Månadsarkiv: oktober 2013

Bachmann kan vara bäst i världen

Publicerad den av
7

Vilken gulddag det var i går. LdB FC Malmö vann som bekant det svenska mästerskapet. Dessutom säkrade Stabaek det norska och Inac Kobe Leonessa det japanska.

Faktum är ju att det även innebär att en Tyresöspelare fick stämma in i ett guldjubel i går. Jag tänker förstås på Caroline Graham Hansen, som ju spelat 14 matcher och gjort tio mål för det norska mästarlaget i år.

Caroline Graham Hansen

Caroline Graham Hansen

Alla de tre färska mästarlagen säkrar sina guld redan innan den sista omgången. Det är hela fyra omgångar kvar i den japanska ligan, två i den norska och en i damallsvenskan.

Sent omsider har jag sett Malmös guldmatch mot Umeå. Det är ju ingen tvekan om att Malmö är det bättre laget, och borde ha gjort fler mål. Men även Umeå hade lägen, och 5–2 hade inte varit något orimligt resultat.

Malmö hade lite tur med domslutet när Amanda Ilestedt slapp ifrån en solklar målchansutvisning då hon hakade en fri Lina Hurtig. Hela aktionen var förresten klantigt utförd av Ilestedt, och visar på att hon har en del kvar att lära innan hon är redo för en startplats i landslaget.

Apropå landslagsspelare visade Emmelie Konradsson brist på offervilja vid Malmös 1–0-mål. Konradsson låg före Ali Riley, såg hela Malmöbackens löpning, men lyckades ändå inte förhindra målet.

Men nu skall jag inte gnälla på domslut och Umeåspelare, utan hylla de bästa i guldlaget Malmö. Störst hyllning förtjänar förstås Ramona Bachmann. Schweiziskan var seriens bästa spelare även förra hösten. Fast då fick hon hjärnsläpp straffade ut sig från guldfinalen, och blev i stället syndabock.

Ramona Bachmann

Ramona Bachmann

Nu är Bachmann damallsvenskans bästa spelare. Faktum är att hon kanske till och med är världens bästa spelare för tillfället.
Fast räkna inte med att hon kommer att få några priser för det. Det finns nämligen både stora svagheter och en extrem tröghet i processerna kring utnämningarna av världens och Europas bästa spelare. Skall man vara med och slåss om de priserna måste man nog spela mästerskap för något av de stora länderna. Så Ramona Bachmann råkar helt enkelt ha fötts i fel land.

För Malmö är dock Bachmann guld värd. Och hon blir ju kvar i klubben i ett par år till.

Huruvida Manon Melis blir kvar är inte klart. Men till slut har holländskan också blivit guld värd för klubben i år. Jag tyckte länge att hon var årets stora besvikelse. Men när det har dragit ihop sig har hon flera gånger visat vägen genom att göra matchvinnande mål. Och ni som följer den här bloggen vet ju hur förtjust jag är i spelare som bär förmågan att avgöra viktiga matcher. Så till slut har Melis absolut gjort sig förtjänt av det stora förtroende som hon haft hos tränare Jonas Eidevall.

Strax åter till Eidevall. Men på vägen dit för det även bli ett par berömmande ord vardera om trion Thora Helgadottir, Sara Björk Gunnarsdottir och Therese Sjögran.
Helgadottir är hur pålitlig och stabil som helst, och radar upp nollorna. Björk Gunnarsdottir är en spelare som det glöder om. Hennes minspel efter att hon nickat in 2–0-målet i går gjorde min dag. Och så veteran Sjögran. I våras var hon slut. Nu är hon hur bra som helst. Det finns en tanke i det hon gör, och det är ingen slump att hon hade andraassist på båda gårdagens mål.

Se Sjögrans båda andraassist, Gunnarsdottirs målvrål och en hel del mer på det här klippet:

Jag kunde har räknat upp ett antal spelare till – bland annat har jag ju hoppat över lagets bästa målskytt…

Sista kommentaren rör tränare Eidevall. Jag tyckte att han matchade sitt lag lite naivt och konstigt några gånger i våras. Men slutresultatet av Eidevalls alla tester är ju lysande. Under hösten har Malmö spelat makalöst bra, både offensivt och defensivt. Att man bara släppt in fem mål på tolv tävlingsmatcher efter EM-uppehållet är ju makalöst bra.
Eidevall har fått alla sina stjärnor att göra ett helhjärtat hemjobb i varje sekvens. Det ser jag som det främsta skälet till att laget får höja Kronprinsessan Victorias pokal på söndag. För anfalla, det kunde spelarna redan innan.

Malmö verkade fira rejält i går. De får nog lugna ner sig lite i dagarna. För redan på onsdag är det ju retur mot LSK Kvinner i Champions League. Målen från det första mötet där går för övrigt att se på det här klippet:

Nu utomlands. I Norge säkrade alltså Stabaek guldet genom att vinna med 4–1 hemma mot Medkila. Samtidigt föll LSK oväntat med 1–0 hemma mot Amazon Grimstad. Därmed är alltså Stabaek redan klara mästarinnor.

Jag har inte hittat något klipp från helgens matcher. Däremot är här ett klipp från när Stabaek förra helgen slog ut LSK ur cupen efter förlängning. Några av målen är riktigt läckra:

I Frankrike blev Lotta Schelin återigen målskytt för sitt Lyon i går. Hon gjorde 1–0-målet när laget vann med 5–1 mot Saint-Etienne. Schelin gjorde förresten även ett mål i förra veckans Champions Leaguematch mot Twente. Schelins 4–0-mål är riktigt snyggt. Närmare krysset går det nästan inte att skjuta. Se fullträffen på det här klippet:

Kosovare Asllani spelade 29 minuter och blev mållös när PSG vann med 3–0 mot Arras.

I Tyskland spelade Nilla Fischer och Sofia Jakobsson från start i sina respektive lag, medan Antonia Göransson byttes in de sista 17 minuterna för Potsdam. Fischer och Göransson lämnade planen med tre poäng vardera, medan Jakobssons Cloppenburg föll med 3–0 hemma mot Jena. Se målen från helgens matcher på den här länken.

Det var stora siffror i många matcher. Störst vann Essen, som gjorde hela 8–0 på Sindelfingen. 19-åriga Linda Dallmann blev tremålsskytt. Mest anmärkningsvärd var ändå Freiburgs 1–0-seger mot Duisburg. När Clarie Savin gjorde segermålet låg nämligen tre spelare skadade kring straffområdet. Udda.

På lördag möts Fischer och Göransson – om nu den senare får spela. För då är det tidig seriefinal mellan ettan Potsdam och tvåan Wolfsburg. Den matchen sänds för övrigt både på DFB-tv och på svenska Eurosport 2. Jag tror att avspark är 11.45 – även om det står något annat på DFB-tv.

Slutligen till Japan. Där såg 8169 åskådare Inac Kobe Leonessa besegra Velgata Sendai med 2–1 och säkra guldet. Målen gjordes av Chiaki Minamiyama och sydkoreanska Ji So-Yun och finns till beskådan på det här klippet:

I Sverige får Malmö vänta på pokal och medaljer till sista omgången. I Japan prisas mästarinnorna samma dag som de säkrar guldet. Här är ett klipp från prisutdelningen i Japan i går:

Guld igen – grattis Malmö

Publicerad den av
Svara

Malmö är svenska mästarinnor för tredje året av fyra. Jag jobbar och hinner inte skriva mer än grattis just nu. Och att det förstås är högst välförtjänt. Sluttabellen ljuger sällan.

Jag noterar också att nedflyttningsstriden är avgjord, den med. Där sänder jag ett grattis till Jitex, och ett beklagar till Mallbacken.

