Alldeles nyss kom beskedet att Tysklands förbundskapten Steffi Jones får sparken. Under en övergångsperiod fram tills man har en ny ordinarie förbundskapten kommer det tyska landslaget att ledas av Horst Hrubesch, assisterad av Ulrike Ballweg och Thomas Nörenberg.
Efter ett svagt EM-slutspel följt av hemmaförlust mot Island i VM-kvalet och nu en jumboplats i She Believes Cup, och det faktum att Jones inte lyckats bygga ett nytt lag, var det här inte ett dugg överraskande.
När Jones tog över efter Silvia Neid hade Tyskland precis vunnit OS-guld. Laget var tvåa på världsrankningen med 2112 poäng. Under en kort period förra våren var tyskorna uppe som världsettor. Huvuddelen av Jones tid som ansvarig har man dock varit rankningstvåa.
Just nu är man tvåa på 2052 poäng. Men de svaga resultaten i She Believes Cup gör att Tyskland riskerar att passeras av såväl England, Australien som Kanada när den nya listan kommer om drygt en vecka.
Under helgen fick vi klart med de fyra semifinallagen i Svenska cupen. Det blev Linköping, Rosengård, Eskilstuna och Djurgården. 13.30 på måndagen lottas det vilka som möter vilka till helgen. Lottningen direktsänds här.
Rosengård och Eskilstuna blev de två bästa gruppsegrarna och kan inte mötas. De kommer att ha hemmamatcher i semifinalerna.
Tillagt i efterhand: Semifinalerna lottades till Eskilstuna–Linköping och Rosengård–Djurgården. Vinnaren av Rosengård och Djurgården lottades att ha hemmamatch i finalen.
I de fyra gruppfinalerna blev det segrar för Eskilstuna (med 2–0 mot Kvarnsveden) och Rosengård (med 3–2 mot Kristianstad), medan Djurgården (1–1 borta mot Piteå) och Linköping (1–1 hemma mot Göteborg) gick vidare på kryss.
Det var dramatik i Arcushallen i Luleå på söndagskvällen när Djurgården kvitterade i fjärde övertidsminuten, och därmed slog ut Piteå.
När det gäller matchen mellan LFC och Göteborg har det varit lite eftersnack till hur rimligt det var att Linköping kunde avancera på kryss. Båda lagen slutade ju egentligen på exakt samma tabellrad, och spelade alltså oavgjort i inbördes möte. Linköping vann dock gruppen på bättre placering i damallsvenskan i fjol.
Med tanke på att förutsättningarna var klara innan avspark, och att klubbarna hade haft chansen att ha synpunkter innan reglerna spikades finns det inte så mycket att säga om att Linköping står som gruppsegrare. Däremot är det värt att diskutera upplägget till framtida cupupplagor.
För är det verkligen rimligt att lag som Linköping får flera olika fördelar i cupen för att de var ett topplag i damallsvenskan förra året? Det är ju inte ens samma turnering.
I reglerna för cupens gruppspel står det nämligen att:
1) Fyra lag av 16 seedas. Övriga tolv lottas in geografiskt i grupperna.
2) De fyra seedade lagen får två hemmamatcher vardera. Det är får även det lag som är lägst seedat i varje grupp. Däremot får det andra- och det tredjeseedade laget bara en hemmamatch.
3) Om två, tre eller fyra lag hamnar på exakt samma tabellrad och dessutom har lika i inbördes möte placeras det lag som lyckades bäst i damallsvenskan i fjol högst.
I alla de här tre punkterna hade alltså Linköping fördel gentemot Göteborg. LFC var ett av de fyra seedade lagen, vilket gjorde att man hade två hemmamatcher i gruppspelet, medan Göteborg var andraseedat och bara fick en hemmamatch.
LFC fick dessutom den avgörande matchen mot Göteborg på hemmaplan, och man kunde där spela på kryss eftersom man tog guld förra året, och därmed hade högre ranking.
Personligen tycker jag att LFC här har fått några fördelar för mycket på gamla meriter. När det gäller att särskilja lag som noterats för exakt samma tabellrad finns det flera framkomliga vägar att gå. Eftersom Linköping och Göteborg möttes i den sista omgången hade det ju lätt gått att avgöra gruppsegern via straffläggning.
Det hade ju förstås förutsatt att straffläggning var inskrivet i reglerna, vilket jag hoppas att det blir till nästa år. I de flesta gruppmatcher i kvalspel genomför man ju straffläggning om ifall det skulle bli lika. Samma sak borde införas i cupspelet, både för herrar och damer. Då hade vi sluppit att Linköpings damer och IFK Göteborgs herrar avancerat på ranking.
Om fler än två lag är inblandade kan det ju bli så att även straffarna blir lika. Då tycker jag att man skall ta till Fifas upplägg, där man sorterar efter fair play. Ifall Svenska Fotbollförbundet gjort som Fifa skulle Göteborg ha vunnit gruppen. De drog nämligen inte på sin några kort i gruppspelet, medan LFC ådrog sig en varning.
Under punkten 6.2 i tävlingsbestämmelserna till hösten borde det stå att placering i gruppspelet avgörs utifrån:
Det om regler. Nu till själva matcherna. Jag hade på Linköping–Göteborg och Rosengård–Kristianstad på datorskärmar bredvid varandra. Mitt fokus var klart oftast riktat mot den förstnämnda matchen.
Det allmänna intrycket från Linköping Arena var att LFC såg väldigt svagt ut. Nu får man förstås väga in att Linköping hade haft fler spelare iväg på landslagsuppdrag än Göteborg samt att LFC i startelvan saknade viktiga pjäser som Maja Kildemoes, Lina Hurtig och nyligen värvade Natasha Dowie.
Klart är att de lär behövas. För stundtals blev faktiskt Linköping utspelat av Göteborg. Framför allt var det klasskillnad under de första 30 minuterna. Under den perioden hade Linköping det väldigt jobbigt i djupled.
Offensivt saknade mästarlaget helt djupledshot, vilket passade Göteborgs backlinje utmärkt. Defensivt blev Linköpings mittbackar gång på gång ifrånsprungna av Rebecka Blomqvist. Hon hade tre rena frilägen de första 28 minuterna. Ett av dem ledde till mål. Även om LFC ryckte upp sig lite sista kvarten kändes 0–1 i underkant i paus.
Rebecka Blomqvist
Inte heller i den andra halvleken hade LFC något anfallsspel att tala om. Dock bjöds man på ett mycket billigt mål när Beata Kollmats ställde sina försvarskamrater genom att lättvindigt släppa ett inlägg förbi sig. Bollen nådde Elin Landström som kunde trycka in kvitteringen.
Resten av matchen hade LFC trots allt hyfsad kontroll. Man valde att falla otroligt tidigt med hela backlinjen varje gång man kunde frukta att en djupledsboll var på gång. Det gjorde att man inte åkte på några fler frilägen. Men det ledde samtidigt också till att man inte orkade få till något anfallsspel.
Totalt sett i matchen var Göteborg det spelmässigt bättre laget, men LFC gjorde vad man behövde för att gå vidare. Dock lär LFC behöva höja sig ganska många snäpp om man skall ha minsta chans mot Manchester City om 1,5 veckor.
I hemmalaget var Hilda Carlén den överlägset bästa spelaren. Hon räddade mästarinnornas semifinalplats. Hon Göteborg imponerades jag återigen av Emma Koivisto, som framför allt var väldigt bra före paus, och av Taylor Leech. I den första halvleken utmärkte sig även målskytt Blomqvist.
När det gäller Rosengårds 3–2-seger mot Kristianstad är Anja Mittag spelaren att hylla. När jag såg Rosengård mot Qviding för några veckor sedan tyckte jag att tyskan såg ut att vara ungefär lika seg som i höstas. Men under söndagen såg hon vassare ut än på länge.
Hennes 2–1-mål är ju dessutom riktigt fotbollsgodis.
Under söndagen möttes för övrigt de båda damallsvenska nykomlingarna i en träningsmatch. Där vann Växjö med 3–0 mot Kalmar efter två mål och ett assist från Anna Anvegård. Se höjdpunkter från matchen här.
En nyhet som skulle kunna röra Sverige är den att Christen Presshar tackat nej till Houston Dash och tros komma att spela sin klubbfotboll utanför USA i år. Saken är ju den att transferfönstren är stängda till alla större ligor utan den svenska och den norska. Press har ju spelat i Göteborg tidigare. Favorit i repris?
