I dag 14.00 drar den svenska damfotbollssäsongen igång med åtta cupmatcher. Jag hade planerat att ha ett lite längre inlägg inför matcherna, där jag dessutom hade tänkt att gå igenom lite händelser från de senaste dagarna, som exempelvis att Antonia Göransson skrivit på för Kungsbacka.
Men det har inte funnits tid. Jobbet har tagit all kraft, och mitt fokus har mer legat på dambasket än damfotboll. Vi har ju EM-kval i Boråshallen (och på SVT1) i dag 15.30, Sverige–Italien. De svenska basketdamerna är för övrigt ett färgstarkt, sevärt och profilrikt landslag.
Det innebär att jag inte kommer att kunna se någon av dagens åtta cupmatcher. De matcher det handlar om är Lidköping–Göteborg och Linköping–LB07 i grupp 1, Rosengård–Vittsjö och Qviding–Kristianstad i grupp 2, Eskilstuna–Uppsala och Älvsjö–Kvarnsveden i grupp 3 samt Djurgården–Hammarby och Kif Örebro–Piteå i grupp 4.
Minst två av matcherna kommer att sändas. Stockholmsderbyt i grupp 4 går att se på Cmore och Rosengård uppger att de tänker sända sin match på sin Youtubekanal.
Intervju med huvudtränare Jonas Eidevall efter dagens träning. Imorgon möter vi Vittsjö GIK i Svenska Cupen kl. 14.00, se matchen live på Malmö IP eller på strem på vår Youtube-kanal. https://t.co/9aLF47JFz6
Lyon var ett par klasser bättre än Montpellier i kvällens franska toppmöte. Trots det slutade matchen bara 2–1 (1–0) efter att Dzsenifer Marozsan blivit tvåmålsskytt.
Gästernas mål nickade Linda Sembrant in i 92:a minuten. Samtidigt byttes Stina Blackstenius ut, vilket innebar att bara två av tre Montpelliersvenskor spelade hela matchen.
Sembrants mål var egentligen gästernas enda riktigt farliga avslut. I övrigt hade man bara ett par halvchanser, bland annat en efter att Sofia Jakobsson vaket spelat snett inåt bakåt till en fristående medspelare, som dock inte fick till avslutet.
Resultatet innebär att Lyon är mycket nära sitt tolfte raka ligaguld. Efter 14 omgångar leder man tabellen med fem poäng före PSG. Ner till trean Montpellier, som dock har en match mindre spelad, är det nu hela tolv poäng. Egentligen känns det ju bara som att det återstår en match där Lyon kan tänkas tappa poäng, och det är bortamötet med PSG.
Lyons säsong så här långt är för övrigt fullständigt makalös. Man har spelat 20 tävlingsmatcher och vunnit samtliga. Men det räcker inte med det, man har nämligen också hållit nollan i 18 av de 20 matcherna. Sembrants nickmål på övertid var det blott tredje insläppta på hela säsongen. Den totala målskillnaden på de 20 matcherna är 125–3. Hyfsat…
I dag kontrollerade Lyon matchen från start. Under den första halvleken skapade storlaget inte jättemycket, men man hade bollen på Montpelliers planhalva mest hela tiden. Och till slut kom målet. Det var fantastiskt passningssäkra Saki Kumagai som drog upp anfallet och Marozsan som avslutade efter växelspel med Eugenie Le Sommer.
Efter pausen ökade antalet hemmachanser. Det var således inte orättvist att man gjorde 2–0 på frispark. Montpelliermålvakten Meline Gerard lär för övrigt inte vara så nöjd med sitt ingripande vid målet.
Även om det huvudsakligen var spel mot ett mål tyckte jag att det var en bra match. I Lyon utmärkte sig Kumagai, Marozsan, Kadeisha Buchanan och 17-åriga vänsterbacken Selma Bacha. Det var första gången jag såg Bacha spela, och det gav medsmak. Hon är väldigt snabb, tvekar inte att utmana längs kanten och har dessutom hårda och precisa passningar. Det blir spännande att följa hennes utveckling.
När det gäller de svenska spelarna tycker jag att Sembrant gjorde en godkänd insats, även om hon kom lite snett vid 1–0-målet. Även Jakobsson får godkänt för hårt arbete, huvudsakligen från en position som ytterforward/yttermittfältare, samt för att hon faktiskt var inblandad i några halvchanser.
För Blackstenius var det däremot en väldigt tung dag. Som ensam toppforward var hon i och för sig rätt avskuren, vilket förstås gör att hon hade en rätt otacksam uppgift. Men hon hade det tungt både rättvänd och felvänd. De gånger hon fick kontroll på bollen felvänd hamnade hon så långt tillbaka i planen att hon oftast tvingades spela hem till egen backlinje. Och de två–tre gånger hon kom rättvänd blev hon både ikappsprungen och avväpnad av Buchanan. Jag vet faktiskt inte om jag sett någon back ta bollen från Blackstenius så lätt tidigare.
För Montpellier gäller nu att man sannolikt måste vinna samtliga de nio seriematcher som återstår om man skall ha chansen på en Champions Leagueplats till hösten. Alternativet är förstås att vinna den pågående UWCL-turneringen, där man ju möter Chelsea i kvartsfinal i mars.
Tyvärr är det ju en signal om på vilken intressenivå dam-klubbfotbollen befinner sig när två av Europas åtta bästa lag spelar toppmöte på en plan på Lyons träningsanläggning, inför en publiksiffra som måste ha varit betydligt närmare 500 personer än 1000.
Med hjälp av en enkät har jag tittat närmare på de sexuella trakasserier och övergrepp som spelare i allsvenskan på damsidan utsätts för. I dagarna följer nu flera publiceringar i ämnet: https://t.co/3XTPMDWZdb
Av de 53 spelare som har svarat uppger 18 att de har utsatts för sexuella trakasserier eller kränkningar i fotbollssammanhang. 17 har utsatts av män, medan två har utsatts av kvinnor.
Granskningen kommer alltså att fortsätta i ytterligare några dagar. I dag har bland annat förbundet och EFD uttalat sig.
Med tanke på allt man fått veta om sexuella trakasserier inom olika områden här det här resultatet inte på något sätt förvånande. Faktum är att jag tyckte att ämnet försvann från dagordningen ovanligt snabbt i slutet av november, när det kom upp genom den här artikeln. Men vaket av Martin Petersson och Fotbollskanalen att inte släppa taget om frågan, utan att gå vidare med den. Det blir intressant att se vad de har att berätta kommande dagar.
Fotbollsmässigt är det alltså fransk toppmatch i kväll, Lyon–Montpellier. Har jag fattat rätt sänds den av franska Eurosport 2 samt franska kanal 4.
I Lyons matchtrupp saknas både backstjärnan Wendie Renard och skyttedrottningen Ada Stolsmo Hegerberg. Norskan har problem i baksida lår och var inte heller med i truppen i förra helgens cupmatch mot Yzeure. Renard skall vara fotskadad. I Lyon saknas även amerikanska nyförvärvet Morgan Brian. Här är truppen:
Slutligen skrev jag redan när Göteborg presenterade Olivia Schough som nyförvärv att hon var en kanonvärvning av klubben, eftersom hon är precis den personlighet som KGFC och damfotbollen i Västsverige har saknat. Ännu så länge stämmer det bra. Schough har redan synts i långintervjuer i båda de stora Göteborgstidningarna. Här är en länk till GT:s intervju med henne.
Det har gått en vecka sedan det förra inlägget. Det här blir lite av ett uppsamlingsheat av veckans nyheter.
Som tur är har Rainer och hans blogg Hattrick varit igång bra i veckan, och därmed stått för nyhetsrapporteringen. Det var ju en tråkig nyhet häromveckan när vi fick veta att bloggen Spelare 12 kommer att uppdateras mer sporadiskt framöver.
