Bilder från München

Nej, jag är inte i München med kameran. Och nej, det är inte ett nytt bildspel jag skall lägga upp. Utan bara en länk.

Fast så bara är det inte. För Bildbyråns fotograf Carl Sandin är på plats i Tyskland för att bevaka kvällens Champions League-final. Igår fotade han Lotta Schelin och Sara Thunebro. Här är hans blogginlägg från gårdagen, där några av bilderna förstås finns med.
Sandin brukar bevaka damlandslaget och har förekommit förr i den här bloggen. Här bland annat.

Som ni säkert redan läst, hade jag igår en matig matchguide till kvällens begivenhet.

Här är lite mer inför finalen. Först TT:s text, hämtad från DN:s hemsida. DN är för övrigt också på plats på Olympiastadion i kväll. Så kika där efter ett matigt reportage.

Jaja. Själv kommer jag inte att få chansen att se matchen live. Jag sätter mig nämligen nu i BT-bilen och rattar den mot Malmö. Där är det herrallsvenskt toppmöte i kväll, vilket ju inte heller är fy skam. Men videon – säger man så numera? – är inställd. Så vid hemkomsten i kväll, eller senast i morgon förmiddag, skall jag också njuta av finalfesten från München.

Lotta Schelin – superstjärnan i det franska superlaget

Tänk en Champions Leaguefinal där en svensk är den stora stjärnan. I morgon 18.00 i Münchens Olympiastadion äger den finalen rum.
Fast här i Sverige har försnacket varit högst begränsat. Men här är en guide.

Utöver den stora stjärnan Lotta Schelin har vi fyra domare och ytterligare två tänkbara spelare från Sverige. Det finns alltså mycket blågult att titta på i årets största klubbmatch i världen.

Först är det ju grymt kul att Jenny Palmqvist har fått äran att döma finalen. Verkligen ett erkännande. Här är ett videoklipp med henne. Hon har med sig två svenska, assisterande domare i Anna Nyström och Helen Caro och fjärdedomaren Sara Persson.

Sedan har vi ju tre spelare i de båda lagen. Fast Frankfurtduon Jessica Landström och Sara Thunebro ligger väl inte speciellt bra till för att få någon större speltid.
Medan Thunebro nästan har fått spela dubbelt så mycket som Landström i ligan (804 minuter mot 467), så har Landström fått spela 305 minuter i Champions League, att jämföra med Thunebros 110. I seriefinalen mot Potsdam förra helgen och i lördagens cupfinal mot Bayern München har duon dock fått sitta kvar på bänken under hela matcherna. Och risken är överhängande att de blir utan speltid även i morgon.

Lyons Lotta Schelin kommer däremot att få spela. Utan att ha varit i Frankrike med någon febertermometer så tror jag att hon är mycket större där än här hemma. Schelin är ju superstjärnan i superlaget.

Kan man nå högre än så?

Fast här på svensk mark får hon sällan de rubriker hon förtjänar. Det är ju så tragiskt att inte ens damfotboll.com brukar ha koll på hennes matcher. Synd. För som jag ser det har Schelin varit lika bra som Marta det senaste året. Om inte bättre.
Lyons skyttedrottning borde ha en position i Sverige som motsvarar den Zlatan Ibrahimovic har bland herrarna. Men som bekant är vi långt därifrån.

Jaja. Lyon vann ifjol, har inte förlorat över 90 minuter på över två år – och är storfavoriter även i år. De vann franska cupen i söndags, och har gått som tåget genom Champions Leaguespelet.
Så här säger Schelin i den här intervjun på uefa.com:

”Vi har verkligen lyckats hålla en fantastisk nivå över flera års tid. Det här är vår tredje raka final, så naturligtvis känner jag att vi på något sätt måste ses som favoriter.”

Jag har själv inte sett någon av Lyons ligamatcher på tv, men däremot två Champions League-matcher, samt i en mängd klipp med highlights. Och det räcker för att ha blivit rejält imponerad.

För det säger väl sig själv att ett lag där spelgeniet Louisa Necib förpassas till bänken måste vara grymt bra. Hon var ju en av VM:s stora spelare i fjol, kom med i världslaget och nominerades till Ballon d’Or som en av världens tio bästa spelare.
Nu är hon alltså inte bland OL:s elva bästa…

Spelmotorn Amandine Henry har på kort tid blivit en personlig favorit i laget. Hon fanns inte med i Frankrikes VM-trupp ifjol, men har imponerat på mig, som spelskicklig, löpstark – och så stänkte hon ju in ett mäktigt distansskott i semifinalen.

Lyon har bara släppt in ett enda mål fram till finalen, och det var i hemmamötet med Potsdam. Fast det kom när dubbelmötet redan i praktiken var avgjort. Man slog ju de tyska mästarinnorna med totalt 5–1 – förstås ett grymt styrkebesked. Se klippet här ovan.
Och de siffrorna borde skrämma Frankfurt, som ju just föll med 3–1 mot Potsdam för tio dagar sedan.

Är Lyons form på topp så har Frankfurt hackat rejält de senaste veckorna. Jag har sett laget på tv en mängd gånger den här våren, och i deras två senaste matcher, dels den nämnda ödesmatchen mot Turbine Potsdam, dels cupfinalen mot Bayern München, har anfallsspelet varit riktigt blekt.
Dessutom tycker jag att målvakten Desirée Schumann är ett svagt kort på den här nivån. Hon känns inte minst tveksam i luftrummet på hörnor och inläggsfrisparkar. Lagets försvarsspel har inte heller mått bra av att rutinerade Saskia Bartusiak har darrat spelmässigt den senaste tiden.

