Skrämmande intervju med Asllani

Publicerad den av
1

 

Kosovare Asllani

Aftonbladet har varit i Manchester och hälsat på Kosovare Asllani. Bra så, men de förutsättningar som gällde för intervjun skrämmer mig.

Manchester City kom nämligen med en hel del krav för intervjun, krav som går att läsa i en faktaruta ihop med själva texten. Klubben valde bland annat vilka frågor som fick ställas, och hade med en egen representant under intervjun.

Sånt här elände kommer alltmer inom herrfotbollen, att det nu också börjar spridas till damerna känns extremt tråkigt. För mig personligen är det ju bland annat den större tillgängligheten till spelarna som gör att jag lägger så mycket tid på damfotbollen. Skulle damfotbollen ta efter herrfotbollens sämsta saker får man väl leta sig mot någon annan sport.

En sak i intervjun som också får mig att reagera är den om hur bortskämda klubbens akademikillar är.

”Akademikillarna tränar, äter, bor och pluggar här. Sedan har de egna chaufförer som kör dem runt i minibussar. Allt är kontrollerat och de ska inte ha något att skylla på som inte har funkat om det går dåligt på planen.”

Kan det där verkligen vara bra för individernas utveckling?

Bra är det däremot att Sydsvenskan valt att ta hand om sändningen av Rosengårds Champions Leaguekvartsfinal på onsdag. Att ingen riktig tv-kanal är intresserad av att sända är däremot makalöst tråkigt.

Ingen tv-kanal är heller intresserad av att köpa sändningsrätten för damallsvenskan. I dag bekräftades det man man ju i och för sig redan förstått sedan tidigare, att EFD kommer att erbjuda tv-sändning i egen regi även i år. Intressant i artikeln att Linda Wijkström säger att fjolårets lösning gick ihop ekonomiskt:

”Det var en plus-minus noll affär vilket var bra för att vara första säsongen.”

I dag lottades även semifinalerna i Svenska cupen. Det blev Djurgården–Linköping och Kvarnsveden–Rosengård. Det är alltså upplagt för en drömfinal i augusti mellan de två senaste årens finallag.

Slutligen några intressanta ord om fotbollsträning och skador från den omdiskuterade nederländska tränaren Raymond Verheijen:

Grov domartavla, briljant Harder och stolt bloggare

Publicerad den av
8

Kvartsfinalerna i Svenska cupen bjöd på ganska väntade resultat. De tre klara favoriterna vann, och den ovissa matchen avgjordes på straffläggning.

Därmed har vi kvar Linköping, Kvarnsveden, Djurgården och Rosengård i turneringen.

Men Rosengård kom undan med blotta förskräckelsen i Piteå. Hemmalaget skulle ju ha haft straff i matchens slutskede. Jag såg att Piteå-Tidningens bloggare kallade det otur att inte hemmalaget fick domslutet med sig.

Så kan man se det. Jag ser det snarare som en mycket svag domarinsats. Att ingen av tre domare kan se det där tydliga regelbrottet är för dåligt. För jag hoppas verkligen inte att det var av feghet som den självklara straffen uteblev…

Vilket som är det alltid lika tråkigt att konstatera det, men här avgjorde dåliga domare matchen. Straffsituationen kommer för övrigt 4,10 in i klippet. Just innan, 4,00 faller Amanda Ilestedt:s segermål:

Noterbart från matchen var att Piteå ställde upp sitt lag 3–4–3. Det där kan ju förstås likaväl bli 5–4–1, ändå intressant att ett rätt utpräglat 4–4–2-lag som Piteå under Stellan Carlsson testar nya vägar.

Kollar man in Rosengårds elva vilades Marta från start på grund av en överansträng ljumske. I övrigt matchade Jack Majgaard Jensen det han anser är sin starkaste elva för tillfället. Det innebar följande spelare (vet inte om jag ställt upp dem helt rätt): Zecira Musovic – Lina Nilsson, Ilestedt, Emma Berglund, Ali Riley – Anita Asante, Ebba Wieder – Lieke Martens, Ella Masar McLeod, Sanne Troelsgaard – Lotta Schelin.

Noterbart alltså att Wieder går före en sannolik startspelare i EM, Hanna Folkesson. Rosengårdstränaren uttalade sig om petningen av Folkesson i Sydsvenskan inför förra helgens träningsmatch mot LFC:

”Hon har lyckats bra i landslaget men har haft det svårt att övertyga hos oss. Hanna har mer att visa.”

Det blir spännande att se vilken elva Rosengård mönstrar mot Barcelona på onsdag. Får danska Troelsgaard ge plats åt Marta då?

Wieder är alltså ett spännande namn i Rosengård. Wieder är även ett spännande namn i Bayern München. I dagens tyska toppmatch fick nämligen två spelare födda i juni 2000 speltid för Bayern. Forwarden Verena Wieder (född 26 juni 2000) byttes in på slutet, medan mittfältaren Sydney Lohmann (19 juni 2000) spelade från start. Av de båda 16-åringarna imponerad Lohmann mest, hon visade att hon är en spelare att lägga på minnet. Lohmann imponerade framför allt med en god förstatouch och förmågan att slå sin motståndare. Hon blir spännande att följa.

Bayern förlorade dock med 2–0, mycket beroende på en briljant Pernille Harder som gjorde det första och spelade fram till det andra. Se höjdpunkterna här.

Jag skall villigt erkänna att jag varit lite tveksam till alla ohämmade hyllningar av Harder de senaste åren. Att hon har en underbar bolltouch har jag inte tvekat på, men jag har tyckt att hon varit lite tunn, och att hon vikt ner sig i avgörande lägen. Därför har jag funderat på hur hon skulle klara sig i den tuffa tyska ligan.

Men nu är det bara att bocka och buga. Harder har inlett tiden i Wolfsburg fullständigt lysande. Hon har fått ett lag som jag tyckt varit lite stelt och tråkigt det senaste året att blomstra. Känslan är att Wolfsburg faktiskt kan få uppleva en fantastisk vår. Man är favoriter i cupen, har bra läge på ligaguldet och kan mycket väl fälla Lyon i Champions League. Det dubbelmötet i kvartsfinalen blir något i hästväg.

För Bayern ser det däremot lite mörkare ut. Avståndet upp till serieledande Turbine Potsdam är nu sex poäng, och till tvåan Wolfsburg har man fyra pinnar. Risken finns att man missar höstens upplaga av Champions League – om man inte vinner den pågående förstås…

Den tyska skytteligan har sannolikt Frankfurts Mandy Islacker redan avgjort. Hon gjorde alla tre målen i dag när Essen besegrades med 3–0. Totalt har Islacker nu gjort 16 mål – dubbelt så många som tvåan Vivianne Miedema.

I Frankrike går Lyon mot ett nytt guld. De senaste veckorna har alla hot mot Caroline Seger:s lag försvunnit. Först blev det spikat att PSG fråntas fyra poäng för att man missat att sätta upp en spelare i startelvan i premiäromgången. Sedan föll PSG borta mot Olympique Marseille med 2–0 i går, vilket gör att Lyon nu leder med sju poäng med sex omgångar kvar. Guldstriden är alltså avgjord.

Däremot skiljer numera bara en poäng mellan PSG och Montpellier i kampen om andraplatsen. Stina Blackstenius visade vägen för Montpellier med sitt tidiga 1–0-mål när Guingamp besegrades med 2–0 i dag.

Noterbart i den franska skytteligan är att Sofia Jakobsson ligger kvar på andraplatsen, bara ett mål bakom ledande Eugenie Le Sommer, det trots att den långtidsskadade svenskan inte spelat sedan i januari.

Vid en fortsatt rundtur i Europa konstaterar jag att Kosovare Asllani var bänkad i Manchester Citys första tävlingsmatch för året. Här har vi ytterligare en landslagsmittfältare som kommer att få kämpa för sin speltid i vår, för nu har ju Carli Lloyd anslutit till City.

City vann med 1–0 efter ett segermål från Lucy Bronze som jag sätter under vinjetten ”målvaktstavla”:

I FA-cupen noteras att prestigederbyt på herrsidan mellan lagen från norra London, Arsenal och Tottenham, inte är lika intressant i damfotbollen. Arsenal vann nämligen med 10–0 mot lokalkonkurrenten i dag.

Nästa anhalt blir Italien, där Patrizia Panico i veckan kommer att bli historisk. Hon hoppar nämligen in som förbundskapten för Italiens U16-landslag för pojkar i veckan. Det är förstås ett otroligt stort steg i Italien – och i världen, att ett pojklandslag leds av en kvinna.

När leder en svensk kvinna för första gången ett herr- eller pojklandslag?