Det har varit bra när vi varit tre hyfsat aktiva bloggar, för då har vi kunnat turas om att leda nyhetsarbetet. Nu riskerar det att bli väldigt tunt i perioder. För det kommer fler veckor där jag inte hinner skriva något. Men vi får väl hoppas att Spelare 12 får mer bloggtid framöver igen. Eller att någon annan blogg kan kliva in och fylla tomrummet.
Vad har då hänt under den gångna veckan?
Danmark
Den stora nyheten är ju att den danska domen står kvar. Som ni redan vet tycker jag att det här är högst anmärkningsvärt och visar att Uefa inte tar damfotboll på allvar.
Jag tänker inte gå djupare in i frågan nu än att jag tycker att det är otroligt pinsamt för damfotbollen att man kan strunta i en match på landslagsnivå utan att få något straff. För nu kommer ju faktiskt Danmark undan utan att straffas.
Nu tänker säkert någon av er att ”de döms ju som förlorare”. Jo, det gör de. Men det är väl självklart att man förlorar en match man inte ställer upp i. Och att bötesbeloppet ligger på en nivå som troligen är lägre än vad det hade kostat att spela matchen.
Jag hoppas verkligen att Uefa kommer att se över straffet för walkover-matcher framöver. För det behöver skärpas rejält, så att vi slipper att se wo-matcher i framtiden.
Jag tyckte att det spred ett löjets skimmer över damfotbollen när Zimbabwe kunde spela OS 2016 trots att man hade lämnat walkover i det afrikanska kvalet. Nu kan vi alltså få ett liknande fall i Europa.
* Veckans näst största nyhet skulle ju kunna vara att bloggen årstakex.se under en vecka lyckades samla in hela 417 309 kronor till Hammarby damfotboll.
Nu har vi avslutat vår insamling. 417 309 kronor blev det. Vi är enormt tacksamma för allas uppslutning. Så vi har skrivit ETT TACK. Jag skulle uppskatta om ni läste det.https://t.co/xWiUMgSWxd
Det är förstås otroligt välkomna pengar för laget. Samtidigt som man bör se till att verksamheten går runt utan den här typen av tillskott är det ju kul att se kraften hos Hammarbys supportrar.
Fint initiativ av @arstakex och magisk uppslutning! Vore superkul att se majoriteten av alla som bidragit kontinuerligt på våra hemmamatcher också – där kommer den långsiktiga förändringen att ske på riktigt! #bajen
Det hade varit intressant att få veta hur många av välgörarna som ställde upp för damfotbollen och hur många som ställde upp för klubben Hammarby. För damlagets publikstöd brukar ju tyvärr inte vara speciellt bra.
I fjol sågs Hammarbys elva hemmamatcher i damallsvenskan av totalt 7800 åskådare. Om Bajens publikintäkter följer snittet bör de ha legat kring 300 000 i fjol. För intäkten per åskådare i damallsvenskan 2016 låg på 38 kronor.
Det är alltså troligt att Årstakex fixade mer pengar till Hammarby Damfotboll än vad laget fick in totalt i biljettintäkter under hela fjolåret. Bra jobbat.
Den kraft, kärlek o engagemang ni har skapt är så otroligt häftigt att få vara med om. TACK för det o ett extra tack till @pillyol@gullmarscorner o @annawester. Känner en otroligt stolthet att få dra på mig den grönvita tröjan o spela för er under 2018. Vi ses på Hammarby IP! 💚 pic.twitter.com/WHocl6pdAj
* I helgen har träningsmatchandet dragit igång på allvar. Jag har inte hunnit surfa runt och kolla laguppställningar, och utan att veta hur ordinarie olika lag har spelat är resultaten egentligen ganska ointressanta.
Klart är nog dock att IFK Kalmar kommer att slå rejält ur underläge i årets serie. Som det ser ut nu blir det svårt att inte tippa laget på den tolfte och sista platsen. För 1–8 mot Rosengård i första träningsmatchen skrämmer knappast slag på några av årets motståndare.
Här är några fler resultat från helgens matchande:
Djurgården–Linköping 1–1
Eskilstuna–Hammarby 2–1 – två mål av Loreta Kullashi.
Göteborg–Vålerenga 2–0
BSF–LB07 1–3 – två mål av Anna Welin.
Anna Welin
* I USA blev det helt klart att Boston Breakers drar sig ur ligan förra söndagen, och under veckan har övriga lag fått dela på Bostons spelartrupp.
I den specialdraft som genomfördes valdes Lotta Ökvist av Houston Dash, vilket innebär att hoppet om en säsong i NWSL lever vidare för Ökvist. Noterbart i övrigt var att Elizabeth Addo valdes av Seattle Reign. Det var lite överraskande för mig, för jag hade missat att hon var klar för Boston.
Feel for @mattbeard02, @tatsdowie and other players and staff. Confirmation that even in the US operating a pro women's league remains tough, especially for independent outfits. Long-term NWSL future probaaly involves all clubs linked to MLS – and similar with WSL https://t.co/T8I8j69SqT
* I England höll nya förbundskaptenen Phil Neville sin första stora presskonferens i veckan. Och rapporterna därifrån säger att han imponerade, och att han den här gången sa rätt saker.
My debut for @IndyFootball following Phil Neville's unveiling today as England Head Coach. Refuted claims that he sees job as a stepping stone and will encourage Manchester United to have a professional women's team.https://t.co/f4WzgB9SVq
* En som lämnar England är norska Andrine Stolsmo Hegerberg. Norskan byter Birmingham mot PSG. Storasyster Stolsmo Hegerberg är en spelare jag inte blir riktigt klok på. Hon har grym känsla, och en jättehög högstanivå.
Men lägstanivå är låg, och när hon spelade i Göteborg tyckte jag att hon var väldigt ojämn. Den uppfattningen har inte ändrats av de norska landskamper jag såg i fjol. Alltså ibland lysande, ibland riktigt dålig.
Andrine Stolsmo Hegerberg
Hegerberg är inte nöjd med hur hon har behandlats av landslagsledningen efter EM-fiaskot. Martin Sjögren har ju nämligen inte tagit med henne i sin trupp någon gång efter mästerskapet i Nederländerna.
Rent fotbollsmässigt tycker man att Hegerberg den äldre borde ingå i en norsk landslagstrupp. Hon borde ju nämligen vara utmärkt att ha som joker att kasta in, för hon kan förändra matchbilder.
* I Tyskland har Sara Björk Gunnarsdottir förlängt sitt kontrakt med Wolfsburg. Det löper nu över 2020.
* Förra veckans hetaste ligamatch i Europa var förstås seriefinalen i engelska WSL mellan Chelsea och Manchester City. Det slutade 0–0, och utifrån höjdpunkterna nedan var Chelsea närmast segern.
Kul att Radiosporten rapporterade från den. De kunde berätta att Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson var de båda svenska spelare som fick speltid.
* Den här veckans match spelas i Frankrike redan under måndagskvällen (21.00). Då möts Lyon och Montpellier i ett toppmöte i D1 Feminine.
Montpellier är illa ute i kampen om en plats i höstens Champions League, och bör helst sno åt sig poäng i den här matchen. Men det lär inte bli lätt.
* Till Australien, där det numera är slutspelsklart i W-league. Det blir Brisbane Roar, Sydney FC, Newcastle Jets och Melbourne City som gör upp om mästerskapet kommande helger.
I Sydney spelar den före detta Eskilstunaspelaren Chloe Logarzo. Hon gjorde det här målet förra helgen:
Brisbane vann grundserien. Och skytteligan tog förstås glödheta Sam Kerr hem. Hon gjorde 13 mål på nio matcher för Perth Glory. Det innebär alltså att Kerr det senaste året har vunnit skyttligorna både i USA och Australien – och i båda fallen har hon spelat för klubbar som missat slutspelet. Det är verkligen otroligt starkt gjort.
