USA skrev om världsordningen

USA:s landslag

USA har vunnit Volvo Winners Cup

USA kom till Sverige som första utmanare till Japan om OS-guldet. När amerikanskorna i dag flög hem gjorde dom det som givna guldfavoriter.
Gårdagens 4–1-seger var en maktdemonstration som skrev om damfotbollens världsordning.

Det senaste året har japanskorna plusstatistik på USA. Och efter tre raka matcher utan seger mot Japan så har amerikanskorna jagat den efterlängtade viktorian.
Dagen efter 2–1-förlusten i Algarve så sa Pia Sundhage så här till mig i frågan:

”Det finns en risk att det kommer in i spelarnas huvuden att ”vi skall vinna, vi skall visa dem att vi är bäst’. Men det är vi inte. Japan är bäst.”

Pia Sundhage

Pia Sundhage håller presskonferens

Det uttalandet gällde fram till klockan 15.00 i går. Då sa Sundhage:

”Det här var den tredje gången i år vi mötte Japan. Ju närmare OS vi kommer desto viktigare är det hur vi spelar. I dag gjorde vi en jättebra match, och fick göra många mål mot världsmästarna. Så klart det är bra för vårt självförtroende.”

Och nu är USA bäst. Sundhage fick också frågan i går om inte hennes lag är självklara guldfavoriter i OS. Hon duckade lite, men svarade så här:

”Vi vill vinna nästa match. Och gör vi det hela tiden så kommer vi att ta OS-guld.”

Aya Miyama

Japans lagkapten Aya Miyama

Japans lagkapten Aya Miyama var mer rakt på sak när jag frågade henne om vilka hon ser som guldfavoriter i OS:

”Definitivt USA. De är ett fantastiskt lag, men vi skall kämpa för att slå dem.”

Miyama var väldigt besviken med hur Japan uppträdde i gårdagens match. Hon sa så här om den:

”Vi måste vara tuffare och starkare. I dag var USA makalöst bra. De var bäst i världen, medan vi inte var så bra. Varför? Det finns anledningar, som att vi var trötta. Just nu är vi väl lite i chock. Fast det är gott om tid till OS, och vi kommer att bli bättre.”

Hope Solo

Hope Solo

Jag har förstått att USA:s spelare har varit frustrerade över att de tidigare inte kommit åt japanskorna efter VM. I går var det väldigt lättade amerikanskor efter slutsignalen. Stjärnmålvakten Hope Solo sa så här när jag fick en så kallad exklusiv pratstund med henne:

”Den här segern var väldigt viktig. Vi har haft onödigt stor respekt för Japan i de senaste matcherna, och backat hem och låtit dem göra det de är bra på – rulla boll. Nu klev vi upp, var aggressiva – och vågade spela vårt spel.”

Pia Sundhage nämnde Tobin Heath som en nyckel till segern. Eller snarare, Heaths förmåga att alltid våga hålla i bollen, vilket bidrar till att anfallen bli längre.

”Hon är ännu ung, och det faktum att hon håller i bollen, även mot världsmästarna är cool. Hon får spelarna runt omkring sig att växa.”

Tobin Heath

Tobin Heath värmer upp

Jag tycker som Yuki Nagasato

Nyss hemkommen från Halmstad är det svårt att inte vara imponerad av det man fått se. Siffrorna 4–1 till USA mot Japan är talande för hur matchen såg ut. USA var bättre på allt, och har fått ta över rollen som guldfavorit i OS.

Förstås imponerad av USA som lag. Men framför allt beundras jag av anfallsparet Alex Morgan och Abby Wambach. Många pratar dock fortfarande bara om Wambach.

Som efter matchen i dag, när jag och en svensk kollega gemensamt intervjuade Japans målskytt Yuki Nagasato på tyska.

Yuki Nagasato

Yuki Nagasato

Kollegan frågade japanskan så här:

”Tycker du att Christie Rampone var bäst i USA? Eller kanske Wambach?”

Han utvecklade sedan sitt resonemang. Då tittade Nagasato upp lite förvånat. Och när han hade pratat färdigt valde japanskan ett tredje alternativ:

”Alex Morgan”

Även om Morgan inte var valbar så avgav Nagasato, som jag ser det, rätt svar. Jag har ansett att Morgan har varit en bättre forward än Wambach ända sedan träningskampen mot Sverige i oktober. Första gången jag skrev om det amerikanska forwards-tronskiftet var här. Jag har även skrivit om det här.

Hade jag varit back, och fått välja vem i motståndarlaget jag skulle få markera, så hade jag valt Wambach före Morgan tio gånger av tio. För Wambach vet man var man har. Morgan däremot förflyttar sig kusligt snabbt från ett ställe till ett annat.

Under det nordamerikanska OS-kvalet ställde Pia Sundhage upp sitt lag 4-2-3-1 med Wambach på topp – och Morgan som inhoppare, eller ibland som kantspelare. Men till slut insåg Sundhage att hon inte kunde ha världens bästa forward på bänken, och bytte till 4-4-2.
Morgan har tackat genom att producera på en suverän nivå. Hon är nu uppe på 17 mål och åtta assist på 1027 minuters speltid i år. Wambach har 13 mål och sju assist på 1105 minuter.

I de båda matcherna i Halmstad har Wambach varit väldigt bra. Bättre än jag sett på länge. Men hon har ändå inte varit uppe på Morgannivå.

För titta på höjdpunkterna från dagens match, och se hur fantastiskt bra Alex Morgan är numera. Flera gånger tar hon bollen själv, och bara springer ifrån motståndarna. Mer om Morgan inom kort. Jag fick en pratstund med henne i lördags. Då såg hon förresten ut så här:

Alex Morgan
Alex Morgan

Apropå klippet med höjdpunkter rekommenderar jag bilderna på Japans mål. Aya Miyama:s inlägg på ett tillslag är en underbar delikatess. Och Nagasatos löpning och språngskalle ger målet betyget yttersta världsklass. Det är verkligen ett mål man kan se om och om igen.

Morgans avslut till 1–0 håller för övrigt också hyfsad klass. Eller hur?

