Damallsvenskan 2012, en jämn serie? Knappast, va

På den damallsvenska upptaktsträffen gjorde jag ett stort reportage för BT, där jag ”utredde” vilken damfotbollsliga som är världens bästa. Jag byggde allt kring en enkät, där jag rakt av frågade just vilken som är världens bästa liga.

De allra flesta jag pratade med svarade damallsvenskan. Och den vanligaste motiveringen var att vår serie är jämnast i världen.
Här är några av de svar som var i BT den 15 april:

Nilla Fischer, Linköpings FC:

”Det tycker jag allsvenskan är. Vi har en bra topp, och en bredd som ingen annan liga har. Ser man till resultaten är det nästan så att alla kan slå alla. Varken Frankrike, Tyskland eller England har en så jämn serie.”

Johanna Frisk, Tyresö FF:

”Sveriges – det har vi väl konstaterat här idag… Amerikanska WPS har stängt, och vi har fått in ännu fler riktigt bra spelare. Tyskland är också bra, alla spelare från deras landslag spelar ju på hemmaplan. Men vi har mer internationell spridning på våra spelare.”

Stina Segerström, Göteborg FC:

”Det är damallsvenskan. Det är Tyskland som är med och konkurrerar, men de har fortfarande lite för stort glapp mellan sina topp- och bottenlag.”

Sofia Karlsson, Jitex BK:

”Jag skulle nog säga att Sverige ligger bra till. Vi har i alla fall den jämnaste ligan. Tyskland ligger också bra till, och Frankrike – men där är det kanske betydligt mer ojämnt.”

Kosovare Asllani, Kristianstads DFF:

”Sveriges – lätt. Har inte alla svarat Sveriges? Vi har den jämnaste ligan, med de bästa spelarna. Damallsvenskan har väldigt bra rykte bland alla spelare.”

Malin Levenstad, LdB FC Malmö:

”Så om man bara ser till topplagen så skulle jag säga att den tyska ligan är bäst. Allsvenskan är kanske jämnare, men i fjol var det ju stor skillnad mellan topp- och bottenlagen även här. Så det får bli Tyskland.”

Fem omgångar är spelade av årets damallsvenska. Och en sak går i alla fall att slå fast: jämnt har det då inte varit.

Bara fyra av 30 matcher har slutat oavgjorda. Lika många matcher har vunnits med minst fyra måls marginal. Och då har ändå inte topplagen Tyresö och Malmö ställts mot avhakade bottengängen AIK och Djurgården ännu.

De allra flesta matcherna har varit lättippade. Bara Vittsjö har bjudit på ett par riktiga skrällar.

I helgen såg jag att det diskuterades på twitter huruvida vi var på gång att få en Real-Barca-situation i damallsvenskan – alltså två lag som står i total särklass, och mer eller mindre sopar rent mot övriga lag.
Jag blandade mig inte i diskussionen, men tror absolut att det är så. För känslan är att Tyresö och Malmö snart har en stor lucka till övriga lag.
Jag hade hoppats att även Linköping och Göteborg skulle kunna haka på, men LFC är inte alls så vasst som jag trodde inför serien. Och GFC verkar alldeles för ojämnt, och motsvarar inte heller eventuella tips om guldstrid.

Och frågan är om det blir en strid mellan två lag. För som jag ser det är Tyresö precis så överlägset som man kunde frukta inför serien. De har verkligen potential att jogga hem serien.
Inte minst om motståndarna kommer att fortsätta att uppträda så naivt och otaktiskt som Umeå i måndags.

Under tv-sändningen sa expertkommentatorn Hanna Marklund att UIK visade prov på ett väldigt fint spel i första halvlek. Jo, så kan man uttrycka det – om man vill vara snäll.
Skall man vara hård och ärlig så spelade Umeå på ett sätt som passade Tyresö som handsken.
Umeå tryckte upp sitt mittfält och försökte hitta in centralt med korta passningar längs med marken. Tyresö behövde bara stå och vänta ut misstagen.

Jag har tidigare konstaterat att Tyresös akilleshäl är bristen på snabbhet i backlinjen. Men kommer man även fortsättningsvis att ställas mot lag som vägrar att spela in på ytan bakom backlinjen så blir allsvenskan en gulröd show över 22 akter.

För redan i den första halvleken i måndags, där Umeås kortpassningsspel stundtals hyllades, fick Marta och Vero Boquete ofta komma rättvända mot hemmalagets backlinje.
Det är vad jag kallar självmordstaktik.

Och när Umeå fortsatte att vägra spela långt även efter paus när Tyresö tog ett par kliv fram så blev det rena överkörningen. Som jag ser det var det närmare 1–10 än 2–5. Här är förresten ett klipp med alla sex målen.

Umeås lagkapten Emma Berglund sa så här efter matchen, på TV4-reportern Daniel Kristiansson:s fråga om lagets målsättning i år:

”Att vi vill spela underhållande fotboll. Och det tycker jag väl att vi gör stundtals.”

Jag uppfattade att hon menade att de stundtals gjorde det mot Tyresö. Och visst var det ett par fina anfall. Men Umeås två bästa målchanser kom på fasta situationer. Och det fina kortpassningsspelet ledde oftast till fina omställningslägen för Tyresö.
Kan man inte anpassa sin taktik efter motståndet, vilket oftast innebär att backa hem och spela cyniskt mot topplagen, får man räkna med att man kan förlora med 7–1 och 5–1.

Och med sådana resultat kan vi glömma att vi har världens jämnaste serie.

Funderingar, tveksamt guldtips och en utsåld match

Noterar att mina senaste två inlägg har väckt funderingar på lite olika håll. Kul.

Bland annat tar den här bloggen upp diverse olika ämnen som borde debatteras hårdare.
Dessutom listas ett antal kunniga personer i och kring damfotbollen. Det är rakt igenom duktiga personer som gör stora insatser för sporten.

Men det är inte i första hand kunnande som saknas. Det jag efterlyser är starka debattörer, som i vissa sammanhang kanske till och med skulle upplevas som provokatörer. Röster som gör att damfotbollen hörs och syns.
Jag tror att Caroline Seger skulle kunna vara en sådan debattör. Hon är ett namn, och hon vågar tycka till. Hon skall bara erbjudas ett lämpligt forum för sina åsikter.

Så till de matcher som spelats det senaste dygnet. Först väljer jag att återigen buga mig för Vittsjö GIK och Sofie Andersson.
Att slå Linköping med 3–0 är imponerande. Att det var fjärde raka segern för nykomlingen är ännu mer imponerande. Och att som Andersson göra mål i 20:e seriematchen på rad är ofattbart bra.

För Linköping är däremot måltorkan påtaglig. Bara Djurgården har gjort färre. Och mitt guldtips känns för tillfället väldigt långt ifrån klockrent…

Att både AIK och Djurgården föll innebär att det redan ser väldigt mörkt ut för båda lagen. Väldigt mörkt.
AIK:s Nazanin Vaseghpanah missade straff mot Kristianstad. Det har man knappast råd med i ödesmatcher som dagens. Nu är det således inte mycket som talar för att AIK kan klara sig kvar i serien.

