Dennerby slutar – då är jakten på Pia i gång

Publicerad den av
Svara
Thomas Dennerby

Thomas Dennerby

Valet var väntat, och enkelt. Thomas Dennerby slutar som förbundskapten.

Sedan Caroline Seger:s – och i viss mån även Lotta Schelin:s – svidande kritik efter kvartsfinalförlusten mot Frankrike i OS har Thomas Dennerby:s dagar som svensk förbundskapten varit räknade.

Spelare som Dennerby byggt sitt lag kring ville inte ha kvar honom. Då hade han både gjort sig själv och svensk damfotboll en otjänst genom att försöka stanna kvar.

Jag har tidigare skrivit om att Dennerby är en man som det är svårt att tycka illa om. Han är genomtrevlig, och nästan alltid glad. Men också att det var dags för ett byte.

Visst, den nya förbundskaptenen får inte lång tid på sig inför EM på hemmaplan. Men som jag också skrivit så bör ett nytt lagbygge inte genomföras på allvar förrän efter EM. För då väntar ju två år utan stora mästerskap.

Vem kommer då efter Dennerby?

Det namn som i princip alla ha överst på sin lista är Pia Sundhage. Hon kommer förstås att få frågan. Och om hennes högsta dröm är att bli svensk förbundskapten skall hon förstås slå till. Om det däremot är att bli första kvinna att träna ett manligt elitlag bör hon vänta. Jag resonerade kring det i det här inlägget.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

När jag här gick igenom vilka förändringar jag vill se i landslaget det kommande året nämnde jag tre andra tänkbara kandidater:

* Torbjörn Nilsson
* Magnus Wikman
* Tony Gustavsson

Jag har nu under dagen på olika ställen att även sett de här namnen florerat i olika tidningar:

* Martin Sjögren
* Calle Barrling
* Andreé Jeglertz
* Stefan Rehn
* Hope Powell
* Elisabet Gunnarsdottir

Oavsett vem det blir så står denne någon inför en väldigt stor, och svår utmaning. För damfotbollen i världen utvecklas i hysteriskt hög takt för tillfället. Och det är knappast Sverige som leder utvecklingen. Trots det kommer den nya förbundskaptenen förväntas ta medalj i alla mästerskap.

Thomas Dennerby kunde inte trolla. Vi får hoppas att den nya förbundskaptenen kan det…

Kif Örebro på randen till konkurs

Publicerad den av
Svara

Jag skall skriva basketlandskamp i dag, och har inte så mycket tid till bloggande för tillfället. Men Kif Örebros akuta kris går inte att gå förbi.

Klubben måste ha in 400 000 kronor senast fredag, annars blir det konkurs. Ytterligare 900 000 kronor krävs för att rädda året.
På den här länken kan man läsa om – och se – hur illa det är ställt i den damallsvenska klubben.

Med tanke på att Dalsjöfors Goif gick i konkurs för en månad sedan, LdB FC Malmö har en akut ekonomisk situation – och ytterligare ett antal klubbar kämpar för att få ihop det ekonomiska så måste man fundera över vad det är som inte räcker till.

Jag skulle nog säga att den bittra sanningen är att damfotbollen inte är redo för en proffsliga. Produkten håller helt enkelt inte måttet på klubbnivå. Jag skall utveckla det i senare inlägg.
Nu nöjer jag mig med att konstatera att det är dålig tajming att hyperdyra dam-superettan startas nästa säsong. För om det är svårt att få ihop ekonomin i damallsvenskan, hur jobbigt skall inte kassörerna i den nya serien få det?

Marta, guldstrid, superkris och Marozsan

Publicerad den av
1

Tyresö körde över Vittsjö, och därmed står den damallsvenska guldstriden från och med nu mellan två lag.

För även om Kristianstad och Vittsjö fortfarande har häng, så krävs det nog närmast full poäng i de återstående nio omgångarna för att passera både Tyresö och LdB FC Malmö.

Jag har inte sett dagens match. Eller, tv:n stod på medan jag jobbade. Så jag har sett målen, och lite till. Men jag har inte sett matchen koncentrerat och kan inte göra någon djupgående analys. Däremot såg jag att Marta verkade glödhet. Hennes mål var verkligen en fantastiskt fin prestation. Precis av det slag man minns från Umeåtiden.

Mer om Tyresö när jag hunnit se matchen.

Eller först en notering. Såg på twitter att rykten i Tyresö gör gällande att två landslagsspelare från USA är på ingång. Det är som sagt rykten, och väldigt långt ifrån bekräftat. Men det låter så intressant att jag var tvungen att nämna det…

* Nu till bottenstriden. Den ser ut att kunna få ett dramatiskt avgörande. För enligt den här artikeln i Nerikes Allehanda så är Kif Örebro i ekonomisk superkris. Ja, rubriken lyder just så – superkris.

Det är förstås extremt tråkiga nyheter. Och ännu ett exempel på hur svårt det är att driva damfotboll på proffsnivå.

Mer om läget i Örebro skall avslöjas på en presskonferens i morgon förmiddag. Det blir spännande att se vad som sägs där.

* Till England. Efter publiksuccén under OS fanns det väl de som hoppades att damfotbollens liga, WSL, skulle få ett uppsving.

Men som konstateras i den här krönikan så löd två av helgens publiksiffror på 287 och 289. Alltså hysteriskt långt från de 70854 som såg Storbritannien–Brasilien och 80203 som såg finalen.