Tvåa i skytteligan blev amerikanska Katie Stengel med tio mål för Newcastle. Norska Elise Thorsnes kom på delad femteplats med sex mål.
För 17-åriga Ellie Carpenter och Canberra United blir det inget slutspel. Men backtalangen som ju fick chansen för The Matildas redan i OS 2016 stod i alla fall för ett av årets finaste mål i W-league:
* Under veckan blev det även klart vilka 16 lag som spelar U20-VM i Frankrike senare i år. Redan vid förra inlägget hade Mexiko, USA och Haiti tagit platserna från Nord- och Mellanamerika. Dock var inte finalen spelad.
Där tippade jag att Mexiko skulle slå USA. Så blev det också, fast jag måste säga att jag tyckte USA i finalen gjorde sin bästa match i turneringen. Och att man sett till matchbilden nog borde ha vunnit.
Men det blev alltså Mexiko som drog längsta strået. Man gjorde det efter straffläggning.
I Mexikos lag utmärkte sig den nickstarka forwarden Katty Martinez, duktiga mittbacken Miriam Garcia samt snabba yttrarna Jacqueline (Lizbeth) Ovalle och Dayana Cazares. Dessutom hade man spelskickliga spelare på mittfältet. Känslan är att Mexiko kommer att flytta fram sina positioner framöver, mycket tack vare att man numera har en egen liga, vilket förstås gynnar unga talanger på uppgång.
I USA tyckte jag att de mest intressanta spelarna var mittfältspådrivaren Jaelin Howell – vars pappa tydligen har vunnit Super Bowl med Tampa, tekniska Sophia Smith, duktiga högerbacken Kiara Pickett, löpstarka mittfältaren Savannah DeMelo samt bolltrygga mittbacken Tierna Davidson. Däremot var affischnamnet Ashley Sanchez en stor besvikelse.
Eftersom matcherna låg på perfekt tid för mig, precis när jag slutade på jobbet, så såg jag många matcher. Något jag inte gillade var hur utbrett det var med tröjdragningar. Väldigt många spelare var riktigt duktiga på att hålla i motståndarnas tröjor. Tråkigt att det otyget är på väg in i damfotbollen.
De fyra sista lagen till U20-VM blev Ghana och Nigeria från Afrika samt Brasilien och Paraguay från Sydamerika.
Brasilien vann Sydamerikas U20-mästerskap i stor stil. Laget vann alla sina sju matcher och noterades för 30–1 i målskillnad. Kanske att Brasilien har något på gång igen?
Turneringens stora spelare var Brasiliens Geyse da Silva Ferieira, som gjorde tolv mål.
Colombias Angie Castaneda gjorde tio mål och blev tvåa i skytteligan. Turneringens stora namn på förhand var ju Venezuelas Deyna Castellanos. Ni minns väl att Fifa nominerade henne som en av världens tre bästa spelare alla kategorier förra året? Hon gjorde fyra mål i Sydamerikas U20-mästerskap. Det hindrar inte att fjärdeplacerade Venezuela var turneringens stora besvikelse.
Man vann bara två av sju matcher, och var aldrig nära en VM-plats. Med tanke på att Venezuela har kommit på fjärde plats i två raka U17-VM trodde man väl att landet skulle ha tillräckligt med talang för att kvala in till U20-VM.
Arrangemanget i Ecuador väckte ett och annat frågetecken. Bland annat lär den här hunden ha avbrutit matchen mellan Ecuador och Paraguay vid fyra tillfällen…
* Apropå Sydamerika har ju Colombia varit kontinentens tvåa bakom Brasilien på seniornivå under 2010-talet.
Satsningen i Colombia på landets damlandslag är dock långt ifrån helhjärtad. Det är tyvärr egentligen bara Brasilien som spelar vänskapsmatcher av de sydamerikanska lagen.
Men Colombia gjorde dock nyligen en ovanlig start utanför mästerskapen i en fyrnationsturnering i Kina. Där blev det kryss mot Thailand, seger mot Vietnam och slutligen förlust med 2–0 mot värdnationen i den avslutande matchen:
Kina vann turneringen på full poäng. Thailand blev tvåa på fyra poäng och bättre målskillnad än Thailand, medan Vietnam blev poänglös jumbo. Bland annat vann Kina med 4–0 mot Vietnam i öppningsmatchen:
Dagens svensk i damfotbollsvärlden är Jonna Andersson. I sin första ligamatch från start för Chelsea blev hon så här glad:
Chelsea var nämligen nära poängförlust hemma mot Everton när Andersson gjorde matchens enda mål – hennes första ”riktiga” ligamål. Kul att hon fått en sådan bra start i WSL.
Noterbart var att Hedvig Lindahl vaktade Chelseas mål, och framför sig hade hon en fyrbackslinje där tre spelare spelade i damallsvenskan 2017: Anita Asante, Magdalena Eriksson och Andersson.
Segern var viktig eftersom Manchester City också vann, 3–0 borta mot Sunderland. Där byttes Julia Spetsmark in sista kvarten istället för tvåmålsskytten Nikita Parris.
Däremot går det väldigt tungt för Arsenal, som med dagens kryss borta mot Reading redan känns borta från chans till att ta en Champions Leagueplats, trots att det bara gått sju omgångar. Men avståndet upp till Chelsea och Manchester City är redan åtta respektive tio poäng.
Sedan mitt förra blogginlägg har Jonna Anderssons tidigare tränare Kim Björkegren gjort klart med en ny klubb. Att av avståndet mellan Linköping och svenska Peking inte är så långt visste man ju, men det visade sig att avståndet mellan Linköpings FC och Beijing BG Phoenix, en klubb som tydligen har någon form av samarbete med det franska fotbollsförbundet.
OFFICIAL: Kim Björkegren, who lead Linköpings FC to 1st place in Damallsvenskan 2017, and the coming quarter final in Champions League vs Manchester City, has signed a contract with Beijing BG Phoenix Football Club 北控凤凰足球俱乐部 in China. #TeamNeverlandMGMTpic.twitter.com/xYmlBVNoGO
Så till Nordamerika, där det officiella beskedet om att Boston Breakers läggs ner just har kommit. Ett besked som innebär att NWSL i år kommer att spelas med nio lag.
The NWSL announces today that the Boston Breakers will cease operations, effective immediately. Season ticket holders will be contacted and provided full refunds.
Apropå Nordamerika pågår just finalen i kontinentens U20-mästerskap, en match som går att se här. Där möts USA och Mexiko. Båda lagen tog sig till finalen via segrar i straffläggning i semifinalen.
USA och Mexiko är således klara för U20-VM i Frankrike senare i år. Jag har tidigare hävdat att Nord- och Mellanamerikan har just två VM-platser. Det var dock fel – man har tre.
Och alldeles nyss inträffade en superskräll – Haiti tog nämligen den tredje VM-platsen genom att besegra Kanada med 1–0 i matchen om tredje pris.
Det var en historisk seger, för den innebar att ett land från den karibiska övärlden för första gången når ett U20-VM. Möjligen att det till och med är första VM-platsen på damsidan överhuvud taget för ett karibiskt land.
Haiti var nära stå för en superskräll redan i semifinalen. Trots att man hade en spelare utvisad lyckades nämligen storstjärnan Nerilia Mondesir kvittera till 1–1 på övertid mot USA, ett resultat som innebar att Haiti alltså tog USA till straffläggning.
Där borde det ju ha varit USA som hade pressen på sig, som hade allt att förlora. Sophia Smith kände den pressen och missade USA:s första straff. Men verkligheten kom ikapp Haiti i fredags.
Mondesir slog första straffen för haitierna, en straff som gick utanför. Faktum är att Haiti missade alla sina tre straffar – och USA kom undan med andan i halsgropen.
