Kategoriarkiv: Fotbollslandslaget för damer

Sveriges landslag i fotboll för damer. Främsta meriterna är OS-silver 2016, VM-silver 2003 samt VM-brons 1991 och 2011. Dessutom en mängd EM-medaljer, varav ett guld – 1984.

Räkna inte med några stora förändringar

Publicerad den av
Svara

I morgon tisdag klockan 13.00 presenterar Pia Sundhage sin trupp till EM-kvalmötet med Slovakien i Poprad den 8 april.

Jag har inte haft tid att skriva färdigt min analys av OS-kvalet ännu, men den är på gång och får bli påskläsning här i bloggen.

När det gäller morgondagens trupp förväntar jag mig inga stora ändringar jämfört med kvaltruppen. Det blir väl som vanligt, att Sundhage byter någon eller några av de spelare som sitter längst ut på bänken, mycket för bytandets skull. Exempelvis riskerar kanske Lina Nilsson, Freja Hellenberg och/eller Petra Andersson att få ge plats åt nya ansikten. Men räkna som sagt inte med några stora förändringar.

I övrigt har cupsemifinalerna lottats i dag. Där får Linköping hemmamatch mot Eskilstuna och så får Piteå äntligen spela en cupmatch på hemmaplan. Man tar emot vinnaren av Vittsjö och Rosengård.

Slutligen hade jag en spejare utsänd för att spana in Kvarnsveden i helgen. Min ena bror var i Borlänge med det flicklag han tränar. De såg träningsmatchen mot Sundsvall i lördags, och både brorsan och hans spelare föll pladask för Tabitha Chawinga.

Hyllningarna av forwarden från Malawi var närmast ohämmade. Jag ser verkligen fram emot att få se om Chawinga kan skapa sådant kaos i de damallsvenska försvaren som många tror, bland dem alltså min ena bror.

Bristande snabbhet i Frankfurt

Publicerad den av
2

Helgens mest intressanta match spelades i dag i Tyskland. Den vanns med 3–1 av Wolfsburg mot Frankfurt efter två mål av Caroline Graham Hansen.

Matchen var intressant eftersom det ju är Frankfurt som kommer till Malmö i början av veckan för att möta Rosengård på onsdag.

Höjdpunkter från dagens match finns på den här länken. Tyvärr hade jag inte möjlighet att se matchen tidigare i dag och jag har inte heller haft tid att kolla på den i sin helhet. Gissar dock att hela Rosengårds fotbollsledning har sett matchen och kommer att kolla in den en gång till.

För det mesta talar för att Frankfurts elva på onsdag i huvudsak blir identisk med dagens. Den såg för övrigt ut så här: Desirée Schumann – Ana-Maria Crnogorcevic, Marith Priessen, Peggy Kuznik, Kathrin Hendrich – Saskia Bartusiak, Emily van Egmond – Kerstin Garefrekes, Dzsenifer Marozsan, Simone Laudehr – Mandy Islacker.

De förändringar som känns troliga till onsdag är att målvakten Anke Preuss är tillbaka i målet. Hon har varit förstemålvakt på sistone, men skadade sig härom dagen och fick sitta på bänken i dag. Fast hon blev inbytt i andra halvleken när Schumann blev målchansutvisad. Dessutom tvingades Crnogorcevic kliva av redan i matchens inledning. Hon kanske inte är i speldugligt skick på onsdag. Hon ersattes av Laura Störzel.

Offensivt är Frankfurt ett väldigt starkt lag. Mandy Islacker avgjorde Champions Leaguefinalen i fjol och leder skytteligan i Frauen-Bundesliga på 11 mål, delad ledning med Svenja Huth. De båda är tre mål före en trio bestående av Vivianne Miedema, Charline Hartmann och Marozsan.

Just Islacker och Marozsan som är Frankfurts allra farligaste offensiva hot. Islacker är snabb, stark och rörlig medan Marozsan är teknisk och har ett jättebra skott med båda fötterna.

Utöver de båda är Frankfurt starkt vid fasta situationer. Laget innehåller väldigt många nickstarka spelare, inte minst yttermittfältarna Garefrekes och Laudehr. Med tanke på att Rosengårdmålvakten Erin McLeod har haft luftrummet som sin svaghet kan det bli avgörande för Rosengård hur de klarar Frankfurts fasta situationer. Dock skall sägas att jag tycker att McLeod blivit allt bättre i luftrummet på senare år.

Frankfurts svaghet är backlinjen. Där finns det brister i snabbhet som Rosengård bör försöka utnyttja. Tittar man på klippet med höjdpunkter från dagens match syns det tydligt hur backarna flera gånger på ett tidigt stadium tar ett jättedjup, men ändå inte hinner med Wolfsburgs forwards.

För Rosengård är det förstås även en stor fördel att ha vilat i helgen, medan Frankfurt har haft en riktigt tuff och viktig match. Som det ser ut nu i den tyska ligatabellen måste ju Frankfurt försvara sin titel i Champions League för att få spela i turneringen även till hösten.

Det om tysk fotboll. Eller, jag bör ju nämna att Bayern München i går tog ytterligare ett steg mot försvarad ligatitel. Laget vann med klara 5–1 mot Jena. Vivianne Miedema gjorde tre av målen, och precis som Wolfsburg i dagens toppmatch fick Bayern en straff där förseelsen sannolikt gjordes utanför straffområdet.

Från Tyskland till Svenska cupen. Där gjorde Fridolina Rolfö fem mål när Linköping krossade Mallbacken med makalösa 10–0 på bortaplan. Mallbacken verkade ha med alla sina internationella nyförvärv, men laget får väl skylla på att det inte har hunnit spela ihop sig ännu. Fast tio baklängesmål på hemmaplan – det är en riktigt saftig käftsmäll.

Det intressanta mötet mellan Eskilstuna och Umeå vann sörmlänningarna med 2–0. Marija Banusic stod för båda målen. Jag har alltid tyckt att Banusic har varit en intressant spelartrupp, men tydligt är att jag uppskattar den typen av spelare klart mycket mer än vad Pia Sundhage gör.

I Frankrike spelades bara en ligamatch i helgen. Där gjorde Lisa Dahlkvist 1–0-målet när PSG vann säkert med 6–0 mot Guingamp. Därmed har PSG tagit ett järngrepp om den andra franska Champions Leagueplatsen. Man har nu fem poäng ner till Montpellier och sex till Juvisy. Fem omgångar återstår att spela.

I England var det åttondelsfinaler i FA-cupen. Där gjorde Maja Krantz tävlingsdebut för Notts County (utbytt i 90:e) när laget vann med 3–1 mot Durham. Tävlingsdebuter även för Kosovare Asllani i Manchester City (utbytt i 60:e) och Emma Lundh i Liverpool (inbytt i paus) när Asllanis lag vann med 2–0.