* Så en liten internationell utblick. I Italien säkrade Sassari Torres guldet genom att vinna med 3–0 hemma mot Como.
Svensklaget Bardolino Verona var illa ute hemma mot Lazio, men vände 0–1 till 3–1 de sista 17 minuterna. Brasilianska Dayane Da Rocha gjorde de två sista målen. Både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson spelade hela matchen.
Några matchbilder har jag inte hittat, men väl det här inslaget där Maria Karlsson ger en intervju på italienska.
Två omgångar återstår, och Bardolino är kvar på den andraplats som innebär Champions Leaguespel till hösten. Man har två poäng ner till Tavagnacco och tre till Brescia.

* I den spanska seriefinalen vann Athletic Club Bilbao med 3–1 mot Barcelona. Därmed lever guldstriden där i minst en vecka till.

* Den norska Toppserien toppas av Stabaek, som vann med klara 5–1 borta mot Trondheims-Örn. Ada Stolsmo Hegerberg blev tvåmålsskytt.
Tvåa ligger Lilleström som slog Arna-Björnar med 2–0 inför 184 åskådare.
Och när mästarlaget Röa tog årets första seger genom att besegra Klepp med 2–0 var bara 117 åskådare på plats.

* I USA var det däremot utsålt, 4500 åskådare, när Seattle Sounders Women vann en träningsmatch mot Washington University med 3–1.
Megan Rapione debuterade för Sounders, men blev mållös. Glödheta Alex Morgan gjorde första målet, mexikanska landslagsspelaren Veronica Perez det andra och Lyndsey Patterson det tredje för Sounders.
Här är ett långt klipp med höjdpunkter från den matchen.

Vad tycker alla bloggare?

Jag har ju just konstaterat att det saknas starka röster inom damfotbollen. Och att det är i bloggarna som en stor del av det viktiga ifrågasättandet av sporten, klubbarna och spelare sker.
Flera av de bloggar om damfotboll som jag följer är bra, och innehåller inte bara ryggdunk och överord – utan ser sporten ur kritiska synvinklar.
Det är så klart positivt, för utan kritisk granskning avstannar lätt utvecklingen.

Här tänkte jag komma med synpunkter på intressanta, aktuella blogginlägg. Först ett par från den utmärkta bloggen ”Damallsvenskan – Världens Bästa”:

* Piteå nästa lag?
Ett intressant och tänkvärt ifrågasättande av hur ekonomin sköts i damallsvenska klubbar. Sammanfattningsvis kan man säga att det är lite väl vanligt att man inte rättar mun efter matsäck. Och att de som har hand om pengarna i Piteå IF nog skall känna viss oro om inte publiksiffrorna snart skjuter i höjden.

* Jämn serie men publiken oroar
Det här är ett ifrågasättande av hur klubbar och EFD egentligen jobbar för att locka publik till arenorna. Det är ett högst relevant ifrågasättande.
För när Jitex till exempel misslyckas med att kommunicera ut till göteborgarna att Marta är i stan så undrar man ju hur klubbarnas marknadsföring ser ut. Finns den?

* Drogba vänsterback i Damallsvenskan?
Här är det taktik, och taktiskt tänkande som står i fokus. Frågan som ställs är om spelare och tränare i damallsvenskan har en tillräckligt stor taktisk skolning.
En bra fråga. Och jag tror att det är tveksamt om kunskapen är stor nog. För många spelare beror det på att flicklag tyvärr sällan får de bästa tränarna. I flickfotbollen, och en bra bit upp genom divisionerna, räcker att kunna spela långa bollar i djupled på en snabb forward för att nå framgång. Någon större kunskap om organisation och taktik behövs inte.
Jag såg delar av F17-landslagets match mot Danmark i förra veckan på tv. Och tyckte att jag såg besvärande stora brister i positionsspelet hos ett stort antal spelare. Illavarslande.

Så till en annan utmärkt blogg, Spelare12:
Bland många intressanta och initierade inlägg har man gjort en gedigen genomgång av tänkbara, svenska OS-spelare. Här är länkar till inläggen lagdel för lagdel:
* Målvakter
* Ytterbackar
* Mittbackar
* Centrala mittfältare
* Yttermittfältare/forwards
Resonemangen som förs är i stora drag vettiga.
Men det är ingen chansning att bara ta med två målvakter i OS-truppen. Tvärtom är det ett faktum att man bara kommer att ta ut två. För utöver de 18 uttagna spelarna kommer man att ha med fem reserver till OS – varav en målvakt. De fem är med och tränar med laget, men ingår inte i truppen.
Och när det gäller genomgången av ytterbackarna så ser jag trots allt Sara Thunebro som ett klart bättre alternativ än Lina Nilsson. Den senare är utmärkt offensivt, men klart svagare defensivt. Och skall vi ha chans att vinna medalj i ett stort mästerskap måste alla backar vara prickfria defensivt. För mot lag som USA, Japan, Frankrike, Brasilien och Storbritannien kommer vårt försvar att ställas på svåra prov.

Jag har ju förresten själv försökt räkna ut hur OS-truppen kommer att se ut här.

Så till bloggen Damallsvenskan 2012, och tre intressanta inlägg därifrån:

* Toppmatcher
Ett inlägg om att Vittsjö höjer priset till fyra utvalda toppmatcher. Till skillnad från bloggaren tycker jag att Vittsjö agerar förståndigt, och gör rätt i att höja biljettpriset till sina derbyn, och när topplagen kommer på besök. Allt enligt principen om tillgång och efterfrågan.

* Hur mainstream media (kvällstidningar) jobbar
Här har vi ett inlägg om spetsade rubriker i kvällstidningarna. Och ja, den rubrik som avses är lite tillspetsad. Men jag tycker inte att det är något att haka upp sig på.
Det här är förresten ett högst intressant område. Samtidigt som spelare och ledare i damallsvenskan klagar på att det skrivs för lite om dem, så är de snabba på att högljutt klaga när något överdrivs eller blir lite fel.
Visst skall man rätta fel. Men skall damfotbollen någonsin bli en stor sport i riksmedia måste spelare och ledare tyvärr acceptera att det kommer att skrivas hysteriskt mycket konstigt, tillspetsat eller rent felaktigt på vägen. För accepterar man bara att 100-procentigt insatta reportrar skriver om damfotboll blir det inte många artiklar.
Och reportrar är som alla andra. Den som har blivit rejält uthängd som okunnig eller usel undviker helst att skriva flera artiklar i aktuellt ämne.

* Efter massiva protester: Sverige – Japan på Damernas nationalarena
Det här är ett inlägg som jag kunde ha skrivit. I varje fall delen om hur gubbväldet på förbundet struntar i tjejerna.
Sågningen av Patrick Ekwall hade jag nog däremot stått över. Varför redogjorde jag just för.

