Fixar Kristianstad skånsk guldfest?

Till helgen kommer vi att få två nya damallsvenska lag. Dessutom kan Kristianstad avgöra guldstriden – och så är det franskt toppmöte.

Vi börjar med kvalet till damallsvenskan. Där är fortfarande båda matcherna öppna. Mallbacken har med sig 1–0 till lördagens hemmamötet med Sirius. Det låter som ett kanonläge. Men det räcker att Sirius gör ett mål för att läget skall förändras radikalt.

På söndag är det Sunnanå som har fördel. De spelade 1–1 borta mot QBIK, och går alltså upp på 0–0. Men även här skulle ett bortamål innebära tung press på hemmalaget. För släpper man in ett till – då är uppförsbacken plötsligt brant.

Söndag är också den stora dagen i damallsvenskan den här helgen. Då kan Kristianstad i praktiken avgöra guldstriden genom att ta poäng av ett stukat Tyresö – som har Marta avstängd. Även om jag ser Tyresö som favoriter så har KDFF haft lätt för stjärnlaget de senaste två säsongerna, så det kan bli en riktig rysare.

På söndag spelar Djurgården ny måstematch i bottenstriden. Även om Stockholmslaget hade massor av tur i segermatchen mot Tyresö så visade man en spets som jag inte sett tidigare. Och jag skulle inte bli förvånad om Djurgården även luggade Vittsjö på poäng.

Samtliga de tre lagen närmast över nedflyttningsstrecket spelar på söndag. Jitex tar emot Umeå, medan Kif Örebro och Piteå möts på Behrn Arena. Jag skulle kunna tänka mig att de tre lagen tar varsin poäng i den här omgången.

Den avslutande matchen i omgången spelas på måndag. Det är hyperintressanta mötet Malmö–AIK, som även tv-sänds. Utöver att Malmö kan ta ett rejält grepp om guldet så kan de samtidigt sparka ner AIK i damettan. Så tror jag att det blir.

* Så till det som händer utanför Sveriges gränser. Morgondagens toppmatch i Europa är förstås Juvisy–Lyon i franska ligan. Sannolikt måste Juvisy vinna, annars är man nog borta från guldchansen redan efter fem omgångar.

* I Finland spelas sista ligaomgången i morgon. PK-35 Vantaa leder med två poäng före svensklaget Åland United. De senare har dock bättre målskillnad, så PK-35 måste vinna borta mot ONS för att vara säkra på att ta hem pokalen.
Åland, som har målskillnaden 105–10 efter 26 omgångar, tar emot Ilves i den sista omgången. Om inte PK-35 drabbas av stora darren får målglada Åland – som har tre i topp i skytteligan – nöja sig med silver.

* I Norge är det fortfarande fyra lag som har guldchans. De lagen spelar inbördes möten på söndag. Fyran Röa tar emot ettan Lilleström, och tvåan Stabaek tar emot trean Arna-Björnar.
Röa och Arna-Björnar bör vinna sina matcher – annars är nog deras guldchanser borta.

För övrigt spelades det semifinaler i norska cupen i veckan. Efter dem står det klart att just Röa och Stabaek möts i cupfinalen. För Stabaek var det de båda 17-åriga supertalangerna Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg (2) som gjorde målen i semifinalen mot Amazon. Alla tre målen föll sista kvarten.

Röa behövde bara 19 sekunder innan de tog ledningen i sin semifinal – hemma mot Arna-Björnar. June Tårnes gjorde det rekordsnabba (?) målet. Gunhild Herregården och Emilie Haavi följde upp i andra halvleken, och såg till att Röa vann med 3–1.

* I Frauen-Bundesliga är det full omgång på söndag. Mästarmötet Potsdam–Bayern München, alltså ligamästarinnorna mot cupmästarinnorna, är den mest intressanta matchen. Den direktsänds också på DFB-tv från 14.00.

* Slutligen till Ryssland, där svensklaget Rossiyanka har en lurig bortamatch i morgon, mot likaledes obesegrade Zorkij. Bryts segerraden där?

100 000 för en matchhjälte med skön inställning

Stina Segerström höjer pokalen.

Klockan har passerat midnatt med ett gäng minuter, och ytterligare en arbetsdag är över. Det var en rätt hektisk dag, som bland annat innefattade ett besök på Valhalla för cupfinalen.

Torsdagen den 11 oktober 2012 var förstås en stor dag för Göteborg FC – som försvarade sin cuptitel. Det var också en stor dag för den här bloggen. Någonstans vid 10-tiden på förmiddagen passerade nämligen räkneverket 100 000 sidvisningar. En milstolpe.

Just 100 000, fast kronor, fick Göteborg för cupsegern. Det var en intressant match jag fick se på Valhalla. Länkar med målen finns här och här.

Göteborg har verkligen en grymt stark startelva, när alla är med. I dag var alla med. Dessutom var Kristin Hammarström, Marlene Sjöberg och alla lagets fem utländska spelare lysande.

Camille Levin är en otroligt duktig ytterback. När hon slängde sig fram och täckte ett närskott från Marta i andra halvlek, då räddade hon dessutom segern till Göteborg.

Innermittfältet med Anita Asante och Yael Averbuch är makalöst starkt, och bolltryggt. Ibland litar dock medspelarna så mycket på Asante och Averbuch att duon får bollen i väldigt svåra lägen. Oftast löser mittfältseleganterna även de problemen. Men upprinnelsen till Tyresös kvittering var ett exempel när Asante inte klarade av att lösa gåtan.

Framåt gjorde väl Ingrid Wells sin klart bästa match i Göteborgströjan? Hon var bolltrygg, passningsskicklig och nästan alltid spelbar. Varför blev hon utbytt?

