Etikettarkiv: damlandslaget

En helt ok svensk OS-lottning

Publicerad den av
1

OS-lottningen är klar och för svensk del blev utfallet helt okej. Vi lottades in i grupp E med Brasilien, Kina och Sydafrika. Spelschemat ser ut så här:

* Sydafrika den 3/8 i Rio.
* Brasilien den 6/8 i Rio.
* Kina den 9/8 i Brasilia.

De andra två grupperna ser ut så här:

Grupp F: Kanada, Australien, Zimbabwe och Tyskland.

Grupp G: USA, Nya Zeeland, Frankrike och Colombia.

Spontant tycker jag att det blev tre ganska jämna grupper, vilket ju känns rättvist. Jag ser att flera svenska medier kallar E för dödens grupp. Det tycker jag är en felaktig benämning. Dels för att lagen i E har en bra väg fram i slutspelet, dels för att jag faktiskt tycker att G är tuffast.

För svensk del borde det finnas rätt goda möjligheter att samla tillräckligt med poäng för att avancera. Sydafrika är ju en match vi bara skall vinna. Brasilien och Kina är starka lag, men lag som ligger på ungefär samma nivå som Sverige. Alltså lag som det absolut inte omöjligt att ta poäng mot eller besegra.

Slutspelsträdet ser ut så här:

E1 – F3/G3
G1 – E3/F3

E2 – F2
F1 – G2

Där har alltså Sverige hamnat i bästa möjliga grupp. Vinnaren möter en trea och tvåan möter en tvåa. Det är alltså bra chanser för svensk del att nå semifinal – om vi slutar etta eller tvåa i gruppen. Avancerar vi som trea väntar däremot USA eller Frankrike, så det kanske inte är något klockrent alternativ.

Slutspelsträdet skulle alltså kunna se ut så här:

Kina–Kanada/Nya Zeeland
USA–Brasilien/Kanada

Sverige–Australien
Tyskland–Frankrike

Som en parentes kan nämnas att vårt herrfotbollslag i OS fick en riktigt tuff lottning. De ställs mot Colombia, Nigeria och Japan.

Hela spelschemat för OS-fotbollen, alltså både herrar och damer finns här.

Brasilien är dubbel drömlott i OS

Publicerad den av
5

Det har varit en intressant dag för svensk damfotboll. Landslaget har tagit ytterligare ett stort steg mot EM och fått seedningen till OS. Dessutom har vi fått veta hur damallsvenskan kommer att tv-sändas.

Vi börjar med Slovakien–Sverige. Matchen blev ungefär som väntat. På twitter tippade jag svensk seger med 3–0. Dock trodde jag att Pauline Hammarlund skulle göra två av målen, vilket visade sig vara felaktigt.

Det blev i stället Emilia Appelqvist, Linda Sembrant och Stina Blackstenius som hittade rätt. Den sistnämnda kan Pia Sundhage snart inte längre hålla utanför startelvan. Tyvärr tycker jag att alla tre forwards som startade matchen gjorde rätt bleka insatser.

Utöver Blackstenius tycker jag att Appelqvist var ett glädjeämne. Annars var det som sagt ganska väntade insatser.

Med tanke på att Polen och Danmark spelade 0–0 i går innebar dagens svenska seger att vi tog ett stort steg närmare EM-slutspelet.

För svensk del var nästan OS-seedningen väl så intressant som matchen i Poprad.

Seedningen föll ut så här:
Grupp 1: USA, Brasilien och Tyskland.
Grupp 2: Sverige, Frankrike och Australien.
Grupp 3:Kanada, Kina och Nya Zeeland.
Grupp 4: Colombia, Sydafrika och Zimbabwe.

Eftersom två lag från samma kontinent inte kan lottas mot varandra kommer en grupp att består av Tyskland och Australien. Den gruppen kan inte Sverige eller Kina lottas in i. Däremot är det 50 procents chans att Kanada hamnar i den gruppen.

Det innebär alltså att följande gäller för Sverige:

Grupp 1: Sverige hamnar antingen i USA:s eller Brasiliens grupp. Brasilien är förstås drömlotten här.
Grupp 3: Kanada kan inte lottas mot USA och Kina kan inte lottas mot Australien. Sverige har alltså 50 procents chans att få möta Kina.
Grupp 4: Colombia är bästa laget här. De kan inte lottas in i Brasiliens grupp.

Hamnar Sverige i Brasiliens grupp garanteras vi alltså även att få möta ett av de båda afrikanska lagen plus har 50 procents chans att slippa Kina. Brasilien är således dubbel drömlott.

Hamnar vi i USA:s grupp riskerar vi att även få Kina och Colombia – vilket skulle vara värsta tänkbara lottning ur varje pott.

Så till damallsvenskan och tv. I år verkar inga matcher tv-sändas på traditionella tv-kanaler, något som förstås är otroligt jobbigt för klubbarna som går miste om intäkter här.
Däremot kommer alla matcher att sändas på webben, vilket är kul för oss som är intresserade. Det är alltså med tudelade känslor man läser om upplägget, vilket man kan göra både här och här.

Innan jag släcker ner för dagen konstaterar jag att vi nog skall vara nöjda med dagens svenska resultat, även om spelet inte alltid var lysande. 3–0 borta mot Slovakien är ändå ett okej resultat. Damfotbollsvärlden blir nämligen allt större och jämnare.

