Etikettarkiv: Damfotboll

Önskningar och landslagstankar för 2016

Publicerad den av
Svara

Jag brukar inte ge några nyårslöften. Jag är även dålig på att önska mig saker till jul. Men nu när vi är inne i det nya året och julen lider mot sitt slut tänkte jag komma med lite önskningar. Det handlar om saker jag vill se under damfotbollsåret 2016.

Först och främst önskar jag ju mig förstås att vi får se Sverige i OS. Jag önskar också fortsatta tv-sändningar från damallsvenskan, genomgående högre publiksiffror i vår högsta serie samt att Rosengård tar sig minst till semifinal i Champions League.

Jag önskar mig dessutom att förbundet tar chansen i höst och marknadsför F20-laget rejält inför VM i Papua Nya Guinea. Det är verkligen en investering i framtiden. Med rätt marknadsföring kan man skapa profiler för många år framöver.

Huvuddelen av mina önskningar handlar dock om A-landslaget. Under helgerna gick jag igenom de pappershögar som jag samlat på mig under 2015. Då hittade jag den här artikeln från januari 2015:

Ur Expressen, 28 januari 2015

Ur Expressen, 28 januari 2015

I den säger Lotta Schelin så här om förbundskapten Pia Sundhage:

”Jag skulle gärna se att hennes kontrakt förlängs efter 2016. Det fungerar fantastiskt bra med Pia och jag har svårt att se vem som skulle göra det bättre.”

Vår skyttedrottning sa det efter det svaga landslagsåret 2014. Sedan dess har vi haft 2015 – vårt sämsta landslagsår någonsin. Vi kom på 16:e plats i VM och vi rasade från femte till åttonde plats på världsrankningen – vår sämsta rankning någonsin vid ett årsskifte.

Naturligtvis är jag väl medveten om att Sverige kommer att dala längre ner på den rankningslistan framöver. Det blir en ofrånkomlig följd när andra större fotbollsländer börjar satsa på sina damlandslag. Men där är vi inte ännu.

Personligen tycker jag därför att det känns högst onödigt att fallet redan har påbörjats nu. Faktum är att fram till nästa VM känns åtta som en skamgräns. Längre får vi inte sjunka. Vi har tveklöst tillräcklig potential i svensk damfotboll för att hålla oss kvar som kvartsfinallag i de internationella mästerskapen ytterligare en bra tid framöver.

Som jag ser det är de två senaste årens ras till stor del Sundhages fel. Jag gjorde en ganska genomgripande analys i det här inlägget. Där påtalade jag utöver coachmissar under VM även hur det nya spelsätt, ”det bolltrygga landslaget,” som Sundhage införde efter EM 2013 kraschlandade. Samt hur hon misslyckats med att genomföra en generationsväxling.

Som bekant ansåg jag, och många med mig, att Sundhage borde ha tackat för sig efter VM i Kanada. Nu önskar jag mig att hon täpper igen käften på oss kritiker genom att bygga ett lag som inte bara tar sig till OS, utan som är med och utmanar om medaljer i Brasilien.

Jag önskar, men ännu så länge finns frågetecknen kvar. Och de är ganska stora. Faktum är att så länge Sundhage, med smärre modifikationer, körde vidare med det lagbygge som hon ärvde från Thomas Dennerby, så funkade det bra. Det var ju faktiskt inte långt ifrån att vi tog EM-guld sommaren 2013.

Men sedan Sundhage hösten 2013 skulle börja bygga på egen hand har det bara gått utför. De två senaste landslagsåren är kanske inte två helt förlorade år, men nästan. Nu finns det inte utrymme för fler misslyckanden, nu är det upp till bevis. Och det finns lovande saker. Jag återkommer till dem längre ner i inlägget.

Först några önskningar inför det landslagsår som inleds om bara några timmar med presentation av årets första trupp.

Jag önskar att Sundhage i sitt val av spelare och spelsystem inser vikten av defensiv stabilitet. Jag önskar också att hon riktar blåslampan mot sina äldre spelare. Blåslampan i det här fallet är att låta veteranerna utmanas om platserna av yngre talanger.

Här tänkte jag blicka lite mot Sundhages före detta arbetsgivare, USA. Ibland kan det krävas lite tur i ett lagbygge. För ett år sedan byggde USA:s lag fortfarande på veteraner som Christie Rampone och Abby Wambach. Dessutom togs Shannon Boxx tillbaka i truppen för att stadga upp mittfältet.

Pia Sundhage instruerar Christie Rampone

Pia Sundhage instruerar Christie Rampone

Rampone imponerade inte under våren, och när tänkta mittfältaren Julie Johnston gjorde ett par starka insatser i mittförsvaret fick 23-åringen förtroendet i VM. Den amerikanska defensiven var också stabil från start av mästerskapet.

Offensivt hade amerikanskorna däremot svårt att hitta rätt under inledningen av VM-turneringen. Förbundskapten Jill Ellis stod inför jobbiga val. Hon kände av kravet att spela med Abby Wambach, samtidigt som den forna storstjärnan inte längre var i 2011 års form. Det blev inte lättare av att Alex Morgan var på väg tillbaka från skada och inte i full matchform.

I de fyra första matcherna i VM fick Wambach stort utrymme. I gruppspelet spelade hon 90–23–90 minuter och gjorde segermålet i 1–0-segern mot Nigeria. Även i åttondelen mot Colombia fanns Wambach med i startelvan och spelade 69 minuter. I den matchen missade hon dock straff vid läget 0–0 – en straffmiss som sannolikt var jackpot för Ellis.

När USA även drog på sig två avstängningar inför kvartsfinalmötet med Kina tvingades Ellis tänka om, och nytt. En del av lösningen blev att peta Wambach. Från kvartsfinal och framåt var nationalhjälten bara inhoppare med begränsad speltid. Hon spelade fyra, tio respektive elva minuter i de sista tre matcherna – de där USA var vassa i offensiven.

Jag tar upp exemplet, för att jag hoppas att Pia Sundhage skulle göra samma sak. Men vad tror ni, hade hon vågat flytta på sina legendarer i ett VM? Och som nästa fråga, hade hon i sin trupp haft med den nya generationen, redo att ta över?

Jag är tveksam i båda fallen. Sundhage har valt rutin framför framtid i sina svenska mästerskapstrupper. Det var ju inte minst fallet i VM 2015, där varken Magdalena Ericsson och Lina Hurtig ingick bland de 26 spelare som var med över i Kanada. Däremot gick båda rakt in i startelvan i den första tävlingslandskampen efter VM.

Mot Danmark i höstas fanns dessutom Petra Larsson med i startelvan, en spelare som hade stått utanför de 33 som tagits med till VM och till den första EM-kvaltruppen.

I princip kan man säga att Sundhage ju underkände sina egna tidigare uttagningar när hon startade EM-kvalets viktigaste match med Larsson.

Petra Larsson

Petra Larsson

Det var ett litet stickspår. Tillbaka till rutin kontra framtid. Jag vill poängtera att Sundhage har rätt i att rutin är väldigt viktigt. Det är ingen tvekan om det. Det var ju faktiskt de två äldsta VM-trupperna som möttes i finalen.

Men. Det finns en risk hos äldre spelare att de blir lite bekväma. Speciellt om de kan känna sig säkra på sina platser. Det är därför viktigt att se till att nästa generation finns där och sätter blåslampan i baken på de rutinerade rävarna. Alltså att man försöker bygga trupper med både rutin och framtid.

Därför blir jag glad när jag läser om hur Jill Ellis har jobbat med Mallory Pugh. Ni kanske säger Mallory vem?

Jag skall ärligt erkänna att jag till för någon vecka sedan inte hade en aning om vem Mallory Pugh var. Nu vet jag att hon är supertalangen som fick vara med och känna sig för med USA:s A-landslag bara veckor efter att hon fyllt 17 år. Tillika bara veckor innan VM. Forwarden berättar om erfarenheten här:

Men det stannar inte vid en provträning. Sedan i tisdags har Jill Ellis samlat sitt landslag för årets första läger. Bland de 26 uttagna i truppen som skall förberedas för det stundande OS-kvalet finns 17-åriga Pugh. Supertalangen är naturligtvis inte i första hand med för att hon är tänkt för att spela årets stora seniormästerskap. Hon är med för att hon är framtiden. För att se och lära – och för att visa Alex Morgan och de andra att de måste se upp.