* Och så slutligen en sväng till Japan och F20-VM. Jag såg Norge, Nordens hopp i morse. Och de båda 17-åringarna Ada Stolsmo Hegerberg och framför allt Caroline Graham Hansen imponerade stort. Där har Norge två riktiga framtidsnamn i offensiven. Men defensivt imponerade inte Norge. Inte ett dugg. Med ett så ihåligt försvarsspel blir det svårt att nå kvartsfinal. Mötet med Kanada på torsdag blir avgörande. Med tanke på dagens resultat lär det krävas norsk seger.

Så till dagens njutning. Den stod Tyskland för. Vilket lag tyskorna har. Dzsenifer Marozsan är en makalös fotbollsspelare. Hon har definitivt allt som krävs för att bli en av framtidens största allra största stjärnor inom damfotbollen. Vilken känsla, vilken speluppfattning.

Och Marozsan är inte ensam. Tyskland har ett gäng duktiga spelare till. Ihop med Japan har tyskorna definitivt imponerat mest på mig. Det skall bli spännande att se om de kan fortsätta att spela så fin fotboll när motståndet blir tuffare.

Här är för övrigt mitt tips på kvartsfinallag i F20-VM: Japan, Nya Zeeland, Nigeria, Brasilien, Nordkorea, Kanada, USA och Tyskland.
Det var väl inte några högoddsare där va?

Spaning på Valhalla och fiasko för Göteborg FC

Publicerad den av
Svara

I dag var det damallsvensk återstart. Jag tog en sväng till Valhalla för att se Jitex ta emot Linköping. På många sätt var det kanske den minst intressanta matchen i den här omgången.

Och det blev också en ointressant, och faktiskt ganska dålig match. Jitex är ett väldigt fysiskt lag, som är svårt att möta. Linköping var väldigt mycket mer disciplinerat än när jag såg dem senast – i storförlusten mot Göteborg. Det var 2–1 i glödheta målchanser till just LFC. Men varken Jonna Andersson eller Manon Melis lyckades förvalta sina frilägen. Därmed blev det mållöst, och delad pott – vilken väl inte kändes orättvist.

Om någon undrar, så tror jag inte att Jitex kommer att dras ner på allvar i bottenstriden. Inte om de inte åker på ett gäng skador under hösten. Laget är för stabilt för att åka ut.

Inför avspark i dag var jag nyfiken på trion Sofia Lundgren, Pernille Harder och Fridolina Rolfö. Alla gav väl ganska hyfsade svar. Fast mest imponerad blev jag nog ändå av Jitexkaptenen Sofia Karlsson, som är en lugn och trygg mittback.

Till den trion jag kollade in extra noga. Först Sofia Lundgren, som inte ställdes på så svåra prov. Jitex Frida Höglund hade i och för sig en bomb i ribban, men den hade ingen målvakt varit nära att ta. Annars var det en ganska lugn dag för Linköpings målvakt. Lundgren var alltså svårbedömd.

Pernille Harder spelade central mittfältare i sin damallsvenska debut. Det var periodvis tydligt att danskan är ny i laget, för det var tydligt att hon och lagkamraterna inte alltid hittade varandra. Lika tydligt var att hon är en klasspelare. Med läcker bolltouch gled hon flera gånger förbi sina motståndare. Hon har förutsättningar att bli en attraktion i damallsvenskan framöver.

Slutligen då Rolfö, som jag sätter stort hopp till i framtiden. Yttermittfältaren är verkligen härligt bolltrygg, och riktigt svårstoppad när hon kommer som bollförare. Men det är också tydligt att hon måste bli mer aggressiv i sin spelstil om hon skall kunna slå sig in i A-landslaget. För trots att hon har fysiken för att vinna varenda närkamp blir hon ofta lite passiv.

En fråga som jag kom på först i bilen hem är om Jitex brutit kontraktet med kanadensiska Christina Julien. Eller om det kanske bara gällde våren. För hon stod inte med på laguppställningen. Och på hennes twitter ser jag nu följande inlägg från i tisdags:

”Fördriver dagen med att njuta i Sverige. Kommer att sakna den här platsen.”

Och:

”Min sista dag i Sverige bestod av att äta polska piroger, en australiensisk krokodilburgare, thaimat och sushi. Min mun var ute på en jorden-runt-resa.”

Så till övriga resultat i damallsvenskan. Mest uppseendeväckande var att AIK skrällde igen mot ett topplag. Efter dagens 1–0-seger mot Göteborg FC får Kif Örebro se upp. AIK är nu bara en poäng bakom, och har vittring på en plats i damallsvenskan 2013.

Nästa omgång blir otroligt viktig för bottenstriden. På lördag möts AIK och Djurgården samtidigt som Örebro tar emot Jitex. Där går sista tåget för Djurgården.

I dag föll Djurgården med 4–0 i Malmö efter en riktigt strulig dag. Stockholmslagets flyg var försenat, och matchen flyttades fram med 20 minuter. Men det verkade inte som att Djurgårdens spelare var speciellt bra på att ta strulet. För det stod 3–0 redan efter 19 minuter. Och ja, målmonstret Anja Mittag gjorde mål igen…

Även Örebro gick på en stjärnsmäll i Skåne. Kristianstad vann med klara 4–0. Där var kanske det mest uppseendeväckande att Kosovare Asllani tvingades kliva av på grund av en ljumskskada redan efter tio minuter. Det är oklart hur illa skadad Asllani är.