Den enda strid som lever in i sista omgången är den om den fjärde och sista medaljen. Och det är ju kanske inte den mest kittlande av alla strider i den damallsvenska tabellen.

Grattis AIK och Eskilstuna

Publicerad den av
12

I dag har vi fått två nya damallsvenska lag. Eller snarare ett nytt och ett nygammalt. Hursomhelst är det på sin plats med att skicka ut varsitt grattis i riktning AIK och Eskilstuna United.

Medan AIK:s uppflyttning kändes ganska väntad är Eskilstuna årets skräll. Det skall bli intressant att se hur de båda lagen nu förbereder sig inför uppflyttningen. För även om elitettan säkert har varit en bättre serie än de tidigare norr- och söderettan så lär det krävas att man byter ut minst halva laget under vintern.

Från damallsvenskan är det läge att lyfta fram Linköping, och deras starka höst. Östgötskorna ståtar med sex raka segrar, och måste räknas lite som årets näst största positiva överraskning i vår högsta serie. Den största, Kif Örebro, besegrade man i dag med hela 5–1. Jag har bara studerat matchfaktan, och alltså varken sett eller hört något annat från matchen. Dock verkar en utvisning på Örebros Lucie Martinkova ha varit rätt avgörande. Hon fick sitt andra gula kort i minut 59, vid ställningen 0–0.

Sedan rasade målen in under den sista halvtimmen. Stina Blackstenius och Pernille Harder gjorde två vardera. Talangfulla Blackstenius har därmed gjort sex spelmål i serien – en notering som bara en svensk spelare slår, Lina Hurtig. Och då bör det noteras att Blackstenius bara har spelat fem hela matcher. Lovande.

Tyresö valde att vila halva startelvan från mötet med PSG när Göteborg kom på besök. Det visade sig räcka gott. Även om GFC spräckte målnollan så inkasserade krislaget sin femte raka förlust. 4–1 blev det sedan blivande skytteligavinnaren Christen Press gjort ytterligare två mål. Hon leder numera på 23 mål. Vi som följer serien mer noga vet ju att hon gjort ytterligare ett.

Press båda mål från i dag går att se på det här klippet:

Tyresö och Linköping möts ju för övrigt i den sista omgången nästa vecka. Prestigemässigt är det en ganska intressant match. Inte minst sedan man hörde Tony Gustavsson i onsdags kalla damallsvenskan för en tvålagsserie. Linköping är ju faktiskt bara fem poäng bakom Gustavssons lag. Vinner LFC på söndag minskas alltså det avståndet till två…

Utanför Sverige noteras att Frankfurt besegrade Bayern München med klara 4–1 i toppmötet i Frauen-Bundesliga. Celia Sasic blev tvåmålsskytt. 1–0-målet var hennes 100:e i Frauen-Bundesliga. Att nå upp till 100 mål redan vid 25 års ålder är förstås imponerande. Speciellt då hon gjort de första 97 för mittenlaget Bad Neuenahr. Sasics båda mål, och övriga höjdpunkter från matchen ses på det här klippet.

I Frankrike spelade Josefine Öqvist hela matchen när Montpellier vann med 2–0 hemma mot Guingamp. Svenskan blev dock mållös.

Mållös blev däremot inte Maria Karlsson när Verona vann borta mot Mozzanica i den italienska ligan. Den svenska mittbacken gjorde Veronas 1–0-mål vid 2–0-segern. Det andra målet gjorde för övrigt storstjärnan Melania Gabbiadini.

Slutligen vann F16/97-landslaget sin första U17-EM-kvalmatch med 2–0 mot Nordirland i kväll. Rebecka Blomqvist från Rössö/Uddevalla gjorde båda målen. I gruppen vann Frankrike tidigare i dag med 3–0 mot Polen.

Blir det dans i Malmö i morgon?

Publicerad den av
Svara

Ojdå. Klockan är några minuter över midnatt, och tidningens andraupplaga är just skickad till tryckeriet. Efter en sådan här sen VM-kvalkväll är man rätt mör.

Det har varit hyfsat fokus på herrfotboll under fredagen. Men nu är det ju helg, och ett par intressanta damfotbollsmatcher väntar. 12.15 i dag sänder Eurosport 2 det hyperintressanta, tyska toppmötet Frankfurt–Bayern München. För er som inte har möjlighet att se matchen med svenska kommentatorer går det även att se den med tyska på DFB-tv.

Och i morgon är det förstås stort fokus på Malmös guldmatch, hemma mot Umeå. Den visas i Tv4sport, med avspark 14.20. I fjol stupade ju LdB FC, eller vad man nu skall kalla klubben som byter namn mellan FCR Malmö, LdB Malmö och FC Rosengård från dag till dag, just på Umeå.

Fast då var det bortamatch, och seger som gällde. Nu är det hemma, och det räcker med en poäng. Det fixar Malmö lätt som en dans. Därmed lär det kunna bli en del dans även på söndag kväll för tjejerna. Fast firandet kanske inte blir historiskt hårt, då det är Champions Leaguematch redan på onsdag igen.

I övrigt i damallsvenskan känns det som att det mest är frågor av akademisk art som skall besvaras i de två avslutande omgångarna. Som om Göteborg kommer att göra några fler mål, om Sunnanå skall vinna någon match och så vidare.

Blickar vi åter utanför Sveriges gränser så inleder F17-landslaget ett intressant EM-kval i kväll. Nordirland står för motståndet, något som borde innebära seger. I Sveriges grupp ingår även Frankrike och regerande mästarinnorna Polen, vilket borde vara två tuffare motståndare.

I övrigt hittar jag inga riktigt intressanta matcher runt om i de europeiska toppligorna. Utöver den tyska tv-matchen har storlagen motstånd man bör kunna besegra. Själv är jag rätt trött och skall sova en stund. Vi hörs.

Malmö på väg mot Wolfsburg

Publicerad den av
Svara

Malmö är på god väg mot en riktig kraftmätning med mäktiga Wolfsburg i Champions League. 3–1 borta mot LSK Kvinner är att bra resultat. Våra blivande svenska mästarinnor verkar ha kontrollerat matchen rätt bra.

Jag hittade en skakig stream, på vilken jag försökte följa matchen. Men det var så hackigt att jag ganska snart gav upp.
Resultatet 3–1 är dessutom så stabilt att LSK nästan kan ge upp. De behöver alltså nu göra minst tre mål på Malmö stadion. Det är bara Lyon som har lyckats med göra tre mål mot LdB FC i Malmö de senaste två åren. Så det är en riktigt tuff utmaning för norskorna.

I övrigt i dag så vann Potsdam en planenlig 5–0-seger i Ungern. Antonia Göransson spelade för övrigt från start, men byttes ut i minut 66. Att österrikiska Neulengbach skulle få med sig 2–1 hem från Cypern var inte lika självklart. Men Nina Burger:s två mål gör förstås att Österrikes mästarlag ligger väldigt bra till för avancemang. Dagens skräll var helt klart att turkiska Konak vann med 2–1 hemma mot polska Raciborz. Fast det är å andra sidan den klart sämsta av alla sextondelsfinaler.

I går vann ju Tyresö med 2–1 mot PSG. Höjdpunkter därifrån finns på det här klippet:

Jag såg matchen i sin helhet i morse, och tycker nog att det var en väldigt bra match – även om passningskvaliteten i perioder inte var på topp. Men det fanns en intensitet och spänning som gjorde att det aldrig kändes tråkigt.

Jag upplevde gästerna som det bättre laget före paus. Framför allt ägde de planen centralt. Det är inte ofta Tyresö möter lag som innehåller fler bolltrygga spelare.

Jag noterade Paris för 3–2 i klara målchanser i halvtid. Men från 10–15 minuter in i den andra halvleken hände något. För plötsligt fick Tyresö bättre kontroll i defensiven. Shirley Cruz var inte längre dominant på mittfältet, och PSG:s anfall blev kortare, medan Tyresös kontringar bet bättre.