Och som grädde på moset har Göteborg det dödliga vapnet, Christen Press. När jag stötte på henne i guldyran nere på planen efter prisutdelningen passade jag på att berömma henne för hennes utmärkta blogg.
Däremot glömde jag att plussa för hennes hjälteroll i själva matchen. Det borde jag ha gjort. För det var ju trots allt Press som gjorde 1–0, och som fixade den avgörande straffen i början av den andra förlängningskvarten.

Marlene Sjöberg går mot straffpunkten

Marlene Sjöberg går mot straffpunkten

Straffen satte Marlene Sjöberg hur säkert som helst. Och visst blir man glad när man lyssnar på en spelare som säger så här om att lägga en avgörande straff:

”När de fällde Christen blev jag skitglad. Jag älskar när det blir straffar. Jag njöt verkligen av situationen. Jag hade ett litet leende hela vägen från mittlinjen fram till straffpunkten.”

Göteborg vann matchen på sitt väl genomarbetade försvarsspel. Utöver straffen gjorde Sjöberg ett utmärkt defensivt arbete mot Marta.

Även om Tyresö hade mest boll var det jämnt i klara målchanser. Kanske att Göteborg till och med hade någon mer.

Varför vann då inte stjärnspäckade Tyresö?

Ett svar torde vara att det går att köpa stjärnspelare. Men det går inte att köpa vinnarkultur. Den måste man bygga själv.

Ett annat är att laget har tappat mycket av sin defensiva stabilitet sedan Linda Sembrant drog av sitt korsband. Med henne hade man trygghet bakåt.
I kväll stod tränare Tony Gustavsson långa perioder och försökte få sin backlinje att jobba på rätt sätt mot Christen Press. Det lyckades väl sisådär.

Just Gustavsson tog även ett par konstiga beslut i sin coachning. Först så förstår jag inte varför han använder Emilia Appelqvist i mittförsvaret, på Sembrants plats. Som jag ser det borde bänkade Annica Svensson vara ett bättre alternativ i den rollen.
När Gustavsson bytte ut Appelqvist, och satte ner Elaine som mittback upplevde jag det som att laget fick mycket större defensiv trygghet.

Bytet av pigga Meghan Klingenberg förstod jag inte heller. Amerikanskan känns som en tänkbar matchvinnare. Det hade väl varit bättre att flytta upp henne, än att ta ut henne?

Slutligen upplevde jag det som att det gnälldes lite för mycket i Tyresölägret. Domaren Linn Andersson gjorde ingen höjdarmatch. Men många Tyresöspelare lade alldeles för mycket energi på att gnälla på domaren. Så vinner man inga titlar.

Och som det ser ut nu kommer inte Tyresö att vinna någon titel i år. Det skulle förstås vara ett gigantiskt misslyckande med den trupp man har.
För det är ju inte svårt att se vilken potential som finns i laget. Bara att få se Vero Boquete:s bollbehandling är ju värt entrépengen till varje Tyresömatch. Och även om Marta gnällde och hade det ganska tufft, så gjorde hon ett mål och var nära att hon göra ett par till.

Men vi som såg finalen i dag såg alldeles för få vinnare i Tyresölägret. De stora vinnarna i kväll hette Press, och framför allt – Sjöberg.

Mallbacken, Lindahl, Malmö, Ogimi och Kim Little

Det har varit ett spännande dygn. Lilla Mallbacken har tagit ett stort kliv mot oväntad damallsvensk comeback. Och jag har blivit kontaktad av både vår landslagsmålvakt och av Malmös klubbdirektör.

Mallbacken först. Jag tycker om sagor. Och att den lilla värmländska byn återigen kan få ett lag i damallsvenskan känns som en saga. Efter 1–0 borta mot Sirius har Mallbacken kanonläge inför hemmareturen.

Hemma på Strandvallen har man bara två förluster i år. Dels mot konkursdrabbade Dalsjöfors, dels mot Tyresö. Sirius står inför en svår utmaning att slå hål på värmländskornas täta försvar.

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

* Så till landslagsmålvakten. Det var Hedvig Lindahl som mejlade och ville ha reklam för en filminspelning i Göteborg den 20 oktober. Länk finns här.
Hon behöver få minst 200 personer till Heden, och sjumannaplan nr 7 aktuell dag. Helst skall man ha mörka kläder, och det gör inget om man är utrustad med boll. Tiden som gäller är en timme, 14.00–15.00. Klart jag hjälper till att sprida budskapet. Och 200 personer till Heden, det måste väl gå att fixa?

* Så var det Malmös klubbdirektör. Ja, Niclas Carlnén ringde själv upp och tog avstånd från det provocerande citat från Kvällsposten som jag bland annat återgett i det här inlägget.

Carlnén gjorde ett väldigt trevligt intryck, och försäkrade att han och klubbens styrelse aldrig skulle äventyra ungdomsverksamheten. Han berättade att klubben nu saknar 1,3 miljoner kronor för att få ihop sin kostnadsbudget. Men att han hade gott hopp om få in de pengar som behövs för det här året.

Att man ändå räknat så fel i många damallsvenska klubbar förklarade han med att:

”Alla bedömde nog att effekten av VM-bronset och OS skulle vara större.”

Alltså att man skulle få ett publikuppsving som efter VM-silvret 2003. Men så har det ju som bekant inte blivit.

Personligen tycker jag att det är kul att bloggen engagerar, och att spelare och ledare hör av sig.

* Innan det är läggdags så konstaterar jag att det spelats lite fotboll internationellt också. I tyska Frauen-Bundesliga vann både Wolfsburg och Potsdam sina matcher i den femte omgången.