Åter till Göteborg FC. I fjol gjorde klubben en svag vår, men en fullständigt makalös höst. Under den bärgades 30 av 33 möjliga poäng, och alla glömde fiaskostarten.

Totalt tappade laget 18 poäng i damallsvenskan under 2011, och man vann cupen. På årets 13 omgångar har Göteborg redan tappat 22 poäng. Man har tagit 17. Som jag ser det kan inte ens en cupseger förhindra att det här blir en fiaskosäsong. Eller hur?

* Slutligen några ord om F20-VM. Jag nämnde i går Sydkorea som en tänkbar vinnare. Det visade sig att jag hade läst på dåligt. Jag gick på resultaten från F17-VM 2010, som koreanskorna vann. Men sedan dess har laget tappat, och man fick en friplats till årets VM eftersom Uzbekistan drog sig ur arrangörsskapet.

Sydkorea var också dagens stora besvikelse, när de föll mot Nigeria med 2–0. Med skadeproblem på storstjärnan Yeo Minji var laget alldeles för statiskt och uddlöst. De vinner inte.

Dagens mest imponerande var däremot värdnationen Japan. Jag trodde periodvis nästan att det var A-landslaget som spelade. F20-laget hade samma fina passningsspel, och ett liknande spelsätt. När högerbacken Hikari Tagagi kom farande längs kanten fick jag Yukari Kinga-vibbar, och när nummer 8 Hikaru Naomoto smällde in 2–0 kunde det lika gärna ha varit nummer 8 Aya Miyama.

Och man kan inte komma närmare krysset än vad Kumi Yokoyama gjorde när hon satte det läckra 3–0-målet. Den godbiten var bara en av flera under F20-VM:s premiärdag. Se de här. Jag har ju redan hyllat de fantastiska målen i matchen Italien–Brasilien. De kan du se här.

Kul för mästerskapet att värdnationen inledde med en hyperimponerande 4–1-seger. Och kul för oss tv-tittare med lag som spelar så vacker fotboll som Japan.

Här finns spelschemat till F20-VM. Ihop med matchfakta finns också utmärkta tv-klipp med höjdpunkter.

Högt och lågt i inledningen av F20-VM

Publicerad den av
Svara

Har suttit framför tv:n och sett F20-VM nu på förmiddagen. Och redan efter två matcher har jag sett ett par drömmål, men även tecken på att tjejerna börjar lära sig av herrfotbollens avigsidor.

Men först ett konstaterande kring Sverige. Så klart hade man helst sett att vi hade haft med det lag som vann F19-EM för någon månad sedan.

Men vi har inget att skylla på, mer än att vi inte var tillräckligt bra i kvalet. För vi kunde knappast ha haft en bättre kvallottning. För vi åkte ut mot Schweiz, ett lag som känns som en av turneringens allra sämsta. Schweiziskorna gjorde nämligen en riktigt blek insats när de föll med 2–1 mot Nya Zeeland i dag.

Det var en ganska dålig match, sett till spelkvalitet. Men Junior Ferns visade att Nya Zeeland är rätt stabila även på F20-VM. Noterbart är att Rosie White gjorde 2–0-målet och därmed har gjort mål i tre raka F20-VM. Ovanligt.

Målen från den matchen finns på det här klippet.

Dagens första match var Italien–Brasilien. Jag slog på tv:n när de hade spelat drygt 60 minuter. Och jag fick tyvärr se ett hårt och fult spelande Italien försöka bevaka sin 1–0-ledning. Det var verkligen ingen vacker fotboll italienskorna spelade. Dessutom maskades det en del. Tråkigt.

Å andra sidan gjordes det två fantastiska mål i matchen, som slutade 1–1. Först en kanonfrispark i krysset från Elena Linari, sedan ett underbart tekniskt nummer avslutat med en lobb av Amanda på övertid. Båda är rejält sevärda, och finns på det här klippet.

Nu pågår Nigeria–Sydkorea, och så är det dags för avspark i Japan–Mexiko. Den senare spelas på Miyagi Stadium utanför Sendai. Det är en arena som ger mig sköna vibbar.
Jag var nämligen där 2002 och såg Anders Svensson sätta en rätt omskriven frispark mot Argentina…

Utlänningarna som lyfter svensk damfotboll

Publicerad den av
2

Debatten om svensk damfotbolls framtid är i gång i diverse forum och på twitter.
Väldigt ofta möts jag av åsikten att alla utlänningar i damallsvenskan står i vägen för våra unga talanger.

Den får mig att bli väldigt förvånad, för personligen tycker jag att det är precis tvärtom.

Utan alla utlänningarna skulle damallsvenskan tappa rejält, och den skulle dra med sig svensk damfotboll på landslagsnivå i fallet.
Det är ju bara att se på hur det är i Norge. Där är utlänningarna lätträknade i toppserien. Och norsk damfotboll har ju haft en lysande utveckling de senaste åren. Eller hur?

För ärligt talat. Hur många svenska spelare av hög damallsvensk klass finns det?

Personligen uppskattar jag mellan tummen och pekfingret siffran till 60, varav en handfull spelar utomlands.
Men genom att lägga till 67 utländska spelare, där nästan alla utom amerikanskorna tillhör sina nationers landslag, har vi nästan fyllt upp en rakt igenom högklassig damallsvenska med tolv lag.

Ta bort de 67 utlänningarna, och vi får fylla på med lika många svenska spelare av hyfsad eller låg damallsvensk klass.
Som brev på posten blir det en massa fler ojämna matcher, och så kommer önskemålet om att skära ner serien till sex eller åtta lag.