Ibland missbedömer man verkligen kvaliteten på spelare och lag. När jag först såg Haiti tyckte jag inte att det fanns speciellt mycket kvaliteter i laget. Det visade sig vara en väldigt felaktig observation. Kan man spela 1–1 mot USA och vinna mot Kanada är man ett högklassigt lag.
Haiti kom till Concacafs U20-mästerskap med den allra yngsta truppen. Det är en trupp där det finns massor av talang, där det finns flera spelare som säkert kan se fram emot en fotbollsframtid i andra länder. Amerikanska college borde exempelvis vara intresserade av ett stort antal av de här spelarna.
Dock skall sägas att jag inte gillar hur Haitis spelare slösade bort tid i den andra halvleken i tredjeprismatchen. De lade säkert tio minuter på att ligga ner och vrida sig, vilket inte kändes så kul.
Jag hyllade ju Kanada under gruppspelet. Saken är att Kanada var väldigt bra där. Saken är också att alla andra topplag vilade spelare i sista gruppmatchen. Exempelvis spelade Haiti med ett halvt B-lag mot Kanada i den gruppfinal som kanadensiskorna vann med 4–0. Kanada däremot startade i princip med samma elva i samtliga fem matcher. Och fem matcher på tio dygn är förstås väldigt tufft.
Kanada kändes kraftlöst i slutspelet, något som sannolikt förbundskaptenen får ta på sig. Kanada var aldrigt riktigt nära varken i semifinalen mot Mexiko eller mot Haiti. Eller, i semin hade ju de unga kanadensiskorna (turneringens näst yngsta trupp) greppet i straffläggningen. Man ledde med 3–2 efter tre straffomgångar:
Finalen mellan USA och Mexiko har alltså just startat. I gruppspel vann USA det inbördes mötet med 2–1. Jag håller ändå Mexiko som knappa favoriter i finalen, de vilade nämligen betydligt fler spelare i den förra matchen än vad USA gjorde. Så kanske att Mexiko kan ta sin första U20-titel i Nordamerika någonsin i kväll?
Då har jag nått fram till mitt sista inlägg med tidigare icke publicerade bilder från fjolårets EM-slutspel. Den här gången handlar det om de bilder jag tog på de två EM-kvartsfinaler som jag såg på plats i Nederländerna, alltså värdnationens 2–0-seger mot Sverige och Englands 1–0-viktoria mot Frankrike.
Det är totalt 144 bilder. Här är de i mosaikform:
Lieke Martens
Stefanie van der Gragt och Vivianne Miedema.
Marie-Laure Delie och Amandine Henry
Vivianne Miedema och Fridolina Rolfö
Stina Blackstenius
Lucy Bronze
Karen Carney
Sakina Karchaoui
Nederländskt segerjubel
Camille Abily med nästa generation
England värmer upp
Sveriges startelva i EM-kvartsfinalen.
England firar
Sari Van Veenendaal
Ellen White
Frankrike
Kika van Es, Jackie Groenen och Sheila van den Bulk.
De svenska ledarna deppar
Anouk Dekker
Kadidiatou Diani
Nederländerna och Sverige
Kosovare Asllani
Vivianne Miedema och Fridolina Rolfö.
Jodie Taylor
Lieke Martens
Claire Lavogez och Amandine Henry
Jackie Groenen
Nederländskt segerjubel
Sari van Veenendaal
Stephanie Houghton
Steph Houghton
Toni Duggan
Nederländerna
Vivianne Miedema
Kadidiatou Diani
Danielle van de Donk och Lieke Martens.
Sheila van den Bulk
Jordan Nobbs
Kadidiatou Diani
Lieke Martens, Hanna Folkesson, Emma Berglund och Lotta Schelin
Angela Christ och Vanity Lewerissa.
Shanice van de Sanden
Jackie Groenen och Kika van Es
England
Jordan Nobbs
Sarah Bouhaddi
Sverige
Carly Telford
Sverige laddar för kvartsfinal.
Alex Scott
Camille Abily
Gaetane Thiney
Camille Abily
Caroline Seger och Lisa Dahlkvist
Louisa Necib Cadamuro
Danielle van de Donk
Sakina Karchaoui
Nederländerna
Desiree van Lunteren
Jill Roord
Vivianne Miedema
Fara Williams, Alex Greenwood, Karen Carney, Lucy Bronze och Alex Scott.
Fran Kirby
Casey Stoney
Grace Geyoro
Eugenie Le Sommer
Vivianne Miedema
Izzy Christiansen
Jo Potter och Casey Stoney
Elise Bussaglia
Demi Stokes
Vivianne Miedema och Renate Jansen.
Eugenie Le Sommer
Shanice van de Sanden
Besviken Nilla Fischer
Elodie Thomis
Loes Geurts och Pauline Hammarlund.
Stefanie van der Gragt
Kosovare Asllani med bollen.
Sverige laddar för kvartsfinal.
Stefanie van der Gragt
Lieke Martens
England firar
Jill Roord
England firar
Lucy Bronze
England
Anouk Dekker
Renate Jansen
Sakina Karchaoui, Eugenie Le Sommer och Griedge Mbock Bathy.
Kika van Es, Lieke Martens och Jackie Groenen
Shanice van de Sanden
Sarah Bouhaddi
England
Sisca Folkertsma och Liza van der Most.
England firar
Stefanie van der Gragt
Nederländsk glädje
Orange segerjubel
Jill Roord och Anouk Dekker.
Jade Moore
Lucy Bronze
Kika van Es
Laura Bassett
Bibiana Steinhaus
Sveriges EM-elva mot Nederländerna
Jill Scott
Lotta Schelin
Sakina Karchaoui
Sherida Spitse
Danielle van de Donk
Jodie Taylor
Eugenie Le Sommer
Sandie Toletti
Laura Georges
Kika van Es
Jill Roord
Vivianne Miedema
Esther Staubli
Millie Bright
Josanne Potter
England
Jackie Groenen
Jill Roord och Renate Jansen
Alex Greenwood
Nederländsk glädje
Lieke Martens
Sverige är utslaget
Steph Houghton, Sarah Bouhaddi, Amandine Henry och Laura Georges.
Vivianne Miedema
Lieke Martens
Karen Bardsley
Lieke Martens och drygt halva den svenska truppen.
Thomas Dennerby klamrar sig kvar inom damfotbollen.
Dagens svenska damfotbollsnyhet är egentligen nigeriansk. Det handlar nämligen om att Thomas Dennerby tar med sig Jörgen Petersson till Nigeria, där de skall leda damlandslaget fram över OS 2020.
Vad jag förstått är det ett något sargat och misshandlat landslag duon får ansvaret för. Ett landslag som inte lär ha spelat en enda landskamp sedan början av december 2016.
Första uppgiften för Dennerby i återuppbyggnadsprocessen handlar om kvalet till Afrikanska mästerskapen, där Nigeria går in i andra och sista kvalomgången. Man ställs mot vinnaren mellan Gambia och Burkina Faso i matcher som spelas den 2 och 10 april.
Apropå Nigeria spelar deras U20-landslag avgörande kvalmatch mot U20-VM på fredagskvällen. Då ställs man mot Sydafrika i andra mötet av två. Nigeria vann med 2–0 på bortaplan och bör ha goda möjligheter att få spela VM.
I det andra kvalmötet blev det 1–1 mellan Ghana och Kamerun i första matchen. Där har Ghana fördel av hemmaplan under fredagen.
Som nämnts pågår även U20-mästerskap i Syd- och Nordamerika. I det sydamerikanska mästerskapet har första matchen i slutspelsgruppen precis dragits i gång. Det står 3–0 till Paraguay mot Venezuela i en match som går att se här. På den länken visas för övrigt alla matcher i mästerskapet. Det är en dålig bildproduktion, men väldigt engagerade kommentatorer.