Yuki Ogimi

Yuki Ogimi, tidigare Nagasato

Mest anmärkningsvärt var att japanska stjärnan Yuki Ogimi stod för fyra av Potsdams fem mål i 5–1-segern mot Bad Neuenahr. De sista tre var ett tvättäkta hattrick på elva minuter.
Antonia Göransson började på bänken, men byttes in i 57:e minuten, i ledning 4–1.

* I England vann Arsenal dubbeln. Kim Little blev matchens enda målskytt när Londonlaget vann finalen av Continental cup mot Birmingham.
Har jag fattat rätt så får cupmästarinnorna en plats i Champions League. Men eftersom Arsenal redan har en plats som ligamästarinnor måste Birmingham få den andra platsen i nästa års WCL.

Bilder av Göteborg och Malmö

I morgon är det cupfinal mellan Göteborg FC och Tyresö FF – alltså samma lag som möttes i fjolårets drabbning. Då var det en rysare som avgjordes först efter straffläggning.

Jag var inte på plats då. Däremot var jag på Valhalla tidigare i höstas, och såg semifinalen där Göteborg tog sig till final via 2–1-seger mot LdB FC Malmö.
Jag skrev om matchen här. Och under matchen riktade jag kameran mot både det ena och det andra. Således har det blivit dags för ett nytt bildspel.

Som amatörfotograf med halvdan utrustning så håller inte alla rutor direkt högsta världsklass. Men några av bilderna är jag trots allt riktigt nöjd med:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och är de 50 bilderna en och en:

Bilder av Jitex och Linköping

Dags för ett nytt bildspel. Den här gången kommer det från 0–0-matchen mellan Jitex och Linköping på Valhalla IP den 19 augusti.

Den matchen har jag tidigare har skrivit om här. Då beskrev jag den som ointressant och ganska dålig. Huruvida mitt lilla bildspel skall ha samma betyg som matchen eller inte, lämnar jag till er läsare att bedöma…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och här är bilderna en och en:

Även Linköping tvingas lägga i backen

Jag har i flera tidigare inlägg skrivit om hur viktigt det är för svensk damfotbolls framtid att upprätthålla kvaliteten på damallsvenskan.

Därför är det klart oroväckande med den senaste tidens nyheter om klubbar som inte klarar ekonomin, utan måste backa i sin satsning.

Först var Kif Örebro, som räddades av Örebro kommun i somras. Men de är långt ifrån ensamma.

Det är inte länge sedan Umeå IK först berättade att de går mot en miljonförlust i år, och måste skära i utgifterna.
Häromdagen meddelade UIK att de tänker satsa på talangutveckling, och att de hoppas kunna bygga framtidens lag på egna produkter.

I dag är det Linköping som meddelar att de inte bara tvingas dra i handbromsen. De måste även lägga i backen.
Klubben har inte längre råd att köra en helproffssatsning. Och det finns inte ekonomi för att hålla dyra världsstjärnor som Manon Melis och Lisa De Vanna.

Klubbdirektören Anders Mäki är bekymrad. Så här säger han till Corren:

”Damfotbollen står och stampar, vi har hamnat i ett slags vakuum med för dåliga publiksiffror och för höga kostnader i förhållande till våra intäkter.”

Jag förstår att Mäki och övriga klubbledare i damallsvenskan har det jobbigt.

Klubbarna får cirka 1,5 miljoner kronor från EFD. Och i år, med det låga publiksnittet, lär de flesta lagen få under en miljon kronor i matchinkomster. Det är lätt att räkna ut att det krävs givetvis många sponsorsmiljoner för att kunna bedriva proffsfotboll.

Ändå känner jag att Umeås och Linköpings vägval är betydligt mer sunt än Malmös, som går ut på att gasa sig ur knipan. Jag tycker Malmö agerar ansvarslöst, och att klubbarna måste rätta mun efter matsäck.

En intressant sak är att EFD och förbundet höjer sina arenakrav till 2014. Jag har skrivit här vad jag tycker om det.

De höjda kraven är extra jobbiga för nya damallsvenska klubbar, som riskerar att behöva lägga rätt många miljoner kronor på sin arena. Pengar som de hade behövt satsa på att få ett slagkraftigt lag.

I morgon inleds det damallsvenska kvalet med Sirius–Mallbacken, och på torsdag spelar QBIK–Sunnanå. Samtliga fyra lag behöver minst tre–fyra etablerade nyförvärv för att ha en chans i damallsvenskan.

Men kommer de ha råd?

Jag vet inte hur det ser ut på Strandvallen. Men jag har svårt att tro att den klarar förbundets krav. Så skulle klassiska Mallbacken alltså gå upp måste de börja med att lägga alla sina pengar på sin arena. Det känns väl inte rimligt? Eller?

Har Malmö råd att ta guld i Umeå?

Jag fick en fråga via twitter om jag vet hur den ekonomiska situationen är för LdB FC Malmö just nu. Svaret är nej.

Men för två månader sedan var ju klubben 1,5 miljoner kronor back. Då sa klubbdirektör Niclas Carlnén till Kvällsposten att man hade så mycket pengar i kassan att man klarade att sköta betalningarna oktober ut.

Jag skrev här om det absurda i att SM-guldet kan hamna i ett konkursbo.

Nu, när jag återigen funderade lite över läget, så slog det mig att rent ekonomiskt så gynnas inte Malmö ett dugg av Tyresös förlust mot Djurgården. Tvärtom, faktiskt.

För har ett konkursmässigt Malmö verkligen råd att gå miste om en direkt avgörande guldmatch på hemmaplan?