Jag skulle gärna vilja att Sundhage började göra som Ellis. Alltså låta unga talanger känna sig för i A-landslaget redan på tidigt stadium. Det kan räcka med en gästträning – bara de får känna att de är med i diskussionen.

Det innebär samtidigt att stjärnorna utmanas. Min känsla är att Sundhages så kallade stjärnspelare har haft det lite för bra i landslaget. Visst ställs de inför vissa utmaningar, men deras platser i elvan ifrågasätts aldrig.

Personligen hade jag gärna sett att man pressade Lotta Schelin att jobba på sin speluppfattning, Caroline Seger på sin effektivitet, Nilla Fischer på sin skärpa och så vidare. Att man vågade röra runt lite och fick toppspelarna att känna att de inte är självskrivna i landslagets startelva varje gång. Och inte minst våga att byta ut dem när de är dåliga. Det får ju dessutom den positiva bieffekten att spelarna på bänken ser att de har chansen.

Så till de positiva tendenserna. Ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag att Sundhages 4-1-3-2-system föll på att det saknades bollvinnare framför backlinjen. Laget blev alldeles för känsligt för kontringar.
Men i fjolårets sista riktiga landskamp, den mot Danmark i EM-kvalet, ställde Sundhage upp med två bollvinnare på sitt tremannamittfält. Där fanns både Lisa Dahlkvist och Petra Larsson.

Tyvärr har ju Larsson hunnit lägga av sedan dess. Men förhoppningsvis såg Sundhage samma sak som jag gjorde i den matchen. Nämligen att det svenska kontringsspelet var klockrent med två centrala bollvinnare.

Nästan alla svenska målchanser tillkom på samma sätt – genom vasst försvarsarbete centralt i planen. Sverige utnyttjade danska bolltapp och ställde blixtsnabbt om till anfallsspel.

Med två bollvinnare bredvid sig fick Caroline Seger en ny, mer offensiv roll. Hon tackade genom att kanske göra sin bästa landskamp någonsin. Hon var helt enkelt lysande. Borta var de där alibipassen för tillbakaspel, passningar som bara gör att motståndarna hinner samla sitt försvar.

Mot Danmark var Segers förstatouch ofta en konstruktiv passning framåt. Dessutom tog hon själv ofta chansen och sprang i djupled. Om det var Sundhage som fått till det lyftet hos Seger har förbundskaptenen gjort ett bra jobb.

Visst är Danmark inne i en svacka, och laget saknar djupledsspel, vilket passade Sveriges backlinje utmärkt. Mittbackarna slapp att testas i rena löpdueller.

Man kan också ställa sig frågande till om det är så smart att spela med tre djupledsforwards i den nya 4-3-3-uppställningen. Jag hade gärna sett att vi fick in en spelare av Kosovare Asllani-typ bland forwards. Fast med hennes klubbsituation känns det tveksamt om hon kommer att vara aktuell till OS-kvalet.

Men som sagt, det fanns alltså både offensiva och defensiva ljusglimtar mot danskorna. Glimtar som väcker mitt hopp, även om OS-kvalet blir minst en nivå tuffare.

Kanske, kanske kan Pia Sundhage vara något på spåret som kan göra 2016 till ett riktigt kul landslagsår. Vad tror ni?

Sawas suveräna avslut

Publicerad den av
2

God fortsättning.

I natt drog den internationella damfotbollen i gång igen efter några dagars juluppehåll. Den gjorde det med japansk cupfinal och två ligamatcher i Australiens W-league.

Finalen i Kejsarinnans cup (Empress’s cup) mellan Inac Kobe Leonessa och Albirex Niigata var speciell eftersom det var superstjärnan Homare Sawa:s allra sista match.

Och vilken fantastisk avslutning hon gav sig själv. Inför 20 379 åskådare vann Kobe med 1–0 och målet, det nickade Sawa själv in på en hörna från Nahomi Kawasumi efter 32,38:

https://www.youtube.com/watch?v=VZcC2E2hs5o

Sawa har alltid varit otroligt bra på väldigt mycket. Men en sak som imponerat extra mycket på mig är hennes tajming i luftrummet. Trots att hon är kortväxt har hon nickat in väldigt många mål. Orsaken är förstås att hon är väldigt bra på att läsa bollbanan. Kolla på klippet ovan hur hon är den enda som direkt inser var bollen kommer att dyka ner och hur perfekt hon möter den med pannan.

Segern var Kobes femte på 2010-talet. Man vann även Empress’s cup fyra år i rad, 2010–13. Sawa lämnade alltså fotbollsplanen som den stora mästare hon vuxit ut till.

Själv bugar jag djupt inför en spelare som betytt enormt mycket för damfotbollen.

Veteranerna tackar alltså för sig nu på hösten, först Abby Wambach och nu även Sawa – två minnesvärda offensiva spelare. Det damfotbollsår som är inne på sina sista dagar har annars varit de välorganiserade försvarens år. Man skulle kunna illustrera det med många olika exempel, men det räcker väl med att påminna om att USA vann VM-guldet genom att man hade ett mycket tajt försvarsspel och bara släppte till 18 avslut mot mål på sju VM-matcher – och bara släppte in tre av dem.

Under hösten har vi även sett hur en ny generation spelare håller på att ta över på den stora scenen. Spelare födda 1995 eller senare. Skytteligorna i Champions League och franska ligan D1 Feminine leds av 20-åriga Ada Stolsmo Hegerberg på åtta respektive 22 mål. Tyska Frauen-Bundesliga leds i stor stil av Bayern München, vars bästa målskyttar är 20-åriga Sara Däbritz och 19-åriga Vivianne Miedama. Och flyttar vi blicken till andra sidan jordklotet gör 19-åriga Larissa Crummer jättesuccé i Australiens W-league.

Crummer spelar för laget som aldrig har tappat en poäng i en ligamatch, Melbourne City FC. Klubben är nybildad och fick direkt en plats i Australiens W-league. Efter nio omgångar har man full poäng och målskillnaden 31–3. Det är Crummer som gör målen. Hon leder skytteligan överlägset med sina elva fullträffar – ligarekordet ligger på 15. Crummer var med i Australiens VM-trupp i somras och fick göra två inhopp, bland annat spelade hon 27 minuter i 1–1-matchen mot Sverige.

I Melbourne City har Crummer grym uppbackning. I mål står Linköpingsbekantingen Briana Davey, i backlinjen finns Australiens båda VM-backar Stephanie Catley och Laura Alleway, på mittfältet Lisa De Vanna samt de båda lånen från Seattle, Jess Fishlock (är även assisterande tränare) och Kim Little – två av mina absoluta favoritspelare. Med den uppställningen känns det som att Melbourne City hade varit en intressant utmanare om SM-guldet, om klubben spelat i damallsvenskan.

Efter 13 omgångar i Frankrike står Ada Hegerberg alltså på 22 mål. Rekordet i D1 Feminine är från säsongen 2006/07 då Sandrine Bretigny gjorde 42 mål. Hegerberg måste alltså öka takten ytterligare efter årsskiftet om hon skall bli tidernas målskytt i ligan. Det hindrar inte att norskan kan se tillbaka på ett fantastiskt år. Jag har många gånger hyllat henne för hennes rörelsemönster inne i straffområdet. Det här klippet höjdpunkter från året innehåller verkligen mycket fotbollsgodis:

https://www.youtube.com/watch?v=KwYwGTv8s9E

Lotta Schelin har som bäst gjort 34 mål, det gjorde hon förra säsongen. Vår svenska storstjärna gav sig själv en utmärkt julklapp genom att göra fyra mål i årets sista match, 10–0-segern mot Nimes. Hon fick till ett äkta hattrick på nio minuter när hon gjorde målen som betydde 3–0, 4–0 och 5–0. Det andra är ett nickmål av en typ Schelin sällan gör. Kul att se.