Slutligen är jag väldigt stolt den här helgen, av flera skäl. Först passerade som bekant bloggen en miljon sidvisningar, sedan fick en av spelarna från det division IV-lag jag tränar i Borås debutera för Barcelona FA i högsta ligan i Cypern.

Amanda Kjöllerström är namnet på Sveriges senaste utlandsexport. Hon har alltså gått direkt från ett mittenlag i division IV till tabelltrean i Cyperns förstaliga. Det är snabbt marscherat. Och det gör hennes före detta tränare omåttligt stolt.

När hon spelade för min klubb gjorde hon sådana här mål:

En miljon skäl att fira

Publicerad den av
5

Under eftermiddagen i dag passerade den här bloggen en milstolpe. Nu har bloggen haft fler än en miljon sidvisningar.

Ni som vet vilka volymer som gäller för de stora drakarna på nätet känner förstås till att en miljon inte är så märkvärdigt. Exempelvis kan Aftonbladets sajt ha en miljon sidvisningar på en timme.

Att det har tagit bloggen närmare sex år att nå miljonen visar att läsekretsen inte är speciellt stor. Men det känns som att ni som läser är ganska pålitliga, och jag gillar framför allt att det ofta blir intressanta debatter om olika saker. Och en miljon är ändå en miljon – så det blev en lite mer festlig fredagsmiddag än vanligt i kväll.

Det blev en liten debatt om det förra inlägget, en debatt som handlade om den oreglerade spelmarknaden. Det är ett intressant område, framför allt är det intressant att se var idrotten drar sina gränser, för de varierar ju rätt rejält. Herrishockeyns SHL har ju exempelvis gått så långt att man skrivit ett avtal med Nordicbet. Och svensk fotboll sänds i kanaler som drar in stora summor från oreglerade spelbolag. Det kan kanske bli anledning att återkomma till det ämnet framöver, vem vet.

Nu väntar det kvartsfinaler i Svenska cupen under helgen. Alla fyra matcherna är intressanta på olika grunder. Piteå–Rosengård känns kanske allra mest spännande. Dels för att det blir intressant att se hur Piteås nya lagbygge står sig, dels för att Rosengård bör närma sig en tidig formtopp, om de skall kunna ta sig till semifinal i Champions League.

I veckan har för övrigt Piteå bjudit på en underhållande miljöbeskrivning av hur det är att bo i Norrbotten…

En annan spännande kvartsfinal är Linköping–Kif Örebro – den enda av matcherna som spelas på söndag. LFC var tydligen starkt mot Rosengård förra helgen, och jag är övertygad om att årets Linköping har en väldigt hög högstanivå. Det som skall bli intressant att se är om laget kan hålla samma enormt höga lägstanivå som i fjol. För helsvenska Örebro blir det här en väldigt bra värdemätare. Det skall bli intressant att se vilken nivå Örebro ligger på.

Apropå Örebro, lider jag något vansinnigt med Linda Hallin. Jag har aldrig träffat henne, men jag har tillbringat tre träningsår med att träna rehab efter knäskador, och vet tufft det är mentalt. Hallin har nu åkt på sin fjärde större knäskada, en korsbandsskada och hon missar hela säsongen.

Maria Synnerdahl och Linda Hallin.

De två sista cupkvartarna är Kvarnsveden–Kristianstad och Mallbacken–Djurgården. För både Kvarnsveden och Kristianstad finns det en del frågetecken inför säsongen. Båda har intressanta lag, men får svårt att undvika den undre tabellhalvan. Djurgården är förstås favoriter borta mot Mallbacken, men känslan är att Stockholmslaget möjligen är lite sämre i år än i fjol. Kanske har jag en annan känsla efter helgen.

Det har för övrigt varit cupmatcher i både Tyskland och Frankrike den senaste veckan. I tyska cupen var det kvartsfinaler i onsdags. Då vann Wolfsburg prestigemötet med Bayern München med 2–0 på bortaplan. Både Fridolina Rolfö och Nilla Fischer spelade 90 minuter i den matchen.

På söndag 17.00 möts lagen igen, då i hyperviktigt ligamöte i Wolfsburg. Nu är ju serieledande Turbine Potsdam skadedrabbat, och det är inte alls säkert att skrällgänget kommer att kunna försvara sin position högst upp i tabellen. I nuläget handlar söndagens svenskmöte om vilket av Wolfsburg och Bayern som skall vara första utmanare till Potsdam.

Men det kan alltså även vara matchen som avgör var ligatiteln hamnar. För det är mellan Wolfsburg, Bayern och Potsdam som guldracet står. Söndagens match direktsänds på DFB-tv. Här är länken.

Utöver Wolfsburg tog sig även Freiburg, SC Sand och Bayer Leverkusen vidare till semifinal i tyska cupen. I den franska cupen är man också framme vid semifinaler. I kvartsfinalerna föll oväntat Montpellier med 1–0 hemma mot St Etienne och PSG behövde straffläggning för att slå ut Juvisy.

Just St Etienne och PSG möts i den ena semifinalen. I den andra ställs skrällaget Henin-Beaumont från tredjedivisionen mot storfavoriten Lyon. I helgen är det serieomgång i Frankrike. Där bör de tre topplagen ta varsin seger.

Slutligen tillbaka till Sverige, och lite ekonomi. Först ett positivt besked från Hammarby IF, som sålt över 200 seriebiljetter:

Sedan betydligt tråkigare siffror från elitettan. Där redovisar tydligen Växjö DFF ett minusresultat på två miljoner kronor för 2016. Det låter både högst anmärkningsvärt och alarmerande, och tyvärr även ansvarslöst. Det är en jätteförlust i elitettan, och jag är inte avundsjuk på de ledare som skall försöka reparera den förlusten samtidigt som klubben gör en satning mot damallsvenskan. Det känns som att Växjö DFF:s taktik bygger på ”bära eller brista”.

Även Holmalund kämpar med finanserna. Där fattas det flera hundra tusen kronor för att dra runt årets elitettansatsning. Elitettan måste ju vara Sveriges dyraste fotbollsserie. Man får knappt ett öre från förbund eller EFD, publikintäkterna är obetydliga medan resekostnaderna är stora.

Slår EFD fälleben på sig själv?

Publicerad den av
6

Nu på förmiddagen har Patrick Ekwall skrivit ett intressant inlägg på Instagram, där han berättar att Elitfotboll Dam (EFD) stoppade Olivia Schough från att vara med i Ekwalls nya Youtubeprogram eftersom programmet har fel spelbolag som sponsor.

Expressen har hakat på och till tidningen säger EFD-ordförande Linda Wijkström att det är EFD:s beslut och att man tycker det är olämpligt för Schough (och därmed även alla andra damallsvenska spelare) att vara med i Ekwalls program:

”Vi tycker att kopplingen mellan Leo Vegas och ‘Ekwall show’ är rätt tydlig och skarp. Vi har Svenska spel som vår huvudsponsor och vi är lojala mot de sponsorer vi har. Damallsvenskan är en liga som är helt egenfinansierad och det är viktigt att vi har våra partners. Så vi och Eskilstuna ansåg att det var olämpligt för Olivia att vara med.”

Visst känns det väl som att det här måste ha gått väldigt fel någonstans på vägen? Som att EFD bör tänka igenom vilka effekter det här kan få framöver.

Personligen tycker jag att EFD borde verka för att de damallsvenska spelarna skall synas i så många mediala sammanhang som möjligt, inte tvärtom.

Jag inser att det finns gråzoner mellan reklam och journalistik, och Ekwalls program är sponsrat av Leovegas. Men många av SVT:s sportprogram har också sponsorer. Skall damallsvenska spelare exempelvis i framtiden hållas borta från SVT för att det är ”fel elbolag” som sponsrar sändningarna? Och tänk om damallsvenskan skulle skriva ett fett avtal med Burger King. Skall spelarna då stoppas från OS, en tävling som sponsras och förknippas med McDonalds.

EFD bör nog tänka igenom sitt ställningstagande några varv till, annars är risken stor att organisationen slår fälleben på sig själv.

Majgaard Jensen, mediesågning och Algarvesummering

Publicerad den av
7

Det har gått några dagar sedan Algarve cup avslutades, och det är således hög tid att komma med en slutanalys av den svenska insatsen, och ge mina tankar om hur det känns inför sommarens EM-slutspel.

Jack Majgaard Jensen

Men innan jag går in på den saken är det ju omöjligt att gå förbi Rosengårdstränaren Jack Majgaard Jensen:s utspel efter turneringen. För er som vill läsa utspelet i det Facebookinlägg han skrev på den internationella kvinnodagen ligger det som första kommentar på det här inlägget. TT:s Emma Lukins agerade vaket och gjorde en nyhetsartikel på utspelet, den artikeln läser ni här.