Slutligen en kommentar till ett inlägg från bloggen Nilssons nyanser på Expressens hemsida:

* Missnöjets frön börjar gro
Först tror jag att bloggaren Anders Nilsson är rätt ute om att det börjar gnällas i flera damallsvenska omklädningsrum. Jag reagerade redan i samband med Linköpings seger över Tyresö på att Manon Melis i tv hade kritiska synpunkter på lagets anfallsspel. Det gav inga goda vibbar.
Men samtidigt tänkte jag passa på att kommentera slutklämmen i Nilssons blogginlägg, den om röster som har höjts för att ge Sofie Andersson chansen i landslaget.
Jag har inte sett att det är någon annan röst än jag som framfört den åsikten. Så jag får väl försvara mig…
Som jag ser det är Lotta Schelin självskriven etta på forwardsplatsen. Sofia Jakobsson är lika självklar tvåa, även om hon i första hand kommer att tas med i truppen som yttermittfältare. Känslan nu är att förbundskapten Thomas Dennerby även tänker ta med Madelaine Edlund i truppen.
Jag ser ingen anledning att ta med en forward till OS för sin starka defensiv. Jag vill ha med tänkbara matchvinnare. Edlund känns inte som någon sådan, och tyvärr inte heller Jessica Landström i nuvarande form.
Därför bör Dennerby försöka hitta någon annan joker. Och vid en titt på damallsvenskans skytteliga är faktiskt Sofie Andersson den bäst placerade svenska spelaren. Och hon har inte bara gjort mål på AIK och Piteå. Hon har även gjort det på bortaplan mot både Umeå och Göteborg. Så varför inte testa Andersson i trenationsturneringen i juni. Vad har Dennerby att förlora?

Potsdam leder ligan igen

Alyssa Naeher och Yuki Nagasato hette matchhjältinnorna när Turbine Potsdam vann borta mot Bad Neuenahr med 2–0, och återtog serieledningen i tyska Frauen-Bundesliga.

Den amerikanska målvakten Naeher räddade snyggt en straff från hemmalagets stjärna Celia Okoyino da Mbabi i matchens inledning. Och japanska forwarden Nagasato gjorde båda målen på pass från Patricia Hanebeck. Det första lite turligt, det andra i tomt mål.

Svenska Antonia Göransson spelade hela matchen på Potsdams mittfält, medan fjolårets Dalsjöforskapten Alex Singer blev kvar på lagets bänk den här dagen. Se höjdpunkter från matchen här.
Inför de tre sista omgångarna anför alltså Potsdam nu den kvartett lag som gör upp om ligaguldet. Man gör det trots att laget har haft förtvivlat svårt att göra mål efter nyåret. På de elva omgångarna före jul gjorde man 37 mål. På de åtta efter har det bara blivit 13. En orsak är säkerligen förlusten av Anja Mittag till LdB FC Malmö.

På söndag möter Potsdam ligafyran FFC Frankfurt i ett av flera toppmöten under de sista omgångarna. Då kan de båda arvfienderna spela bort varandra från guldet. Gissa om det hålls tummar för kryss både i Duisburg och Wolfsburg?

* Har du inte sett målen från Tyresös senaste match, 3–1-segern mot Jitex, så finns de att se på det här klippet.
Jag har kikat på det ett par gånger, och måste säga att jag inte är säker på om det verkligen är Madelaine Edlund som gör 2–1-målet. Ser det inte ut att vara ett självmål av Sofia Karlsson?
Även om det skulle vara Edlund som är sist på bollen var det inga jätteprestationer som krävdes av Edlund för hennes två mål. Marta stod ju för hyfsade förarbeten båda gångerna.

Göransson målskytt när topplagen vann i Tyskland

I Bundesliga är det tre omgångar kvar, och fyra lag är i högsta grad med i guldstriden.
Idag vann alla de fyra guldkandidaterna. Antonia Göransson blev enda svenska målskytt.

Hon gjorde sitt tredje ligamål för säsongen till 2–0 när hennes Turbine Potsdam vann med klara 3–0 hemma mot Bayern München. Man fick hjälp med ett självmål, och så avslutade speedkulan Isabel Kerschowski målskyttet för Potsdam.
Potsdam ligger trea, två poäng från tabelltoppen. Men man har en match mindre spelad, och på onsdag kan Göranssons gäng återta serieledningen. Då väntar nämligen det uppskjutna bortamötet med Bad Neuenahr. Avsparkstiden är för övrigt 15.00 – något som får mig att undra om man inte vill ha någon publik.

Apropå Bad Neuenahr hade Celia Okoyino da Mbabi ett ribbskott när hon och hennes lagkamrater idag föll med 2–0 borta mot en annan guldkandidat, FCR 2001 Duisburg. Målen gjordes av tyska landslagsspelarna Linda Bresonik och Alexandra Popp.
Jag såg en halvtimme av den första halvleken av den matchen på DFB-tv. Och det kändes som att Duisburg hade full kontroll. Här är för övrigt höjdpunkter från matchen.

Glödheta målmaskinerna Conny Pohlers och Zsanett Jakabfi gjorde målen när serieledande VfL Wolfsburg vann med 2–1 borta mot Bayer Leverkusen. Pohlers leder nu skytteligan ensam. Hon har gjort 18 mål, mot Genoveva Anonma:s 17.

Slutligen gjorde vindsnabba schweiziskan Ana-Maria Crnogorcevic ett äkta hattrick på tolv minuter för FFC Frankfurt. Hon gjorde de tre första målen när laget vann med förkrossande 7–0 hemma mot Freiburg. Kerstin Garefrekes gjorde för övrigt två av målen.
Sara Thunebro spelade hela matchen, medan Jessica Landström fick hoppa in i 72:a minuten för Frankfurt.
Storsegern gör att Frankfurt nu har en slagkraftig målskillnad inför seriespurten.
För det är upplagt för en megarysare med fyra lag inom tre poäng med tre omgångar kvar – fyra för Potsdam.

1) VfL Wolfsburg 19 matcher, 46 poäng, +40
3) FCR 2001 Duisburg 19 matcher, 45 poäng, +35
3) Turbine Potsdam 18, matcher, 44 poäng, +39
4) FFC Frankfurt 19 matcher, 43 poäng, +42

Och som grädde på moset återstår ju ett antal inbördes möten mellan lagen i toppen, nämligen de här:
6 maj 14.00: Potsdam–Frankfurt
20 maj 14.00: Wolfsburg–Frankfurt
20 maj 14.00: Duisburg–Potsdam
28 maj 14.00: Frankfurt–Duisburg

Jag har tidigare konstaterat att Frankfurt har svårast program samt dessutom den tyska cupfinalen och Champions Leaguefinalen att tänka på. Men de börjar hitta rätt i anfallspelet, och jag tror mer och mer på dem som slutsegrare.
Men det tipset kan vara ändrat nästa söndag…

* Noterar att Expressen idag avslöjat att Tony Gustavsson blir assistent till Pia Sundhage under OS. Två svenskar som leder USA är förstås kul. Och ojojoj vilka fotbollsdiskussioner de båda kommer att ha. Gustavsson och Sundhage tillhör definitivt de mer detaljfixerade tränarna jag stött på. Vi snackar taktik i kubik.

