Snart dags för avspark i årets andra landskamp för svensk del. Precis om Norgematchen sänds mötet med England på svenskfotboll.se. Det är gratis, bara man skaffar sig ett inlogg. Avspark är 18.00.
När jag skrev förra inlägget hade jag bara startelvan, nu vet vi även vilka som sitter på bänken respektive läktaren. På läktarplats finns bland annat Michelle De Jongh och Katrin Schmidt – synd att inte De Jongh får chansen att debutera. Noterbart också att Emma Berglund står utanför matchtruppen, ett tecken på att hon just nu räknas som fjärdealternativ på mittbackspositionen, en signal om att Magdalena Eriksson – som börjar på bänken igen – passerat i rangordning.
Jag har nu förresten kollat igenom Norgematchen. Den spontana analysen är att Sverige var helt utan anfallsspel. Den svenska passningskvaliteten höll alldeles för dålig nivå, alldeles för dålig. Där var norskorna det klart bättre laget.
När det gäller passningsspelet kan man förstås välja att skylla på matchovana efter några månaders uppehåll. Men det förklarar ju inte varför Norges passningsspel var bättre än vårt. Norge har ju färre spelare som är i säsong än vi.
Den första halvleken hade Sverige varken anfalls- eller försvarsspel. Efter paus blev vårt försvarsspel mycket mer aggressivt. Om vi hade haft ett passningsspel värt namnet borde vi ha fått till flera bra kontringar efter paus. Men faktum är att vi väl bara hade en enda omställning som ledde till avslut på mål. Även om det var Schmidts farliga skott som styrdes i ribban är det för svag utdelning.
Det blir intressant att se om vi får till ett bättre kontringsspel med den 4–3–3-uppställning som aviserats i kväll.
* Det är ju som bekant fler landslag som är i gång nu i dagarna. I går kryssade Danmark och Skottland för andra gången på några dagar. Det danska ledningsmålet var frukten av svagt skotskt försvarsarbete.
* På temat svagt försvarsarbete sorterar vi även in Kinas första mål i dagens 5–0-seger mot Ukraina.
China scored the first goal of the day with Wang Shuang inside 22 minutes. Mistake by the Ukranian goalkeeper. pic.twitter.com/aOos8NdJFz
* Frankrike vann med 2–0 mot Sydafrika häromdagen. Snackisen kring det franska laget är dock att supertalangen Delphine Cascarino har drabbats av en knäskada under träning på landslagslägret. Lyonspelaren skall enligt uppgift missa resten av säsongen. Där försvann sannolikt en attraktion från sommarens EM-slutspel.
* Slutligen en inhemsk notering. Känslan är att elitettanklubben Hovås Billdal är illa ute. I somras var laget på väg mot allsvenskan efter en stabil vår. Kommande säsong får man nog kämpa för att hänga kvar i elitettan.
Man har nämligen tappat flera bärande spelare, och på sin hemsida annonserar klubben efter testspelare. Det är tyvärr inget lovande tecken. Vi får hoppas att man inte rasar ihop helt, för Hovås Billdal är en intressant klubb, med massor av unga talanger. Man var ju exempelvis i SM-final för F19-lag i november.
Jag fick lite kritik för min formulering kring Jonna Andersson i förra inlägget, den gick att uppfatta som att jag tyckte att det var hon som orsakade förlusten i Danmark. Om fler uppfattade inlägget så tänker jag direkt slå fast att det inte var min mening att ge den bilden. För den stämmer inte.
Andersson var ju inte upphov till något av baklängesmålen och kan inte lastas för nederlaget. Det jag däremot ville ha sagt är att Andersson just nu ser ut att vara Sundhages förstaval på vänsterbacksplatsen, något jag inte känner att LFC-backen är mogen. I det nya spelsystemet ställs en tuff kravbild på ytterbackarna, och just nu har vi bara en ytterback som klarar den kravbilden – och det är Jessica Samuelsson. Och bland nödlösningarna på vänstersidan tycker jag inte att Andersson är den bästa just nu.
När det gäller orsaken till förlusten kan vi söka orsakerna till den i bristfällig coachning, bristfällig passningskvalitet och framför allt bristfällig aggressivitet.
Jag har kollat om den första halvleken av matchen, och det är ju övertydligt hur mycket mer aggressiva danskorna är. Och hur mycket bättre kvalitet på förstapassningen de har när de bryter svenska uppspel.
Det var ganska mycket tvärtom det första mötet lagen emellan, det i oktober i fjol då Sverige vann målchanserna med 9–3 och spelade ett väldigt bra kontringsspel. När det gäller den bristfälliga aggressiviteten och inställningen undrar jag om den inte delvis kan komma ifrån att Pia Sundhage genom att vila och ge spelare ledigt sände signaler om att matchen inte var viktig. Det var inte så smart.