Även om några av målen är riktiga skitmål är det bra för Schelin och landslaget att hon får känna känslan av att göra mål så ofta som möjligt inför OS-kvalet. Se Schelins mål, samt två från Hegerberg, på det här klippet:

Rapinoe, Asllani, en inbytt bitch, Frankrike och Tyskland

Publicerad den av
2

Dagens inlägg börjar i USA, där det har hänt mycket den senaste veckan. Först nåddes vi av den riktigt tråkiga nyheten att en av de amerikanska fansens största favoriter, Megan Rapinoe, har dragit av korsbandet i ena knät och sannolikt missar OS.

Visst finns det en chans att Rapinoe är återställd till OS-turneringen, men sannolikheten att hon ändå kommer med i USA:s trupp känns väldigt liten. Jag har inte kollat om det är samma i Rio, men i senaste OS-turneringen bestod ju trupperna bara av 17 spelare. Med en så liten trupp finns det ingen plats att chansa med spelare som inte är i 100-procentig matchform.

Apropå USA valde spelarna att bojkotta den landskamp som skulle ha spelats på Hawaii mot Trinidad och Tobago i helgen på grund av dåligt underlag. Det är ett beslut som lär leda till att US Soccer väljer framtida matcharenor och underlag med större omsorg.

Fortsätter vi i USA är det här en intressant artikel om hur amerikanskorna vann sommarens VM-guld. Jag tycker att det är intressant att Jill Ellis inte kallar sina reserver för reserver eller avbytare, utan väljer att kalla dem matchbildsförändrare.

Jag gillar också att hon motiverade valet av att byta in Kelley O’Hara i semifinalen mot Tyskland med:

”You know, we need a bitch: Get Kelley.”

Det svenska landslaget har lidig av att de saknat tillräckligt många bitchiga spelare. Får se om Pia Sundhage kan hitta någon lösning på den saken framöver.

* Så till Frankrike. Där har de nu kommit halvvägs i ligan – och den lever faktiskt. Tacka skrällaget Montpellier för det. I helgen spelade man 0–0 mot Lyon och såg till att spänningen lever. Inför avspark hade Lyon 40 raka segrar i ligan. Montpelliermatchen var faktiskt Lyons blott andra poängförlust i ligan på fyra år. Fantastiskt.

Faktum är att både Lyon och Montpellier är obesegrade efter elva omgångar. Dessutom har de båda lagen visat en fantastisk defensiv och bara släppt in varsitt mål. Att Lyon skulle vara så starkt är knappast överraskande. Men att man skulle utmanas av Montpellier hade jag inte trott.

Starkt av Linda Sembrant, Sofia Jakobsson och de andra. Speciellt som man tappade sitt franska affischnamn från förra säsongen Claire Lavogez till Lyon.

Montpellier är två poäng bakom Lyon. Ytterligare en poäng bakom återfinns PSG. Där händer det saker nu. Amerikanska jättetalangen Lindsey Horan satte bollen snyggt ribba in när hon gav laget ledningen i 5–0-derbyt mot Juvisy i helgen. Det var Horans sista mål för PSG – åtminstone för den här gången.

För att ha chansen att slå sig in i USA:s OS-trupp flyttar Horan nu hem till Portland Thorns, där hon ersätter Alex Morgan. Thorns offensiv ser som vanligt otroligt intressant ut. Utöver Horan har man forwards som Jodie Taylor och Christine Sinclair och offensiva mittfältare som Tobin Heath, Allie Long och Dagny Brynjarsdottir.

Tillbaka till PSG. Horan lär inte vara den enda spelaren som lämnar den närmaste tiden. Uppgifter har gjort gällande att både Kosovare Asllani och Caroline Seger är på väg bort. När det gäller Asllani spred hon själv i dag den här länken om att hon vill bryta med PSG. Det blir intressant att se vart Asllani tar vägen. Kanske Tyskland eller USA?

Kollar man in skytteligan i halvtid av D1 feminine toppas den av Ada Hegerberg på 17 fullträffar. PSG:s Cristiane är tvåa på 11 medan två överraskningar delar på tredjeplatsen på 9 mål, dels 19-åriga Montpelliertalangen Marie-Charlotte Léger, dels bottenlaget Saint-Maur:s kamerunska forward Marlyse Ngo Ndoumbouk.

Alla svenska spelare i ligan utom Maria Karlsson har gjort mål. Svenskmålen fördelas så här: Lotta Schelin 7, Jakobsson 5, Asllani och Sembrant 2 samt Seger och Lisa Dahlkvist 1.

I Tyskland kommer Bayern München allt närmare guldet. Bara tio omgångar är spelade, men de regerande mästarinnorna leder numera med nio poängs marginal. Turbine Potsdam fick nämligen fart i helgen och spelade sannolikt bort Wolfsburg helt och hållet genom att vinna i Autostadt med hela 5–2.

Samtidigt vann Bayern München med 2–1 mot uppstickarna SGS Essen efter sent segermål från Sara Däbritz.

Under onsdagskvällen möts förresten Wolfsburg och Potsdam igen – nu i cupkvartsfinal. 18.00 spelar även Werder Bremen mot Bayern München i cupen. Den matchen tv-sänds, jag tror att den här länken funkar.

* Slutligen en liten koll på några landskamper som spelats sedan mitt förra inlägg:

Brasilien tog rejäl revansch på Nya Zeeland. Returen slutade med brasiliansk 5–1-seger. Nya Zeeland ledde i halvtid, men Brasilien vände i den andra halvleken – bland annat efter ett läckert långskott från Formiga. Bilder från matchen finns här.

Här är bilder från Nederländernas fina seger mot Japan:

Och här är bilder från EM-kvalmatchen Grekland–Frankrike 0–3:

Oroväckande resultat – lottning, EM-kval och lite till

Publicerad den av
3

Vi är mitt inne ett internationellt fönster, ett fönster där vi fått indikationer om att vårens OS-kval kan bli ännu tuffare än man tänkt sig.

Jag har tidigare sett Norge som knapp men klar favorit närmast före Sverige och Schweiz, medan Nederländerna släpat efter. Oddsen skulle kunna skrivas som 30–25–25–20, där oddset på Nederländerna är så högt bara beroende på att de har hemmaplan.

Efter de här två senaste internationella fönstren är det nog dags att ta nederländskorna på fullt allvar i kvalet. För en dryg månad sedan besegrade man Frankrike med 2–1 på bortaplan. Att vinna i Paris är ytterst imponerande, även om det på klippet känns som en lite turlig seger:

I dag har Nederländerna visat att segern mot fransyskorna inte var en tillfällighet, och att Manon Melis, Lieke Martens med fler i högsta grad är en allvarlig kandidat till Europas sista OS-plats. De vann nämligen hemma mot Japan med 3–1 efter två mål av Melis och ett av Martens. Det har alltså blivit raka segrar mot Frankrike och Japan. Visst är det både imponerande och lite skrämmande?

Det svenska landslaget har ju som bekant varit samlat på Bosön under veckan. I dag föll man med 2–0 mot Stockholm P15 i en match som spelades över 3×25 minuter. Jag har inte sett något klipp från matchen och kan således inte ha några synpunkter, inte mer än att resultatet känns rätt rimligt.

Min känsla var försiktigt optimistisk efter Sveriges seger mot Danmark tidigare i höst. I veckan såg jag delar av matchen när danskorna vann med 1–0 borta mot Slovakien. Efter att ha sett den matchen måste jag nog värdera ner vår senaste seger. Danmark är nämligen inte bra för tillfället.

* Apropå Sverige och OS-kvalet uttalade Pia Sundhage i veckan kritik mot upplägget. Jag håller med om att det är orättvist att ha VM som kvalturnering eftersom man kan missa OS utan att ha förlorat mot ett enda europeiskt lag. Däremot håller jag inte med om Sundhages lösning om att införa en bronsmatch i EM.

Att OS-kvalet skulle hållas tre år innan turneringen och även innan VM-kvalet är påbörjat, det känns minst lika orättvist som att använda VM som kvalturnering. Jag tycker nog att en kvalturnering under våren är ok. Fast det mest rättvisa vore förstås att låta hela kvalet avgöras i den turneringen. Alltså att inte dela ut någon OS-plats i VM.