* Jag har inte hetsat upp mig så mycket över skadorna på Caroline Seger och Charlotte Rohlin.
Visst, man kan aldrig vara säker, men en stukad fot borde inte vara något problem. Inte heller en hjärnskakning. Vi kan nog utgå ifrån att de båda snart är tillbaka. De kanske till och med spelar redan i nästa omgång.

* Slutligen så var världens bästa spelare, Homare Sawa, tillbaka på planen idag efter ett par månaders uppehåll för yrselproblem.
Hennes lag, stjärnspäckade Inac Leonessa från Kobe, vann hemmamötet i Nadeshiko League mot Elfen Sayama med 3–2. Veteranen Sawa lämnade planen mållös. Kobelagets mål gjordes istället av de båda 18-åringarna Yoko Takara (2) och Mai Kyokawa.

Båda är för övrigt hämtade från talangfabriken Tokiwagi Gakuen High School i Sendai. Samma skola som även fostrat VM-guldvinnarna Aya Sameshima (Montpellier), Saki Kumagai (FFC Frankfurt) och Asuna Tanaka (Inac Leonessa).
Se höjdpunkter från matchen här. Klippet avslutas med ett slags ceremoni där spelarna tackar sina supportrar. Det ser lite ansträngt ut. Eller skall man säga att det ser japanskt ut? Här är för övrigt ett klipp till med höjdpunkter, där nummer 8 Sawa står lite mer i fokus.

Sofie Andersson slår alla rekord

Den rubriken trodde jag inte att jag skulle sätta efter att ha sett Vittsjö och Sofie Andersson på Ramnavallen en vecka innan den damallsvenska premiären.

Visst, Andersson visade sina kvaliteter ett par gånger även i Borås. Bland annat sprang hon till sig ett friläge. Men avslutet fick mig att fundera lite. Hon slog nämligen bollen i stolpen, men fick returen på fötterna – och kunde rulla in bollen i tomt mål.
Min fundering handlade om huruvida hon spelade med för små marginaler, eller om hon helt enkelt är inne i den typen av stim som gör att man inte kan missa.
Nu vet jag att det senare alternativet är det som gäller.

För Sofie Andersson håller på att säkra Vittsjös allsvenska kontrakt på sensationellt kort tid. Hennes målskytte är makalöst. Visst är det bra att ha spelare som slår till och gör tre–fyra mål ibland. Men inget är bättre än att ha en som gör mål i precis varenda match.

De siffror som kommer upp när Sofie Anderssons namn nämns idag är fem och fyra. Fem mål och målskytt fyra matcher i rad – vilket förstås är fantastiskt.

Fast jag har hittat två ännu mer fantastiska siffror – nämligen 16 och 19.

Vi tar 19 först. Det stämmer nämligen inte att Sofie Andersson har gjort mål på fyra raka seriematcher. Hon har gjort mål i 19 raka seriematcher. 19.

Jag var lite nyfiken på hennes facit i fjol i söderettan, och började kika från omgång 22, och noterade att hon då gjorde ett mål mot Öster. Sedan följde den här sviten:
Två mål mot Kenty, ett mot IFK Kalmar, tre mot Sil, ett mot Norrköping, två mot Hovås/Billdal, två mot Tölö, ett mot Södra Sandby, två mot QBIK, ett mot Eskilstuna, två mot Falköping, ett mot Falköping, fyra mot Södra Sandby, två mot Tölö och ett mot Eskilstuna.

Jag fick gå tillbaka till den 28 maj, och hemmamötet med QBIK, för att hitta en seriematch som Sofie Andersson lämnade mållös. Det gjorde mig mållös.
För kan det någonsin tidigare ha hänt att någon blivit målskytt i 19 matcher i rad på elitnivå i svensk fotboll?

Målet i vårmötet med Falköping väckte dock frågor. För enligt svenskfotboll.se kom det en minut efter att målskytt Andersson blivit utbytt. Men jag antar att domaren kan ha kastat om minuterna.

Den andra imponerande siffran jag hittat är 16. Den står för antalet avslut mot mål som Sofie Andersson har haft i allsvenskan den här säsongen. Totalt står hon på 18 avslut, och 16 av dem har gått på mål – en i målställningen. Det innebär att bara ett skott har gått utanför. Det är ett fantastiskt bra facit.
I siffran 16 finns svaret på varför Andersson gör så många mål. Hon träffar ju alltid målet.

Närmast efter antal gjorda mål brukar jag kolla upp forwards genom att se hur stor andel av deras avslut som går mot mål. Ju högre procent, desto bättre målskytt.

Om Sofie Andersson är damallsvenskans utropstecken hittills är Manon Melis och Lisa De Vanna de stora besvikelserna.

Jag byggde mitt guldtips på att Linköping hade värvat två extremt pålitliga målskyttar i Melis och De Vanna. Och visst kan de fortfarande få ordning på sina avslut.
Men hittills är det fiasko. De Vanna kommer inte ens till skott. Hon har haft två avslut hittills på fyra matcher, och inget har gått inom ramen.
Melis har haft 15 avslut, och bara träffat mål med åtta av dem. Ett har gått in. 15 avslut är okej, men resten är långt ifrån bra. Och det vittnar om att holländskan inte har rätt självförtroende för tillfället.

Linköping är förstås inte borta från toppen ännu. Men 0–0 mot AIK talar för att laget har kvar fjolårets problem med avslutningarna. För tre gjorda mål på 41 avslut är uruselt.
Tränarparet Denise Reddy och Christian Andersson får nog köra avslut de kommande veckorna. Annars passerar snart guldtåget Folkungavallen utan att stanna till.

Till sist ett tips till Thomas Dennerby. Varför inte testa Sofie Andersson i nästa landslagstrupp? Om jag skulle ha varit förbundskapten hade jag  i alla fall känt trygghet i att ha en målskytt i sitt livs form som den forward som skall med till OS som backup till Lotta Schelin.

Mästarklass av Tyresö

Tyresö har just besegrat LdB FC Malmö med 2–0, och man har gjort det på ett mästerligt sätt. För spelar Tyresö så här under resten av serien kommer de inte att förlora många matcher.

Jag har tidigare satt frågetecken för snabbheten i backlinjen. Frågetecknet finns kvar. Men idag chansbröt aldrig Tyresös backlinje, utan den föll direkt – och rejält. Följden blev att Malmö aldrig kunde hitta in på ytan bakom Johanna Frisk och Linda Sembrant.

Visst öppnade det sig möjligheter för distansskott för Malmö inledningsvis. Men i längden är det en väldigt mycket bättre taktik att lämna ytor där, än att lämna dem bakom sin backlinje.

Offensivt nötte Tyresö ner Malmö. Och 2–0 var helt i sin ordning. Marta gjorde första målet, efter en grov miss från Lina Nilsson. Elaine smällde snyggt in det andra målet från distans.