Och då får ju inte våra unga talanger mer speltid. Bara sämre motstånd.

För vi skall ju i stället vara extremt tacksamma över att våra unga talanger får chansen att dagligen träna med, och varje vecka matchas både med och mot, spelare av hög internationell klass.

Så utlänningarna i damallsvenskan är ett rakt igenom positivt inslag, så länge de håller så hög klass som de gör nu. Det är ju tack vare dem som damallsvenskan är en av världens fem bästa ligor. Och jag skulle inte tacka nej om ytterligare ett gäng världsstjärnor dök upp i Sverige.

Däremot är det ett problem för våra talanger att Uefa har stoppat Sveriges upplägg med farmarlag, och med korttidsutlåningar. Det leder till att vi för tillfället har väldigt många spelare som i princip aldrig får någon speltid.
Att lösa den gåtan är otroligt viktigt. Här har Svenska Fotbollförbundet och klubbarna genom EFD kanske sin viktigaste uppgift för tillfället.

Jag har för övrigt gjort en sammanställning av alla damallsvenskans utlänningar. Jag har tagit med samtliga som tillhör, eller har tillhört, någon damallsvensk klubb under säsongen. Och jag tror inte att jag glömt någon. Eller?

* AIK                             2
Maija Saari (Finland)
Lori Chalupny USA)

* Djurgården                4
Gudbjörg Gunnarsdottir och Katrin Jonsdottir (Island)
Renée Slegers (Holland)
Annika Kukkonen (Finland)

* Jitex                          6
Minna Meriluoto, Katri Nokso-Koivisto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland)
Christina Julien (Kanada)
Kristine Lindblom (Norge)

* KIF Örebro                5
Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland)
Edda Gardarsdottir (Island)
Sarah Michael (Nigeria)
Stephanie Labbé (Kanada)

* Göteborg FC             5
Ingrid Wells, Christen Press, Camille Levin och Yael Averbuch (USA)
Anita Asante (England)

* Kristianstads DFF    6
Sif Atladottir, Katrin Omarsdottir och Gudny Björk Odinsdottir (Island)
Johanna Rasmussen (Danmark)
Becky Edwards (USA)
Sophie Schmidt (Kanada)

* Linköpings FC          8
Linda Sällström (Finland)
Manon Melis (Holland)
Lisa De Vanna (Australien)
Nora Holstad Berge och Ingrid Schjelderup (Norge)
Karen Bardsley (England)
Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)

* Ldb FC Malmö          8
Ramona Bachmann (Schweiz)
Katrine Veje och Christina Öyangen Örntoft (Danmark)
Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island)
Anja Mittag och Katrin Schmidt (Tyskland)
Ali Riley (Nya Zeeland)

* Piteå IF                     7
Ann-Mari Dovland och June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi (Nigeria)
Jennifer Nobis (USA)
Hallbera Gisladottir (Island)
Anna Westerlund (Finland)
Lydia Williams (Australien)

* Tyresö FF                 5
Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien)
Line Röddik Hansen (Danmark)
Veronica Boquete (Spanien)
Kirsten van de Ven (Holland)

* Umeå IK                   4
Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria)
Tuija Hyyrynen och Pernilla Nordlund (Finland)

* Vittsjö GIK                7
Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland)
Kirsty Yallop (Nya Zeeland)
Kendall Fletcher, Danesha Adams och Brittany Bock (USA)
Ifeoma Dieke (Skottland)

Totalt handlar det om 67 utländska spelare, fördelade på följande länder:

1) Finland 12
2) USA 10
3) Island 9
4) Danmark 6
5) Norge 5
Holland 5
7) Nigeria 4
8) Kanada 3
9) Australien 2
Brasilien 2
England 2
Tyskland 2
Nya Zeeland 2
14) Skottland 1
Spanien 1
Schweiz 1

Fotnot. Efter listans tillkomst har ytterligare två utländska spelare anslutit till damallsvenska klubbar, nämligen Meghan Klingenberg (USA, Tyresö) och Margret Lara Vidarsdottir (Island, Kristianstad). Alltså totalt 69 utlänningar i damallsvenskan 2012.

Göteborg FC är i en klass för sig

Publicerad den av
Svara

Fotbollsmässigt iigger Göteborg FC på sjätte plats i damallsvenskan, och har varit en av seriens besvikelser så här långt.

Men i en annan gren är Göteborgsklubben i absolut världsklass. Utan att ha totalkoll skulle jag nog vilja säga att man till och med är bäst i världen.

Vad jag tänker på?

Jo, bloggande. Ni kanske minns att jag listade ett gäng bloggande fotbollstjejer i det här inlägget i april.

Men jag gjorde ingen ranking. Det tänkte jag inte göra nu heller. Utan jag nöjer mig med att slå fast att Göteborg FC står i särklass.

Och framför allt är det amerikanskornas förtjänst. För nyförvärvet Yael Averbuch har sannolikt damfotbollsvärldens mest lästa blogg. Hon bloggar åt New York Times, och hon gör det riktigt bra.

I ett aktuellt inlägg analyserar hon USA:s möjligheter att behålla sin plats som världsledande inom damfotbollen. Intressant. Inlägget har för övrigt fått 64 kommentarer. Det är ungefär vad jag får i den här bloggen på ett halvår…

Jag tycker även om tonen i Ingrid Wells blogg. Hon skriver inte bara fotboll, utan mycket om hur hon upptäcker nya platser, och nya saker. Hon är alltid läsvärd.

