, spännande.”

I OS blir det en ren Linköpingskamp om ytterbacksplatserna. Har ni börjat…

”Nej, det lämnar vi över till Pia att bestämma.

Men det måste vara kul att ha med så många lagkompisar.

”Skitkul. Det blir ju en trygghet i sig. Helst av allt skulle jag ju vilja konkurrera om en mittbacksplats i landslaget, och ha Jonna utanför mig. Det skulle ju kännas optimalt, men det är jättekul att ha med sig fyra kompisar liksom.”

Fysisk VM-rapport – och lite Umeå

Publicerad den av
1

I går presenterades en rapport som borde kunna vara rätt intressant. Fifa presenterade nämligen sin ”fysiska analys” från fjolårets VM.

Jag har bara skummat den, och bland annat konstaterat att den genomsnittliga speltiden i matcherna var 53,21 – exakt tre minuter kortare än matcherna i Tyskland 2011. Jag har även sett att Sverige tillhörde de lag som sprang allra mest i matcherna, och att vårt lag sprang mer i de andra halvlekarna än i de första. Faktum är att Sverige sprang längst av alla lag efter paus.

Men jag har inte haft tid att kolla mer noggrant eller dra några slutsatser av siffrorna. Men för er som är intresserade är det bara att klicka in på länken ovan och nörda ner er i statistikens underbara värld.

* Så till Umeå där UIK är uppe för debatt, och där styrelsen får rätt hårda smällar från olika håll. I går bland annat av den mångåriga UIK-ledaren Roland Arnqvist och av Umeås tidigare kommunalråd Lennart Holmlund.

OS-genrep på fel sida av Sverige

Publicerad den av
4

På torsdag spelar Sverige OS-genrep i Kalmar. Det är tredje gången det spelas en A-landskamp i stan. De två tidigare har varit en herrlandskamp 1954 och en EM-kvalmatch mot Schweiz för damer 2003. EM-kvalmatchen slutade för övrigt med svensk 6–0-seger.

Att jag känner till det här beror på att senaste numret av Bolletinen (tidningen som ges ut av Sveriges Fotbollshistoriker och Statistiker) innehöll listor över vilka kommuner som stått som värdar för samtliga svenska hemmalandskamper.

På damsidan har det varit 136 sådana och 24 av dem har spelats i Göteborg. Näst flest (tio) har arrangerats i min hemkommun, Borås.

Det som överraskade mig var att bara sju matcher har spelats i Stockholmsområdet. Fyra i Solna och tre i Stockholm. Även om jag är en vän av decentralisering tycker jag att sju av 137 är alldeles för få. Landslaget borde spela fler matcher i vår huvudstad.

Visst är konkurrensen om publiken stor där, men det är också i Stockholm som det stora underlaget finns. Planerar man rätt borde det gå att få till riktiga folkfester. Varför inte sikta mot stjärnorna? Varför inte bjuda in USA, Tyskland eller Frankrike och lägga matchen på Friends – och försöka sälja ut herrarnas nationalarena?

Det är förstås inte lätt. Men det borde inte heller vara omöjligt, det gick ju nästan vid EM-finalen – trots att Sverige inte nådde dit.

EM-finalen 2013 på Friends Arena

EM-finalen 2013 på Friends Arena

Fast torsdagens match borde inte ha lagts i Stockholm. Inte i Kalmar heller. Den borde naturligtvis ha spelats i Göteborg. Där pågår Gothia cup, med 40000 deltagare. Där hade landskampen mot Japan mycket väl kunnat fyllt hela stora Ullevi – och blivit en makalös folkfest.

Så blir det inte.

Inget ont om Kalmar, landslaget får säkert ett kanonläger där (och på Öland) den här veckan. Men personligen tycker jag att det är vansinnigt synd att inte kunna dra nytta av att drygt 40000 unga fotbollsspelare befinner sig i Göteborg i veckan.

För träningsmässigt skulle landslaget garanterat kunna ha en minst lika bra OS-uppladdning i Göteborg, Bohuslän eller Halland den här veckan.