Polen tog alltså poäng av Danmark i går. Israel höll Norge på 1–0 i förrgår och i dag har Rumänien hållit Frankrike på 1–0. Och just nu leder Belgien mycket överraskande med 1–0 borta mot England. Målet gjorde Janice Cayman efter en grov målvaktstavla i den första halvleken. 30 minuter återstår och belgiskorna håller ännu så länge undan. Nu tänkte jag kolla lite mer koncentrerat på den matchen.

Tillagt i efterhand: England–Belgien slutade 1–1 efter att Jill Scott kvitterat och fått 10550 åskådare i Rotherham att jubla. Slutresultatet innebär att båda länderna är fortsatt obesegrade i grupp 7.

Rolfö ut – Banusic in

Publicerad den av
4
Marija Banusic

Marija Banusic

I dag meddelas att Fridolina Rolfö har lämnat återbud till EM-kvalmatchen i Slovakien. Som ersättare har Pia Sundhage tagit ut Marija Banusic.

Tråkigt med Rolfö, som varit väldigt skadeförföljd på senare år. Kul däremot med Banusic som har öst in mål för Eskilstuna under försäsongen och som känns väldigt intressant. Hon är en matchvinnartyp av ett slag vi inte har så många.

Däremot börjar man ju undra vad det är som har hänt mellan Sundhage och Kosovare Asllani. För något måste ju ha hänt. Det verkar ju som att Sundhage gör allt för att slippa att ta ut Manchester City-forwarden.

Jag påminner om att Asllani alltså var Sundhages förstaval bredvid Lotta Schelin fram till VM i juni i fjol. I år har vår förbundskapten nu tagit ut åtta olika forwards – men inte Asllani. Hon har alltså fallit från topp två på Sundhages rankningslista till att som bäst ligga på nionde plats. Som bäst.

Av en slump snubblade jag häromdagen över den här artikeln från 2012 där Asllani önskade Sundhage som svensk förbundskapten. Det har hänt en del sedan dess…

De åtta Sundhage valt före Asllani i år är förresten Schelin, Sofia Jakobsson, Olivia Schough, Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund, Rolfö, Jenny Hjohlman och nu alltså även Banusic.

Banusic har för övrigt gjort ytterligare ett mål i dag. Hon gjorde 1–0 när hennes Eskilstuna vann med 2–0 mot AIK. I övrigt i dag har Linköping vunnit med 6–1 borta mot Djurgården – Pernille Harder, Kristine Minde och Blackstenius tvåmålsskyttar, Göteborg med 4–0 mot Mallbacken – Elin Rubensson tvåmålsskytt – medan Umeå och Piteå spelade 1–1.

Inga stora skrällar i OS-kvaltruppen

Publicerad den av
5

Alldeles nyss tog Pia Sundhage ut 21 spelare till OS-kvalet. Hon lämnade två öppna platser eftersom det finns skadeproblem i truppen. De två platserna förväntas fyllas om en vecka, av en back och en forward.

Den enda bland de 21 nu uttagna som inte var med i Göteborg och mötte Skottland är Göteborgs backförvärv Freja Hellenberg. Dock skulle hon ha blivit extrainkallad där i stället för Amanda Ilestedt, men Hellenberg var sjuk. Man kan är alltså säga att det som väntat är rakt igenom spelare från den senaste samlingen som är uttagna.

De spelare som var med i Göteborg, men som lämnades utanför nu är Jessica Samuelsson, Elin Rubensson, Ilestedt och Jenny Hjohlman. Dessutom saknas som väntat Kosovare Asllani. Sundhage sa så här om Manchester Cityspelaren:

”Kosovare Asllani – jag tycker att vi har bättre spelare just nu. Vi får se, vi har två platser kvar. Men hon behöver mer tid. Hon behöver lugn och ro.”

Hellenberg var kanske den lilla skrällen, om man nu kan prata om någon skräll här. Att Jonna Andersson får en ny chans kändes däremot rätt naturligt med tanke på att både Samuelsson och Rubensson är skadade.

När Andersson presenterades gick Sundhage händelserna i förväg:

”Hon tar en plats i OS-truppen”

Om det blir svenskt spel i OS lär det bara finnas max sju backplatser att slåss om, och då får nog Andersson det tufft. I varje fall om Samuelsson och Rubensson är friska.

Det är väl för övrigt i första hand en av de två som Sundhage hoppas kunna komplettera backuppsättningen i truppen med. När det gäller den sjunde forwarden blir det troligen någon av Hjohlman, Asllani eller Lina Hurtig. Andra spelare som skulle kunna ha chansen är Malin Diaz och Marija Banusic, kanske framför allt Banusic om hon fortsätter att ösa in mål i Eskilstuna.

Utan att ha sett henne hittills i år eller hört någon rapport om hennes insatser, hade jag inte haft något emot att få in Michelle de Jongh i truppen. Men Sundhage har valt att bara ta ut fem mittfältare. Och bland dem är jag högst tveksam till Petra Andersson, men Eskilstunas AIK-förvärv får gärna visa att hon hör hemma på A-landslagsnivå.

Jag följde presskonferensen via webb-tv. Det var en ganska vanlig Sundhagepresskonferens. Mantrat ”fart och fläkt” nämndes förstås vid tre–fyra tillfällen.