Laddad för repris av VM-finalen

Det är strax dags att sätta sig i bilen och köra ner till Halmstad igen. Det är ju inte varje dag som vi har en chans att uppleva en repris av den senaste VM-finalen på svensk mark.

Fast jag känner att det lär bli ett fiasko för arrangören. För jag tippar att det inte ens blir en fyrsiffrig publiksiffra. Visst, matchen börjar 13.00 för att kunna tv-sändas på bra tid i Japan. Och 13.00 en måndag är förstås en extremt dålig tid.
Men publiksiffran för Sverige–USA i lördags 2752 visar också att marknadsföringen av trenationsturneringen, som också kallas För-EM, har misslyckats totalt.

Hoppas förbundets PR-folk har en bättre plan för att marknadsföra nästa års EM-slutspel. Och att de börjar nu.

Men till dagens match. Det lär dröja innan vi får se en match på högre nivå i Sverige. För inte ens nästa års EM-final lär hålla så hög klass som dagens prestigeladdade möte mellan Japan och USA.
Jag träffade Pia Sundhage i Algarve i mars, dagen efter lagens möte i Algarve cup. Då vann Japan med 2–1. Och matchen dessför innan var VM-finalen, som ju japanskorna också vann – fast då efter straffläggning.
Sedan dess har lagen spelat 1–1 i en trenationsturnering i Japan.

USA har alltså inte besegrat japanskorna på tre matcher. Det trots att de haft överlägset flest klara målchanser i matcherna. Men Japan har försvarat sig uppoffrande, och kontrat vasst.
När jag träffade Sundhage valde hon att flytta över pressen på Japan, vilket jag skrev om här.

Jag har förstått på tv-klipp med de amerikanska spelarna – som den här intervjun med Alex Morgan – att de är lätt frustrerade över att inte ha besegrat Japan på länge. Därför skulle en seger för USA i dag vara extremt viktig.
Det tror jag även Sundhage är medveten om – även om hon sa annat i Algarve.

USA sparade några spelare mot Sverige. Jag tror att Sundhage formerar sin startelva så här i dag: Hope SoloAmy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’HaraHeather O’Reilly, Shannon Boxx, Carli Lloyd, Megan RapinoeAbby Wambach och Alex Morgan.
Japans lag är lite mer svårt att förutse. Men jag räknar med att Homare Sawa spelar. Och med undantag av skadade mittbacken Azusa Iwashimizu skulle det kunna bli samma startelva som i VM-finalen: Ayumi KaihoriYukari Kinga, Kyoko Yano, Saki Kumagai, Aya SameshimaMizuho Sakaguchi, Sawa – Shinobu Ohno, Nahomi Kawasumi, Aya MiyamaKozue Ando.

Hur går det då? Jo, jag tror att USA vinner med 2–1. Och här ser ni en målskytt:

Alex Morgan

Alex Morgan

För Japan tror jag att Aya Sameshima är lite mer på hugget än i lördags…

Aya Sameshima

Aya Sameshima gäspar

…och att Nahomi Kawasumi blir målskytt.

Nog spekulerat. Nu är det strax avresa. Matchen direktsänds för övrigt på tv i Sverige också. Fast den går i kanalen som ingen har – Tv4 Sport Extra. Avspark är 13.00.

Viktiga frågor måste få rätt svar

Oj vad det var svårt att somna i går kväll. Fotboll engagerar, och tunga förluster är just – tunga.
Men nu är det dags att flytta fokus från herrarna till Sveriges bästa A-landslag, damernas. Bilen rullar alldeles strax mot Halmstad.

Som jag nämnt är mina förhoppningar om svensk OS-medalj högst begränsade. Mest med tanke på hur långt ifrån Tyskland och USA vi var i Algarve. Men även med tanke på hur hårt laget har drabbats av skador.

Jag vet ju att de här kamperna mot USA och Japan redan var bokade där i början av mars. Men med facit på hand känns det väl tufft att spela ihop ett lag mot två av världens tre bästa lag.
För med fem nya spelare i startelvan jämfört med fjolårets VM handlar de tre matcher tjejerna har inför OS om att spela ihop ett lag. Startelvan bör därför få minst 60 minuter i dag.

Man brukar ju säga att offensiv säljer biljetter och att defensiv vinner mästerskap. Därför är det klokt att Thomas Dennerby väljer att lägga fokus på försvarsspel fram till OS.

Men vilka svar vill vi ha i dagens match mot USA?

1) Att försvaret håller.
Störst frågetecken där sätter jag för Stina Segerström. Hon är mest rutinerade i mittförsvaret, och måste därmed bära vår nybyggda backlinje. Hon ställs inför svåraste möjliga test direkt. Segerström lär ha drömt mardrömmar om Alex Morgan efter 4–0-förlusten i Algarve. I dag måste vi få koll på både Morgan och Abby Wambach.

2) Målvaktsspelet.
Med en helt nyformerad backlinje är det extra viktigt att Hedvig Lindahl spelar förtroendeingivande, och styr vårt försvarsspel med sin röst. Rapporter säger att hon varit ojämn i damallsvenskan. Det har vi inte råd med i OS. Vår målvakt måste prestera på absolut högsta världsklass.

3) Nilla Fischer.
Linköpingsspelaren är lagkapten, och skall bära laget. Jag har noterat att hon har fått kämpa med att hänga med i tempot i damallsvenskan. En kapten som inte hänger med har även svårt att leda sitt lag. Fischer måste hitta rätt.

Vilka svar vill vi ha gällande offensiven då?
Där räcker det med att vi får se Lotta Schelin:s leende. Är vår storstjärna bara på sitt vanliga, sprudlande humör så behöver vi inte vara oroliga. Då kommer vi att skapa chanser.

Slutligen är det oerhört viktigt för självförtroendet i laget att vi hänger med resultatmässigt. Vi behöver inte vinna. Men efter två raka megasmällar mot toppnationer får det absolut inte dra i väg.

Det blir för övrigt spännande att se vilken strategi Dennerby väljer taktiskt sett. Under fjolåret klev vi framgångsrikt upp och satte hög press på amerikanskorna. Men det var innan Pia Sundhage började ge blixtsnabba Morgan fullt förtroende som spjutspets. Nu är hög press lite av en självmordstaktik. Så vi får nog backa hem lite och krympa ytor. Eller?