I finalgruppen spelar utöver de båda nämnda lagen även Brasilien och Colombia – de möts senare i natt. Brasilien har imponerat stort i turneringen och känns som klara favoriter att ta en VM-plats. Bland annat vann man gruppfinalen mot Venezuela med 2–0.
Den andra platsen trodde jag skulle stå mellan de båda lag som just nu är igång. Men Paraguays Albiroja, som tog full poäng i första gruppspelet, verkar vara klart vassare än Venezuela. Paraguay har bland annat vunnit med hela 6–1 mot Colombia. En seger man firade så här:
I Nordamerika spelas semifinalerna i U20-mästerskapet i morgon, då avgörs det vilka två lag som får spela i U20-VM senare i år. 20.30 börjar den första semifinalen, den mellan USA och Haiti, en match USA bör vinna rätt klart. Däremot känns det vidöppet i den andra semin, den som börjar 23.30 mellan Kanada och Mexiko. De båda semifinalerna direktsänds här.
Apropå USA verkar ligan NWSL i dag ha drabbats av ett stort bakslag. Det ser nämligen ut som att klassiska Boston Breakers tvingas dra sig ur. Boston fanns med redan i WUSA, återstartades till WPS och har varit med alla säsonger i NWSL. Sedan förra säsongen har det skrivits mycket om ägarproblem i klubben.
It is my understanding that the group slated to take over the Breakers pulled out of the deal last week. League scrambling to keep franchise afloat for 2018. Decision should come soon #NWSL
Beskedet har Sverigekoppling då ju Boston Breakers är den klubb som Lotta Ökvist skrivit på för. Det här är ju förstås en otroligt dålig nyhet för henne. Inom de närmaste dagarna lär vi få veta vad som händer med Breakers spelare.
Därmed är vi tillbaka hemma på svensk mark. Där presenterade i dag Piteå att det blir den tidigare Assitränaren Fredrik Söderholm som fyller luckan efter Stellan Carlsson framöver. Det är en spännande ersättare, då Söderholm har hyllats för sitt arbete i Assi.
Spännande är även den trupp som Kungsbacka DFF i går presenterade för årets säsong i elitettan. Det är dessutom en trupp som kan komma att spetsas med Antonia Göransson.
Delvis apropå elitettan såg jag i Göteborgs-Posten att Hovås Billdal hoppas få spela i division II med sitt A-lag. Ännu så länge finns man dock bara registrerade i division IV, och det känns rätt konstigt om de skulle få en plats i tvåan.
Innan jag sätter punkt för i dag tänkte jag länka till en krönika som sannolikt kommer att ses som väldigt provocerande i Damfotbolls-Sverige.
I förra veckan skrev jag om att Phil Neville var klar som engelsk förbundskapten. I går blev den nyheten officiell, och sedan har debatten rasat om både det ena och det andra. Framför allt har det debatterats i England (bland annat här och här), men frågan har även varit uppe i Sverige.
Det som är positivt att utnämningen gör att damfotbollen hamnar i fokus. Och sannolikt kommer engelsk media att vara mer intresserad av damlandslaget nu när det leds av en kändis.
Utöver uppmärksamheten har väl det mesta i övrigt som skrivits om utnämningen huvudsakligen varit negativt. Så negativt att det engelska fotbollsförbundet FA har gått ut med en bakgrund till utnämningen.
Här noteras att det är en kvinna, Sue Campbell, som varit ansvarig för processen, och att hon haft 145 kandidater, varav 47 varit uppe för diskussion. Efter det blev sex kandidater kvar, varav vilka två var kvinnor.
De sex kallades till intervjuer. De fyra kandidater som gick vidare därifrån drog sig dock ur, en efter en. Mycket tyder på att de fyra finalisterna var John Herdman, Nick Cushing, Laura Harvey och Mo Marley.
Orutinerade Neville lämnade aldrig in någon ansökan. Han kom in i bilden efter att alla toppkandidaterna backat ur. Just hans brist på erfarenhet som ansvarig tränare är något många har vänt sig mot.
Men det är inte det enda. I går tvingades han stänga ner sitt twitterkonto eftersom han skrivit tweets som inte känns förenliga med någon som är ansvarig förbundskapten för ett damlandslag.
I dag har han även via förbundet bett om ursäkt för aktuella tweets.
[1/2] Statement from Phil Neville: “Following comments made a number of years ago I would like to clarify that they were not and are not a true and genuine reflection of either my character or beliefs, and would like to apologise.
[2/2] “I am fully aware of my responsibilities as the England Women’s Head Coach and am immensely proud and honoured to have been given the role. I am now looking forward to the future and will work tirelessly to try and help bring success to the team.”
Andra saker som väckt missbelåtenhet är att utnämningen gjordes officiell via herrlandslagets kanaler, och inte damlandslagets. Dessutom drog Neville själv på sig frågetecken genom att han mest pratade om sig själv i sin första kommentar som förbundskapten.
Det finns säkert anledning att återkomma till det här ämnet framöver. Nu nöjer jag mig med att konstatera att båda Europas två högst rankade damlandslag nu har förbundskaptener som debuterar som tränare. Det är ju trots allt väldigt anmärkningsvärt.
Faith Ikidi
Innan jag sätter punkt för i dag till Piteå, där försäsongen har börjat illa. Först tog Stellan Carlsson timeout. Sedan bröt Elin Bragnum vadbenet, och riskerar att missa hela säsongen. Och nu har Faith Ikidibrutit armen, och skall gå gipsad i sex veckor. Det är tunga smällar för en väldigt intressant, men ganska tunn Pitetrupp.
I går kväll nåddes jag av nyheten att Hovås Billdal har dragit sig ur division 1. Har jag fattat rätt kommer Göteborgs- och Kungsbackaklubben att börja om i division 4.
Vid midsommar 2016 var jag på Hovåsvallen och såg ett Hovås Billdal som låg på damallsvensk plats i elitettan. Elitlaget tappade lite på senhösten, men klubbens F19-tjejer tog sig till SM-final, och framtiden kunde ha varit ljus.
Det var den inte. Man skar i den ekonomiska satsningen till 2017, och tappade i princip hela seniortruppen. F19-laget tog plats i elitettan – och åkte ner i division 1.
Efter degraderingen aviserade klubben att den ville tillbaka till elitettan. Den målsättningen fanns fortfarande för 1,5 månader sedan. Då såg jag dock att man annonserade efter provspelare till A-truppen, vilket aldrig är lovande. För det tyder på att man inte har kännedom om vilken talang som finns i närområdet. I länkat inlägg stod det:
”Vi kommer spela i division 1 nästa år men klubben har bestämt sig för att studsa tillbaka till elitettan där man hör hemma och har befunnit sig längst av alla klubbar.”
Men spelarflykten ser ut att ha fortsatt. I truppen på hemsidan finns bara två spelare. I går meddelades konkurrentklubbarna i division 1 mellersta Götaland om Hovås Billdals urdragning. Klubben har som synes redan strukits ur serien, och ersatts av Mariestads Bois.
Den här typen av ras är tyvärr lite för vanliga, och utgör ett problem för damfotbollen. För att bygga intresse över tid behöver satsningar hålla länge. Och länge är inte sju–tio år, utan mycket längre än så. Det krävs uthållighet under en väldigt lång tid för att skapa ett äkta engagemang för en klubb eller ett lag, ett engagemang som gör att folk är beredda att kämpa för laget även i motgång.
Det här är ännu en tråkig damfotbollsnyhet från Västsverige. Som tur är för regionen verkar ju Kopparbergs Göteborg FC öka sin satsning i år. I övrigt är det mest mörker. GP har i dag en pluslåst artikel om KGFC och deras satsning. Där förklarar ordförande Peter Bronsman att målet om Europaspel inte påverkats av fjolårets svaga säsong:
”Tvärtom. Vi vill dit i år. Föreningens målsättning är att spela Champions League.”