Utöver det skott från Tobin Heath på övertid, som strök över Tyresös ribba, så noterade jag inte en enda riktigt målchans för Paris efter paus. Tyresö hade däremot fyra, och gjorde ju dessutom mål på en av dem.

Det blir en väldigt intressant retur nästa vecka. Som jag skrev i går ser jag PSG som favoriter. Men fransyskorna lär ha stor respekt för Tyresös kontringar. Och ett tidigt bortamål skulle öppna för svensk seger.

Wolfsburg var lättast att greppa

Publicerad den av
2

Klockan har just passerat midnatt, och det är torsdag. Under dagen som just tagit slut har jag sett allt och inget från den första omgången av Champions League. Parallellt med jobbet har det blivit någon minut tv här och någon minut stream där.

Jag har sett delar av fem olika matcher, men har ingen helhetsbild av någon av dem. Eller jo, Pärnu–Wolfsburg 0–14 var rätt lätt att greppa…

Tyresö–PSG såg jag högst sporadiskt, vilket gör att jag lämnar analyser av spelet. Däremot konstaterar jag att 2–1 är ett godkänt resultat på hemmaplan. Å andra sidan räcker det med 1–0 för PSG hemma, vilket gör att jag gissar att fransyskorna trots allt lämnar Stockholmsområdet med hyfsat nöjda miner.

Jag håller nämligen fortfarande PSG som knappa favoriter, då jag tror att laget är betydligt bättre hemma på gräs än de var borta på ovant underlag. Till Tyresös fördel talar dock att de lär få nya möjligheter att kontra på Marta och Christen Press. Och det kan bära långt.

Totalt sett är jag ganska nöjd med mina tips i föregående inlägg. Tre oseedade lag lyckades vinna på hemmaplan i dag. Alla tre med uddamålet. Utöver Tyresö handlade det om Tavagnacco och Zürich.
Ytterligare tre matcher slutade med kryss. Det var Barca–Bröndby, Spratzern–Torres och Standard Liege–Glasgow.

Den match jag var mest snett ute på var PK-35 Vantaa som föll med 3–0 hemma mot Birmingham. Där trodde jag nog att finskorna skulle ha lite mer att sätta emot.

I samtliga de tolv möten som inleddes i dag har därmed det seedade laget ett bra utgångsläge inför returen.

I morgon spelar Malmö, eller FC Rosengård som de tydligen trots allt skall heta framöver. Namnbytet var en av gårdagens större nyheter på hemmaplan.

Apropå Malmö så lutar jag alltmer åt att helgens räddning från Örebromålvakten Stephanie Labbé på Anja Mittag:s straff kan vara årets svettigaste. Har du inte sett den finns den på det här klippet:

Omgående efter att serien i praktiken avgjorts i söndags så tjuvstartade silly season med att det läckte ut att Fridolina Rolfö lämnar Jitex för Linköping. Östgötarna verkar förresten försöka samla på sig hela fjolårets guldtrupp från F19-EM. En annan het nyhet rör Stefan Rehn och Göteborg FC. Fast det verkar kunna bli en dyr historia.

Apropå Jitex finns bilder från deras seger mot Kristianstad på nästa klipp. Där ser man Rolfö stå för den högklassiga framspelningen till Annica Sjölund vid segermålet. Sjölund avslutar dessutom fantastiskt lugnt och kyligt:

När jag ändå är inne på klipp kan jag inte undanhålla det här Partajklippet om vad Pia Sundhage håller på med mellan mästerskapen:

Ett kul klipp. Extra kul eftersom det visar att Sundhage har blivit en stor kändis när humorprogram väljer att driva med henne.

Svårtippade sextondelsfinaler i UWCL

Publicerad den av
Svara

I dag drar Champions League i gång på allvar. Det har ju varit gruppspel tidigare, men det är med sextondelsfinalerna som det roliga inleds. Lagom tills uppstarten har Uefa fixat ett speciellt twitterkonto till turneringen. Det följer du via den här länken.

Och i år har det ju faktiskt lottats så att det både finns oförutsägbara och riktigt intressanta drabbningar i första utslagningsomgången. De båda matcherna för de svenska lagen kan ju faktiskt placeras i båda kategorierna.

Den första matchen startar redan 12.00 i kazakstanska huvudstaden Almaty. Dit skall Arsenal för att möta Kairat. Det där är helt klart ett av de möten som har en given utgång.
För i sex av sextondelsfinalerna är det mer än 80–20 i det seedade lagets favör. Det förhållandet gäller i de här mötena. Som ni förstår börjar de seedade lagen bortaplan den här veckan:

* MTK Hungária FC (Ungern) – FFC Turbine Potsdam
* Pärnu JK (Estland) – Wolfsburg
* Spartak Subotica (Serbien) – Rossiyanka
* FC Twente (Holland) – Olympique Lyonnais
* Kairat – Arsenal
* Thór/KA (Island) – Zorkiy Krasnogorsk

Kring matcherna ovan finns inte jättemycket att kommentera. Inte mer än att jag förväntar mig att totalskillnaden mellan lagen blir minst fem mål. Jag konstaterar också att Wolfsburg i helgen visade att laget börjar hitta formen. 4–0 borta mot Duisburg var ett styrkebesked.

Potsdam leder dock Frauen-Bundesliga, trots att man inte direkt har imponerat. I helgen blev det 3–2 borta mot nykomlingen Hoffenheim. Antonia Göransson var inhoppare, och gjorde 3–0-målet efter fint väggspel med Lisa Evans.
Det målet och alla övriga från helgens omgång i Tyskland går att se på det här klippet.

Så till de lite mer ovissa drabbningarna, och mina odds på dem. Det är rätt svårtippat, men här är i alla fall ett försök:

* PK-35 Vantaa – Birmingham City
60–40 i engelsk favör. Birmingham blev fyra i WSL – långt bakom topptrion. Jag tror ändå att Birmingham vinner det här. Den engelska ligan är ju nämligen överlägsen den finska, och PK-35 har inte varit lika starka i år som i fjol. Tråkigt för finsk fotboll att det inte är deras färska mästarlag Åland United som spelar i Champions League. Då hade oddsen för finsk seger varit bättre.

* FC Barcelona – Bröndby IF
51–49 i spansk favör. Normalt hade Bröndby varit storfavorit i det här dubbelmötet. Men fjolårets danska suveräner har inte alls imponerat i säsongsupptakten. Laget som gick i genom fjolårets serie med 23 segrar och ett kryss på 24 matcher har bara vunnit fyra av årets sju första matcher. Barca har däremot inlett sin liga med fem raka segrar och 25–0 i målskillnad. Jag tror alltså att det kan bli en spansk skräll här.

* Konak Belediyesi (Turkiet) – Unia Racibórz (Polen)
Ett svårtippat möte. Mest eftersom man har extremt dålig koll på de båda ligorna. Men det polska laget har klart störst erfarenhet av den här typen av matcher. Och man har många spelare i det allt bättre polska landslaget. Så jag tippar Raciborz till 70–30.

* FSK Simacek St. Pölten-Spratzern (Österrike) – ASD Torres Calcio
Spratzern var fjolårssäsongens uppstickare i Österrike. Man vann cupen, och kom tvåa i ligan på sämre målskillnad än storlaget Neulengbach. Årets ligaspel har man öppnat starkt, med sex raka segrar. Italienska mästarinnorna Torres är ett pålitligt lag i Champions Leaguesammanhamn, och räknas självklart som favoriter. Men inte med mer än 60–40.

