Nog verkar Jitex ha gått på en riktig nit?

Jag undrade ju redan förra veckan varför inte Francisca Ordega dykt upp i Jitex ännu.
Ni minns väl hur den nigerianska F20-VM-stjärnan presenterades som nyförvärv av klubben den 3 september. Jag skrev om det här.

Men när Ordega inte heller har nämnts under den här veckan valde jag att googla hennes namn och Jitex.
Då hittade jag den här artikeln. Den är daterad tre dagar efter att Jitex gick ut med att man hade kontrakterat Ordega för resten av säsongen. Och där dementerar Ordega att hon skulle ha skrivit på för Jitex.

Hon säger:

”Jag har blivit översvämmad med samtal och mejl från vänner, klubbkompisar och släktingar hemma i Nigeria som gratulerat mig till något jag inte vet något om. Det är oroande eftersom jag varken nu eller tidigare haft kontakt, skriftligt eller muntligt, med den så kallade klubben.”

Jag ser att uttalandet är citerat i flera nigerianska medier. Men inte i några svenska.

Nog verkar det som att Jitex har gått på en riktig nit här?

Men eftersom det här är damfotboll, och mediabevakningen kring Jitex i det närmaste är obefintlig, så har klubbledningen sluppit frågor och rubriker kring misslyckandet. För det nyförvärv de presenterade i september lär knappast har varit den Francisca Ordega som de trodde de värvade…

Apropå Jitex så skapade de riktigt många heta målchanser i gårdagens derby mot Göteborg FC. Det kan man se på det här klippet med höjdpunkter från matchen. Utöver målen från Yael Averbuch (2), Anita Asante och Kristine Lindblom noteras även ett par riktigt läckra räddningar från Minna Meriluoto och Kristin Hammarström.

Tillagt i efterhand: Jag hittade själv svaret på frågan i rubriken. Det är JA – Jitex har gått på en nit. Läs mer här.

Så överlägsna att det nästan börjar bli tråkigt

Göteborg vann derbyt, och Malmö behåller sin plats i förarsätet i guldracet – det blev facit av dagens båda damallsvenska matcher.

Först tycker jag att det är kul att se en fyrsiffrig publiksiffra (1153) från Valhalla i Göteborg. Det var andra gången i år – men första för Jitex. Visst var det fri entré, men gäller ju att få folk till matcherna – och då är alla knep tillåtna.

Yael Averbuch gjorde två mål – det första redan efter 47 sekunder – och blev derbyts drottning.

I Malmö gjorde Katrin Schmidt, Sara Björk Gunnarsdottir och Anja Mittag gjorde målen när LdB FC Malmö återtog serieledningen via 3–1 mot Piteå. Därmed fortsätter tvekampen om Kronprinsessan Victorias pokal.

Faktum är ju att Malmö och Tyresö har blivit så överlägsna att toppstriden i det närmaste känns som en tråkig transportsträcka till den 3 november – och en tänkbar guldfinal.
Den 20 maj – i den sjunde omgången – förlorade de båda topplagen samtidigt. Sedan dess har de gemensamt spelat 22 matcher. Facit är 21 segrar och ett kryss.

Trots att Tyresö har imponerat mest på sistone så är det Malmö som har elva raka segrar. De kommande två omgångarna har topplagen dock varsin svår bortamatch. Malmö skall till Valhalla och möta Göteborg på söndag. Och veckan efter skall Tyresö till Kristianstad. Då kanske det kan bli någon form av förändring i toppstriden.

* Därmed har det blivit dags för en internationell genomgång. Den börjar i England, där Arsenal som väntat försvarade sitt guld i WSL.

Ligasegern var klar redan innan avspark i hemmamötet med Doncaster Rovers Belles. Tvåan Birmingham City tappade nämligen poäng via 2–2 borta mot Bristol Academy i förmiddags. Därmed var Arsenals guld säkrat. Nu vann Londonlaget ändå med 3–2 efter segermål från inhopparen Kelly Smith, vilket gör att man är en match ifrån att gå igenom ligan obesegrade.

* I Frankrike debuterade Kosovare Asllani för PSG. Hon spelade från start, och enligt PSG:s hemsida hade hon bland annat en hörna som räddades på mållinjen. Men när svenskan byttes ut i minut 82 låg hennes lag under mot starka Montpellier. På en minuts övertid kvitterade dock lagkapten Sabrina Delannoy på en straff. 1–1 i Kosses debut alltså.

I övrigt i Feminine Division 1 noterades en skräll då Juvisy tappade poäng hemma mot tidigare poänglösa Rodez. 0–0 slutade den matchen. Det kan vara en kostsam poängförlust för Juvisy när ligan räknas ihop till våren. För man har inte råd att lägga bort många poäng om man skall vara med och slåss om de båda Champions Leagueplatserna.

Guldet lär ju som vanligt gå till Lyon. Lotta Schelin:s lag har inlett säsongen lysande. I dag blev det 7–0 hemma mot Toulouse efter tre mål av fjolårets skyttedrottning Eugenie Le Sommer, och två av Camille Abily. Schelin stod för övrigt även i dag över spel till följd av den skada hon ådrog sig häromveckan.
Dagens resultat innebär att Lyon på fyra tävlingsmatcher i september har resultatraden 8–0, 8–0, 7–0 och 7–0. Det är ingen tvekan om att de tänker försvara platsen som världens bästa klubblag…

* Apropå svenska spelare och skador så haltade Antonia Göransson av planen redan efter sju minuter när Turbine Potsdam föll med 2–1 i prestigemötet med FFC Frankfurt inför 4120 åskådare. Jag såg större delen av den första halvleken, men råkade missa när Göransson skadade sig – men det såg inte så allvarligt ut. Hon spelade nämligen några minuter haltandes.