Schelin på prestigeladdad topplista

Publicerad den av
7

I samband med att Mia Hamm i går fyllde år valde den ansedda franska fotbollstidningen France Football att ranka världens tio bästa kvinnliga fotbollsspelare genom tiderna – med på listan finns Lotta Schelin.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Som synes på länken var Hamm placerad som etta med Marta som tvåa. På listan fanns även spelare som Christine Sinclair, Abby Wambach, Hope Solo och Homare Sawa. En svensk spelare kom med, och det var alltså Schelin på tionde plats.

Jag kan inte säga att jag har kompetens att ranka världens bästa spelare genom tiderna. Min koll på den internationella damfotbollen på 1980- och 1990-talet är helt enkelt för dålig.

Det hindrar inte att man är lite förvånad över att kinesiska Sun Wen, som tillsammans med Michelle Akers officiellt korades till 1900-talets bästa spelare av Fifa, inte fanns med.

Minst lika förvånad är man över att Schelin togs med före Birgit Prinz. Personligen håller jag tyskan mycket högt.

När det gäller Schelin är det förstås kul att hon och svensk damfotboll lyfts fram. Personligen håller jag henne dock inte riktigt så högt. Jag har henne på mitt topp tio för Sveriges bästa spelare genom tiderna, men hon platsar inte på topp tre. Den rankingen gjorde jag för övrigt i det här inlägget.

I France Footballs motivering till rankingen av Schelin står det att hon bär det svenska landslaget på sina axlar på samma sätt som Zlatan Ibrahimovic bär det svenska herrlandslaget. Den beskrivningen kändes aktuell under VM 2011, där Schelin var fantastisk. Men personligen tycker jag inte att den har stämt varken före eller efter mästerskapet i Tyskland.

Ni som har följt den här bloggen ett tag vet ju att jag har ifrågasatt huruvida Schelin har spelsinne nog att klara av att möta alltmer taktiskt skolade försvar. Jag har bland annat resonerat kring den frågan i det här inlägget från 2014 och i det här inlägget om VM i fjol.

Apropå Schelin och landslaget kommer min analys av OS-kvalet de närmaste dagarna. Där har jag kollat extra mycket på just Pia Sundhage:s val av forwards.

* Så till helgens damfotboll. DFB-tv sänder två matcher i helgen. I morgon lördag 14.00 visas Bayern München–Jena och 24 timmar senare, alltså söndag 14.00 är det dags för prestigemötet Wolfsburg–Frankfurt, en match som kan bli direkt avgörande för vilket av lagen som tar Tysklands andra plats i höstens Champions League.

* I helgen drar tävlingssäsongen i gång på allvar i England. Lördag och söndag är det FA-cupen som gäller, matcher som blir genrep för onsdagens WSL-premiärer. Jag har inte örnkoll på lagen, men känslan är att det engelska ligaguldet i år står mellan fjolårets tre topplag, alltså Chelsea, Manchester City och Arsenal. Där känns de två första lagen som favoriter och Arsenal som outsider.

* Slutligen spelas två kvartsfinaler i Svenska cupen på söndag. Där är Linköping storfavorit borta mot Mallbacken, medan det känns rätt öppet mellan Eskilstuna och Umeå. Umeå vann förresten förra helgen med makalösa 15–0 mot Sunnanå i en träningsmatch.

Ett lag är semifinalklart, och det är Piteå. De vann med 5–0 mot AIK i onsdags. Från den matchen tänkte jag ge AIK:s hemsida högsta betyg för sitt referat. Det innehöll all information och statistik man kan tänkas önska – och ganska mycket mer. Det är bara för andra klubbar att se och lära. Bra jobbat.

Bra lottning till U20-VM – och prestigevärvning

Publicerad den av
Svara

Alldeles nyss drogs Sverige in i samma grupp i senhöstens U20-VM som värdnationen Papua Nya Guinea, Brasilien och Nordkorea.

Spontant, utan att ha järnkoll på alla lag, var det en bra lottning.

Papua Nya Guinea är turneringens riktiga stryklag, där bara måste det bli tre poäng och storseger. Brasilien har varit mycket ojämnt i de senaste U20-mästerskapen, och känns väldigt långt ifrån ett omöjligt motstånd.

Sveriges premiärmotståndare Nordkorea är alltid stabilt och känns på pappret som det starkaste motståndet. Laget föll efter straffar mot Japan i finalen av fjolårets Asiatiska mästerskap för U19-lag. Faktum är att Nordkorea inte släppte in ett enda mål på fem matcher i turneringen, förutom i straffläggningen då.

Hur som helst kändes det här lite som en drömlottning. Sverige var i pott 4, vilket innebär att man hade koll på de tre andra lagen i grupperna när den svenska bollen drogs. Alternativen var den aktuella gruppen eller en grupp med Japan, Nigeria och Kanada. Den nitlotten drog nu istället Spanien.

* I övrigt i dag har Rosengård offentliggjort ytterligare en korttidsvärvning. Det är danska backen Nina Frausing Pedersen som skrivit på fram till sommaren som säkerhetsåtgärd i och med att Amanda Ilestedt fortfarande är skadad.

* Internationellt sett är det däremot en annan värvning det pratas om. USA:s storklubb Portland Thorns har nämligen äntligen offentliggjort det som det tisslats och tasslats om länge, nämligen att franska mittfältsstjärnan Amandine Henry skall spela i NWSL i år.

Det är förstås en prestigevärvning av stora mått att USA:s största klubb värvar en storstjärna från Europas största klubb. I den här artikeln jämförs värvningen med tidigare storvärvningar till USA av Sun Wen, Birgit Prinz och Marta. Där är kanske inte Henry ännu, men hon blev ju ändå utnämnd till näst bästa spelaren i fjolårets VM.

321 såg Rosengård vinna supercupen

Publicerad den av
Svara

I förrgår kallade FC Rosengård till presskonferens för att berätta att 13 företag kommer att sponsra klubben med totalt 21 miljoner kronor över en treårsperiod.

Företagen i Malmö står alltså bakom klubben.

Däremot är det mer tveksamt med stödet från Malmöborna. I dag kom 321 åskådare för att se hemmalaget vinna supercupen med 2–1 mot Linköping. Vad jag kunnat hitta konkurrerade man inte med någon annan elitidrott i Malmö i kväll, vilket borde kunna innebära fler åskådare.

Fast egentligen kanske man inte borde reagera över publiksiffran. Det är mars och i fjol hade Rosengård ett snitt på 1075 i damallsvenskan. Men de trogna åskådarna är betydligt färre än så.
Hela 4 255 av fjolårets totalpublik på 11 830 var nämligen på plats i guldmatchen mot Linköping i sista omgången. Snittet i de tio första omgångarna var 757. Rosengård är alltså klart bättre på att hitta sponsorer än på att locka publik.

Klubben är ganska bra på att spela fotboll också. I den där guldmatchen i höstas fick storpubliken ju se en klang- och jubelfestival som slutade med 5–0 i hemmafavör.