Om Frankfurt skall kunna vinna den här finalen måste nog Kerstin Garefrekes och Dzsenifer Marozsan spela på sin absoluta maxkapacitet. Garefrekes är riktig vass i luftrummet, och således ett vapen vid fasta situationer. Marozsan är en personlig favoritspelare, med både god teknik och härlig kreativitet.

Att matchen spelas i Tyskland borde tala för Frankfurt. Men det är inte jättelångt från Lyon till München, så fransyskorna kan nog få hyfsat stöd också. Det blir för övrigt intressant att se hur hög publiksiffran blir. Jag har sett uppgifter på att drygt 35000 biljetter är sålda. Kul. Det här är ju för övrigt den första dammatchen någonsin på Olympiastadion.

Lyons tränare Patrice Lair till uefa.com:

”Det är en stor utmaning att försöka vinna mot ett tyskt topplag i Tyskland. De kommer att ha publikstödet som en tolfte spelare. Vi vet hur svårt det var att vinna titeln i fjol, men naturligtvis vill vi göra det igen.”

Frankfurt har i princip ingen chans att ta en plats i höstens Champions League i egna ligaspelet. Därmed är en seger i morgon den storsatsande klubbens chans att få vara med även nästa gång. Frankfurts tränare Sven Kahlert säger så här till uefa.com om det:

”Vi är väl medvetna om det. Och vi är övertygade om att vi har en chans att vinna.”

Här är de troliga startelvorna:

Lyon:
Sarah BouhaddiCorine Franco, Wendie Renard, Sabrina Viguier, Sonia Bompastor – Amandine Henry, Shirley Cruz TranaCamille Abily, Eugenie Le Sommer, Lara Dickenmann – Lotta Schelin.

På bänken: Celine Deville (målvakt), Laura Georges, Aurelie Kaci, Louisa Necib, Rosana och Ami Otaki.
Avstängd: Elodie Thomis.

Frankfurt:
Desirée Schumann – Ria Percival, Saskia Bartusiak, Gina Lewandowski, Meike Weber – Kerstin Garefrekes, Saki Kumagai, Melanie Behringer, Svenja HuthSandra Smisek, Dzsenifer Marozsan.

På bänken: Anne-Kathrine Kremer (målvakt), Sara Thunebro, Silvana Chojnowski, Jessica Landström och Ana Maria Crnogorcevic.
Skadade: Nadine Angerer, Ali Krieger, Kim Kulig och troligen Fatmire Bajramaj.

Hur går det då?
Jo, Lyon är klart bäst och vinner med hela 3–0. Lotta Schelin gör mål. Det gör även Wendie Renard, som nickar till i samband med en fast situation.

Matchen startar 18.00, och direktsänds av Eurosport. Sändningen startar 17.45. Spelet kan börja…

Vittsjö ett skrällag även i brandskattad cup

Vittsjö är damallsvenskans stora, och egentligen enda, sensationslag så här långt.

Men bredden på spelartruppen känns inte imponerande. För idag utsattes damallsvenskans trea för en riktig knall i Svenska cupen. Rödeby AIF – som ligger fyra i division II södra Götaland – vann nämligen hemma med 2–1.
Förstås en rejält pinsam cupsorti för Vittsjö, som lät en handfull nyckelspelare vila idag. Det hade man alltså inte råd med.

Från idag, till och med torsdag, står cupen på schemat. Alla damallsvenska lag går in i den här omgången.
Men personligen tycker jag att cupen är iskall, och ointressant. Och det är bland annat klubbarnas fel.

Cupen blir nämligen ointressant när lag som Vittsjö väljer att spela med en halv B-uppställning. Den blir det också för att hälften av alla division I-klubbar struntar i att ställa upp. En cup som har så låg status har jag svårt att tända till på. I varje fall i det här skedet…
Det är för övrigt inte bara klubbarna som struntar i Svenska cupen, publiken gör likadant. Minns att det bara var 925 åskådare på fjolårets cupfinal i Göteborg.

I Tyskland var det 15678 åskådare på plats i Köln i lördags när Bayern München slog Frankfurt i cupfinal.
Och enligt damfotboll.com tyckte många tyskar att det var en bekymrade dålig siffra, då de haft 26282 på 2010 års final och 20 312 på 2011 års.
Jag såg någonstans att det påstods att vinnaren i den tyska DfB-Pokal Frauen skulle få en plats i Champions League. Det är däremot inte korrekt. Där, precis som här, är det bara äran som står på spel.

Och när Lotta Schelin avgjorde den franska cupen i söndags var det också en bra publiksiffra. Uppgifterna har varierat från 6491 till 7200. Hur som helst är det många gånger fler än vad vi lyckas mobilisera i Sverige.

* Det om cupen. Så till lite smått och gott. Först till Umeå, där förstasidan på UIK:s hemsida såg ut så här tidigare idag:
UIK:s hemsidaDen där segern som avses bärgades den 14 april. Efter den har UIK tagit en poäng på fyra matcher och hamnat i en mindre sportslig krissituation. Så det går väl att förstå att man gärna vill leva kvar i det förgångna…

* Och det är inte bara sportsligt som UIK har det jobbigt. Enligt den här artikeln från Västerbottens-Kuriren i söndags så fattas 1,5 miljoner kronor för att få ihop budget.
Det låter inte som at UIK kommer att ha råd att vara med och bjuda på Sofia Jakobsson när hennes kontrakt snart löper ut.