Klubben skulle sannolikt gå miste om flera hundratusen kronor om man vinner mot AIK och Umeå – och därmed säkrar SM-guldet i Västerbotten.

För jag gissar att en direkt avgörande guldmatch skulle locka ett par tusen extra åskådare till Malmö IP. Och för varje tusen åskådare får man minst 100 000 kronor i extra inkomst.
Det skulle alltså bli väldigt kostsamt för klubben att säkra guldet innan den sista omgången.

Faktum är att en andraplats till och med skulle kunna vara bättre ur ekonomisk synvinkel. Jag gissar att man inte kan räkna med så många extra sponsorer bara för att man tar guld. Och blir man tvåa slipper man att betala ut eventuella guldbonusar till spelare och ledare. Och man får ändå spela i Champions League nästa år.

Det här med Malmös ekonomi gör att jag faktiskt inte unnar klubben att bli svenska mästarinnor. Man kommer att ta guld med hjälp av spelare som man egentligen inte har råd att betala för.
Att klubbar har dålig ekonomi kan man i och för sig förstå. Men när klubbdirektör Carlnén sa så här i augusti sjönk han och klubben i mina ögon:

“Jag kan inte bortse från risken att vi går i konkurs. Men i så fall ska vi göra det med ett SM-guld.”

Det var ett sällsynt ansvarslöst uttalande. Ett uttalande som gör att man inte kan känna speciellt mycket sympati med LdB FC Malmö.

Fast å andra sidan har den andra guldkandidaten, Tyresö, också agerat i högsta grad oetisk under hela året.
Klubbledningen hävdar utåt att sexköpsdömde Hans Löfgren inte längre har några officiella uppgifter i klubben. Det är en väldigt illa dold lögn.

Alla som följer Tyresö kan lätt se att Löfgren i högsta grad fortfarande är aktiv kring laget.

Därmed är det också svårt att känna någon sympati för Tyresö. Så jag unnar inte heller dem att ta SM-guld.

Men det spelar ju ingen roll hur mycket jag vill se någon annan SM-vinnare än Malmö och Tyresö. För en av klubbarna kommer att höja Kronprinsessan Victorias pokal vid 15-snåret den 3 november.
Och det är ju klubbledningarna, och inte spelarna, som jag känner tveksamhet mot. Så:

Må de bästa spelarna vinna…

Tillagt i efterhand: Mer om Malmös ekonomi i det här inlägget.

Mål av Asllani och Jakobsson – men mörker för Thunebro

Dags för en genomgång av helgens fotboll runt om i världen. Där noteras tre svenskmål – två av Kosovare Asllani och ett av Sofia Jakobsson.

* Asllani gjorde sina två första mål i den franska ligan i går. Hon satte dit det första och det fjärde målet när PSG slog Toulouse med 6–0. Även 18-åriga amerikanskan Lindsey Horan blev tvåmålsskytt i matchen.

PSG:s seger hamnade dock i skymundan av Lyons 13–0-seger mot formstarka Vendenheim. För Lyon blev trion Camille Abily, Elodie Thomis och Laetitia Tonazzi tremålsskyttar, medan Laura Georges och Eugenie Le Sommer stod för vardera två mål.

Juvisy föll mycket överraskande borta mot Yzeure Allier med 1–0. Målet kom redan i fjärde minuten av Cynthia Gueheo-Djetou. Samma Yzeure som Lyon bortabesegrade med 8–0 häromveckan…

Lyon är så överlägset i Frankrike för tillfället att det nästan är löjligt. Att både PSG och Juvisy inlett ligan halvdant gör att känslan är att det knappast blir ren ligafinal i den sista omgången den här säsongen.

Lyons främsta utmanare om titeln ser ut att kunna bli Montpellier. Här är ett klipp från deras 5–0-seger mot Toulouse från förra veckan. Två av målen gjordes av Marie-Laure Delie.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

* I Ryssland går Rossiyanka på knockout. I dag tog de femte raka segern via 7–0 hemma mot CSP Izmailovo. Sofia Jakobsson satte det fjärde målet – hennes andra ligamål för säsongen.

För Linnea Liljegärd har det däremot varit en tung upptakt på Rysslandsäventyret. Först var hon inte spelklar. Och nu när hon är det så kollapsade hon.

Har ni inte redan hittat dit kan jag meddela att Liljegärd har en i högsta grad läsvärd blogg från Ryssland. Den hittar du här. Där kan man läsa om kollapsen, och mycket mer. Det är helt klart den bästa svenska spelarbloggen för tillfället.

Sara Thunebro

Sara Thunebro

* I Tyskland var det cuphelg. Jag trodde möjligen att det innebar att Sara Thunebro äntligen skulle få speltid i FFC Frankfurt. Så blev det inte. Utan vår svenska landslagsspelare fick återigen sitta kvar på bänken. Högst obra.

Ännu sämre för Thunebro var att laget överraskande förlorade reprisen på vårens cupfinal, mot Bayern München. Cupmästarinnorna vann efter straffar. Därmed har Frankfurt bara ligan kvar att koncentrera sig på. Kanske positivt för laget, men inte för spelarna. För med den extremt breda, och namnkunniga trupp som man har, så kommer många spelare att bli utan speltid. Händer inget dramatiskt måste nog Thunebro flytta på sig i vinterfönstret.

För Antonia Göransson och Turbine Potsdam blev de seger. 5–3 slutade hemmamötet med Essen-Schönebeck. Göransson spelade från start, men förblev mållös fram tills hon byttes ut efter 54 minuter. Däremot blev Genoveva Anonma tremålsskytt.