Han säger även att det kan bli ett–två nyförvärv till, allt beroende på vad tränarna vill. Jag tänker att det kan vara lite svårt för nye tränaren Marcus Lantz att bedöma sin trupp i nuläget. Han är ju ny inom damfotbollen. Men han får ju chansen till en hyfsat bra värdering i och med gruppspelet i Svenska cupen.
Lotta Schelin
Apropå GP har de i dag en långintervju med Lotta Schelin. Den är också pluslåst, men TT har gjort en kortversion.
Det är ju vansinnigt tråkigt och jobbigt att läsa om hennes kamp för att få en smärtfri tillvaro. Skönt dock att hon känner viss förbättring. Man hoppas ju förstås att hon kan komma tillbaka ut på planen och själv få styra när karriären skall ta slut. Men fotboll känns ändå rätt oviktigt när man läser saker som:
”Det har varit tufft att vara så dålig att man letar efter de bra dagarna. Och så ovissheten på det. Och att man inte kan göra någonting. Jag kunde inte ens gå ut och gå under flera månader. Det är ju ganska frustrerande när man är van vid att träna jämt och ta ut sig fullständigt.”
* Mörker var det även för Finland, som spelade VM-kvalmatch borta mot Israel i dag. Matchen slutade 0–0, ett resultat som försvårar vägen till VM för finskorna. Finskorna har ju fått tuff lottning, man möter två EM-kvartsfinalister i gruppen – Spanien och Österrike.
Det var Israels första poäng. Noterbart är att laget på fem matcher inte har gjort ett enda mål i kvalgruppen.
Eftersnacket till matchen handlade mest om ett justitiemord på Anna Westerlund. Hon fick rött kort efter en kvart för en situation hon inte var speciellt nära.
* I Nordamerikas U20-mästerskap är det gruppfinal i kväll 21.00 mellan USA och Mexiko (matchen sänds här). Gruppvinnaren får spela semifinal mot Haiti, som var chanslöst i sin gruppfinal mot Kanada.
Mexiko leder gruppen inför matchen och klarar sig på ett kryss. USA måste vinna för att slippa det duktiga kanadensiska laget i semi.
Det har ju spelats ett antal landskamper runt om i världen de senaste dagarna. Sveriges seger i Sydafrika avhandlades i förra inlägget.
Här kommer lite höjdpunkter från några andra matcher. Först till nattens match i San Diego, där USA krossade ett givmilt Danmark med 5–1.
Danskorna inledde bra och Nadia Nadim nickade in ett riktigt klassmål på hörna till 0–1. Men därefter stod danskorna för ganska många prestationer som var långt ifrån världsklass. Det handlade både slappa försvarsingripanden och om grova missar i uppspelen.
En spelare som riskerar att drömma mardrömmar om snabba amerikanskor är Linköpings Janni Arnth. Inte för att hon stod för något av de misstag som ledde till USA:s mål, utan för att hon helt enkelt inte hängde med. Flera av hemmamålen kom efter att Arnth blivit ifrånsprungen. Jobbigt.
I väntan på att US Soccer lägger upp ett längre sammandrag från matchen på youtube lägger jag upp målen via twitterlänkar:
Under rubriken grova missar i uppspelen placeras även Italiens ledningsmål mot Frankrike i lördagskvällens 1–1-match. En match Frankrike borde ha vunnit sett till antalet målchanser. Men italienskorna hade ett ribbskott på slutet, och kunde fått med sig segern.
Grova misstag var även avgörande när Spanien vann med 2–0 mot Nederländerna. Vid det spanska 1–0-målet är det domartrion som hamnar i fokus. Bollen ser ju knappast ut att vara över mållinjen. Visst är kameravinkeln usel, men Sari van Veenendaal måste stå väldigt långt in i målet för att hela bollen skall vara över linjen.
Vid 2–0 slår Merel van Dongen ett makalöst hål i luften, som öppnar för spanjorskorna.
Tisdag kväll 18.00 spelar Norge mot Island i La Manga. Den matchen sänds av det norska förbundet på deras hemsida.
I förra veckan vann norskorna med 3–0 mot Skottland efter två mål av Isabell Herlovsen och ett snyggt nickmål av Maria Thorisdottir:
Så till de nordamerikanska U20-mästerskapen där det nu är helt klart vilka fyra lag som spelar semifinal längre fram i veckan. Det blir som väntat Haiti, Kanada, USA och Mexiko.
Det intressanta blir vilka som ställs mot vilka. I kväll och i morgon kväll är det gruppfinaler, där först Kanada och Haiti gör upp om gruppsegern i grupp A. Sedan gör Mexiko och USA upp om vilka som skall möta Haiti i semifinal – vilket innebär en jättechans både till finalplats och en biljett till U20-VM i Frankrike.
För Kanada och Haiti kommer det att bli en riktigt tuff semifinal, hur de än spelar i kväll (avspark 21.00, matchen sänds på concacafs youtubekanal). Både USA och Mexiko är nämligen väldigt starka lag, på olika sätt. När jag i ett tidigare inlägg skrev att det troliga var att USA och Kanada möts i finalen tänkte jag inte helt klart. Mexiko är nämligen ett mycket bra lag.
Vid U20-VM 2016 dominerade mexikanskorna kvartsfinalen mot USA rätt rejält, men man tappade sin 1–0-ledning till 2–1-förlust på slutet. Och hittills i det pågående mästerskapet har Mexiko sett klart vassare ut än USA. Amerikanskorna var ytterst nära att tappa poäng mot Jamaica i natt. Man räddades av de båda barndomskompisarna Sophia Smith och Jaelin Howell, som båda varit med på läger med A-landslaget.
I slutminuterna och ställningen 1–1 kom Smith, som hade gjort 1–0 på en snyggt slagen frispark, runt till vänster och spelade snett bakåt till Howell – som avgjorde.
USA flyger nu även in Tierna Davidson, som startade i A-landslaget mot Danmark i natt.
Kanada har ännu fler A-landslagsmeriterade spelare. De har också turneringens stora spelare så här långt, i 16-åriga Jordyn Huitema. Hon har gjort fem mål och ett assist på tre matcher. Det är inga märkvärdiga mål, men Huitema utmärker sig mest genom att ha den unika förmågan att befinna sig på rätt plats i rätt ögonblick.
Det är ju inte så att Kanada har gjort 25 mål, utan man har gjort sju – och sex av dem har alltså Huitema en stor del i. I Kanadas lag finns ytterligare en mängd spelare som spelat i, eller varit på läger med A-landslaget. Jag tänker på målvakten Lysianne Proulx, mittbackarna Maya Antoine och Hannah Taylor, ytterbacken Ashley Cathro, kantspelaren Jayde Riviere, centrala mittfältarna Julia Grosso och Sarah Stratigakis samt forwarden Garbrille Carle.
Lägg till Jessie Fleming och Deanne Rose, och Kanada har elva spelare födda 1998 eller senare som fått känna på A-landslagsmiljön. Jämför man med Sverige har vi bara släppt fram en i aktuella åldrar, Loreta Kullashi. Jag gillar den kanadensiska modellen, där man ger unga spelare vittring.
Men det är förstås inte självklart att den modellen är bäst för alla. För vissa spelare kan det ju även innebära en tung press att prestera. Så ibland kan den svenska modellen vara minst lika bra.
Apropå Kanada kikade jag lite på deras senaste match, och jag gillade hur laget strävade efter att spela sig fram. Kanada har ju tidigare mest stått för ett fysiskt sparka och spring-spel. Men nu börjar man även få fram lirare. Kreativa Fleming är ju en sådan. Hon är ju dock inte med i det här laget. Där står 17-åriga Julia Grosso (född den 29 augusti 2000) för mycket av spelskickligheten.