För er som inte orkar läsa allt sågar han Algarve cup och Pia Sundhage rätt rejält. Han skriver bland annat:

”Kampene bliver sendt på SVT som pröver at tage dette seriöst men da stukturen med 4 kampe på 8 dage samt ledere som ikke ved hvordan man dossere spillere så viser det bare kvindefodbold fra den dårligste side”

Han ger sig även på förbundets talangutveckling:

”Men de unge piger er bedre teknisk og taktisk – og derfor er det endnu mere synd at et land som Sverige har et talentudviklings filosofi som bygger mere på at väre destruktiv end konstruktiv fordi man har ansat personer som desvärre ikke har fuldt med tiden.”

Jag är rätt övertygad om att ganska många på ledande positioner i de damallsvenska klubbarna håller med Rosengårdstränaren om det mesta.

Upplägget för Algarve cup är ju verkligen extremt. Sverige spelade sin första match 18.30 den 1 mars och sin sista 18.30 den 8 mars. Vi hade alltså vi fyra matcher på en vecka och två timmar. Det spelschemat hade ingen svensk klubb accepterat – inte på någon nivå.

Att sedan Pia Sundhage matchar sin startelva stenhårt gör ju inte saken bättre. Det skall ju dock sägas att hon rullade mer i år än hon brukar. Men som exempel matchades Lisa Dahlkvist 72–84–90–90 minuter i de fyra matcherna – det är en belastning som hade gjort mig förbannad om jag varit tränare i Kif Örebro.

Lisa Dahlkvist

Som spelare vill man ju alltid vara med så mycket det bara går, inte minst i landslaget. Så spelarna lär inte säga ifrån. Det gäller att landslagsledarna är förnuftiga, och inte knäcker sina spelare.

Majgaard Jensen jämför hur klubbar agerar inom herr- och damfotboll. En stor skillnad är ju att landslagen är starkare än klubbarna inom damfotbollen, medan det är tvärtom bland herrarna. Det finns ju en inbyggd konflikt mellan landslagen och klubbarna inom damfotbollen eftersom det är klubbarna som betalar lönerna, men landslagen som drar det större engagemanget och intresset – både från publik och spelare.

Jag minns ju exempelvis hur Fredrik Ljungberg under en period alltid var för skadad för att spela träningsmatcher med det svenska herrlandslaget, samtidigt som han kunde spela alla matcher för sitt klubblag Arsenal. Inom damfotbollen är det nästan tvärtom. I fjol spelade Carli Lloyd med landslaget i OS, sedan hade hon inte överdrivet bråttom tillbaka till sitt klubblag.

Jag tyckte nog att det blev väldigt lite offentlig debatt kring Majgaards utspel. Tänk om en herrallsvensk tränare sagt något liknande om Janne Andersson och herrarnas januariturné, då hade det blivit pådrag i media.

Men tyvärr får damfotbollen allt svårare att ta plats i mediebruset i en tid där klicksiffrorna får allt större makt. I riksmedia får landslaget rätt stort utrymme, medan klubbfotbollen alltmer hamnar i skymundan i de större medierna.

I lokalmedia lyfts elitklubbarna fram på ett rätt ok sätt. Malmö räknas ju som storstad, och även där är bevakningen god. Sydsvenskan är största tidningen, och de har en egen nyhetsflik för FC Rosengård. De har texter både inför och efter matcher och hänger med bra i nyhetsflödet. Exempelvis följde de upp Majgaards utspel och uppgifterna om att Marta är aktuell för Orlando i NWSL. Och självklart var de på plats vid 1–1-matchen mot Linköping.

Marta

Sydsvenskan har ingen flik om LB07, men jag uppfattar det som att nykomlingen ändå följs på ett helt ok sätt. I Göteborg är det däremot jobbigare att få medieutrymme för damfotbollen. Där är GP största tidningen. Under skid-VM skrev deras krönikör, och tillika min gamle arbetskompis, Eric Hilmersson så här:

”Tanken slog mig just som jag skulle somna i går. Att hela detta mästerskap, precis som alla skidmästerskap innan, varit en uppvisning i ojämlikhet och en för mig helt oförklarlig åtskillnad i hur man ser på män respektive kvinnors idrottande.”

Hade jag varit Hilmersson hade jag haft svårt att sova varje gång jag tänkt på hur GP-sporten bevakar lokal herr- respektive damidrott. GP:s bevakning av damidrott i allmänhet och lokal damfotboll i synnerhet måste nämligen klassas som en smärre katastrof.

Medan tidningen följer Blåvitt, Häcken och Frölunda hockey mycket noga får de lokala damidrottarna allt som oftast nöja sig med plats i notisramarna. Bevakningen av Kopparbergs Göteborg FC den senaste tiden har exempelvis varit rent usel.

Man hade inga egna texter, utan bara korta TT-notiser, om KGFC:s cupförlust i Malmö och om omfattningen av KGFC-stjärnan Elin Rubensson:s skada i Algarve.

Elin Rubensson

Och i söndags spelade Göteborg hemmamatch mot Eskilstuna United, två lag med medaljförhoppningar i årets damallsvenska. I pappers-GP fanns inte ett ord, jag hittade inte ens resultatet (2–2) på deras annars så utförliga resultatsidor. Jag hittade inte heller något på matchen på nätet.

När jag kollade igenom gp.se/sport under måndagskvällen hittade jag totalt tre artiklar om damidrott – jag fick scrolla lång ner för att hitta dem. Det var en om att tennisstjärnan Caroline Wozniacki tvingats bära peruk när hon gått i Köpenhamn, en om att Önnered gått upp i handbolleliten och en utan lokalkoppling om SM i poledance.

Jag säger inte att vi på Borås Tidning är klockrena när det gäller jämställdhet i sportspalterna, men vi har i alla fall hela tiden frågan uppsatt på agendan. Och jag kan lova, att om vårt sportflöde någon kväll hade sett ut som GP-sportens gör i dag så hade jag spytt galla över de ansvariga.

Därmed är det dags att sammanfatta Algarve cup. Jag har ju precis som Majgaard Jensen varit kritisk till matchningen av spelarna, att Sundhage inte passar på att verkligen ge nya spelare chansen under den här typen av träningsturneringar.

Men när det gäller spelet är jag faktiskt inte speciellt orolig inför EM. Det ser ju exempelvis väldigt mycket bättre ut än det gjorde inför både VM 2015 och fjolårets OS. Det som är bra är att det finns en defensiv grundtrygghet. Laget har alltså en stabil grund att stå på.

Lotta Schelin

Det som också känns bra är att Lotta Schelin ser ut att ha återuppstått från de döda samt att vi fortsätter att vara bra på fasta situationer. Man kommer faktiskt ganska långt med en stark defensiv, en vass Schelin samt bra slagna hörnor och frisparkar.

Med tanke på att Pia Sundhage är en mästare på att lyckas i utslagningsmatcher finns förutsättningar för en kul svensk sommar i Nederländerna.

Däremot får nog Sundhage snabbt försöka glömma tanken på att vårt lag skall anfalla centralt. Det är bättre att fortsätta att satsa allt på kantspelet, och lära forwards och offensiva mittfältare hur man löper in i straffområdet på bästa sätt.

Sundhage kan även snabbt släppa ambitionen att vårt lag skall vara spelförande – det är lika bra att satsa på omställningsfotboll från start.

I Algarve visade ju landslaget återigen upp ett etablerat anfallsspel som var långt ifrån klockrent. Visst blev det till slut 4–0 (3–0) mot Ryssland efter 10–0 (4–0) i klara målchanser. Men det berodde ju mer på att Rysslands försvarsspel var svagt än på att Sveriges anfallsspel var genialt.

När jag kollade Sverige–Ryssland roade jag mig med att försöka kolla vad de svenska backarna ser framför sig i uppspelsfasen. Ibland är tv-bilden så inzoomad att man inte får någon överblick, men jag tycker ändå att jag fick en ganska klar bild.

Backarna såg en central mittfältsgröt som är väldigt svår att spela igenom. Gröten bildas genom att alla fyra svenska mittfältarna packar ihop sig centralt. Det är alltså väldigt svårt för backarna att spela in i den där nummer 10-ytan som Sundhage eftertraktar.

Backarna såg också bara ryggar på forwards. Schelin och Olivia Schough ville nämligen uteslutande ha bollar i djupled, ingen av dem sökte uppspel på kropp. Nu var det ryska försvaret så svagt att det gick att hitta ytor för djupledsbollar, men så lär det inte se ut mot bättre lag.