Två lag från Frauen-Bundesliga slogs ut av lag från lägre divisioner. Det var de båda nykomlingarna Gütersloh och Sindelfingen. Gütersloh föll med 3–1 mot Herforder SV. Och Sindelfingen föll efter förlängning med 6–4 mot Hoffenheim. Hos Hoffenheim gjorde Birgit Prinz comeback. Den forna storstjärnan har sagt att hon är tillgänglig för Hoffenheim om de hamnar i spelarnöd. Tydligen var det så nu.

* I England avslutade Arsenal WSL med att spela 1–1 mot Birmingham efter ledningsmål av Emily Simkins för Birmingham och kvittering av Ellen White för Arsenal. Resultatet innebär dels att Arsenal gick igenom serien obesegrade. Det innebär dels att Birmingham slutar tvåa i tabellen.

De båda lagen möts för övrigt igen på onsdag, i cupfinalen.

* I Norge känns guldstriden återigen som en kamp mellan två lag – Lilleström och Stabaek. För när Arna-Björnar och Röa spelade 1–1 i går spelade de båda klubbarna troligen samtidigt bort varandra från guldchansen.

Röa blev dessutom fråntagna två poäng i veckan, på grund av deras dåliga ekonomi. Därmed är Röa sex poäng bakom LSK, och Arna-Björnar är fyra bakom.

Lilleström (LSK) hade fem olika målskyttar när man vann med 5–0 mot Trondheim-Örn. En av de fem var kanadensiska OS-bronsmedaljören Diana Matheson. Hon och landsmanninan Rhian Wilkinson har förstärkt LSK i höst. En poäng bakom LSK återfinns Stabaek, efter gårdagens 5–1-seger borta mot Fart. Ada Stolsmo Hegerberg gjorde tre av målen, och 17-åringen leder nu skytteligan i toppserien på 24 mål – sju fler än tvåan.

* I den danska 3F-ligan är favoriterna Bröndby och Fortuna Hjörring på god väg mot slutspel. Bröndby har inlett med nio raka segrar, medan Hjörring faktiskt tappade poäng i lördags, via 2–2 borta mot bottenlaget Skjold.

Bakom de båda topplagen är det vidöppet mellan fem lag om de två andra platserna i 3F-ligans slutspel.

* I Finland har svensklaget Åland United satt lite press på mästarinnorna PK-35 Vantaa inför veckans avslutande matcher. Men vinner PK-35 i morgon mot HJK och på lördag mot ONS är guldet försvarat.

* I Italien spelade båda svenskorna 90 minuter när Bardolino Verona vann med 5–1 borta mot Torino. Matchbilder ser du här. Där noteras att Maria Karlsson spelade fram till ett av målen.

Efter tre omgångar är Bardolino obesegrade. Man är dock redan fyra poäng bakom obesegrade duon Sassari Torres och Riviera de Romagna.

Nahomi Kawasumi utbytt

Nahomi Kawasumi

* Slutligen till Japan, där Inac Kobe Leonessa gjorde ett riktigt guldryck i helgen. Man vann med 7–2 mot JEF United, samtidigt som NTV Beleza bara fick 1–1 mot Iga Kunoichi. Ett inslag från Japans sportnytt med målen från Belezamatchen, och ett par från Inacmatchen ser du på den här länken.

Ett längre inslag med höjdpunkter från Inacs 7–2-seger finns här. Ett par av målen är riktigt snygga. Inte minst Shinobu Ohno:s 2–1-mål och Nahomi Kawasumi:s skott i krysset till 4–1. På klippet ser du också Megumi Takase göra tre mål. Hon leder nu skytteligan på 17 mål, just tre före Belezas Asano Nagasato – som för övrigt gjorde sitt lags mål i den här omgången.

Inac har bara tappat två poäng på 13 omgångar, och leder nu med sju poängs marginal. Fem omgångar återstår. Och ja, det är redan klart vart guldet kommer att hamna.

Ett guld som Japan gärna hade velat vinna var det i F17-VM. Och som jag ser det har japanskorna också världens bästa F17-lag. Men efter en riktig genomklappning, och förlust med 1–0 i kvartsfinalen mot Ghana är man redan utslagna.
Japan hade inför kvartsfinalen inte släppt in något mål varken i VM-kvalet eller i gruppspelet. Det första baklängesmålet blev en gigantisk målvaktstavla. Du ser den i det här klippet.

Semifinalerna spelas i morgon, och sänds på Eurosport enligt följande: 14.00: Frankrike–Ghana och 17.00: Tyskland–Nordkorea.

Tyresö har sig själva att skylla

Lite senare än vanligt har det blivit dags att sammanfatta helgens matcher. Jag börjar förstås i damallsvenskan, där vi som bekant fick resultat som gör att LdB FC Malmös klubbledning kan lägga skumpan på kylning, och börja se över marknaden för guldhattar.

Jag kommenterade i korthet resultatet, Djurgården–Tyresö 2–0, i mitt förra inlägg. Då hade jag inte sett matchen. Det har jag nu. Här är för övrigt höjdpunkter från matchen.
Och efter det är jag ännu mer förvånad över siffrorna. För Djurgården spelade inte ens speciellt bra. De hade i och för sig en fantastisk effektivitet – och de har fått ett vasst vapen i kontringarna med Susan Varli.

Men Djurgården backade inte hem och krympte ytor. De stängde inte till kanterna. De låg inte extra tätt på Marta.
Djurgården hade inte heller en backlinje där alla överträffade sig själva, och en målvakt som gjorde sitt livs match.

Visst var Gudbjörg Gunnarsdottir duktig. Men hon tvingades inte till speciellt många kvalificerade räddningar.