Christen Press
En favorit i repris blev det för Nilla Fischer när hon kom med i Fifpros världslag för andra året i rad. I det lag som presenterades på den internationella kvinnodagen fanns även en andra svensk spelare, nämligen Hedvig Lindahl. Kul.
Forwards: Pernille Harder (Danmark – VfL Wolfsburg) Lieke Martens (Nederländerna – FC Barcelona) Alex Morgan (USA – Orlando Pride)
Pernille Harder
Noterbart alltså att Sverige och Frankrike var enda länderna att få med fler än en spelare i laget. För svensk del var ju inte fjolåret något toppår. Och jag hade ju inte med någon svensk spelare i mitt världslag.
Men det ligger ofta en liten fördröjning i de här priserna och utnämningarna. Eftersom det sänds minimalt med damfotboll på tv har spelare och experter inte sett tillräckligt mycket, utan man går ofta på hur bra spelarna var i de senaste mästerskapen, eller vilken roll de har i sina lag.
Här är det intressant att varken Lindahl eller Fischer lyckades speciellt bra i fjolårets EM-slutspel. Jag hade till och med underkänt snittbetyg på Fischer. Dock har ju båda varit stabila och väldigt bra över tid de senaste åren, så på det sättet var utnämningarna både kul och klart välförtjänta.
Det var tredje gången Fifpro tog ut ett världslag. Här är de två tidigare:
2015:
Hope Solo – Meghan Klingenberg, Kadeisha Buchanan, Wendie Renard, Julie Ertz (då Johnston) – Amandine Henry, Carli Lloyd, Aya Miyama – Anja Mittag, Celia Sasic, Eugenie Le Sommer.
2016:
Hope Solo – Leonie Maier, Wendie Renard, Nilla Fischer, Ali Krieger – Dzsenifer Marozsan, Carli Lloyd, Marta Vieira da Silva – Alex Morgan, Ada Stolsmo Hegerberg, Eugenie Le Sommer.
Så till helgens internationella matcher. Det var spelledigt både i England och Tyskland. I Frankrike har Lyon och Montpellier vunnit sina matcher, medan PSG spelar Parisderby i kväll.
Både Linda Sembrant och Sofia Jakobsson spelade hela matchen när Montpellier vann med 3–1 borta mot Guingamp. Jakobsson satte dessutom 3–1-målet, hennes femte mål för säsongen. Noterbart i Lyons 5–0-seger mot Soyaux var att Ada Hegerberg var tillbaka efter två månaders skadefrånvaro. Och som alltid numera gjorde norskan mål. Hon satte sin 22:a fullträff på 14 ligamatcher.
I Spanien var det seriefinal mellan Barcelona och Atletico Madrid. Den slutade 1–1, vilket innebär att de regerande mästarinnorna Atletico leder med en poängs marginal med åtta omgångar kvar att spela. Storsatsande och stjärnspäckade Barca har inte vunnit på de två senaste säsongerna och kan alltså gå miste om titeln för tredje året i rad.
Atletico tog ledningen när Sonia Bermudez utnyttjade att landslagsmålvakten Sandra Panos missbedömde en långpassning. Barca kvitterade på straff genom Andressa Alves i början av den andra halvleken.
Slutligen en liten tillbakablick på förra veckans She Believes Cup. Där vann USA finalen med 1–0 mot England.
Jag har ju förutspått att USA skall tappa i kvalitet framöver. Jag backar inte från den spådomen, men kanske ändå att amerikanskorna kan komma att klamra sig fast vid positionen som världsetta några år till.
England är kanske den främsta utmanaren för tillfället, då Tyskland står och stampar med försvarsproblem.
I She Believes Cup hade i och för sig även England lite trubbel i de bakre leden. USA:s segermål i finalen var ett engelskt självmål, där tre engelska spelare var sist på bollen. Och faktum var att England gjorde självmål i alla sina tre matcher, och alla tre gångerna var mittbacken Mille Bright inblandad.
Först styrde hon in ett skott från Frankrikes Gaetane Thiney med ryggen…
…sedan hann hon inte undan på returen från Hasret Kayici:s skott, och…
…i finalen var det Bright som ställde till det för Karen Bardsley så att Megan Rapinoe:s inlägg gick i mål. Självmålet skrevs på Bardsley, men jag tycker nog ändå man kan säga att Bright gjorde tre självmål i turneringen. I varje fall 2,5…
— U.S. Women's National Soccer Team (@USWNT) March 8, 2018
Trots det var Bright inte den mest olyckliga spelaren i det engelska laget under veckan i USA. Det var i stället den före detta Göteborgs- och Rosengårdsspelaren Anita Asante. Knappt en kvart in i sin landslagscomeback åkte hon nämligen på en knäskada.
Det visade sig vara korsbandet. Därmed är Asante sannolikt borta från fotboll under resten av 2018. Förstås en vansinnigt tråkig nyhet.
Vi som såg fram emot att få se Peter Gerhardsson:s landslag få mäta krafterna med Europas bästa lag blev blåsta på konfekten.
Men även utan stormen på Algarvekusten hade vi gått miste om det test jag hade tänkt mig. Nederländerna hade ju nämligen satt upp en B-betonad elva, med bara tre ordinarie utespelare – och en av dem var dessutom inte på sin vanliga landslagsposition.
Så om det hade blivit final skulle den kanske ändå inte ha blivit det test för Sverige som jag och många med mig hade hoppats på.
Nu är det förstås lätt att vara efterklok. Men det var ju inte speciellt bra att finalen var dagens andra match i Parchal. Kanada, Japan och regnet hade redan gjort planen svårspelad. Och även om Gerhardssons landslag ägnade sig åt en form av vattenpolo borta mot Kroatien var det väl skönt att de slapp spela ytterligare en match där skaderisken var betydande.
För när man läser att en del av avbytarbåset först flyttade på sig, och sedan även välte, känner man att det fanns onödigt många risker med att spela.
Inte heller i matchen om sjunde plats mellan Norge och Sydkorea blev det någon vinnare. De båda lagen spelade en halvlek (0–0) innan man valde att bryta matchen.
– Det er synd kampen ble avlyst, men vær- og baneforholdene var så dårlige at vi, Sør-Korea og dommerne ble enige om at det var best å stoppe kampen, sier landslagstrener Martin Sjögren etter at kampen ble stoppet etter en målløs førsteomgang https://t.co/6xDt5s3Yjn
Från de fyra matcher som slutspelades noteras att Portugal blev det enda obesegrade laget i turneringen att vinna tre matcher. Värdnationen besegrade Australien med 2–1 och slutade därmed på en finfin tredjeplats i turneringen.
Noterbart också att Danmark lämnar Portugal utan seger. I dag föll man efter straffläggning mot Island. Anmärkningsvärt att det danska lag som kändes glödhett i fjol har inlett året så blekt.
I övriga matcher vann Kanada med 2–0 mot Japan och Kina med 2–1 mot Ryssland.
Till Cypern cup där Spanien vann titeln efter 2–0-seger mot Italien i finalen.
11:e pris: Finland–Ungern 2–0. Skön avslutning på veckan för Finland alltså.
I natt spelas finalen i She Believes cup mellan USA och England. Det troliga är att Tyskland kommer att bli sist. Med några minuter kvar att spela av matchen mot Frankrike leder nämligen fransyskorna med 3–0. Amandine Henry smällde in 1–0-målet tidigt i matchen:
I morgon 19.30 svensk tid spelar Sverige final i Algarve cup mot Nederländerna (matchen sänds på svenskfotboll.se).
Även om det alltid är kul att vinna titlar känner jag ingen större spänning kring själva finalen, det är ju trots allt bara en träningsturnering. Däremot tycker jag att det känns väldigt intressant för det här nya svenska lagbygget att i det här skedet få mäta sig med Europas bästa lag.
Och det senare tycker tydligen Peter Gerhardsson också:
Nu vet vi ju inte vilka elvor de båda lagen kommer att mönstra i morgon. Men Nederländerna har med sig åtta elftedelar av den elva som de använde sig av i samtliga slutspelsmatcher i fjolårets EM-slutspel. De som saknas är trion Anouk Dekker, Danielle van de Donk och Vivianne Miedema.
Vivianne Miedema
van de Donk har en bra ersättare på mittfältet i Bayern Münchentalangen Jill Roord. Men skyttedrottningen Miedema har man ingen klockren ersättare för. Och det är självklart inte lätt att ha ett fullgott alternativ till en av världens allra bästa forwards.
Trots avbräcken är Nederländernas lag alltså väldigt starkt. Det som är intressant är ju att man nu har sina största hot på kanterna. Till höger huserar blixtsnabba Shanice van de Sanden och till vänster har man ju en viss Lieke Martens.