* Apropå Jakobsson fick hennes Rossiyanka igår hjälp i tabelltoppen av den ryska ligan. Formstarka trean Zorkij vann mot tvåan Energiya Voronezh med 2–1 efter att mexikanska Fatima Leyva Moran gjort båda Zorkijs mål på straff. Amerikanska Danielle Foxhoven gjorde Energiyas mål – också det på straff.
Huruvida svenska Ximel Bladh fick någon speltid har jag inte hittat någon uppgift om.
I tabelltoppen leder Rossiyanka nu med fem poäng före Energiya efter 21 spelade omgångar. Trean Zorkij är chanslöst på guldet, då de är hela 17 poäng bakom.

* För er som kikade på mitt bildspel på landslaget från Algarve cup tidigt idag tänkte jag bara meddela att jag under dagen har jag lagt till ytterligare 16 nya bilder till bildspelet. Så det kan vara värt en andra kik. Här är länken.

* Apropå bilder. Här är ett klipp med målen och en mängd målchanser från söndagens 2–2-möte mellan Jitex och Piteå. Målskyttar i tur och ordning: Sofia Karlsson, Jennifer Nobis, Katri Nokso-Koivisto och Ann Mari Dovland.

* Amerikanska Gina Lewandowski:s flytt från FFC Frankfurt till Bayern München fick ett stort antal supportrar till tyska mästarlaget för herrar, Borussia Dortmund, att sätta morgonkaffet i vrångstrupen igår.
Rubriken ”Bayern München verplichtet Lewandowski” till den lokala sportsidan RevierSport’s fick nämligen fansen att tro att det var Dortmunds herrlags stjärna Robert Lewandowski som var på väg mot Bayern… Det var det inte.

* Avslutningsvis en riktigt tråkig nyhet. En av världens främsta talanger, japanska Mai Kyokawa, är borta från OS, U20-VM på hemmaplan och resten av säsongen.
Den skada som du kan se uppstå via länken i det här inlägget, visade sig nämligen vara riktigt elakartad.
Såväl korsband, ledband som menisk var sönder – vilket innebär minst sex månaders frånvaro från fotboll. Minst. Troligen mer.
Ytterst tråkigt för Kyokawa, för Japan och för alla oss som älskar att se riktiga lirare. Och 18-åringen hade startat säsongen på ett fantastiskt sätt, och gjort fem mål på de första fyra omgångarna i Nadeshiko League.

Levenstad och Kosse i truppen, Landström kan glömma OS

Thomas Dennerby har nyss presenterat truppen till träningslandskampen mot Skottland. Han tar med hela 20 spelare, varav sju backar. Men så många svar ges inte genom att bara granska truppen.

På målvaktssidan är det som väntat Hedvig Lindahl och Sofia Lundgren som har Dennerbys förtroende. Kristin Hammarström har knäproblem och står över. Det är ju ett bra sätt att slippa peta henne.

Bland backarna får Lina Nilsson lite oväntat en ny chans i truppen. Och Malin Levenstad tillkommer mot senast. Eller ja, hon kom ju in som reserv till Kanadamatchen. Men nu är Malmös mittback med från början. Och hon bör ha en väldigt bra chans att komma med till OS, om Dennerby står fast vid linjen att köra två ytter- och fyra innerbackar.
Övriga tre mittbackar i Skottlandstruppen är som väntat Stina Segerström, Emma Berglund och Linda Sembrant. Dessutom är förstås ytterbackarna Annica Svensson och Sara Thunebro med.
Sara Larsson lämnas utanför truppen, och hon är nog körd för OS-spel snart. Hon måste göra en sensationellt snabb och stark comeback för att bli aktuell. Även Johanna Frisk känns återigen mycket långt ifrån en OS-plats.
Jag resonerade kring backfrågan igår. De funderingarna känns fortfarande aktuella. Fast så många spännande svar bjöds vi inte på…

På mittfältet saknas Johanna Almgren, som bara gjort två inhopp i Göteborg efter sin knäoperation. Mittfältare i truppen är egentligen bara de sju självklara OS-spelarna Nilla Fischer, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran, Sofia Jakobsson, Antonia Göransson och Marie Hammarström.
Om man inte räknar Kristianstads duo Kosovare Asllani och Susanne Moberg som mittfältare, då båda är tänkbara i kantroller.

Kosse och Moberg är väl de största överraskningarna i truppen. Deras närvaro innebär att Jessica Landström med allra största sannolikhet kan glömma en OS-plats.
Truppens två utpräglade forwards är som väntat Lotta Schelin och Madelaine Edlund. Jag har ju bland annat här argumenterat för att Vittsjös glödheta måldrottning Sofie Andersson borde få chansen. Så blev det inte, och det kan jag tycka är lite synd.
Jag såg Moberg i Algarve – i och för sig i ett mycket kort byte – och fick känslan av att hon inte håller internationell klass som det är nu. Jag hade gärna sett Andersson där istället.

Jaja. Nu får vi hålla oss till tåls till den 26 maj. Då i Kircaldy får vi svaret på hur Dennerby tänker formera sin OS-backlinje. Det skall bli spännande att se.

Bilder av det svenska landslaget

Detta bildspel kräver JavaScript.

För länge sedan lovade jag ju att lägga upp lite bilder på både Sveriges och USA:s landslag, från Algarve cup.

Jag är inte alltid snabb, men jag brukar hålla vad jag lovar – till slut. Så här är ett bildspel med 33 bilder på det svenska laget, håll till godo.

Får vi några spännande svar i morgondagens trupp?