På det här klippet ser man flera exempel hur aggressiva danskorna var, och hur mycket bättre kvalitet de hade i anfallsspelet.
Skall jag berömma någon svensk spelare får det bli Emilia Appelqvist, även om det ser ut som att det var hon som hade markeringen på Pernille Harder vid 2–0-målet. Men Appelqvist hade ändå ett bra passningsspel, hon slog passningar med en tanke bakom. Det gillar jag.
Därmed lämnar jag landslaget för nu. I dag har den tidigare Göteborgsmålvakten Loes Geurts presenterats som ny målvakt i PSG. Det är bra för Jennifer Falk som kommer att få fullt förtroende i damallsvenskan i höst. Kul.
Grattis Danmark, Österrike, Italien och Ryssland som alla har blivit EM-klara i dag. Och grattis Portugal till att få möta Rumänien i playoff. Rumänskorna var bara ett mål från att snuva Ryssland på den sista direktplatsen.
Portugal i sin tur smet förbi Finland i sista stund. Linköpings Claudia Neto gjorde Portugals segermål borta mot Irland i 84:e minuten, vilket gjorde att finskorna hamnade trea i grupp 2. Samma Neto som alltså gjorde tre mål på Finland i förra veckan.
Claudia Neto
Det är alltså bara två playoffmatcher kvar av EM-kvalet, och de flesta lagen kan nu summera sin insats. För svensk del blev det en tråkig avslutning.
Det är inte utan att man känner viss frustration och uppgivenhet i kväll. Liten tröst är att Tre Kronor leder mot Finland i World Cup…
Men ni som inte orkar med ett kritiskt inlägg kan sluta läsa nu. För som jag ser det var matchen i Viborg på många sätt den jobbigaste överkörning Sverige drabbas av på länge. Visst har vi förlorat med större siffror i flera matcher de senaste åren, men det kändes verkligen bekymmersamt att se hur fantasi- och uddlöst vårt lag var i dag. Framför allt borde spelet, eller kanske snarare bristen på spel, ha gjort Pia Sundhage bekymrad.
För det var inte USA eller Brasilien vi mötte, utan Danmark – ett lag som haft några tunga år. I kväll var dock danskorna bättre på det mesta och tog en solklar och fullt rättvis seger.
Förlusten gör att vårt lag nu riskerar tuffare lottning i EM-slutspelet, för det troliga är att att dagens resultat innebär att vi tappar tredjeplatsen i Europa och därmed även trillar ur den högsta seedningsgruppen till EM. Vi låg knappt före England inför den här omgången, men när lottningen genomförs senare i år kommer sannolikt Nederländerna, Tyskland, Frankrike och England att vara högst seedade.
Trots den svidande förlusten hittade Sundhage positiva saker när hon pratade i Tv12 efter matchen. Hon hade sett positiva intentioner i anfallsspelet:
Vår förbundskapten kan inte ha sett samma match som jag. Jag såg en match där ett uddlöst Sverige knappt hade några anfall. Vi slutade på två avslut mot mål, båda kom på övertid när matchen redan var förlorad.
Jag såg en match där Sundhage hade satt sitt lag att spela en fotboll som individerna inte har kompetens att göra. Det var helt enkelt för många icke bolltrygga spelare från start. Det gjorde det enkelt för danskorna att stressa sönder det svenska laget. Det blev inte bättre av att Sundhage hade valt ett forwardspar som det inte går att lyfta bollar mot, för att ingen av dem håller internationell klass som bollmottagare.
På slutet fick vi in mer tyngd på forwardsplats, men då hade vi tappat mittfältet. Det var förstås otur att både Caroline Seger och Lisa Dahlkvist tvingades till byten, men skall vi spela ett spel som bygger på kombinationer på mittfältet är det ju Sundhages jobb att fylla truppen med spelare som är så bolltrygga och passningssäkra att det går att genomföra det spelsättet. Det klarade inte den trupp Sundhage hade med sig till Danmark.
Sedan är det klart att vi hade lite otur.
Men är man pressad ökar risken för otur i olika situationer. Och 2–0-målet handlade inte om otur, det handlade om stora brister i luftrummet. Pernille Harder fick vinna en nickduell på hörna mot fyra svenska spelare. Det är inte acceptabelt.
Alla svenska spelare måste ha varit medvetna om att Harder är stark i luften om hon får komma med fart. Det får helt enkelt inte se så här lätt ut.