Potsdam hade verkligen en olycksdag. För i slutminuterna, vid ställningen 1–1 (mål av Kerstin Garefrekes och Yuki Ogimi) och tre byten genomförda, så nickade lagkamraterna Alex Singer och Stefanie Mirlach ihop så illa att båda tvingades föras till sjukhus. Ex-dalsjöforsare Singer var tydligen medvetslös en stund.

Under de tolv minuter som den svaga domaren Riem Hussein lade till kunde Lira Bajramaj avgöra för Frankfurt.
Hemmapubliken buade, eftersom deras lag tvingades spela två spelare kort. Fast just på den punkten gjorde ju domare Hussein rätt. Hon hade däremot en hel hög andra domslut som jag uppfattade som direkt usla…

Sara Thunebro satt kvar på bänken under hela matchen. Svenskan har fortfarande inte fått spela något alls sedan Frankfurt bytte tränare. Det känns lätt oroande. Höjdpunkter från matchen ser du här.

I övrigt i Frauen-Bundesliga så skrällde nykomlingen Sindelfingen rejält när man vann med 3–2 hemma mot Freiburg. I en högst haltande tabell är Wolfsburg enda lag utan poängförlust. De grönvita vann i dag med 3–0 borta mot Jena efter två mål av Conny Pohlers och ett av Zsanett Jakabfi.

* Slutligen till Japan, där Inac Kobe Leonessa fortsätter att gå som tåget i Nadeshiko League. Man har tio segrar och ett kryss efter elva spelade omgångar. I dag kom årets största seger, då Elfen Sayama besegrades med hela 9–1 på bortaplan. Megumi Takase gjorde tre av målen och Shinobu Ohno två.

Takase leder nu skytteligan på 14 mål, ett fler än tvåan Asano Nagasato, som gjorde två för sitt NTV Beleza i lagets 4–1 seger borta mot JEF United. Beleza ligger också tvåa i tabellen – fem poäng efter Inac Leonessa.

Jag har skrivit om Japans fina återväxt flera gånger tidigare. Och det är dags igen. Japans lag i F17-VM var redan klart för kvartsfinal inför dagens gruppspelsmatch mot Mexiko. Motståndarna däremot skulle nå kvartsfinal vid seger.
Trots att japanskorna satte in fem nya spelare jämfört med tidigare i VM så vann man med 9–0. Snacka om att Japan har en uppsjö av unga talanger. Målkalaset går för övrigt att se här.

Japan tog alltså OS-silver för seniorer, VM-brons i F20 och de borde ha ett jätteläge att ta guld i F17-VM. Och det som imponerar mest är vilken fantastiskt fin fotboll alla lagen spelar. Det är verkligen ett genomtänkt, tekniskt spel. Ett spel som gör att man blir på gott humör.

Annars noteras från F17-VM att USA försvann redan i gruppspelet. Däremot är båda EM-finalisterna Frankrike och Tyskland vidare till kvartsfinal.

Jitex mosar Kopparbergs

Det här blir ett kort inlägg. Men det är ju Göteborgsderby i dag. Och jag kände att jag bara var tvungen att lägga upp en länk till Jitex egen införvideo.

Den visar hur man mosar Kopparbergs. Och ja, jag tycker att den är lite kul. Dessutom har garanterat Jitexspelarna haft kul när de satt ihop videon. Kanske så kul att energin räcker för att åter snuva storasyster GFC på poäng?

Göteborg kör ju alltid Studio KGFC inför sina matcher. Förutom snack med Christen Press och Johanna Almgren innehåller det här avsnittet höjdpunkterna från lagets bortamatch mot Spartak Subotica i Champions League.

Hur tänkte Blomqvist?

Det har blivit dags att ifrågasätta det taktiska kunnandet i damallsvenskan igen. För hur tänkte Umeås tränare Joakim Blomqvist när han åkte till Tyresövallen och ställde upp sitt lag 3-4-3 med hög press? Tänkte han alls?

Blomqvist sa till sin klubbs hemsida inför matchen att:

”Vi är väl förberedda och vet vilken uppgift som väntar”

Det verkade inte så. För den självmordstaktik han använde sig av var så naiv att jag undrade om det var sant.

Det värsta är att Umeå uppträdde lika uselt naivt i våras, i hemmamötet med Tyresö. Lagets taktik då skrev jag om här.

Att nu, med vårens överkörning i bakhuvudet, åka till Stockholmsområdet och ställa upp med en trebackslinje var – modigt, för att använda ett positivt ord.

För visst, det kunde möjligen ha sett ut som en bra idé på pappret att försöka pressa stjärnlaget högt.
Fast jag hade aldrig valt den taktiken. Speciellt inte om jag hade använt en trebackslinje. För misslyckas man bara lite i sin press är man vansinnigt sårbar med en högt stående backlinje, framför allt mot ett gäng med så många snabba spelare som Tyresö.

Det höll inte heller. Efter 60 minuter var det 6–0. Och att det stannade där, och inte blev ännu större siffror berodde mest på att Tyresös spelare slog av på takten, och slutade att anfalla. Se målen här.

Nej, Umeås taktik i eftermiddags tar sig in på topplistan över årets kalkoner i damallsvenskan. Och då skall man veta att konkurrensen är hård. För Linköping gjorde ett par sanslösa, taktiska snedsteg i början av serien.

Jag har vid ett par tidigare tillfällen ifrågasatt den taktiska kompetensen i damallsvenskan. Det är läge att ta upp frågan igen.

Alla har säkert träffat på tränare, vars filosofi lyder ungefär så här:

”Vi tar ingen hänsyn till motståndarna. Vi spelar en offensiv, passningsorienterad fotboll. Vi startar vårt försvarsspel högt, och vi går alltid ut för att spela vårt eget spel.”