Grosso och Fleming har förutsättningar att bli ett av världens bästa innermittfältspar framöver. Grosso är den spelartyp vi i Sverige skriker efter, alltså en ersättare till Caroline Seger som släpande innermittfältare. Grosso har skön känsla i vänsterfoten och ligger alltså bakom väldigt mycket positivt. Jag skulle inte förvånas om hon kommer att matchas in i Kanadas A-landslag redan till nästa års VM-slutspel.
Sverige vann med 3–0 borta mot Sydafrika efter att debutanten Loreta Kullashi gjort två av målen och Sydafrikas backlinje bjudit på ett.
Det var en träningsmatch i januari, och såg väldigt mycket ut som en träningsmatch i januari brukar göra. Hade det inte varit för Kullashis inhopp skulle Peter Gerhardsson inte haft mycket att glädjas åt.
Men under de 45 minuter Kullashi fick visade hon att hon verkligen vill vara med och konkurrera om en plats i startelvan även när det blir riktiga matcher. För det är inte lätt att göra avtryck efter paus i träningslandskamper. Då görs det ju nämligen byten var tionde minut, byten som förrycker spelet och försvårar för spelarna att hitta bra samarbeten.
Men avtryck var just vad 18-åringen från Eskilstuna United gjorde. Två mål och en situation där hon borde haft straff är ju helt enkelt ett lysande facit av en landslagsdebut. Marija Banusic lär få kämpa framöver om hon skall hålla startplatsen som tia.
I övrigt fick tyvärr Peter Gerhardsson samma svar som vi brukade få på Pia Sundhage:s tid. Alltså att det inte får något speciellt bra passningsspel när man väljer tre djupledsgående forwards. Det gjorde Sundhage gång på gång, och det funkade aldrig.
Nu gjorde Gerhardsson ett liknande test, med samma utgång. Stundtals, framför allt under den första halvleken, rullade Sverige boll riktigt snyggt i backlinjen och upp på centrala mittfältare. Stina Blackstenius var även oväntat duktig på att göra sig spelbar i uppspelsfas.
Men när bollen hamnade framför det svenska mittfältet blev det sällan något. Orsaken var huvudsakligen valet av forwards. Man saknade spelare med god speluppfattning som Fridolina Rolfö och Lina Hurtig (som klev av på uppvärmningen) rätt rejält. De är nämligen forwards som söker samarbeten med omgivningen. Både Blackstenius och Sofia Jakobsson är väldigt duktiga i djupled, men ingen av dem är speciellt bra på att kombinera med lagkompisar.
Även om 2–0-målet kom på ett fint samarbete mellan just Montpellierspelarna.
Och Olivia Schough var som hon brukar i landslaget. Bra intentioner, men inte tillräckligt bra genomförande. Det blir hela tiden bara nästan bra.
I den första halvleken skapade Sydafrika fler riktigt vassa chanser än Sverige, jag räknade till 3–2. Efter paus hade vårt landslag god kontroll i defensiven, och så fixade ju Kullashi målen.
Faktum är att bara en svensk lyckades bli tvåmålsskytt i landslaget i fjol, och det var Kosovare Asllani vid två tillfällen. Fjolårets skytteliga i landslaget såg för övrigt ut så här:
5 mål: Asllani.
3 mål: Lotta Schelin.
2 mål: Blackstenius, Hurtig, Nilla Fischer och Caroline Seger,
Med en timme till avspark (TV12, 13.00) har Peter Gerhardsson presenterat sin första startelva för året. Den ser ut så här:
Hilda Carlén – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lina Hurtig – Olivia Schough, Stina Blackstenius, Sofia Jakobsson.
I verkligheten kommer det ju sannolikt bli mer 4–2–3–1 i anfall och 4–4–1–1 i försvar. Gissar att det blir Hurtig som får tia-rollen.
Sveriges startelva i EM-kvartsfinalen.
Om man jämför dagens elva med den på bilden, som var Pia Sundhage:s sista, så är ju halva laget av olika skäl utbytt. Och det tycker jag är väldigt bra. Det är ju första matchen för året, och ett bra läge att testa lite nytt.
I morgon, söndag klockan 13.00 startar det svenska damfotbollsåret på riktigt. Då ställs vårt landslag mot Sydafrika i en match som sänds av TV12.
Landslaget har ju varit samlat under hela veckan. Dock har man inte fått många rapporter från Sydafrika. Det är knappast något stort svenskt mediafölje där och bevakar laget. Och förbundet har ju inte heller direkt fyllt sin hemsida med rapporter.
Även om den inofficiella matchen i torsdags spelades bakom stängda dörrar borde man väl åtminstone kunna lägga upp klipp med målen. Det brukar USA göra när deras damer spelar inofficiella matcher.
Den svenska startelvan släppts inte förrän 11.45 på matchdagen, och det känns knappast aktuellt att spekulera i vilka spelare Peter Gerhardsson tänker ställa upp med. En intressant sak blir att se om han kör vidare med 4–4–1–1 eller om det blir 3–5–2, som han ställde upp mot Frankrike.
Apropå Sverige och landslag har det meddelats i veckan att vi nu får ett damlandslag i futsal. Kul.
Sportsligt sett här det här en väldigt tråkig vecka i Europa. Det är ju landslagsuppehåll i alla större ligor, och de landskamper som spelas är ju huvudsakligen testmatcher.
I en sådan vann Spanien tidigare i dag mot Europamästarinnorna från Nederländerna med 2–0. Och i går vann Norge med 3–0 mot Skottland.
Den här typen av träningsmatcher får dock sällan någon större nerv. Den nerv som funnits i veckan har gjort det på andra sidan Atlanten. Där pågår intressanta U20-mästerskap både i Nord- och Sydamerika.
Mer om de mästerskapen strax, men först till NWSL, där det varit massor av dramatik i veckan. Dels var det College draft i torsdags, där Washington Spirit hade första valet, och det föll på den amerikanska landslagsspelaren Andi Sullivan.
Andi Sullivan becomes Stanford's first #1 pick in the NWSL draft!
Som 13:e val valde Sky Blue målvakten Casey Murphy. Det var antagligen inget klubbval Murphy själv var så nöjd med. Hon skrev nämligen på för Montpellier redan dagen efter draften.
Intressant är att det inte bara är nordamerikanska spelare som draftas. Bland annat valde Seattle Reign den spanska EM-spelaren Celia Jimenez Delgado.
Celia Jimenez
Det om draften. De värvningar som dragit de stora rubrikerna kom redan innan draften. Som uppvärmning värvades Diana Matheson från Seattle till nya Utah Royals.
Welcome to the fam, @dmatheson8!#URFC acquire Diana Matheson in trade
Och sedan presenterades en flyttkarusell där tre klubbar och tre världstjärnor var inblandade. Christen Press lämnade Chicago Red Stars och gick till Houston Dash. I stället fick Chicago duon Sam Kerr och Nikki Stanton från Sky Blue. Och New Jerseyklubben Sky Blue hämtade samtidigt in trion Carli Lloyd, Janine Beckie och Jen Hoy.
Press, Kerr och Lloyd i samma affär alltså. Nog händer det saker i NWSL även under lågsäsong…
Det händer även otroliga saker i det Nord- och Mellanamerikanska U20-mästerskapet. Det påbörjades i torsdags, och alla matcherna sänds på Concacafs youtubesida (med start 21.00 och 23.30). Där är Concacaf betydligt bättre än Uefa, för man brukar ju inte kunna få se alla matcher från U19-EM.
Hursomhelst råkade jag titta några minuter på torsdagens match mellan Haiti och värdnationen Trinidad&Tobago. Min första reaktion var att det inte såg ut att finnas en enda fotbollsspelare på planen.
Sedan hamnade bollen hos Nerilia Mondesir. Haitis stortalang fyllde nyligen 19 år. Om jag kollat rätt hade Haiti inte vunnit en enda match i ett Concacaf U20-slutspel innan hon gjorde entré. I förra slutspelet vann man en match, då gjorde Mondesir två av målen.