Kollar vi på de punkter jag listade inför avspark blir det allt tydligare att vänsterbacksplatsen är en akilleshäl för att klara av att spela det här nya spelet. Jag hade ett extra öga på Jonna Andersson, och kan bara konstatera att hon återigen hade en tung dag. Känslan är tyvärr att hon inte är redo för A-landslaget. Hon måste jobba vidare både med defensiven och med sin bollbehandling om hon skall vara aktuell framöver. Som jag ser det nu är fortfarande Elin Rubensson det bästa alternativet på positionen, och Magdalena Ericsson det näst bästa. Det handlar alltså om två spelare som inte är vänsterbackar i sina klubblag.
Men det var inte bara Jonna Andersson som hade det jobbigt. Inte heller övriga backlinjen klarade av att sätta tillräcklig fart på bollen, och det fattas kvalitet både på mittfältet och bland forwards.
Känslan i dag var att det kommer att bli väldigt svårt för Sverige att klara av det nya spelsätt som Sundhage vill genomdriva. Men visst, det saknades ju rätt många aktuella spelare, så även om jag är tveksam får vi väl ge systemet någon chans till. Men då måste Sundhage hitta rätt spelartyper till de olika rollerna.
* Därmed lämnar jag dagens matcher för en liten kort sammanfattning av dagens övriga nyheter. En stor internationell är att Norge förbundskapten Roger Finfjord valde att avgå i dag, trots att norskorna vann sin grupp utan förlust. Det pyr på många sätt i norsk damfotboll.
* I Sverige har Rosengårds vd Klas Tjebbes aviserat sin avgång. Jag har svårt att bedöma hans jobb för klubben. Det man märkt är att han varit bra på att fixa rubriker, vilket ju är nödvändigt för en liten sport. Kanske att han går att utnyttja av förbund eller EFD framöver. Lite tankar om Tjebbes och Rosengård finns i den här krönikan.
* Slutligen en glad nyhet. Umeå IK har fått in tillräckligt med pengar för att räddas. Första beskedet kom i går och i dag bekräftades att ekonomin är räddad. Nu gäller det även för UIK att rädda sig kvar i damallsvenskan.
I dag har det blivit klart att de båda landskamperna i oktober spelas mot Iran och Norge.
Matchen mot Iran (Göteborg den 20 oktober) kommer att ha ett mycket litet sportsligt intresse. Iran tycks vara på ungefär samma nivå som Taipei, Vietnam, Myanmar och Thailand, vilket innebär att det blir 90 minuters anfallsspel på Gamla Ullevi. Men ibland kan ju matcher ha större syften än sport, och det här känns trots allt som en meningsfull match.
Sportsligt blir bortamatchen mot Norge den 24 oktober mer intressant. Där får Pia Sundhage:s nya spelsätt ett bra test. Hur bra test Danmark blir på tisdag känns lite oklart även om danskorna har lyft sig på sistone. Dessutom har ju Danmark en EM-plats att kämpa för, vilket gör matchen mer intressant.
Med en omgång kvar av EM-kvalet återstår det bara fem platser att spela om. I dag har nämligen som väntat Island, Skottland och Belgien kunnat fira sina slutspelsplatser.
För Skottland och Belgien är det första gången lagen får spela ett mästerskap. Det belgiska laget fick beskedet på en flygplats på hemresa från gårdagens bortaseger i Serbien. Det såg ut så här:
Totalt är alltså elva lag numera EM-klara, det handlar om Nederländerna (värdnation), Tyskland, Frankrike, Schweiz, England, Norge, Spanien, Sverige, Island, Skottland och Belgien.
Ytterligare fem lag har säkrat minst en playoffplats; Danmark, Ryssland, Österrike, Rumänien och Italien.
Utöver dem är det nu bara ytterligare två nationer som har kvar chansen att ta sig till EM, Finland och Portugal. Finskorna föll i dag med 3–2 borta mot Portugal. Linköpings Claudia Neto gjorde alla tre målen när portugisiskorna vände 0–2 till seger.
Claudia Neto
För Finland innebär förlusten ett besvärligt läge. Man måste antingen ta poäng borta mot Spanien i sista omgången, eller ha hjälp genom att Irland tar poäng hemma mot Portugal. Finlands hopp lever alltså, men det känns ändå som att det är knapp fördel Portugal om andraplatsen i gruppen.
När det gäller den inbördes tabellen mellan grupptvåorna om vilka som skall slippa playoff ser den just nu ut så här:
Danmark 5 11–1 10
Österrike 5 13–4 10**
Italien 5 10–6 9
Finland* 5 9–6 7
Rumänien 5 7–8 7
——
Ryssland 5 7–9 7
Portugal* 5 5–10 4
* Bara ett av Finland och Portugal kommer att bli grupptvåa.