När Sundhage och Lilie Persson skulle gå igenom Skottlandmatchen inledde Persson med att hylla Olivia Schough:s passningsspel. Sedan hyllades även bland annat Lisa Dahlkvist.

Där reagerade jag över att först Persson konstaterade att förbundskaptenerna ansåg att Dahlkvist hade lyft sitt spel sedan hon flyttade till Frankrike. Någon minut senare sa Sundhage exakt samma sak, med nästan exakt samma ord. Det lät lite lustigt.

De har förstås rätt i att Dahlkvist har varit bra det senaste halvåret. Men som jag tidigare skrivit, hon var på väg in i formtoppen redan under VM i fjol. Som jag ser det är det alltså inte bara PSG:s förtjänst, utan lyftet inleddes redan i Kif Örebro.

Slutligen gick man igenom reglerna i kvalet. Det är inbördes möte som gäller före målskillnad. Därmed blir det ännu viktigare att inte förlora mot Norge i öppningsmatchen.

Skulle två lag hamna på exakt samma poäng, inbördes möte, målskillnad och antal gjorda mål går man i första hand på fair play och i andra hand på Uefa-ranking. Det blir alltså ingen lottning, vilket känns skönt.

Här är förresten OS-kvaltruppen i sin helhet – om man kan säga så när ytterligare två spelare skall till…

Målvakter:
Hedvig Lindahl, Hilda Carlén och Emelie Lundberg.

Backar:
Lina Nilsson, Magdalena Ericsson, Jonna Andersson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Emma Berglund och Freja Hellenberg.

Mittfältare:
Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Emilia Appelqvist, Josefin Johansson och Petra Andersson.

Forwards:
Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Olivia Schough, Fridolina Rolfö, Pauline Hammarlund och Stina Blackstenius.

2012 års Europamästare är redo

Publicerad den av
3

Jag är nyss hemkommen från Göteborg där jag har sett Sverige göra en lovande insats och vunnit med 3–0 mot Polen.

Dock skall direkt sägas att polskorna inte var bra nog för att testa vårt lag på riktigt, därför nöjer jag mig med att kalla dagens insats för just lovande.

När Pia Sundhage presenterade truppen till den här landslagssamlingen konstaterade jag att den innehöll fler spelare från det lag som vann F19-EM 2012 (åtta) än från VM-bronstruppen 2011 (sju). Övriga i truppen skulle man viss rätta kunna kategorisera som F20-VM-spelare från 2010.

När matcherna är spelade är facit följande:

* F19-EM 2012: 3 mål, 2 assist.
* F20-VM 2010: 2 mål, 0,5 assist.
* VM 2011: 1 mål (straff), 2,5 assist.

Eftersom Sofia Jakobsson ingick både laget i F20-VM 2010 och i VM 2011 delar jag hennes assist mellan de båda lagen – även om hennes roll var betydligt större 2010 än 2011.

Oavsett var man placerar Jakobsson är det lätt att konstatera att 2012 års Europamästarinnor har visat klass under den här samlingen. Utöver målen från Pauline Hammarlund, Lina Hurtig och Malin Diaz stod ju dessutom Fridolina Rolfö för ett som dömdes bort för offside.

Det borde också vara lätt att konstatera att 2012-gänget borde ha fått spela en större roll i sommarens VM. Det verkar ju Sundhage också tycka, även om hon inte säger det rakt ut.

Visst är det stor skillnad på motståndet i VM och i EM-kvalet, men nog står Sundhage för ett underkännande av sin egen VM-trupp när hon väljer att starta både mot Moldavien och Polen med två spelare som för några månader sedan inte fick plats bland de 26 som sändes till Kanada?

Det båda jag avser är förstås Magdalena Ericsson och Lina Hurtig som båda har tackat för det nya förtroendet genom att göra starka insatser – på numera ovana positioner. Jag snackade lite med dem efter dagens match. Båda var förstås väldigt nöjda, mest strålade det kring Ericsson.

Magdalena Ericsson

Magdalena Ericsson

Mitt i glädjen konstaterade hon att det lär bli dragkamp om hennes position framöver. Martin Sjögren har ju spelat henne som mittback, medan Sundhage vill åt Ericssons vänsterfot från ytterbacksplats. Här kan det uppstå en situation som liknar den Elin Rubensson har.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Det mest intressanta kring Hurtig var att hon gjorde klart att hon kommer att spela i damallsvenskan även 2016. Dock säger hon sig inte ha bestämt vilken klubb hon kommer att tillhöra. Dragkampen om Hurtig lär bli svensk silly seasons stora snackis.

De nya spelarnas framfart var alltså det stora glädjeämnet i dag. Deras insatser gjorde att man lätt glömde att Sverige bara lyckades spela till sig en enda målchans i den första halvleken.

Vi skapade dock totalt fyra målchanser före paus, men precis som i VM var det huvudsakligen vid fasta situationer som det blev farligt. Firma Ericsson/Hurtig fixade ju också 1–0-målet på hörna.

Under halvleken tyckte jag mest att tremannaanfallet sprang in i varandras ytor. Olivia Schough och Sofia Jakobsson visade dock energi, medan Lotta Schelin så långt var klart sämsta svenska spelare.

I paus funderade jag på om inte Sundhage borde byta ut Schelin. Som väntat blev det dock inte så, och Lyonstjärnan lyfte sig ett par klasser i den andra halvleken.