Många spännande frågor skall alltså få svar i eftermiddag. Avspark är 16.00 på Örjans vall i Halmstad. Matchen sänds även på tv i Tv4sport. Och Sverige startar så här.

Blondiner mot brunetter

När jag senast var och tittade på det amerikanska landslagets träning körde de blondiner mot brunetter i olika tävlingar.

Det verkar vara ett återkommande tema för amerikanskorna. I varje fall indikerar den här bilden det.
I min lilla klubb kör vi ofta gamla mot unga. Men indelning efter hårfärg kanske är lika bra…

Även om herrarnas EM av naturliga skäl hamnar i fokus för tillfället så är det ju bara drygt två dagar till tjejernas trenationsturnering mot just USA och Japan, och man börjar lite lätt bygga upp förväntningarna.
För det skall bli väldigt intressant att se hur det svenska laget står sig mot två av världens tre bästa lag. När jag såg matcherna mot Tyskland och USA i Algarve väcktes väldigt många tvivel på det svenska försvarsspelet.

Skadan på Charlotte Rohlin, och det faktum att Sara Larsson inte hinner komma i matchform till OS, har inte minskat min oro. Jag hoppas verkligen att vi kan få några positiva svar den kommande veckan.

Såväl USA som Japan kommer med absolut starkast tänkbara trupp, så det blir två rejäla värdemätare på lördag och onsdag.

USA har sin OS-trupp. Jag har ju redan berättat att Pia Sundhage sedan en tid offentliggjort vilka 18 spelare hon satsar på till spelen i London. Men jag har ju inte skrivit ut truppen. Den ser ut så här:

Målvakter: Hope Solo och Nicole Barnhart,
Backar: Rachel Buehler, Amy LePeilbet, Heather Mitts, Kelley O’Hara, Christie Rampone och Becky Sauerbrunn.
Mittfältare: Shannon Boxx, Lauren Cheney, Tobin Heath, Carli Lloyd, Heather O’Reilly, och Megan Rapinoe.
Forwards: Sydney Leroux, Alex Morgan, Amy Rodriguez och Abby Wambach.

De fyra reserver som kommer att åka med till London blir målvakten Jill Loyden, backen Meghan Klingenberg, mittfältaren Lori Lindsey samt Göteborgs forward Christen Press.

Japan har inte offentliggjort sin OS-trupp ännu. Men förbundskapten Norio Sasaki har med följande spelare till Sverige:
Målvakter:
Ayumi Kaihori (INAC Kobe Leonessa) och Miho Fukumoto (Okayama Yunogo Belle).
Backar:
Yukari Kinga (Inac), Kyoko Yano (Urawa Reds Ladies), Azusa Iwashimizu och Saori Ariyoshi (NTV Beleza), Aya Sameshima (Montpellier) och Saki Kumagai (FFC Frankfurt).
Mittfältare:
Homare Sawa, Nahomi Kawasumi och Asuna Tanaka (INAC Kobe Leonessa), Aya Miyama (Okayama Yunogo Belle), Megumi Kamionobe (Albirex Niigata Ladies), Mizuho Sakaguchi (NTV Beleza) och Rumi Utsugi (Montpellier).
Forwards:
Kozue Ando (Duisburg), Shinobu Ohno och Megumi Takase (INAC Kobe Leonessa), Yuki Nagasato (Turbine Potsdam), Ami Otaki (Lyon) och Karina Maruyama (Speranza F.C. Osaka Takatsuki).

Notera att Mana Iwabuchi från NTV Beleza har tvingats lämna återbud på grund av skada. Hennes ersättare är Maruyama, och just det, det var ju hon som tystade Tysklands VM-drömmar i fjol.

Jo, det är sant – Vittsjö kan hålla hela vägen

Sofie Andersson gör mål

Sofie Andersson gör mål

Jag tog en sväng till Valhalla innan det var dags för tv-soffan och dagens EM-dos.
Jag lämnade arenan rejält imponerad av serieledande Vittsjö. Varför återkommer jag till.

För att först blir det lite kändis-spotting.
När jag klev in på Valhalla stod jag bakom Christen Press, Becky Sauerbrunn och Heather O’Reilly och engelska Anita Asante i biljettkön.

Jag skrev på twitter att jag gick in samtidigt som halva USA:s landslag.
Sedan visade det sig – om jag inte missade någon – att inga fler amerikanska landslagsspelare var på matchen. Däremot var ett tiotal ledare på plats. Så halva landslaget var kanske en smärre överdrift. Här är i alla fall en bild på den USA-trio som jag såg…

Finbesök

Finbesök från USA

För er som är sugna på att träffa på amerikanskorna kommer däremot Pia Sundhage enligt damfotboll.com ta med sig hela laget till morgondagens toppmöte mellan Göteborg FC och Tyresö.

Tillbaka till serieledande nykomlingen Vittsjö GIK. De har verkligen vänt upp-och-ner på alla förhandstips. Jag såg dem i deras genrep mot Dalsjöfors. Då var laget långt ifrån imponerande.

Trots det tippade jag dem över nedflyttningsstrecket. Det är jag glad för nu. För det var inget bottengäng jag såg vinna med 2–1 i dag efter mål av Sofie Andersson och Emma Sjödahl.
Jag har skrivit att Vittsjö inte kommer att hålla hela säsongen. Efter att ha sett dem i dag ändrar jag mig på den punkten.
Slipper Skånelaget bara skador, behåller ödmjukheten och fortsätter göra det hårda arbetet, så kan de mycket väl hålla sig kvar i toppen under hela säsongen. Mycket väl. För de spelar klockrent efter sina resurser.

Jag har flera gånger – bland annat här – gnällt på att flera damallsvenska lag spelar en väldigt naiv fotboll. Försvarsspelet startas högt upp i planen, vilket gör att lagen riskerar att bli rejält straffade om de tappar i press mot motståndare med snabba forwards.