** Förutsatt att Israel blir sist i gruppen. Om Israel passerar Kazakstan får Österrike 10–3 i målskillnad i stället.
I den sista omgången spelar de här sju lagen enligt följande:
Danmark–Sverige
Italien–Tjeckien
Irland–Portugal
Spanien–Finland
Rumänien–Grekland
Ryssland–Kroatien
Wales–Österrike
Som synes är Danmark och Österrike i praktiken också redan klara för EM-slutspelet. Det troliga blir att playoff-matchen kommer att spelas mellan tvåan i grupp 2 (Finland eller Portugal) och Ryssland eller Rumänien.
I övrigt i dag har Frankrike och Brasilien spelat 1–1 inför fina 18 020 åskådare. Claire Lavogez gav fransyskorna ledningen i andra minuten och Marta kvitterade efter en försvarsmiss i åttonde.
I USA har man tackat av Heather O’Reilly. Det gjordes genom en 9–0-seger mot Thailand. O’Reilly byttes ut i slutminuten, utan att någon annan spelare kom in. Symboliken var att O’Reilly inte går att ersätta.
Hon gav för övrigt sig själv ett bra avslut. Hon hade nämligen gjort både assist och mål redan efter drygt fyra minuter.
Inför matchen tog Megan Rapinoe en hel del av uppmärksamheten genom att återigen gå ner på knä under nationalsången. Åtgärden skapade ny debatt i USA, och fick förbundet att omgående göra ett utspel som avslutades så här:
“As part of the privilege to represent your country, we have an expectation that our players and coaches will stand and honor our flag while the National Anthem is played.”
Rapinoe och nationalsången har förutsättningar att bli en följetong…
Slutligen är det en intressant svensk landskamp under lördagen. 15.00 i Uddevalla tar U20-landslaget emot Tyskland U20 och matchen direktsänds på svenskfotboll.se. Kul.
De senaste två veckorna har det spelats en mängd stora turneringar runt om i världen. För svensk del har förstås fokus legat på det europeiska OS-kvalet.
Jag tänkte återkomma med en djupanalys av den svenska insatsen, men i väntan på den kan vi fortsätta njuta av att vi fick den där tolfte och sista OS-platsen. Det är lite kul att kolla på det här holländska klippet från den avgörande matchen:
Nu pratas det redan om svensk medalj i Rio. Även om det i nuläget känns ganska långt borta med en svensk pallplats är det ju faktiskt trots allt betydligt lättare att ta medalj i ett OS än i ett VM.
Det är ju mycket svårare att kvala in till ett OS, men väl där är det närmare till medalj än i ett VM – det är ju helt enkelt färre bra lag i ett OS än i ett VM. Klarar man gruppspelet i Brasilien är man bara en kvartsfinal ifrån att få två medaljmatcher. Och gruppmässigt kan vi inte hamna i en svårare grupp än vi gjorde i VM.
Men, men. Hur stor medaljchans Sverige kommer att ha får vi vänta lite på att analysera. Lottningen den 3 april blir väldigt avgörande. Och innan dess blir lottningspotterna viktiga, det känns oerhört spännande att se hur Sverige placeras där. Blir det en Europapott, eller seedar man Brasilien, USA och Tyskland?
Det om framtiden. Nu dags att titta tillbaka på de här stora turneringarna som varit. Om vi börjar i det europeiska kvalet blev det precis så jämnt som jag hade förväntat. Det var bara en match där siffrorna rann i väg, i övrigt slutade med fyra uddamålssegrar och ett kryss.
Det var försvarsspelet som segrade. Sverige gjorde klart minst mål av alla fyra lagen, men släppte bara in ett och tog alltså OS-platsen på målskillnaden 3–1. Här är tabellen:
Sverige 3–1 7
——————————
Nederländerna 6–8 4
Schweiz 5–6 3
Norge 5–4 3
Mitt tips blev däremot inget vidare. Jag placerade inte ett enda lag på rätt plats, och allt var Norges fel. De andra tre lagen satte jag i rätt ordning, men jag missade att Norge skulle bli kvalets stora besvikelse. Storstjärnorna Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg var precis så bra som jag hade trott, men resten av laget nådde inte den höga nivån man hade i VM.
Ändå är det värt att notera, både för min och Norges skull, att norskorna faktiskt hade OS-platsen i drygt 20 minuter i onsdags. Under de 20 minuter i den första halvleken där Norge ledde med 1–0 mot Schweiz och Nederländerna hade 1–0 mot Sverige satt mitt tips till 100 procent.