Den typen av tränare kan leda sina lag till segrar i enstaka matcher. Men de vinner aldrig några titlar. För har man inte ett spelarmaterial á la Barcelonas herrar så funkar det inte att resonera så.

I den moderna fotbollen måste man anpassa sig efter motståndet. Ibland måste man falla hem och köra med ett lågt och cyniskt försvarsspel. Ibland måste man göra det i hela matcher. Ibland i kortare perioder.

På den här punkten ligger internationell herrfotboll enormt långt före damernas.

Efter Tyresö–Umeå kikade jag en stund på Manchester United–Tottenham i herrarnas Premier League. Under den första halvleken dominerade Tottenham. Då backade Manchester United hem så långt att de ofta hade hela sitt lag inom 35 meter från egen målvakt. Alltså 15 meter in på egen planhalva. På sin hemmaplan spelade storlaget Manchester United så defensivt för att freda sig mot en stark motståndare.

Efter paus ändrades matchbilden. Då var det Tottenham som krympte ytor på egen planhalva, och hade alla spelare samlade centralt utanför eget straffområde.
Så tajt och tillbakadraget spelar de allra flesta som möter Barcelona i den spanska herrligan.

Att hålla ihop laget är en av nycklarna till framgång i modern fotboll.

Umeå mötte damallsvenskans Barcelona i dag. Umeå klev fram och gav individuellt överlägsna motståndare yta och tid…

Jaja. Innan jag lämnar den här matchen så hann man bli nervös när Linda Sembrant tvingades kliva av till följd av smärta i ena knät. Det verkade dock inte vara allvarligt. Skönt, då korsbandsskadorna duggat tätt i veckan. Först Hedvig Lindahl, sedan Lisa Ek, som drabbades för tredje gången. Stackare.

* Vi lämnar Tyresö och Umeå och går till bottenstriden. Där tog Djurgården sin absolut sista chans genom att slå Kif Örebro med 3–1. Samtidigt som AIK föll till jumboplatsen genom förlust med 3–0 i Kristianstad.

Därmed har Djurgården nu fyra poäng upp till Örebro på säker mark. AIK har sex poäng upp. Så här ser återstående spelschema ut för lagen:

Kif Örebro: Vittsjö (b), Piteå (h), Göteborg (b), AIK (h).
Djurgården: Tyresö (h), Vittsjö (h), Kristianstad (b), Piteå (h).
AIK: Jitex (h), Malmö (b), Linköping (h), Örebro (b).

Trots dagens förlust har Örebro lättast schema, och klarar kontraktet. Djurgården måste sannolikt ta nio poäng på de fyra matcherna för att hänga kvar. Det gör de inte.

* Så ett kort svep över Europa. De flesta toppmatcherna i helgen spelas i morgon. Men i Norge var det full omgång i dag. Och där vände Arna-Björnar 0–1 till seger med 2–1 mot serieledande Lilleström. Därmed är det nu fyra lag inom två poäng i toppen av Toppserien. För både Stabaek och Röa tog också segrar.

Med fem omgångar kvar känns det som att det ändå är stor fördel Lilleström, som har klart lättas program på slutet. Röa har tuffast schema, men man har å andra sidan saken helt i sina egna händer då man har kvar att möta alla de tre guldkonkurrenterna.

* I Italien tappade Bardolino Verona oväntat två poäng hemma mot Chiasiellis. Matchen slutade 1–1. Men det kunde ha blivit förlust för svensklaget. För Cristiana Girelli:s kvittering kom först i minut 82. Bardolino har nu två poäng efter två omgångar. Kanske inte den start vicemästarna hade hoppats på.
Både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson spelade hela dagens match.

Bilder av Jitex och Kif Örebro

Vi står inför en helg späckad med ligafotboll. I England kommer Arsenal säkra ligatiteln. Vi har toppmatcher i Norge (Arna-Björnar–Lilleström), Frankrike (Montpellier–PSG) och framför allt i Tyskland (Turbine Potsdam–FFC Frankfurt).

På hemmaplan bör både Tyresö (möter Umeå i morgon) och Malmö (Piteå på söndag) ta tre poäng. Mest intressant på förhand är bottenmötet Djurgården–Kif Örebro i morgon. För i morgon kan bottenstriden definitivt avgöras.

Men det om helgens begivenheter. Nu är det dags för ett nytt bildspel från damallsvenskan. Den här gången från matchen Jitex-Kif Örebro 0–1, den 24 juni. Jag har tidigare lagt upp ett par bilder från den matchen i det här inlägget.

Nu kommer här betydligt många fler:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Precis som i ett par av de andra bildspel jag lagt upp från våren noterar man nu att några spelare har bytt klubbar. Några andra är långtidsskadade. Men jag tycker ändå att det kan vara kul att se tillbaka lite ibland. Så håll till godo.

Ny miljonförlust – då tvingas Umeå IK sänka lönerna

Umeå IK kommer troligen att göra en ekonomisk förlust i miljonklassen det här året. Det innebär att klubben kommer att tvingas minska sin satsning till nästa år. Ett inslag blir sänkta löner.

Västerbottens-Kuriren har i dag ett genomarbetat paket med artiklar om ekonomin i de damallsvenska klubbarna. Där jämför UIK:s ordförande Erik Orring sin klubb med innebandyklubben Dalen:

”Vi har i stort sett samma publiksiffror som Dalen men flera miljoner mer i lönekostnad. Det håller inte. Fotbollslönerna kostar för mycket.”

Det var Umeå som började betala rejäla löner till sina spelare. Nu blir de först med att sänka lönerna.