För framför allt var det Tyresö som var dåligt.  Och de har inget att skylla på – mer än sig själva.
För Djurgårdens taktik var som klippt och skuren för Tyresö. Redan efter en kvart borde gästerna ha gjort tre mål. Chanserna fanns utan tvekan. Bland annat fick en oattackerad Madelaine Edlund bollen bara tre meter från tomt mål. Men landslagsforwarden lyckades inte ens få till ett avslut. Caroline Seger hade också två kanonläge, utan att få till något avslut.

Hur Tyresö som hade gjort 28 mål – fördelat på 6, 4, 5, 3, 5 och 5 – i sina sex senaste matcher i damallsvenskan plötsligt kunde gå mållöst av planen är närmast oförklarligt.

Jag häpnade över de svaga avsluten. Hur kan man ha så dålig skärpa i en guldjakt?

Jag kan tänka mig att Tony Gustavsson rejält ångrar sitt målvaktsbyte. Inte för att jag är säker på att Carola Söberg hade tagit något av de två mål som Jessica Höglander släppte in, men för att ett målvaktsbyte lätt sänder signaler till spelarna om att ”det här är en så enkel match att vi inte behöver spela med bästa laget”.

Till följd av förlusten har Tyresö inte längre chansen att vinna guldet på egen hand. Man tvingas sätta sitt hopp till att antingen AIK eller Umeå snor poäng av LdB. Det borde inte vara möjligt.
Fast AIK har ju redan slagit Malmö en gång. Och kunde Djurgården vinna mot Tyresö borde Umeå kunna vinna mot Malmö.

Fast tittar man på guldstriden så känns det som att Tyresö har den svåraste matchen. På söndag skall de spela borta mot Kristianstad på Vilans IP. Man skall göra det utan avstängda Marta. Det blir en nöt att knäcka.
Speciellt som Tyresö inte har slagit Kristianstad på de tre senaste damallsvenskan mötena. Kristianstad vann med 1–0 hemma, och fick 1–1 borta i fjol. Och skånskorna vann dessutom med 2–1 på Tyresövallen i våras.

Det om Tyresö. Över till serieledarna LdB FC Malmö. På väg till Gamla Ullevi för att bevaka Gais–Elfsborg hann jag stannat till på Valhalla IP för att se den andra halvleken av Göteborg–Malmö.

Jag kom bara någon minut efter att Ramona Bachmann hade lobbat in det här superläckra målet. Det är verkligen ett klassavslut.

Underhållningsmässigt var den andra halvleken inte mycket att hurra för. Det hindrar inte att jag blev imponerad av Malmö. De visade nämligen hög kompetens i att spela på en ledning.

För det var Göteborg som hade mest bollinnehav. Men Malmö låg tryggt i sina positioner, och släppte inte till en enda farlig målchans. Mästarlaget har en utmärkt målvakt i Thora Helgadottir och en väldigt stabil backlinje. Men framför allt har Malmö elva spelare som arbetar stenhårt för varandra i alla situationer.

Som jag ser det leder Malmö guldracet för att de har fler vinnarskallar än Tyresö. Fler spelare som är beredda att offra både det ena och andra för att vinna matcher.

Vi som njuter av uppoffrande försvarsspel blir lyckliga varje gång vi ser Sara Björk Gunnarsdottir. Vilken fajter isländskan är. Vilken underbar fajter. Hennes statistik för mål och assist är inte lika vass som i fjol, men hennes betydelse för Malmö mäts inte i mål.

Nu tror jag stenhårt på nytt guld till Malmö. Men vad vet jag? Jag trodde ju på Linköping inför serien…

Sarah Michael

Så till bottenstriden. Där kändes det som att AIK och Djurgården tog väldigt viktiga segrar i lördags. Segrar, som gjorde att lagen på allvar var med i kampen om nytt kontrakt igen.
Men efter att Sarah Michael skjutit hem tre nya poäng till Kif Örebro i går så mörknade det rejält för Stockholmslagen igen. Rejält.

Vlora Bajraktaraj

Slutligen en riktigt tråkig nyhet – igen. I matchen Vittsjö–Kif Örebro verkar Vlora Bajraktaraj har dragit av korsbandet i ena knät. Hon skulle i så fall vara spelare nummer 16 i årets damallsvenska att drabbas av den allvarliga knäskadan. Det verkar inte finnas någon ände på korsbandseländet…

Den såg jag inte komma…

Djurgården slog Tyresö med 2–0. Nej, den såg jag inte komma… Inte ens nära.

Även om AIK har slagit Malmö tidigare i år, så var det här årets i särklass största skräll i damallsvenskan.
Jag gissar att tvåmålsskytten Jessica Landström kan bli aktuell för LdB FC:s guldfest i november – om det blir en sådan.

Nu har Malmö saken i helt egna händer. Segrar mot Göteborg, AIK och Umeå i de tre kommande matcherna, och den avslutande omgångens möte med Tyresö är betydelselöst.

Fast Malmö skall vinna de där tre matcherna också. På pappret är förstås den i morgon den klart svåraste. Gissa om Tyresös supportrar kommer att hålla tummarna för Christen Press och de andra GFC-spelarna i morgon.

Göteborg och Bergen i fokus i helgen

Det förra inlägget har redan skapat lite debatt. Och ämnet är väldigt intressant. Så intressant att jag inte hinner gå vidare just nu – för strax skall jag till Borås Arena och bevaka en Elfsborgsträning.

Men förhoppningsvis hinner jag gå på ämnet igen redan i kväll.

Annars väntar en ganska intressant fotbollshelg. För den damallsvenska toppstriden är morgondagens möte på Valhalla, mellan Sveriges båda Champions League-lag, Göteborg och Malmö, förstås den hetaste matchen. Jag såg deras cupmöte för ett tag sedan, och då vann ju Göteborg. Fast Malmö mönstrade inte bästa lag från start. När skånskorna fick in sina ordinarie spelare var de klart bättre, och jag tror på bortaseger med ett eller två mål.