Det om det europeiska OS-kvalet. Nu till Asien. Där fanns också förutsättningar för ett riktigt rysarkval. Och visst var matcherna mellan de fem topplagen jämna, men totalt sett var ändå kvalet rätt ojämnt.
Australien och Kina gick nämligen som tåget och hade säkrat sina OS-platser redan med en omgång kvar att spela. Jag såg deras inbördes match (1–1), där båda lagen vilade viktiga spelare – men kvaliteten på spelet var klart högre än Sveriges matcher i Europas OS-kval.
Både Australien och Kina är på stark frammarsch och har nog sin topp i VM om tre år. Men båda lagen känns redan så starka att båda åker till Rio som klara medaljkandidater.
Inte heller i Asiens OS-kval kan jag vara helt nöjd med mitt tips. Det som var klockrent var att jag spikade att Sydkorea skulle ta fem poäng – det är jag nöjd med, och att Vietnam skulle bli poänglös jumbo. Sedan hade jag Australien på OS-plats och varnade för Kina.
Men jag hade ju inte räknat med att Japan skulle floppa på det sättet i ett kval på hemmaplan. Japans kvalinsats var verkligen en jätteflopp, så stor att förbundskapten Norio Sasakiavgick i onsdags.
Sasaki har gjort Japan till en supermakt inom damfotbollen och tråkigt att han klev av efter ett fiasko. Men för japansk damfotboll över tid behöver inte det här misslyckandet vara någon dålig sak. Tvärtom skyndar det här på den generationsväxling som var på gång.
Sasaki har mer eller mindre spelat med samma manskap sedan VM 2011, samtidigt som Japan haft fina framgångar i ungdomsmästerskapen. Det kommer alltså talanger underifrån och nu måste de få chansen.
Sluttabellen i Asiens OS-kval:
Australien 17–3 13
Kina 7–3 11
————————–
Japan 10–7 7
Sydkorea 6–5 5
Nordkorea 4–5 5
Vietnam 1–22 0
Noterbart är att det även här var defensiven som segrade. Australien och Kina var ju de lag som släppte in minst mål. Sedan kan man ju även i Australiens fall säga att offensiven segrade – för 17 mål på fem matcher är starkt.
Defensiven stod även i fokus i högklassiga nykomlingen She Believes Cup i USA. Där blev det fem uddamålssegrar (3x 1–0 och 2x 2–1) samt en 0–0-match.
USA vann premiärupplagan av sin turnering via tre uddamålssegrar och målskillnaden 4–1. Jag såg den första halvleken i finalen mot Tyskland. Det var där alla tre målen i 2–1-mötet föll.
Sett till bollinnehav var det ganska jämnt, men amerikanskorna hade mycket bättre spets på sina anfall än tyskorna. På klippet nedan med höjdpunkter nedan kan ni själva se vilka jätteproblem den tyska backlinjen hade med USA:s snabba anfallsspelare. Där kan ni även se att det amerikanska segermålet var en målvaktstavla från Almuth Schult.
När det gäller USA:s offensiv var Meghan Klingenberg lysande. Hon låg bakom väldigt mycket. En annan som var väldigt bra var Alex Morgan, som verkar vara på väg tillbaka till den toppform hon hade i OS för fyra år sedan. Hennes kvitteringsmål mot Tyskland är i högsta grad spektakulärt, kanske till och med en tidig kandidat till Årets mål 2016:
Och här är ett längre sammandrag från mötet mellan världens två bästa landslag:
Tyskland kom alltså tvåa, och försvarade sin världsranking. Känslan är dock fortsatt att man söker efter den rätta lagsammansättningen. Det finns massor av bra spelare, men Silvia Neid har inte lyckas knäcka koden till hur laget skall formeras för att få ut max.
England fortsätter att vara stabilt och starkt. Laget slutade på tredje plats efter uddamålsförluster mot USA och Tyskland samt 0–0 mot Frankrike. Det hade varit spännande att se Storbritannien i OS, det engelska laget förstärkt med Jessica Fishlock och Kim Little hade känts som en utmanare om guldet.
Frankrike är också en utmanare om OS-guldet. Fast för tillfället är laget tillbaka i gamla synder, trots massor av chanser lämnade man USA mållöst. Det är närmast ofattbart när man ser klipp från de tre matcherna. Kolla bara det här sammandraget från matchen mot USA:
Och nog borde fransyskorna även ha gjort något mål mot England. Speciellt hade man ju unnat Claire Lavogez att sätta sin bicycleta ribba in i stället för ribba ut. Den avnjuts 1.20 in i klippet nedan. Kolla förresten in underlaget i Boca Raton som turneringens två placeringsmatcher spelades på. Inte ens nära värdigt världens fyra bästa lag…
Turneringen blir förresten kvar minst till och med 2019, vilket kommer att urholka Algarve cup de kommande åren. Det innebär i sin tur färre chanser för vårt svenska landslag att stöta på de allra bästa lagen i världen – illa.