Och faktum är ju att i princip ingen damallsvensk fotbollsklubbsklubb går ihop ekonomiskt. Det är kris överallt.

I V-K konstateras att lönekostnaderna i serien har ökat från 930 000 kronor till nästan 24 miljoner på drygt tio år.

Umeå var konkursmässigt för ett par år sedan. Då hade de en omsättning på tolv miljoner kronor. Trots att man numera omsätter 6 miljoner kronor – samma nivå som man hade för tio år sedan – är klubben alltså illa ute ekonomiskt sett.
I fjol räddades man av försäljningen av Sofia Jakobsson till Rossiyanka. I år ser det inte ut att finnas någon liknande räddningsplanka.

Klubbarnas ekonomiska kris är högst oroväckande för svensk damfotbolls framtid. För när ligorna i övriga Europa börjar ta större utrymme är det livsviktigt för vårt landslag att damallsvenskan kan stå emot, och behålla alla internationella storspelare.
Annars är det ofrånkomligt att Sverige snart kommer att vara utanför topp tio på världsrankingen. Vår framgång är i väldigt stor utsträckning kopplad till att våra spelare har en stark damallsvenska att utvecklas i.

Svenskmål, straffräddning och eventuellt ett nytt korsband

Mål av Sofia Jakobsson, minst ett mål av Antonia Göransson och straffräddning av Stephanie Öhrström – men bänken för Lotta Schelin, Linnea Liljegärd och Sara Thunebro. Det var en snabbgenomgång av svenskfacit i Europa.
Men innan vi går in på en liten internationell genomgång så en snabb genomgång av damallsvenskan.

Först till Kristianstad, där KDFF har haft ett par tunga dagar. Kosovare Asllani stack till Paris, Susanne Moberg föll ihop – och Hedvig Lindahl vred knät.
Matchläkaren på Valhalla befarade efter matchen att Lindahl drog av korsbandet. Något definitivt besked om skadans allvar har jag inte sett ännu.

Men jag tycker redan att det har varit få många korsbandsskador på svenska toppspelare i år. Så vi får verkligen hoppas att det inte är någon fara med Lindahls knä. Det är ju sex till åtta månaders rehabilitering på korsband, så är det sönder skulle det ju innebära att hon riskerar att missa EM. Tråkigt.

Till Kristianstads granne, Vittsjö. De har haft det lite tyngre i höst än under den succéartade våren. Men i går visade man hög klass och kom tillbaka från 0–2 till 2–2 mot serieledande Malmö.
Men sedan visade seriens bästa spelare ännu högre klass. Anja Mittag avgjorde nämligen bara någon minut efter Vittsjös kvittering. Därmed sätter Malmö press på Tyresö inför morgondagens tv-match.

I botten gick näst sista tåget för Djurgården. Man föll med 2–0 borta mot Umeå, samtidigt som Jitex tog tre poäng i Piteå. Mimmi Löfwenius blev matchhjälte i sin debut från start för Mölndalsklubben. Därmed har Jitex nu nio poäng ner till strecket, vilket innebär att man troligen redan är på fast mark.
Djurgården däremot har sju poäng upp till tian Kif Örebro. På lördag möts just de lagen på Stadion. Seger där är Djurgårdens absolut sista chans att kunna hänga kvar. Men i praktiken har väl tåget redan gått.

Apropå Jitex så noterade jag att inte nigerianskan Francisca Ordega funnits med i någon match hittills. Är det något strul där?

* Därmed är det dags att titta utomlands. Först vänder jag mig mot Tyskland, där Turbine Potsdam vann den intressanta bortamatchen mot Duisburg med klara 4–0. Antonia Göransson gjorde minst ett mål.
Hon bokfördes för solomålet till 4–0. Men nog går väl hennes inlägg vid 2–0 rakt in i mål? Bedöm själv här.
Officiellt har Yuki Ogimi bokförts för målet, men jag kan inte se att japanskan får någon touch på bollen. Å andra sidan undrar jag om det inte är touch på 1–0-målet, som är bokfört på frisparksskytten Patricia Hanebeck.

Den andra svenskan i Frauen-Bundesliga, Sara Thunebro, fick ingen speltid alls under nye tränaren i FFC Frankfurt. Ali Krieger var enda utländska spelare i startelvan när laget vann med 4–2 hemma mot Bayer Leverkusen.
Vi får hoppas att det var tillfälligt, och att Thunebro även fortsättningsvis får rejält med speltid.

* I Frankrike var inte Kosovare Asllani spelklar för PSG, som dock vann med 5–0 borta mot Saint Etienne.
Inte heller Lotta Schelin spelade i den här omgången. Utan Schelin på planen vann Lyon med klara 8–0 borta mot Yzeure. Där blev Camille Abily tremålsskytt.

* Sofia Jakobsson gjorde sin första match för säsongen i Rossiyanka. Hon gjorde dessutom sitt första ligamål, då hon satte 2–0-bollen i 3–0-segern mot nykomlingen Donchanka Azov.
Linnea Liljegärd fick däremot inte chansen att debutera i Rossiyanka, som har full poäng efter fyra omgångar.

* I Italien ledde Bardolino Verona med 2–0 borta mot Brescia. Det andra målet kom på retur efter ett skott från Maria Karlsson. Men trots att Stephanie Öhrström storspelade och bland annat räddade en straff så tappade Verona till slut till 2–2, och fick nöja sig med en poäng i premiären. Se straffräddningen, och andra höjdpunkter här.

* I England vann Arsenal med 4–1 hemma mot Liverpool efter två mål vardera av Katie Chapman och Ellen White. Därmed leder obesegrade Arsenal med sex poäng före Birmingham City med två omgångar kvar att spela. Det är alltså i praktiken klart vart guldet kommer att hamna.