Efter att firma Jakobsson/Schough hade fixat 2–0-målet kändes det helt avgjort. Polen öppnade sig mer och Sverige kunde till slut ta sig upp i 10–0 i målchanser.

Schoughs 2–0-mål var för övrigt intressant. Live tyckte jag att Jakobsson gjorde fel i förstaläget som inte väntade in en överlapp från Jessica Samuelsson. Men med facit är det svårt att klandra Montpellierspelaren.

I den första halvleken reagerade jag över att forwards var alldeles för sugna att löpa mot bollen. När vi hade högeranfall var ofta alla tre över på högersidan, med följden att det inte fanns någon i straffområdet när inläggen kom.

Olivia Schough

Olivia Schough

Men den här gången hade Schough dröjt sig kvar i bortre ytan och kunde på något konstigt, men snyggt sätt skicka upp bollen i nättaket.

Som bekant har jag länge ifrågasatt Olivia Schoughs position i landslaget. Jag kan inte säga att jag är helt övertygad nu heller, hon måste prestera mot starkt motstånd först. Men kan hon att visa den klass hon gjorde i dag även mot topplag kommer jag snart att tvingas backa.

Offensivt var det alltså en klart lovande insats i dag. Defensivt var det däremot inte något som helst kvalitetstest. Visst visade Ewa Pajor klass vid några tillfällen, men Wolfsburgspelaren var alldeles för ensam och fick oftast bollen väldigt långt ifrån målet.

Testerna på hur 4–3–3-spelet klarar sig i defensiven får vi vänta på. Det första står Danmark för om en månad. Det blir intressant.

För i dag noterade jag att Sverige tryckte upp sina ytterbackar högt och ofta spelade något som liknade 2–3–2–3 i anfall. De två längsta bak var Nilla Fischer och Linda Sembrant – alltså två bollskickliga men något långsamma mittbackar.

Med en så offensiv uppställning får man inte tappa bollen på mittfältet mot starka lag, för då kommer vi att vara väldigt sårbara i kontringarna.

Fast när jag nu går och lägger mig är det inte oron för defensiven jag tar med mig – det är glädjen över att en ny generation har flyttat fram sina positioner i landslaget.

Landskamper och seriefinaler

Publicerad den av
Svara

I dag är det exakt 100 dagar till VM-premiären och jag är tillbaka i vardagen efter två veckors semester.

Det har hänt en del sedan jag skrev mitt senaste riktiga inlägg. Landslaget har vunnit mot Finland, den svenska tävlingssäsongen har dragit igång och det har spelats seriefinaler i både Tyskland och Frankrike.

Jag befann mig oftast i internetskugga under min semester, vilket gör att jag inte har sett någon av matcherna. Från den svenska 3–0-segern i Finland har jag sett ett drygt fyra minuter långt sammandrag på huuhkaja.tv. Från de bilderna känns segersiffrorna helt i sin ordning. Eller, det känns som att det borde ha blivit ännu fler svenska mål.

Lite oroväckande var väl att finskorna hade lite väl många lägen i den första halvleken. Men som sagt, av ett fyra minuter långt klipp är det svårt att dra några större slutsatser. Det roligaste på klippet var väl att så få uppfattade att Nilla Fischer:s frispark till 3–0 gick in. Flera svenska spelare verkade ha nöjt sig med att bara få hörna i situationen…

Sedan Finlandsmatchen har förbundskapten Pia Sundhage även tagit ut sin trupp till Algarve cup. Att Antonia Göransson återigen finns med är glädjande. Göransson tillhör de svenska spelare som har allra störst potential och kan Sundhage få Vittsjöspelaren att nå sin toppnivå till sommaren blir Göransson väldigt nyttig i Kanada.

I Kanada möter vi ju USA, ett lag som vann med 1–0 i England häromveckan. Den amerikanska segern bärgades dock inte utan problem, den före detta Göteborgsforwarden Jodie Taylor fick ju bland annat ett regelrätt kvitteringsmål felaktigt bortdömt för offside.

Alex Morgan nickade in segermålet. Det var hennes 50:e fullträff i 79:e landskampen. Bara två spelare har nått 50 mål i USA:s landslag snabbare än Morgan; Michelle Akers och Abby Wambach. Akers behövde bara 46 landskamper, medan Wambach nådde 50 mål efter 64 kamper.

Så till Frankrike. Där kan vi numera gratulera Lotta Schelin till ett nytt ligaguld. Jag har ju länge hävdat att Lyon är det lag i Europa, och kanske även i världen, som har klart högst högstanivå. När Lyon har en bra dag finns det inget lag som slår dem.

Seriefinalen mot PSG var en sådan dag. Eftersom inbördes möte gäller före målskillnad i D1 Feminine levde guldstriden i högsta grad innan toppmötet i Paris. Redan i halvtid var det avgjort. Och 4–0-segern är verkligen en maktdemonstration av Schelins lag.

Segern innebär alltså att Lyon är klara ligamästarinnor igen. Eller. De behöver vinna två av sina fyra sista matcher för att ta guld – något de garanterat kommer att göra. Så grattis till guldet.