* Apollon Limassol LFC (Cypern) – SV Neulengbach
Precis som Spratzern har Neulengbach inlett den österrikiska ligan med sex raka segrar. Nu får man dock en rejäl värdemätare, då man ställs mot storsatsande cypriotiska mästarinnorna Apollon, som har hela sex eller sju amerikanska spelare (beroende på hur man räknar) i truppen. Det handlar om Tina DiMartino, Gina DiMartino, Kelly Henderson, Jasmyne Spencer, Joanna Lohman och Sinead Farrelly. Samt Nicole Krzysik, som är amerikanska, men som nyligen bytt landslag till Polen. Spencer, Lohman och Farrelly är inlånade under vintern från olika NWSL-lag. Samma sak gäller för lagets engelska stjärna Lianne Sanderson. Apollons satsning gör det här mötet otroligt svårtippat. Men jag sätter ändå 51–49 till Neulengbach, eftersom det österrikiska laget borde vara mer samspelt.

* FC Zürich Frauen – AC Sparta Prag
Schweiz har inlett VM-kvalet lysande. Men landslaget bärs i första hand av utlandsproffs. Den inhemska ligan är sämre. Sparta Prag brukar vara stabilt i Champions League, men är för tillfället tre poäng bakom lokalkonkurrenten Slavia i ligan. Jag tippar tjeckisk seger, fast det är med liten marginal, 47–53.

* Standard Liège – Glasgow City
Här är den spontana känslan att det kan bli seger för det oseedade laget. Fast en koll på tabellen i BeNe League skapar lite större osäkerhet. Liege har inte imponerat speciellt i ligaupptakten. Däremot säkrade Glasgow nyligen planenligt ytterligare en skotsk ligatitel. Känslan är ändå att Glasgow är lite sämre än tidigare år, eftersom man har brandskattats på bra spelare. Att man fått in duktiga Jessica Fishlock räcker inte. Jag säger 55–45 till Liege.

* UPC Tavagnacco – Fortuna Hjörring
Ytterligare en härligt oviss drabbning. Tavagnacco gick i genom den italienska ligan obesegrat förra säsongen, men blev ändå bara tvåa. Man har även inlett årets serie med två storsegrar. Hjörring var liksom sina motståndare tvåa i inhemska ligan i våras. Men i höst har man kopplat ett tidigt grepp om mästerskapet. Jag tror att danskornas starka forwardsuppsättning med Nadia Nadim och Laura Rus blir avgörande. 45–55.

* Tyresö FF – Paris Saint-Germain FC
Vi är framme vid de båda svenskmatcherna. Först mötet mellan två av de lag som satsar mest pengar på framgång i turneringen. Tyresö är debutanter och har vacklat på sistone i damallsvenskan. Samtidigt kan det vara så att de för en gångs skull kan få chansen att spela på kontring. Och då är Marta och Christen Press två fantastiska vapen. Känslan är dock trots allt att PSG har hittat mest rätt med sitt lagbygge, och jag placerar därför favoritskapet i Paris, 40–60.

* LSK Kvinner FK – LdB FC Malmö
Malmö är i storform och radar upp segrarna i damallsvenskan. Jag såg LSK en gång i vintras, och noterade ett välorganiserat lag med vassa kontringar. Men LSK föll mot Stabaek i cupsemifinal i helgen, och det bör bli ny förlust här. Malmö skall vara ett nummer för stort, och måste räknas som ganska klara favoriter, 35–65.

Bilder från LSK:s förlust mot Stabaek finns för övrigt här:

Därmed kan spelet börja. Eller just det, för en gångs skull visas ju en mängd matcher på svensk tv. Så här kan du följa Champions League i veckan:

I dag, 16.45: Pärnu–Wolfsburg, Eurosport
I dag, 19.00: Twente–Lyon, Eurosport
I dag 19.10: Tyresö–PSG, Tv4sport

I morgon, 15.00: MTK Hungaria–Turbine Potsdam, Eurosport.

Tillägg i efterhand: Dagens (onsdagens) match mellan PK-35 Vantaa och Birmingham streamas av finska förbundet, och går att se på det här länken. Avspark är 17.30.

Och Barcelona–Bröndby skall gå att se streamad på Barca-tv. Avspark där, är onsdag 19.00. Mer om den sändningen går att läsa här.

Inga skrällar i Sundhages trupp

Publicerad den av
2

Pia Sundhage har just presenterat sin trupp till årets två sista tävlingsmatcher. Och det var en skrällfri, och faktiskt ganska tråkig trupp. Den finns i sin helhet här.

Sundhage tar ut hela 20 utespelare och två målvakter. Det fattas alltså bara en målvakt för att bli en lika stor trupp som vi hade i EM. Jämfört med EM har Hanna Folkesson och Elin Rubensson tillkommit, medan Sofia Lundgren (skadad) samt Elin Magnusson och Stina Segerström saknas.

Jag känner att jag inte har så mycket att tillägga till det jag skrev i går. Så det här blir ett kort inlägg.

Tankar kring det bolltrygga landslaget

Publicerad den av
13

I morgon klockan 14.00 håller förbundskapten Pia Sundhage presskonferens för att presentera truppen till de båda VM-kvalkamperna borta mot Bosnien-Hercegovina och hemma mot Färöarna.

Det handlar om två väldigt lätta matcher. Matcher som Sverige kommer att vinna, och där vi totalt bör göra minst tio mål.

Det blir intressant att se hur Sundhage formerar sin trupp inför matcherna. Till Polenmötet senast gjorde hon bara ett par små förändringar jämfört med EM. Det tyckte jag var helt rätt tänkt. Men nu är motståndet så väldigt mycket sämre att det går att testa mer.

Sundhage har ju pratat om att hon vill bygga ett bolltryggt landslag till VM 2015. Försvarsspelet skall fortsatt bygga på duellspel, medan anfallsspelet skall innehålla fler långa anfall. Spelsystemet skall kunna varieras mellan ett traditionellt 4-4-2 och ett 4-1-3-2.

Jag har hela tiden ställt mig frågande till landslagets försvarsspel under Sundhage. Och jag måste säga att jag är högst tveksam till om duellspel är rätt väg att gå när man förbereder sig för ett mästerskap på konstgräs. Det är ju ofta så att det blir färre dueller på konstgräs.
Det finns säkert anledning att återkomma till defensiven. Det här långa inlägget skall dock fortsättningsvis handla om vilka spelare som passar bäst i det bolltrygga landslaget.

Just de glasögonen hade jag på mig när jag såg om Polenmatchen.

Som ni säkert minns var resultatet (2–0) helt ok – det viktigaste i tävlingsmatcher är ju att vinna. Spelet var däremot inte alls bra. Den första halvleken var rent usel på många fötter, medan den andra totalt sett var okej.

Slutsatsen var att Sundhage nog får hålla i ganska många fler lektioner om hur man bäst får hål på ett igelkottsförsvar.

En väg är ju att mata in inlägg mot nickstarka forwards. Eftersom vi inte har några sådana får vi välja andra vägar. Och då är passnings- och bollskicklighet två väldigt viktiga faktorer. På den fronten finns det brister i vår backlinje.

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson

Mot Polen fick Jessica Samuelsson mycket beröm för sin insats som högerback. Det var välförtjänt beröm. Fast man bör ha i åtanke att hon oftast var helt oattackerad, och hade hur mycket tid som helst på sig med bollen. Och sett till det så gjorde hon inte mycket mer än vad man kan kräva av en ytterback i ett av världens tio bästa landslag.
När jag såg om matchen studerade jag Samuelsson extra noga. Fysiken har hon, och hon är på rätt väg när det gäller sitt passningsspel. Men det är ändå väldigt mycket jobb kvar innan hon är en internationell toppspelare på ytterbacksposition.

Sara Thunebro är ett pålitligt kort på vänsterbacken. Men trots att hon har väldigt bra tillslag med båda fötterna har jag varit lite besviken på hennes passningsspel i år. Jag tycker att hon borde kunna ha betydligt bättre precision i sina uppspel.