* Apropå OS-kval lottades det nord-, latin- och mellanamerikanska kvalet nyligen. I Concacaf-kvalet fick Kanada den enklaste gruppen, medan USA egentligen fick bäst lottning. De två OS-platserna går ju till de båda lag som vinner semifinalerna. Kanada har enklast väg till semi, men kommer sannolikt att få tuffare motstånd där än USA.

Grupperna blev: A: USA, Mexiko, Costa Rica och Puerto Rico. Grupp B: Kanada, Trinidad & Tobago, Guatemala och Guyana.

Kvalet spelas i Frisco, USA med start den 10 februari.

* Apropå lottning lottades ju kvarts- och semifinaler i Champions League i veckan. Rosengård hamnade på den tyska halvan. Man fick Frankfurt i kvarten och vinnaren av Wolfsburg och Brescia i en eventuell semifinal.

Det är självklart ingen drömlottning. Men med tanke på hur de tyska lagen har spelat i höst är det absolut inte någon omöjlig uppgift heller. Tyvärr är det nästan fyra månader till kvartsfinalerna, vilket gör att Frankfurt har gott om tid att hitta flytet, medan Rosengård inte har några tävlingsmatcher att spela ihop sitt nya lag på.

Brescia skall inte ha något att sätta emot Wolfsburg. Utgångstipset är alltså att det blir en heltysk semifinal, men gardera gärna med Rosengård.

På den andra halvan hamnade de båda franska lagen. Lyon fick den riktiga drömlotten, Slavia Prag, medan PSG ställs mot Barcelona. Här talar ju allt för en helfransk semi.

* I morgon 14.00 avslöjas vilka tre spelare som går till final i kampen om årets guldboll, Ballon d’Or för kvinnor. Då avslöjas också vilka mål som går till final i Puskas Award. Där är Carli Lloyd:s skott från mittlinjen i VM-finalen damrepresentant bland tio snygga mål.

Om man bara ser till skönhet är inte Lloyds mål någon vinnare. Men att göra ett sådant mål i en VM-final höjer värdet på det rejält.

* Det har alltså spelats ett stort antal landskamper den senaste veckan. Bland de träningsmatcher som spelats kan noteras att Tyskland och England spelade 0–0 och att Nya Zeeland vann med 1–0 mot Brasilien.

I EM-kvalet skrällde ju Turkiet i onsdags genom att ta poäng av Ryssland. Sedan dess har det varit fritt från skrällar. Även om Bosnien höll emot England i 69 minuter i dag. Att VM:s bronsmedaljörer bara vann med 1–0 hemma får ses som en framgång för det bosniska laget.

Frankrike gjorde ett par fina mål i 6–0-segern mot Albanien:

Det spelas fler matcher måndag och tisdag, med Schweiz–Tjeckien och Spanien–Portugal som de mest intressanta.

Tyvärr verkar det här EM-kvalet bli ganska ointressant. Kollar man grupp för grupp talar mycket för att topp två blir:

1: Island och Skottland.
2: Spanien och Finland. Här kan möjligen Irland eller Portugal utmana om andraplatsen.
3: Frankrike och Ukraina/Rumänien.
4: Sverige och Danmark.
5: Tyskland och Ryssland.
6: Schweiz och Italien.
7: England och Belgien.
8: Norge och Österrike.

Som bekant går ju alla gruppsegrarna och de sex bästa tvåorna direkt vidare. De två sämsta tvåorna spelar playoff om den sista EM-platsen. Nederländerna är ju redan klara som arrangör.

Bayern, Barca, Bassett och Beleza

Publicerad den av
1

I dag har jag kollat kortare perioder på damlagen till två av herrfotbollens jättar. Först såg jag större delen av den andra halvleken när Bayern München bortabesegrade FFC Frankfurt med 1–0.

Den delen av matchen som jag såg var rätt stängd och chansfattig. Färska amerikanska landslagsdebutanten Gina Lewandowski hade givit Bayern ledning i den första halvleken och gästerna spelade framgångsrikt på det resultatet.

Fotbollsmässigt var matchen alltså inte speciellt intressant. Men noterbart ändå att Bayern som är utslaget ur Champions League fortsätter att vinna i Frauen-Bundesliga. De vann ju titeln i fjol obesegrade och har inlett med 19 poäng på sju omgångar. De har 30 matcher i rad utan förlust i Europas bästa liga – imponerande.

Efter sju omgångar kommer Bayern att leda med sex poängs marginal, oavsett hur det går för Wolfsburg mot Leverkusen i morgon.

Just nu känns det som att Bayern är på väg att bli lika överlägset i Tyskland på damsidan som man är inom herrfotbollen. Men Wolfsburg vill säkert ha ett ord med i det spelet. Och visst borde laget från bilstaden kunna utmana – om de får ihop sitt lagbygge.

* Efter den tyska matchen tittade jag för första gången på en match från den spanska ligan – eller i varje fall de sista 22 minuterna av en match.

Man skall ju inte döma ut ligan efter att ha sett en halv halvlek. Men matchen Barcelona–Huelva var verkligen inte högklassig.

Av Barcas herrlags fina passningsspel syntes inget. Jag slogs istället av det låga tempot och av att spelarna inte spelade effektivt, utan helst verkade vilja briljera med sin individuella teknik. Jag fick således se massor av sulfinter och spelare som använde många tillslag.

Barca var dock spelmässigt överlägset och borde ha vunnit med stora siffror. Laget hade en mängd öppna lägen under den period jag sågt. Bland annat hade Sverigebekanta Jennifer Hermoso två rena frilägen de sista tio minuterna.

Huelvas målvakt Sara Serrat gjorde nog dock en av sitt livs matcher, och i 90:e minuten kontrade bottenlaget Huelva in kvitteringen till 1–1. Målskytt var inhopparen Veronica Napoli.

Noterbart här var att matchen spelades i ett blåsigt Barcelona på konstgräs på en träningsplan med staket bara någon meter bakom lagets bänkar. Inramningen gav knappast någon känsla av elitfotboll. Speciellt inte när det pågår träning bakom det där staketet…

* I Japan säkrade i dag NTV Beleza ligatiteln med en omgång kvar att spela. Japansk damfotbolls gigant är alltså tillbaka på tronen. Det var 13:e titeln för laget. Bakom dem är det fyra lag inom tre poäng inför sista omgången.

* I England var det final i Continental Cup i dag. Den vanns av Arsenal med 3–0 mot Notts County efter två mål av Jordan Nobbs. Jag har bara sett korta klipp av avgörande situationer.

Och tyvärr verkar delvis domaren ha avgjort matchen. För som jag ser det var det ett helt felaktigt beslut att visa ut Laura Bassett. Se situationen här. Det är ju en lite slarvig tackling, så även om Bassett tar bollen köper jag att man blåser frispark. Men jag tycker till och med att det hade varit hårt med gult kort. Okänsligt domslut.

* Slutligen till Frankrike där Lyon vann dagens toppmöte mot Juvisy med 2–0. Lotta Schelin spelade första halvlek, men gick mållös. Däremot gjorde Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson varsitt mål när deras lag vann sina matcher.

Tyresös konkurs blev en dyr affär

Publicerad den av
1

Den 27 augusti föll domen i Förvaltningsrätten angående konkursen i Tyresö Fotboll AB. Enligt Idrottens Affärer dömdes fyra ansvariga att betala vardera drygt en halv miljon till staten för obetalda skatter, sociala avgifter och utbetalad lönegaranti (spelarlöner).

Av de fyra är tre högst namnkunniga och namngivna i länken ovan. Noterbart är att mannen som byggde upp satsningen inte finns med på listan.

Hela Tyresöaffären är anmärkningsvärd. I den länkade texten i Idrottens Affärer förvånas skribenten Ken Olofsson över att det inte har blivit mer medieuppmärksamhet kring den här domen.

Jag är inte lika förvånad. Damfotboll på klubbnivå engagerar tyvärr inte massorna. Och Stockholmsmedia har aldrig varit speciellt intresserat av Tyresös tveksamma affärer. Det skall nog de ansvariga vara rätt glada för…

Tillagt i efterhand: Uppmärksammades på att Aftonbladet har skrivit om det här.