Målen från seriefinalen finns på klippet nedan. Tre av målen är sevärda, jag tänker på Schelins snygga skarvnick, Elise Bussaglia:s läckra frispark och Lara Dickenmann:s härliga lobb:

Faktum är att den franska ligan i vinter har varit en tvåmatchliga, alltså det har bara varit två riktigt intressanta matcher. Att få till en jämnare serie blir en utmaning för fransk damfotboll. En tuff utmaning när man via Le Parisien läser att PSG har en säsongsbudget på 6,7 miljoner Euro och Lyon på 3,5 miljoner. Om det fortsatt kommer att vara den skillnaden på budgetar indikerar det att vi sannolikt snart har ett tronskifte i fransk damfotboll.

I tysk damfotboll sitter Wolfsburg kvar på tronen efter 0–0 mot Bayern München i helgens seriefinal. Båda lagen är obesegrade i ligan, men de två senaste veckornas vinnare är ändå Frankfurt som nu är ligatrea, med bara tre poäng upp till tvåan Bayern. Därmed är Frankfurt i högsta grad tillbaka i striden om Champions Leagueplatserna. Med full poäng på de sista sju omgångarna kan man till och med vinna guldet, men då behövs sannolikt alltså full poäng.

Är Edlund en OS-spelare?

Publicerad den av
1

I morgon spelar landslaget borta mot Skottland i en riktigt viktig landskamp i OS-förberedelserna.

Om den går att se på tv, eller via stream?
Nej, inte vad jag har uppfattat.

Och jag är inte ett dugg förvånad över det. För Svenska Fotbollförbundet har ju som bekant inget som helst intresse av att marknadsföra sina damer.

Jag har flera gånger tidigare framfört kritik i frågan, och orkar inte upprepa mina argument ännu en gång. Men vill du trots allt läsa all min kritik mot förbundets hantering av sitt damlandslag är här ett potpurri av länkar:

* Lag av världsklass, men hur blir det med publiksiffrorna?
* Riktigt pinsam kunskapsmiss av förbundsbasen
* Blir det megafiasko i Malmö?
* Äntligen en hemmalandskamp – det var verkligen på tiden
* Kapten Seger sågar sitt eget förbund
* Sveriges förlustmatch mot Kanada gick bara att följa på twitter

Jag tänkte i stället rikta in mig på de sportsliga frågorna. Valet av mittbackar är väl egentligen den mest intressanta, men jag tänkte hoppa över den i dag, och i stället diskutera forwards.

Jag har i dagarna varit inblandad i en liten debatt på twitter om just forwardsfrågan. Det är väl främst om Vittsjös skyttedrottning Sofie Andersson borde testas eller inte som har diskuterats. Och som bekant tycker jag att hon är väl värd en chans.
I botten av det här inlägget har jag förklarat varför.

Till Skottlandskampen är till slut sex forwards uttagna, nämligen Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Madelaine Edlund, Kosovare Asllani, Susanne Moberg och Jessica Landström.
Som det ser ut nu kommer de tre först nämnda samt en av Asllani eller Johanna Almgren att få plats i OS-truppen.

Det jag inte kan förstå är Madelaine Edlunds givna OS-plats. Hon har gjort ett mål på 30 A-landskamper. Och Edlund är en forward som förbundskapten Thomas Dennerby under VM ifjol framhöll för sina defensiva egenskaper.
Jag har snart varit tränare under 20 år, och aldrig känt behov av att byta in en defensiv forward. Aldrig.

Däremot vill man gärna ha så många tänkbara matchvinnare som möjligt att tillgå i jämna kamper. Eller måltjuvar att kasta in när man jagar kvittering.
Edlund spelar i Tyresö, och har gjort tre mål hittills i damallsvenskan. Alla tre har i princip helt och hållet varit signerade Marta. Edlund har inte behövt göra så mycket. Se själv de två målen mot Jitex – där det andra till och med kan vara ett självmål – och det mot KDFF.

Edlund har inte lyckats göra ett enda mål på egen hand i ett stjärnspäckat topplag. Det imponerar inte på mig.

I den omtalade twitterdiskussionen framfördes synpunkterna att spelare som Lisa Ek och Sofie Andersson säkert kommer att få chansen i landslaget efter OS. Och att Dennerby gör rätt i att spela säkra kort i nuläget.

Jag vet hur man bygger lag, och håller tveklöst med om att stommen i truppen måste bestå av säkra, sedan länge inspelade kort. Men de sista platserna kan man ha råd att ge till jokrar. Spelare med exceptionell toppform, som kan avgöra matcher.
Sofie Andersson känns som en sådan. Det gör inte Madde Edlund.

Bilder av det svenska landslaget

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

För länge sedan lovade jag ju att lägga upp lite bilder på både Sveriges och USA:s landslag, från Algarve cup.

Jag är inte alltid snabb, men jag brukar hålla vad jag lovar – till slut. Så här är ett bildspel med 33 bilder på det svenska laget, håll till godo.

Marie och Kristin Hammarström fotas av Johanna Almgren
Hedvig Lindahl
Jessica Samuelsson
Hedvig Lindahl

Spänd på hur OS-lottningen görs, och om Ilestedt håller stilen

Publicerad den av
Svara

På tisdag 11.00 (jag är osäker på om det är svensk eller brittisk tid) lottas OS-fotbollen. Tolv lag skall fördelas på tre grupper om vardera fyra lag. Jag har förgäves letat efter uppgifter om hur seedningen inför lottningen går till.
Men har jag fattat rätt så kommer de tre europeiska lagen inte att kunna mötas. Och Storbritannien är placerad som lag 1 i grupp E med två matcher i Cardiff och en i London.