Nilla Fischer

För mittbackarna blev huvudalternativet att spela ut bollarna på ytterbackarna. I den första halvleken imponerade framför allt Nilla Fischer med hårda, svepande bollar ut mot vänsterback Hanna Glas.

Även när ytterbackarna fick bollen såg de mest ryggar på forwards. Ytterbackarnas huvudalternativ var antingen att ta med sig bollen framåt på egen hand, eller slå raka djupledspassningar längs kanten.

I den andra halvleken tryckte framför allt Hanne Gråhns upp högre på sin kant. Effekten av det var att det blev svårare för mittbackarna att passa till henne.

Att Sverige till slut skapade mer i den andra halvleken än i den första berodde helt och hållet på Fridolina Rolfö. Som jag ser det borde Sundhage satsa på Schelin och Rolfö som forwardspar – om inte Stina Blackstenius hittar formen igen. Men i nuläget är Blackstenius långt ifrån någon EM-form.

På mittfältet känns ju kvartetten Caroline Seger, Dahlkvist, Hanna Folkesson och Kosovare Asllani gjuten om Rolfö blir forward. Där hade jag hållit Katrin Schmidt och Ebba Wieder som första ersättare. Ingen av dem var dock med i Algarve, så sannolikt kommer inte Sundhage gå på min linje där.

Att Sundhage tänker sig en backlinje med Jessica Samuelsson, Fischer, Linda Sembrant och Jonna Andersson känns ju solklart. Som första alternativ på mittbackssidan finns Magdalena Eriksson och på ytterback Hanna Glas. Personligen hade jag även satt Elin Rubensson som ytterbacksalternativ, men där har nog Sundhage vikt ner sig.

Wikman assisterar Gerhardsson

Publicerad den av
1

Magnus Wikman blir assisterande förbundskapten till Peter Gerhardsson. Den nyheten släpptes nyss på förbundets hemsida.

Personligen har jag dålig koll på Wikman, men han vann ju SM-guld med Linköping 2009, och jag vet att han har goda vitsord därifrån. Och hans namn brukar ju alltid dyka upp när förbundskaptensjobbet är uppe till diskussion.

Någon som kan ge en bild av honom?

Jag har för övrigt sett hela Rysslandsmatchen nu, återkommer med synpunkter och analys.

Några korta ord om 4–0 mot Ryssland

Publicerad den av
18

Sverige blev sjua i Algarve cup efter att ha vunnit hur säkert som helst mot Ryssland i dag. Jag har jobbat och bara kunnat följa matchen sporadiskt. Men det jag såg handlade bara om Sverige, ryskorna hade inget alls att komma med.

Kul att Sverige gjorde fyra mål, vi brukar ju inte vara bortskämda med att vårt landslag gör så många mål nuförtiden. När det gäller spelarkritik återkommer jag när jag sett matchen mer koncentrerat. Men under matchens slutskede imponerade Fridolina Rolfö med flera fina manövrar, inte minst skottet som betydde 4–0.

När det gäller matchningen av truppen har jag ju haft en del synpunkter. Jag tycker ju att Sundhage borde ha givit fler spelare chansen. Hon har givit alla utom Zecira Musovic speltid, men för mig är inte speltid det samma som att få chansen. Jag tycker att Sundhage borde ha låtit fler få starta matcher. För nu är testandet över. I de landskamper som återstår inför EM måste Sundhage köra med sin tänkta startelva.

Just Musovic glömde jag att kommentera i förra inlägget. Nog borde väl hon har fått chansen i en av matcherna i turneringen. Nederländerna lät alla sina tre målvakter vakta målet i varsin match i gruppspelet. Det hade Sverige också lätt kunnat göra.

Då hade man dessutom visat att det löfte hon skall ha fått tidigare i år var på allvar, alltså att det skulle vara full kamp om platsen som andramålvakt. Nu känns det där mest som ord. För Hilda Carlén har fått spela två landskamper under våren, Musovic ingen – det är inte full kamp.

Tvärtom är det ytterst dåligt ledarskap att säga saker som inte stämmer. Det kan vara så att orden var tänkta som uppmuntran, men tomma ord är ingen uppmuntran, de väcker bara irritation.

I dag har Nilla Fischer tagits ut i spelarnas världslag. Spelare från högstaligorna i 47 olika länder fick välja ut det lag de tyckte var bäst under 2016. Laget skulle ha uppställningen 4–3–3.

Det ser ut så här i sin helhet: Hope Solo – Leonie Maier, Fischer, Wendie Renard, Ali Krieger – Dzsenifer Marozsan, Carli Lloyd, Marta – Alex Morgan, Ada Hegerberg, Eugenie Le Sommer.

Slutligen en snabb genomgång av några av resultaten från placeringsmatcherna i cuperna i Algarve och Cypern. I Cypern vann Schweiz finalen mot Sydkorea med 1–0 efter mål av Lia Wälti. Målet kom på en sanslös målvaktstavla.

I Algarve vann Spanien sin första titel på seniornivå genom att besegra de regerande mästarinnorna Kanada med 1–0 i finalen. Segerskytt blev Leila Ouahabi. Några bilder på målet har jag inte sett, bara klipp på spansk segerglädje.

Danmark blev trea efter straffläggning mot Australien. Och Nederländerna tog femteplatsen genom 3–2-seger mot Japan. Segermålet kom på övertid från Vivianne Miedema:

Frankrike tog sin största seger

Publicerad den av
Svara

Tidigt på den internationella kvinnodagens morgon, svensk tid, hände något omvälvande i damfotbollsvärlden. Frankrike vann med hela 3–0 borta mot USA, vilket fick följden att fransyskorna vann She Believes Cup, medan USA kom sist.

Strax fler reaktioner på det, först några ord om den svenska startelvan till kvällens möte med Ryssland. Har jag fattat rätt sänds första halvtimman (avspark 19.30) på på SVT2 och så går SVT24 in från 20.00. Vill man se hela matchen utan kanalbyten är det webben och SVT Play som gäller.

Pia Sundhage gör inga stora förändringar i sin startuppställning, hon kör på med sin stomme av nyckelspelare. Så har Sundhage alltid jobbat, och grundtanken att verkligen svetsa samman en tajt elva är ju bra. Det finns många fördelar med kontinuitet.

Samtidigt får det inte bli så att spelarna i elvan känner sig givna, och där tycker jag Sundhage har ett problem. Hon har helt enkelt för många spelare som är givna. Så här tidigt på året tycker jag i princip att hon kan konkurrensutsätta alla positioner. Men så jobbar inte Sundhage tyvärr. De enda som sitter löst är de på bänken, för där skiftas det stundtals rätt vilt.

Ut Sundhages tänkta EM-elva får Jonna Andersson vila i dag, vilket ger plats för Hanna Glas på vänsterbacksplatsen. Så här ser dagens elva ut: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Glas – Hanna Folkesson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Kosovare Asllani – Olivia Schough och Lotta Schelin.

Hanna Glas

Jag gissar att valet av Schough bredvid Schelin innebär att Sundhage tycker att Eskilstunaspelaren har varit Sveriges näst bästa forward i Algarve. Det tycker inte jag. Spontant kan jag inte komma på att Schough haft ett enda avslut värt namnet. Jag kan inte heller komma på att hon varit direkt inblandad i någon farlig målchans.

Jag hade hellre sett att Mimmi Larsson eller Lina Hurtig testats som toppforwards bredvid Schelin. Men Hurtig lär ju behövas som avlastning på mittfältet. Där har ju Sundhage nämligen tagit med för få spelare i sin trupp. Visst gick Elin Rubensson sönder, men det hade ändå känts mer rimligt att ta bort en ytterback och plockat in en till central mittfältare. Speciellt som Magdalena Eriksson är användbar både som mitt- och ytterback.

Jag kan ju nämligen inte förstå varför inte Katrin Schmidt är med i den här truppen. Hon fick 15 minuter mot Norge i Algarve, sedan trillade hon ner flera hack på Sundhages lista. Tråkigt, för jag tycker att Schmidt borde passa in utmärkt i det här spelsystemet.

Katrin Schmidt

Dagens motståndare Ryssland innehåller några spännande spelare. Nu skall det sägas att jag inte har sett dem på några år, så de här omdömena kan ha passerat datummärkningen. Men målvakten Elvira Todua minns jag som en högst ojämn spelare, hon är välväxt och spänstig och blandar insatser av högsta världsklass med rena barnmisstag.