Men bäst är ändå Christen Press. Det är verkligen ett rent nöje att läsa hennes inlägg. Välskrivna, genomtänkta och roliga. Hon har verkligen en skön självdistans.

Biten i det senaste inlägget om när hon spelade mixeddubbel i bordtennis med Neymar är fantastiskt. Läs.

Det verkar vara något med Göteborg FC och bloggar. För även Sempan och Dalas blogg startades ju när de var i GFC, liksom Lisa Ek:s. Även om hennes nu har ny adress. Den enda som bloggar på svenska i GFC nu är Johanna Almgren, som gör det här.

Så när vi snackar blogg så vinner Göteborg FC helt klart Womens Champions League. Frågan är om de kan ta en dubbel, och även vinna på planen…

Damallsvenskan och F20-VM i fokus under helgen

Publicerad den av
Svara

Damallsvenskan och F20-VM, det är helgens godbitar inom damfotbollen.

I morgon drar damallsvenskan igång efter OS-uppehållet. Jo, jag vet att det spelades två damallsvenska matcher i veckan. Men det var uppskjutna matcher från våren. Nu börjar det på riktigt.

Och även om serieledande LdB FC Malmö spelar i morgon så sätter jag mitt fokus på bottenstriden i de fyra matcherna. Alla tabellens fyra lägst placerade lag är nämligen i farten.
Jitex spelar hemma mot Linköping, Kif Örebro spelar borta mot Kristianstad, AIK tar emot Göteborg FC och Djurgården åker till Malmö. Inget av bottenlagen känns som favoriter i sina matcher.

Jag har ju sedan länge mer eller mindre fastslagit att AIK och Djurgården kommer att åka ut. Även om något av lagen skulle få igång spelet maximalt tror jag att de som mest kan ta tolv poäng på de tio omgångar. Det innebär att de som bäst kan sluta på 18 poäng.

Jitex har tolv nu, och Kif Örebro har tio. De får verkligen rasa ihop totalt för att släppa något av de två lagen från Stockholmsregionen förbi sig.

Omgångens mest intressanta match spelas annars på måndag 19.15. Då tar Tyresö emot Vittsjö – en match som sänds på Tv4sport.

* Så till F20-VM. 16 nationer är i Japan för att göra upp om guldet. Spelarna får som tidigast vara födda 1992. Så här ser gruppindelningen ut:

Grupp A
Japan
Mexiko
Nya Zeeland
Schweiz

Grupp B
Brasilien
Italien
Nigeria
Sydkorea

Grupp C
Argentina
Kanada
Nordkorea
Norge

Grupp D
Ghana
Kina
Tyskland
USA

Grupp A och B startar i morgon på morgonen. Eurosport sänder alla matcherna, med start 8.00. Grupp C och D startar måndag morgon 9.00.

Sportsligt ser ju förstås grupp D mest intressant ut. Sanningen att säga så har jag ganska dålig koll på de flesta av lagen. Men USA är alltid starka på flicksidan, och Tyskland har ett väldigt starkt och namnkunnigt lag.
Andra guldkandidater är Sydkorea som anförda av Yeo Minji vann F17-VM för två år sedan, Nordkorea som alltid har bra flicklandslag, och så värdnationen Japan. Det skall bli spännande att se vad japanskorna har bakom dagens A-landslag. Det skall även bli intressant att se om Brasilien har en ny generation på gång.

Hos tyskorna har spelare som Dzsenifer Marozsan, Luisa Wensing och Lena Lotzen redan provat på spel i A-landslaget. Även Jennifer Cramer och Silvana Chojnowski är bekanta namn. Och duon Annabel Jäger och Lina Magull låg med sina 20 respektive 19 mål bakom att FSV Gütersloh 2009 tog sig upp i Frauen-Bundesliga i våras. Tyskland känns alltså som ett lag att räkna med.

USA har väldigt många nya namn i sin trupp. Inga av spelarna är meriterade på seniornivå, men kvartetten Mollie Pathman, Crystal Dunn, Samantha Mewis och Maya Hayes var med i F20-VM redan för två år sedan.

I flera av de andra trupperna finns spelare som varit med i mästerskap på seniornivå. Nya Zeelands trupp innehåller två OS-spelare, i Hannah Wilkinson och Rosie White. Dessutom var målvakten Erin Nayler och mittfältaren Katie Bowen med i fjolårets trupp till stora VM.

Norge är Nordens hopp. De har med två VM-spelare från i fjol, Emilie Haavi och Kristine Wigdahl Hegland. Dessutom har de ett intressant namn i toppseriens skytteligaledare Ada Stolsmo Hegerberg.

Brasilien har OS-forwarden Thais Guedes som sin på förhand mest lysande stjärna. De har även Beatriz, som ingick i fjolårets VM-trupp.

Nigeria har med fyra spelare från sin trupp till stora VM i Tyskland i fjol, Desire Oparanozie, Josephine Chukwunonye, Francisca Ordega och Ebere Orji.

Nordkorea är ett snäpp värre och har fem spelare från fjolårets VM-trupp, målvakten Kim Chol Ok samt utespelarna Jon Myong Hwa, Kim Su Gyong, Kim Un Ju och Yun Hyong Hi. Nordkorea brukar alltid vara starka i ungdomsmästerskapen, och är det säkert i år också.

Slutligen så har Mexiko sin förstemålvakt från fjolårets stora VM i sin F20-trupp, alltså Cecilia Santiago.