I reglerna står att Fifa skall så långt det är möjligt ta sportsliga och geografiska hänsyn. Det innebär ju att Europas båda andra lag, Sverige och Frankrike, bör lottas in i grupp F och G. Grupp F inleder med två omgångar i Coventry och grupp G på samma sätt i Glasgow.

Rimligt i övrigt vore ju att toppseeda USA, Japan och Brasilien. Att ha en lottningsgrupp med Kanada, Nordkorea och Nya Zeeland. Samt att slutligen ha en lottningsgrupp med Colombia, Kamerun och Sydafrika.
Blir det så vore drömlottningen att hamna i grupp G med Brasilien, Nya Zeeland och Kamerun. Men som sagt, det här är ren spekulation, för någon klar seedning har inte presenterats.

* Fem spelare har gjort mål i båda de två spelade omgångarna i damallsvenskan. Minst en av dem kommer att bryta sviten i den tredje eftersom Göteborg FC:s Christen Press är hemma i USA för sin karriärs första landslagsläger. Och den blixtsnabba forwarden kommer inte att spela mot Vittsjö i nästa omgång.
Av övriga fyra kommer tre från mästarinnorna LdB FC Malmö: Anja Mittag, Elin Rubensson och Amanda Ilestedt. Slutligen har även Sofie Andersson i Vittsjö gjort mål i båda årets allsvenska matcher.
Mest oväntad i kvintetten är tveklöst Ilestedt. Hon stod på 23 damallsvenska matcher inför säsongen, och 0 mål. Vad var det nu man brukade säga om den där ketchupflaskan?

* Jag berättade nyligen om att Piteås australiska målvakt Lydia Williams samlade utmärkelser på hög när Westfield W-league hade gala över säsongen som gick.
Risken är att hon inte kommer hinna att få några priser för sin insats i Piteå. På det här klippet från matchen mot Göteborg kan man se hur ena benet viker sig på Williams när hon skall gå ut och hämta ett inlägg.

Inte nog med att Christen Press nickar bollen i mål till 1–2. Williams skadade knät så illa att jag tippar att hon till och med kan missa resten av säsongen. En magnetröntgen i morgon kommer troligen ge svar på om det blir så.
Utöver Williams skada visar klippet ovan även Jennifer Nobis 1–1-nick, Anita Asante:s 1–3-mål samt en kortare intervju med Sofie Persson.

Lag av världsklass, men hur blir det med publiksiffrorna?

Publicerad den av
Svara

Det är jobbigt att vara kritisk hela tiden, men jag kan inte låta bli. Jag tycker att Svenska Fotbollförbundet gör ett otroligt dåligt jobb med damlandslaget. Och jag fattar inte hur de skall lyckas locka någon publik till nästa års EM.

Jag ser nämligen nu att jag inte var det minsta koncentrerad när jag läste igenom förbundets nyhet om För-EM-turneringen i juni. Där framgår bland annat varför tjejerna inte heller den här gången får tillgång till sin egen nationalarena, något som jag undrade över i mitt förra inlägg.
I texten finns även andra svar, och de är av en sådan karaktär att man både blir besviken och uppgiven. Det står bland annat så här:

”Då matcherna spelas mitt under herrarnas EM-slutspel i Polen/Ukraina, så bedöms de utvalda arenorna vara av lagom storlek. I Göteborg är EM-arenan Gamla Ullevi dessutom sedan tidigare bokad för storbildsvisningar av de svenska herrarnas EM-matcher.”

Förbundet räknar alltså inte med att kunna locka någon publik till matcher med världens bästa lag. De verkar inte ens försöka göra ett försök.

Rambergsvallen tar maximalt 7000 åskådare. I min värld borde Sverige–Japan kunna locka fler än så med rätt marknadsföring. Speciellt som matchen spelas en dag då det är speluppehåll i herrarnas EM – och där Sverige kanske redan är på väg hem.

Och frågan som dyker upp i huvudet som ett brev på posten är hur EM-arrangören skall kunna få någon publik nästa år om de inte klarar av att nå femsiffriga publiksiffror på Sveriges möten med två av världens just nu tre bästa länder.

Visst, EM innebär tävlingsmatcher, det gör inte den här turneringen. Och det är förstås en stor skillnad.

Men det är uppladdning inför OS. Och de här matcherna kommer sannolikt att hålla högre klass än i princip alla EM-matcher. I Europa är bara Tyskland uppe på Japans och USA:s nivå. Sedan kommer Frankrike, Sverige och England en bit bakom.

Vid den damallsvenska upptaktsträffen förra veckan pratade Karen Espelund, ledamot av Uefas exekutivkommitté om EM. Hon vände sig till Svenska Fotbollförbundets Göran Havik och sa:

”VM i fjol var en ögonöppnare för många. Nu kan vi inte nå Tysklands publiksnitt nästa år, och frågan är vilken nivå vi skall lägga ribban på. Skall vi inte, Göran, i vart fall dubbla Finland?”

Havik svarade kort:

”Ungefär så”.