En dag som den här, när OS-grupperna har lottats, kan det vara aktuellt med några ord om våra OS-aktuella spelare. Malin Levenstad gjorde en lysande insats, och visade att hon vill vara med och konkurrera som en försvarsplats. Däremot visade Lina Nilsson defensiva brister. Och då tänker jag inte bara på den missade rensningen som gav 1–0-målet. Nilsson gjorde flera missbedömningar, och blev flera gånger avklädd av Marta.

Det svenska F19-landslaget lottades idag in i sitt EM-slutspel. Man drog nitlotterna Spanien och England – samt Serbien. Lagkapten i det svenska landslaget är Amanda Ilestedt. Hon har visat under våren att hon är ett namn för nästa års hemma-EM. Ett riktigt framtidsnamn.

Sydafrika, Japan och Kanada – det var en okej lottning

Lottningen blev: Sydafrika, Japan och Kanada. Just i den ordningen spelar Sverige sina tre gruppmatcher i OS. Och jag tror att Sverige avancerar till kvartsfinal som tvåa bakom japanskorna.

Sveriges lott drogs först av alla i dagens lottning, och vi drogs in i grupp F, där Japan var seedat. Så här ser Sveriges spelschema ut i OS:

25 juli 20.45: Sverige–Sydafrika, Ricoh Arena, Coventry
28 juli 13.00: Japan–Sverige, Ricoh Arena, Coventry
31 juli 15.30: Sverige–Kanada, St James’s Park, Newcastle

De två bästa lagen i gruppen går vidare. Och de två bästa av de tre grupptreorna tar sig också vidare.

I grupp E spelar Storbritannien, Brasilien, Nya Zeeland och Kamerun.
I grupp G återfinns USA, Frankrike, Nordkorea och Colombia.

Slutspelsträdet ser ut så här:
E1 – F3/G3
G1 – E3/F3

F1 – G2
E2 – F2

Mitt spontantips innebär att kvartsfinalerna blir:
Brasilien–Kanada/Nordkorea
USA–Nya Zeeland/Kanada
Japan–Frankrike
Storbritannien–Sverige

Till sist en snabb genomgång av Sveriges gruppmotståndare:

Japan
Japanskorna är inte bara regerande världsmästarinnor – de är sannolikt verkligen bäst i världen för tillfället. Nadeshiko – som landslaget kallas – spelar snabb, vacker fotboll byggd på stort bollinnehav. Och de har inte förlorat mot topprankade USA på tre försök. Japanskorna spelar för tillfället med sanslöst stort självförtroende.
Storstjärnan Homare Sawa har inte spelat i årets landskamper. I stället har Aya Miyama burit laget på ett lysande sätt. Miyama är en av världens allra bästa spelare för tillfället.
Här måste våra svenska spelare överträffa sig själva om de skall kunna ta någon poäng. Jag ser det som 75–25 i japansk favör.
Sannolikt är det en fördel för oss att vi har en träningsmatch mot Japan innan OS.

Kanada
Ett lag byggt kring målmaskinen Christine Sinclair. ”Sincy” är kanske världsfotbollens mest underskattade spelare. Det är hennes målskytte som har tagit Kanada till världstoppen, och det är ett måste för Kanada att hon är på absolut topp i OS, om det skall bli avancemang ur gruppspelet.
Sverige slog nyligen Kanada med 3–1 i Malmö, och normalt skall vi slå kanadensiskorna även i OS. Säg att det är 60–40 i svensk favör.
Vi har ett antal kanadensiska landslagsspelare i svensk fotboll nu, Sophie Schmidt (Kristianstad), Christina Julien (Jitex), Melissa Tancredi (Dalsjöfors), Erin McLeod (Dalsjöfors) och Stephanie Labbé (Örebro).

Sydafrika
Det här är ett lag jag inte har så bra koll på. Man kom på tionde plats av tolv lag i Cypern cup tidigare i vår. Då föll man med 2–1 mot Sydkorea, spelade 0–0 mot Nya Zeeland, vann med 2–0 mot Nordirland och föll slutligen i match om nionde plats med 2–0 mot Skottland.
Den enda spelaren jag känner till från Sydafrikas lag är Rossiyankas mittfältare Nompumelelo Nyandeni. Hon spelade fyra matcher i årets Champions League, bland annat i båda kvartsfinalerna mot Potsdam. Den första från start, den andra som inhoppare. Övriga spelare i truppen håller till på hemmaplan i Sydafrika.
Det skall trots allt vara 95–5 i svensk favör. För skall vi slåss om medaljer måste vi slå Sydafrika.

Det står Japan och Brasilien på nitlotterna

Mindre än 24 timmar innan OS-lottningen blev seedningsgrupperna klara. Två av dem ser ut precis som jag trodde här. Två är annorlunda, med följden är att Sverige kan dra en riktig nitlott i morgon.

Har jag fattat rätt sker lottningen 11.00 brittisk tid, vilket innebär 12.00 här. Då skall tolv lag fördelas på tre grupper.
Klart är att Storbritannien hamnar som lag 1 i grupp E. Att Japan blir lag 1 i grupp F och att USA blir lag 1 i grupp G.

Så här ser seedningsgrupperna ut:
Skål 1: Frankrike, Storbritannien och Sverige.
Skål 2: Colombia, Kamerun och Sydafrika.
Skål 3: Japan, Nordkorea och Nya Zeeland.
Skål 4: Brasilien, Kanada och USA.

Lagen ur skål 2 skall Sverige slå allihop. Allt annat är ett fiasko. Det intressanta vilka av lagen ur skålarna 3 och 4 som vi ställs mot.

En svensk drömlottning är Nya Zeeland och USA. För vi kommer ju antingen i USA:s eller Japans grupp, och även om jag inte har glömt 4–0-förlusten i Algarve tror jag att vi har mindre svårt mot USA än mot japanskorna. Och jag tror att Nya Zeeland passar oss bättre än Nordkorea.

Mardrömslottningen är att hamna i samma grupp som Japan och Brasilien. Då finns risken att vi inte klarar oss vidare ur gruppen – ens som en av de två bästa treorna.

* I dagens allsvenska match tog Umeå poäng hemma mot Linköping efter nickmål från Ogonna Chukwudi och Charlotte Rohlin. Känslan är att jag har undervärderat Umeå i mitt tips, och att jag kanske har övervärderat LFC. För skall Linköping motsvara mitt guldtips får de inte tappa poäng på bortaplan i någon större utsträckning. Och 1–1 i både Kristianstad och Umeå är minst ett kryss för mycket.

* Lotta Schelin tog sig igår till sin tredje raka Champions Leaguefinal. Höjdpunkter från 0–0-mötet med Turbine Potsdam ser du här. Det är lite halvdålig kvalitet på bilderna, men det går ändå att se att det var en chansrik match.
Det går också att se hur vansinnigt onödigt redan varnade Elodie Thomis markerade en eftersläng mot Viola Odebrecht i 60:e minuten. Thomis fick sin andra varning, och är därmed avstängd i finalen. Smart.
Schelin byttes för övrigt ut i 68:e minuten. Då ansåg väl Lyons tränare Patrice Lair att det var avgjort. Hos Potsdam byttes Antonia Göransson in i halvtid.