* I Norge vände Lilleström 0–1 till 2–1 i seriefinalen mot Stabaek. Därmed har LSK nu guldgreppet. De leder nu med fyra poäng till Stabaek, och fem till Arna-Björnar och Röa.

* I veckan drar Womens Champions League i gång. Då är de flesta av de nämnda svensklagen i gång. Men mer om det senare.

* Slutligen är ju F17-VM i gång i Azerbajdzjan. Jag såg delar av Japans 5–0-seger mot Brasilien. Japan visade att man har en uppsjö av talanger, och att man kommer att vara med i världstoppen på seniornivå under många år.
Brasiliens spelare var statister när tekniska japanskor lekte fotboll. Bland många duktiga talanger fastnade jag för japanska lagkaptenen och affischnamnet Yui Narumiya. Det är en lirare vi lära få se mer av framöver.

Bilder av Jitex och Vittsjö

Jag kommer alltså att lägga upp ett antal bildspel den närmaste tiden. Jag lade upp ett från Göteborg–Linköping här. Nu är det dags för ett andra inlägg med damallsvenska bilder.

Det här är från matchen Jitex–Vittsjö 1–2, den 9 juni. Jag skrev om den här. I det inlägget finns även ett litet bildspel med fem bilder. Här är betydligt fler bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och här är bilderna en och en:

Inte kan väl Vittsjö stoppa Malmö?

Efter landslagsuppehåll återupptas ligaspelet på bred front i Europa i helgen. I damallsvenskan är det tveklöst söndagens Skånederby Vittsjö–Malmö som är omgångens mest intressanta match.

Fast Vittsjö känns lite svagare än i våras. Och senast bröts den två år långa sviten utan förlust på hemmaplan. Jag tror att det blir andra raka nederlaget nu. För Malmö är sylvasst framåt – och väldigt svårslaget. Man har nu nio raka segrar i ryggen.

Tv4sport väljer bort toppmötet för att sända AIK–Tyresö, som spelas på tisdag. Och visst, det är en match som gäller massor för båda lagen.

För som serietabellen ser ut så är det bara sju lag som har något kvar att spela för numera. Det är Malmö, Tyresö, Piteå, Jitex, Kif Örebro, AIK och Djurgården. Övriga kan börja planera för 2013. För visst ser det trevligare ut att komma trea än sjua – men egentligen innebär det inga större skillnader.

Sverige har ju bara två platser i Champions League, och de går till Malmö och Tyresö. Jag såg någon som trodde att tredjeplatsen kan ge Champions League-spel, då Malmö riskerar konkurs. Fast någon konkurs tror jag inte att det blir. Däremot kanske Malmö får bromsa sin satsning lite till nästa år.

Djurgården skall till Umeå på söndag. Det är förstås en bland många måstematcher för Stockholmslaget i höst. Fast jag ger dem bara typ två procents chans att hänga kvar. De är alldeles för uddlösa framåt. Det känns som att UIK kommer att vinna med två–tre måls marginal.

* Så till alla matcher utanför Sveriges gränser. I Italien är det ligapremiär för Serie A i morgon. Jag har ingen örnkoll på serien, men räknar med att Sassari Torres, Brescia och Bardolino Verona är de lag som kommer att slåss om guldet även i vinter.
Verona är svensklaget, då både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson finns kvar i truppen. De har toppmatch direkt, då de börjar med bortamatch mot Brescia.

* Helgens kanske allra viktigaste match spelas i Norge. Där är det seriefinal i toppserien mellan Lilleström och Stabaek i morgon. Oavgjort där och både Arna-Björnar och Röa är inbjudna i guldstriden på riktigt allvar. De möter nämligen de båda bottenlagen i den här omgången.
Såg förresten att Röas skyttedrottning Lene Mykjåland skadade sig i landslaget och är borta sex till åtta veckor. Det kan bli rejält kostsamt för Röa, som ju var extremt formstarkt innan det 1,5 månader långa ligauppehållet. Inklusive cupmatcher står mästarlaget på tolv raka segrar.

* I Tyskland är det full omgång i Frauen-Bundesliga på söndag. Även om det redan har spelats två omgångar är det premiär för hälften av lagen nu. Det flyttades ju en mängd matcher på grund av F20-VM.

Den här omgångens toppmatch spelas i Duisburg, där det forna topplaget tar emot mästarinnorna Turbine Potsdam med Antonia Göransson i laget. Duisburg har ju tappat i princip alla sina stjärnor, och borde inte hänga med i toppen i år. Men enstaka toppmatcher kommer man säkert att göra. Och även Potsdam ser försvagat ut jämfört med i fjol. Så det kan bli en spännande match. Den direktsänds för övrigt 14.00 på DfB-tv. Här är en länk.

I övrigt skall det bli intressant att se om Sara Thunebro får förtroende att starta i Frankfurts lag med ny tränare. Sven Kahlert fick ju sparken efter förlusten mot Essen-Schönebeck senast.

* I Frankrike spelar Juvisy och Montpellier i morgon medan Lyon och PSG har bortamatcher på söndag. Det bör inte bli några favoritfall i den här omgången. När det gäller Kosovare Asllani bör hon inte kunna bli spelklar till söndagens match.

* I Ryssland kan det bli debut för Linnea Liljegärd i Rossiyanka på söndag. Serieledarna tar emot poänglösa jumbon Donchanka, i en match som borde innebära tre nya poäng.

Apropå Ryssland fick jag kommentarer på ryska på ett inlägg nyligen. Kul. Med kommentaren följde den här länken. Det verkar vara en rätt bra damfotbollssida på ryska. Med hjälp av Google Translate kan man kanske följa Liljegärd och Sofia Jakobsson i Rossiyanka via den.