Sundhage har ju lanserat Antonia Göransson som ny vänsterback. Jag tycker att det är en intressant tanke. Jag gissar att Sundhage har tanken att ställa upp vårt landslag som hon ofta ställde upp USA:s. Alltså en kant med en mer defensiv back bakom en hyperoffensiv yttermittfältare. Och en kant med en mer bollvårdande yttermittfältare framför en hyperoffensiv back.

Göransson skulle kunna bli den ytterbacken. Hon har en bra vänsterfot, och är svårstoppad när hon kommer med fart. Frågan är om spelintelligensen räcker till.

Skulle inte försöket med Göransson lyckas så tjatar jag om Elin Rubensson. Jag tror inte att hon kommer att bli en forward av landslagsklass. Men jag tror att hon kan bli en fantastisk back – eller yttermittfältare. Hon är smart, snabb och bolltrygg.

När det gäller mittbackarna är förstås Nilla Fischer en av de bolltrygga och passningsskickliga spelarna att bygga det här laget kring. Men jag har svårt att släppa tanken på att ha henne på mittfältet. Hon är ju den spelare man helst vill ha i straffområdet när inläggen slås in.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

Vi får nog dock räkna med att Fischer blir kvar i mittförsvaret. Och att den stora frågan är vem som skall placeras bredvid henne. Frågan är om inte Charlotte Rohlin:s dagar i landslaget är räknade. Hon är väldigt långt ifrån den nivå hon höll under VM 2011. Känslan är att hon under sin långa skadefrånvaro både har tappat i snabbhet och i passningsskicklighet. Kanske kan hon jobba sig tillbaka. Kanske inte.

Jag tippar dock att Emma Berglund tar platsen bredvid Fischer när hon kommer tillbaka efter sitt långa skadeuppehåll. Berglund är både snabb och bolltrygg, och dessutom åtta år yngre än Rohlin.

På mittfältet tycker jag att Caroline Seger bör vara självklar i rollen som den defensiva innermittfältaren i 4-1-3-2-systemet. Seger är vår mest bolltrygga spelare, och hon är även passningsskicklig. Hon borde således vara som gjord för rollen. Jag kan kanske tycka att hon spelar med för små marginaler ibland för den här rollen. Men det bör gå att slipa bort.

Caroline Seger

Caroline Seger

Jag vill minnas att Lilie Persson sa i samband med Polenmatchen att hon inte ville att Seger skulle bli en ny Tobias Linderoth. Jag undrade spontant: varför inte?

Linderoth var ryggraden i ett väldigt starkt svenskt herrlandslag. Det är en spelartyp som Erik Hamrén riktigt skriker efter.
Och som sagt, Seger borde kunna bli en bra Linderoth. Det är just i den defensiva rollen hon bör spela. Jag anser nämligen att hon är en för dålig poängspelare för den mer offensiva rollen. Seger tänker nämligen nästan aldrig två moment framåt, och har inte blick nog att öppna ett motståndarförsvar.

I den offensiva rollen är Marie Hammarström just nu det bästa alternativet. Hon ser ganska ofta lite trög och sävlig ut i spelstilen. Men hon är en poängspelare. Hon slår betydligt fler genomskärare än Seger. Och Hammarström är ofta väldigt bra när hon får läget. Mot Polen var hennes avslut på uppstuds i första halvlek verkligen högklassigt. Synd bara att en polsk försvarare stod precis i bollbanan, och lyckades nicka undan projektilen.

Therese Sjögran

Therese Sjögran

På kanterna söker alltså Sundhage troligen en bollhållare och en snabb djupledslöpare. Bollhållaren lär vara Therese Sjögran ett tag till. Jag var frågande till att hon kom med i EM-truppen. Men det var bara att applådera uttagningen. För med facit på hand borde Sjögran ha fått än mer speltid än hon fick. Och från EM och framåt har hon varit lysande på sin kant. Visst är hon ålderstigen. Men jag tror absolut att Sjögran kan hålla i två år till. Och jag tycker att det är självklart att hon skall spela så länge ingen petar henne.

För tillfället finns det inte så många klockrena alternativ i den här rollen. På sikt är nämnda Elin Rubensson kanske ett. Ett annat intressant alternativ är Louise Fors. Med henne hade vi fått in ytterligare ett riktigt vasst vapen vid fasta situationer. Kanske kan även Johanna Almgren komma tillbaka igen efter sin knäskada. Fast vågar man ens hoppas på det?

På den andra kanten skall vi alltså ha en riktigt snabb spelare. Här är det klar fördel Josefine Öqvist. Hon gjorde ett utmärkt EM – och blev ju något överraskande till och med uttagen i Allstarlaget.

Alternativen här är för tillfället Sofia Jakobsson, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och kanske även Antonia Göransson. Schough har varit en positiv överraskning sedan hon fick Sundhages förtroende. Jag tycker att Falkenbergstjejen snart borde få en rejäl chans i startelvan.
Däremot är jag frågande till Jakobsson och Konradsson. När det gäller Umeåspelaren är jag tveksam till hennes arbetskapacitet. När det gäller Jakobsson är det speluppfattning och bollbehandling som väcker frågor.

För två år sedan var jag övertygad om att det bara var en tidsfråga innan Jakobsson skulle vara en given landslagsforward. Sedan dess har jag bara blivit mer och mer frågande. Och insatsen mot Polen var rent usel. Jakobsson har snabbheten. Men hon slog knappt en passning till rätt adress. Och mot en snabb back blev hon ett lätt offer. För Jakobsson slår oftast bara bollen rakt fram och försöker springa ifrån sin motståndare.

Jag vet att Jakobsson har haft 1,5 struliga år bakom sig. Om hon bygger upp självförtroendet igen, och jobbar stenhårt med sitt passningsspel, så kanske hon kan komma tillbaka till hög landslagsklass igen. I nuläget tycker jag däremot att vi har yngre, mer intressanta spelare som borde gå före.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Jakobsson och Schough är ju även tänkbara som forwards. Där är ju dock Kosovare Asllani och Lotta Schelin just nu Sundhages givna förstaval. Överhuvud taget har Sundhages anfallsspel i stort byggt på snabbhet. Något som är oerhört vasst när man leder, och får utrymme till kontringar. Men snabbhet är sällan effektivt mot samlade försvar.

Mitt inlägg med statistik över att våra forwards sällan avgör tävlingslandskamper väckte som väntat känslor hos er läsare. Siffrorna hör ihop med avsaknaden av en powerforward. För med nickstarka spelare i straffområdet är det betydligt lättare att slå hål på samlade försvar.
Exempelvis var det inte våra forwards som bröt dödläget någon gång under EM. I stället fick vi hål på motståndarna genom två fasta situationer, ett distansskott och ett självmål.

På forwardssidan har alltså förbundskapten Sundhage en del att fundera över. Det räcker ju inte med snabbhet för att slå hål på välorganiserade motståndare. Det krävs smarta löpningar för laget, löpningar som flyttar motståndarnas backar både i sid- och djupled. Mot Polen noterade jag att våra forwards – Schelin och Öqvist – jobbade väldigt dåligt mot det låga, polska försvaret.

De sprang för lite i sidled, och blev ofta stillastående, vilket gjorde att de var lättmarkerade. Följden blev att våra forwards ofta var steget efter sina backar.

Jag minns att den gamle skyttekungen Gary Lineker en gång i tiden fick frågan om hemligheten bakom varför han så ofta gjorde enkla mål i straffområdet.