* Till sist är här en länk med bilder på alla mål från 3–2-matchen i Toppserien mellan LSK Kvinner och Röa.

Spänd på hur OS-lottningen görs, och om Ilestedt håller stilen

På tisdag 11.00 (jag är osäker på om det är svensk eller brittisk tid) lottas OS-fotbollen. Tolv lag skall fördelas på tre grupper om vardera fyra lag. Jag har förgäves letat efter uppgifter om hur seedningen inför lottningen går till.
Men har jag fattat rätt så kommer de tre europeiska lagen inte att kunna mötas. Och Storbritannien är placerad som lag 1 i grupp E med två matcher i Cardiff och en i London.

I reglerna står att Fifa skall så långt det är möjligt ta sportsliga och geografiska hänsyn. Det innebär ju att Europas båda andra lag, Sverige och Frankrike, bör lottas in i grupp F och G. Grupp F inleder med två omgångar i Coventry och grupp G på samma sätt i Glasgow.

Rimligt i övrigt vore ju att toppseeda USA, Japan och Brasilien. Att ha en lottningsgrupp med Kanada, Nordkorea och Nya Zeeland. Samt att slutligen ha en lottningsgrupp med Colombia, Kamerun och Sydafrika.
Blir det så vore drömlottningen att hamna i grupp G med Brasilien, Nya Zeeland och Kamerun. Men som sagt, det här är ren spekulation, för någon klar seedning har inte presenterats.

* Fem spelare har gjort mål i båda de två spelade omgångarna i damallsvenskan. Minst en av dem kommer att bryta sviten i den tredje eftersom Göteborg FC:s Christen Press är hemma i USA för sin karriärs första landslagsläger. Och den blixtsnabba forwarden kommer inte att spela mot Vittsjö i nästa omgång.
Av övriga fyra kommer tre från mästarinnorna LdB FC Malmö: Anja Mittag, Elin Rubensson och Amanda Ilestedt. Slutligen har även Sofie Andersson i Vittsjö gjort mål i båda årets allsvenska matcher.
Mest oväntad i kvintetten är tveklöst Ilestedt. Hon stod på 23 damallsvenska matcher inför säsongen, och 0 mål. Vad var det nu man brukade säga om den där ketchupflaskan?

* Jag berättade nyligen om att Piteås australiska målvakt Lydia Williams samlade utmärkelser på hög när Westfield W-league hade gala över säsongen som gick.
Risken är att hon inte kommer hinna att få några priser för sin insats i Piteå. På det här klippet från matchen mot Göteborg kan man se hur ena benet viker sig på Williams när hon skall gå ut och hämta ett inlägg.

Inte nog med att Christen Press nickar bollen i mål till 1–2. Williams skadade knät så illa att jag tippar att hon till och med kan missa resten av säsongen. En magnetröntgen i morgon kommer troligen ge svar på om det blir så.
Utöver Williams skada visar klippet ovan även Jennifer Nobis 1–1-nick, Anita Asante:s 1–3-mål samt en kortare intervju med Sofie Persson.

Kommer den långsamma backlinjen att fälla Tyresö?

Linköping vann tre viktiga poäng idag. Viktiga för dem själva förstås. Och för damallsvenskan.
För efter Tyresös 7–0-seger i premiären var man rädd att laget skulle jogga hem guldet, och tidigt döda all spänning.

Men efter dagens match inser man att det kanske snarare var Kif Örebro som var dåligt i premiären än Tyresö som var världens bästa lag.
Eller. Nu skall det direkt sägas att Tyresö definitivt skapade tillräckligt med chanser för att även kunna vinna idag. Madelaine Edlund hade tre kanonlägen, plus ett offsidemål. Och Emilia Appelqvist hade två megachanser – varav ett mer eller mindre öppet mål. Bland annat.

Men det här var ändå Linköpings match. 1–0-segern var inte på något sätt ologisk.
LFC såg till att Marta fick riktigt tuff uppvaktning. Under långa perioder såg superstjärnan frustrerad ut. Hon sprang runt och bönade och bad om frisparkar.
Jenny Palmqvist lyssnade dock inte på bönerna. Hoppas att fler domare vågar stå emot Marta under året. För är det något jag ogillar med världsstjärnan så är det att hon ofta faller lite för lätt.

I Linköping var många spelare riktigt bra. Men framför allt imponerade man som lag. LFC drog sig tillbaka, och gjorde det trångt centralt. Men fick defensiv hjälp av den ojämna planen.
Sedan spelade dessutom Nilla Fischer och Mariann Gajhede Knudsen hårt och tufft, och visade vägen för lagkamraterna inställningsmässigt. På mitten vann Linköping en match i matchen. Hör förresten Gajhede intervjuas av LFC-tv här.

Anfallstrion Lisa De Vanna, Manon Melis och Emma Lundh (dagens målskytt) vann också sin match i matchen. Deras gemensamma snabbhet fick ganska snart gästerna nervösa.
För i början pressade Tyresö högt. Men när de märkte att der öppnades jätteytor bakåt tappade man sitt spel.
Marta och Vero Boquete trivs knappast bäst i eget straffområde. Men dit fick de ofta jobba hem för att hjälpa tröja backar.

För det är ju ingen hemlighet att Tyresös lag är väldigt offensivt balanserat. Kanske är det till och med för offensivt balanserat.
I dag blev i alla fall de defensiva bristerna väldigt tydliga.

Jag har tidigare ifrågasatt snabbheten i Tyresös backlinje. När jag idag fick se backarna testas rejält så känns mitt frågetecken befogat.
Visst, jag vet att Linköping har extrem snabbhet framåt. Men man behövde inte se många minuter för att inse att Tyresö saknade motsvarande snabbhet bakåt. För oj vad segt och långsamt det var i löpduellerna.
Det förvånar mig att Annica Svensson är bänkad. För nog är väl hon snabbare än de fyra som spelar?

Tyresö gav mig lite vibbar av Real Madrid, som det såg ut innan Jose Mourinho. Alltså fantastiskt ögonfägnande anfallsspel när offensiven funkar. Men stora defensiva brister, vilket gör att man är väldigt sårbara när man tappar pressen på motståndarnas mittfält.

Det skall bli intressant att se hur Tyresö hanterar de defensiva problemen framöver. För lag som Malmö och Göteborg och några till har ju också grym snabbhet framåt.

Klar seger för Linköping mot Tyresö i förmatchen

I kväll möts de två lag jag tippade högst i damallsvenskan i ett haussat möte på Folkungavallen.
Hur matchen kommer att sluta?
Ja, jag kan ju i alla fall sträcka mig så långt att jag slår fast att Linköping har vunnit förmatchen i stor stil.

Grenen i den förmatch jag tänker på är webb-tv. Och LFC:s introfilm för säsongen 2012 vinner klart mot Tyresös dito.
Tyresös är i och för sig välgjord, och idén om närbilder på starka tjejer är inte så dum. Men filmen är för lång, och innehåller för lite fotboll för min smak.
LFC:s intro har däremot högt tempo och ger skön fotbollskänsla. Klar seger för Östergötland där.