Vittsjö och Jitex visade i dag att det finns taktisk skicklighet i damallsvenskan. För Jitex hade god organisation och bra positioner i sitt uppställda spel. Man lät inte Vittsjö spela sig till några målchanser. Alla matchens tre mål kom på, eller just efter, fasta situationer.
Här jublar Christina Julien över sitt nickmål för Jitex:

Christina Julien jublar

Christina Julien jublar

Men Jitex i all ära. Det var Vittsjö som var klart vassast taktiskt sett. Efter matchen såg jag på twitter att flera Jitexspelare ansåg att deras lag hade ägt matchen – och att bortasegern var orättvis.
Jag förstår vad de menar. För visst, Jitex hade mest boll, och man tillbringade mycket tid på offensiv planhalva.

Men som jag ser det var Jitex övertag skenbart. Vittsjö såg hela tiden ut att ha bra kontroll i defensiven. De låg ganska lågt med sin backlinje, samtidigt som målvakten Loes Geurts jobbade långt ut.
Därmed lämnade man inga ytor för Jitex att sticka in bollen på. Dessutom kontrade skånskorna effektivt. Vittsjös kontringsspel kändes klart farligare än Jitex uppställda anfallsspel.

Vittsjös mittbackar

Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher

Vittsjös mittbackspar Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher är grymt starkt. De båda kompletterar varandra perfekt, och i dag gick de inte bort sig någon gång. De låg dessutom tätt på Annica Sjölund, vilket är viktigt mot Jitex.

Dessutom är Danesha Adams ett fynd. Den starka forwarden vinner bollar, håller i dem – och ser till att få upp laget. Dessutom har hon ibland kraft att gå på egna anfall. En klasspelare.

Lagkaptenernas kamp

Sofie Andersson och Sofia Karlsson

Och så har man Sofie Andersson som spjutspets. I dag gjorde lagkaptenen kanske inte sitt livs match. Men hon sprang mycket, var oftast spelbar i kontringarna – och hon pillade in ett mål. Man förstår hur viktig hon är för sitt lag.

Jag lämnade Ramnavallen i mars med känslan av att Vittsjö var botten. I dag såg jag en tänkbar medaljkandidat.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här är äntligen de utlovade bilderna på USA

USA:s OS-lag är på plats i Göteborg, vilket du kan se i det här inslaget. På lördag kommer de att se Jitex ta emot Vittsjö, och sedan väntar ju trenationsturneringen mellan Sverige, USA och Japan från och med nästa helg.

Jag har ju sedan länge lovat ett andra bildspel på amerikanskorna. Jag är inte alltid blixtsnabb, men till slut infriar jag mina löften. Och nu är det dags.

Det första bildspelet på USA tog jag för övrigt i Frankfurt, inför VM-finalen i fjol. Det går att se här.

Dagens bilder är alltså inte tagna i dag, utan den 6 mars på Ferreiras stadion just utanför Albufeira på portugisiska Algarvekusten. Det var där USA tränade dagen innan 4–0-segern mot Sverige i Algarve cup i våras.
På bilderna ses Pia Sundhage, Hope Solo, Ashlyn Harris, Meghan Klingenberg, Heather Mitts, Whitney Engen, Kelley O’Hara, Heather O’Reilly, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Sydney Leroux, Stephanie Cox, Becky Sauerbrunn, Lori Lindsey, Tobin Heath, Amy Rodriguez och Lauren Cheney.
Håll till godo.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Eftersom mina tidigare bilder på USA:s landslagsspelare har lockat besökare från hela världen till bloggen tänkte jag även köra en kort introduktionstext på engelska:

In English:
These pictures showing the US Soccer WNT (Womens National Team) are taken on march 6th at the Fereiras Stadium just outside Albufeira in Portugal. The WNT were there for the Algarve Cup 2012.
The pictures are showing coach Pia Sundhage and the following players: Hope Solo, Ashlyn Harris, Meghan Klingenberg, Heather Mitts, Whitney Engen, Kelley O’Hara, Heather O’Reilly, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Sydney Leroux, Stephanie Cox, Becky Sauerbrunn, Lori Lindsey, Tobin Heath, Amy Rodriguez och Lauren Cheney.

It was the day after the game there USA lost to Japan, and the day before the victory against Sweden. Some players like Christie Rampone, Alex Morgan, Abby Wambach and Shannon Boxx were not attending the training session because they had played 90 minutes the day before.

If you want to se more pictures of the US Soccer WNT I also took a lot of photos of them in Frankfurt two days before the World Cup final last year. See them on this link.

Så här blir OS-truppen

I går tog Thomas Dennerby ut 22 spelare till trenationsturneringen mot USA och Japan. Det blev som väntat inga skrällar. Och de uttagna är förstås de 22 spelare som förbundskaptenen har tänkt att ta med sig till OS.

För utöver de 18 anmälda spelarna skall man ju ta med sig fyra reserver, som inte officiellt ingår i truppen, men som skall vara på plats för att hoppa in vid skador.
Den typen av reserv som Göteborgs Christen Press är hos USA. Till skillnad från Dennerby har ju USA:s förbundskapten Pia Sundhage redan offentliggjort sin trupp.

Men som sagt, Dennerby har ju nu gjort klart vilka 22 spelare han väljer mellan. Och kan bara Johanna Almgren ge ett hyfsat formbesked de här kommande veckorna så kommer truppen att se ut så här:

Målvakter
1) Hedvig Lindahl
2) Sofia Lundgren

Backar
3) Annica Svensson
4) Stina Segerström
5) Sara Thunebro
6) Linda Sembrant
7) Emma Berglund
8) Malin Levenstad

Mittfältare
9) Nilla Fischer
10) Caroline Seger
11) Lisa Dahlkvist
12) Marie Hammarström
13) Johanna Almgren
14) Antonia Göransson
15) Sofia Jakobsson
16) Kosovare Asllani

Forwards
17) Lotta Schelin
18) Madelaine Edlund

Reserver blir: Kristin Hammarström, Lina Nilsson, Susanne Moberg och Jessica Landström.

Jag har ju tidigare ifrågasatt uttagningen av Edlund. Det man förutom det kan ha synpunkter på är att det inte är någon forward bland reserverna. Samt att inte formstarka spelare som Lisa Ek eller Sofie Andersson ens fått chansen att visa upp sig. Men som en annan bloggare konstaterade fanns de sannolikt inte med i den stora bruttotrupp som man var tvungen att lämna in i vintras. Och därmed kunde Dennerby inte ta med dem ens om han varit sugen på det.