I morgon tar Thomas Dennerby ut truppen till träningsmatchen borta mot Skottland. Den kan innehålla svar på några intressanta frågor.

För ett uttalande från förbundskaptenen i DN i helgen gör truppen, och Skottlandsmatchen extra intressant:

”Det lutar åt att jag tvingas ta ett tidigt beslut om vilken backlinje jag ska satsa på i OS, för att ge dem det handlar om en rimlig chans att spela ihop sig.”

Dennerby aviserar alltså här i praktiken att han kommer att ge sin OS-backlinje chansen att spela de fyra träningsmatcher som återstår innan mästerskapet.
Det skulle i så fall innebära att Sara Larsson sannolikt är borträknad från startelvan.

I det här inlägget gick jag nyligen igenom vilka 15 spelare som i praktiken var klara för OS. Sedan dess har Charlotte Rohlin försvunnit, och siffran har minskat till 14.

Två av de vakanta platserna finns i backlinjen. För Dennerby har visat ganska tydligt hittills under året att han tänker satsa på sex backar, varav bara två utpräglade ytterbackar – Annica Svensson och Sara Thunebro.

Det innebär att det är plats för fyra mittbackar i truppen. Stina Segerström och Linda Sembrant känns givna. Och Emma Berglund är högst trolig som första reserv. Men vem blir sista namnet in i truppen? Och vilka två får förtroendet?

Sista namnet först. Blir det Sara Larsson – trots allt? Eller får Malin Levenstad chansen? Eller kanske Johanna Frisk?
Sett till rutin, och till VM ifjol, borde Larsson vara given. Men hon har inte börjat träna med laget ännu efter sin skada, så tiden är knapp.
Levenstad är snabb och tuff, men har längden emot sig. Frisk har längden med sig, men snabbheten emot sig.
Och i damfotboll är snabbhet drygt tio procent viktigare än i herrfotboll, då planen i praktiken är just drygt tio procent större.

Vilka två bör då få förtroendet att bli svenskt mittlås i OS?
Det är verkligen ingen lätt fråga. Efter att ha bollat för- och nackdelar mot varandra röstar jag för Segerström/Berglund. Vad tycker ni?

Till något helt annat. Jag såg att diskussionen om världens bästa liga rasade på damfotboll.com i samband med den här texten.

Jag har som bekant för länge sedan kommit fram till att det är självklart att Frauen-Bundesliga är innehavare av nämnd titel. Och jag håller damallsvenskan som mycket knapp tvåa framför franska feminine division 1.

Som jag ser det är inte jämnhet en bra faktor när vi pratar ligors kvalitet. För i så fall hade herrallsvenskan varit världens bästa liga, då det varit åtta olika mästare på åtta år. Men den är rankad på plats 27 när Europaspelet drar igång i sommar.
Det är förstås i stället höjden och bredden på toppen som är avgörande. Och där är Tyskland i särklass. Tre olika tyska klubbar har vunnit Champions League de senaste fem åren.

Här är facit i Womens Cup och Womens Champions League för Tyskland och Sverige perioden 2008–12:

Tyskland: Nio deltagande lag.
Tre titlar. Finalplats i år. En finalförlust. Tre förluster i semifinal. En förlust i kvartsfinal.
Sverige: Åtta deltagande lag.
Tre förluster i semifinal. Tre förluster i kvartsfinal. En förlust i åttondelsfinal. Och ett lag som åkte ut redan i kvalet.

Det är svart på vitt. Vem argumenterar för att Sveriges facit egentligen är bättre?

Oroväckande skada på japansk supertalang

Japanska storlaget Inac Kobe Leonessa fortsätter att vara fullpoängare i ligan. Men helgens 2–1-seger mot Iga FC Kunoichi kan ha blivit kostsam. Både för klubben, och för det japanska landslaget.

Glödheta anfallstalangen Mai Kyokawa tvingades nämligen kliva av i första halvlek med befarad ledbandsskada i ena knät.
Se skadesituationen, och Inacs mål – som gjordes av Megumi Takase och Shinobu Ohno – i det här klippet.

18-åriga Kyokawa hade gjort mål i samtliga de fyra första ligamatcherna. Hon och var dessutom med i Japans landslag i Algarve cup – och är alltså högaktuell för OS.
För henne, och Japans skull, får vi hoppas att det inte är något allvarligt. Man vill ju se så många profiler som möjligt i spelen.

För övrigt har man fortfarande ett hyfsat grepp om publiken i Nadeshiko League, även om några lag har dåliga siffror.
Tre av de 25 spelade matcherna har haft över 6500 åskådare, och i helgens omgång hamnade snittet på 2090 efter publiksiffrorna 3910, 3183, 2098, 942 och 315.

* Till Sverige. Här är ett klipp med höjdpunkter och intervjuer från lördagens match mellan LdB FC Malmö och Vittsjö GIK.
Efter att ha sett dem kan jag inte förstå hur Anja Mittag kan ha tilldelats det första målet i den officiella statistiken.

När jag satt som matchsekreterare i herrallsvenskan var regeln att skott/inlägg som inte hade gått i mål utan motståndarens hjälp skulle klassas som självmål.
Och Mittags inlägg hade ju knappast gått in utan hjälp. Hoppas förbundet går in och justerar felet i efterhand. Vi vill ju att skytteligan skall vara korrekt. Eller hur?

* Vittsjös försvarsspel känns inte helt imponerande på klippet från Malmömatchen.
För att väga upp lite för alla Vittsjösupportrar lägger jag även upp det här klippet, från 3–0-segern mot Linköping.
Där är det i stället LFC som ser darrigt ut. Sofia Lundgren:s ingripande vid 3–0-målet är exempelvis långt ifrån OS-klass. Långt ifrån.