Katrin Schmidt till svenska landslaget?

Publicerad den av
9

Som journalist skall man dubbelkolla allt. Det har jag inte gjort här. Utan det här är ett långskott på lösa grunder, jag vidarebefordrar nämligen obekräftade twitteruppgifter.

Men det är så intressanta uppgifter att jag inte kunde låta bli. Det skulle nämligen kunna vara så att Hammarbys tyska mittfältare Katrin Schmidt nu är aktuell för vårt svenska landslag.

Katrin Schmidt

Katrin Schmidt

Jag är som bekant positiv till utländska spelare i damallsvenskan. Däremot kan jag erkänna att jag i grunden har varit känslomässigt skeptisk till spelare som byter nationalitet utan att ha några släktband. Men eftersom sådana byten görs överallt har jag accpeterat den typen av landslagsvärvningar och tycker numera att de är ok.

Och skulle Schmidt nu vara svensk vore hon förstå ett välkommet tillskott till vårt central mittfält. Hon är ju en klasspelare med härlig vinnarinstinkt.

Med tanke på hur Pia Sundhage i veckan har efterlyst duktiga centrala mittfältare vore Schmidt extra välkommen.

Jag har semester och skall nu ut i solen. Men kanske att någon kollega som är i tjänst kan gå vidare i det här ärendet.

Tillagt i efterhand: Nu efter att jag skrivit inlägget har jag nåtts av nya, trovärdiga uppgifter om att Schmidt skall ha lämnat in en ansökan om svenskt medborgarskap i början av sommaren. Det ser alltså ut som att vi snart kan ha en ny konkurrent om en plats på centralt mittfält. Handläggningstiden brukar vara minst tre månader, ibland upp emot åtta. Därmed finns det chans att Schmidt skulle kunna landslagsaktuell redan under hösten.

Rosengård toppar i halvtid

Publicerad den av
2

Damallsvenskan har nått sin korta halvtidspaus. På slutet verkade inget lag vilja ta hand om topplaceringen.

Rosengård tappade spelare och började hacka direkt efter VM-uppehållet och släppte förbi Eskilstuna, som dock i sin tur tappade serieledningen genom att spela oavgjort borta mot Vittsjö i helgen.

Linköping var uppe jämsides med Rosengård efter att östgötalaget hade vunnit sju raka matcher, bland annat seriefinalen mot Rosengård. Väl där uppe i delad tabelltopp blev det förluster i Piteå och Göteborg, så nu har LFC återigen fyra poäng upp till toppen.

Det blev ändå till slut Rosengård som tog tillbaka förstaplatsen och som leder efter att alla lag mött varandra en gång. Avståndet ner till tvåan Eskilstuna är dock bara en poäng och de båda lagen möts ju för övrigt i morgon i en högintressant seriefinal på Tunavallen.

Där håller jag faktiskt Eskilstuna som knappa favoriter med tanke på hur Rosengård har hackat på slutet. Malmölaget har ju dessutom haft strul på ledarsidan. I morgon leds laget av nye tränaren Jack Majgaard Jensen för första gången. Det blir intressant att se hur han sätter upp sin elva.

Det blir också intressant att se om vi inte kan få årets klart högsta publiksiffra i damallsvenskan. Den högsta noteringen hittills lyder på 2303, den hade just Eskilstuna senast mot Hammarby. Till seriefinalen borde det väl kunna bli över 3500. Eller?

Kollar vi på halvtidstabellen så blev den inte alls olik det tips jag satte ihop inför avspark. Jag brukar säga att det enda man kan vara säker på när man tippar en serie är att man inte kommer att få rätt. Jag har Rosengård och de sex lagen på den undre halvan på exakt rätt placering. Så jag känner mig rätt nöjd med mitt tips. Framför allt är jag nöjd med att ha förutspått att Piteå blir årets skrällgäng. Deras fjärdeplacering är dock ännu bättre än mitt tips som femma. Starkt.

Den miss jag gjorde i mitt tips är Eskilstuna. Jag underskattade dem ganska rejält. Visst trodde jag på en plats på övre halvan, men inte att man skulle kunna utmana om guldet.  Laget är verkligen hyperstabilt och Gaelle Enganamouit är en fantastiskt bra forward. Jag hade aldrig sett henne live förrän jag såg henne mot Schweiz i VM. Och den spontana analysen blev att hon är precis den forward som Sverige hade behövt för att åter ta upp kampen mot lagen i världstoppen.

Det är Eskilstuna och Piteå som är de lag som gått bättre än jag och övriga experter tippat. Efter att Örebro repat sig på sistone är det däremot inget lag som underpresterat totalt. Just Örebro och Göteborg ligger dock lite sämre till än jag hade tänkt mig, båda när det gäller poäng och placering.

Det lag som varit riktigt dåligt är ju jumbon AIK. Huruvida de har underpresterat kan man ju däremot diskutera. Jag hade riktigt låga förväntningar på laget, men jag hade kanske ändå trott att de skulle ta någon mer poäng än den enda man hittills har samlat in.

AIK känns för övrigt redan nu klart för elitettan 2016. Det är åtta poäng upp till Umeå och Hammarby. Jag tror att de båda lagen samlar in minst fyra poäng vardera i höst – troligtvis fler, vilket innebär att AIK måste vinna minst fyra av de återstående elva matcherna. Det känns knappast troligt – i varje fall inte med den nuvarande truppen.

Publiksnittet ligger ännu så länge på 711. Förhoppningsvis får det snittet ett rejält lyft i morgon.

Kollar vi in skytteligan är det glädjande att se att Pauline Hammarlund finns högst upp i topp jämsides med Ramona Bachmann – båda med nio mål. Jag skall ärligt säga att jag inte trott på att Hammarlund skall kunna bli en A-landslagsspelare, men nu är hon i alla fall och nosar på en plats i truppen. Kul.

Trea ligger Enganamouit på sju fullträffar. Det är för övrigt elva utländska spelare bland de 13 bästa. Näst bästa svenska spelare i skytteligan är Lisa Dahlkvist, som står på fem mål på 470 spelminuter – imponerande av en mittfältare som har defensiven som sin största styrka. Dahlkvist visar verkligen med eftertryck att hon hör hemma i landslaget.

Slutligen så uppmanar jag alla att passa på att njuta av spelare som Bachmann, Enganamouit, Marta med fler nu, så länge det går. För ju mer pengar som kommer in i damfotbollen, desto svårare kommer damallsvenskan att få att locka de internationella storstjärnorna till Sverige.

En grymt imponerande finalseger

Publicerad den av
14

Sveriges F19/96-landslag är Europamästarinnor. 3–1-segern mot Spanien var odiskutabel. Sverige hade god defensiv kontroll, grym taktisk disciplin, bolltrygghet – och framför allt Stina Blackstenius.

Jag hade egen träning när finalen spelades, så jag sett matchen nu i efterhand. Och Sverige var bättre än jag hade förväntat mig. Det finns inte en tillstymmelse till tur inblandat i den här triumfen. Det var tveklöst det bästa laget som vann.

Det var bara i luftrummet som vi var sårbara. Nu hade Spanien inte lika många vassa nickare som Tyskland – vilket känns skönt. Det är ju nämligen för många spelare i det svenska laget som inte känns bekväma med att nicka.

Däremot är det väldigt många som är bekväma med bollen vid fötterna, vilket är ovanligt för svenska ungdomslandslag, inte minst på tjejsidan.

Allra mest imponerades jag av hur vårt lag genomförde matchen taktiskt sett. Det är så tydligt att de här spelarna har fått en grymt god skolning i sina klubbar. Jag har ju flera gånger konstaterat att damallsvenskan de senaste tre–fyra åren har utvecklats enormt när det gäller den taktiska skickligheten.

De flesta svenska F19-spelarna tillhör damallsvenska klubbar och har fått lära sig hur man organiserar sig i defensiven. För det svenska laget var extremt välorganiserat. Nu visste jag ju resultatet när jag såg matchen, vilket säkert kan ha påverkat min uppfattning, men jag tyckte aldrig att Spanien var speciellt farligt. Jag tyckte att Sverige hade kontroll mest hela tiden.