Närmast efter Göteborg FC är LFC bäst i landet på webb-tv-grenen. Man har ju en utmärkt tv-produktion inför var och en av sina hemmamatcher.
Jag såg under den damallsvenska upptaktsträffen i Göteborg hur de passade på att göra en kort intervju med spelare från samtliga motståndarlag. Även om vissa av de intervjuerna kommer att bli rätt gamla innan de används så visar det på god intitiativförmåga. Och sådan måste alltid berömmas.
Här är klippet inför kvällens match.

* Till min lista över bloggande spelare kan nu läggas Nilla Fischer och Therese Sjögran. Länkar till deras bloggar finns numera här.

* Visst det är lite sent, men här finns ett videoklipp med alla mål från premiärmatchen Jitex–LdB Malmö.
Klippet visar att Jitex faktiskt skapade en mängd bra målchanser, och ger känslan av att 1–4 var alldeles för stora siffror.
Målskyttarna var ju för övrigt Amanda Ilestedt (0–1), Lina Nilsson (0–2), Annica Sjölund (1–2), Anja Mittag (1–3) och Elin Rubensson (1–4).

* Till sist så har USA nu släppt sina OS-dräkter. De är väldigt annorlunda mot de matchkläder som laget haft det senaste året. Eller vad säger ni?
Här är lite bilder från deras Facebooksida.
Har du inte Facebook kan de se Alex Morgan i dräkten här. Och här är bilder från US Soccers souvenirshop.

Det blir Lyon och Frankfurt i final

Damallsvenskan får ursäkta, i helgen ser jag mest fram emot semifinalerna i Champions League.

Eller ja, allra mest ser jag fram emot det lilla miniläger som FC Kabel Åttios bruna bönor skall i väg på…
Men troligen skall jag vara hemma så att jag kan se de båda semifinalerna på söndag. Om det nu går att se dem på tv. Eurosports sändningar är tydligen i fara till följd av det svenska basketslutspelet.

Vi får se hur det går med tv-sändningen. Hur som är Arsenal–Frankfurt först ut på söndag, klockan 16.00. Det känns också som den klart mest ovissa matchen.
Inget av lagen har väl visat någon toppform. Och skadorna på Dzsenifer Marozsan och Fatmire Bajramaj kan visa sig vara kostsamma för Frankfurt.
Hjärnan säger att tyskorna trots allt kommer att vinna dubbelmötet.

För att Arsenal skall kunna skrälla hade de mått bra av att få in smarta Kelly Smith i laget. Men hon är fortfarande skadad, och kommer inte att kunna spela.
Smith missade även WLS-premiären i helgen. Där vann Arsenal med knappa 3–2 hemma mot Everton efter mål av Danielle Carter, Jordan Nobbs och Katie Chapman.

Jag tippar att Arsenal vinner med 2–1 på hemmaplan, men att Frankfurt vänder i returen – och att Jessica Landström och Sara Thunebro kan se fram emot en Champions Leaguefinal.

I svenskmötet mellan Lotta Schelin:s Olympique Lyonnais och Antonia Göransson:s Turbine Potsdam klockan 18.00 på söndag tror jag däremot att Lyon kommer att ta en säker seger.

Jag vet att Potsdam har spelat i två raka Champions League-finaler och leder Frauen-Bundesliga, och att det egentligen långt ifrån är någon enkel motståndare för Lyon.
Men det franska storlaget verkar ha fått upp farten rejält efter jul, medan Potsdam haft väldigt svårt att göra mål sedan Anja Mittag lämnade för LdB FC Malmö.
Visst, Potsdams 5–0 i två möten med Rossiyanka, låter imponerande. Och var imponerande på många sätt. Men bakom siffrorna döljer ju sig en jättemiss av det ryska försvaret, och tre grova tavlor av Rossiyankas målvakt Elvira Todua.

Potsdam har ju även haft svårt att göra mål mot bottenlag i ligan under våren. Och så generöst som Rossiyanka försvar var kommer inte Lyons försvar att vara.
Jag tror att Lyon vinner med 2–0 hemma, och får 0–0 borta i returen. Lyons nolla håller alltså även över semifinalen.

Det som jag ser fram emot allra mest är faktiskt duellen Lotta Schelin mot Alex Singer. För jag antar att den före detta Dalsjöforsspelaren kommer att få ta hand om markeringen av Lyons svenska superstjärna. Schelin kan i alla fall inte räkna med att springa ifrån sin bevakare.

* Dagens snackis nummer ett i Damfotbolls-Sverige har förstås varit sexköpsdomen mot Tyresös starke man. Man väntar på klubbens reaktion.
De har inte gjort några uttalanden på sin hemsida. Inte heller på sin twitter. Där lade de däremot upp den här länkenMarta:s klackmål från helgen. Kanske ett försök att flytta fokus…

* Jag skrev häromdagen om det underliga i att damlandslaget skall ta emot världsmästarinnorna från Japan på Rambergsvallen.
Nu har fler hakat på. Först var nog SVT:s Västnytt. Via dem nådde nyheten TT, och nu är det uppe för diskussion i mängder av medier. Bra.

* I den ryska ligan föll Sofia Jakobsson och Rossiyanka borta mot ligatrean Zorkij med 2–1 efter halvtidsledning.
Publiksiffran var 100 åskådare, kanske inte konstigt med tanke på att avspark var 11.00. Jag har inte hittat några uppgifter om Jakobssons speltid. Däremot vet jag att Cristiane gjorde Rossiyankas mål. Och att klubben fortfarande leder Supreme Division, nu fyra poäng före ett annat svensklag, Energia Voronezh – där ju Ximel Bladh spelar.

Toppserien startar – heja Röa

I morgon startar Toppserien i Norge. Jag kan inte säga att jag är insatt, men jag har definitivt ett favoritlag – mästarlaget Röa IL.

Hur det kommer sig?
Jo, för ett par månader sedan upptäckte jag att jag började få allt fler norska besökare i bloggen. Jag följde spåret bakåt, och upptäckte att min blogg hade lagts upp på Röas utmärkta länksida, som enda utländska blogg.
Det stod ”Johan Rydéns riktigt bra blogg”.
Och ja, jag är mottaglig för fjäsk, och blev lite stolt.

Genom Röas utmärkta hemsida har jag hittat lite lite saker att blogga om så här inför premiären. Jag kommer alltså att hålla mina tummar för Röa under året. Och vad jag förstått kan det behövas, för Toppserien verkar vara riktigt jämn i toppen. I varje fall var den det i fjol. I sluttabellen låg fyra lag inom fem poäng. Här är hela den övre halvan:
1) Röa IL 54
2) Stabaek IF Fotball 51, +47
3) Kolbotn IL 51, +33
4) Arna-Björnar Fotball 49
5) LSK Kvinner FK, Lilleström 40
6) SK Trondheims-Örn 35

Ni som tycker om att läsa guldartiklar på norska kan här frossa i sådana som skrevs om Röas guld ifjol.
Ni kanske minns att Osloklubben även vann en annan omdebatterad guldstrid under hösten. Striden för att få in guld i form av pengar.
Den tog sig en udda tur i början av september. När ekonomin var som sämst ställde tio spelare upp som auktionsobjekt. Man kunde ropa in en middag på tu man hand med spelarna.
Och ja, det blev förstås en rejäl snackis i Norge. Och i damfotbollsvärlden som helhet.