Det här gör att Gerhardsson får tänka till lite extra innan han väljer spelare och spelsystem. De spelare han tar ut som ytterbackar/kantspelare kommer ju att testas rejält i defensiven. Personligen skulle jag föredra att han valde att spela med tre mittbackar, som han gjort mot Frankrike och Kanada. Jag gissar också att det blir 3–5–2 med Hanna Glas och Jonna Andersson på kanterna. Båda har brister i sin defensiv, men jag tycker ändå att de är de bäst lämpade för uppgiften.
Samtidigt skall det här vägas mot belastning och speltid. I bloggen Hattrick har Rainer Fussgänger räknat ut speltiden för alla svenska spelare. Där ligger mittbackarna ganska högt, vilket möjligen kan tala för att Gerhardsson inte vill slita dem så hårt.
När det gäller offensiva spelare verkar det som att Gerhardsson tänker spela Elin Rubensson och Mimmi Larsson. Här är några kommentarer vår förbundskapten har gjort till den enda svenska journalisten som varit på plats i Portugal under hela turneringen:
(5/8) Ni utnyttjade alla 6 byten – var de förutbestämda? "Ett par. I halvtid hade vi bestämt att Asllani och Sofia [Jakobsson] skulle in. Vi ville ha Mimmi [Larsson] fräsch till en eventuell final, även Rubensson. Sedan var det några som vi tittade på när det gäller att belasta."
Jag tyckte varken Rubensson eller Larsson var speciellt lyckade mot Ryssland. Jag tyckte inte att Larsson kom riktigt in i matchen, och Rubensson kändes vilsen som tia. Hon får större nytta av sin löpstyrka när hon kommer lite längre bakifrån. I finalen borde det vara Fridolina Rolfö eller Loreta Kullashi som får chansen i tiarollen.
Jag har redan nämnt att kantspelarna/ytterbackarna har väldigt viktiga uppgifter i defensiven mot Nederländerna. Men även innermittfältarna sitter på nycklar till att stoppa den orange offensiven. För det är ju vanligtvis från de nederländska mittfältsstjärnorna Sherida Spitse och Jackie Groenen som bollarna slås ut till kantspelarna. Kan man få bort den duon ur matchen är mycket vunnet.
Europamästarinnornas svaghet finns i backlinjen. Det är ju nämligen oftast en backlinje bestående av väldigt offensivt skickliga spelare. De olika spelarnas defensiva kvaliteter är däremot inte av världsklass.
I 6–2-segern mot Japan stod de nederländska försvararna rejält på hälarna vid båda de japanska målen. Inte minst vid det här, där tre backar står med tveksam fotsättning när Mana Iwabuchi vandrar igenom.
Det om finalen. I Algarve är man förstås väldigt nöjda med att värdnationen Portugal för första gången tagit sju poäng i gruppspelet, och därmed får spela om tredje plats.
I går vann man med 2–0 mot Norge. Och sett till det här klippet skall norskorna vara glada att de inte släppte in fler mål:
Tungt för Norge. Och faktiskt tungt för alla de andra nordiska länderna den här veckan. Faktum är att Sverige har vunnit dubbel så många matcher och tagit lika många poäng som Norge, Danmark, Island och Finland gjort tillsammans. Och då har ändå Danmark och Island mötts. Det har alltså varit en riktigt tung vecka för nordisk damfotboll.
Värst är nog nästan att ett redan sargat norskt landslag verkar ha blivit överkört av Portugal. På klippet ovan ser det ut som att Claudia Neto skojade med sin före detta tränares lag. Utöver ett läckert frisparksmål är det ju hon som står för den precisa assisten till 2–0. Att Neto är en av världens bästa mittfältare råder det väl ingen tvekan om?
Även här är tydligen förbundskapten Gerhardsson av samma uppfattning som jag:
På den lista över 55 kandidater till spelarorganisationen Fifpros världslag som presenterades förra veckan, och som jag nämnt i ett tidigare inlägg, fanns däremot inte Neto med bland de 15 mittfältarna.
Det borde hon ha varit. Det borde förstås även Wales storstjärna Jessica Fishlock ha varit. Och bland forwards känns det mycket tveksamt att inte Tabitha Chawinga platsade. Det finns inte många forwards i världen jag hade valt före Chawinga.
Innan jag sätter punkt konstaterar jag att Frankrike B vann Alanya cup i Turkiet efter finalseger med 2–1 mot Mexiko. Här är resultaten från alla placeringsmatcherna:
På onsdag 19.30 spelar Sverige mot Nederländerna i finalen i Algarve cup. Det är första gången Sverige spelar om titeln sedan turneringen började bestå av tolv lag.
Sveriges senaste final i Algarve var 2009. Då blev det också slutseger, efter straffläggning mot USA. Då var bara åtta lag med, trots det kändes turneringen så som mer prestigeladdad än den är nu.
2009 var ju nämligen Algarve cup den största vårturneringen i världen, då var ju exempelvis även USA och Tyskland med i cupen på den portugisiska sydkusten. Numera är det alltså tolv lag som spelar i Algarve cup, men prestigen är större i She Believes cup där fyra av världens sex högst rankade lag gör upp.
Vi får även hoppas att 2018 totalt sett blir ett bättre år än 2009 för svensk damfotboll. Då gjorde ju landslaget ett högst oväntat magplask i EM-slutspelet, där man åkte ut i kvartsfinal mot ett sågat och profilfattigt Norge.
Apropå Norge fortsätter det att gå trögt för Martin Sjögren:s lag. I kväll föll man överraskande med 2–0 mot Portugal. Samma siffror noterade Australien mot Kina, vilket innebär att båda lagen slutade på sju poäng, precis som Sverige och Nederländerna.
Portugal och Australien har dock för dålig målskillnad, och får spela match om tredje pris på onsdag. Här är alla placeringsmatcher:
Algarve cup:
Final: Nederländerna–Sverige
3:e pris: Australien–Portugal
5:e pris: Japan–Kanada
7:e pris: Sydkorea–Norge
9:e pris: Island–Danmark
11:e pris: Ryssland–Kina
Jag har sett rubriker om att Sverige får chans till revansch på Nederländerna för förlusten i EM-kvartsfinalen. Så tycker knappast man kan se det. En seger i en träningsturnering kan ju inte revanschera ett misslyckat mästerskap.
Däremot blir det spännande att se hur Peter Gerhardsson:s landslag kan hantera de boll- och spelskickliga nederländska europamästarinnorna.
Cypern cup:
Så här blir placeringsmatcherna:
Final: Italien–Spanien
3:e pris: Nordkorea–Schweiz
5:e pris: Sydafrika–Belgien
7:e pris: Wales–Österrike
9:e pris: Slovakien–Tjeckien
11:e pris: Finland–Ungern
Här noteras att det olyckliga skulle ha inträffat att Nordkorea–Sydafrika som möttes tidigare i dag (0–0) i gruppfinal även skulle få mötas i placeringsmatch på onsdag. Men jag antar att det fanns en regel mot det här, en regel som gör att man bytte plats på Sydafrika och Schweiz.
Noterbart också att Finlands fina poäng i dag mot Italien (2–2) inte hjälpte, utan finskorna riskerar fortfarande att sluta sist i turneringen.
Alanya cup i Turkiet:
Här spelas placeringsmatcherna redan under tisdagen, enligt följande:
3–0 mot Ryssland, och nu är Sverige nära en finalplats i Algarve cup. Fridolina Rolfö fortsätter att visa toppform, gjorde två mål och var återigen matchens profil.
För tillfället är Rolfö Sveriges klart bästa spelare. Hon är kreativ, passningssäker, hon vågar hålla i bollen – och hon gör mål. Trots att hon blev tvåmålsskytt missade hon sin allra bästa chans, ett friläge.
Sverige var helt klart ett par klasser bättre än ett ganska tufft spelande ryskt lag. Den enda spelare som utmärkte sig positivt hos ryskorna var 20-åriga kantspelaren Marina Fedorova, som trollade med bollen ett par gånger.
Viktoriya Shkoda (5), Marina Fedorova (16) och Anna Belymyttseva (13).
I det svenska laget fick Zecira Musovic en lugn debut. Så lugn att kommentator Marcus Bülund redan i 42:a minuten konstaterade att Sverige var på väg mot första nollan i årets upplaga av Algarve cup…
I backlinjen öppnade Hanna Glas väldigt piggt och offensivt. Glas känns alltmer gjuten som backup till skadade Jessica Samuelsson på högerbacksplatsen. På vänstersidan utmärkte sig Jonna Andersson mest genom att slå utmärkta hörnor från höger.