* Slutligen drar F17-VM i gång i Azerbajdzjan i morgon förmiddag. Det mästerskapet känns inte alls lika intressant som det nyss avslutade F20-VM:et. För medan 20-åringarna kan vara storstjärnor inom något år har 17-åringarna minst två–tre år till stjärnstatus. Europas representanter är Tyskland, Frankrike och just Azerbajdzjan.

Bilder av Sverige–Holland

Jag hade med mig kameran till Gamla Ullevi i går, och här är resultatet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var rätt svårfotat för oss amatörer, med en ganska lågt stående, och stark sol. Men några ok rutor blev det trots allt.

 

Till slut fick Dennerby en Seger av världsklass

Så har man slagit sig ner i tv-fåtöljen efter en heldag i damfotbollens tecken. I förmiddags var jag med på en liten sittning med den svenska EM-organisationen. Det var intressant, och det finns all anledning att återkomma till den inom kort.

Men först lite synpunkter på dagens svenska landskamp – Thomas Dennerby:s avskedsmatch.

Thomas Dennerby

Thomas Dennerby intervjuas av Daniel Kristiansson och Hanna Marklund

Efteråt, när Dennerby mötte pressen, verkade han avslappnad och kanske även lite lätt rörd. Han sa att det absolut var rätt tid för honom att lämna posten som förbundskapten, och att han således inte ångrar sitt beslut på något sätt. Men att avskedet ändå var jobbigt. Han förklarade så här:

”Jag älskar människor. Jag älskar de som jobbar på hotellen, spelarna, ledarna – jag älskar er journalister.”

Han konstaterade också att han tog jobbet för att vinna titlar. Han hade tänkt sig bli den förste svenske förbundskapten sedan 1984 att leda landslaget till ett mästerskapsguld. Men att tre förluster på fyra kvartsfinaler i stora mästerskap är inte godkänt.

Skulle laget vinna guld på hemmaplan nästa år gav han följande löfte, eller skall vi se det som ett hot:

”Vinner de EM nästa år ska jag vara den första som springer in på planen…”

Till själva matchen. För svensk del var den länge väldigt avslagen. Före paus fick jag tre nya favoritspelare. Alla spelade i orange.

Lagkaptenen Daphne Koster kanske inte är blixtsnabb. Men hon spelar ett väldigt elegant mittbacksspel. Den defensiva mittfältaren Anouk Hoogendijk visade en underbar förmåga att spela sig ur alla situationer. Och släpande forwarden Lieke Martens briljerade med fin bollbehandling, och ett bra passningsspel.

Anouk Hoogendijk

Sverige?

Uselt. Spelarna verkade helt ointresserade av att ge Dennerby en fin avskedspresent. De verkade inte heller förstå att Pia Sundhage kommer att studera den här insatsen noga innan hon tar ut sin första trupp. För uppträdandet var stillastående och helt utan aggressivitet.

Jag har tidigare ifrågasatt Caroline Seger i landslaget. Det gjorde jag i halvtid i dag också. Jag satt nämligen och specialstuderade henne. Och under de första 45 minuterna gjorde hon nästan bara alibilöpningar. Hon lät Lisa Dahlkvist ta hand om precis allt skitjobb centralt på planen.

Caroline Seger

Efter paus kom en ny Caroline Seger ut på planen. Plötsligt var hon en världsspelare. Visst hände det att hon fuskade med hemjobbet även i andra halvlek. Men på det stora hela var hon planens gigant – rörlig, kreativ och hjärnan bakom de flesta svenska anfallen. Spelar hon på den nivån är hon spelaren att bygga laget kring.

Den viktigaste gåtan för Pia Sundhage att lösa är att få Seger att vara en världsspelare under 90 minuter plus tillägg, varje gång hon drar på sig landslagströjan. Knäcker Sundhage den nöten så kan vi faktiskt stå där med EM-pokalen på Friends Arena den 28 juli nästa år.

Fast i halvtid tänkte man knappast på EM-guld. Så långt ledde Holland rättvist med 1–0. Jag ifrågasatte i går om inte Dennerby hade matchat en något för offensiv startelva. Så visade det sig vara. Ingen av Lotta Schelin, Antonia Göransson, Kosovare Asllani, Seger eller Sofia Jakobsson vann några bollar. Och när vi trots allt fick innehav, så kastade vi bara i väg bollen.
Holland hade alltså 1–0 i mål. De hade även 54–46 i bollinnehav och 4–1 i skott mot mål.

Holland jublar

I andra halvlek vann Sverige däremot skotten mot mål med 10–0. Klart är att laget fick väldigt mycket bättre balans när Marie Hammarström kom in på vänsterkanten. Hon hjälper de centrala mittfältarna i defensiven, och bidrar till att öka bollinnehavet.

Klart är också att Kosovare Asllani växte ut till en tänkbar startspelare som en följd av att Seger började jobba. Plötsligt fick Kosse vettiga passningar på fötterna, och Kristianstadsspelaren kunde visa sin höga potential.

Jubel över 2-1-målet

Som jag ser det står Pia Sundhage inför två val när det gäller offensiv uppställning. Antingen att fortsätta med 4-2-3-1 med Asllani som tia. Eller byta till 4-4-2 med Jakobsson och Schelin som forwards. Det skall bli intressant att se vilken färdriktning vår nya förbundskapten väljer.

Det skall även bli intressant att se hur Sundhage tänker använda Caroline Seger. För som sagt, Seger har nyckeln till svensk framgång. Om hon bara känner för att använda den.