Schelin spelar efter männens förutsättningar – inte sina egna

Publicerad den av
2
Lotta Schelin

Lotta Schelin

I går lyssnade jag på Lotta Schelin, och hennes utmärkta Sommar i P1. Missade du programmet så finns det här. Det är absolut värt en lyssning.

Jag reagerade dock på hur hon resonerade kring synen på damidrott i allmänhet, och på damfotboll i synnerhet.

Även om Schelin har rätt i mycket, så jag tycker att hon är snett ute på ett antal viktiga punkter.

Först några synpunkter på hennes utläggning kring könsfördelningen på tidningarnas sportsidor. Jag håller med om att det finns mycket att göra där.
Men. När Schelin jämför antal bilder på män och kvinnor på sportsidorna, och kommenterar med…

”Det är skrämmande ibland när jämlikhet och jämställdhet sägs vara en grundpelare i vårt samhälle.”

…då missar hon något viktigt.

Tidningarnas uppgift är inte i första hand att ha 50 procent artiklar och bilder om män, och 50 procent om kvinnor, på sportsidorna.

Tidningarna är vinstdrivande företag, som skall till 100 procent erbjuda det läsarna vill ha. Och hade det varit så enkelt att män bara ville läsa om män, och alla kvinnor ville läsa om kvinnor, då hade 50–50-uppdelningen varit relevant.

Men tyvärr för Schelin så är både manliga och kvinnliga läsare väldigt mycket mer intresserade av herr- än av damfotboll. Väldigt mycket mer.
Det kan man enkelt konstatera genom att exempelvis jämföra publiksiffrorna i herr- och damallsvenskan.
Och jag vet inte hur många fotbollstjejer jag hört säga att de inte tycker om att se på damfotboll, för att den håller så mycket lägre klass än herrvarianten.

Då var vi hastigt och lustigt inne på synen på damfotboll.

Och visst, jag förstår att det är väldigt jobbigt att hålla på att försvara sin sport mot en massa skit. För damfotbollen får verkligen hysteriskt mycket orättvis kritik.
Och på den nivå Schelin utövar damfotboll är den inte dålig. Inte alls.

Men jag tycker att Schelin, och många med henne, sticker ner huvudet i marken. Hon låter häcklarna omöjliggöra den högst relevanta debatten om hur man bäst utvecklar damfotbollen.

Debatten om hur man gör för att locka fler åskådare.

Om hur man kan gå tillväga för att göra damfotboll till en mer attraktiv produkt.

Hon konstaterar i sin slutkläm i ämnet att damfotbollen inte är identisk med herrfotbollen. Och innan dess har hon också sagt att:

”Jag vill bara utöva den sport jag älskar, och göra det efter mina förutsättningar – inte männens.”

Som jag ser det bygger båda uttalandena på ett feltänk.

För damfotbollen är ju identisk med herrfotbollen. Det finns inga skillnader i regler eller material. Eftersom alla fotbollsregler är gjorda av män, för män, så tvingas Lotta Schelin som det är nu att helt och hållet spela fotboll efter männens förutsättningar – inte efter sina egna.

Under OS-finalen twittrade landslagstjejen i handboll, Angelica Wallén så här:

”Undra hur damhandbollen hade sett ut om vi, precis som damfotbollen spelade med samma bollstorlek som herrarna!”

Jag frågade om hon hade velat testa herrboll, eller om hon var nöjd med att spela med en mindre bollstorlek än männen. Hon svarade så här:

”Nej nej ingen herrboll! Då hade det inte blivit många skott på mål från mig.”

Genom att spela med mindre boll har damhandbollen blivit mer attraktiv för publiken eftersom tjejerna kan skjuta bättre. Och Wallén verkar i alla fall nöjd med att reglerna har anpassats efter kvinnors fysiska förutsättningar.

Lotta Schelin slår däremot bort förändringar av exempelvis bollstorlek inom damfotbollen med det här uttalandet:

”Varför skall vi göra förändringar för att få ett mer liknande spel det herrarna utövar?”

Jag tycker att hon formulerar helt fel fråga. Glöm herrfotbollen, och försök i stället hitta svaret på frågan om hur damfotbollen kan bli så attraktiv att den lockar storpublik även mellan mästerskapen.

För det är damfotbollens viktigaste fråga för tillfället.

Jag säger inte att jag har alla svar, men jag tycker inte att man skall kväva diskussionen, utan låta den föras. För jag är helt övertygad om att damfotbollen hade sett annorlunda ut än vad den gör i dag, om den hade skapats av kvinnor.

Jag har för övrigt varit inne på ämnet tidigare, i det här inlägget. Och snuddat vid det i det här.

Medaljregn över öppet homosexuella i OS

Publicerad den av
3

Jag har noterat av alla googlesökningar att rätt många söker av internet i jakt efter uppgifter om olika spelares sexuella läggning.

Personligen tycker jag inte att det är ett speciellt intressant ämne på en fotbollsblogg. Det har bara kommit upp någon enstaka gång. Som i det här inlägget om när Nigeria slängde ut sina homosexuella spelare ur VM-truppen i fjol.

Men jag tyckte ändå att det var lite intressant att av de 23 idrottare i London-OS som var öppet homosexuella tog hela tio medalj – förstås en väldigt hög andel. Och då det finns fotbollskoppling eftersom Megan Rapinoe tillhör medaljörerna så tyckte jag att det ändå kunde vara värt att skriva ett inlägg i ämnet.