Det var ju bara inläggen… Men även vid hörnor och inläggsfrisparkar var ju fantastiska Blackstenius nere och nickade undan. Blackstenius är ju en mycket duktig huvudspelare. Hennes 2–0-mål är högklassigt – en typ av mål som våra A-landslagsforwards aldrig gör.

Totalt sett tycker jag att alla svenska spelare får med beröm godkänt i betyg. Men det är förstås omöjligt att gå förbi Stina Blackstenius. Vilken match hon gjorde. Två mål och ett målpass i en final, det visar på ett grymt psyke. Ett psyke som bör föra in henne i nästa A-landslagtrupp.

Blackstenius var den stora skillnaden mellan lagen. Men skall jag nämna några spelare till som gjorde skillnad så börjar jag med Tove Almqvist. Jag blev förtjust i henne första gången jag såg henne live. Den förtjusningen har inte minskat nu under EM. Hon är en spelare med grym offensiv speluppfattning, en spelare som vet hur man skapar målchanser. Jag skulle säga att även hennes spelartyp saknas i Pia Sundhage:s lag. Almqvist kanske inte är fysiskt redo för A-landslagsfotboll ännu, men ge henne något år till.

Även Ronja Aronsson är en spelare jag gillat från första åsynen. Jag såg henne göra damallsvensk debut som 13-åring och imponerades av hennes mod och bollskicklighet. Då var hon forward. Nu har hon skolats om till en högintressant ytterback med fina uppspel. Det var hennes hörna som gav 1–0-målet. Kan hon slipa till defensiven lite till är hon en framtida landslagsback.

En spelare som växer är Nathalie Björn. Jag måste erkänna att jag inte fått samma positiva förstaintryck av henne som jag fick av Blackstenius, Almqvist och Aronsson. Men i dagens match spelade Björn väldigt moget och stabilt. Kul.

Det blir otroligt spännande att följa 96:orna i framtiden. Resultatmässigt är de alltså Sveriges bästa årgång någonsin. Nu får vi se om de kan ta upp kampen med 77:orna om att få in flest spelare i A-landslaget.

Därmed återstår det bara för mig att säga godnatt. Och förstås även ett stort grattis till våra nya Europamästarinnor. Grattis.

Mina betyg på Sveriges VM-spelare

Publicerad den av
2

Det har ju gått ett litet tag sedan Sverige fick åka hem från Kanada. Sedan dess har jag match för match gått igenom de spelarbetyg jag satte på de svenska spelarna. Utifrån de betygen har jag givit var och en ett totalbetyg för mästerskapet.

Det är bara två spelare som jag tyckte når upp till betyget bra, Hedvig Lindahl och Therese Sjögran.

De flesta defensivt inriktade spelarna kommer undan med godkänt betyg. Tyvärr svek de offensiva spelarna. Värst var det med Lotta Schelin – som jag ser som Sveriges allra sämsta spelare i VM.

Hon ursäktade sig under mästerskapet med att hon blev ensam på topp när Sverige valde att spela med ett lågt försvarsspel. Så är det. Frågan kom bland annat upp även häromdagen när Schelin satt med i TV4:s VM-studio. Hon är självkritisk i klippet och verkar ha funderat en hel del över varför det gick som det gick.

Tyvärr tycker jag att annars utmärkta Hanna Marklund kunde ha ställt frågan om Schelin kände sig isolerad på ett annat sätt. Det hade varit intressant att få en mer konstruktiv analys av rollen som ensam spjutspets.

Apropå det har jag suttit och studerat Alex Morgan så mycket det har gått via tv-rutan. I USA:s sista matcher har ju laget spelat lågt med Morgan som ensam forward.
Jämför man Sverige–Tyskland med USA–Tyskland vann tyskorna bollinnehavet med 51–49 i båda matcherna. USA backade ofta hem med tio spelare och lämnade Morgan ensam på mittlinjen.

Trots det är skillnaden mellan matcherna gigantisk. Mycket för att Morgan hela tiden var ett hot mot den tyska backlinjen.

Trots att hon varit ensam har Morgan vunnit bollar och skapat lägen. Visst har USA:s stjärnforward gjort färre mål än hon brukar. Men hon har gjort ett stort jobb för laget genom att springa smart och genomtänkt.

När USA har rensat har ofta Morgan räknat ut var bollen skall hamna. Ibland har hon vunnit närkamperna, andra gånger har hon jobbat fram inkast eller frisparkar åt laget. Och när det varit läge för spel i djupled har Morgan löpt in i de ytor där motståndaren varit som mest sårbar.

Det om det. Här är mina VM-betyg på de svenska spelarna. Jag tar gärna emot synpunkter:

3: Therese Sjögran
Det här är en stark trea. Lagets ålderkvinna avslutade nämligen sin landslagskarriär med flaggan i topp. Hon prickade formen perfekt och var totalt sett bästa svenska utespelaren. Det var på hennes fina hörnor och frisparkar som vi skapade våra få målchanser.

3: Hedvig Lindahl
Är i sitt livs form och slåss med Sjögran om priset till bästa svenska spelaren i VM. Känns både säkrare och stabilare än hon varit tidigare. Går egentligen inte att lasta för något av de åtta baklängesmålen.

2,5: Lisa Dahlkvist
Gjorde ett utmärkt VM med tanke på sin skadebakgrund. Nyttig arbetsmyra på mitten. Tror faktiskt inte jag har sett henne så formstark sedan 2011.

2,5: Amanda Ilestedt
Sista backen in i truppen blev ganska omgående ordinarie i mittförsvaret. Var inte felfri, drog bland annat på sig en slarvig straff mot Mittag. Men med tanke på förutsättningarna gjorde hon en mästerskapsdebut med mersmak. Var inte minst ett farligt vapen på offensiva hörnor.

2: Elin Rubensson
Är fortsatt väldigt oslipad i defensiven och gjorde ett flertal felbedömningar. Väger upp ofta upp bristerna genom att vara offensivt vass. Visade hög klass som yttermittfältare mot Tyskland. Med tvekan godkänd.

2: Nilla Fischer
Godkänd, men ändå en besvikelse. Skulle bära den svenska backlinjen, men vacklade flera gånger. Hade bland annat en väldigt tuff defensiv andra halvlek mot Nigeria. En halvlek som slutade med en ödesdiger kramp.

2: Sofia Jakobsson
Godkänd för sin otroliga vilja och för att hon jobbade fram många hörnor. Sprang otroligt mycket, men måste jobba både på spelförståelse och bolltouch. För många av löpningarna var i blindo – och mottagningar och passningar satt långt ifrån alltid där de skulle.

2: Linda Sembrant
Var mycket oväntat Sveriges vassaste anfallsvapen. Tvåmålskytt trots begränsad speltid och bara tre avslut – det är grym effektivitet. Offensiven är värd ett högre betyg, men defensiven drar ner det. Stod nämligen för ett vansinnigt dyrt misstag vid Nigerias 3–3-mål.

2: Jessica Samuelsson
Är lysande i det defensiva duellspelet. Men offensivt finns det väldigt mycket att förbättra. Är nämligen lättpressad i och med att bollmottagningarna inte alltid sitter samt att passningsprecisionen har gigantisk förbättringspotential.

1,5: Lina Nilsson
Underkänd som ytterback, godkänd som yttermittfältare. Då blir snittbetyget 1,5. Blandade och gav i VM. Var exempelvis helt uppsnurrad mot Nigeria, men gjorde en kanoninsats mot USA.

1,5: Caroline Seger
Motsvarade inte förväntningarna som svensk spelmotor. Höll i och för sig i bollen, men spelade alldeles för ofta i sidled eller bakåt. När passningarna gick framåt var det ofta med onödigt hög risktagning.

1,5: Emma Berglund
Når inte upp till godkänt betyg, delvis på grund av yttre omständigheter. Kom in i VM med skadesviter, något som ledde till ödesdiger kramp i premiären. Fick sedan en ovan roll som högerback mot Tyskland. Hade tyvärr sämre passningsspel än jag tänkt mig.