* I Danmarks 3F-slutspel delade Fortuna Hjörring och Bröndby på poängen i seriefinalen. Målen i 1–1-matchen kom sista tio minuterna och gjordes av australiska Michelle Heyman för Bröndby och Hjörrings kvittering av amerikanska Tiffany Weimer.
Eftersom BSF (Ballerup-Skovlunde) slog Skovbakken med 2–0 – båda målen gjorda av Louise Priergaard Lund – ryckte topplagen ifrån med en poäng i tabellen.
Bröndby leder med tre poängs marginal till Hjörring och sju till Skovbakken. BSF i sin tur har trots helgens seger sex poäng upp till tredjeplats.

Lotta Schelin fransk cuphjältinna

Lotta Schelin var tillbaka i Lyons startelva i dagens cupfinal mot Montpellier. Och vår svenska superstjärna gjorde ingen besviken.

Schelin gjorde båda sitt lags mål när Lyon blev mästarinnor efter att ha vunnit med 2–1. Målen föll i andra och 13:e minuterna, och gav förstås Lyon en smakstart inför 7200 åskådare.
Se en intervju med Schelin, och alla tre målen här. Målen var för övrigt Schelins nummer 100 och 101 för Lyon. Imponerande.

Resultatet visar att den franska ligan har flera lag av yttersta världsklass. Eftersom Lyon är bäst i världen, och Montpellier, PSG och Juvisy alla gör jämna matcher med Schelins lag så undrar jag inte om Feminine division 1 är med och krigar med damallsvenskan om vilken liga som är näst bäst bakom Frauen-Bundesliga.

* I damallsvenskan tog Djurgården en nödvändig trepoängare idag. Därmed har de chans att ta de sex–sju poäng under våren som kommer att krävas för att hänga kvar. Umeå däremot verkar vara rejält nere i skiten för tillfället.
Jag tyckte att laget såg väldigt uddlöst ut mot Tyresö. Lina Hurtig behövs nog. Och förhoppningsvis är det ingen fara med supertalangens knä. Svar på det väntas de närmaste dagarna.

* Till sist ser jag att mina favoriter i den vitryska Premier League Women, Molodechno, åkte på en ny tuff smäll i den sjunde omgången.
Topplaget Minsk vann med 15–0, vilket innebär att Molodechno nu har noll poäng och 1–75.
Det räcker nog inte att sparka tränaren för att ta sig ur den här prekära situationen. Eller vad tror ni?

Marta skapar känslor

Marta har varit precis den succé för damallsvenskan som man kunde förvänta. Men hon skapar inte bara positiva rubriker och känslor.

Igår i Tyresös match mot AIK snackade hon till sig ett gult kort, och efter matchen var hon enligt Eurosport inblandad i ett ordkrig. Marta menade att AIK spelade rekordfult. Och AIK:s tränare Mattias Eriksson kontrade med att anse att Marta har fördelar hos domaren.
Jag har inte sett matchen, men tycker att diskussionen är intressant. För båda parter har sannolikt rätt.

Men först lite om den positiva Martaeffekten. Hennes sex matcher har lockat 13721 åskådare. Det innebär 44,5 procent av den totala publiksiffran i damallsvenskan – inför dagens två matcher.
Marta är alltså ovärderlig för serien.
Och även om hon inte har varit bäst så har hon varit väldigt bra. Hon har gjort tre mål och fyra målpass. Och sju poäng är en siffra som ingen annan OS-aktuell spelare i serien slår.

Men Marta är inte bara publikens favorit. Hon är också spelaren som motståndarna gör allt för att stoppa. Så är det i år, och så var det tidigare när hon spelade i allsvenskan.
Som vid den här händelsen från 2008, då Marta helt riktigt fick rött kort för att hon sparkade Malmös Emma Wilhelmsson i magen.

Den situationen är ganska talande. Motståndarna vet att Marta har ett hett temperament och är beredda att ta ett gäng frisparkar, och ett eller kanske ett par gula kort, för att få henne ur balans.
Det gäller att provocera snyggt, som i klippet med utvisningen, där Wilhelmsson provokativt låser medvetet fast Marta.

Jag försvarar inte på något sätt vredesutbrott mot domare eller sparkar och slag. Men jag inser att det inte är helt lätt att heta Marta.

Jag såg ifjol hur Malmös rutinerade garde bar sig åt för att få stopp på Dalsjöfors uppkäftiga talang Mimmi Löfwenius. Malmöspelarnas åtgärdsprogram innehöll inga klappar på kinden, utan trashtalk och stenhårda satsningar på, och ibland även en bra bit över, gränsen till vad som är tillåtet.
Den typen av behandling får Marta utstå i varenda match. Det är klart att hon ibland kan tappa fattningen.

Sedan har säkert AIK också rätt i sin synpunkt. För vad än alla domare hävdar så har namnkunniga spelare fördelar. Marta kan garanterat gnälla ganska mycket mer på domslut utan att bli varnad än vad exempelvis nykomlingar som Sandra Adolfsson eller Josefine Mårtensson skulle komma undan med.
Och rutinerade, svenska landslagsstjärnor klarar sig mycket oftare från kort efter tuffa tacklingar än vad debuterande ungdomar, eller nya, utländska spelare gör.
Och det är ju inte heller rätt.

Jaja. Det var lite tankar kring Marta och domare. Det lär bli läge att återkomma till det här ämnet framöver.