Med Cheney på bänken – då har Sundhage lyxproblem

Jag twittrade i slutet av första halvleken i natt att:

”USA är kass, men har sylvassa Alex Morgan, och har vänt 0–1 till 2–1 på två heta minuter.”

Att säga att amerikanskorna var kass var förstås en förenkling för att få in budskapet på 140 tecken. Mer nyanserat kan man säga att USA i första halvlek hade väldigt svårt att få till fler än två–tre passningar i rad.

Och för ett lag som bygger sitt spel på bollinnehav är det förstås frustrerande. Men efter paus var det gamla vanliga USA igen. Huvudskälet till det var Lauren Cheney – som måste vara en av världens allra bästa passningsspelare. Kanske den allra bästa.

Att Cheney för tillfället är bänkad av Pia Sundhage säger en hel del om vilka lyxproblem svenskan har.

Men om Cheney fortsätter att spela som i natt så kommer det inte att gå att hålla henne utanför startelvan. Vad var det då som var så bra?

Cheney kom in i stället för Carli Lloyd på det centrala mittfältet i halvtid, och utstrålade lugn och säkerhet. Alltid spelbar, stark i kroppen – och hundraprocentig i passningsspelet.

Lloyd och Shannon Boxx skall nog inte vara så säkra på sina platser på det centrala mittfältet. För tidigare har Cheney konkurrerat mer som forward eller yttermittfältare. Men med den bollsäkerhet som hon besitter känns hon som en klockren innermittfältare.
Det blir spännande att se utvecklingen i de kommande landskamperna i Sverige.

Sundhage bygger sitt lag kring trygghet. Hon har redan nominerat sina 18 OS-spelare, och hon har varit tydlig i hur startelvan ser ut. Men ibland tvingas hon till ändringar. Som när Alex Morgans toppform gjorde att man övergav 4-2-3-1 för 4-4-2 för att göra plats för Abby Wambach i laget.

Och fortsätter Cheney spela så här tvingas nog Sundhage tänka om. Jag tycker om Lloyd och hade helst sett att Boxx får stiga åt sidan. Risken är dock kanske att laget blir lite väl offensivt balanserat då. Så känslan är att det trots allt är Carli Lloyd som sitter löst.

Slutresultatet då?
Jo, USA vann med 4–1. Alex Morgan gjorde 3–1 efter ett nytt klassmål där hon sprang förbi en kinesisk back och avslutade distinkt.
Det avslutande målet var dagens läckraste. Abby Wambach löpte med ett inkast från Morgan från högerkanten. Ur dålig vinkel smällde Wambach upp bollen i nättaket, troligen med liten touch i ribbans bakre del. Snyggt och distinkt.

Kinas unga lag – ingen spelare är äldre än 25 år – hade inte något att komma med efter paus. USA dominerade totalt. Alltså en ganska stor scenförändring mot den första halvlek som jag skrev om i förra inlägget.

USA är definitivt tillsammans med Japan de stora guldfavoriterna i London i sommar. Så här spelade amerikanskorna:
Hope SoloAmy LePeilbet (Sydney Leroux, 81), Christie Rampone (Becky Sauerbrunn, 62), Rachel Buehler, Kelley O’HaraHeather O’Reilly (Amy Rodriguez, 46), Carli Lloyd (Lauren Cheney, 46), Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Alex Morgan och Abby Wambach.
Publiksiffran var för övrigt 18573 – utsålt.

Några höjdpunkter från matchen har jag inte hittat ännu. Men här i alla fall lite röster efter matchen.

Alex Morgan är hetast av de heta

Sitter uppe och ser USA mot Kina. Amerikanskorna har gjort en riktigt usel första halvlek, men leder ändå med 2–1.
Tacka glödheta Alex Morgan för det.

USA:s annars så fina passningsspel har nämligen hackar rejält under de första 45 minuterna. Kinesiskorna sätter hög press, och stör amerikanskorna till enkla misstag.
Kina tog också ledningen i 23:e minuten genom Zhang Rui sedan kinesiskorna just pressat fram ett misstag i den amerikanska backlinjen.

Efter 33 minuter kändes den kinesiska ledningen hur säker som helst. Men man kan aldrig räkna bort Pia Sundhage:s lag. Och tre minuter senare ledde USA hastigt och lustigt med 2–1.

Det var Alex Morgans förtjänst. Det var hon som tog in USA i matchen. Hennes kvitteringsmål bar verkligen en målskytts signatur. När hon fick bollen i straffområdet stressade hon inte ett dugg, utan verkade älska situationen. Med en säker vänster bredsida vred hon iskallt bollen förbi en försvarare och in i det bortre hörnet. Hur lugnt och enkelt som helst.
Det var Morgans mål nummer 13 för året. Och jag har flera gånger skrivit om att jag tycker att hon numera är USA:s viktigaste offensiva spelare. Att hon alltså med marginal passerat Abby Wambach där.

Som jag ser det är hon sannolikt en av världens tre bästa forwards för tillfället. Mina topp tre hittills 2013 skulle nog för övrigt se ut så här:
* Alex Morgan, USA
* Celia Okoyino da Mbabi, Tyskland
* Lotta Schelin, Sverige
Bubblare är Christine Sinclair, Kanada.
Vad sägs? Är jag fel ute? Har jag glömt någon självskriven?

2–1-målet var för övrigt ett självmål av den kinesiska försvararen Zhou Gaoping i samband med en inläggsfrispark bara två minuter efter Morgans 1–1-mål. Det kom som en direkt följd av den energi amerikanskorna fick av kvitteringen.

Knökat i Philadelphia – och Kobe

Häromdagen möttes USA och Kina i en högst inofficiell träningsmatch utan publik.
Jag länkade till bilder från den i det här inlägget.

När lagen möts igen i en officiell kamp i morgon så blir det däremot rejält med åskådare. Alla 18500 biljetter till MLS-laget Philadelphia Unions hemmaarena PPL Park var redan slutsålda i fredags.