Det har förresten arrangerats stora seniormatcher under Gothia cup några gånger – alla har dragit storpublik. Såvitt jag kan minnas har det dock aldrig handlat om någon damfotbollsmatch. Nu hade man en chans som inte lär återkomma på många år. Det är ju inte direkt vardag att landslaget spelar träningsmatcher på hemmaplan i mitten av juli.

Intervju: Rolfö om forwardsroller

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

I morgon samlas landslaget för första gemensamma uppladdningslägret inför OS. Ju mer jag tänker på det, desto mer spännande blir det.

På förhand känns ju nämligen det här mästerskapet mer öppet än något annat internationellt mästerskap på mycket länge. Samtidigt som de sämre rankade lagen blir allt bättre på att försvara sig har topplagen problem med sina lagbyggen. I nuläget är det liksom inget lag som uppträder som ett mästarlag.

USA är regerande mästare i både OS och VM och kommer förstås till Brasilien som självklara guldfavoriter. Fast i nuläget är inte deras lag i balans, i nuläget saknar de en speluppläggare. Tyskland har inte heller ordning på sitt lag, och känns inte som någon vinnare. Nya bloggen hattrick hade en djupare analys av det tyska laget i dag – den texten rekommenderas.

Inför det här OS:et finns det liksom inget lag som känns oslagbart. Med tanke på hur det svenska laget sett ut de senaste åren är det rimliga tipset att vi går till kvartsfinal, och att det roliga tar slut där.

Men det var alltså länge sedan det kändes så öppet. Vårt lag kan åka ut direkt i gruppspelet, men håll i er nu – det kan faktiskt också gå hela vägen. Sverige har ju faktiskt en utmärkt lottning. Det är inte omöjligt att vinna gruppen, och då ställs vi mot en grupptrea i kvartsfinal, sannolikt Kanada, Nya Zeeland eller Colombia. I en sådan match är Sverige favoriter. Och är man väl framme i semifinal kan allt hända.

Skulle vi bli tvåa i gruppen väntar tvåan i gruppen med Tyskland, Australien och Kanada. Inte heller det känns omöjligt. Går vi däremot vidare som grupptrea väntar troligen USA, vilket alltså inte är omöjligt, men ändå väldigt, väldigt svårt. Vårt lag bör alltså bli sämst tvåa om medaljhoppet skall kännas rimligt.

Ta nu inte det här som att jag utmålar vårt lag som guldfavoriter. Det går ju liksom inte efter vad man sett det prestera det senaste året. Men jag säger att det lär dröja innan alla stora nationer hamnar i sådana här svackor samtidigt igen.

Och med spelmässig jackpot, alltså om alla bitar faller på plats, då är Sverige ett lag som kan vinna mot vilket motstånd som helst.

Försvarsspelet har känts bra efter VM. Det gäller att Pia Sundhage även får ordning på anfallsspelet. Där tycker jag som bekant inte att Sundhage har hittat rätt forwardsuppställning. Jag tycker ju exempelvis att vårt anfallsspel blir bättre när Fridolina Rolfö är på planen, än med den trio som Sundhage brukar föredra.

Just Rolfö träffade jag för övrigt förra helgen, efter den damallsvenska matchen Linköping–Piteå. Vi tog ett litet snack om forwardsroller, ett snack som jag personligen tyckte var rätt intressant. Hoppas ni också tycker det.

Jag började att ta upp att både LFC och landslaget spelar med tre forwards, men att spelarnas olika roller ändå känns väldigt annorlunda.

”Ja, det är faktiskt väldigt stor skillnad. Här i LFC pratar vi mycket om att forwards skall ligga nära varandra. Vi har två centrala forwards och en som är droppande, eller så har vi till och med fyra forwards som är centrala. I landslaget ligger vi lite längre ifrån varandra. Vi vill ha breda ytterforwards, vilket gör att vi inte får samma samarbete och inte har samma kombinationsspel. I landslaget har vi en annan speed och kan komma upp på kanterna och få en-mot-en-situationer. Det är två helt olika spel.”