* Apropå Marta och Tyresö är här ett klipp som visar deras segermål från igår.
Personligen tycker jag nog att de borde stått över dansen efter ett självmål av det slaget.

* I våras gnällde jag på en mängd klubbhemsidor för att de saknade viktiga saker som fakta och referat. Under säsongen har det blivit mycket bättre, och flera klubbar erbjuder till exempel webb-tv-intervjuer inför matcherna.
Umeå IK tillhör de klubbarna. Egentligen är det ju jättebra. Men titta på den här intervjun med Tuija Hyyrynen.
Hör någon vad hon säger?
Jag gör det inte. Hela mitt fokus riktas omgående på miljön där intervjun är inspelad. Vad är det egentligen för studio UIK har? Ett kök? Ett tvättrum?

* I Italien tog svensklaget Bardolino Verona igår ett stort steg mot höstens Champions League. Man besegrade Brescia med klara 4–0 efter att ha gjort ett par riktigt fina mål.
Men då Tavagnacco överraskande slog klara mästarinnorna Sassari Torres måste Bardolino även vinna sista matchen, borta mot Como för att säkra andraplatsen.
Både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson spelade hela matchen. Se höjdpunkter från matchen här.

* Jag hyllade ju gårdagens tyska cupfinal mellan Frankfurt och Bayern München i förra inlägget. Här är höjdpunkter från fotbollsfesten. Se, och njut av den fantastiska lyckan i Münchens lag. Det är känslor som inte kan ge annat än underbara vibbar.

Fantastisk tysk cupfinal gav mig VM-känslan tillbaka

Har just sett delar av den tyska cupfinalen på en hackig stream. Vilken skräll, vilken grymt bra match. För ja, FC Bayern München slog svensklaget Frankfurt med 2–0.

Jag såg delar av första halvlek, och sedan även de sista 25 minuterna. Och jag fick faktiskt tillbaka lite av VM-känslan från ifjol.
Med 15678 åskådare på plats i Köln gavs förstås rätt inramning. Och spelet gjorde mig inte besviken.

För mig tog diskussionen om vilken som är världens bästa liga definitivt slut i och med dagens final. Vilket tempo, vilken spelteknisk nivå, vilken nerv. Damallsvenskan känns tyvärr inte ens nära.

För när man ser vilken grym underhållning Tysklands ligafyra och ligasexa kan bjuda på, och dessutom vet att ligafyran skall spela Champions Leaguefinal på torsdag, så känns det ju självklart att Tyskland inte bara har världens bästa liga för tillfället, utan också den jämnaste.
För man minns ju hur mycket spelmässigt starkare Frankfurt trots allt var än Malmö i Champions League-kvartsfinalen i våras. Att ingen av Frankfurts båda svenska landslagsspelare Sara Thunebro eller Jessica Landström fick någon speltid i finalen är ännu ett tecken på att vi fortfarande ligger efter.

Jag har inte sett Bayern München spela förr, men blev rejält imponerad. De har definitivt ett framtida storlag på gång.

Det unga Bayernlaget slog Duisburg i förra veckan med just 2–0, och har verkligen prickat toppformen. Österrikiska 19-åringen Laura Feiersinger är redan nu en mycket duktig offensiv spelare. Hur bra kan inte hon bli? Och hur bra kan inte tyska 18-åringen Lena Lotzen bli?
De båda amerikanskorna Sarah Hagen på topp och Nicole ”Niki” Cross i backlinjen ger rutin och stabilitet.

Nickstarka Hagen nickade just in Münchens ledningsmål efter en hörna med cirka 20 minuter kvar. Sedan spelade Bayern på resultatet på ett fantastiskt effektivt sätt. Man kontrollerade matchen totalt, och kontrade in 2–0 genom inhopparen Ivana Rudelic på övertid.

Jag har tidigare skrivit om att jag tycker att Lena Lotzen kanske har damfotbollens skönaste namn. Men hon har konkurrens i egna laget, av inhoppande backen Clara Schöne

* Till sist några ord om dagens tre matcher i damallsvenskan. Resultaten visar tydligt att det maximalt kommer att bli en kamp mellan två lag framöver. Göteborg visade återigen idag att man inte har kvalitet att hänga med. Det har inte Linköping heller.
Vittsjö är fortfarande närmast, även om laget kom ner på jorden en aning idag då både segersviten bröts, och Sofie Andersson fick lämna planen mållös efter att dessförinnan ha varit målskytt 20 seriematcher i rad. Fast nykomlingen hängde ändå med länge i Malmö.
Men Anja Mittag är fantastisk. Som jag fattade det var hennes första mål idag ett klockrent självmål. Men tre eller fyra mål spelar inte så stor roll – Mittag är tveklöst damallsvenskans drottning så här långt. Hur skall Marta göra för att sno tillbaka kronan?

Pinsam groda av Dennerby

Jag skrev igår om att förbundskapten Thomas Dennerby borde vara bekymrad och oroad över Charlotte Rohlin:s korsbandsskada.

Men att han skulle bli så skakad att han lyckades glömma vilket mästerskap hans lag skall spela i år, nej det trodde jag inte var möjligt.
Men i det här SVT-inslaget säger vår förbundskapten hur tydligt som helst att det är VM som väntar i sommar. Det är en felsägning som får mig att bli lätt chockad.

Och Dennerby skall nog vara glad att damfotboll är en liten idrott, mediemässigt sett. För hade han hetat Erik Hamrén hade den pinsamma felsägningen garanterat hamnat i topp på ganska många större mediers hemsidor.