1: Kosovare Asllani
Underkänd. Hamnar på det här betyget mycket på grund av sina skadeproblem. Men även för att hon placerades på fel position. Kosse är ingen yttermittfältare – det syntes tydligt mot Nigeria.

1: Olivia Schough
Hade en otacksam uppgift. Spelade bara en halvlek, det i ett svenskt lag som krampade mot Nigeria. Sprang och ville mycket, men lyckades inte uträtta något konstruktivt.

1: Lotta Schelin
Lyckades inte få till ett enda riktigt avslut mot mål på sina fyra VM-matcher. Visade lite kvalitet i åttondelsfinalen mot Tyskland, men var ändå inte nära den nivå som hon visade för fyra år sedan. En stor besvikelse.

Snittbetyg: 1,9 – inte godkänt.

Drömmen om OS lever ett dygn till

Publicerad den av
1

Den svenska OS-drömmen lever i ytterligare ett dygn. Norge borde ha förstört den, men tog inte sina chanser. För sådana fanns det rätt många. Jag räknade inte jättenoga, men sex–sju stycken hade man innan England skapade sin första.

I det läget stod det 1–0 till Norge efter Solveig Gulbrandsen:s skarvnick på hörna. I det läget hade även Norge tvingats byta ut backklippan Trine Rönning – ett byte som blev dyrt för norskorna. I den andra halvleken var det virrigt bland de norska backarna, dessutom saknade uppspelen adress.

När England fick chansen i den andra halvleken small det. The Lionesses gjorde mål på sina två första målchanser och räddade kvar Pia Sundhage på posten som svensk förbundskapten ett tag till.

För att Sverige skall få spela OS-kval i vinter krävs det nu också att Japan slår ut Holland ut natten mot onsdag. I så fall väntar ett gruppspel om en plats mellan Sverige, Schweiz, Norge och Holland.

Så går det i åttondelsfinalerna

Publicerad den av
Svara

I och med Sverige–Tyskland om en timme drar alltså åttondelsfinalerna i VM i gång. Därmed har det blivit hög tid för mig att gå igenom alla de åtta drabbningarna.

Utöver att det är VM är det ju dessutom europeiskt OS-kval, ett kval där de tre bästa får spela i Brasilien nästa år. Det ligger alltså mer än bara en kvartsfinalplats i potten i mötet Sverige–Tyskland.

Det är även så att vi svenskar nu i slutspelets inledning bör hålla tummarna för alla utomeuropeiska lag – och England. Det om det. Här är en kort genomgång av åttondelsfinalerna. Jag tar dem i den ordning de är placerade i slutspelsträdet – och alltså inte efter hur de spelas:

Kina–Kamerun
I natt 01.30
Odds: 49–51

Det här känns på förhand som en vidöppen match. Men jag tror att ett välorganiserat, men något uddlöst Kina kommer att få svårt mot ett ganska oorganiserat men väldigt vasst Kamerun. De otämjbara lejoninnorna har bra publikstöd i Edmonton och såg riktigt starka ut mot ett i och för sig lätt reservbetonat Schweiz. Dessutom har Eskilstunas Gaelle Enganamouit sett riktigt, riktigt stark ut. Det kan bli både förlängning och straffar, men jag tror alltså att charmiga Kamerun dansar vidare.

USA–Colombia
Natten mot tisdag 02.00
Odds: 97–3

Colombia har stått för en skräll i mästerskapet. Det är inte mycket som talar för att man kan ställa till med en till. Även om USA inte har imponerat så mycket som man kanske väntat sig bör deras fysiska spel bli för mycket för små och tekniska colombianskor. Känslan är även att Alex Morgan kan ha behövt Nigeriamatchen för att skjuta in sig. I den här matchen tror jag att hon gör mål.

Tippar jag rätt blir det alltså en kvartsfinal mellan Kamerun och USA.

Tyskland–Sverige
I dag 22.00
Odds: 80–20

Sett till turneringen hittills är tyskorna jättefavoriter, därav det klara tyska favoritoddset. Men i bakhuvudet maler en känsla av att Sverige kommer att vinna en match i den här turneringen. I VM-journalisternas interna tips har jag därför tippat med hjärtat – 3–2 i svensk favör. Mycket mer om den här matchen i föregående inlägg.

Frankrike–Sydkorea
I morgon 22.00
Odds: 90–10

Frankrike fick igång målskyttet senast och är ett klart bättre lag än Sydkorea. Koreanskorna kommer inte minst att få det väldigt jobbigt med långa fransyskor vid fasta situationer. Det här känns tyvärr som en säker fransk seger. Jag skriver tyvärr eftersom det inte är bra för svensk del i OS-kvalet.

Det blir alltså sannolikt kvartsfinal mellan Tyskland och Frankrike, eller blir det mitt bakhuvud som får rätt?

Brasilien–Australien
I morgon 19.00
Odds: 49–51

Här har vi ytterligare en vidöppen historia. Brasilien har hållit nollan hittills, men jag är ändå högst osäker på deras försvarsspel. De har mött spelskickliga men ganska uddlösa lag som Sydkorea, Spanien och Costa Rica. Nu ställs de mot ett lag med vass och smart offensiv. Även om australiensiskorna var sämre offensivt mot Sverige än i de två första matcherna tror jag att Brasilien är ett lag som passar dem bra. I min värld är Marta:s gäng överskattat. Kanske ändrar jag uppfattning i morgon – men i dag är Australien min knappa favorit här.

Japan–Holland
Natten mot onsdag 04.00
Odds: 70–30

Japan har imponerat genom att vinna sina tre matcher. Fast spelmässigt har laget inte visat några guldtakter ännu. Eftersom Holland har sett riktigt blekt ut får japanskorna ändå räknas som ganska klara favoriter. Men skulle det stämma för trion Lieke Martens, Vivianne Miedema och Manon Melis finns det absolut skrällchans. Med tanke på att Holland ingår i OS-kvalet är det dock bäst för svensk del med favoritseger här.

Jag tror alltså att vi får en kvartsfinal som blir en repris på fjolårets final i de asiatiska mästerskapen, Japan–Australien.

Norge–England
Måndag 23.00
Odds: 55–45

Här har vi ytterligare en öppen drabbning. England har haft problem med sjukdomar i laget och inte kunnat mönstra önskad elva i sina matcher. Kanske är det dags nu. Norge visade i den andra halvleken mot Tyskland att laget har kvalitet när bästa elvan är på planen. Jag håller norskorna som knappa favoriter sett till deras rutin på att nästan alltid gå långt i mästerskap. Men det är inget stort favoritskap. Och för svensk del är det ju bäst om England vinner – de ingår ju inte i OS-kvalet eftersom Storbritannien tackat nej till spel i Rio nästa år.

Kanada–Schweiz
Natten mot måndag 01.30
Odds: 55–45

Även den sista åttondelsfinalen är oviss på förhand. Kanada har varit stabilt, men så länge inte Christine Sinclair lyfter till den världsnivå hon har kapacitet för, så saknas en nivå i offensiv kreativitet. Schweiz å sin sida vilade lite folk mot Kamerun och är starkare än de visade där. Ramona Bachmann är dessutom i kanonform, något som gör att det så stabila kanadensiska försvarsspelet kommer att prövas rejält. Med tyngd, vilja och stort publikstöd i ryggen tror jag ändå att Kanada reder ut det här. Men det kan krävas både förlängning och straffar.

Den sista kvartsfinalen skulle alltså därmed bli en drabbning mellan Kanada och Norge.

Äventyr i Ottawa, dag 1: Sundhage fixar inte mediefrågan

Publicerad den av
3

Då har man checkat in i Ottawa. Det är verkligen en stad – en mysig stad med grönområden och uteserveringar i centrum. En stad där man kan gå runt och titta i butiker och på miljöer.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Winnipeg och Edmonton är inga städer man lär åka tillbaka till om man inte måste. Ett intressant minne kommer jag dock ta med mig från Edmonton. Häromdagen fick jag se en mäktig minnesmarsch för en mördad polis. 5000 poliser från Kanada deltog.