”När jag ser att ett inlägg är på gång ser jag till att sätta hög fart in på en tom yta. Om bollen kommer dit säger ni experter att jag bara gör enkla mål. Om bollen inte kommer säger ni att jag alltid är på fel ställe…”

Att vara på rätt ställe handlar alltså både om känsla och om tur. Man måste chansa lite. Ligger man däremot ett steg bakom sin back gör man inga mål. Det gjorde exempelvis Lotta Schelin väldigt många gånger mot Polen. Hon såg ofta lite vilsen och tvekande ut. Med mer bestämdhet i straffområdet, och fler v-löpningar hade vår skyttedrottning gjort ännu fler mål.

I ämnet noterade jag hur norska stjärnskottet Ada Hegerberg gjorde som Lineker under EM. Hegerberg såg till att vara först in på en yta. Hon gjorde inga mål på det i EM, men räkna med att norskan kommer att göra många ”enkla” mål framöver…

Lotta Schelin gör ofta bra löpningar mot första stolpen i anfallens förstaskede, vilka har lett till mängder av mål. Men kommer inte bollen i skede ett känns hon vilsen. Mot Polen överglänstes Schelin av Öqvist, som faktiskt sprang både mer och bättre. Men det är Schelin som är vårt affischnamn, och vår bästa målskytt. Jag tycker att hon är given i startelvan. Men hon har snabbheten och tekniken för att kunna göra ännu fler mål. Förbundskapten Sundhage har sagt att Schelin borde titta på hur Olivia Schough löper. Förhoppningsvis kan Sundhage lära Schelin att springa smartare. Då blir Lyonstjärnan ännu bättre.

Mot Polen var alltså inte Asllani med. Hon är vår mest bolltrygga och smarta forward, och borde passa mot den typ av handbollsförsvar som Polen ställde upp. Och som garanterat även Bosnien och Färöarna kommer att använda sig av. Asllani har tveklöst gjort sig förtjänt av platsen bredvid Schelin. Fast jag vill se fler mål från PSG-proffset. Framför allt fler poänggivande mål. För sådana gör hon väldigt, väldigt sällan i gulblått.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Bakom Schelin/Asllani finns alltså nämnda Öqvist, Jakobsson och Schough. Dessutom gav Sundhage lite speltid till Jenny Hjohlman i Polenmatchen. Hon är duktig, men jag ser henne inte som en landslagsspelare. Hjohlman har gjort fem spelmål i damallsvenskan. Jag har tjatat om Hjohlmans anfallspartner Lina Hurtig, och fortsätter göra det. 18-åringen har gjort dubbelt så många spelmål i damallsvenskan som Hjohlman. Hurtig är smart a la Asllani, men mer nickstark. Förhoppningsvis finns hon med i morgondagens A-landslagstrupp.

Kanske kan även Marija Banusic få en ny chans. Kristianstadstalangen var uttagen till Polensamlingen, men fick lämna återbud på grund av skada. Nu spelade hon 45 minuter mot Jitex senast, och det är ju drygt två veckor till nästa samling.

Tankar kring Nilssons avhopp

Publicerad den av
Svara

Ungefär en timme har gått sedan nyheten om att Torbjörn Nilsson lämnar Göteborg FC slog ner som en bomb.

För på något sätt kändes det som egentligen borde ha varit rätt självklart ändå som en bomb. Att en tränare som misslyckats med att utveckla en välmeriterad spelartrupp avgår är ju egentligen ganska naturligt.

För tänk hur det hade låtit om pålitliga topplag i herrarnas allsvenska, som AIK, Malmö, Elfsborg, Helsingborg eller IFK Göteborg hade gjort en liknande höst som GFC.
En höst där laget förlorat fyra raka matcher. Och där man dessutom gått mållöst i fem raka.

Faktum är att GFC:s svaga höst nästan gått spårlöst förbi här i Västsverige. Laget har radat upp fiaskoartade resultat utan att någon verkligen satt fingret på hur dåliga resultaten varit, eller krävt Nilssons huvud på ett fat.

Orsaken till det är förstås att det är obefintligt engagemang kring klubben från supportrar, samt att mediabevakningen är sporadisk när laget inte är inblandat i någon guldstrid.

Personligen vaknade jag inte till på GFC:s extremt usla form förrän i går, då Tv4sports kommentator Daniel Kristiansson utnämnde Göteborgslaget till Sveriges sämsta för tillfället. Antar förresten att han egentligen menade damallsvenskans sämsta lag…

Efter Kristianssons sågning granskade jag GFC:s höst lite närmare. Och det är ingen vacker läsning.

Minns att laget efter 13 omgångar bara var fyra poäng bakom toppduon Malmö och Tyresö. Inför hemmamötet med Malmö den 18 augusti kunde man faktiskt med rätta räkna GFC som en utmanare om SM-guldet.

De två första höstomgångarna hade i och för sig inneburit 1–0-segrar mot Piteå och Mallbacken. Segrar som varit långt ifrån imponerande, och som mest väckt frågor om hur bra Göteborg egentligen var utan dåvarande skytteligatvåan Jodie Taylor. I samband med den där Malmömatchen kom svaret.

LdB FC vann med 5–0 på Valhalla, och sedan dess har GFC bara tagit fyra poäng på sex omgångar. I de senaste sju omgångarna har man bara gjort mål i en match – och det var i 4–1-segern hemma mot Örebro.

Lägger man på de båda 1–0-segrarna i början av augusti har GFC gjort sex mål på sina nio matcher efter EM-uppehållet. Bara Sunnanå har gjort färre under aktuell period.

Med tanke på vilken tunn trupp laget har, och att man dessutom har långtidsskador på nyckelspelare som Anita Asante och Johanna Almgren förstår jag att Torbjörn Nilsson känner att han kommit till vägs ände. Och frågan är vilket material efterträdaren får till sitt förfogande. Känslan nu är att det finns en risk att GFC kommer att få bygga nästan helt nytt i vinter.

Torbjörn Nilsson lämnar Göteborg FC

Publicerad den av
Svara
Torbjörn Nilsson

Torbjörn Nilsson

Alldeles nyss kom Göteborgs-Posten med nyheten att Torbjörn Nilsson slutar i Göteborg FC efter den här säsongen.

Han bryter därmed det kontrakt som även löper över nästa säsong.

I länkad artikel säger han att:

”Vi har utvecklats mycket sedan jag kom hit men i år tog vi ett steg tillbaka.”

Det är svårt att säga emot. GFC:s lagbygge har havererat i höst, och det är nog klokt att man låter någon ny försöka starta ett nybygge.

Spontant tycker jag trots den senaste tidens misslyckande att Nilsson ändå är värd genomgående applåder för sin insats i Göteborg – och i svensk damfotboll. Även om Bosse Falk och Martin Pringle låg före i tiden skulle jag nog säga att Nilsson var den förste riktigt etablerade ”herrtränaren” som tog klivet över till damfotbollen. Ett kliv som definitivt ledde till ökad status för damallsvenskan.

Och Nilsson har ju som bekant sedan fått ett par meriterade efterföljare, bland annat i form av Stefan Rehn och Tony Gustavsson.

Guld till Malmö, botten i Göteborg

Publicerad den av
2

Damallsvenskan 2013 är avgjord. I varje fall i praktiken.

För utöver Sunnanås nedflyttning är inget av det här är 100-procentigt klart. Men allt talar för att Malmö tar guld, och får med sig Tyresö ut i nästa års Champions League. Linköping blir trea, och Göteborg lägger beslag på den fjärde och sista medaljen. De båda nykomlingarna Mallbacken och Sunnanå åker ur, och får börja om i elitettan.

Även om helgens resultat innebär att Malmö kan boka festlokal och även leta artister som kan sköta underhållningen, så väntar jag med att skicka någon grattishälsning. För det finns ju fortfarande en teoretisk chans att skånskorna skall slarva bort det här. Fast känslan är att Tyresö kan tappa poäng i Linköping i sista omgången, vilket i så fall innebär att Malmö redan har tagit tillräckligt många poäng för att vinna serien.