Så till en liten fundering kring korsbandsskador och Linköpings FC. Rohlin är den tredje på lite drygt ett år efter Tilda Heimersson och Linda Sällström. Jag har ingen aning om hur laget tränar, man kanske gör allt för att förebygga den här typen av skador.
Men hade jag varit LFC-ledare har jag nog nu trots allt sett över träningsupplägget. Tränar spelarna tillräckligt mycket styrka i musklerna kring knäleden? Kör man knäkontroll?

Så till levande fotboll. Just nu pågår Stockholmsderbyt Tyresö–AIK. Ser att Tyresö kommer till spel utan både Caroline Seger (stukad fot) och Vero Boquete (liten sträckning i framsida lår). Och efter 40 minuter håller AIK sensationellt 0–0. Men det kan väl aldrig hålla hela vägen?

Idag lider man med Lotta Rohlin

Idag lider man rejält med Charlotte Rohlin. Som väntat är ena korsbandet i högerknät av, och säsongen är körd.

Därmed missar 31-åringen inte bara resten av allsvenskan med Linköping, utan också årets höjdpunkt med landslaget – OS i Storbritannien. Det hade varit hennes andra spel, för hon deltog i alla Sveriges fyra matcher i Kina för fyra år sedan.

Spontant känns det här beskedet som ett riktigt dråpslag även för Thomas Dennerby:s landslag. För även om vi har flera riktigt bra mittbackar så är Rohlin viktig för laget. Hon har den mest givna spelaren i vår backlinje det senaste året.

Här är bilder på hur det gick till när hon skadade sig. Det ser ju inte så märkvärdigt ut, men det gör det sällan när korsband brister…

Som jag sett det har Rohlin och Sara Larsson varit förstahandsvalet som mittbackspar – fram till idag. Att ha ett väl sammansvetsat mittlås är oerhört viktigt. Något sådant har vi inte längre, och Thomas Dennerby har fyra landskamper på sig att hitta ett nytt par.
Det hela försvåras av att Larsson inte är spelklar igen efter sin skada.
Så vilka satsar han på nu? Stina Segerström/Linda Sembrant? Segerström/Emma Berglund? Sembrant/Berglund? Eller någon annan konstellation?

* Om vi lämnar landslaget och gör en liten internationell koll så är det lätt att konstatera att namnet för dagen är Ada Stolsmo Hegerberg. 16-åringen gjorde fem mål redan i första halvlek för serieledande Stabaek, när jumbon Fart besegrades med hela 8–2 (6–1) i toppserien. Fyra av målen var i rad, vilket innebär att hon gjorde ett tvättäkta hattrick på tolv minuter från 15:e till 27:e.

Fotbollsmässigt verkar det inte finnas mycket att vara imponerad av när det gäller FL Fart. Men jag älskar lagets namn. Fotballaget Fart – visst är det ett imponerande namn?

* I Spanien tog Barcelona ett allt säkrare grepp om ligatiteln när ligafyran Espanyol besegrades med hela 6–0 i derbyt. Espanyol har tidigare varit stans stolthet på damsidan. Men efter dagens resultat känns det definitivt numera som historia…

Det finns anledning till oro för Dennerby

Thomas Dennerby i rutschbanaFör tillfället har Thomas Dennerby ganska mycket att vara orolig för.

Och då tänker jag inte på att Sara Thunebro har begränsad speltid i Frankfurt eller på att förmodade förstamålvakten i OS, Hedvig Lindahl ligger näst sist i damallsvenskans räddningsliga.
Utan jag tänker skador.

I eftermiddag kommer troligen Charlotte Rohlin:s dom. Men skall man tro LFC:s läkare Håkan Gauffin:s uttalande i Corren så gör Dennerby nog bäst i att redan nu fundera på tänkbara ersättare.
Jag hjälpte ju vår förbundskapten att ta ut OS-truppen här. Och enligt mitt resonemang där borde Emma Berglund stå väldigt nära en OS-resa nu.

Men Dennerby har fler saker att tänka på. Rohlins kollega i Sveriges så säkra mittförsvar under fjolårets VM, Sara Larsson, har ännu inte gjort comeback efter sin operation.
Går allt enligt plan skall Larsson vara i speldugligt skick till VM. Men tiden börjar bli knapp, och hinner hon komma i form?
En annan OS-aktuell spelare, Göteborgs Johanna Almgren gjorde comeback i tisdags. Hon gjorde ett 30 minuters inhopp, och knät klarade det utan bakslag. Det var förstås positivt.
Däremot finns det mindre orosmoment för kvartetten Nilla Fischer, Stina Segerström, Caroline Seger och Lotta Schelin.
Alla har nyligen fått kliva av och/eller stå matcher för lättare skador. Vi får hoppas att det stannar där, alltså vid att vara just lättare skador.

Under tiden jag skrivit ihop det här inlägget ser jag att damfotboll.com just har snackat med Dennerby i frågan. Han kommenterar skadeläget här.

* Lotta Schelin är för övrigt en av den kommande veckans stora huvudpersoner. Hennes Lyon spelar två finaler på fem dagar. På söndag gäller det den franska cupfinalen mot Montpellier. Och på torsdag väntar ju Champions Leaguefinalen mot FFC Frankfurt.

* Även Frankfurt har cupfinal i helgen. Sara Thunebro och Jessica Landström:s lag spelar i morgon den tyska cupfinalen i Köln, mot Bayern München. Och Frankfurt är förstås storfavoriter till titeln.
Noterar apropå Frankfurt att deras nya zeeländska högerback Ria Percival har skrivit på för bottenlaget FF USV Jena. Percival har ändå varit ordinarie i Frankfurt under våren, men tvingas ändå flytta på sig i den hårdnande konkurrensen till nästa år. Det väcker återigen frågan om Thunebros framtid.