På mittfältet tyckte jag utöver Rolfö även att Filippa Angeldahl gjorde en stabil insats. Hon och Caroline Seger utsattes inte för några defensiva tester, utan kunde koncentrera sig på att fördela bollar. Angeldahl hade dessutom ett par bra skott samt slog genomgående mycket bra frisparkar och hörnor.
En frispark slog hon rakt in i mål. Kul för Angeldahl att bli målskytt i sin första landskamp från start. Men tyvärr är det inte bra för damfotbollen att det fortfarande går att göra den typen av mål på internationell nivå.
Jag trodde att klassen på målvakterna numera var så hög att man raderat ut den här typen av mål. Alltså lyftningar från mittplanen som dimper in i målet. Tyvärr var det andra målet i turneringen som kom på skott som gick in mer för att de var höga, än för att de var bra. Men ingen skugga över Angeldahl. Hon kan ju inte hjälpa att den ryska målvakten var snett ute.
I den andra matchen i grupp B vann Kanada över Sydkorea med 3–0 efter två mål av Christine Sinclair och ett av Jessie Fleming. Det innebär att Sverige vinner gruppen på sju poäng och 7–2 i målskillnad. Kanada blir tvåa med sex poäng och 5–3.
I grupp C slutade det mållöst mellan Nederländerna och Island, samtidigt som Japan vann med 2–0 mot Danmark.
Det innebär att Nederländerna vinner gruppen på sju poäng och 9–4 i målskillnad. Det innebär i sin tur att Nederländerna är klart för final på fler gjorda mål.
Sverige är nära final, men vi måste avvakta resultaten i grupp A (avspark 20.00) innan vi vet om vi blir Nederländernas motstånd. I grupp A har både Australien och Portugal chansen att sno ”den svenska finalplatsen”. För att passera Sverige behöver Australien vinna med fyra måls marginal mot Kina och Portugal med fem måls marginal mot Norge.
I Cypern cup är Italien klart för final efter 2–2 mot Finland i dag. Inom kort avgörs om det blir Spanien eller Nordkorea som står för finalmotståndet.
Om en knappt timme är det avspark mellan Sverige och Ryssland i Algarve. Matchen går att se på svenskfotboll.se. Nyss kom den svenska startelvan och där noteras att Rosengårdsmålvakten Zecira Musovic äntligen få chansen att göra debut i A-landslaget.
Jag skriver äntligen eftersom 21-åringen har varit med i olika landslagstrupper under knappt tre års tid, men alltså ännu inte fått någon speltid. I dag är det dock dags, och med Musovic och Filippa Angeldal i startelvan innebär det nu att samtliga 23 spelare i den svenska truppen har fått chansen att starta matcher i Algarve.
Här är elvan i sin helhet: Musovic – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Fridolina Rolfö, Angeldahl, Caroline Seger, Olivia Schough – Elin Rubensson – Mimmi Larsson.
Stämmer uppställningen på förbundets hemsida blir det alltså Rubensson som spelar i tiarollen i dag. Personligen tycker jag att Rolfö passar bättre där, men kanske att Rubensson och Larsson kan göra ett hårt och bra jobb i presspelet och öppna för mittfältet.
Mimmi Larsson
I övrigt blir det spännande att se Angeldahl och Seger ihop. Här skulle jag höja lite varningsflagg för att båda har brister i snabbheten. Men förhoppningsvis får de huvudsakligen spela framåt, och inte utsättas för en massa defensiva löpdueller. Dessutom vill jag se att Schough visar att hon hör hemma i landslagstruppen. Hon hade en väldigt dålig dag i fredags, och borde vara revanschsugen.
När det gäller Ryssland är det ett lag som vi normalt bör besegra med ett par måls marginal. Men jag noterade att ryskorna gjorde en mycket bra insats mot Kanada i fredags. Man föll ”bara” med 1–0 trots att man fick spela med decimerat manskap i 70 minuter till följd av en målchansutvisning.
Tatyana Shcherbak
Ryssland har två duktiga, men lite ojämna målvakter i rutinerade Elvira Todua och unga Tatyana Shcherbak. Båda har väldigt hög högstanivå, men gör ibland hårresande tavlor. Bland utespelarna är det i första hand Elena Danilova man skall se upp med. Som jag ser det var hon klart bästa ryska i fjolårets EM-slutspel.
Anna Kozhnikova, (15) Elena Danilova och Elvira Ziyastinova
”Det var det enda laget i EM där det kändes som att flera spelare var av svensk division 1-klass – alltså flera nivåer sämre än övriga. För att tala klarspråk innehöll laget flera träben.”
Trots det lyckades alltså ryskorna vinna mot Italien och hålla nere siffrorna både mot Sverige och Tyskland. Orsaken är förstås att man trots allt är ganska bra på att försvara sig.
Det är halvvägs in i Algarve cup. Och hittills har vi fått se två intressanta svenska matcher.
Innan jag fördjupar mig i det vill jag passa på att tacka Svenska Fotbollförbundet för att vi som befinner oss på hemmaplan faktiskt har kunnat se matcherna. Det var ett jättebra initiativ.
Däremot måste jag gnälla lite på kommenteringen. Det är huvudsakligen en insatt, kunnig publik som kollar in den här typen av sändningar, och då märker man direkt om kommentatorn inte har några djupare kunskaper om det hen kommenterar.
I det här fallet har det varit tydligt att kommentatorn varken följer damfotbollen eller landslaget. Han har ju nämligen haft stora problem med uttalet på spelarna. Mot Kanada fick vi stifta bekantskap med Fridolina Roolfö med långt o och Amanda Illestedt med dubbel-L. Och mot Sydkorea var det Olivia Schough vars efternamn uttalades precis som det stavas, vilket kan vara lätt att tro om man inte sett någon av hennes 60 tidigare A-landskamper.
Men totalt sett ändå bra med sändningarna. Jag tycker faktiskt att förbundet har gjort en bra turnering. Jag gillar ju nämligen även tv-inslagen från Algarve, där man fått en liten inblick i vad som händer bakom kulisserna. Hoppas ni gör det också.
För faktum är att jag känner mig lite smått delaktig till de här klippen. Under den förra landslagssamlingen kritiserade jag ju hur landslaget följdes på svenskfotboll.se. Efteråt fick jag en fråga från förbundets informationsavdelning om vad jag tyckte kunde förbättras. Bland annat efterlyste jag då den här typen av inslag. Kul att se att mina synpunkter hörsammades.
Nu till själva fotbollen. Det har som sagt varit två intressanta, svenska matcher. De har intressanta av flera skäl. Dels för att Peter Gerhardsson har givit alla spelare speltid, men kanske framför allt för att han fortsätter att testa olika spelsätt.
Efter sex landskamper under Gerhardsson börjar man se vissa mönster. Bland annat har jag sett att oavsett vilket spelsystem man har så bedrivs det låga försvarsspelet oftast som 4–4–2.
Så var det exempelvis mot Kanada i onsdags. Då klev man fram och pressade i en 3–4–3-formation. Men när laget behövde vila, eller blir lite tillbakatryckt föll de ner i ett 4–4–2 där Hanna Glas och Sofia Jakobsson fungerade som yttermittfältare.
Kanadamatchen var speciellt intressant, eftersom Gerhardsson i den matchen genomförde ett genomtänkt test av en ny, hög press. Han hade, som jag ser det, valt ut de spelare som bäst passar för att pressa högt.
För jag tycker att Mimmi Larsson och Elin Rubensson är strået vassare på att spela ett aggressivt presspel än Stina Blackstenius och Kosovare Asllani. Även trion Sofia Jakobsson, Fridolina Rolfö och Caroline Seger passar bra när man skall pressa motståndarna högt.
Och även om jag direkt efter matchen kallade det för att ”Sverige vann den här matchen på att det kanadensiska laget spelade med mycket hög risknivå på egen planhalva” kan man ju även säga att Sverige vann på sitt fina presspel.
Vilket av Kanadas stora risktagande och Sveriges fina press som var den största orsaken är upp till var och en att bedöma. Spontant efter slutsignalen vägde jag alltså över åt det förstnämnda. Nu tycker jag att det är värt att hylla Gerhardsson och hans stab för valet att pressa Kanada högt. För Sverige gjorde ju faktiskt alla tre målen efter bra försvarsspel.