FC Rosengård

FC Rosengård

I kväll var det mycket jämnare. Linköping var det spelmässigt bättre laget inledningsvis, men fjolårets svårigheter att göra mål verkar kvarstå. Däremot var Rosengård effektivt och vasst när chanserna dök upp. Först var det Lieke Martens som lyfte in 1–0 över en rätt passiv Cajsa Andersson i Linköpingsmålet. Sedan nickade Emma Berglund in en fint slagen hörna från Marta. Att man gör mål på sina chanser är förstås lovande inför nästa veckas kvartsfinal i Champions League.

Fast först undrade jag lite över hemmaspelarnas ork. De såg trötta ut i slutet av den första halvleken och i början av den andra orkade man inte anfalla, utan jobbade bara i försvar. När Fridolina Rolfö kvitterade trodde jag att matchen var Linköpings.

Oj vad fel jag hade. Plötsligt fick Rosengård fart, gjorde omgående 2–1 och hade närmast full kontroll på resten av matchen. Med det i åtanke tycker jag att hemmasegern var helt i sin ordning.

Till slut var LFC faktiskt lite av en besvikelse. Trots att Magdalena Ericsson slog en handfull högklassiga hörnor och trots att Stina Blackstenius hade en mängd inspel i målområdet gjorde man bara ett mål. Och på slutet orkade man inte få till en kvitteringspress. Dessutom var målvakt Andersson långt ifrån lika bra som när jag såg henne senast. I dag fanns det anledning att sätta frågetecken för henne.

Hur långt Rosengårds spel kommer att räcka nästa vecka är omöjligt att säga. Malmölaget kändes trots allt rätt stabilt. Men klart är att Frankfurt har bättre tyngd i offensiven än vad Linköping visade upp i dag. Mot tyskorna bör Rosengård exempelvis undvika att släppa till så många hörnor som de gjorde i dag.

Till sist några ord om fotbollsförbundets tv-produktion. Det är som sagt kul att man har börjat sända matcher på sin hemsida, men sändningen höll nybörjarnivå. Det var helt enkelt långt ifrån allsvensk klass.

Huvudkameran var alldeles för utzoomad, vilket gjorde det näst intill omöjligt att se vad som hände i målområdena. Och närbildskameran var placerad på marknivå, med följden att händelser ofta skymdes av ryggar.

Dessutom var kommentatorerna rätt dåligt pålästa. Vi som ser sådana här sändningar är oftast väl insatta och hör direkt när inte kommentatorerna vet vad de pratar om.

Skrällen: Ericsson på läktaren

Publicerad den av
Svara

Startelvorna inför kvällens avgörande OS-kvalmatch är nu presenterade. För svensk del blev det i stora drag den väntade elvan.

Magdalena Ericsson

Magdalena Ericsson

Det var dock en stor överraskning att Pia Sundhage placerar Magdalena Ericsson på läktaren och låter Elin Rubensson och Jessica Samuelsson inleda som ytterbackar. Jag hade gärna sett Ericsson på planen i kväll, dels för att hon är en riktig vinnarskalle, dels för kvaliteten på fasta situationer. Ericsson har ju nämligen haft mycket hög precision på sina hörnor och inläggsfrisparkar i kvalet.

Nu kommer vi inte att få se Ericssons vänsterfot på planen i dag. Att hon går rakt från startelvan till läktaren är dramatiskt, och personligen tycker jag att det är rätt dumt. Hon har ju inte bara en känslig vänsterfot, hon är även stark i luftrummet och hade kunnat vara en tillgång i slutet av matchen – både vid offensiv och defensiv satsning.

Att Ericsson inte är med innebär att det blir större press på Olivia Schough att slå precisa hörnor i dag. Hittills i kvalet har Schoughs fasta situationer inte varit usla, men de har ändå varit klart sämre än Ericssons. Dags att höja nivån ett snäpp för Schough i kväll alltså.

19.30 på Kanal 5 drar det i gång.

Sveriges elva blir alltså: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jessica Samuelsson – Emilia Appelqvist, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger – Sofia Jakobsson, Lotta Schelin, Olivia Schough. Möjligen att Rubensson och Samuelsson är placerade på fel kanter.

Nederländerna startar så här: Sari van Veenendaal – Desiree van Lunteren, Kelly Zeeman, Mandy van den Berg, Dominique Janssen – Anouk Dekker, Danielle van de Donk, Sherida Spitse – Manon Melis, Vivianne Miedema, Shanice van de Sanden.

Texten uppdaterad när jag insåg att Ericsson inte bara var bänkad, utan förpassad till läktaren.

Se upp för Miedema i kväll

Publicerad den av
Svara

Det är knappt tre timmar till avspark i årets i särklass viktigaste match för vårt landslag – och för Pia Sundhage.

För motståndet svarar som bekant Holland, eller som det numera skall kallas, Nederländerna. I svensk media handlar i princip alla artiklar och inslag om motståndarna om Manon Melis. Expressen har exempelvis rubriken: ”Hotet mot en svensk OS-plats: Manon Melis.”

Det är förstås jinx-risk på att skriva det här, men personligen är jag inte speciellt rädd för Melis. Visst är hon grymt snabb i djupled, men hon är helt beroende av att bli serverad rätt passningar. I första hand är det Sherida Spitse som skall slå de där precisa djupledsbollarna in bakom Sveriges backlinje.

Fast det här vet ju det svenska laget mycket väl om. De vet att kan de ta bort Spitse ur spelet minskar hotet från Melis rätt rejält. Dessutom känner de svenska backarna Melis utan och innan, de vet hur de skall få henne ur balans.

Ytterligare en faktor som talar mot Melis är att hon sällan varit de stora matchernas spelare. Även om hon är sitt lands främsta målskytt genom tiderna lämnade hon exempelvis VM mållös – hon hade bara två avslut på fyra matcher. Hon var även mållös på tre matcher i EM 2013 och under EM 2009 gjorde hon ett mål på fem matcher. Alltså totalt ett mål på 12 mästerskapsmatcher.

Faktum är att jag är betydligt mer rädd för i första hand Vivianne Miedema och i andra hand Danielle van de Donk. Miedema är en smart straffområdesspelare, som dessutom har en förmåga att göra avgörande mål. Eftersom det svenska laget inte kommer att vilja ge djupledsytor till Melis finns risken att laget faller hem en bit. Då öppnar man för Miedema. Förhoppningsvis har Nilla Fischer snappat upp i Frauen-Bundesliga hur man bäst tar hand om 19-åringen från Bayern München.

Ett annat hot om Sverige ställer sig lågt med backlinjen är van de Donks djupledslöpningar in i straffområdet. Fjolårshöstens Göteborgsspelare är väldigt bra på att komma i bestämda löpningar in bakom – eller mellan – motståndarnas backar. Här gäller det både för backlinje och mittfält att ha ögonen öppna.