Ramona Bachmann

Ramona Bachmann

Det var Marta:s och Tyresös vår. Det har utan tvekan varit Ramona Bachmann:s och Malmös höst.

Bachmann och Malmö var heta även förra hösten. Då stod laget på 13 raka segrar inför de två sista omgångarna. Och man ledde med fem poängs marginal – när man drabbades av guldfrossa. Bachmann gjorde bort sig mot Umeå, och Anja Mittag missade straff hemma mot Tyresö.

Nu står Malmö på nio raka segrar, och man leder med sex poängs marginal. I dag missade Mittag straff, och i nästa omgång väntar Umeå…

Fast nej, någon sådan extrem frossa att Malmö missar SM-guldet även i år lär vi inte få uppleva.

Det finns förstås många faktorer bakom Malmös guld. Bachmann är nämnd. Viktigare ändå är målvaktssidan. Det jag har sett vinner Thora Helgadottir på knockout mot Tyresös båda målvakter. Carola Söberg gav bort båda seriefinalerna, och Ashlyn Harris har inte alls motsvarat högt ställda förväntningar.

Thora Helgadottir

Thora Helgadottir

Sedan har Malmö fler matchvinnare. Jag har flera gånger under året ifrågasatt Manon Melis. Jag tycker fortfarande inte att holländskan har gjort någon bra säsong. Fast nu när det drar ihop sig har hon klivit fram – vilket förstås är värt stor respekt.
Hon gjorde segermålet senast mot Kristianstad. Och hon satte viktiga 1–0 i dag mot Örebro. Dessutom spelade Melis läckert fram till Bachmann vid det vackra 3–0-målet.

Höjdpunkter från 4–2-segern ser du för övrigt här:

Innan jag lämnar guldstriden vill jag återigen påminna om att varken Marta eller Bachmann fanns med när förbundskaptener, Champions Leaguetränare och journalister röstade fram Europas tio bästa spelare.

Det är ofattbart för mig. Jag ser duon som vår högsta series två klart bästa spelare.

Från toppen till botten. Där blev det i dag i praktiken klart att Mallbacken ur. För efter 1–1 hemma mot Sunnanå kan bara ett mirakel rädda värmländskorna. Ett mirakel som innefattar att Skelleftelaget besegrar Jitex, samt att Mallbacken själva slår Malmö. Det känns förstås inte så sannolikt.

Utöver det egna poängtappet så var det Annica Sjölund som sparkade ut Mallbacken ur damallsvenskan. Åländskan frälste Jitex hemma mot Kristianstad.
Samtidigt höll comebackande Minna Meriluoto nollan. Jag har bara sett den officiella statistiken. Men går man på den var det en konstig match. För det var 7–2 i avslut mot mål till Jitex. Men 0–3 i ramträffar. Den sista hade Mia Carlsson på övertid. Det här var helt enkelt Jitex dag.

Renée Slegers

Renée Slegers

Ett sent segermål från Renee Slegers fixade Linköpings 2–1-seger mot Vittsjö. Det innebär att östgötskorna som sämst blir trea i serien.

Höstens stora besvikelse är utan tvekan Göteborg FC. Laget har inte gjort mål på fem omgångar, och det är lätt att sätta en krisstämpel på Torbjörn Nilsson:s lag. GFC är enda lag i serien som är helt utan poäng i de fyra senaste omgångarna. Att avsaknaden av Jodie Taylor skulle bli kostsam förstod jag direkt när jag såg GFC efter EM-uppehållet. Men att det skulle vara så här illa gick inte att förstå.

I dag föll GFC borta mot Umeå med 3–0. Lina Hurtig gjorde det andra målet. Därmed blev hon första svenska spelare att nå tvåsiffrigt i skytteligan i år. Kanske blir Hurtig inte bara den första, utan även den enda svenska tiomålsskytten i årets damallsvenska. Det svaret får vi vänta i två veckor på.

Trots Göteborgs genomusla form tror jag att laget blir fyra. Jag tror att det räcker med tre poäng till för att ta medalj, och laget avslutar ju hemma mot Sunnanå. Den matchen kan väl inte ens GFC misslyckas med att vinna?

Little, Lincoln, Tyresö, Malmö, Horan och Miedema

Publicerad den av
Svara

I kväll avslutades säsongen i England med finalen i WSL Continental cup. Arsenal besegrad Lincoln med 2–0 och tog därmed sin tredje raka titel i cupen.

Jag såg delar av finalen på en hackig stream. Det var på många sätt Arsenal mot Lincolns backlinje, anförd av de båda landslagsmittbackarna Casey Stoney och Sophie Bradley.
Den sista kvarten visade Kim Little varför skotskan är hotet mot svensk gruppseger i VM-kvalet. Det var nämligen Little som fixade segern. Med en kvart kvar frispelade hon Ellen White till 1–0. Och en stund senare gjorde Little 2–0 helt på egen hand.

Det var Arsenals 40:e stora titel. Det var också Lincolns sista match, i varje fall som Lincoln Ladies. När WSL nästa år får två divisioner tas Lincolns lag över av klassiska Notts County – som ju är världens äldsta fotbollsklubb.

Den engelska säsongen är alltså helt över. I helgen kan damallsvenskan också i praktiken vara över, för på söndag klockan 20.45 kan det vara avgjort – både i toppen och i botten.

Tyresö skall i morgon upp till bevis borta mot formstarka Piteå. Serietvåan bara måste få med sig tre poäng hem för att guldstriden skall leva vidare. Lätt blir det inte, men jag tror att Tyresö trots allt kommer att vinna.Och då sätter man samtidigt press på Malmö, som i söndagskvällens tv-match tar emot svårspelade Kif Örebro. Malmö drabbades ju av guldfrossa i fjol. Och det här är Malmös sportsligt sett svåraste match i den damallsvenska slutspurten. Lägg till lite frossa, och det skulle mycket väl kunna sluta med ett kryss.

Bottenstriden har jag redan behandlat i ett inlägg tidigare i veckan. Den bör inte avgöras i helgen. Men med den nerv som kommer in i slutet av säsonger är inte alla givna segrar lika givna längre. Vi kan alltså inte på förhand räkna in tre poäng för Mallbacken mot Sunnanå.

I Tyskland var det full omgång i går. Se alla mål därifrån på den här länken. Från omgången visades ju Potsdam–Duisburg på svenska Eurosport. Jag såg bara matchen sporadiskt, men det jag såg och hörde så tyckte jag att kommentatorsparet Marcus Bühlund och Elin Ekblom Bak skötte sig bra.
Sportsligt sett tyckte jag att Potsdams defensiv kändes minst sagt darrig. Det var inget försvarsspel som vinner några titlar, och bottentippade Duisburg var inte långt ifrån att sno med sig en poäng. Potsdams spel lär definitivt inte ha skrämt Lyon inför lagens sannolika Champions Leaguemöte senare i höst.

Antonia Göransson fick ingen speltid för Potsdam. Däremot var Sofia Jakobsson med i Cloppenburgs startelva för första gången. Nykomlingen fick dock storstryk (4–0) mot Frankfurt.

Efter tre omgångar av Frauen-Bundesliga ligger nu de fyra favoritlagen i topp. Det gör de troligen även efter helgens omgång. Från den direktsänds en match på DFB-tv, nämligen morgondagens drabbning mellan Frankfurt och Leverkusen, med avspark 13.00.

I morgon spelas även en match i den franska ligan, intressanta svenskmötet Montpellier–PSG. Om det nu blir ett svenskmöte. Kosovare Asllani var ju inte i spelbart skick förra veckan. Frågan är om hon är det i morgon.
Matchen startar 16.05, och sänds på franska Eurosport. Här är en länk.