Vid 1–0 var det Hanna Glas som bröt ett uppspel. Och via Fridolina Rolfö och Jonna Andersson hamnade sedan bollen hos Sofia Jakobsson. Hennes inspel blev lite turligt, efter dålig kommunikation i Kanadas försvar, till ett assist till Mimmi Larsson.
Innan 2–1 var det Jakobsson och Elin Rubensson som framgångsrikt pressade centralt i banan så att bollen hamnade hos Caroline Seger. Hon i sin tur serverade Rolfö ett fritt läge.
3–1 var ju en ren gåva av Kanadas Shelina Zadorsky till Stina Blackstenius. Men både 1–0 och 2–1 var alltså mål som började med bra försvarsagerande och där Sverige på bra sätt tog vara på Kanadas misstag.
Matchen mot Sydkorea var helt annorlunda. Dels för att Gerhardsson mönstrade en betydligt mer orutinerad elva. Men även för att Sverige hade ett helt annat spelsätt. Här var det fokus på ett lite lägre försvarsspel, och på kontringar på Blackstenius.
Den taktiken kommer vi inte att få se någon mer gång i Algarve cup, för Blackstenius har ju spelat klart i turneringen.
Det blir intressant att se vilka tester av spelare och spelsätt som Gerhardsson kommer att köra i de två återstående matcherna. Personligen tror jag att det skulle kunna vara framgångsrikt att pressa Ryssland högt. Jag var inte imponerad av ryskorna under sommarens EM-slutspel.
Så till en liten genomgång av vad som hänt i övrigt i den här landskampstäta veckan. Det har ju varit några högst häpnadsväckande resultat. Resultat som visar att det händer saker i världstoppen. I Algarve är Nederländerna–Japan 6–2 de siffror som sticker ut mest.
Japan spelade ju tre stora finaler i rad 2011–15. Men trots att de japanska U20-landslagen varit världsledande de senaste åren har inte Japan lyckats få ihop sitt A-landslag efter att storstjärnan Homare Sawa slutade.
Några av målen från den nederländska storsegern måste för övrigt vara rätt jobbiga att se för japanska supportrar.
I övrigt i Algarve sticker ju resultatet Australien–Portugal 0–0 ut. Där bröts Australiens rekordsvit på åtta raka segrar.
Portugal inledde ju för övrigt genom att besegra Kina med 2–1 och verkar vara lite på gång – kul.
Portugals fotbollsförbund har för övrigt lagt upp målen från alla de tolv matcherna i Algarve cup på sin youtubesida, vilket är en bra service. På klippet från matchen Kanada–Ryssland 1–0 noteras att Kanada vann på straff. Den satte Christine Sinclair till hennes 170:e landslagsmål – nu har hon bara 14 kvar till Abby Wambach:s rekord. Målet kom för övrigt i Sinclairs 255:e landskamp från start. Rätt starkt det också…
Till USA. Jag har sett delar av tre av de fyra spelade matcherna i She Believes cup. Först såg jag de sista 60 minuterna av USA–Tyskland 1–0. Det var dock bortkastad tid eftersom den matchen blåste sönder. Vinden gjorde att det inte blev något spel, utan mer lotteri. Det lotteriet vann USA rättvist genom att vara lite hetare än tyskorna.
Nyss har jag sett Tyskland–England 2–2 – en väldigt konstig match, med fyra konstiga mål. De första 25–30 minuterna var det högklassig underhållning, med Dzsenifer Marozsan och Fran Kirby i huvudrollerna. Sedan blev matchkvaliteten allt sämre.
Tyskland hade ett bättre passningsspel, men har väldiga problem i sin backlinje, vilket gjorde att England ibland hade onödigt lätt att skapa målchanser. Ellen White:s 2–2-kvittering var ett exempel på det. Där försökte Lena Goessling ställa offside, men misslyckades. Det såg väldigt konstigt ut när White blev helt sopren på Tysklands planhalva.
Ännu konstigare var de tre andra målen. Båda de tyska var riktiga flippermål, där det engelska försvarsagerandet var väldigt långt ifrån världsklass. Och Whites första mål var ett skott som hon styrde in med höften.
I sista omgången gör England och USA upp om turneringssegern. Och England vinner på kryss. Den match i turneringen som jag missat – och bara har sett höjdpunkter från var ju nämligen Englands storseger med 4–1 mot Frankrike, en seger som gör att England leder tabellen på målskillnad före USA.
1–4 var förstås ett förkrossande resultat för fjolårsvinnarna Frankrike. I dag fick dock fransyskorna lite upprättelse genom att spela 1–1 mot USA. Jag såg den andra halvleken av den matchen, och där upplevde jag att Frankrike var det lag som var närmast segern.
Klart är ändå att fransyskorna är inne i en liten kris. Förbundskaptenen Corinne Diacre har testat friskt, och knappast hittat rätt ännu. Dagens kryss var den femte raka matchen utan seger för Diacres landslag. Två av de matcherna är klara förluster mot Tyskland och England. En annan var 1–1 mot Italien.
Medan Frankrike alltså känns lite i gungning verkar just Italien vara på väg uppåt. I Cypern cup är Italien på god väg mot final efter 3–0-segrar både mot Schweiz och Wales.
I morgon möter italienskorna gruppjumbon Finland, som haft det tungt i Cypern och ännu varken gjort mål eller tagit poäng.
I Cypern cup har Belgien stått för två av de mer oväntade resultaten. Man inledde genom att förlora mot Tjeckien, men spelade sedan oavgjort mot Spanien i andra matchen. Just Spanien är en tänkbar finalmotståndare till Italien. En annan är Nordkorea, som spelar gruppfinal i grupp C mot Sydafrika i morgon.
I Turkiet är gruppspelet avklarat. Där kom bara tio lag till spel, sedan Nigeria och Kosovo B dragit sig ur. Efter dagens resultat står det klart att Mexiko och Frankrike B möts i finalen.
Vi som såg Mexiko i Falkenberg i somras är inte förvånade. Landet har något spännande på gång. Man har fått till en egen liga, vann nyss Nord- och Mellanamerikas U20-mästerskap och verkar vilja något med sitt A-landslag. Kul.
Sverige–Sydkorea är slut. Det blev 1–1 i mål, 4–4 i avslut på mål och 8–9 i avslut totalt. Med så jämna siffror är det svårt att säga att säga något annat än att oavgjort var logiskt.
Peter Gerhardsson valde alltså att rotera rejält i sin trupp. Han hade tio nya spelare i startelvan jämfört med 3–1-segern mot Kanada, något jag tycker är väldigt bra. Bra dessutom att han inte körde med en hel förstaelva mot Kanada och en ren reservelva mot Sydkorea.
Dock är det ju så att ingen av de tre svenska landslagsspelare som har chansen att komma med i Fifpros världslag (Hedvig Lindahl, Nilla Fischer och Caroline Seger) fick speltid i dag.
Nu var det ändå inledningsvis tydligt att dagens elva inte var speciellt samspelad. De svenska spelarna hade väldigt svårt att få till ett passningsspel under matchupptakten. Men det tog sig, och som sagt – till slut var det oavgjorda resultatet fullt logiskt.
På avdelningen positiva saker placeras Sandra Adolfsson:s landslagsdebut. Hon är helt klart en kandidat till priset som dagens bästa svenska spelare. Precis som mina två andra kandidater till den titeln, Loreta Kullashi och Stina Blackstenius, var Vittsjöspelaren inblandad i det svenska ledningsmålet.
Adolfssons långa brytpass nickskarvades vaket av Kullashi in på ytan bakom Sydkoreas backlinje. Där kom Blackstenius i en snygg, vältajmad löpning. Montpellierforwarden fick sedan användning för sin snabbhet och styrka när hon distinkt satte bollen i mål.
Under den första halvleken sökte Sydkorea konstant att spela in bakom det svenska vänsterförsvaret. En gång lyckades det, och då kom 1–1. Det skall direkt sägas att den assisterande domaren på den kanten var direkt usel, och jag uppfattade det som offside i förstaläget, även om Anna Oskarsson släpade något.
I tredjeläget såg Hanna Folkesson ut att kunna rensa. Men hon hade maximal otur när rensningen gick rakt på en koreanska, och in i det svenska målet.
Mittback Adolfssons insats gav alltså helt klart mersmak. Mersmak fick jag även av Loreta Kullashi i tiarollen. Hon var aktiv, rörlig och kreativ. Frågan är om hon inte håller på att ta den platsen i startelvan, även när Gerhardsson spelar helt ordinarie lag. För jag har inte sett någon sköta rollen bättre i gulblått på många år.