Trots de här varningarna känns det väldigt bra inför avspark. Sverige har inte släppt in ett enda mål sedan VM och vinner gruppen på oavgjort. Det är förutsättningar som skapar en skön grundtrygghet. Sedan måste man förstås göra jobbet också.

Men jag hade varit väldigt mycket mer nervös om Lieke Martens hade funnits med i Nederländernas startelvan. Hon är en otäck spelare att möta. Nu känns det alltså som att Sverige skall vinna kvällens match.

Fortsätter vårt lag med det presspel man haft mot Norge och Schweiz kommer man provocera fram misstag i uppspelsfasen från de nederländska backarna. Och då kommer det att dyka upp klara målchanser, ungefär som det gjorde mot Danmark i höstens EM-kvalmatch.

Det blir nervöst och spännande, men jag tror att Sverige har en OS-biljett vid 21.30 i kväll.

Med hårt arbete mot Rio

Publicerad den av
4

1–0 mot Schweiz efter 90 minuters stenhårt arbete. Det var ingen vacker fotboll. Men det var tre poäng och ytterligare ett stort steg mot Rio de Janeiro.

Visst hade man helst sett ett bättre passningsspel och lite fler vackra kombinationer. Men arbetsinsatsen var ju återigen helgjuten. Och med hårt arbete kan man komma riktigt långt. Faktiskt hela vägen till Brasilien.

Totalt sett tycker jag att det återigen ser väldigt bra ut i defensiven. Hedvig Lindahl utstrålar trygghet som sista utpost. Och backlinjen och det defensiva mittfältet känns också tryggt.

Visst hade Schweiz lägen, det var lite oreda i Sveriges straffområde några gånger, men hur många 100-procentiga målchanser hade Schweiz? Inte många. Och det är naturligt att det blir lite stressigt när man leder och det andra laget börjar bli desperat.

Nu tar vi OS-platsen på oavgjort i sista matchen. Men förlorar vi är vi borta. För plötsligt är Norge tillbaka i matchen.

När jag räknade procentsatser efter första omgången bortsåg jag från möjligheten att alla lag i trion Sverige, Norge och Nederländerna slutar på sex poäng. I ett sådant läge kommer Norge att ta OS-platsen efter deras 4–1-seger i dag.

Dagens resultat innebär följande:

* Sverige går till OS om man tar poäng mot Nederländerna. Däremot kan vi inte gå till OS på förlust.

* Norge går till OS om de vinner mot Schweiz, samtidigt som Nederländerna vinner mot Sverige med ett, två, tre eller fyra måls marginal.

* Nederländerna går till OS om de vinner mot Sverige samtidigt som Norge tappar poäng mot Schweiz. Nederländerna kan även ta OS-platsen utan hjälp – men då måste de vinna mot Sverige med minst fem måls marginal.

* Schweiz kan inte längre ta sig till OS.

Här är tabellen efter två omgångar:

Sverige    2–0   6
———————-
Norge      4–2   3
Holland    5–7   3
Schweiz   3–5   0

 

Det var nog offside…

Publicerad den av
4

Det är svensk 1–0-ledning i halvtid igen. Mot Norge föll målet tidigt i den första halvleken. I dag fick vi en perfekt avslutning på halvlek nummer ett.

Men nog var väl Caroline Seger offside när hon skarvnickade in ledningsmålet?

Vid bedömning av offside räknas alla de kroppsdelar man får spela med, och utan att ha sett alla vinklar är min känsla att Segers fötter är på mållinjen när Emma Berglund:s boll tar Lisa Dahlqvist på vägen mot målet.

Nu dömde inte domaren dömde för offside, så det är svenskt drömläge inför den andra halvleken.

Nu måste Schweiz ösa på framåt och öppna matchen. Det kommer att öppna för svenska kontringar, något som borde passa vårt snabba tremannaanfall perfekt.

Spelmässigt har inte den första halvleken var speciellt njutbar. Det har varit stängt, chansfattigt och rätt mycket kamp. Jag hade 1–1 i målchanser när målet föll – i båda fallet var läget bättre än avslutet. Vid Lotta Schelin:s friläge blev det ju inte ens ett avslut.

Försvarsmässigt har det känts stabilt för svensk del. Offensivt har hörnorna hela tiden känts farliga – speciellt de från Magdalena Ericsson. Och Schelin tog revansch för friläget genom det fina volleyskottet i ribban som låg bakom ledningsmålet. Den volleyn var värd ett bättre öde.

I och med att Norge samtidigt leder mot Nederländerna med 1–0 är vi nu i ett läge där Sverige tar OS-platsen med kryss på onsdag. Det vore förstås ett otroligt bra utgångsläge.

Fiasko för Japan – missar OS

Publicerad den av
Svara

2011 vann Japan VM-guld. 2012 vann Japan OS-silver. 2015 vann Japan VM-silver.

Det är historia. I nutid är Japan däremot riktigt illa ute. Så illa ute att jag trodde att laget var helt borta efter dagens 2–1-förlust mot Kina. Men det verkar inte vara inbördes möten som gäller i det asiatiska kvalet. För enligt Japan Times har Nadeshiko, som laget kallas, fortfarande chansen.

Efter tre av fem omgångar ser tabellen ut så här:

Australien  14–1  9
Kina            5–2  7
———————-
Nordkorea  3–2   5
Sydkorea    2–4   2
Japan         3–6   1
Vietnam    0–12   0

För att Japan skall kunna bli grupptvåa krävs att alla de här sakerna inträffar:
1) Japan vinner mot Nordkorea och Vietnam.
2) Australien vinner mot Kina och tar poäng av Nordkorea.
3) Sydkorea vinner mot Kina.
4) Vietnam tar poäng mot Sydkorea.
5) Japan tar in sex måls målskillnad på Kina.

Allt det där kommer förstås inte att hända. De två platserna kommer att gå till två av Australien, Kina, Nordkorea och Sydkorea. Australien har förstås bästa läget. För dem räcker det med en poäng mot Nordkorea för att vara helt säkra.

I Japan är inte kritiken mot landslaget nådig. Till Japan Times sa Homare Sawa så här efter två matcher:

”Jag vet att det här låter hårt, men utifrån undrar jag hur många av spelarna som verkligen vill offra sig för att vinna, som verkligen ger allt för laget. Skall jag vara ärlig ser jag inte tillräcklig vilja.”

Klart är att förbundskapten Norio Sasaki har valt att hålla fast vid de spelare som tog VM-guld 2011. Klart är också att det laget har känts allt sämre de senaste åren. Nu har det sannolikt gjort sitt på den största scenen. Till VM 2019 kommer Japan säkerligen komma med ett nytt, ungt och sannolikt mycket starkt lag. Det finns ju nämligen massor av talang i de yngre landslagen.

Här är förresten ett klipp med Australiens tre fina mål mot Japan från i måndags:

Så till det europeiska OS-kvalet. Själv är jag i Mora och bevakar Vasaloppet och är inte ens säker på att jag kommer att kunna se matchen mot Schweiz. Till den verkar Pia Sundhage göra tre byten från Norgematchen.