* I damallsvenskan är förstås Skånederbyt Malmö–Vittsjö den mest intressanta matchen i helgen. Där tror jag att två sviter kan se sitt slut. Både Vittsjös fyra matcher långa segersvit, och Sofie Andersson:s suveräna svit med mål i 20 matcher i rad.

Apropå svit har ju Christen Press fortfarande aldrig lämnat en damallsvensk match utan att göra mål. Överlever den sviten helgens besök på Vilans IP:s långa gräs?

Tågen börjar gå för Djurgården i bottenstriden. Det är nästan så att det är poängtvång på söndag, hemma mot Umeå. Gästerna har släppt in tolv mål på två matcher och borde ha ett stukat självförtroende.

* I övrigt i helgen är det seriefinal i Danmark på lördag, mellan Fortuna Hjörring och Bröndby. Där är ju 3F-ligan färdigspelad, och man är nu inne i en slutspelsserie, kallad just Slutspel 3F.
Lagen tog med sig hälften av poängen från serien in i slutspelet. Det innebär att Bröndby inför seriefinalen har 29 poäng, vilket är tre fler än Fortuna.

* I Italien spelar svensklaget Bardolino Verona i morgon en riktigt viktig match i kampen om den andraplats som innebär Champions Leaguespel till hösten. Bardolino tar i näst sista omgången emot fyran Brescia på hemmaplan. Det skiljer tre poäng mellan lagen inför avspark. Dessutom ligger ju Tavagnacco två poäng bakom Bardolino. Så det kan bli dyrt även med ett kryss för Stephanie Öhrström:s och Maria Karlsson:s lag.
Tavagnacco har dock också en tuff match i morgon. De ställs mot klara ligamästarna Sassari Torres.

Tvåmålsskytt igen – nu börjar det ryktas om Jakobsson

Sofia Jakobsson fortsätter att visa toppform i ryska ligan. I dagens bortamöte med Mordovochka gjorde svenskan Rossiyankas andra och femte mål.
Serieledarna vann med 5–0 (2–0) och har nu fem poäng ner till tvåan Energiya Voronezh, som dock har en match mindre spelad. Den spelas på måndag, borta mot formstarka trean Zorkij i Krasnogorsk.

Idag såg jag att det spekulerades på twitter om att Jakobsson skulle vara aktuell för Turbine Potsdam. Jag hittade ingen källa till uppgifterna. Men med tanke på att hennes kontrakt snart går ut, och på hur vass hon har varit under säsongen så vore det väl knappast någon skräll.
Det borde vara många fler klubbar som är intresserade av hennes tjänster.
När det gäller Potsdam verkar klubben inte vara nöjd med vad Margret Lara Vidarsdottir har presterat, och det känns väl inte omöjligt att de söker efter en ny ersättare till Anja Mittag. De lär dessutom ha väldigt bra koll på Jakobsson, då hon är bra kompis med Antonia Göransson. Samt att ju Potsdam och Rossiyanka möttes i Champions League tidigare i år, och då kunde klubbledningen med egna ögon se hur vass Jakobsson är.

* I USA drar ligasäsongen igång nu. Båda konkurrentligorna USL W-league och WPSL Elite League har premiärer de närmaste dagarna.
Jag tänker inte göra någon djupdykning i ligorna som känns väldigt svåröverskådliga, men rekommenderar gärna de här genomgångarna av ligorna. Dels WPSL Elite League, som sparkas igång med ASA Chesapeake Charge–Boston Breakers i natt. Dels W-league, där Charlotte Lady Eagles–VSI Tampa Flames är första paret ut i morgon.

* Frågan är vilken kvalitet det blir på de båda ligorna i USA. Rätt många duktiga amerikanska spelare har ju lämnat hemlandet för spel utomlands. Två av de senaste är duon Rebecca Moros och Beverly Goebel, som nyligen skrivit på för japanska toppklubben Inac Leonessa från Kobe.
Deras främsta utmanare om guldet i Nadeshiko League är Okoyama Yunogo Belle, som anförs av Japans nya lagkapten Aya Miyama. Se henne göra ett läckert assist till Kumi Mizushima:s segermål när Belle tog fjärde raka segern genom att slå Takatsuki Speranza i helgen med 1–0.

Skräckbesked inför OS – trolig korsbandsskada på Rohlin

Linköpings mittbacksstjärna Charlotte Rohlin bars av med befarad korsbandsskada redan i sjätte minuten i dagens damallsvenska match mot Kif Örebro.

Det är förstås ett dråpslag för LFC. Men även ett skräckbesked för förbundskapten Thomas Dennerby och den svenska drömmen om en OS-medalj.

För vi har inte råd att avvara speciellt många spelare ur den tänkta startelvan om vi skall ha chans att ta vår första OS-medalj i damfotboll.
Charlotte Rohlin höll högsta världsklass i mittförsvaret under VM i fjol. Med sin styrka i luftrummet är hon dessutom ett offensivt vapen.

Vi får hoppas att morgondagens magnetröntgen visar att det inte är korsbandet, utan en lindrigare skada. Men man vågar väl inte tro det?

Rohlin är en av två lagkaptener i landslaget. Även den andra – Nilla Fischer – klev av dagens match skadad. Fast där verkar det inte vara lika allvarligt.