Dennerbys fina facit

Här är Thomas Dennerby:s sista startelva som svensk förbundskapten: Hedvig LindahlLina Nilsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara ThunebroCaroline Seger, Lisa DahlkvistSofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Antonia GöranssonLotta Schelin.

Det är en ovanligt offensiv uppställning för att vara Dennerby. Kanske till och med en för offensiv uppställning, det finns ju bara en bollvinnare på mittfältet. Fast även det här laget bör kunna ge i praktiken EM-klara Holland en bra match.
Det enda som överraskar mig lite med startelvan är att vår klart bästa poängspelare i OS, Marie Hammarström, inte får vara med.

Att Dennerby skulle spelar Lindahl i målet är ju däremot ingen överraskning. Men som jag ser det är det förbundskaptenens stora misstag under de sju år han lett oss.

För jag har hört och läst om att Sverige har tappat mark under Thomas Dennerby. Det är ju helt fel. De som säger det har ingen koll.

Och visst man kan känna vibbarna av misslyckande när man läser dagens rubrik på damfotboll.com: ”Ändå inget dåligt facit när Thomas drar slutstrecket”.

Nej, Dennerby har inget dåligt facit. När han tog över som förbundskapten i juli 2005 var Sverige rankat sexa i världen. När han nu lämnar över till Pia Sundhage är Sverige rankat – sexa.
Dennerby har gjort ett stabilt och bra jobb under sina dryga sju år. Han har hållit kvar Sverige i världstoppen – och det är bra gjort.

För titta här. Så här såg toppen av damfotbollens världsrakning ut för sju år sedan:

1) Tyskland
2) USA
3) Norge
4) Brasilien
5) Frankrike
6) Sverige
7) Nordkorea
8) Kina
9) Danmark
10) Italien
11) Japan
12) Kanada

Nu ser världsrankingen ut så här:

1) USA (310 miljoner)
2) Tyskland (82 miljoner)
3) Japan (126 miljoner)
4) Brasilien (201 miljoner)
5) Frankrike (64 miljoner)
6) Sverige (9,5 miljoner)
7) Kanada (33 miljoner)
8) England (GB – 60 miljoner)
9) Australien (20 miljoner)
10) Italien (62 miljoner)
11) Nordkorea (23 miljoner)
12) Danmark (5,5 miljoner)

Siffran bakom respektive land visar ländernas folkmängd i oktober 2011 – enligt wikipedia.

Jämför listan från 2005 med den från 2012, och se att Sverige är det enda land med färre än 60 miljoner invånare som låg på topp tio för sju år sedan – och som fortfarande ligger kvar. Det är imponerande.

Och verkligheten är ju bättre än så. För under nästan hela Dennerbys sjuårsperiod har vi legat på en högre placering än sexa. Större delen av tiden har vi faktiskt legat topp fyra. Så trots att damfotbollen utvecklats enormt sedan 2005 är vi med bland de länder som leder utvecklingen.

I länkad artikel på damfotboll.com konstateras att Dennerby har 25-3-0 i kvalmatcher till stora mästerskap. Och att samma siffror i mästerskapens gruppspelsmatcher är 9-4-2. Det är två fantastiska tabellrader.

Trots det har Dennerby ryktet om sig att vara en förlorare. Och hans facit i stora mästerskap är trots allt inte lysande:

* VM 2007: Utslagna i gruppen
* OS 2008: Utslagna i kvartsfinal
* EM 2009: Utslagna i kvartsfinal
* VM 2011: Brons
* OS 2012: Utslagna i kvartsfinal

Det innebär att Dennerbys statistik i mästerskapens utslagsmatcher är 2-0-4. Och det är förstås de siffrorna som gjort att han fått en förlorarstämpel.

Fast om vi skall vara ärliga har Dennerby haft ett sämre spelarmaterial att jobba med än föregångaren Marika Domanski-Lyfors. Det laget peakade 2003–05, en period där de spelade minst semifinal i tre raka mästerskap. Och kärntruppen där var på väg ner när Dennerby tog över.

Han har fått påbörja en generationsväxling, och jag tycker att han skött det bra.

När jag har träffat Dennerby har han varit trevlig och prestigelös, en person som det är lätt att tycka om. Men alla spelare har inte varit på hans sida de senaste åren, och därför var det dags nu att ge landslaget en ny energikick.

Så med bara timmar kvar på en era säger vi tack Dennerby, välkommen Sundhage.

Göteborg matchade nästan hela truppen

En fullmatad fotbollshelg är över. På svensk mark var väl den enda skrällen att Umeå vann i Vittsjö. Skräll eftersom att Vittsjö inte förlorat på hemmagräs på två år.

Men egentligen känns inte heller det resultatet speciellt överraskande. Både Vittsjö och Umeå känns som rätt svårtippade lag i höst. Vittsjö verkar ha tappat lite av den magi som laget hade i våras.
Umeå har varit väldigt upp och ner under hela året. Nu är laget uppe på 21 poäng, och kan utan oro börja planera för en damallsvensk säsong även 2012.

Det kan även Piteå IF. Deras 3–0-seger mot AIK innebär att de har nio poäng ner till nedflyttningsstrecket med sex omgångar kvar att spela.
Eftersom AIK och Djurgården har samlat nio respektive tio poäng på 16 omgångar finns det inget som talar för att någon av dem skall kunna hämta in Piteås försprång.
Piteå är ett lag som behövs i damallsvenskan, tack vare sitt starka publikunderlag. I dag var det 1015 åskådare på LF Arena.