  1. Jessica Samuelsson går in för Elin Rubensson. Ett väntat byte eftersom Rubensson nyligen varit skadad och sannolikt inte skulle klara tre matcher på kort tid.
  2. Emma Berglund går in för Nilla Fischer. Även det ett väntat byte, mest eftersom att Sundhage har sagt inför kvalet att inte Fischer fixar tre konstgräsmatcher på åtta dagar.
  3. Josefin Johansson går in för Emilia Appelqvist. Kanske inte väntat att Johansson går in, mer väntat att Appelqvist får vila. Tycker att hon hade det tungt periodvis mot Norge, inte minst med passningsspelet. Hörde att hon fick beröm i tv för sin andra halvlek. Det är möjligt att hon låg bra i positionsspelet, men det var svårt att se på tv.

Totalt sett borde inte de här tre förändringarna påverka slagstyrkan så mycket. Sverige bör ha goda chanser att ta den poäng som behövs för att ha saken i egna händer i den avslutande omgången.

Det här var ett jättesteg mot Rio

Publicerad den av
5

Pia Sundhage:s landslag har vunnit mot ett lag på topp tio.

Pia Sundhages landslag har tagit ett stort steg mot OS i Rio.

Även om jag hade 5–5 i målchanser kändes den svenska segern helt i sin ordning. Norge lutade sig mot ett par individuellt skickliga spelare, medan Sverige hade ett lag.

Det är klart att det tidiga ledningsmålet var otroligt viktigt. Men sådana förtjänar man, och det som imponerade i dag var hur Sverige utnyttjade och spelade på det där ledningsmålet.

De första 25 minuterna av den andra halvleken var hyperstabila – full kontroll. Det var klockren press på bollhållare från forwards samtidigt som mittfält och backar täckte ytor på ett sätt som höll borta Caroline Graham Hansen och Ada Hegerberg från matchbilden. I Norge blev avsaknaden av bra uppspelsfötter hur tydlig som helst.

Den sista kvarten blev det lite nervöst, men så blir det ju alltid när ett lag leder med uddamålet och det som är i underläge spelar ut sin plan B i jakten på en kvittering.

Jag tyckte ändå att Sverige lyckades trycka bort norskorna från de allra farligaste ytorna. Och det var ju när annars utmärkta Hedvig Lindahl:s fumlade med Elise Thorsnes skott som Norge var riktigt nära kvittering. Hegerbergs vänsterskott och Isabell Herlovsen:s inspel var också farliga, men båda gångerna tvingades norskorna bort från målet.

Jag har som bekant i perioder varit mycket kritisk mot Sundhage. Men i dag förtjänar hon beröm. Personligen hade jag alla dagar i veckan bytt in mer bollsäkra Fridolina Rolfö i stället för Pauline Hammarlund, men i övrigt finns det inte mycket att kritisera. Att stärka upp försvaret centralt med Emma Berglund på slutet var exempelvis ett smart drag.

I den andra matchen vann Nederländerna med 4–3 mot Schweiz. Det innebär att mycket talar för att Sverige får en ren gruppfinal mot värdnationen nästa onsdag. Klart är i alla fall att vi kommer att ha kvar chansen till gruppseger till sista omgången.

Personligen känner jag nu att det mycket väl kan gå vägen, och att vårt lag nu är storfavorit till att vinna gruppen. En uppdaterad uppskattning av lagens chanser till OS-spel blir:

Sverige 50 procent
Nederländerna 40 procent
Schweiz 7 procent
Norge 3 procent

Rubensson in, Martens ut

Publicerad den av
Svara

I morgon drar startar allvaret för Pia Sundhage:s landslag. Vill det sig illa tar det även i praktiken slut i morgon. Vill det sig väl har vi många fester framför oss under året.

19.30 är det avspark mot Norge och matchen direktsänds av kanal 5. Det är en högst oviss match, även om jag alltså håller Norge som mycket knappa favoriter i det här OS-kvalet. Men skulle jag satsa pengar på själva matchen, skulle jag nog lägga dem på kryss.

Enligt journalister på plats i Rotterdam verkar det till tio elftedelar bli Skottlandselvan som får förtroendet i morgon. Ändringen är att Elin Rubensson går in som högerback i stället för Jessica Samuelsson. Stämmer det är det långt ifrån oväntat, det var ju den elva jag trodde på redan inför Skottlandsmatchen.

Det verkar alltså bli: Hedvig Lindahl – Rubensson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Ericsson – Emilia Appelqvist, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger – Lotta Schelin, Olivia Schough, Sofia Jakobsson.

Vi får väl hoppas att det här svenska laget inte är så här bräckligt… Det länkade klippet är förresten det mest underhållande jag sett inför matchen, även om jag också gillade SVT:s inslag i dag är Lotta Schelin och Ada Hegerberg fick skicka hälsningar till varandra. Där fanns också lite go glimt.

Apropå tv-inslag är det kul att förbundet försökt sig på lite uppsnack i form av webb-tv. Synd bara att det är så slätstrukna klipp. Pressavdelningen får åka till USA och deras presschef Aaron Heifetz och gå en kurs…

Utöver Sverige–Norge spelar alltså Nederländerna–Schweiz i morgon. Där kom i dag tråkiga nyheter för värdnationen. Lieke Martens och Stefanie van der Gragt är skadade och missar OS-kvalet. De ersätts i truppen av Myrthe Moorrees och Jeslynn Kuijpers.

Framför allt är ju Martens ett blytungt avbräck. Där tappar Nederländerna flera procent i anfallsstyrka. Tråkigt för kvalet, men trots allt bra för Sverige. Våra OS-chanser ökar ju faktiskt när motståndarnas minskar.

USA-Kanada, Piteå, Hurtig och lite till

Publicerad den av
2

USA vann finalen i det Nordamerikanska OS-kvalet med 2–0 mot Kanada. Amerikanskorna var det klart bättre laget och jag räknade till 9–1 (4–0) i målchanser. Målen gjordes av Lindsey Horan och Tobin Heath och går att se här:

Jag satt och tittade på matchen och trots USA:s överlägsenhet tycker jag att Kanadas förbundskapten John Herdman kan vara minst lika nöjd med utfallet som USA:s Jill Ellis. Herdman tog nämligen chansen att testa djupet i sin trupp mot bästa möjliga motstånd, medan Ellis spelade med bästa möjliga lag. Enligt uppgifter (via twitter) från journalister på plats i Houston kastade Herdman upp sin medalj på läktaren efteråt.

Från start vilade han spelare som Erin McLeod, Sophie Schmidt, Diana Matheson och Christine Sinclair. Han valde också att starta med Melissa Tancredi istället för stjärnskottet Deanne Rose. Herdman såg alltså matchen mer som ett test än som en final.