Årets urholkade Algarve cup fick trots allt en intressant final mellan Kanada och Brasilien. Den vann Kanada med 2–1. Fjolårets Vittsjöspelare Shelina Zadorsky inledde målskyttet med ett intressant klackmål på hörna. Möjligen var det inte klacken, utan sulan hon använde:
Kanada och Brasilien är ungefär som Sverige, lag som bör nå kvartsfinal i OS, och som har viss medaljchans med rätt lottning.
Island fortsätter att visa klass. Laget kom trea i Algarve efter segrar mot Danmark och Belgien i gruppspelet och mot Nya Zeeland i tredjeprismatchen. Det var 1–1 efter full tid och 7–6 efter straffar. För Nya Zeeland blev Amber Hearn först att komma upp i 50 mål för sitt land när hon gjorde 1–1-målet:
Belgien är ett lag på uppgång. De har en bra chans att kvala in till nästa års EM-slutspel. I Algarve slutade laget femma efter att ha krossat Ryssland med 5–0 i sista matchen. Belgien har vassa offensiva spelare i Wolfsburgs Tessa Wullaert (1–0-målet) och Juvisys Janice Cayman (2–0 och 5–0). Wullaert har inte fyllt 23 ännu – gör det i nästa vecka – men är redan landets främsta målskytt genom tiderna. Hon har gjort 26 mål på 41 landskamper.
Slutligen räddade Danmark äran en aning genom att säkra sjundeplatsen genom 3–1-seger mot Portugal.
Även Cypern cup var förstås rejält brandskattad i år. Där blev det lite överraskande final mellan Österrike och Polen, en final som Österrike vann med 2–1. Det österrikiska laget är utan poängförlust i EM-kvalet och man flyttar alltså sakta men säkert fram sina positioner.
Polen var den riktigt stora skrällen i Cypern cup. I gruppspelet slog man Tjeckien och Finland och kryssade mot Wales. Med tanke på att Polen vann F17-EM för några år sedan har polskorna talang att fylla på med. Kanske, kanske att de kan utmana Danmark om andraplatsen i den svenska EM-kvalgruppen?
Jag håller fortfarande danskorna som klar favorit att bli grupptvåa, men laget imponerar inte och får inte ha dåliga dagar när de möter Polen.
I övrigt i Cyperncupen blev Italien trea, Tjeckien fyra, Ungern femma och Wales sexa. Turneringens stora missräkning var Finland. Finskorna kom sist efter att ha förlorat med 2–0 mot Irland i matchen om sjunde plats. 2–0-målet gjordes för övrigt av Eskilstunas Louise Quinn:
Lagen möts även i EM-kvalet, där vann dock Finland på bortaplan med 2–0. Finland är på alla sätt på väg att tappa mark inom damfotbollen, men man har alltså ändå greppet om en EM-plats. Jag trodde på Irland när jag såg dem skaka Tyskland i VM-kvalet häromåret. Men man jobbar sig framåt i längre hastighet än förväntat.
En sjätte cup för landslag som spelats den senaste tiden var Istria cup. Där vann USA:s U23-lag sin grupp närmast före Frankrike medan Ungern B vann den andra gruppen före Sveriges nästa EM-kvalmotståndare Slovakien.
Slutligen till EM- och VM-kvalet för F17/99. Där blev det svenskt fiasko. I den avgörande matchen mot Norge föll Sverige med hela 6–0. Det innebar att det svenska laget slutade trea i gruppen med fyra poäng och målskillnaden 3–8. Det var det sämsta svenska kvalresultatet på länge. Tråkigt.
Från de två första matcherna lades det upp tv-klipp på förbundets youtubesida. Men Norgematchen verkar inte ha fastnat på film…
Slutligen några ord om helgens matcher. Efter den heta landslagsveckan väntar en ganska tråkig helg, där fem matcher i franska D1 Feminine är det mest intressanta som händer.
Frilansjurnalisten och twittraren Oddsmover – följ honom på twitter – har bevakat en hel del internationell damfotboll den senaste tiden. För tillfället befinner han sig i Algarve, där han i går såg både Brasilien–Ryssland och Kanada–Island.
Han frågade i går kväll om jag var intresserad av en rapport. Det var jag, så här kommer hans text, som bland annat innehåller en lägesrapport kring Marta:s ansökan om svenskt medborgarskap:
På måndagen blev det klart att Brasilien och Kanada kommer att mötas i onsdagens Algarve Cup-final. Båda lagen vann sina respektive avgörande gruppmatcher mot de tidigare obesegrade motståndarna Ryssland och Island.