Hur funkar det att gå från det ena till det andra?

”Det är väldigt olika, men man får ställa om. När jag och Stina (Blackstenius) kom tillbaka hit en gång hamnade vi helt fel, eftersom vi fortfarande var inne i landslagstänket.”

När du spelar på kanten i landslaget söker du dig ofta lite längre in än vad de andra forwardsen gör. Är det något du blivit tillsagd?

”Nej, absolut inte. Det är mer min spelstil, att jag har mer en targetroll mer än att vara en djupledshotande forward. När jag hamnar i den centrala forwardspositionen i landslaget blir det mer targetspel, och det är där jag vill vara. När jag gör det andra är det utanför min comfort zone.”

Så du vill spela som bollmottagare?

”Absolut, det är där jag trivs bäst. Sedan vill jag blanda, jag vill ju inte vara lättläst. Men min huvudroll blir ju target, att vara en spelpunkt.”

I Jitex spelade du mycket mittfältare, både centralt och på kanten. Men det är alltså toppforward och target som är din favorit, eller?

”Jo, men… Jag tycker väl framför allt att här i Linköping ligger jag lite nedanför forwards, det blir mer en framspelningsroll. Men det handlar även om att hitta avslut och sticka in bollar – den rollen älskar jag. Men den blir det ju inte riktigt i landslaget, där spelar vi ju helt annorlunda. Där blir det mer mittfältarna som får rollen bakom forwards. Så den rollen jag har här – den tycker jag bäst om.”

Så egentligen skulle du vara den offensiva av de tre innermittfältarna i landslaget för att komma närmast den rollen du vill ha?

”Ja, det hade väl kunnat gå. Fast i försvarsspelet ligger jag ju inte så lågt här. När jag försvarar i det här laget trycker jag upp. Jag hade nog klarat mittfältsrollen i landslaget också, men det är ingenting Pia har funderat på och inget jag tar upp, utan jag trivs bra om jag får spela på fotbollsplanen. Så får vi se hur långt det räcker.”

Hur mycket speltid tror du att du kommer att få?

”Jättesvårt att säga. Jag är ju med för att jag vill visa att jag vill ha en startplats i det där landslaget. Det är helt upp till mig och prestera. Vi har pre-camp och matchen mot Japan och där hoppas jag att jag kan visa upp mig och visa hur bra fotboll jag spelar och så hoppas jag att jag får chansen.”

Du gjorde ju bra reklam för dig själv i Moldavienmatchen.

”Ja, jag var nöjd med matchen. Nu är det ju lite svagare motstånd, men absolut – visst visade jag att jag vill vara där. Det är viktigt att vara på rätt plats.”

Med tanke på hur energikrävande forwardsrollerna är i landslaget och att det är match var tredje dag i OS borde det finnas rätt bra chans att ni kommer att rulla rätt hårt.

”Ja, det vet jag att Pia nämnde när vi varit på läger, att det kommer att krävas en bra fysik för att klara av alla matcher. Och att det kommer att bli mycket byten på forwards. Det är ju både roligt och krävande – en utmaning.”

Ajdå – Sydafrika är bättre än väntat

Publicerad den av
2

Dåliga nyheter. Jag har suttit och kollat in USA–Sydafrika i kväll. Inför avspark tippade jag 7–0 till USA efter minst fyra mål på fasta situationer. Jag fick jättefel.

Det blev bara 1–0 – och Sydafrika visade sig vara väldigt mycket bättre än väntat. Mycket bättre. Visst har de en hel del brister som Pia Sundhage får försöka lägga upp taktiken efter. Men bristerna är tyvärr inte så stora att vi kan räkna med en svensk promenadseger i OS-premiären.

Men innan jag går in på det intressanta, alltså min bild av Sydafrikas lag, tänkte jag ge några kommentarer om USA. De regerande världs- och olympiska mästarinnorna uppträder inte som mästarinnor så här ett par veckor innan OS.