De första 15–20 minuterna imponerade Kanada med hög press och bra passningsspel. USA hade så långt inget anfallsspel, men amerikanskorna är numera hyperstabila i defensiven och släppte inte heller till några målchanser.

När Kanada inte längre orkade hålla den höga pressen tappade Kanada kommandot – och tålamodet. De slutade att passa runt bollen och började i stället slå långbollar på chans. Det passade USA utmärkt och de sista 70 minuterna var det klasskillnad.

Men. Och det är ett ganska stort men. Många av USA:s målchanser berodde på att den före detta Piteå- och Örebromålvakten Stephanie Labbé kom helt fel i luftrummet. Gång på gång tog hon felbeslut på inlägg och hörnor, felbeslut som ledde till farliga målchanser. När Horan nickade in 1–0 var det minst fjärde gången Labbé hamnade helt snett på ett inlägg.

Visst har det även hänt att Erin McLeod har kommit fel i luftrummet, men hon har ändå en betydligt större säkerhet i det spelet. Så med McLeod i målet tror jag att USA hade fått kämpa betydligt mycket hårdare för att få hål på Kanada. Och då kunde testet med att släppa in trion Matheson, Schmidt och Sinclair sista halvtimman kunnat bli en succé.

Ett längre klipp från matchen finns här nedan. På det kan man se flera av Labbés felbeslut:

På klippet kan man också se att mycket talar för att Mallory Pugh är en startspelare för USA i OS. 17-åringen har grym bollbehandling och ett härligt spelsinne. Även om hon väger lite lätt i det fysiska spelet känns det som att det blir svårt att flytta på henne nu. Pugh känns förresten som ett lysande exempel på hur nästa generations damfotbollsspelare kommer att se ut.

I övrigt i USA imponerades jag återigen av Becky Sauerbrunn. Det var så tydligt att Kanada satte Tancredi på att styra över USA:s uppspel från Sauerbrunn till Julie Johnston. Nästan varje gång Sauerbrunn fick en öppning att sköta uppspelen hände något konstruktivt. Däremot ligger Johnstons precision i passningsspelet på en klart sämre nivå. Jag gissar att många lag som möter USA framöver kommer att vilja styra sitt försvarsspel så att Johnston har bollen så mycket som möjligt.

Det om den matchen. I övrigt de senaste dagarna har Piteå spelat 0–0 i England, mot Chelsea. Jag har inte hittat så mycket skrivet om matchen, men här är i alla fall en länk till PT.

I svenska cupen vann skadedrabbade Umeå säkert med 3–0 borta mot Sirius. I den länkade artikeln från UIK:s hemsida kan man läsa om en ny spelidé. Vad den går ut på har jag inte sett några uppgifter om, men det blir allt lite intressant att följa. Det skulle också vara intressant att få någon prognos på när Lina Hurtig kan vara tillbaka. Det är 4,5 månader sedan nyheten om hennes stressfraktur kom. Då uppfattade jag det som att hon skulle kunna spela i OS-kvalet, men det kan vi nog glömma nu. Någon som hört något i frågan?

För Umeå väntar nu kvartsfinal mot vinnaren i kvällens intressanta möte mellan Kif Örebro och Eskilstuna.

När det gäller cupen såg jag att det går att se Göteborg–Linköping i sin helhet på klippet nedan. Vill man bara se målen kommer de enligt följande:

0–1 Tove Almqvist (Stina Blackstenius) efter 14.55
0–2 Självmål efter 28.50
0–3 Blackstenius (Emma Lennartsson) efter 1,04.40

Cajsa Andersson:s kanonräddning inträffar för övrigt efter 23.15.

I Tyskland vann Frankfurt klassikermötet med Potsdam med 4–3. Höjdpunkter finns på den här länken. Rosengårdstränaren Jack Majgaard Jensen var på plats, och blev tydligen inte skrämd av det kommande motståndet i Champions Leauge.

Frankfurt är ny serietvåa, man tog in två poäng på Bayern München i tabelltoppen. Bayerns ledning är dock fortfarande betryggande tio poäng stor.

I Frankrike blev Sofia Jakobsson enda svenska målskytt i helgen, i en omgång där alla de tre topplagen vann. Lotta Schelin spelade första 45 när Lyon vann derbyt mot St Etienne med 3–0. Schelin klev av mållös, däremot gjorde Ada Stolsmo Hegerberg det tredje målet. Norskan fortsätter att ha en betryggande ledning i skytteligan. Hon är nu uppe i 26 mål. Ny som ensam tvåa är PSG:s Cristiane på 15, ett fler än trean Schelin.

För PSG vilade Caroline Seger med en fotskada, fast det verkar inte värre än att hon skall vara tillbaka kommande helg. Cristianes mål från helgen är för övrigt sevärt, se det här:

I Italien hade Lisa Ek omskrivet Sverigebesök från Sandarna lag C när Fiorentina föll med 4–1 hemma mot Brescia. Frågan är om inte gulddrömmarna är körda för Eks lag i och med det nederlaget.

Slutligen skall det väljas ny Fifaordförande på fredag. Två kvinnor finns med bland de 207 som har rösträtt. Här är en länk till en intressant intervju (på norska) med den ena av kvinnorna, Sierra Leones Isha Johansen. Det är en högst läsvärd artikel.

 

Oj vad Linköping imponerade

Publicerad den av
9

Jag kikade in på Valhalla i går för att se cupmötet mellan Göteborg och Linköping. När jag kom dit blev jag lite besviken när jag såg att varken Jessica Samuelsson eller Pernille Harder fanns med i LFC:s trupp.

Men det var också den enda besvikelse jag kände som var kopplad till Linköping. För oj vad laget imponerade. Jag vet inte när jag såg Göteborg bli så överkört på hemmaplan senast. Kanske att jag aldrig sett det.

Det var nämligen klasskillnad. Linköpings spelare var större, starkare och bättre bollspelare. Det kändes lite som ett seniorlag mot ett U20-lag. Och det kunde ha blivit betydligt större siffror än 0–3, även om Göteborg också kunde ha gjort något mål – man skapade faktiskt ett par heta målchanser.

Men ändå, om jag varit Göteborgsledare skulle jag varit bekymrad. Jag såg på klubbens hemsida att tränare Stefan Rehn sa så här efter matchen:

”Jag tror det var bra att få möta ett av de förmodade topplagen redan nu. Nu fick vi lära oss vad som krävs för att mäta oss med de bästa lagen i serien.”

Min tanke när jag lämnade Valhalla var att det krävs förstärkningar i Göteborg om de ens skall kunna drömma om en placering topp tre. Sannolikt behöver man både en rejäl mittback och en stabil innermittfältare – även om behovet på mittfältet känns störst.

Göteborg startade för övrigt så här: Loes Geurts – Maja Göthberg, Beata Kollmats, Freja Hellenberg, Elin Landström – Elin Rubensson, Filippa Curmark, Andrine Hegerberg, Nathalie Persson – Pauline Hammarlund, Sara Lindén.