Asllani är för övrigt med mycket stor sannolikhet personen bakom dagens roligaste inlägg på twitter. Det lades upp av PSG:s amerikanska forwardstalang Lindsey Horan, och var faktiskt på svenska:

”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”

Go glimt i den tweeten. Eller hur?

Utöver de båda tv-matcherna spelas övriga matcher i både Tyskland och Frankrike på söndag. Topplagen har motstånd som talar för säkra segrar.

Slutligen en notering från BeNe League. I och med kvällens matcher har lagen nu spelat fem eller sex matcher. Ett lag är utan poängförlust, och det är lite oväntat Heerenveen. Än mer anmärkningsvärt är att lagets 17-åriga supertalang Vivianne Miedema (född den 15 juli 1996) leder skytteligan i utklassningsstil efter att hon gjort hela tolv mål på de inledande fem matcherna. Och det är inte så att hon gjort typ sju–åtta mål i en match, utan hon har fördelat dem så jämnt det bara går: 2–2–2–3–3 – vilket är extra imponerande.

Miedema fick nyligen debutera för Hollands A-landslag i tävlingssammanhang genom ett sex minuter långt inhopp mot Albanien i VM-kvalet. Hon lär nog snart ha spelat väldigt många fler minuter på landslagsnivå.

Hängmatch och förlängningar

Publicerad den av
Svara

Kristianstad vann programenligt i Skellefteå och säkrade därmed sitt damallsvenska kontrakt för 2014.

Siffrorna blev 4–1, och för Sunnanå är det nu bara tre matcher kvar att samla de poäng som gör att man slipper toppa den mindre smickrande tabell som jag presenterade i det här inlägget. Alltså tabellen över 2000-talets sämsta lag i damallsvenskan.

I dag gav Margret Lara Vidarsdottir KDFF ledningen redan i första minuten. Sett till statistiken hängde Sunnanå med bra spelmässigt. Men målmässigt var gästerna alltså bäst. Och Vidarsdottir gjorde ytterligare ett mål.

Margret Lara Vidarsdottir

Margret Lara Vidarsdottir

Islands skyttedrottning står högt på listan över spelare som KDFF vill förlänga med över nästa år. Det kan man läsa om i den här artikeln. Där framgår även att Tyresö har visat intresse för att värva Marija Banusic.

Det är förstås intressant. Frågan är om talangen skulle vinna på att göra en sådan flytt redan nu. Jag tror det kanske inte. Men mycket hänger ju förstås på vad Tyresö mönstrar för forwards nästa säsong.

Apropå Tyresö har de förlängt kontraktet med Veronica Boquete. Fast bara fram till nästa sommar. Det är lika lång tid som de säkrat upp Marta.
Risken finns alltså att de båda storstjärnorna försvinner mitt i nästa säsong. Dessutom är det frågetecken för hur länge klubbens alla amerikanskor blir kvar. Jag måste nog säga att jag tycker att det ser fortsatt ganska instabilt ut i Tyresö på spelarfronten.

Malmö har ju lyckats bättre sportsligt sett hittills i år. Och jag tycker absolut att de även haft betydligt större framgång i förlängningsrummen. De presenterade i dag att Ramona Bachmann stannar i klubben i ytterligare två år. Tidigare har Katrin Schmidt förlängt med ett år samt Lina Nilsson, Ali Riley och Amanda Ilestedt med två år, Anja Mittag med 2,5 och Sara Björk Gunnarsdottir med tre. Det borgar för god framtida kontinuitet.

* I Japan har storlaget Inac Kobe Leonessa förlorat en ligamatch. Det är något som är nästan lika sällsynt som att Lyon förlorar. Leonessas senaste ligaförlust dessförinnan kom den 11 oktober 2010 mot NTV Beleza.

Den här gången var det Okayama Yunogo Belle som stod för bedriften. Lagets storstjärna Aya Miyama gjorde båda målen när Leonessa besegrades med 2–1 inför 4145 åskådare i Kobe. Något klipp från matchen har jag inte hittat. Men segermålet kom på straff.

Avgörande dagar i bottenstriden

Publicerad den av
2

Den här veckan kan den damallsvenska nedflyttningsstriden avgöras. Som bekant är det i första hand mellan Jitex och Mallbacken som slaget står. Men inte heller Kristianstad kan känna sig helt säkert på nytt kontrakt. Inte förrän i morgon kväll i alla fall.

För i morgon spelar KDFF sin hängmatch, borta mot Sunnanå. Tre poäng där och kontraktet är helt säkrat. Faktum är att jag tror att Jitex gärna ser att Kristianstad vinner i morgon, även om skånskorna fortfarande utgör en tänkbar räddningsplanka för Mölndalsgänget. För på söndag väntar två riktigt intressanta matcher kring nedflyttningsstrecket, dels Jitex–KDFF, dels Mallbacken–Sunnanå.

Fast de spelas i omvänd ordning, vilket innebär att Jitex troligtvis har fallit ner under nedflyttningsstrecket när det är avspark på Åby IP. Det är ju nämligen högst sannolikt att hemmastarka Mallbacken vinner på Strandvallen mot Sunnanå.

Oavsett resultatet i nykomlingsmötet bör Jitex klara sig kvar i högsta serien. De har dels det på pappret lättare programmet. De har dessutom sina båda finska landslagsspelare Minna Merilouto och Annica Sjölund tillbaka i speldugligt skick. Sjölund gjorde comeback efter en stressfraktur mot Linköping. Då satt Meriluoto på bänken. Det känns högst troligt att hon spelar mot Kristianstad.

Spelschemat var det. Mallbacken avslutar så här:
* Sunnanå, hemma
* Piteå, borta
* Malmö, hemma

Och Jitex har kvar följande matcher:
* Kristianstad, hemma
* Sunnanå, borta
* Piteå, hemma

Faktum är att för tillfället känns nedflyttningsstriden mer spännande än guldkampen.

Jag såg att bloggkollega Anders Nilsson nyligen argumenterade för att minska vår högsta serie med två lag. Det ligger det en del i det han skriver. Det innebär inte att jag är för en minskning av antalet lag i damallsvenskan. För så länge vi lockar ett 70-tal landslagsspelare från övriga världen tycker jag att det funkar utmärkt med tolv lag.

Dels eftersom det innebär att fler svenska spelare får spela mot toppmotstånd varje vecka jämfört med hur det hade sett ut om vi hade minskat serien. Dels eftersom det ligger i sakens natur att nykomlingar underifrån har svårt under sin första säsong. Det skulle se likadant ut om vi bara hade tio lag.

Enda chansen att slippa den problematiken är att stänga damallsvenskan, antingen helt, eller göra som ishockeyn gör – låta jumbolagen kvala mot seriesegrarna underifrån. Fast det är inget jag på något sätt förespråkar. Kalla mig traditionalist, men jag är helt emot att stänga serier. Jag tycker att seriesegrare skall gå upp en division, och att de två lag som kommer sist och näst sist skall åka ur.

Och jag tycker inte heller att damallsvenskan 2013 har två lag som är för dåliga. Jag tycker bara att ett lag håller för svag klass. Vilket behöver man inte många sekunders tabellstudier för att inse.

Men Mallbacken är inget dåligt lag. Sportsligt har man visat betydligt bättre kvalitet än vad de allra flesta trodde inför seriestart. De har vuxit in i serien. Och på många sätt är man ett föredöme inom svensk damfotboll. Vi snackar om en lite förening som drivs av ett enormt engagemang. En förening som tar hand om distriktets talanger och gör dem till elitspelare.

Personligen hade jag på ett sätt gärna sett att det funnits plats i damallsvenskan 2014 för både Jitex och Mallbacken. Fast för att det skall kunna ske hade vi ju behövt stänga serien. Och…