Jag återkommer med ett svep med andra matcher. Men klart är att Sverige har en hyfsat god chans att få spela final i Algarve. Nederländernas 3–2-seger mot Danmark gör att Europamästarinnorna har sex poäng och är på god väg mot finalen. Sannolikt räcker det med poäng mot Island i sista omgången på måndag.
Den andra finalplatsen lär gå till något av Sverige, Sydkorea, Australien och Portugal. Alla de lagen står på fyra poäng.
Strax är det avspark i Algarve cup mellan Sverige och Sydkorea. Och nyss presenterades Peter Gerhardsson:s startelva på förbundets hemsida, det är en elva med tio skiften från onsdagens 3–1-seger mot Kanada. Det är bara Linda Sembrant som kvarstår.
På förbundets hemsida är det svenska laget uppställt 4–3–3, men det troliga är att Sverige återigen kommer att spela i den 4–4–1–1 som Gerhardsson oftast spelat med. Det innebär följande uppställning: Hilda Carlén – Anna Oscarsson, Sandra Adolfsson, Linda Sembrant, Mia Carlsson – Olivia Schough, Kosovare Asllani, Hanna Folkesson, Amanda Edgren – Loreta Kullashi – Stina Blackstenius.
Det här innebär alltså att Adolfsson får chansen från start i sin debut.
Sydkorea inledde med att besegra Ryssland med 3–1. Koreanskorna håller på att förbereda sig för de Asiatiska mästerskapen, där de fått en riktigt tuff lottning med både Japan och Australien i sin grupp.
Asiatiska mästerskapen gäller även som Asiens VM-kval. Sydkorea bör ändå ha en bra chans att ta en av de fem platserna. Det troliga utfallet är att man blir trea i gruppen och sedan vinner matchen om femte pris.
På världsrankingen är Sydkorea placerat på 14:e plats, vilket innebär att man är fjärde asiatiska lag efter Australien, Japan och Nordkorea. Man har passerat 16:eplacerade Kina, och har långt ner till sjätte laget, som är Thailand på plats 30.
Sydkoreas stjärnspelare är Chelseas Ji So-Yun – en riktig lirare som bland annat blivit utnämnd till Asiens bästa spelare 2013 och bästa spelaren i engelska WSL 2014. Noterbart är att Sydkorea behåller tio elftedelar av sin startelva från Rysslandsmatchen – man kör alltså ett upplägg som går tvärtemot Sveriges.
Sverige gör tio förändringar i startelvan jämfört med matchen mot Kanada. Sembrant är kvar. Sydkorea gör det inverterade: behåller tio startspelare från Rysslandsmatchen. Choe Yuri bänkas till förmån för Jung Seolbin. pic.twitter.com/T28aE7Y5BH
Jag har inte sett matchen speciellt koncentrerat, och har inte heller så mycket tid att skriva. Men Sverige vann med starka 3–1 mot Kanada efter svenska mål av Mimmi Larsson, Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius samt av Janine Beckie för Kanada.
Jag fick igång förbundets sändning just innan matchuret hade nått 30 minuter. Av det jag såg tyckte jag att målskytt Rolfö utmärkte sig i det svenska laget. Hon hade en central roll i ett spelsystem som absolut kan skrivas 3–4–3, som landslagsledningen gjorde inför matchen. Bäst beskrivs det nog dock som 3–4–1–2.
I förra inlägget skrev jag att Kanada numera har ett lag som kan föra matcher. Det var väl kanske ingen fullträff. För Sverige vann den här matchen på att det kanadensiska laget spelade med mycket hög risknivå på egen planhalva. Både Rolfös 2–1- och Blackstenius 3–1-mål kom efter att Kanada gjort bort sig i uppspelsfas.
När det här inlägget skrivs har matchen mellan Sverige och Kanada startat, och står 0–0. Det kom ett sent besked från Svenska Fotbollförbundet att de skall sända matchen här, vilket har gjort att jag har uppdaterat det förra inlägget.
Dock funkar inte sändningen ännu, man hänvisar till problem med att få över bilderna från Lissabon till Sverige.
När den svenska startelvan presenterades var den uppsatt som 3–4–3 med Mimmi Larsson som toppforward, något som känns spännande. Elvan i sin helhet var formerad så här: Hedvig Lindahl – Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Hanna Glas, Elin Rubensson, Caroline Seger, Jonna Andersson – Fridolina Rolfö, Larsson, Sofia Jakobsson.
Klart är att Kanada är det på pappret tuffaste motståndet i gruppen. Efter två raka OS-brons är man uppe på femte plats på världsrankingen, medan Sverige numera återfinns på tionde plats. När lagen möttes förra året i Trelleborg var det Kanada som drog det längsta strået och vann med 1–0. På lagens tio senaste möten har Kanada fem segrar och Sverige tre – två matcher har slutat med kryss.
Det kanadensiska laget leds ju inte längre av John Herdman, men det är han som byggt det lag och spel som gjort Kanada till en verkligt tuff utmanare i världstoppen. Innan Herdman tog över var kanadensiskorna ett lag som levde på fysik – och på Christine Sinclair.
Nu har danske Kenneth Heiner-Möller tagit över ett lag som fortfarande innehåller såväl Sinclair som god fysik. Men man har även adderat ett stort mått spelskicklighet. Numera har Kanada kapacitet att föra matcher.
Kollar man in spelarprofiler är det förstås 34-åriga Sinclair som är den stora stjärnan. Trots att hon har gjort fantastiska 169 mål och 53 assist på 262 landskamper skulle jag säga att hon är underskattad. Sinclairs namn nämns exempelvis sällan när världens bästa spelare skall koras. Kanske kan det bero på att kanadensiskan ser lite kantig ut i spelstilen. Men man skall inte låta sig luras av det, för hon har utöver ett lysande målsinne även en god grundteknik och en speluppfattning av världsklass.
Andra profiler att ha koll på i Kanadas lag är Lyons snabba mittback Kadeisha Buchanan, PSG:s spelskickliga Ashley Lawrence – användbar såväl som innermittfältare, vänsterback och vänster yttermittfältare, 19-åriga spelgeniet Jessie Fleming och snabba forwarden Janine Beckie.
Noterbart är att Fleming, som fyller 20 om två veckor, redan har hunnit med att göra 47 A-landskamper. Hon gör just nu sin 48:e.
Kanada har nämligen följande spelare i startelvan: Stephanie Labbé, Allysha Chapman, Buchanan, Rebecca Quinn, Lawrence, Desiree Scott, Sinclair (c), Sophie Schmidt, Nichelle Prince, Beckie och Fleming. Det är en fin blandning av gammalt och ungt.
Apropå ungt finns tonåringarna Jordyn Huitema och Julia Grosso på bänken, två spelare jag gillade skarpt under det nordamerikanska U20-mästerskapet.
Förra veckan sögs jag allt djupare in i OS-bubblan. Kombinerat med 60 timmar på jobbet blev det inte tid till bloggande.
Lite damfotboll har jag dock hunnit med under den här perioden. Förra söndagen var jag på Valhalla och såg Rosengård vinna med 16–0 mot Qviding i cupen. Resultatet säger allt om vilken typ av match det handlade om. Och så mycket spelarkritik är det knappast läge att ge sig in på.
En nyhet jag fick där, och som bekräftades någon dag senare, var att Ali Riley nu är svensk medborgare. Rent fotbollsmässigt ändrar det ju dock inget. Hon räknas fortsatt inte som svensk i fotbollssammanhang, något man kan tycka är lite konstigt.
Now that I got my passport I feel like it’s finally real. Freaking love being a Swedish-American-Chinese-New Zealander!!! 🌏 pic.twitter.com/Y8E1rpqVJc
Några tråkigare saker som jag plockade med mig från matchen var att Lotta Schelin fått sin sjukskrivning förlängd med tre månader, samt att Simone Boye Sörensen har fått tillbaka sin knäskada. Det är oklart när danskan kan vara tillbaka. Det gjorde att Hanna Folkesson fick vikariera som mittback.
Nu är Folkesson med landslaget i Portugal för Algarve cup, en turnering som såg ut att bli svår att ta del av här hemifrån. Men i sista stund meddelade Svenska Fotbollförbundet att man sänder Sveriges match. Länk till Kanadamatchen finns här.
Sveriges öppningsmatch mot Kanada startar 20.00 på onsdagskvällen, svensk tid. Cirka två timmar innan avspark kom beskedet att SvFF sänder. I matchupptakten har man dock problem att få över bilderna till Sverige.