Jämför det med 285 på Stockholms stadion – en siffra som gör att jag inte gråter över Djurgårdens förestående degradering. För nu blir den väl närmast omöjlig att undvika?
För övrigt hade Göteborg FC med sig hela truppen till matchen – alla 15 spelare. 93,3 procent av spelarna fick speltid…

Gårdagens publiksiffra i Malmö var också en besvikelse. Bara 836 på Malmö IP när LdB FC jagar tredje raka SM-guldet känns väl blekt.
Jitex pressade för övrigt mästarinnorna i 90 minuter. Men det var klasskillnad när vi snackar spets. Medan Malmö kom till farliga avslut i nästan varenda anfall, så kom Jitex knappt till avslut. Det var väldigt tydligt varför man värvat Mimmi Löfwenius och Fransisca Ordega.

För övrigt måste väl Sofia Anker-Kofoed:s första allsvenska mål vara en kandidat till årets mål? För vilket spel det var. Och vilket snyggt avslut. Att skicka upp en volley på det sättet i steget är inte lätt.

* AIK och Djurgården är alltså på god väg ner i damettan. Det börjar bli klart vilka klubbar som kan komma att ersätta dem.
Efter den här omgången känns I ettan är Sirius, Sunnanå och Mallbacken i praktiken klara för kval mot damallsvenskan. QBIK ligger bra till för att bli fjärde kvallag. Jag såg på damfotboll.com att Karlstadsklubben är tveksamt inställd till spel i damallsvenskan av ekonomiska skäl.
Men det måste väl vara jackpot?

För alternativet – damettan – måste väl vara en betydligt jobbigare serie ur ekonomisk synvinkel? Där är det fler långa resor, bara kaffepengar i bidrag – och inga publikdragande motståndare.

En helg full av tv-matcher

I damallsvenskans förra omgång tv-sändes ingen match. I helgens omgång får vi se båda topplagen på Tv4sport. I morgon tar LdB FC Malmö emot Jitex och på tisdag skall Tyresö till Örebro.

Båda matcherna känns som givna segrar för de båda guldkandidaterna. Så räkna inte med några jämna och spännande timmar framför tv-apparaterna.

För bottenlagen AIK och Djurgården är det söndag som gäller. Djurgården tar emot Göteborg och AIK skall till Piteå. Den senare matchen känns mest intressant där. Piteå är ett av de lag AIK skulle kunna passera i tabellen. Fast då krävs förstås seger på söndag.
Men mina tråkiga tips är att båda nedflyttningskandidaterna får lämna den här omgången poänglösa.

* Helgens kanske mest intressanta match är nog morgondagens final i F20-VM. Där borde Tyskland besegra USA rätt lätt. När lagen möttes i gruppspelet vann tyskorna med 3–0.
Och sett till klass spelare för spelare ser jag tyskorna som överlägset mycket bättre än amerikanskorna. Men som bekant verkar alla idrottare som representerar USA har en förmåga att höja sig när det gäller som mest. Så finalen – som har avspark 12.20 svensk tid, och som direktsänds på Eurosport – kanske kan bli en intressant historia trots allt?

* Apropå direktsända matcher så visar DfB-tv Essen mot Frankfurt den här helgen. Söndag 14.00 är det som gäller. Här är länken. Kanske kan man få se Sara Thunebro i den matchen.
På grund av F20-VM spelas bara två matcher i den här omgången under helgen. Utöver Frankfurts match är det nykomlingsmöte mellan Gütersloh och Sindelfingen på söndag.

* Temat för den här genomgången har ofrivilligt blivit tv-sända matcher. Av en slump hittade jag en länk till dagens match i BeNe-League mellan Twente och Ajax. Tydligen tv-sänder kanalen rtv oost matcher från Holland.
Nu jobbade jag i kväll, och kunde inte se mer en än halvminut. Men jag fick i alla fall se när nummer 8 med Middag på ryggen slog en hörna…

* Slutligen är det premiärhelg för den franska ligan på söndag. Först ut är Lyon och Rodez. Avspark för den matchen är 14.20. Vi får se om jag hinner sätta ihop en liten guide med ligans hetast övergångar innan avspark i ligan.
Klart är förstås att Lotta Schelin:s gäng som vanligt är storfavoriter till guldet. De utmanas i första hand av Juvisy och PSG. Och som vanligt smyger Montpellier med just bakom topptrion.

Korsbandseländet fortsätter – senast att drabbas är Sara Lindén

Det verkar nästan som att korsbandsskadorna smittar i årets damallsvenska. Senast att drabbas är Göteborg FC:s Sara Lindén.

Hon skadades i slutet av matchen mot Piteå. Och enligt klubbens hemsida är det främre korsbandet som är av. Här är hennes egna ord om skadan.

Förstås ett tufft slag för henne, men även för klubben. Dels var Lindén i kanonform, och låg bakom cupsegern mot Malmö förra veckan.
Men framför allt så är Göteborgs trupp tunn – man har nu bara 16 spelare. Och med tanke på att de nyligen släppte Mimmi Löfwenius till Jitex, och inte längre får ta in några fler spelare, så behövs det inte mycket för att det skall bli riktig kris.

Göteborg FC: Sara Lindén.
Jitex: Petronella Ekroth och Annica Sjölund.
Kristianstads DFF: Gudny Björk Odinsdottir.
Linköpings FC: Charlotte Rohlin och Linda Sällström.
LdB FC Malmö: Frida Nordin och Therese Sjögran.
Piteå IF: Lydia Williams.
Vittsjö GIK: Ifeoma Dieke.
KIF Örebro: Jennie Wecksell.

Jag kan ha glömt någon. Men jag får alltså ihop elva spelare, som tillsammans hade bildat ett ganska hyfsat lag.

Jag har tidigare ställt frågan om elitlagen kör knäkontroll – det specialutformade träningsprogrammet för att bygga styrka kring knäna. Med tanke på alla skador får man i alla fall en känsla av att träningen inte sköts på rätt sätt. Eller?