I EM 2013 visade sig Todua från sin bästa sida, där var jag mycket nära att ta med henne i mitt allstarlag. Bland utespelarna är Elena Morozova och Ekaterina Sochneva duktiga spelare som jag fastnat för. Sochneva är dock avstängd i dag, så henne behöver Sverige inte bekymra sig för. Morozova har tidigare varit en smart forward, men verkar nu husera på mittfältet.

Vilket som är Ryssland ett lag som vi skall slå med ett par måls marginal, även med en sliten trupp. För slitna verkade ju våra spelare vara mot Nederländerna. Visst verkade planen vara av den långsamma typen. Det kändes som att det var väldigt svårt att få fart på bollen, men det är knappast ändå hela förklaringen till ett långsamt anfallsspel.

Vi får se om det blir mer fart och löpvilja i dag. Är det något Schough är bra på så är det ju att löpa. Men totalt sett borde det svenska laget vara slitet när de går in i fjärde matchen på sju dygn. Speciellt när man läser följande mening i det senaste referatet på förbundets egen hemsida:

”Sverige störde Holland högt i planen och kunde norpa åt sig bollen vid ett antal tillfällen. Men den hårda träningen samt det intensiva matchandet gjorde sig synlig i det svenska laget.”

Hårda träningen? Det låter väl inte så genomtänkt under en så intensiv turnering.

Därmed lämnar jag vårt svenska landslag för nu och återvänder till nattens skräll. USA har ju varit världsetta alla år utom ett sedan 2008. Man har aldrig varit sämre än tvåa, och man förlorar väldigt sällan på hemmaplan.

Men nu börjar övriga världen knappa in. 1–0-förlusten mot England följdes alltså upp med en 3–0-förlust mot Frankrike. Såvitt jag förstått hade USA aldrig tidigare förlorat två raka hemmamatcher. Och det är ytterst ovanligt att man går mållöst av planen två matcher i rad.

Det här var bara femte gången i historien som USA förlorade med tre mål eller mer. En gång tidigare har man förlorat med 3–0 på hemmaplan, det var mot Tyskland i VM-semifinalen 2003. De andra tre storförlusterna har varit i VM 2007 mot Brasilien samt mot Norge i Algarve cup 1998 och mot Kanada i Algarve cup 2001. Det här var alltså största förlusten på tio år.

Nu hör det ju till saken att USA inte har något mästerskap förrän VM 2019, så man borde kunna kosta på sig att testa rätt rejält. Man har provat många nya spelare på sistone, och i She Believes Cup har man exempelvis försökt spela med en trebackslinje.

Noterbart här är dock att när Tom Sermanni testade rejält för fyra år sedan – och förlorade två matcher i Algarve cup – då fick han sparken. Nu börjar rösterna höras för att förbundet även skall sparka Jill Ellis.

https://twitter.com/WoSoComps/status/839305264755003393

Sanningen är väl dock att Ellis har ett sämre material att jobba med nu än för några år sedan. Nyckelspelare som Christie Rampone, Shannon Boxx och Abby Wambach har fallit för åldersstrecket, Hope Solo har straffat ut sig och framför allt har speluppläggaren Lauren Holiday lagt av.

Ersättarna har inte hållit samma höga klass, och USA har haft svårt med återväxten. Visst vann man F20-VM 2012, men det laget kämpade sig till segern, det var inte ett lag med massor av stor talang. I senare årgångar har USA långt ifrån imponerat i ungdomsmästerskapen. Kanske att amerikanskornas tid på tronen börjar gå mot sitt slut.

För Frankrike däremot ser framtiden ljus ut. Man har haft väldigt talangfulla ungdomslandslag de senaste åren, och nattens seger antyder att man kanske är på väg att skrämma bort gamla spöken. Som bekant har ju Frankrike fortfarande aldrig tagit medalj i ett stort mästerskap, inte ens i EM.

Deras största segrar har varit två vinster i Cypern Cup. Nu har man vunnit något större, för även om det bara är fyra lag i She Believes Cup är det fyra av världens fem högst rankade lag. Så nattens turneringsseger är Frankrikes största viktoria någonsin på seniornivå.

Framför allt imponerar sättet som man vann turneringen på, det rymmer nämligen ett stort mått av god moral. I öppningsmatchen mot England kom man i underläge, men visade styrka och vände till 2–1-seger efter två mål under matchens sista 20 minuter.

Mot Tyskland i den andra matchen var Frankrike enligt uppgift det spelmässigt klart sämre laget. Men trots att tyskorna radade upp målchanser stod fransyskorna emot. Bland annat räddade Sarah Bouhaddi en straff från Mandy Islacker.

https://twitter.com/WSUasa/status/838113022006677504

Och så då slutligen nattens storseger mot USA. Fransyskorna gjorde två tidiga mål, men det har man gjort förr mot USA, och tappat. Det franska laget var tydligen pressat i början av den andra halvleken, men återigen stod man emot – och kunde dessutom kontra in ett 3–0-mål.

Här är målen, 1–0 på straff av Camille Abily efter att Eugenie Le Sommer fällts:

2–0 gjorde Le Sommer på en snabb kontring där inte USA:s trebackslinje hängde med:

Slutligen stötte Abily in 3–0-målet i den andra halvleken. Jag gillar hur Elodie Thomis och Amandine Henry öppnar kanten för Eve Perisset i förarbetet till målet. De båda fransyskorna hanterar det dåliga underlaget perfekt, och drar på sig en hel hög amerikanskor.

Frankrike visar alltså att man tänker vara med och slåss om segern i EM. Tyskland har också visat klass i USA. I natt vann man med 1–0 mot England, och spelmässigt har man varit väl så bra som både USA och Frankrike i de båda första matcherna.

Med tanke på att även England och Spanien gjort bra ifrån sig i veckan, och att lag som Norge, Danmark och Nederländerna har skrällpotential, kan vi räkna med ett rekordjämnt mästerskap i sommar. Vi får hoppas att Sverige kan behålla den defensiva stabilitet man visat hittills i vår, och även addera lite mer offensiv spets – för då kommer vi också vara med och slåss om de ädlaste medaljerna.

Det blir ett laddat möte med Ryssland

Publicerad den av
Svara

Det blev som väntat, Sverige möter Ryssland i match om sjunde pris i Algarve cup – en match som bär med sig lite extra laddning.

Sverige och Ryssland skall ju nämligen mötas på Stadion De Adelaarshorst i Deventer den 21 juli, i andra gruppspelsomgången i EM-slutspelet. Sverige inleder som bekant mot Tyskland, medan ryskorna ställs mot Italien i deras öppningsmatch.

Ryssland är ett lag som i princip fallit en plats per år på världsrankingen, sedan den startades. Man var tolva 2003 och är nu nere på 23:e plats. Men man riskerar att falla ytterligare, för under det senaste halvåret har man förlorat klart mot lag som Belgien och Finland, som båda ligger lägre på rankinglistan.

Dock har veckans Algarve cup inneburit lite av ett lyft för ryskorna. Man inledde med 1–0-seger mot Portugal, föll sedan bara med 2–1 mot Kanada innan det blev 6–1-förlust mot Danmark efter tre mål av lagkapten Pernille Harder. Dock skall noteras att Ryssland här drabbades av en målchansutvisning mitt i den första halvleken, och alltså spelade i numerärt underläge i drygt 65 minuter. Man höll ändå emot rätt länge, det danska 2–1-målet kom i 59:e minuten och de fyra sista målen under de sista 20 minuterna.

För er som missade Sveriges match mot Nederländerna i dag är här ett litet klipp:

Och här är alla onsdagens placeringsmatcher i Algarve cup:

Final, 19.30: Spanien–Kanada.

Se här hur glad man är om man är spansk landslagsspelare och har tagit sig till sin första final i Algarve cup:

Match om 3:e plats, 15.45: Australien–Danmark

Match om 5:e plats, 15.45: Japan–Nederländerna

Match om 7:e plats, 19.30: Sverige–Ryssland

Match om 9:e plats, 19.30: Kina–Island

Match om 11:e plats, 15.45: Norge–Portugal

Norge kommer att få sin sämsta placering någonsin i Algarve. Även om det här bara är en träningsturnering är det förstås ingen kanonstart för Martin Sjögren på sitt nya jobb.

I Cypern cup blir det följande placeringsmatcher på onsdag:

Final, 17.30: Schweiz–Sydkorea

Match om 3:e plats, 13.30: Nordkorea–Irland

Match om 5:e plats, 13.30: Skottland–Wales

Match om 7:e plats, 13.30: Belgien–Österrike

Match om 9:e plats, 10.00: Nya Zeeland–Ungern

Match om 11:e plats, 10.00: Italien–Tjeckien

She Belives cup i USA avgörs sent på tisdagskvällen och under natten mot onsdag. Där leder Frankrike på fyra poäng inför avslutningsmatcherna, medan USA och England har tre vardera. De olympiska mästarinnorna Tyskland står på en poäng – och är enda laget som inte kan vinna turneringen. I sista omgången möts USA–Frankrike i det som är närmast en final och England–Tyskland i repris av bronsmatchen från VM 2015.