Totalt drog auktionerna in 73000 norska kronor som då motsvarade cirka 90000 svenska kronor.
Till klubbens egen hemsida sa Joachim Westher Andersen, medieansvarig så här:

”Det var modigt gjort av tjejerna, men ingen i klubben är förvånad över initiativet. Det här är tjejer med stort hjärta för Röa, och som gång på gång visar sitt stora engagemang.”

Han sa också att initiativet gav klubben ett moraliskt lyft, och att det var en väldigt rolig vecka.
Så här mycket kostade för övrigt middagsdejterna (i norska kronor):
1) Lene Mykjåland 20 000
2) Marthe Braavold Johansen 15 000
3) Gunhild Herregården 7 000
4) Janne Stange 6 800
5) Katrine Andresen 6 000
6) Emilie Haavi 5 200
7) Celine Kommandantvold Pettersen 4 100
8) Siri Nordby 3 500
9) Andrea Frøshaug 3 500
10) Kirvil Odden 1 900

Jag har inte bestämt vad jag egentligen tycker om auktionerna. De satte i alla fall strålkastarfokus på klubben. Men det var förstås inte de 90000 kronorna som räddade klubbens ekonomi. Utan i slutet av september fick man ett gäng större sponsorer, vilket garanterade en fortsättning.

Faktum är att så sent som 2008 kämpade just Röa om att kunna värva Marta.
Sedan dess har hela den norska damfotbollen genomgått en riktigt tuff period. Flera lag har tvingats dra sig ur Toppserien på grund av usel ekonomi.
Och landslaget är inte längre en utmanare om medaljer i de stora mästerskapen. Jag var på plats i Wolfsburg och såg Norge mot Brasilien i VM i fjol. Jag minns att jag tyckte att det norska laget trots allt var ganska bra. Men att de saknade en matchvinnare.
Några dagar senare satt jag just i presscentret i Wolfsburg och såg Kyah Simon nicka ut norskorna ur VM.

Hösten blev tung, med tveksamma resultat i EM-kvalet. En orsak är förstås att flera spelare har valt att tacka nej till landslagsspel – en inställning jag aldrig har förstått mig på.
I nuläget känns det logiskt att alla unga norska bolltalanger väljer handboll framför fotbollen. Handbollsjenterna är ju världsledande.

Och på hemmaplan är intresset för Toppserien minst sagt uselt. I fjol var publiksnittet i serien pinsamma 179 åskådare. Röa drog bara 201 åskådare i genomsnitt – och då vann de ju ändå guld.
Inte konstigt att lagen i Toppserien tidigt slog fast att de inte hade någon chans att konkurrera om de många WPS-spelare som ville till Europa efter ligans sammanbrott.

Men kanske kan ljuset nu åter börja lysa över norsk damfotboll. För plötsligt är landslaget i högsta grad med i kampen om gruppsegern i grupp 3 i EM-kvalet igen.
F19-landslaget var snubblande nära EM-slutspel, och även om Röa nu är långt ifrån att kunna värva Marta så borde man med rätt lottning definitivt kunna vara med och slåss om minst en kvartsfinalplats i Champions League till hösten.
Laget innehåller ju trots allt sju spelare från fjolårets norska VM-trupp i Caroline Knutsen, Hedda Strand Gardsjord, Guro Knutsen Mienna, Lene Mykjåland, Emilie Haavi, Elise Thorsnes och Madeleine Giske, samt ytterligare en tidigare landslagsspelare (Siri Nordby).
Fast nyförvärvet Giske är inte aktuell för spel den här säsongen. Hon drog nämligen av korsbandet för en månad sedan, och är borta hela säsongen. Tråkigt.

Kan då intresserade se några matcher från Toppserien på tv eller internet? Jo, i år är det NRK som har sändningsrätten. Och de sänder en match per omgång på sin hemsida. Här är en länk med listan över vilka matcher det handlar om.

Slutligen, hur slutar då Toppserien? Jo, med Röa i topp, hoppas jag…
Här tippar bloggen Spelare 12 serien.

Ett ovanligt onödigt uttalande av Prytz

Som man inom damfotbollen – jag är ledare för FC Kabel Åttio i division V Borås – får man ofta höra nedvärderande saker om spelet och sporten.

Det verkar finnas någon form av acceptans för att man skall sparka på damfotbollen. Eller värre, det verkar vara självklart att man skall sparka på damfotbollen.
Jag kan inte säga att jag orkar hugga tillbaka varje gång, för det vore långt ifrån sant. Man är ju inte alltid sugen på att debattera. Därför låter jag ibland kommentaren få stå oemotsagd. Och det kan man förstås ha olika uppfattningar om.

Igår var det upptaktsträff för söderettan för herrar. Jag var inte där och hörde med egna öron. Men som jag fått det berättat sa Örgrytes tränare Hans Prytz, ja han som varit i Jitex så sent som ifjol, så här:

”Jag har äntligen kommit ur damträsket.”

Jag var som sagt inte där, och vet inte på vilket sätt Prytz sa de där orden. Men oavsett och det var skämtsamt eller inte så var det otroligt onödigt. Ingen har något att vinna på den typen av skitsnack. Varken Prytz eller damfotbollen. Tyvärr.

* Till roligare saker. Piteås australiska målvakt Lydia Williams höll nollan i sin allsvenska debut i söndags. Sedan dess har hon dessutom fått två fina priser. Dels valdes hon till Australiska Westfield W-leagues bästa målvakt. Dels prisades hon som spelarnas favorit i ligan. Läs mer om priserna här.
Bästa spelaren totalt i W-league blev Williams före detta lagkompis i mästarlaget Canberra United, mittfältaren Sally Shipard. Shipard spelar för tillfället för Bayer Leverkusen i Frauen-Bundesliga.

* En efter en skriver USA:s landslagsspelare på för lag i de båda amerikanska division II-ligorna USL W-league och WPSL Elite League.
Jag har tidigare berättat att Hope Solo, Alex Morgan och Sydney Leroux valt att skriva på för Seattle Sounders i W-league, och att Heather O’Reilly valt Boston Breakers i Elite League.

Nu är det klart att den namnkunniga Sounderstrion får sällskap av ytterligare två amerikanska landslagsspelare i form av Megan Rapinoe och Stephanie Cox. Dessutom är Mexikos landslagsspelare Veronica Perez klar för Sounders. Här är ett klipp från Sounders första träningsmatch med fem av de sex stjärnorna i laget.

Senaste landslagsspelare att skriva på för en amerikansk klubb är Tobin Heath. Hon skall spela för New York Fury i WPSL Elite League.
Utan att ha koll på hur långa kontrakt det handlar om är ju känslan att hoppet om att få se huvuddelen av de amerikanska stjärnorna i Europa efter OS minskar för varje dag.