TV-matchen den är omgången går i dag (14.00) mellan Djurgården och Tyresö. Och den lär väl sluta med Tyresöseger med fem–sex måls marginal.

I bottenstriden måste AIK slå Jitex i dag för att ha något att spela för i de sista omgångarna. Det kan gå. Men Jitex är ändå favoriter, mest för att AIK haft så förtvivlat svårt att vinna mot lag på tabellens undre halva.

Vid en snabb avskanning av övriga ligor i Europa så spelas det inte så speciellt många intressanta toppmöten den här helgen. I Tyskland är det cuphelg, i Frankrike ställs alla fyra topplagen mot sämre motstånd och i England är det redan avgjort.

Visst har man lyckats lotta ihop ett par heta cupmatcher i Tyskland, med Turbine Potsdam–Essen-Schönebeck och reprisen på vårens final, Bayern München–FFC Frankfurt, som de två klart mest intressant. Men det är nog ändå i Norge helgens match spelas. Mötet Arna-Björnar–Röa i morgon 16.00 avgör vilket av lagen som på allvar kommer att vara med i guldstriden framöver. Eller ja, vid oavgjort förstör båda lagen för varandra.

Nej, jag blir inte upprörd

Den här artikeln i Sydsvenskan om startpengar i Champions League gjorde många fotbollstjejer upprörda i torsdags.

Skribenten Max Wiman skriver att ”det är omöjligt att inte uppröras”.

Jag har läst artikeln tre gånger. Men jag blir inte upprörd.

Visst är det en sanslös skillnad mellan startpengarna i herrarnas och damernas Champions League. Uefa ger herrlagen en 430 gånger högre summa än damlagen. 430 gånger.
Vid en första anblick sticker det i ögonen. Absolut. Men som jag ser det är det en rättvis skillnad. För den bygger på tillgång och efterfrågan.

Och efterfrågan på damfotboll är inte större än så här. Tyvärr.

Framför allt ligger den gigantiska skillnaden i tv-pengar. Kan damerna få in ett par miljarder kronor på att sälja tv-rättigheterna till Womens Champions League så lär de få rikligt med startpengarna i WCL också framöver.

Men vi är långt därifrån. Titta bara på situationen i Sverige. Samtliga herrmatcher i Champions League går att se på tv. Flera kanaler bjuder över varandra för att få sända. Och tittarna köper dyra betalkanaler för att få chansen att följa de bästa lagen.

Damernas turnering är det ingen helsvensk kanal som är intresserad av, trots att sändningsrätten lär gå att köpa för en struntsumma.
Några matcher visas i och för sig på Eurosport, men det är Tyskland som bestämmer där, och således tyska lag som visas i första hand. Och jag har inte hört någon som rasat för att den inte fick se exempelvis Potsdam–Standard Liege på svensk tv. Har du?

Tyvärr är det ju även så att tjejerna själva hellre ser herrcupens matcher.

Så länge som det är så har jag väldigt svårt att bli upprörd över att det är gigantisk nivåskillnad på startpengarna i turneringarna. Det är ju tvärtom högst rimligt att de som drar in pengarna till Fifa och Uefa också får dela på dem.

Och den bittra sanningen är att herrarnas Champions League som produkt är 430 gånger mer attraktiv än damernas för tillfället.

Men så behöver det inte vara i framtiden. Inte om damfotbollen kan erbjuda en mer attraktiv produkt.
Ett lätt sätt att öka attraktionskraften på WCL är att göra matcherna jämnare. För att uppnå det måste man släppa in fler lag från de stora nationerna. Med fyra lag vardera från Tyskland, Frankrike, Sverige och Ryssland, och vardera tre från England, Italien, Danmark och Norge skulle turneringen kunna vara intressant redan i 16-delsfinalerna.

Men förs ens den diskussionen?

Sedan återkommer jag till min uppfattning om att spelet skulle bli mer tekniskt och publikvänligt om man minskade dels bollstorleken, dels storleken på målburarna.
De åsikterna har jag dock fört fram ett par gånger tidigare, vilket gör att jag inte tänker utveckla de mer här.

Som sammanfattning så kommer jag att vara rejält upprörd om inte pengarna delas lika mellan könen den dag när damfotbollen erbjuder en produkt som säljer lika bra som herrfotbollen. Men i dag orkar jag inte bli det minsta upprörd.

Inte ett korsband till…

Umeå IK:s Linda Molin blev årets 15:e spelare i damallsvenskan att drabbas av en korsbandsskada. Hon skadades på träning i veckan. Läs mer här.

Alltså 15 – bara under det här kalenderåret. Nu har tio av seriens tolv lag spelare som är borta från spel till följd av skadade korsband. Bara AIK och Djurgården är förskonade. Listan över de 14 spelare som tidigare drabbats finns här.

Vid i princip varje skadetillfälle har jag ifrågasatt hur lagen tränar styrka och balans i musklerna kring knäna.

Nu i veckan har fler tagit upp frågan. Först hade damfotboll.com den här utmärkta artikeln. Jag har ofta kritiserat damfotboll.com för att undvika tuffa ämnen, men här imponerar de. Kul.

Och i går följde även Radiosporten upp skadeeländet. Här är en länk till det inslaget.

Det är förstås jättebra att ämnet kommer upp till diskussion. För jag tror att många både ansvariga tränare och fystränare är i behov av vidareutbildning i frågan.