EM i Finland 2009 lockade 134 907 åskådare, vilket motsvarar 5396 i snitt. Den sämsta publiksiffran var 1112, och den bästa var 16324 på Finlands öppningsmatch mot Danmark.

Hur de svenska arrangörerna skall kunna snitta närmare 11 000, när de inte tror sig kunna locka 7000 till Sverige–Japan är för mig en gåta. Men jag hoppas min oro är obefogad. De kanske vet vad de gör.

Trams, Dennerby

Publicerad den av
Svara

I Göteborgs-Posten idag uttalar sig Thomas Dennerby om petningarna av Jessica Landström och Kristin Hammarström.
Om forwarden säger han så här:

”Landström får så lite speltid i Frankfurt och sedan vi bytte spelsystem till 4-2-3-1 känner vi inte samma behov av att ha med fyra anfallare.”

Det köper jag rakt av. Inga konstigheter.
Däremot undrar jag vad för trams Dennerby svamlar om när han kommenterar varför Hammarström står utanför truppen:

”När det gäller Kristin Hammarström känner vi att vi har full koll på henne. Hon har regelbunden speltid i både Champions League och serien. När det gäller henne kan vi vara säkra på att hon dyker upp i landslaget igen.”
Så hon är inte petad?
”Tvärtom skulle jag vilja säga.”

Vadå tvärtom? Antingen är hon väl uttagen, skadad eller så är hon petad?
Skadad är hon inte. Och inte uttagen heller…

I morgon lär definitivt Hammarström vara motsatsen till petad när hennes Göteborg FC spelar hemmakvartsfinalen mot Arsenal på Valhalla. Som jag tidigare nämnt är GFC svenska mästarinnor på webb-tv, och klubben kommer att direktsända matchen på sin hemsida. Det innebär att det kan bli en heldag med damfotboll i morgon. Tidigare på dagen sänder ju Eurosport2 LdB FC Malmös bortamatch i Frankfurt.

GFC har för övrigt ett magasin, Studio KGFC, inför Arsenalmatchen, där Johanna Almgren, Torbjörn Nilsson, Lisa Ek och Christen Press intervuas.
Enda plumpen är att programledaren inte verkar veta hur långt laget har kommit i Champions League. Åttondelsfinal?

Vad fyller tomrummet efter damfotboll.com?

Publicerad den av
1

Vi är inne i ett slags vakumm när det gäller mediarapportering kring svensk damfotboll. För frågan i rubriken är nämligen så bra att jag inte har något svar på den.
Men däremot kan jag ge lite vägledning bland de bästa damfotbollshemsidorna.

Under rubriken Dagens damallsvenskan tänker min Twittervän Daniel samla artiklar i svensk media om allsvenskan och landslaget. Det är en bra hjälp i jakten på aktuella nyheter om svensk damfotboll.

Och här är en ny blogg om damfotboll som känns lovande. På den finns ett antal bra länkar till internationella damfotbollssidor.
Ytterligare två läsvärda bloggar är Spelare 12 och Damallsvenskan.
Fler bra länkar hittar man på norska mästarinnorna Röa Dynamite Girls utmärkta länksida. Fokus där ligger förstås på norsk damfotboll, men de länkar även till andra bra internationella sidor. Och ja, den här bloggen är också med bland länkarna…

Rent bevakningsmässigt kommer den totala bevakningen av damallsvenskan att minska ganska rejält utan damfotboll.com. Det gäller framför allt i Stockholm och Göteborg där tidningarna har ganska begränsad bevakning av sina lag.
Eller ja, Tyresö kommer väl att få rejäl uppmärksamhet i år. Orsaken? Den har fem bokstäver och börjar med M…

Men det som kommer att drabbas allra hårdast är bevakningen av division I som mer eller mindre kommer att försvinna här på internet. Bra tajming när vi står inför en ”satsning” på en superettan från och med nästa år.

Och visst märker man redan efter två dagar att det blir ett rejält tomrum efter damfotboll.com.
Man kan till exempel för tillfället i princip bara läsa något matigt om landslagets seger mot Island på förbundets hemsida.
Där har man för övrigt en ovanligt bra matchartikel. Kul att få chansen att berömma Fotbollförbundet ibland…
Som en parantes blir jag glad när jag läser att Johanna Almgren imponerade i den nya nummer tio-rollen. Kanske kan vi få med en boråsare till OS i sommar ändå…

Få artiklar alltså. Men SVT räddar en hel del genom att ha det här inslaget med alla de svenska målen.

Apropå bilder från Algarve har jag hittat Abby Wambach:s 1–0-mål mot Norge och Sydney Leroux:s 2–0-mål från samma match. Den slutade för övrigt 2–1 för USA, som vinner sin grupp på oavgjort mot Japans Nadeshiko på måndag.
Eftersom Tyskland bara vann med 1–0 mot Kina idag – trots att kinesiskorna spelade mer än halva matchen med en man kort – vinner Sverige sin grupp vid kryss i den gruppfinalen. Här är bilder från tyskornas seger.
Sverige–Tyskland direktsänds ju för övrigt av Eurosport klockan 16.30 på måndag.

Hur skall Seger egentligen användas?

Publicerad den av
Svara

Läste igår på Svenska Fotbollförbundets hemsida att Caroline Seger är tänkt att vara den offensiva spetsen på Sveriges mittfält i den nya 4-2-3-1-uppställningen.