Här är fler höjdpunkter från Englands 1–0-seger mot USA:

Slutligen en glad nyhet från norra Skåne: Vittsjö får spela sina hemmamatcher på Vittsjö Idrottspark även i år.

Inte de svar Sundhage ville ha

Publicerad den av
7

Tycker du att Pia Sundhage fick några svar?

Den frågan fick både Frida Östberg och Markus Johannesson i SVT alldeles nyss.

De pratade mest om speltekniska saker, som bristfälligt anfallsspel. Tyvärr fick Sundhage ett mer tydligt svar av dagens 1–0-förlust, nämligen att Nederländerna orkade mer än det svenska laget. Så länge Sundhage körde sin förstaelva ägde Sverige matchen, dock utan att kunna dra fördel av dominansen. Det fanns inte ork att springa sönder det reservbetonade holländska laget.

Möjligen fanns det inte heller kunnande, för det här med att föra matcher har ju inte Sverige varit speciellt bra på de senaste åren. Men man kommer långt med defensiv stabilitet. I utslagningsmatcher i EM räcker en hållen nolla långt, det är bara att se hur Sverige gjorde i OS.

En stor skillnad var att man kunde gå vidare som trea i VM, OS och nu i Algarve cup. I EM-gruppspelet måste Sverige vara topp två i gruppen. Personligen tror jag dock att den defensiva stabilitet vi har kommer att räcka rätt långt även i gruppspelet. För varken Ryssland eller Italien håller den klass som Australien, Kina och Nederländerna gör.

Italien har exempelvis jätteproblem för tillfället. De har radat upp fiaskoresultat i Cypern cup: 0–3 mot Nordkorea, 1–4 mot Belgien och i dag hemska 0–6 mot Schweiz. Hur bra Ryssland är får vi sannolikt känna av på onsdag, har jag räknat rätt blir de vår motståndare då – om de inte vinner mot Danmark i kväll.

I dag mötte alltså Sverige ett reservbetonat Nederländerna. Mitt tips är att bara två spelare från dagens startelva, målvakten Sari van Veenendaal och kanske mittfältaren Jackie Groenen, även är med i den nederländska startelvan i EM-premiären. Fast det kan bli så att att Groenen får ge plats åt Anouk Dekker.

Skall jag leka Sarina Wiegman (det är så hon heter, förbundskaptenen för oranjevrouwen) skulle jag dock starta EM med: van Veenendaal – Desiree van Lunteren, Stefanie van der Gragt, Mandy van den Berg, Kika van Es – Sherida Spitse, Danielle van de Donk, Groenen – Shanice van de Sanden, Vivianne Miedema och Lieke Martens.

I den andra halvleken i dag körde båda lagen halvt reservbetonat. Då var Nederländerna det bästa laget. De har rullat på fler spelare under turneringen och hade mer ork. De hade även mer offensiv kvalitet med inbytta duon Miedema och Martens.

Jag tror att Sundhage hade fått ut mer av den här turneringen om hon spelat med ett reservbetonat lag i dag och sparat startelvan till en placeringsmatch. Nu har Sundhage slitit hårt på sin startelva, vilket gör att hon inte lär få ut max av laget på onsdag heller.

Vilka fler svar fick vi då i dag?

Ett var att det känns fortsatt tunt på ytterbacksplatserna. Jessica Samuelsson är en världsback, Jonna Andersson börjar hålla landslagsklass, men bakom dem känns det tunt. Hanne Gråhns kan kanske bli en landslagsspelare, men hon är inte där ännu. I nuläget håller jag Lina Nilsson och Elin Rubensson som bättre alternativ, om de vill och kan.

Jag hade gärna sett Fridolina Rolfö testas som toppforward. Hon gjorde det bra i 10-rollen, men tror att hon skulle göra mer nytta som måltavla för uppspelen. Tvärtom hade jag hellre sett Olivia Schough på mittfältet, hon får sällan ut något när hon är forward. I dag var det ju dock inte någon svensk forward som imponerade speciellt mycket.

I och med att Australien vann med 2–1 mot Kina efter ett sent segermål av 16-åriga Ellie Carpenter blir Sverige alltså grupptrea bakom Australien och Nederländerna.

https://twitter.com/WSUasa/status/838793289235116033

Australiens 1–1-mål var förresten också sevärt. Det var inhopparen Emily Gielnik:s första bollkontakt i matchen, en hyfsad sådan…

https://twitter.com/WSUasa/status/838788226487812096

Ok, jag lägger väl upp Kinas 1–0-mål också…

https://twitter.com/WSUasa/status/838776856262344704

Grupp A avslutas i kväll med matcherna Kanada–Portugal och Danmark–Ryssland. Har jag förstått reglerna rätt blir matchen Danmark–Ryssland avgörande för vilket lag Sverige ställs mot på onsdag. Om Ryssland vinner får vi möta danskorna, annars blir alltså ryskorna.

Spanien är klart för final, de får antagligen möta Kanada. I tredjeprismatchen blir det Australien mot Japan/Danmark/Ryssland.

Matchen om femte pris går mellan Nederländerna och Japan/Danmark/Ryssland. Sverige spelar match om sjunde plats mot Ryssland/Danmark, Island spelar om nionde plats mot Kina/Portugal och slutligen spelar Norge om elfte plats mot Portugal/Kina.

I Cypern cup bör det bli Schweiz–Sydkorea i final och Irland–Nordkorea i tredjeprismatch.

Tidigare i dag har U23-landslaget förlorat mot Japan med 3–1. Höjdpunkter därifrån finns på den här länken.

Sundhage går hårt på sina nyckelspelare

Publicerad den av
1

16.00 är det avspark i Sveriges sista gruppspelsmatch i Algarve cup, och Pia Sundhage väljer att matcha sin tänkta startelva hårt.

Sverige startar nämligen så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Hanna Folkesson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger – Kosovare Asllani – Pauline Hammarlund och Lotta Schelin.

Det laget ligger nära den elva jag skulle ha tagit ut om jag toppat laget utifrån de två första matcherna i Algarve. Men jag skulle inte ha toppat laget till dagens möte med Nederländerna, jag skulle inte ha vågat det.

Jag noterar att Martin Sjögren redan startat med 22 olika spelare i Algarve, något som kanske inte är ett framgångsrecept rent resultatmässigt, men man ger många spelare chansen att visa upp sig, och man minskar skaderisken på nyckelspelarna. I de två första matcherna har jag noterat att Sundhage faktiskt har rullat på fler spelare än hon brukar, vilket jag tycker är positivt.

Men nu faller Sundhage tillbaka i gamla synder, och matchar sina nyckelspelare hårt – något som inte brukar vara så populärt bland spelarnas klubbar. Skaderisken ökar ju med flera hundra procent när man spelar fler än en match i veckan. Hittills har det blivit en skada i Algarve, Elin Rubensson ådrog sig en medelstor bristning i baksidan av vänsterlåret.

Dagens match blir den tredje på mindre än fem dygn, hittills har Sundhage givit sina spelare följande speltid:

180: Seger
162: Samuelsson
159: Andersson
156: Dahlkvist
152: Schelin
135: Asllani
90: Lindahl, Hilda Carlén, Sembrant, Fischer, Folkesson, Magdalena Eriksson, Emma Berglund och Olivia Schough.
66: Stina Blackstenius
61: Rubensson
47: Lina Hurtig
51: Hammarlund
45: Fridolina Rolfö
21: Hanna Glas
18: Hanne Gråhns
7: Mimmi Larsson
0: Zecira Musovic

Dagens match lär mer likna den mot Australien än den mot Kina. Det holländska laget har mycket fart i offensiven, inte minst genom hypersnabba Shanice van de Sanden. Man har också en av världens vassaste forwards i Vivianne Miedema. Nyckeln till offensiven brukar vara Sherida Spitse:s passningsspel, hennes högerfot är även ett hot i samband med fasta situationer.

Lika farliga som holländskorna är i offensiven, lika sårbara kan de vara i defensiven. De trycker oftast upp backlinjen väldigt högt och spelar lite chansartat. Nu brukar Sverige vara bra på att se till att matcher inte blir vidöppna, men som sagt, dagens tillställning borde bli något helt annat än den stängda historian mot Kina.