US Soccer har lite bättre grepp om publiken än vad Svenska Fotbollförbundet har. Förbundsledningen kanske skulle ta och studera hur USA jobbar med information när Pia Sundhage och laget kommer till Halland i juni.
För Sverige har verkligen hysteriskt mycket att lära här. Hysteriskt mycket.

* Birmingham vann den engelska FA-cupfinalen med 7–6 efter straffar. Chelsea ledde både med 1–0 under ordinarie speltid, och med 2–1 under förlängningen. Men Birmingham kvitterade alltså båda gångerna. Först genom Rachel Williams i minut 90+1 och sedan genom Karen Carney på frispark i förlängningen.
Publiksiffran 8723 var en besvikelse. Det har varit över 20000 på tidigare FA-cupfinaler.

* Apropå publiksiffror hade japanska ligaledarna Inac Kobe Leonessa fina 9272 åskådare i dag. De fick se storlaget tappa poäng för första gången den här säsongen. Matchen mot Okayama Yunogo Belle slutade nämligen 0–0. Här är höjdpunkter från den.

Belle har världsmästare som Aya Miyama, Azusa Iwashimizu och Mizuho Sakaguchi i laget, men har fram till i dag varit floppen i Nadeshiko League. Laget är sex poäng efter Inac. Men kanske vänder det nu, efter att man tagit en fin bortapoäng mot serieledarna.

De drygt 9000 i storpubliken fick även se amerikanska Rebecca Moros debutera. Hon hoppade in i halvtid. Inacs andra nya amerikanska, Beverly Goebel, satt däremot kvar på bänken hela matchen.
Inac leder dock fortfarande ligan. Fast NTV Beleza kan passera i morgon, om de vinner toppmötet med ligatrean Urawa Reds med minst tre måls marginal.

* I Norge tog Stabaek över serieledningen genom att vinna med 2–0 borta mot Amazon samtidigt som Lilleström spelade 0–0 borta mot Klepp.
För Stabaek gjorde Ada Stolsmo Hegerberg återigen ett mål. 16-åringen har nu gjort 13 på åtta omgångar och leder skytteligan med fyra måls marginal.

Noterbart 1: 363 var högsta publiksiffran i Toppserien i dag. Uselt.
Noterbart 2: bara totalt fyra utlänningar fick speltid i den här omgången av Toppserien. Nämligen Katrine Pedersen (Stabaek/Danmark), Kristy Moore (Stabaek/England el. Australien), Rebecca Angus (Vålerenga/England) och Kamilla Lillefjaere (Sverige/Trondheim Örn). Om nu Lillefjaere är svensk, som det står här. Är hon?

Jitexförvärvet Angus blev för övrigt målskytt i 4–1-förlusten mot Röa. Där gjorde före detta WPS-proffset Lene Mykjåland två mål för mästarinnorna.
Omgångens främsta målskytt blev dock Anette Jokstad, som gjorde alla tre målen när Kolbotn vann med 3–0 mot Fart.

* Dagens megasensation hämtar jag från Italien. Där tog sig i dag division II-laget Napoli till nästa helgs cupfinal efter att ha slagit ut nyblivna mästarinnorna Sassari Torres.

Napoli vann i och för sig andraligan Serie A2 på mäktiga 58 poäng av 60 möjliga i år. Och lagets skall följaktligen spela i högstaligan till hösten.
Men att man skulle mäkta med att besegra Torres i cupsemifinal hade nog få förväntat sig. Det var 2–2 efter full tid, och 7–6 efter straffar.
I finalen väntar ligafyran Brescia som bortaslog ligatrean Tavagnacco med 2–1 i sin semifinal.

* Slutligen här är en länk med ett reportage om Marta i Tyresö från brasiliansk tv.

Göransson målskytt när topplagen vann i Tyskland

I Bundesliga är det tre omgångar kvar, och fyra lag är i högsta grad med i guldstriden.
Idag vann alla de fyra guldkandidaterna. Antonia Göransson blev enda svenska målskytt.

Hon gjorde sitt tredje ligamål för säsongen till 2–0 när hennes Turbine Potsdam vann med klara 3–0 hemma mot Bayern München. Man fick hjälp med ett självmål, och så avslutade speedkulan Isabel Kerschowski målskyttet för Potsdam.
Potsdam ligger trea, två poäng från tabelltoppen. Men man har en match mindre spelad, och på onsdag kan Göranssons gäng återta serieledningen. Då väntar nämligen det uppskjutna bortamötet med Bad Neuenahr. Avsparkstiden är för övrigt 15.00 – något som får mig att undra om man inte vill ha någon publik.

Apropå Bad Neuenahr hade Celia Okoyino da Mbabi ett ribbskott när hon och hennes lagkamrater idag föll med 2–0 borta mot en annan guldkandidat, FCR 2001 Duisburg. Målen gjordes av tyska landslagsspelarna Linda Bresonik och Alexandra Popp.
Jag såg en halvtimme av den första halvleken av den matchen på DFB-tv. Och det kändes som att Duisburg hade full kontroll. Här är för övrigt höjdpunkter från matchen.

Glödheta målmaskinerna Conny Pohlers och Zsanett Jakabfi gjorde målen när serieledande VfL Wolfsburg vann med 2–1 borta mot Bayer Leverkusen. Pohlers leder nu skytteligan ensam. Hon har gjort 18 mål, mot Genoveva Anonma:s 17.

Slutligen gjorde vindsnabba schweiziskan Ana-Maria Crnogorcevic ett äkta hattrick på tolv minuter för FFC Frankfurt. Hon gjorde de tre första målen när laget vann med förkrossande 7–0 hemma mot Freiburg. Kerstin Garefrekes gjorde för övrigt två av målen.
Sara Thunebro spelade hela matchen, medan Jessica Landström fick hoppa in i 72:a minuten för Frankfurt.
Storsegern gör att Frankfurt nu har en slagkraftig målskillnad inför seriespurten.
För det är upplagt för en megarysare med fyra lag inom tre poäng med tre omgångar kvar – fyra för Potsdam.