Här är en artikel där man listar länkar till diverse andra tv-sända matcher från veckans turneringar. Även i Danmark har förbundet på egen hand gått in och fixat sändning av matcherna.
Klart är även att Fox Sports kommer att sända Australiens tre gruppmatcher samt Japan–Nederländerna och Danmark–Nederländerna. Så det kan nog gå att hitta streamar till de matcherna.
När det gäller rapporter från Algarve gillar jag det här klippet där Amanda Ilestedt och Zecira Musovic berättar lite om rumsindelning och så. Duon har ett underhållande Instagramkonto ihop, och gör även det här väldigt bra.
Fotbollsmässigt är det enligt den här artikeln spikat att det blir en del ändringar mellan de två första elvorna. En intressant sak blir att höra om man ställer upp 3–5–2 eller 4–4–1–1 mot Kanada.
När det gäller den svenska truppen har Nilla Fischer, Nathalie Björn och Lina Hurtig utgått den senaste veckan. De har ersatts av Anna Oskarsson, Sandra Adolfsson och Amanda Edgren. Nu tänkte jag att det ska bli spännande att få se Adolfsson spela i landslaget. Men eftersom matcherna troligen inte kommer att gå att se så får det där stanna vid en tanke.
I Algarve cup ingår spelar Sverige i samma grupp som Kanada, Sydkorea (vi möter dem på fredag 20.00) och Ryssland (måndag 16.00).
I de andra båda grupperna spelar Nederländerna, Danmark, Island och Japan samt Australien, Kina, Norge och Portugal. De två bästa gruppsegrarna går till final.
Utöver Algarve cup spelas det flera andra turneringar den kommande veckan. Den största är förstås She Belives Cup i USA, där värdnationen tar emot Frankrike, Tyskland och England. Där kommer Tysklands matcher att tv-sänds av Sport1:
Algarve cup är den näst största av de landslagturneringar som spelas under det här internationella fönstret. Den tredje största är Cypern cup, som precis som Algarve innehåller tolv lag.
Grupperna på Cypern ser ut så här:
Grupp A: Finland, Italien, Schweiz och Wales.
Grupp B: Belgien, Tjeckien, Spanien och Österrike.
Grupp C: Ungern, Nordkorea, Slovakien och Sydafrika.
En tredje cup med tolv lag och samma upplägg som Algarve och Cypern är Alanya Womens Cup i Turkiet. Där spelar Mexiko, Jordanien, Lettland och Polen i grupp A. I grupp B spelar Nigeria, Frankrike B, Kazakstan och Kosovo. Och i grupp C återfinns Ukraina, Rumänien, Nordirland samt Kosovo B.
Kul att alltfler länder satsar på sina damlandslag genom att låta dem få erfarenhet i den här typen av turneringar. Man noterar ju med glädje att ett fattigt fotbollsförbund som Kosovos väljer att komma till spel med två landslag den här veckan. En intressant start görs även av Jordanien, som ju om några veckor skall stå som värd för Asiatiska mästerskapen, tillika Asiens VM-kval. På Jordaniens fotbollförbunds hemsida finns följande artikel att läsa inför Alanya cup.
Ett landslag som inte spelar någon turnering den kommande veckan är Brasiliens. De har istället valt att satsa på ett tio dagar långt läger. På det lägret är Formiga återigen med i truppen. Mittfältaren som fyller 40 år på lördag har spelat i sex VM-turneringar och har varit med i samtliga OS-turneringar. Kanske att vi får se Formiga i Frankrike nästa år också.
Under de dagar som gått sedan det senaste inlägget har det hänt saker i de stora ligorna ute i Europa. I Tyskland har Wolfsburg fått en fempoängslucka i tabelltoppen sedan tvåan Freiburg överraskande förlorat förra helgen mot tabelljumbon Duisburg, men sedan revanscherat sig genom att besegra Bayern München den här helgen (höjdpunkter här).
Därmed är alltså Freiburg numera fem poäng bakom medan trean Bayern har sex poäng upp till Wolfsburg. Resultaten gör att obesegrade femman Potsdam återigen har chansen att blanda sig i kampen om andraplatsen. Potsdam har fem poäng upp till Freiburg, men en match mindre spelad.
Noterbart här är att både Freiburg och Potsdam kommer att tappa nyckelspelare efter säsongen. Bayern ser ut att värva Laura Benkarth och Lina Magull från Freiburg efter säsongen medan Potsdam redan har tappat nyttiga innermittfältaren Elise Kellond-Knight (bröt kontraktet för att flytta hem till Australien) och dessutom kommer att tappa duon Tabea Kemme och Lia Wälti efter säsongen.
I svenskväg noteras från Tyskland att Fridolina Rolfö avgjorde förra helgens match för Bayern München. Se målet på den här länken. Enligt klippet ovan ser Rolfö för övrigt ut att ha varit pigg även mot Freiburg. Apropå Rolfö är hon enligt den här artikeln både frisk och i god form. Rolfö har precis som Nilla Fischer spelat full tid i båda de senaste helgernas matcher. Och Amanda Ilestedt spelade full tid i Potsdams match förra helgen. Den här helgens match blev uppskjuten.
I Frankrike ser det allt mörkare ut för Montpellier i jakten på en Champions Leagueplats. Onsdagens 1–1-match borta mot Fleury gör att svensklaget numera har sex poäng upp till tvåan PSG. Filmningen av höjdpunkterna från matchen håller för övrigt ingen OS-klass…
När det gäller de svenska spelarna så blev Stina Blackstenius målskytt i förra helgens 2–1-seger mot Rodez. Då spelade både Blackstenius och Linda Sembrant hela matchen, medan Sofia Jakobsson av oklara skäl stod utanför truppen. I onsdags spelade Sembrant hela matchen, Blackstenius 79 minuter och Jakobsson stod för ett 32 minuter långt inhopp.
Blackstenius mål ser du här:
I England har det blivit skifte på förstaplatsen sedan Manchester City oväntat förlorade borta mot Birmingham i onsdags. Chelsea har tagit över förstaplatsen med en poängs marginal. I lördags möttes topplagen i seriefinal, och där hade Londonlaget läge att dra ifrån ytterligare. Men Chelseas tidiga 2–0-ledning hämtades in av City så att matchen slutade 2–2.
I seriefinalen spelade Hedvig Lindahl och Magdalena Ericsson hela matchen för Chelsea, medan Jonna Andersson blev kvar på bänken. För City spelade Julia Spetsmark den första halvleken.
I England gläds man förstås över att Kim Little nu äntligen har gjort comeback efter sin korsbandsskada.
Däremot blir det tyvärr ingen comeback för Renee Slegers efter hennes korsbandsskada. Den före detta Djurgården- och valde i förra veckan att meddela att karriären är över. Tråkigt.
Sad day for football. Renée Slegers retires due to injury. All the best for the future. pic.twitter.com/jlOHbuSw5C
I Spanien står kampen om ligatiteln mellan Atletico Madrid och Barcelona. Efter 21 av 30 omgångar leder Atletico med en poängs marginal. Avståndet mellan tvåan Barca och trea Athletic Bilbao är hela 13 poäng.
Förra helgen fick vi se ett rekordsnabbt mål i den spanska andraligan. Det var Malagas Adriana Martin som slog till direkt på avspark borta mot San Miguel. Utöver det påpassliga målet reagerar man ju på själva spelplanen, som känns allt annat än elitmässig.
5⃣SECONDS to score! The fastest goal in Spanish Football history. 5 seconds after kick-off, Adriana Martin scored this insane goal from the halfway line in Málaga's 7-0 win vs. San Miguel. Adriana scored 4 goals in the game.https://t.co/8XXcsOtNUE
I Australien blev det Melbourne City som tog hem W-leaguetiteln i år. I finalen besegrades Sydney FC med 2–0. Målen gjordes av walesiska Jessica Fishlock och engelska EM-skyttedrottningen Jodie Taylor.
Slutligen noterar jag att allt talar för tronskifte på Cypern, där vi ju har några svenska spelare i ligan. Det tidigare storlaget Apollon Limassol, som ju var i Linköping och spelade Champions League i fjol, ser nämligen ut att bli detroniserat.
Efter 13 av 18 omgångar ligger Apollon bara på tredje plats, sex poäng bakom ledande Barcelona FA. De senare vann nyligen toppmötet borta mot Apollon med klara 4–0. Och eftersom Barcelonas Fotbollsakademi på Cypern inte har kvar någon match mot de andra toppkonkurrenterna ser man ut att gå mot ett oväntat ligaguld.