MinnesmarschMen nu sitter jag alltså i Ottawa. I skrivande stund är det presscentret på matcharenan TD Place som gäller. Här har jag bra nät. Jag hade tänkt att blogga även i går, men nätet på mitt hotell låg i princip nere, så allt fokus låg på att få hem texter till den e-tidning som kommer ut i morgon.

I går fick vi ju inte träffa spelarna. Eftersom söndagens e-tidning dessutom skulle vara redigerad tidigt innebar det att alla vi svenska reportrar skulle fylla flera dagars tidningar efter att bara ha fått träffa Therese Sjögran, Caroline Seger och Pia Sundhage sedan laget blev slutspelsklart.

Det är ju förstås vansinnigt tråkigt för mediabevakningen. När vi alla har varit med om samma intervjuer blir artiklarna lätt urvattnade. Att fylla alla svenska tidningar med samma citat tre dagar i rad känns ju så där.

Det är ju också tillgången till spelarna som är dagens snackis här i Ottawa. Efter att huvuddelen av svensk media hade landat valde de flesta av oss att lämna flygplatsen eftersom det var sagt att vi inte skulle få träffa några spelare. Kvällstidningarna stannade och hoppades på jackpot. Det gick så här…

Landslaget behövde nämligen inte åka in till den stora terminalen på flygplatsen, utan hämtades med buss ute på en platta på landningsbanan. Därmed blev det inte mycket matnyttigt i svenska medier de senaste dygnet.

Alldeles nyss hade Sverige presskonferens.

Tillgängligheten för media kom upp två gånger. Först (efter 15.30) hänvisade Pia Sundhage en fråga om att laget varit stängt till presschefen:

”Då har jag inget med det att göra. Jag tycker att den frågan skall gå till Rebecca Hedin och då förtydliga vad som är stängt och vad som är öppet. Vilka frågor är det ni inte får ställa och när får ni inte ställa dem?”

Sedan (efter 19.30) konstaterade en norsk reporter att Norge i princip rakt igenom har kört öppna träningar där samtliga spelare har varit tillgängliga för intervjuer. Han undrade om det är negativt för ett lag. Då skyllde Sundhage de stängda träningarna på fasta situationer och tyckte att laget är öppet för frågor både före och efter träningar.

Det blev otroligt tydligt att Sundhage inte har någon förståelse för ämnet, att hon inte klarar av att sköta mediefrågan. Det är tråkigt för det drabbar svensk damfotboll. Hon borde nog prao:a som journalist vid något framtida mästerskap. Och sannolikt skall hon också ta med sig Marika Domanski Lyfors på prao-perioden.

För det arbete de båda gör mot media för tillfället skadar landslaget mer än det gör nytta.

Även om Sundhage är duktig i själva intervjusituationerna har det blivit väldigt mycket mer svårjobbat kring landslaget under henne.

Under VM 2011 tyckte jag att det var meningslöst att gå på de pressträffar där bara fem–sex spelare fanns tillgängliga. Sedan jag kom till Kanada har vi bara haft tillgång till fler än tre spelare vid två tillfällen. Den ena gången handlade det dock bara om spelare som står utanför startelvan. Dessutom har alla svenska pressträffar kortats från 30 till 20 minuter sedan förra VM:et.

Jag skrev om det här redan inför EM 2013 – och gjorde en uppföljning efter fiaskot på Rambergsvallen dagen efter 5–0 mot Finland. Det har inte blivit bättre. Tvärtom. Då hänvisade dåvarande presschefen Thomas Björn till Domanski Lyfors.

Nu skyller alltså Sundhage på Rebecca Hedin. Känns ju rakryggat.

Det senaste året har klimatet hårdnat ytterligare. Det var mycket snack redan efter Algarve cup om hur landslaget hanterade närvarande media där. Sedan tangerades ämnet i början av VM-lägret när Sverige stängde ner sina sociala medier.

Jag följer spelare från USA, Kanada, England, Holland, Norge, Schweiz, Frankrike, Tyskland, Spanien med fler – alla twittrar och skriver på sina Facebook-sidor under VM. TV4:s Malin Swedberg uppmärksammade mig på hur Kanadas Lauren Sesselmann passade på att använda sitt twitterkonto för att förklara ett par misstag:

Lauren Sesselmann på twitter

Lauren Sesselmann på twitter

Så slipper man jobbiga frågor på nästa presskonferens. Bra jobbat.

Men medan andra länder passar på att lansera sig själva under mästerskapet har ju Sverige låst in sig. Totalt sett gör det att jag skulle kunna tänka mig att det bara är Kina som är mer tillslutet än Sverige i det här mästerskapet. Tråkigt.

Tråkigt också att behöva använda midsommarafton till att vara kritisk mot egna laget. Men det är ofrånkomligt i den här frågan. Nu laddar jag om för jordgubbar. Men jag lovar att återkomma med lite intressant läsning i morgon bitti, svensk tid.

Godkänt tippat – inte mer

Publicerad den av
Svara

Gruppspelet är över, åtta lag är på väg hem och vi har följande slutspelsträd att utgå ifrån:

Kina–Kamerun
USA–Colombia

Tyskland–Sverige
Frankrike–Sydkorea

Brasilien–Australien
Japan–Holland

Norge–England
Kanada–Schweiz

Högst upp i trädet har USA fått en jättebra väg till semifinal. I botten gör fyra möjliga outsiderlag upp om en semifinalplats. På undre halvan har även Japan ett bra läge, även om kampen om den semifinalplatsen känns rätt öppen.

Sverige har återigen hamnat i värsta getingboet – den här gången självförvållat. Tre av världens fem högst rankade lag gör alltså upp om en av semifinalplatserna. Tufft.
Mer om det som komma skall i senare inlägg. Nu tänkte jag först rätta mitt tips av gruppspelet. Vi tar det grupp för grupp.

I grupp A blev det bara ett rätt. Jag trodde på en jämn grupp med Kanada som gruppsegrare – vilket stämde. Däremot underskattade jag Kina, som puttade ner Holland och Nya Zeeland ett snäpp vardera.

I grupp B fick jag två rätt genom att jag placerade Tyskland och Norge på toppositionerna. Däremot trodde jag att Elfenbenskusten skulle slå Thailand, något de också hade gjort med lite bättre effektivitet.

I grupp C har vi turneringens sensationslag, Kamerun. Jag tippade i och för sig att de otämjbara lejoninnorna skulle avancera till slutspel, men bara som grupptrea. Att de står på två segrar efter gruppspelet är högst oväntat. Faktum är ju att de var ytterst nära att kvittera mot Japan – vilket hade inneburit gruppseger. Här prickade jag ändå Japan som gruppsegrare och att Ecuador skulle bli jumbo. Tyvärr var sydamerikanskorna ännu sämre än jag trott.

Även i grupp D blev det två rätt, USA som segrare och Nigeria som jumbo. Australien har varit bättre än väntat och var ju ytterst nära att skicka hem Sverige.

Grupp E följer det inkörda mönstret – alltså två rätt. Här prickade jag att Brasilien och Sydkorea skulle ta direktplatserna, men att gruppen skulle vara så jämn att trean skulle åka ut. Så blev det, men trea blev Costa Rica och inte Spanien som jag tippade.

Slutligen då grupp F, den enda där jag prickade in alla rätt. Jag fick även in att det skulle bli kryss mellan Colombia och Mexiko. Däremot kunde jag inte i mina vildaste fantasier ha anat att Colombia skulle slå Frankrike. Det är turneringens stora skräll hittills.

Totalt placerade jag alltså 13 av 24 lag på rätt positioner – det tycker jag är godkänt, men inte mer.

När det gäller slutspelslagen har jag däremot bättre utdelning. Jag prickade 14 av 16 lag. De jag bommade var Kina och Colombia.

Sverige är vidare – nu är det kaos

Publicerad den av
Svara

Vi var elva svenska journalister som följde nattens drama på en pub i närheten av det svenska spelarhotellet.

Direkt när slutsignalen ljöd i Brasilien–Costa Rica började alla boka flygbiljetter och hotell. Nu är Ottawa som gäller. Får se om jag kommer med på något plan… Vi hörs.