Det här var andra gången på kort tid jag såg dem ha jätteproblem med passningsspelet. Sydafrika hade läst på och valde att låta Julie Johnston och Allie Long sköta uppspelen. Det är smart, för de båda har alldeles för dålig kreativitet och precision för att bygga ett snabbt och bra anfallsspel.

Klart är att det är en jättelucka på mittfältet efter Lauren Holiday. Ingen är i närheten av att kunna axla hennes spelsinne och bolltrygghet. Den senaste tiden har det även varit en jättelucka efter Carli Lloyd – det trots att hon spelade den andra halvleken i dag. Det var dock inte den gamla Lloyd, utan en högst rostig superstjärna. Men hon har ju några veckor på sig att hitta VM-formen.

I dag hittade inte Lindsey Horan in i matchen. Den enda amerikanska spelare som visade den kreativitet som krävs för att skapa målchanser på världsnivå var unga Mallory Pugh. Hon ledde årets assistliga i USA:s landslag redan innan dagens match. Hon ökade ut den ledningen genom att dra upp det anfall där Crystal Dunn satte segermålet:

Känslan just nu är alltså att USA är väldigt långt ifrån den klass man hade i fjolårets VM-final. Sannolikt får man åka till Rio och bygga kring sin stabila defensiv. För den var stabil även i dag. Sydafrika hade inte en enda målchans.

Det innebar att Hope Solo efter slutsignalen kunde firas för 100 hållna nollor i landslaget. Det är en anmärkningsvärd notering. Hatten av.

Hope Solo

Hope Solo

Därmed var det dags för lite synpunkter på Sydafrika. Laget skapade alltså ingenting. Ändå imponerade Banyana Banyana – som laget kallas. De imponerade genom att inte släppa till speciellt många klara målchanser.

Det var egentligen bara under de sista 20 minuterna i den första halvleken som det kändes lite darrigt. Den första kvarten och under hela den andra halvleken släppte sydafrikanskorna knappt till något alls.

Det är dock inte så att laget spelar ett lika välorganiserat och strukturerat försvarsspel som exempelvis Kina. Långt ifrån. Sannolikt var det bristen på organisation som gjorde att jag sågade deras defensiv när jag såg laget med Nederländerna tidigare i sommar. Läs mer om det här. Jag gjorde det trots att man då var med i matchen ända in på övertiden.

Nu har jag sett laget två gånger och insett att Sydafrikas försvarsspel bygger mer på vilja och fysik än på organisation.

I dag satte de en jättebra press under den första kvarten. Då snodde man bollen från USA:s mittfält många gånger, man lät inte amerikanskorna få någon tid med bollen på farliga ytor.

Den energi och aggressivitet som Banyana Banyana visade under de första 15 minuterna gör att jag hoppas att Sundhage kommer att beordra vårt landslag att spela lite längre bollar i matchinledningen den 3 augusti för att inte åka på någon riktigt otrevlig tidig överraskning.

När Sydafrika tappade intensitet i sin press blev bristerna ändå ganska tydliga. Man spelar ett slags 4-5-1 som bygger på man-man-markering. Så länge spelarna fick jobba framåt var de väldigt duktiga i defensiven. De flesta vill nämligen stöta framåt. De blir också lätt bolltittare, och glömmer att kolla vad som händer bakom ryggen.

Det var också tydligt att backlinjen föll väldigt tidigt. Det bildades därför ofta en stor yta mellan backlinje och mittfält. En yta som gjord för diagonala inlöp från kanterna. Överhuvud taget hade Sydafrikas backlinje problem med sidledslöpningar.

Det var dock inte värre än att de amerikanska spelarna hade svårt att utnyttja bristerna. Det får mig att tro att vårt stora hopp i OS-premiären blir fasta situationer. Där har vi ju haft vårt främsta vapen i över ett års tid.

Och där var Sydafrika fortsatt riktigt svaga och vilsna. De få gånger USA hade kvalitet på hörnor och inläggsfrisparkar blev det väldigt farligt. Sydafrika valde nämligen precis om mot Nederländerna att köra man-man-markering vid fasta, och alla tog inte direkt markeringsuppgiften på allvar.