Ett slags inofficiellt klubblags-VM i november

Publicerad den av
Svara

Enligt den australiska damfotbollssidan The Womens Game på twitter så kommer det att arrangeras en riktigt intressant klubblagsturnering i november. Det blir ett slags inofficiellt klubblags-VM.

Då ställs Europas bästa lag, Olympique Lyonnais, mot Asiens och Australiens bästa lag. Utöver Lyon kommer japanska mästarlaget Inac Kobe Leonessa, Australiens mästarlag Canberra United samt de sydkoreanska mästarinnorna.

Inofficiellt VM är min etikett. Men visst är det väl nära på ett VM?

Man hade väl gärna velat ha med något lag från USA och något från Brasilien också. Men visst är väl känslan att Lyon och Inac Kobe Leonessa är världens just nu två bästa lag?

Önskvärda förändringar i landslaget inför EM

Publicerad den av
6

Startelvan mot Tyskland i Algarve cup

Den 10 juli nästa år inleds EM i Sverige. Eftersom det känns som att Thomas Dennerby varken kan, eller vill vara kvar som förbundskapten innebär det att den nya kaptenen har mindre än elva månader på sig att bygga nytt.

Jag vet att många tycker att det skall rensas rejält i landslaget nu efter OS. Jag tillhör inte den gruppen.
Att bygga ett nytt lag är nämligen inget man gör i en handvändning. Det tar väldigt lång tid, och det krävs mycket testande att få alla bitar att falla på plats.

Sverige lyckades med konststycket i VM i fjol. Och Kanada lyckades i OS i år.
Men i båda fallen hade det testats på ganska många sätt innan bitarna föll på plats. För Sverige gjorde de flesta det precis innan VM med Annica Svensson och Lisa Dahlkvist. Men den sista biten, Josefine Öqvist, hittades inte förrän i tredje VM-matchen.

För Kanada var det delvis slumpen som fick pusslet att gå ut. Flera skador i backlinjen tvingade fram förändringar. Och det var först i tredje gruppmatchen, den mot Sverige, som coach John Herdman hade sitt färdiga medaljlag. I det ingick genidraget att plocka in Jonelle Filigno, som fick göra det defensiva jobbet åt Christine Sinclair och Melissa Tancredi.

Men att börja experimentera vilt med den svenska elvan nu känns inte som någon bra idé. Utan stommen måste komma från VM- och OS-lagen. För så långt efter topplagen är vi ändå inte. Inte om alla är skadefria.

En huvudfråga är vem som skall leda laget. Pia Sundhage är förstås drömnamnet. Fast är det sannolikt?
Bakom Sundhage är kandidaterna inte jättemånga. Magnus Wikman är ett namn som förekommit. Jag tycker att det låter intressant.
Ett annat spännande namn är Tony Gustavsson, som ju bara skrivit korttidskontrakt med Tyresö. Mer om det kommer förresten i ett senare inlägg. Ett fjärde namn som hade känts klockrent är Torbjörn Nilsson.
Ja, jag vet att det hade varit önskvärt med en kvinna. Men tyvärr står inte de kvinnliga kandidaterna på kö.

Vem som än tar över så behövs det förstås en del förändringar. Som jag ser det är de här de viktigaste:

1) Nygammalt spelsystem
Jag tror att det är dags att återgå till 4-4-2, för att få bättre spets på vårt kontringsspel. Nästa år har vi förhoppningsvis tre fullgoda forwardsalternativ i Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist, och då bör vi köra med två utpräglade forwards.
I övriga lagdelar ökar konkurrensen när den nu skadade trion Charlotte Rohlin, Sara Larsson och Therese Sjögran kommer tillbaka.
Och så hoppas jag att Antonia Göransson äntligen får chansen att spelas in rejält på vänsterkanten. Jag förstår att hon fick begränsad speltid i OS, för hon hade tappat formen. Hennes topp inträffade i februari/mars i år, då hon höll högsta världsklass. Men på sikt tror jag exempelvis mycket mer på Göransson än på hyllade Kosovare Asllani.

2) Målvaktsbyte
Det här är en viktig punkt. Hedvig Lindahl har haft sina chanser, och bör ställas åt sidan. Tyvärr är återväxten på målvaktssidan ganska dålig, men en av Sofia Lundgren eller Kristin Hammarström bör erbjudas jobbet.
Jag förordar Hammarström. Inte minst då Lundgren verkar vackla lite i sin satsning. Enligt den här artikeln i Corren tvekar hon på en fortsättning i landslaget.

Bakom Lundgren, Hammarström och Lindahl ser det tråkigt nog rätt tunt ut. Jag har sett att journalister vill matcha fram Jessica Höglander. Jag har bara sett henne en gång, och det gav inga som helst landslagsvibbar. I alla fall inte de närmaste åren.
Då sätter jag större tro till Sussie Nilsson i AIK. Kan hon snart vara redo att ta nästa steg, tro?

3) Infasning av framtidsspelare
Det är läge att fasa ut ett antal bänkspelare ur truppen, och satsa på nya, yngre. Jag ser gärna att Amanda Ilestedt, Fridolina Rolfö och kanske även Lina Hurtig och Elin Rubensson erbjuds plats i EM-truppen. De är framtidens stjärnor, och bör få chansen att se och lära för att vara redo att bära landslaget till och i VM 2015.