Under tidig lördagseftermiddag släppte jag OS och tog en sväng till Valhalla där Göteborg tog emot LB07 i Svenska cupens gruppspel. Det var en match som Göteborg vann klart rättvist med 2–0.
På grund av skidskytte missade jag de första tio minuterna. När jag anlände tyckte jag att det kändes som att LB hade ett lite bättre grundspel.
Men den sista kvarten av den första halvleken blev det tydligt att Göteborg var det klart vassare laget och hade lättast att skapa klara målchanser. LB kändes något mer bolltryggt, men saknade spets. Malmölaget ägde således mycket boll, men hade väldigt svårt att skapa målchanser. 2–0 i paus var till slut i underkant. Och även efter paus var det hemmalaget som skapade flest klara chanser.
Göteborg kan ha något spännande på gång. Man saknade ett par spelare, men såg ändå bättre ut än i fjol. I den andra halvleken satt jag och lyssnade på nye tränaren Marcus Lantz. Jag hade hört att han är en tränare som skriker konstant, och som vill radiostyra sina spelare. Men så upplevde jag det inte. Visst ropade han en hel del, men det kändes inte som radiostyrning, mer som konstruktiva tips. Och när hans lag började tappa det centrala mittfältet en bit in i den andra halvleken var han snabb att ändra från 4–4–1–1 till 4–1–4–1, vilket skapade stabilitet.
På spelarsidan var den nya finländska högerbacken Emma Koivisto en intressant bekantskap. Hon sattes väl inte på några defensiva prov, men jag gillade hennes placeringsförmåga och offensivt var hon både konstruktiv och passningssäker.
Apropå ytterbackar undrar jag om inte Nathalie Persson har hamnat rätt som vänsterback. Det blir spännande att följa hennes utveckling där.
Hos Göteborg glänste Elin Rubensson i den första halvleken. Hon försvann lite i den andra, men är helt tydligt en klasspelare. Däremot var jag lite besviken på Julia Roddar, som i och för sig var inblandad i 1–0-målet. Men totalt sett kändes inte förvärvet från Kvarnsveden som en landslagsaktuell mittfältare i dag. Hon förlorade närkamper och kändes lite vilsen i sin roll. Men hon är ju ny i Göteborg och ska förstås få lite tid på sig att hitta sin roll i laget.
I dag överglänstes dock Roddar av LB:s Anna Welin. Det är för övrigt en spelare som jag tycker borde vara med i landslagsdiskussionen. Hon har emot sig att hon är lite långsam ibland, men hon har å andra sidan väldigt många positiva egenskaper. Hon är bolltrygg, passningssäker, svårstoppad när hon kommer med bollen och hon tar dessutom både vältajmade och smarta djupledslöpningar.
Efter matchen pratade jag lite med LB-tränaren Otto Persson. Han tyckte att Welin inte hade någon av sina bättre dagar, och ville inte placera henne i landslaget. Eftersom hon är hans bonusdotter kan jag förstå att han ville sticka ut hakan. Men personligen gillar jag Anna Welin skarpt, och jag tycker att hon borde finnas med i Peter Gerhardsson:s funderingar.
I övrigt trodde tränare Persson att hans lag kan bli bättre än i fjol när man har alla spelare på plats. Ännu saknar man bland annat Hanna Terry, som är en av de spelare som skall ge laget ett bättre djupledsspel och bättre spets.
Jag stötte även på Jennifer Falk, och kollade läget med henne. Det lät lovande. För i går gjorde hon sin första riktiga fotbollsträning efter smällen. Hon har haft 9,5 månader utan fullträning. Det kändes bra, men hon vågade inte ropa hej ännu.
Om vi kollar lördagens cupresultat konstateras att det blir rena gruppfinaler, alltså ett slags kvartsfinaler, i flera grupper. Linköping–Göteborg blir en sådan. Där är lagen exakt jämsides. Båda har sex poäng och 8–0 i målskillnad. Linköping vann nämligen med 5–0 mot Lidköping i dag. Målen går att se här.
Det blir även en ren gruppfinal mellan Kvarnsveden och Eskilstuna i sista omgången. Där har United bäst målskillnad och avancerar på kryss. De vann nämligen med 5–0 mot Älvsjö i dag.
Med största sannolikhet blir det även en gruppfinal mellan Kristianstad och Rosengård. Och kanske även mellan Piteå och Djurgården. Men Rosengård och Piteå har kvar sina matcher i den andra gruppspelsomgången. De spelas under söndagen.
Under söndagen är det även den riktiga återstarten i Frauen-Bundesliga. På DFB-tv kan man se Hoffenheim–Wolfsburg klockan 17.00. Tio timmar tidigare är det final i Australiens W-league mellan Sydney FC och Melbourne City.
Under tidig eftermiddag presenterade Peter Gerhardsson sin trupp till Algarve cup. Som väntat fick Loreta Kullashi chansen igen. Gerhardsson ger en debutant chansen, i form av Filippa Angeldahl. Av spelarna i truppen står även Zecira Musovic på 0 A-landskamper, men hon har ju varit med i truppen många gånger tidigare.
De 23 spelare som får chansen är:
Målvakter: Hedvig Lindahl, Hilda Carlén och Musovic.
Backar: Hanna Glas, Jonna Andersson, Mia Carlsson, Nathalie Björn, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson och Amanda Ilestedt.
MIttfältare: Olivia Schough, Fridolina Rolfö, Lina Hurtig, Elin Rubensson, Caroline Seger, Kosovare Asllani, Hanna Folkesson och Angeldahl.
Forwards: Kullashi, Stina Blackstenius, Sofia Jakobsson och MImmi Larsson.
Eftersom vi är tidigt och säsongen och det var länge sedan spelarna var igång är det ju svårt att ha så där jättemycket synpunkter på olika uttagningar.
Kollar vi på vilka spelare som saknas är ju Jessica Samuelsson och Emma Berglund borta på grund av skador. Jämfört med Sydafrikatruppen har Gerhardsson valt bort Emma Holmgren, Anna Oskarsson, Amanda Edgren och Julia Roddar.
Dessutom står Marija Banusic fortsatt utanför truppen, det trots att hon var tillbaka och spelade en halvlek och gjorde två mål i cupen i helgen. Men Gerhardsson pratade på förbundets hemsida om att han behöver ha många 90-minutersspelare med sig till Portugal. Och någon 90-minutersspelare är ju knappt ens Banusic när hon är fulltränad. Sannolikt är hon det än mindre nu när hon haft en sjukdomstyngd vinter.
Rent allmänt tycker jag att Gerardssons trupp, efter den inledande ”revolutionen”, alltmer kommit att likna de som Pia Sundhage körde med. I den aktuella truppen återfinns 15 av Sundhages 23 EM-spelare. Lägg till skadade Samuelsson och Berglund och vi är uppe i 17. Däremot skiljer ju sig Gerhardssons och Sundhages sätt att spela rätt rejält.
* Så här i OS-tider har jag inte hunnit följa damfotbollen lika nära som jag brukar. Men jag noterade ju att Hammarby i går sparkade sin tränare och sportchef Olof Unogård. Han ersätts av den före detta assisterande förbundskaptenen i både Sverige och Skottland, Ann-Helén Grahm.
Unogård får sparken för att han överskridit sina befogenheter. Han berättar själv att han överskridit sin budget. På så sätt går det väl att förstå att styrelsen inte ville ha kvar honom som sportchef.
Hammarbys spelartrupp rasar för övrigt mot att Unogård får sparken även som tränare. Och det kan man ju förstå, för det här känns som ett väldigt tungt tapp för Bajen. Sportsligt sett har ju Unogård trollat fram väldigt bra resultat, trots att han haft en ganska omeriterad trupp. Nu är det upp till Grahm att visa samma magi.
Det finns säkert anledning att återkomma till ämnet. Men utan att ha satt mig in i ärendet speciellt noga känns det här som en sådan konflikt som alltid riskerar att dyka upp i flersektionsföreningar, alltså att det blir inbördes strider om pengarna.
* På klippet ovan från dagens presskonferens säger Peter Gerhardsson att sjukskrivningen för Lotta Schelin har förlängts. Tråkigt.
I helgen blev för övrigt Schelin av med sitt målrekord i Lyon. Med tre mål i cupen tog sig Eugenie Le Sommer upp på 226 mål och passerade alltså därmed Schelin.
📽 Watch @ELS_9_FRANCE score a historic hat-trick vs. Toulouse to become the OL women's team's all-time leading scorer!