1) VfL Wolfsburg 19 matcher, 46 poäng, +40
3) FCR 2001 Duisburg 19 matcher, 45 poäng, +35
3) Turbine Potsdam 18, matcher, 44 poäng, +39
4) FFC Frankfurt 19 matcher, 43 poäng, +42

Och som grädde på moset återstår ju ett antal inbördes möten mellan lagen i toppen, nämligen de här:
6 maj 14.00: Potsdam–Frankfurt
20 maj 14.00: Wolfsburg–Frankfurt
20 maj 14.00: Duisburg–Potsdam
28 maj 14.00: Frankfurt–Duisburg

Jag har tidigare konstaterat att Frankfurt har svårast program samt dessutom den tyska cupfinalen och Champions Leaguefinalen att tänka på. Men de börjar hitta rätt i anfallspelet, och jag tror mer och mer på dem som slutsegrare.
Men det tipset kan vara ändrat nästa söndag…

* Noterar att Expressen idag avslöjat att Tony Gustavsson blir assistent till Pia Sundhage under OS. Två svenskar som leder USA är förstås kul. Och ojojoj vilka fotbollsdiskussioner de båda kommer att ha. Gustavsson och Sundhage tillhör definitivt de mer detaljfixerade tränarna jag stött på. Vi snackar taktik i kubik.

* Jag har inte hetsat upp mig så mycket över skadorna på Caroline Seger och Charlotte Rohlin.
Visst, man kan aldrig vara säker, men en stukad fot borde inte vara något problem. Inte heller en hjärnskakning. Vi kan nog utgå ifrån att de båda snart är tillbaka. De kanske till och med spelar redan i nästa omgång.

* Slutligen så var världens bästa spelare, Homare Sawa, tillbaka på planen idag efter ett par månaders uppehåll för yrselproblem.
Hennes lag, stjärnspäckade Inac Leonessa från Kobe, vann hemmamötet i Nadeshiko League mot Elfen Sayama med 3–2. Veteranen Sawa lämnade planen mållös. Kobelagets mål gjordes istället av de båda 18-åringarna Yoko Takara (2) och Mai Kyokawa.

Båda är för övrigt hämtade från talangfabriken Tokiwagi Gakuen High School i Sendai. Samma skola som även fostrat VM-guldvinnarna Aya Sameshima (Montpellier), Saki Kumagai (FFC Frankfurt) och Asuna Tanaka (Inac Leonessa).
Se höjdpunkter från matchen här. Klippet avslutas med ett slags ceremoni där spelarna tackar sina supportrar. Det ser lite ansträngt ut. Eller skall man säga att det ser japanskt ut? Här är för övrigt ett klipp till med höjdpunkter, där nummer 8 Sawa står lite mer i fokus.

167 klick till – sedan återuppstår damfotboll.com

Damfotboll.comDet verkar som att damfotboll.com kan göra som Jesus, och återuppstå i påsk.
Jag missade det snacket på upptaktsträffen igår, men på kvällen kom följande meddelande på twitter från damfotboll.com:s konto:

”Om vi har 1000 pers som gillar oss på FB (http://bit.ly/HeoGdC) innan helgen så kör vi så det ryker. Hjälp oss nå dit! RT:a och gilla!”

Kul på alla sätt. Noterar att man har 833 gillamarkeringar på Facebook just nu. 167 kvar alltså. Borde väl inte vara något problem?

Däremot verkar det ha gått grus i maskineriet för den nya damfotbollssidan Soccerit.se, som skulle vara igång den 1 april. De tjuvstartade under fyra dagar i mars, men har sedan inte haft en enda text.

Till något helt annat – fotboll. För det spelades ju en intressant match i japanska Chiba igår. Där vann USA med 3–0 mot Brasilien – utan Marta – i Kirin Challenge cup. Här är höjdpunkter från den matchen. Och här är eftersnack från Pia Sundhage, Megan Rapione, Amy Rodriguez, Shannon Boxx och Rachel Buehler.

Och i dag väntar betydligt mer intressant, internationell fotboll i form av EM-kval. Redan 13.00 är det avspark i högintressanta gruppfinalen i grupp 1, Ryssland–Italien. Du följer EM-kvalet mål för mål här.

Efter Japans jättelyft – nu hoppas storklubben värva Wambach

Efter VM ifjol har Japan etablerat sig på samma nivå som USA och Tyskland. Och det sensationella VM-guldet har fått publik- och sponsorsintresset i Japans liga att explodera.
Och nu vill storklubben Inac Leonessa från Kobe värva Abby Wambach.

Intresset för USA:s storstjärna känns rimligt. För klubbarna i Nadeshiko League har fått in så mycket pengar efter VM att de borde kunna konkurrera med tyska, franska, svenska och ryska storklubbar om världsstjärnorna.
Jag tänkte här göra en liten genomgång av uppsvinget i japansk damfotboll. Jag börjar med publikintresset i ligan.

Inför VM spelades ifjol 24 ligamatcher, och för dem låg publiksnittet på 788 vilket var en sänkning med 124 jämfört med 2010 års notering på 912. En orsak till det sjunkande intresset var att publiklaget Tepco Mareeze tvingades att dra sig ur ligaspelet till följd av tsunamikatastrofen i mars i fjol.

VM 2011, Japan lyfter pokalenMen efter VM slogs alla tiders rekord.
Blivande mästarinnorna INAC Kobe Leonessa hade ett publikrekord på 1403 inför VM. Den 24 juli i fjol kom 17 812 åskådare för att se lagets första hemmamatch efter VM, den mot JEF United Ichihara Chiba Ladies.
Och en vecka senare såg 21 236 Leonessa möta Okayama Yunogo Belle. Ett hyfsat intresselyft…

Leonessa hade sju världsmästarinnor i laget ifjol, Ayumi Kaihori, Shinobu Ohno, Nahomi Kawasumi, Yukari Kinga, Asuna Tanaka, Megumi Takase och världens bästa spelare 2011, Homare Sawa. Det gör att laget förstås var det mest populära i ligan.
Under hösten lockade Leonessa fler åskådare än Kobes populära herrlag i J-league, Vissel. 13 646 mot 12 986.
Något totalsnitt för hela ligan har jag inte hittat. Men däremot står det klart att fler lag än Leonessa hade höga publiksiffror på hemmaplan efter VM-guldet.