OS-spelare som jag är tveksam till i framtidens landslag är i första hand Susanne Moberg, Jessica Landström, Madelaine Edlund och Lina Nilsson. Men jag har även svårt att få in Caroline Seger i 2013 års svenska landslag.
Våra två bästa matcher under VM 2011 var segrarna mot USA och Frankrike. De båda hade gemensamt att vi spelade dem utan Seger i laget.
Och utan att jag känner Seger speciellt nära så känns hon inte som någon som sprider positiv energi från bänken. Hon bör alltså ingå i startelvan, eller inte vara med alls.
Men jag vet att Seger är en av de starkaste ledarna i dagens lag. Det kommer således att krävas rejält med mod från den nya förbundskaptenen för att välja bort henne.

* Slutligen ett tips till de unga talanger, som drömmer om att bli landslagsspelare: satsa på att bli ytterback.
Det här tipset gäller både killar och tjejer. För vi har väldigt tunt beställt på positionen. Sannolikt mest för att de bästa spelarna i alla ungdomslag placeras i centrallinjen. Ytterbackar blir oftast de som inte duger till något annat.
Följden är att medan det ser ut att kunna bli mördande konkurrens på mittbackspositionen till hemma-EM så är kölistan till ytterbacksplatserna jobbigt kort. Den blir ännu kortare om Sara Thunebro gör allvar av sitt hot att sluta i landslaget.

Delad poäng i toppmatchen – då gick båda lagen vidare

Publicerad den av
Svara

I dag avslutades gruppspelet i Womens Champions League. Eller kalla det kvalet, eftersom bara lag från lägre rankade ligor deltog.

Som jag berättade här så var 23 lag klara för sextondelsfinal inför dagens matcher. 22 är direktkvalade, och så FC Zürich, som redan hade säkrat sin gruppseger.

Den mest intressanta matchen i dag var den mellan skotska Glasgow City och finska PK-35 Vantaa. Den slutade 1–1 efter varsitt mål de första nio minuterna. Jane Ross gav Glasgow ledningen och Cynthia Uwak kvitterade.
Resultatet tog båda lagen vidare till sextondelsfinal.

Övriga lag som klarade sig vidare från gruppspelet i dag är:

* BIIK Kazygurt, Kazakstan
* Olimpija Cluj, Rumänien
* Unia Raciborz, Polen
* ZNK SFK 2000 Sarajevo, Bosnien-Hercegovina
* Apollon Limassol, Cypern
* MTK Hungária FC, Ungern
* ZFK Spartak Subotica, Serbien – som näst bästa tvåa.

Lottningen sker på torsdag, den 23 augusti.

* Utöver Champions League så har även damallsvenskan tjuvstartat med två matcher. I går vann Malmö till slut över Djurgården med 2–1. Och i dag slog Umeå tillbaka AIK med 3–1. Bilder från den senare matchen finns här.

* I svenska cupen blev som väntat Tyresö sista semifinallaget. De vann i går med 5–1 mot Mallbacken. Därmed återstår den damallsvenska toppduon, och två lag från Göteborgsområdet, i cupen. Känns som att det blir en final mellan Tyresö och Malmö. Eller orkar GFC skrälla?

Sundhage tvingade Solo vänta med sin bok

Publicerad den av
Svara

Härom dagen berättade jag om att USA:s stjärnmålvakt Hope Solo har skrivit en bok som troligen kommer att skapa kontroverser i landslaget.

Nu står det klart att Pia Sundhage tvingade Solo att vänta med utgivningen till efter OS. Annars skulle Solo inte fått plats i USA:s trupp.

Sundhage sa bland annat:

”Det här kommer att få en negativ effekt på laget. Du placerar mig i ett läge där du riskerar att förstöra min resa mot OS. De kommer att ta citat från 2007 och fråga mig om vad jag tycker.”

Här är ett klipp från espnW där Solos bok, och Sundhages beslut diskuteras.

Utöver tv-klippet innehåller länken ett färskt utdrag ur boken, som handlar om Solos tweets om tv-experten Brandi Chastain från årets OS. Om hur hela laget jublade över Solos attack mot guldhjältinnan från VM-finalen 1999.

Skall SM-guldet gå till ett konkursbo?

Publicerad den av
Svara

Jag skrev det förra inlägget om den damallsvenska återstarten innan jag hade surfat runt. Därmed missade jag dagens grej, att LdB FC Malmö återigen står på randen till konkurs.

Titta på det här uttalandet från klubbdirektör Niclas Carlnén till Kvällsposten:

”Jag kan inte bortse från risken att vi går i konkurs. Men i så fall ska vi göra det med ett SM-guld.”

Det tillhör de mest ansvarslösa citat jag har sett på länge.

Man blir ännu mer förvånad när man betänker att Malmö alldeles nyss värvade Lisa Ek från Göteborg. Saknas 1,5 miljoner kronor i klubbkassan kan ledningen knappast anses vara ansvarsfull om den värvar fler spelare. Speciellt som klubben har en mängd unga talanger som kan fylla på underifrån.

Jag hoppas att Malmöledningen vet vad den gör. För den här artikeln och den här krönikan i Kvällsposten ger dem ingen bra reklam. Tvärtom.

Ett SM-guld är inte så viktigt att det få äventyra hela verksamheten. Inte ens nära.

Jag har sett hur många Göteborgssupportrar står frågande till hur GFC under det senaste året har kunnat släppa iväg spelare som Ingvild Stensland, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant och nu då Lisa Ek, och samtidigt ge upp kampen om guldet.

Visst förstår man att det svider hos Göteborgsfansen. Men jag tror att även de hellre tar en fjärdeplats än en konkurs.