Brasilien ställde upp med samma elva som i de två föregående gruppmatcherna mot Nya Zeeland och Portugal: Bárbara, Fabiana Simoes, Monica Alves, Rafaelle, Thaisa Moreno, Tamires, Debinha, Miraildes Mota (Formiga), Andressa Alves, Marta och Cristiane (elvan uppradad i nummerordning från spelare 1–11, alltså inte taktisk uppställning).
Taktiskt sett utgick Brasilien ifrån 4-4-2 som dock ofta såg ut som 4-2-4 eftersom yttermittfältarna fyllde på högt.
Brasilien stod för bästa matchinsatsen för turneringen via en stabil 3–0-seger mot Ryssland i blåsiga förhållanden. Den hårda Lagos-kustvinden påverkade båda lagens spelförutsättningar. Brasiliens förbundskapten Vadao avslöjade efter matchen att han på förhand hade gett sina adepter order om att köra mycket kortpassningsspel.
Marta – som byttes ut tidigt i andra halvlek – sa efter matchen till mig att:
”Vi gör en jättebra match. Vi hade kontroll hela matchen.”
Apropå om Marta känner av det ryggont som plågat henne senaste veckorna säger Marta:
”Känner fortfarande lite grann. Därför pratade jag med tränaren så att vi bestämde att jag skulle byta tidigt i andra. Mest för att få vila inför nästa match [finalen].”
Allt var dock inte frid och fröjd i det brasilianska lägret. Mittfältsstjärnan Andressa Alves tvingades byta efter skada och kunde inte ens lämna arenan på egna ben.
Det portugisiska läkarteamet fick bära ut henne på bår till bussen. Förbundskapten Vadao sa efter matchen att skadans omfattning är osäker:
”Vi vet just nu inte om hon kommer att kunna spela finalen.”
De journalister som var på plats bedömde samstämmigt att hennes spelchans är liten. Brasilien lär göra första och enda ändringen i elvan lagom till finalen.
Finalmotståndet Kanada tog en komplicerad väg till final tack vare 1–0-seger mot Island samtidigt som Danmark brände sin, (1–2) mot avsågade Belgien i andra gruppmatchen.
Alla tre lag utom Belgien hade chans att nå final. Kanadas förhandsodds var höga eftersom man dels behövde vinna och dels var beroende av bra resultat från nollpoängaren Belgien. Island hade utmärkt utgångsläge efter två inledande segrar (bland annat 4–1 mot Danmark), men det blev pannkaka mot Kanada.
Kanada hade tydligt övertag i de flesta närkamperna och såg dessutom fitnessmässigt mer piggt ut. Det är ingen vågad gissning att Island hade tömt krafterna i föregående vinstmatcher.
Kanadensiska Algarve Cup-truppen är en förändrad och föryngrad upplaga jämfört med VM-truppen. Bland annat märks det stora framtidshoppet Deanne Rose som debuterade för landslaget sent år 2015 som 16-åring.
Rose har nu gjort omkring en handfull startmatcher och redan noterats för tre mål och tre målpass. Det kunde ha blivit ytterligare mål mot Island. Den numera 17-åriga (fyllde den 3 mars) Rose skapade ett par finfina målchanser som dock stoppades av välspelande isländska målvakten Sandra Sigurdardottir (Djurgårdens målvakt Gudbjörg Gunnarsdottir satt på bänken).
För övrigt är det noterbart att två svenskbekantingar fanns med i Islands startelva: KIF Örebros Anna Björk Kristjansdottir och FC Rosengårds Sara Björk Gunnarsdottir. För deras del väntar det en bronsmatch på onsdag mot Nya Zeeland.
Sist men inte minst en intressant uppdatering från Marta:
I juli år 2014 avslöjade Marta (för Kvällsposten) att hon ville skaffa svenskt medborgarskap. På måndagskvällen fick hon frågan (från @OddsMover) hur det går med den processen:
”Vi har inte fått svar, men det ser bra ut. Vi måste vänta lite och fixa saker med papper och pass.”
Marta är inte aktuell för svenska landslaget (på grund av FIFA-regler), men hoppet att så småningom bli svensk i myndighetsregistren kvarstår alltså.
Sverige lottades just in i grupp 4 i kvalet till EM i Holland 2017. Där väntar Danmark, Polen, Slovakien och Moldavien.
Det är förstås en grupp där Sverige bara skall ha problem med danskorna. Eftersom alla åtta gruppsegrare och de sex bästa tvåorna har direktplatser till slutspelet bör den svenska EM-platsen vara säkrad långt innan kvalet avslutas den 20 september 2016.