Allra flest i en enskild match hade Albirex Niigata Ladies, med VM-guldtjejerna Mizuho Sakaguchi och Megumi Kamionobe. Albirex Niigata ståtar nu med det nya ligarekordet på 24 546 åskådare. Så många kom till Tohoku Denryoku Big Swan Stadium den 6 augusti ifjol för att se Niigata förlora med 2–1 mot Leonessa efter två mål av Sawa. Totalt snittade Niigata 5609 åskådare efter VM.

Men det var inte bara publikmässigt som intresset ökade för Japans fotbollstjejer efter VM. Enligt den engelskspråkiga tidningen Asahi Shimbun hade Leonessa tidigare bara haft fickpengar i kassakistan.
Men efter VM gick en matproducent in och sponsrade med 100 miljoner yen under två år. Det motsvarar 8,3 miljoner kronor, alltså drygt fyra per år. Totalt kommer Leonessa ha en budget på cirka nio miljoner kronor till 2012 års säsong, vilket är en mångdubbling från 2011 års säsong.

Kobe Leonessas ägare Hironori Bun säger så här till Asahi Shimbun:

”Vi förväntar att populariteten hänger i fram till OS. Efter det behövs det nog ett lag som kan utmana oss.”

Albirex Niigata har dubblat sin budget, och flera andra klubbar har också fått väldigt mycket bättre ekonomi.
TV har förstås varit med på resan. När Arsenal var på en elva dagar lång Japanturné i månadsskiftet november/december kunde de engelska spelarna inte undvika att märka hysterin.
Och då tänker jag inte bara på att träningsmatchen Inac Leonoessa–Arsenal visades live på Japans största tv-kanal.
Till tidningen Guardian sa Arsenals tränare Laura Harvey så här:

”Innan vi kom hit hade vi hört att VM-guldet hade förändrat damfotbollen i Japan, men vi hade aldrig kunnat hoppas på en mottagning av det slag vi fått. Intresset från supportrar och media har varit häpnadsväckande.”

Arsenals lagkapten Faye White, skrev så här på sin twitter:

”Efter VM-guldet frontar Homare Sawa nu en stor Coca-Cola-kampanj, och hennes ansikte finns överallt. Men det är inte bara Sawa. Även andra landslagsspelare finns på affischer över hela Tokyo. Och ligan har skrivit stora kontrakt med bil- och kreditkortsföretag (Toyota och Visa).”

Även USA:s landslagsspelare har berättat om ett fantastiskt mottagande nu under Kirin Challenge Cup. Och Inac Kobe Leonessa skickade alltså iväg en trevare i riktning Abby Wambach. Det blir spännande att se hur intresset fortsätter att utvecklas i Japan. Igår var det 15 159 åskådare i Sendai på matchen mot USA. Förstås en bra siffra.

Igår lade jag upp ett klipp med höjdpunkter från matchen med japanska kommentatorer. Ni som föredrar amerikanska kommentarer får klippet med sådana här. Och här är dessutom eftersnack från Pia Sundhage, Hope Solo, Alex Morgan, Rachel Buehler, Heather O’Reilly och Abby Wambach.

Japan och USA kommer till Sverige

VM-finalisterna Japan och USA spelade 1–1 idag. Om några månader möts de troligen igen, i Sverige.
Jag såg andra halvlek idag, och imponerades av hur bra kontroll japanskorna trots allt hade på matchen.

I VM-finalen var Japan effektivt, men hade långt ifrån någon kontroll. Och det jag har hört från lagens möte i Algarve är att japanskorna kom undan med blotta förskräckelsen där.
Men idag kändes Japan som det bättre läget. Och det borde oroa Pia Sundhage, även om hon garanterat inte kommer att säga så.
För när jag träffade henne i Algarve, dagen efter den snöpliga förlusten i Algarve cup, tyckte hon inte att det var så farligt att hennes lag inte vunnit mot japanskorna i de två senaste mötena. Hon sa så här:

”Det finns en risk att det kommer in i spelarnas huvuden att ‘vi skall vinna, vi skall visa dem att vi är bäst’. Men det är vi inte. Japan är bäst. Men istället för att hamna i de tankarna skall vi tänka på sådant vi kan kontrollera.”

Sundhage sa även så här om förluster:

”Vi förlorar ju så sällan. Jag tror att det här är sjätte gången vi förlorar på fyra år. Då finns en risk att man bara tittar på misstagen, och vill rätta till allting. För det första hamnar man i en sådan stämning där man blir tung, tjurig och tråkig – och så säger man att det här var inte tillräckligt bra. Och jag tillåter mig inte att hamna där. Inte mer än en liten stund…”

Idag tog japanskorna ledningen när högerbacken Yukari Kinga lyfte in en retur på sitt eget inlägg. I andra halvlek hade japanskorna flera chanser att utöka sin ledning, men med knappt 20 minuter kvar att spela slog Alex Morgan in kvitteringen. Morgan fortsätter att vara USA:s klart vassaste vapen den här säsongen.
Här är ett klipp med höjdpunkter från matchen.

Frågan är om Morgan kan sänka japanskorna i nästa möte lagen emellan. Det lär bli i Sverige om drygt två månader. För nere i Portugal verkade i alla fall vara ett faktum att Sverige, Japan och USA skall mötas i en trelagscup på svensk mark i juni.
Varken USA:s och Sveriges landslagsledning sa i och för sig med ord att allt var klart, men alla bekräftade ändå att det var så.
Kanske vill förbundet spara offentliggörandet av turneringen till tisdagens damallsvenska upptaktsträff i Göteborg?

Till sist en notering från tv-sändningen i ESPN. Expertkommentator Judy Foudy berättade en scen från VM ifjol med Homare Sawa. I samband med presskonferensen efter Sverigematchen stod Sawa upp, i stället för att sätta sig ner.
Arrangörerna sa åt Sawa att det fanns en stol för henne. Då förklarade japanskan att hon var så svettig, och inte ville söla ner deras stolar.
Hur många andra världsstjärnor hade resonerat så?