Man har alltså en ny elva i år igen. När jag kom hem efter matchen roade jag mig med att kolla vilka tio spelare som spelat flest damallsvenska matcher för Göteborg varje år de senaste tre åren. Ingen av de tio från 2013 fanns med i dagens elva, och bara två från 2014 och tre från 2015.

Även om fler finns kvar i truppen kan man ändå konstatera att Göteborg har haft en makalös genomströmning i truppen de senaste 2,5 åren. Nu är det ju februari och mycket kan förändras, men just nu känns det som att årets Göteborgslag kommer att få kämpa för att bli ett lag för övre tabellhalvan.

Om någon förresten är nyfiken på vilka spelare som gjort flest damallsvenska matcher i Göteborg de senaste tre säsongerna finns listan här:

2013:
22 matcher: Marlene Sjöberg, Marie Hammarström.
21: Kristin Hammarström, Olivia Schough.
20: Catrine Johansson, Yael Averbuch, Anna Ahlstrand, Stina Segerström.
19: Anita Asante, Jessica Landström.

2014:
20: Andrine Hegerberg, Sabrina Viguier, Sjöberg, Manon Melis.
19: Loes Guerts, Kathlene Fernström.
18: Johansson, Annica Sjölund, Lieke Martens.
17: Sofia Skog.

2015:
22: Sjöberg, Hegerberg.
21: Sara Lindén, Melis.
20: Fernström.
19: Arna Asgrimsdottir.
18: Elin Rubensson, Martens.
17: Adelina Engman, Rebecka Blomqvist.

Medan Göteborg flera gånger de senaste åren har försökt bygga om sitt lag från grunden har Linköping haft ganska stor kontinuitet i sin trupp. Och så bra som LFC var i går, så bra har jag aldrig sett dem förr. Det var så stabilt, så kontrollerat.

Om jag inte hade vetat att östgötskorna i omgångar de senaste åren har drabbats av extrem måltorka skulle jag redan nu utropa dem som guldfavoriter. Visst, jag är medveten om att Rosengård har en minst lika stark trupp, men det känns som att Linköping just nu ligger före i lagbygget.

I går satt Renee Slegers, Pernille Harder och Jessica Samuelsson på bänkraden framför mig på läktaren. Ändå var det inte många Göteborgsspelare som hade platsat i Linköpings startelva. Jag hade nog bara tagit med en.

Vad var det då som imponerade så på mig? Framför allt helheten, alltså den defensiva stabiliteten och det faktum att Linköping nästan hela tiden var farligt när man anföll.

Men jag imponerade även av flera individuella spelarinsatser. Inför säsongen hade jag ett stort frågetecken för målvakten Cajsa Andersson. I går imponerade hon på mig. Hon gjorde en makalös räddning på ett närskott från Nathalie Persson vid ställningen 0–1 och hon kom ut bra och avstyrde ytterligare ett par bra Göteborgslägen.

I backlinjen spelade Alexandra Lindberg, Janni Arnth, Magdalena Ericsson och Jonna Andersson. Alla var bra. Bäst var Ericsson – hon var närmast felfri. Jag hade inte sett henne live som mittback förr. Men det jag såg gjorde mig väldigt glad, för gårdagens prestation höll definitivt landslagsnivå. Ericsson spelade sig ur situationerna och hon överglänste Göteborgs landslagsmittback Freja Hellenberg ganska rejält. Hellenberg var förresten ok, men gav mig inga landslagsvibbar.

Mittfältet ägde Claudia Neto. Hon är inte bara en fantastiskt bolltrygg och passningssäker lirare, hon är även en duktig bollvinnare. En klippa helt enkelt. Och faktiskt exakt den spelartyp Göteborg skulle behöva på sitt mittfält.
Utöver Neto spelade Emma Lennartsson och Tove Almqvist på mitten. Almqvist gjorde första målet och är intressant. Stundtals spelar hon i och för sig med väldigt små marginaler och tar på så sätt farliga risker.
Det hindrar inte att jag tycker att hon borde vara väldigt nära Pia Sundhage:s landslag. För Almqvist är en spelare som kan avgöra matcher med sina öppnande passningar. Hon känns som en sådan joker man gärna skulle vilja kunna släppa in från bänken om man hamnat i underläge.

Så till forwardstrion. Där spelade alltid lika stabila Kristine Minde ihop med Stina Blackstenius (ett mål och ett assist) och Fridolina Rolfö. Rolfö, som ser riktigt stark ut den här våren. I går var hon stundtals fullkomligt lysande. Rörlig, bollsäker, stark och smart. Det var bara målen som saknades, hon skapade sig definitivt chanser för att göra både ett, två eller tre.

För mig var Rolfö planens klart bästa forward, även om både Minde och Blackstenius också var bra. I Göteborg visade Pauline Hammarlund klass vid några tillfällen, men tyvärr minns man mest att hon gjorde självmål på hörna (0–2-målet) – även om jag på plats trodde att det var en annan göteborgare som var skyldig…

Och som sagt. Till detta Linköping kan man lägga Slegers, Harder, Samuelsson, Mariann Gajhede Knutsen och Vera Dyatel. Tränare Martin Sjögren kan få angenäma problem framöver om/när alla blir friska.

Jag bytte förresten några ord vardera med Harder och Samuelsson. Harder var spelsugen, men förklarade att hon tvingats vila till följd av en befarad hjärnskakning på fredagens träning. På den träningen gick Samuelsson för fullt för första gången sedan hon fick skadeproblem. Trots det vågade hon inte tro på en plats i OS-kvaltruppen. Samuelsson sa:

”Jag hade nog behövt spela i dag för att komma med.”

Däremot spelade alltså Elin Rubensson för Göteborg. Det syntes att hon var matchovan, men några gånger blixtrade hon till. Framför allt minns man det läckra förarbetet till Nathalie Perssons jättechans. Rubensson byttes ut efter 85 minuter. Det hindrar inte det faktum att hon borde ha övertaget i kampen om den sista backplatsen i Sundhages OS-kvaltrupp.

Pia Sundhage var förresten i Tyskland i går och kollade in Nilla Fischer i Wolfsburgs seriefinal mot Bayern München. Jag hann bara se kortare fragment av matchen, som slutade 1–1. Av det jag såg tyckte jag Fischer såg stabil ut, och hade ett bra passningsspel. Det var en väldigt stängd match.

Den som imponerade mest i offensiven var dock norska Caroline Graham Hansen – hon såg oroväckande kvick och pigg ut. Det var också hon som spelade fram till Tessa Wullaert:s kvittering i 90:e minuten. Se höjdpunkter från matchen här.

 

Det officiella världslaget och mycket mer

Publicerad den av
2

I går presenterades det internationella spelarfacket FIFPro:s första världslag för damer någonsin. Det handlade förstås om prestationer under 2015 och elvan såg ut så här:

Hope Solo – Meghan Klingenberg, Kadeisha Buchanan, Wendie Renard, Julie Johnston – Amandine Henry, Carli Lloyd, Aya Miyama – Anja Mittag, Celia Sasic, Eugenie Le Sommer.