Det står så här i den enda texten om Algarve cup på www.svenskfotboll.se:

”Caroline Seger är en av nyckelspelarna i Sveriges nya uppställning 4–2–3–1. Tyresöspelaren ska ha den offensiva centrala rollen på mittfältet.”

Det är inte utan att man blir lite lätt överraskad när man noterar att det är Therese Sjögran som skall spela i aktuell roll idag, medan Seger spelar som defensiv innermittfältare.
Fast sett till Sveriges offensiva spel är jag positiv till dagens uppställning. Sjögran kommer garanterat att ha en högre utgångsposition än vad Seger skulle ha haft.

Intressant också att Emma Berglund placeras som högerback. Thomas Dennerbys Algarvetrupp är som som bekant fattig på ytterbackar. Att Berglund var tänkt på kanten var dock en överraskning för mig.

Här är Sveriges startelva: Hedvig Lindahl – Emma Berglund, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Caroline Seger, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Therese Sjögran, Marie Hammarström – Lotta Schelin. Avspark är nu 16.00.

Lundgren totalsågar Dennerby

Publicerad den av
Svara

Vissa hemsidor är väldigt dåliga på att marknadsföra riktiga toppnyheter. En av dem är definitivt http://www.damfotboll.com.
Jag surfade in där nu vid lunchtid och var nära att strunta i att läsa en text med den intetsägande rubriken ”Sofia Lundgren – back in business”.

Damfotboll.coms nyhet om Sofia Lundgren

Sofia Lundgrens utspel om Dennerby på Damfotboll.com

Men en formulering i ingressen om att ”hon har intressanta saker att säga bland annat om sin situation i landslaget” fick mig ändå att klicka på texten.
Den visade sig innehålla sprängstoff. Linköpings FC:s målvakt går nämligen till stenhård attack mot hur landslagsledningen – alltså förbundskapten Thomas Dennerby – sköter målvaktsfrågan.
Läs själv Lundgrens utelämnande citat till damfotboll.com:

”När jag väl väljer att åka iväg biter jag ihop. Men så känner jag ibland, nä, men varför ska jag åka dit? Vi tre som är med nu har varit med ganska länge. De vet vad vi kan, de vet mina kvalitéer, de vet Kristins och Hedvigs kvalitéer och de vet våra svagheter. Om de ändå valt en målvakt då har de gjort det och då behöver man inte hålla på med det här tjafset ”nej, det är öppet inför varje år vem som ska spela”, för det ÄR inte öppet inför varje år! Det handlar inte om den som är bäst i serien – för två år sedan vann jag Årets målvakt, sedan vann Kristin Årets målvakt och fortfarande är det ingen av oss som får spela.”

Sofia Lundgren och Kristin Hammarström tränar

”Jag är för gammal för att vara med och sitta som tredjemålvakt i VM eller EM. Vad man än gör så tycks det inte ha någon betydelse. Min styrka är att vara jämn, jag gör sällan plattmatcher eller stora misstag, jag håller en bra nivå. Vi är förstås olika alla tre landslagsmålvakter. Men just detta att de aldrig kan säga till mig varför jag inte får spela. Så har det varit i flera år. Det kommer aldrig någon förklaring och då blir man ju ledsen…”

Missförstå mig rätt nu, jag tycker att http://www.damfotboll.com är en väldigt positiv sida för svensk damfotboll. Fast den kunde ha gjort ännu mycket större nytta om materialet hade varit bättre paketerat.
Det här är ett typexempel. Damfotboll.com har material som skulle kunna toppa sportsidorna i vilken större svensk tidning som helst. Fast man vågar inte berätta det fullt ut. Bara det att Lundgrens citat kommer sist i texten är ju ett kardinalfel.

Problemet är att de som jobbar åt hemsidan inte vågar sticka ut hakan lika långt som Sofia Lundgren. Det blir alldeles för slätstrukna texter med torra och intetsägande rubriker.
Det blir det till och med när Lundgren bjuder sidan på öppenhjärtiga, kritiska citat av ett slag man väldigt sällan ser från aktiva landslagsspelare.

Pinsamt av förbundet när Sverige slog Norge med 2–0

Publicerad den av
1

Sverige har just slagit Norge i årets första landskamp i fotboll. Men fotbollförbundet verkar inte bry sig om vårt damlag – för så här ser deras hemsida ut:

Matchen är slut, men förbundets hemsida toppas av en införtext.

Och enligt vad jag hittat – och jag jobbar med att hitta information – går det inte att läsa info om matchen någon annanstans heller. Inte mer än resultatet – som blev 2–0 (1–0) – och målskyttarna, Nilla Fischer och Antonia Göransson. Faktum är att den bästa infon faktiskt kom från Jessica Landström:s twitter. Bra jobbat.

Som jag skrivit tidigare – det finns väldigt mycket att göra när det gäller marknadsföringen av våra fotbollstjejer. Väldigt mycket. Victoria Sandell Svensson har fått ansvar för att vara frontfigur i PR-sammanhang inför hemma-EM nästa år. Det känns som att Vickan kommer att få jobba.

För att vara en konstruktiv kritiker har jag i ett tidigare inlägg givit förslag på hur man kan marknadsföra laget. Fast punkt nummer ett måste ju vara att åtminstone erbjuda direktrapportering av alla landskamper på förbundets hemsida. För dagens rapportering är en skam.