Seger är ett måste för att Sverige skall ha chansen att spela final i Algarve. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg är det troliga att inte ens en storseger kommer att räcka, för Kanada och Spanien har varsin finalplats i sina händer inför dagens matcher.

Redan 12.00 spelar U23-landslaget mot Japan. Den matchen går att se här.

Det är kanske ingen nyhet, men det blir bara tajtare och tajtare i världstoppen. I lördags kväll vann England med 1–0 borta mot USA, det var första gången på 29 år som England höll nollan mot USA.

Och glädjen i det engelska laget efter Ellen White:s segermål var verkligen fantastisk. Kolla och njut, det är som om de vunnit en OS-final. Njut även av Lucy Bronze:s ribbskott. Jag tror hon drar till bollen på volley, men det är svårt att se, det kan även vara precis på uppstuds – vilket som är det grym svårighetsgrad på det skottet:

På svensk mark, och i den här bloggen, handlade förra veckans damfotbollsdebatt mer om tröjor med budskap än om fotboll. Här är ett både läs- och tänkvärt inlägg i den debatten från Olof Lundh.

I kväll hyllas en av tidernas största

Publicerad den av
1

I samband med USA:s match mot England i dag 23.00 svensk tid skall en av tidernas största spelare hyllas.

Det handlar om Christie Rampone, född Pearce den 24 juni 1975, alltså den spelare som gjort näst flest landskamper av alla genom alla tider. Rampone, som fick lyfta VM-pokalen efter VM-guldet 2015, stannade på 311 landskamper. Bara Kristine Lilly har fler, 354.

Christie Rampone

Christie Rampone

Rampone spelade i USA:s landslag i hela 19 år, och har varit med och vunnit fem stora titlar – vad jag kan hitta är det fler än någon annan spelare. Med stora titlar räknar jag här förstås bara OS och VM – alltså inte världsdelsmästerskap. Rampone blev världsmästare 1999 och 2015 samt olympisk mästare 2004, 2008 och 2012.

Den slitstarka mittbacken har fortfarande inte lagt skorna på hyllan. Men efter VM-guldet 2015 fasades hon ut från landslaget, därmed har det inte funnits någon riktig avslutningsmatch för henne. Och därför kommer hyllningen i dag.

US Soccer är ju väldigt bra på att hylla sina hjältar. Här är deras hyllningsvideo till Rampone:

Kvällens match är andra gruppspelsomgången av She Belives cup, där USA har bjudit in England, Tyskland och Frankrike. I onsdags vann fransyskorna med 2–1 mot England och USA med 1–0 mot Tyskland. Här är höjdpunkter från den amerikanska segern:

Apropå höjdpunkter är här sådana från Spaniens 3–0-seger mot Norge från i går:

Som road av statistik noterar jag att Kanadas Christine Sinclair gjorde sitt 167:e landslagsmål i går. Hon har numera ”bara” 17 upp till världsrekordhållaren Abby Wambach. Sinclair är tvåa på den lista där Mia Hamm ligger trea med 158.

Allra sist bjuder jag på det här två veckor gamla drömmålet från den franska cupen, en halvvolley av Lyons Claire Lavogez som jag lyckats missa tidigare:

https://twitter.com/WoSoComps/status/834161651427459072

En tråkig men ändå positiv 0–0-match

Publicerad den av
2

Så här en stund efter den dödstråkiga andra halvleken mellan Sverige och Kina är det lätt att vara kritisk och negativ.

Men kan ni tänka er, i dag är jag ändå rätt positiv. Klart mycket mer positiv än de spelare, ledare och tv-experter som man hört uttala sig om dagens svenska 0–0-insats.

Jag har nämligen sett en hel del lovande saker under de här två inledande landskamperna i Algarve cup. Och trots att den svenska finalchansen är mycket liten inför måndagens avslutande matcher är det länge sedan jag var så positiv över det svenska spelet.

Det är ju inte nu i Algarve vi skall vara som bäst. Vi skall hitta ett vägvinnande spel till sommarens EM, och jag hoppas att Pia Sundhage och Lilie Persson ser samma saker som jag.

Pia Sundhage och Lilie Persson

Pia Sundhage och Lilie Persson

Vad är det då som jag har sett som gör mig positiv? Jo, först och främst två hållna nollor mot lag som var i kvartsfinal både vid VM 2015 och i fjolårets OS-turnering. Kina åkte ur VM 2015 med 1–0 mot USA och man åkte ur OS 2016 med 1–0 mot Tyskland, det är alltså en stark motståndare, som sällan släpper in många mål.

De båda svenska nollorna har inte varit extremt tursamma, utan det känns som att Sundhage äntligen har lyckats hitta en grundtrygghet i sitt lag. En grundtrygghet som ju exempelvis inte fanns i fjolårets OS-turnering. I dag skapade bara Kina en målchans mot det uppställa svenska försvaret.

Två andra väldigt positiva saker i dag var att jag såg en Caroline Seger som hela tiden försökte spela bollen framåt, och en fortsatt pigg Lotta Schelin. Jag hade totalt 5–2 i klara målchanser till Sverige, alla från den första halvleken och tre av de svenska kom på hörnor.

Caroline Seger

Caroline Seger

Nu var det ju tillfälligt avbrott på SVT under matchens tio första minuter så jag kan ha missat något, men det verkar inte som att det skapades något farligt i någon riktning under de minuterna.

Den första halvleken tyckte jag i stora drag var väldigt bra. Jag var klart med positiv i halvtid än Seger och Lilie Persson, när de intervjuades av SVT. Båda var kritiska mot uppspelen, och visst håller jag med om att det var för dålig klass på ”förstaserven” flera gånger.

De svenska spelarna slarvade med enkla passningar på egen planhalva flera gånger. Dessutom spelade backarna med alldeles för hög risktagning många gånger. Ofta handlade det dessutom om ett väldigt onödigt risktagande, eftersom man slog svåra passningar i situationer där bollmottagaren ändå var felvänd. Risker kan man ta i uppspelsfasen om passningen kan leda till en målchans. Annars bör man jobba med riskminimering i backlinjen under uppspelsfas.

Men det fanns även en hel del positivt i uppspelsfasen, som Magdalena Eriksson:s långa uppspel. Den här gången var det inga ”lycka till-bollar”, utan oftast passningar med bra adress. Eriksson visade att hon vill vara första utmanare till ordinarie mittbacksparet Nilla Fischer och Linda Sembrant.

Det som gör mig mest hoppfull efter de här två matcherna är ändå hur det sett ut när Sundhage minskat ner på antalet djupledslöpare på planen och i stället satsat på fler boll- och passningssäkra spelare. Under de perioderna Sverige bara haft två djupledslöpare på planen har laget varit bra och skapat mycket. Jag tänker dels på den första halvtimmen av den andra halvleken mot Australien, dels på den första halvleken i dag.

Att matcherna blir lite ryckiga beror ju på att spelschemat är tajt och man måste rulla på spelare för att inte utsätta dem för extremt skaderisk. Det positiva här är ju att många spelare får chansen att visa upp sig, och att Sundhage får möjlighet att testa att spelar olika spelare tillsammans. Hittills tycker jag att hon har matchat sin trupp smart och bra i Algarve.

Två spelare som har stärkt sina aktier rätt rejält hittills är Schelin och Hanna Folkesson. Jag hade gärna sett ett mittfält med Folkesson, Seger, Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist bakom Schelin och Fridolina Rolfö i sista matchen i turneringen. Det tycker jag känns som absolut bästa offensiva uppställningen just nu.

Det tror jag också är den uppställning som skulle ha bäst möjlighet att föra en match, vilket ju är något vårt lag av tradition har väldigt svårt med.

I den andra matchen i vår grupp vann Australien med 3–2 mot Nederländerna efter 3–0 i paus. Alla The Matildas mål kom på fasta situationer, antagligen bara för att täppa till käften på mig efter förra inlägget…

Vid Emily Gielnik:s hörna rakt i mål till 1–0 fick Australien både hjälp av vinden och av en svag målvaktsinsats från Loes Geurts. Gielnicks frisparksmål och Alanna Kennedy:s nick är däremot båda högklassiga. Det är även Sherida Spitse:s frispark till 3–2.

Resultaten innebär att Sverige leder gruppen, men får svårt att nå finalen. Det är ju de två bästa gruppsegrarna som får spela final och Spanien och Kanada står båda på full poäng. Kanada vann med 2–1 mot Ryssland i dag och känns redan i praktiken finalklart, de har ju kvar att möta slagpåsen Portugal i sista matchen.