Det är ett bra lag, åtta av de här spelarna fanns även med i mitt världslag för 2015, som jag presenterade här. Jag valde spelsystemet 4–2–3–1 och följande spelare: Solo – Lucy Bronze, Renard, Becky Sauerbrunn, Klingenberg – Miyama, Henry – Kim Little, Lloyd, Le Sommer – Sasic.

Föga oväntat har jag det senaste dygnet sett internationella damfotbollsjournalister ifrågasätta hur Bronze, Sauerbrunn och Little kan stå utanför det lag som spelarna själva tagit ut. Personligen tror jag att det beror på att spelarna gör som många av oss i media, de lyssnar mer på vad som sägs och skrivs än bildar sig en egen uppfattning.

De som följer det amerikanska landslaget verkar ju i princip helt eniga om att Sauerbrunn är lagets klart bästa back. Ändå har hon stått utanför såväl VM:s världslag, kandidaterna till Ballon d’Or och nu alltså även spelarfackets världslag.

I stället har alltså Julie Johnston lyfts fram. Och visst var hon en sensation i början av VM. Men alla internationella juryer verkar ha glömt att hon var den amerikanska som hängde i luften när VM avgjordes. I finalen vändes gjorde hon självmål och blev bortvänd vid Japans första mål. Och i semifinalen mot Tyskland orsakade hon straff vid 0–0 på ett klumpigt sätt. De två händelserna strök henne ur mitt lag.

Se förresten straffsituationen 35 sekunder i det här klippet:

Jaja. Åtta rätt av elva var ändå bra jobbat av FIFPro. Och en av idéerna med att ta ut sådana här lag är ju att de uppmärksammas och bli omdiskuterade av Besserwisser-typer som jag…

En av de uttagna var alltså Anja Mittag. Enligt den här intervjun i Sydsvenskan verkar hon längta tillbaka till Rosengård. Hon säger:

”Det är okej. Det går bra, men det är på ett annat sätt än i Sverige. I Malmö var laget mycket mer som en familj – så är det inte här…”

Apropå Rosengård och världslag fyller Marta i dag 30 år. Grattis. Hon nådde inte upp till världslagsnivå 2015, men hon är fortfarande de stora matchernas spelare och kanske kan hon kvala in bland världens allra bästa igen under 2016.

Man kanske kan säga att Marta fick en present från Marlene Sjöberg på 30-årsdagen. Göteborgsbacken har varit en av de svenska spelare som haft lättast för att försvara mot brasilianskan. Men i dag meddelade Sjöberg att hon lägger av. Tråkigt, för hon hade hängt med några år till.

Apropå Göteborg spelar de i morgon i Svenska cupen mot Linköping, avspark 15.00 på Valhalla. Det är förstås en jätteintressant match, som väcker en hel del nyfikenhet. Förutom att jag är spänd på många av spelarna är mina två huvudfrågor kring lagen: Hur bra är nya Göteborg? Var Linköpings målkalas mot Eskilstuna en tillfällighet?

I Göteborg gör Elin Rubensson sin första match för året. Hon gör det som ny lagkapten efter Sjöberg. Att Rubensson är tillbaka gör förstås att hon blir en het kandidat till en av de där två sista platserna i den svenska OS-kvaltruppen.

I Linköping saknas Renee Slegers. Enligt Corren är hon återigen skadad och hon kommer med största sannolikhet att missa OS-kvalet.

Till det kvalet har nu även Schweiz presenterat sin trupp. Av de 23 spelarna har 14 klubbadress i Tyskland och sju av de 14 spelar i de tre storklubbarna. Här är en länk till truppen.

Apropå OS-kvalet läste jag en intressant intervju med Pia Sundhage i DN. Inför VM trodde ju Sundhage på VM-guld. Och jag minns det här inslaget från TV4:s nyhetsmorgon där Sundhage hyllar den VM-trupp hon tagit ut dagen innan. Där sa Sundhage:

”Jag tror inte att jag gjorde något bra jobb i går på den här presskonferensen för att det pratades skador, det pratades om spelare som inte har spelat 90 minuter. Och vad jag ser framför mig är en centrallinje som är av stjärnklass. Vi har en målvakt som är väldigt, väldigt skicklig. Vi har en linje med Lotta Schelin längst fram, mittfältet där vi i förhållande med Tyskland, USA alla andra lag – där står vi väldigt långt fram.”

Och:

”Det svenska damlandslaget kommer alltså att göra en fantastisk VM-turnering. Tror och hoppas jag.”

Då ville inte Sundhage prata skador. I DN säger Sundhage nu:

”Trots skador hade vi målat upp en bild att ‘det kommer att gå ändå’, vilket det inte gjorde.”

Och:

”Vi satte aldrig mittbacksparet då (i VM), och det tror jag stressade oss allihopa. … Jag kände mig baklås i Kanada, för spelarna var inte friska.”

Det är väl tydligt att Sundhage har kommit till insikt med att inte ta med för många skadade spelare till en viktig turnering.

Det om det.

Utöver kul cupmatch i Sverige är helgens stora höjdpunkt på klubbnivå det tyska toppmötet Wolfsburg–Bayern München. Den spelas lördag klockan 12.15 och direktsänds på DFB-TV. Wolfsburg ligger tolv poäng bakom Bayern och Nilla Fischer:s lag måste förstås vinna om det skall kunna bli någon som helst spänning i den tyska guldstriden.

I Tyskland spelas även en intressant match på söndag, nämligen klassikermötet Potsdam–Frankfurt. För några år sedan hade det varit en given toppmatch, men mötet har falnat något de senaste två åren. Men visst finns det fortfarande en hel del laddning mellan de båda klassiska, rena damfotbollsklubbarna.

I Frankrike är lördagens derby och svenskmöte St Etienne–Lyon den mest intressanta matchen den här ganska tråkiga helgen i D1 Feminine. Däremot är det roligare i Italien där Fiorentina tappade serieledningen senast. Lisa Ek:s lag är nere som fyra och måste sannolikt vinna mot nya serieledarna Brescia om man skall ha chansen på guldet.

Lämnar vi den internationella klubbfotbollen och går tillbaka till landslagsnivån så kommer vi de närmaste timmarna att få två nya OS-lag. Redan 23.30 på fredagskvällen sparkar Kanada och Costa Rica i gång – se den här. Senare i natt är det dags för USA och Trinidad och Tobago. De matcherna snackade jag ju förresten upp i förra inlägget.

Jag avslutar med ett världsrekord. För har jag fattat saken rätt har Kvarnsvedens Lee Winroth nu även det officiella världsrekordet i marklyft. Vid tävlingar i Katrineholm skall hon ha lyft 190 kilo – 15 kilo över det tidigare rekordet. Imponerande.