I torsdags vände man 0–2 till 3–2-seger efter att Mondesir gjort alla tre målen.
Och alldeles nyss vann Haiti igen. Det blev 3–2 mot Costa Rica, ett resultat som lär ta Haiti till en högst sensationell semifinal. Kul att nya länder flyttar fram sina positioner.
I övrigt har Kanada och USA vunnit sina inledningsmatcher. Båda länderna saknar sina toppnamn i aktuell åldersgrupp. Kanada saknar Jessie Fleming och Deanne Rose medan USA saknar Mallory Pugh. Däremot flyger USA ner Tierna Davidson efter att A-landslaget spelat mot Danmark.
Det finns trots det flera A-landslagsmeriterade spelare i båda trupperna. Hos Kanada gjorde supertalangen Jordyn Huitema (7 A-landskamper) två mål och ett assist i öppningssegern med 3–1 mot Costa Rica. Och Gabrielle Carle (9 A-landskamper) gjorde det tredje målet.
Jag såg en kort stund av USA:s 2–0-seger mot Nicaragua, och jag kan knappast säga att jag blev imponerad. USA:s lag såg fysiskt ut, men nivån på speluppfattningen var låg. Amerikanskorna fastnade exempelvis i princip varje gång i nicaraguas offsidefällor.
Det lär väl till slut bli USA och Kanada som tar sig till U20-VM – om inte Mexiko kan skrälla. För Haiti lär knappast klara av att skaka någon av de stora nationerna. Haiti lär vara nöjt med att ha vunnit två matcher.
I Sydamerikas U20-mästerskap är tre av de lagen i finalgruppspelet klara. Det är Brasilien, Paraguay och Colombia. Det fjärde laget blir sannolikt ett av Venezuela och Chile, även om både Uruguay och Bolivia också har chansen.
De senaste åren har Venezuela varit uppe både jämsides och förbi Brasilien i de Sydamerikanska ungdomsmästerskapen. Men i det pågående har Brasilien hittills varit klart starkast. Kanske att de håller på att få lite ordning på talangutvecklingen igen?
Under lägret spelar de alltså en inofficiell träningsmatch på torsdag och så riktig landskamp på söndag 14.00.
Blickar vi tillbaka mot den helg som gått var det en rätt trött damfotbollshelg. Höjdpunkterna var semifinalerna i engelska WSL cup samt återstarten i franska D1 Feminine.
Vi fick en svensk målskytt i Frankrike. Det var Linda Sembrant som tidigt nickade in 1–0-målet i Montpelliers 3–2-seger mot Olympique Marseille. Noterbart var att lagets bästa målskytt hittills i ligan, Stina Blackstenius, var bänkad och byttes in först med 21 minuter kvar. Det var tredje gången i ligan som Blackstenius började på bänken.
I övrigt i Frankrike så håller Ada Stolsmo Hegerberg sitt fantastiska målsnitt på fler än två mål per tävlingsmatch sedan fjolårets EM-slutspel. Norskan gjorde ett äkta hattrick, alltså tre mål i rad i samma halvlek, när Lyon vann med 4–0 borta mot Paris FC – det lag som tidigare hette Juvisy.
Hegerberg är nu uppe i 21 ligamål på 13 omgångar. Hon har därmed nio omgångar kvar att ta peta bort sig själv från topp fem när det gäller flest gjorda mål på en säsong i D1 Feminine. Den ser ut så här i nuläget:
Hegerberg är för övrigt inne på sin fjärde säsong i den franska ligan, och är uppe på 97 mål efter 77 matcher. Lyons bästa målskytt genom tiderna är Lotta Schelin. Hon behövde drygt sex säsonger för att komma upp i 100 ligamål. Totalt gjorde Schelin 143 mål på 138 ligamatcher. Det rekordet ser ut att vara i fara.
Apropå Frankrike uppges PSG:s Shirley Cruz vara nästa toppspelare att sticka till Kina för att tjäna pengar.
Så till England där det blir Manchester City och Arsenal som spelar finalen i WSL cup. I semifinalerna vann City med 1–0 borta mot Chelsea (mål av Nadia Nadim) och Arsenal med 3–2 borta mot Reading.
Till Australien där det är sex lag som slåss om de fyra slutspelsplatserna i W-league nu när lagen har två eller tre omgångar kvar att spela.
Brisbane Roar leder serien och känns i praktiken slutspelsklart. Det gör även Sydney FC efter deras bortaseger mot Perth Glory i helgen. Just Glory ligger på sjätte plats, och klart sämst till av de sex lag med slutspelschans. Troligen gör Newcastle Jets, Melbourne City och Canberra United upp om de två sista semifinalplatserna.
I helgen drog Sydamerikas U20-mästerskap i gång i Ecuador. Det är en turnering där Venezuela och Brasilien är favoriter att ta de två platserna till årets U20-VM. Paraguay ses som första utmanare. De tre favoritlagen har inlett med varsin seger.
Just Venezuela och Brasilien möts i natt svensk tid i gruppspelet. Fokus hamnar förstås på turneringens storstjärna, Venezuelas Deyna Castellanos. Ni vet hon som officiellt röstades fram som en av världens tre bästa spelare under 2017 – trots att hon inte presterat på internationell seniornivå ännu.
På ungdomsnivå presterar dock Castellanos. Det var just hon som gjorde Venezuelas segermål i öppningsmatchen mot Uruguay.
Som avslutning på inlägget tänkte jag ta upp tränarfrågan. På sociala medier har den internationella damfotbollsdiskussionen de senaste dagarna delvis handlat om att orutinerade tränare släpps fram på toppjobb inom damfotbollen.
Orsaken är att omeriterade Phil Neville uppges vara klar som ny engelsk förbundskapten.
I’m told Phil Neville has been offered and accepted the @England Women’s team manager’s job. @FA announcement imminent. Can the inexperienced @fizzer18 take England ‘to the next level?’ Hope so; but doubt it
Neville är inte den första ”nybörjaren” som får ett toppjobb direkt inom damfotbollen. Som exempel har även nämnts den tyska förbundskaptenen Steffi Jones samt förre franske förbundskaptenen Oliver Echaouafni. Ingen av de tre har haft fem års tränarerfarenhet innan de blivit ansvariga för ett av världens bästa landslag.
I Sverige har det ju varit lite debatt kring kvinnliga tränare sedan Linköping inte hittade den assisterande tränare man eftersökte. Och det är ju inte så konstigt, det finns ju inte så många tränarutbildade kvinnor.
När jag kollade den lista över de tränare i Sverige som har den högsta tränarutbildningen, Pro – fanns bara fyra kvinnor. Nu verkar i och för sig inte listan vara uppdaterad de senaste tre–fyra åren, men det har knappast tillkommit så speciellt många.
Noterbart här är att Svenska Fotbollförbundet kräver att de ansvariga tränarna i herrarnas allsvenska och superetta skall ha just Pro-utbildning. Men att de själva anställer förbundskaptener på flicklandslag som inte har aktuell utbildning. Det känns ju väldigt konstigt. Om de tar in förbundskaptener som inte har högsta utbildningen borde ju förbundet snabbast möjligt se till att aktuella personer får Pro-utbildningen.
Inte heller Lilie Persson, som ju är utbildningsansvarig på tjejsidan, verkar ha högsta utbildningen. Hur ser det ut?
Positivt här är att Uefa har gått in och betalat tränarutbildning (dock inte Pro) för ett antal före detta elitspelare på damsidan, bland annat Malin Levenstad. Henne hör ni förresten prata balanserat om kvinnliga tränare i veckans avsnitt av Fotbollsarena Radiosporten.
Att Uefa går in och betalar känns för övrigt som ett bra steg. Att underlätta för kvinnor att få de dyra utbildningarna är ett väldigt bra steg mot större jämställdhet inom fotbollen.