Det blir ett svenskmöte i åttondelen

Formstarka Cristiana Girelli frälste svensklaget Bardolino Verona sent i går kväll. Forwarden gjorde alla tre målen när det italienska laget vann hemma mot Birmingham med 3–0, och därmed avancerade till åttondelsfinal i Champions League.

Birmingham dominerade stort hemma i förra veckan, och deras segersiffror då – 2–0 – var i underkant. Jag har inte sett returen, men enligt vad jag förstått var engelskorna bättre, rent spelmässigt. Men Stephanie Öhrström höll Veronas mål tomt från påhälsning, och så fixade Girelli fullträffarna framåt. När segermålet föll blev det sådan glädje i Veronas lag att tre spelare rusade in från bänken för att fira. Samtliga tre fick varsin varning med sig av planen…

Verona ställs nu mot Malmö i nästa omgång. Alltså ett rent svenskmöte.

För våra båda svenska representanter vann som väntat sina returmatcher ganska säkert. Malmö mönstrade en ung elva, men körde ändå över ungerska MTK Hungaria med hela 6–1. Elin Rubensson och Sofia Anker-Kofoed blev tvåmålsskyttar för LdB.

Göteborg vann med 3–0 hemma mot serbiska Spartak Subotica. Där blev Olivia Schough tvåmålsskytt. Se hennes båda mål, och även det tredje gjort av Christen Press, i det här klippet. Göteborg får precis som i fjol möta danska Fortuna Hjörring i åttondelsfinal.

Veronas seger mot Birmingham var en liten skräll – mest med tanke på hur det såg ut i den första matchen. Dock var Verona seedat i den tvekampen.

Två oseedade lag har säkrat avancemanget till åttondelsfinal. Att norska Stabaek skulle vara det ena var inte oväntat – eftersom de hade med sig en 2–0-ledning till returen i Köpenhamn. Det blev nu 3–3 på Bröndby Stadion efter att Ada Stolsmo Hegerberg, Leni Kaurin och Ingvild Stensland gjort de norska målen. För Stabaek väntar nu segraren mellan Juvisy och FC Zürich i nästa omgång.

Den riktigt stora skrällen hittills i sextondelsfinalerna har rumänska Olimpia Cluj stått för. Efter förlängning nådde de 2–2 borta mot österrikiska Neulengbach, vilket gav avancemang på fler bortamål. Båda mötena slutade 1–1 efter ordinarie tid. Alexandra Lunca blev Clujs hjältinna. Hon gjorde båda lagets mål på Wienerwaldstadion i Neulengbach.

Annars blev det som väntat avancemang för Turbine Potsdam, Lyon och Torres Calcio i går.

På svenskfronten så spelade Maria Karlsson och Öhrström hela matchen för Bardolino Verona. Som tur är verkar det inte vara någon fara med Antonia Göransson, för hon startade för Potsdam. Däremot fanns inte Lotta Schelin med i Lyons trupp.

* Slutligen till Frauen-Bundesliga. För på förmiddagen i går såg jag FFC Frankfurts hemmamöte med nykomlingen Gütersloh. Trots att nye Frankfurttränaren Philipp Dahm lät flera tidigare bänkade spelare vara med i dag så fick inte Sara Thunebro någon speltid. Vår svenska landslagsback har inte fått spela en enda minut sedan Dahm tog över. Illavarslande.

Själva matchen slutade 1–1, och var intressant. Minns att jag i helgen i högsta grad ifrågasatte hur Umeå spelade på bortaplan mot Tyresö. De borde ha kollat in hur disciplinerat som pigga nykomlingen Gütersloh agerade i Frankfurt.

Visst hade gästerna en massa tur – och en fantastiskt bra målvakt i Tessa Rinkes. M tur förtjänar man. Och det var en fröjd att se hur man hela tiden hade minst åtta spelare på försvarssida, och hur effektivt man krympte ytorna centralt. Trots det såg Frankfurt ut att vinna efter mål av Sandrine Bretigny.
Men Gütersloh fick jackpot när Maren Wallenhorst kunde trycka in en retur efter lagets enda hörna – i minut 89…

Men taktiskt tänkande, disciplin och hårt arbete är ofta enda sättet för underdogs att knäcka storlagen. Höjdpunkter från skrällen ser du förresten här.

Tysklands nationaldag…

I mitt senaste inlägg ifrågasatte jag dagens tidiga matcher i Tyskland. Och jag ställde frågan: hur kan klubbarna locka publik med sådana avsparkstider?

Svaret kom omgående. Det visade sig vara Tysklands nationaldag i dag…

Så här står jag med lång näsa…

Fast så lätt ger jag mig ändå inte. Jag ställde nämligen frågan om matchtiderna i Tyskland eftersom jag sett ganska många udda matchtider i Frauen-Bundesliga.

27 matcher startar 11.00 på söndagar, och där undrar jag om det verkligen är en fullträff ur publiksynpunkt?
Att de matcher som direktsänds på DFB-tv går på förmiddagen kan jag förstå, eftersom man vill ha minsta möjliga konkurrens om tv-tittarna. Men det spelas ju även ett tiotal icke tv-sända matcher på söndagsförmiddagar. Varför?

Och det är fler onsdagar än i dag som det spelas tidiga matcher. Även nästa onsdag spelas två matcher på eftermiddagen, nämligen: Wolfsburg–Freiburg (15.00) och Potsdam–Bad Neuenahr (16.00). Onsdagen den 31 oktober spelas en match på eftermiddagen – Bad Neuenahr–Bayern München, 14.00. Och onsdagen den 14 november startar Potsdam–Freiburg 16.00.

Det finns kanske naturliga förklaringar till de tiderna också. Fast det kan väl bara vara nationaldag en gång om året…