För Spanien väntar Island på måndag, en match där spanjorskorna får räknas som storfavoriter. I dag besegrade man nämligen Norge med klara 3–0. Ett respektingivande resultat, även om norskorna bytt ut stora delar av sitt lag från onsdagens 1–1-match mot Island.

I övrigt i Algarve i dag har Japan besegrat Island med 2–0. Den lilla U20-VM-stjärnan Yui Hasegawa gjorde båda målen, de går att se här. Dessutom gjorde Danmark hela 6–0 på Portugal.

I Cypern cup är Belgien lite av skrällgänget. I dag besegrade man Sveriges blivande EM-motståndare Italien med hela 4–1.

Jag den sista halvtimman. Där satte italienskorna en mycket hög men farlig press, för när belgiskorna kom förbi blev det vidöppet. Det var också Belgien som hade de farliga målchanserna – och gjorde ett snyggt mål – under den kvarten.

Belgien inledde med att spela 2–2 mot Schweiz, och har nu chans att ta sig till final. I Cypern cup har nämligen inget lag fler än fyra poäng efter två gruppomgångar. Målen från Belgien–Schweiz går att se här:

Just Belgien och Schweiz samt Österrike, Sydkorea, Irland och Wales står på fyra poäng med en gruppmatch kvar att spela.

Målen från onsdagens match mellan Skottland och Nya Zeeland finns på klippet nedan, det handlar om mål från Jane Ross, Erin Cuthbert och Kim Little för skotskorna samt Rosie White och Amber Hearn för Football Ferns.

 

Tankar efter Australien och inför Kina

Publicerad den av
Svara

I kväll 19.30 spelar Sverige den andra gruppspelsmatchen i Algarve cup. För motståndet svarar Kina, ett välorganiserat och spelskickligt lag som dock saknar tyngd i offensiven.

Kina föll mot ett ganska reservbetonat Nederländerna med 1–0 i onsdags. I det holländska laget saknades spelare som Lieke Martens, Shanice van de Sanden, Stefanie van der Gragt, Danielle De Donk, Sari van Veenendaal och dessutom var storstjärnan Vivianne Miedema inhoppare.

Nederländerna har något spännande på gång. Vart Kina är på väg är mer svåranalyserat. För ett år sedan trodde jag mycket på det kinesiska lag som imponerade i OS-kvalet. Men i själva OS-turneringen var sedan Bruno Bini:s lag lite av en besvikelse – även om de kom före Sverige i gruppen.

Man tappade självförtroende under sommaren mycket för att hyperviktiga centrala mittfältaren Ren Guixin missade hela OS på grund av en lårskada. Nu är Guixin tillbaka, men Kina har ändå inte återfått självförtroendet. Mot Nederländerna startade man med följande lag: Zhao Lina – Gao Chen, Zhao Rong, Wang Yan, Liu Shanshan – Li Ying, Ren Guixin – Tang Jiali, Zhang Rui, Wang Shuang – Yang Li. Något Sverige bör utnyttja i kväll är att Kinas målvakt Zhao Lina har väldigt dålig tajming i luftrummet.

Fasta situationer kan alltså bli en svensk framgångsfaktor. Innan jag kommer in på den svenska startelvan är här höjdpunkter från Kinas förlust från i onsdags:

Pia Sundhage gör flera ändringar i elvan från segern mot Australien, bland annat får Hilda Carlén chansen från start i målet. Det är även byte på båda mittbackspositionerna samt på två av de offensiva positionerna.

Så här startar Sverige i kväll: Carlén – Jessica Samuelsson, Emma Berglund, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Olivia Schough, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Kosovare Asllani – Lotta Schelin och Fridolina Rolfö.

Jag har nu kollat in hela matchen mot Australien, och den andra halvleken där var ju riktigt bra. För första gången på länge vann Sverige målchanserna mot ett starkt motstånd, jag fick det till 6–5 i svensk favör. Det positiva här var ju att Sverige hade matchens tre allra bästa lägen. Dock skall man väl vara ärlig och säga att Australien gick miste om en solklar straff i mitten av den andra halvleken, när Nilla Fischer täckte ett skott med händerna.

Men ändå, Sundhage bör ha fått med sig ett antal bra svar från matchen. Som jag ser det stärkte exempelvis Hanna Folkesson och Pauline Hammarlund sina aktier på bekostnad av Elin Rubensson och Stina Blackstenius. Sverige fick längre anfall och större bolltrygghet när Folkesson/Hammarlund kom in efter paus.

Inför matchen uttryckte jag fortsatt tveksamhet kring vänsterförsvaret. Det var också i ytan mellan Linda Sembrant och Jonna Andersson som Australien oftast kunde hota. Ändå börjar jag känna att Andersson kanske, kanske ändå är på väg att växa in i landslagskostymen. Det fattas fortfarande en del bestämdhet i rensningar och nickar, men jag tycker ändå att Linköpingsbacken börjar kännas som en landslagsspelare nu.

Det bästa beskedet i matchen gav ändå Lotta Schelin. Vi får backa bandet två år för hitta en landskamp där Rosengårdsforwarden känts lika vass och bra. Det var riktigt kul att se henne i aktion. Hoppas hon kan hålla den här nivån även framöver. Känslan är att så här pigg Schelin borde vara en utmärkt anfallspartner till Rolfö i kväll.

Även om mycket var bra gör nog Pia Sundhage bäst i att glömma tankarna på att Sverige skall kunna spela ett etablerat anfallsspel mot starkare motstånd. Våra spelare är helt enkelt inte tillräckligt bolltrygga och passningssäkra för att klara av det.

Mot Australien backade vi hem, krympte ytor för de mer bollskickliga australiskorna och spelade på kontring. Segermålet kom i och för sig på ett lite längre anfall, men det kändes mer som undantaget som bekräftar regeln än något att försöka bygga grundspelet kring.

När jag såg matchen log jag lite lätt ibland åt de omdömen som SVT-kommentatorn Chris Härenstam bjöd på. Han älskar att beskriva olika spelare i detalj. Ibland lät det lite som att våra förbundskaptener hade skrivit hans manus om olika spelare.

Jag undrade förresten varifrån uppgiften om att Australien är väldigt bra på fasta situationer kom. Jag har sett The Matildas en hel del, och min bild är att deras styrka är djupledsspelet och snabba, kreativa kombinationer kring straffområdet, som GP:s Eric Hilmersson sa under VM 2015, ”De spelar som Sundhage vill att Sverige skall spela”. Att Australien skulle vara extremt bra fasta situationer har jag däremot inte noterat. Däremot har ju vårt svenska lag i stor utsträckning fått luta sig mot fasta situationer under Sundhages ledning.

Innan jag sätter punkt lite noteringar från andra matcher. U23-landslaget föll i dag med 3–0 mot England. Det svenska målet gjordes av Växjös Anna Anvegård och sorteras in under vinjetten bjudningar:

https://twitter.com/WSUasa/status/837347232064077826

Fler bjudningar från matchen finns på den här länken.

Här är lite höjdpunkter från Spanien–Japan 2–1:

I She Believes cup vann Frankrike med 2–1 mot England och USA med 1–0 mot Tyskland i första omgången. USA:s segermål såg ut så här:

 

Schelin verkar ha fått ett lyft

Publicerad den av
3

Sverige fick en bra start på Algarve cup, genom 1–0-seger mot Australien. Jag har jobbat och bara sett fragment av matchen.

Det lilla jag såg verkar Lotta Schelin ha fått ett lyft. Det skall bli väldigt spännande att kolla in matchen och närstudera hennes insats.

När det gäller matchtröjorna med budskap hade jag missförstått det hela. Vet inte om det är jag som är trög – för jag borde ju förstått att de inte kunde spela ens en vänskapsturnering som Algarve i de där tröjorna. Men samtidigt framgick det ju inte speciellt tydligt på förbundets hemsida att det handlar om något slags försäljnings- och marknadsföringskampanj.

Jag tycker fortfarande inte att landslagsspelarna skall ha citat från politiker på sina tröjor, inte ens på träning. Men jag hade nog inte gjort någon större sak av det om jag förstått saken från början.

Tillbaka till det sportsliga. Kollar man resultaten från cuperna i Algarve, Cypern och Istria är ju kanske Spaniens seger mot Japan den mest intressanta. Spanien verkar allt starkare, är det kanske dags för spanjorskorna att skrälla till i sommarens EM?

Av svenskt EM-intresse noteras att Ryssland vann med 1–0 mot Portugal medan Italien föll med hela 3–0 mot Nordkorea. Fler tankar kring onsdagens matcher i kommande inlägg. Då är ju även matcherna i USA slut. I skrivande stund är det 1–1 mellan Frankrike och England.