När seedningsgrupp 1 drogs som sista grupp såg grupp 6 svårast ut. Där fanns Schweiz, Tjeckien, Nordirland, och Georgien. Den nitlotten drog Italien.
De grupper som känns mest ovissa på förhand är grupp 2 och grupp 8. I tvåan spelar Spanien, Finland, Irland, Portugal och Montenegro och i åttan finns Norge, Österrike, Wales, Israel och Kazakstan.
Jag tänker inte spekulera mer kring kvalet. Seedningsgrupperna var väl valda och sannolikt kommer de två högst seedade lagen att avancera ur nästan varenda grupp. Det är just de två nämnda grupperna där skrällchansen är störst.
Startelvan till morgondagens möte med Danmark är släppt och Pia Sundhage väljer alltså att lämna 4-1-3-2 för att gå tillbaka till 4-4-2.
Därmed kan man på ett sätt säga att vi är tillbaka på ruta 1 igen. Man kan även säga att det är väldigt sent att byta spelsätt med bara två matcher kvar till VM-premiären.
Fast det innebär ju inte att de 1,5 år som Sundhage försökt med sitt specialdesignade spelsätt för konstgräsfotboll är helt förlorade. Det går ju faktiskt att variera mellan olika spelsätt i matcher, beroende på resultat. Och förhoppningsvis finns en sådan trygghet bland spelarna i att spela 4-4-2 att de snabbt kan ställa om.
Jag har hela tiden förstått grundidén med 4-1-3-2-upplägget. Tanken har varit att skräddarsy ett spelsätt runt lagets mest talangfulla spelare, Caroline Seger.
Som bekant hade Seger svårt att övertyga under en längre period. Trots att hon är den spelare med klart bäst bollbehandling var landslagets resultat bättre när hon satt vid sidan än när hon var med och spelade. Exempelvis vann vi matcherna mot USA och Frankrike i VM 2011 utan Seger.
Själv skrev jag så här i samband med Thomas Dennerby:s sista landskamp som svensk förbundskapten:
”Den viktigaste gåtan för Pia Sundhage att lösa är att få Seger att vara en världsspelare under 90 minuter plus tillägg, varje gång hon drar på sig landslagströjan.”
I samma inlägg skrev jag också att Seger har nyckeln till svensk framgång. I 4-1-3-2 fick hon en roll som var klippt och skuren för henne. Hon löste den också utmärkt, offensivt sett. Defensivt har det däremot inte varit klockrent, mot Schweiz var Seger exempelvis medskyldig till båda de första baklängesmålen.
Sundhage har dock så stort förtroende för Seger att PSG-mittfältaren knappast riskerar sin plats i startelvan. Inte alls. Så även om det spel som var konstruerat för henne nu tas bort blir Seger ingen förlorare i omställningen.
Tittar vi på den startelva som presenterats för morgondagens match är istället Segers klubbkompis Kosovare Asllani den största förloraren. I varje fall om det stämmer att hon skall spela på en kant. Som jag ser det skall hon vara forward eller möjligen offensiv innermittfältare. Hon kommer däremot sällan till sin rätt som yttermittfältare, sannolikt delvis eftersom hon varit ganska klar med att hon inte trivs i den positionen.
De stora vinnarna i tillbakagången till 4-4-2 borde vara backlinjen som inte får lika stora, tomma ytor framför sig som det har varit när tre mittfältare och två forwards intagit utgångspositioner högt upp i planen.
En annan vinnare borde vara Lotta Schelin. Även om hon gjort många mål även i 4-1-3-2-upplägget tycker jag inte att hon varit så bra som hon kan vara. Sannolikt kommer hennes styrkor som djupledslöpare mer till sin rätt i 4-4-2.
Här är hela laget: Hedvig Lindahl – Sara Thunebro, Nilla Fischer, Emma Berglund, Lina Nilsson – Asllani, Seger, Hanna Folkesson, Therese Sjögran – Sofia Jakobsson och Schelin.
Det finns naturligtvis många frågor som behöver få svar i morgon. Den största lagmässiga är ju självklart om bytet av spelsätt också leder till defensiv trygghet. På spelarfronten kommer jag att kolla extra på Asllani och Seger men även på Sara Thunebro och Therese Sjögran.
Thunebro får chansen eftersom Elin Rubensson lider av migrän. Hade jag varit förbundskapten skulle dock den rutinerade Eskilstunabacken inte längre ha varit med i landslagstruppen. Jag tycker helt enkelt inte att hon har visat tillräcklig klass på sistone. Nu får hon dock alltså chansen att visa att Sundhage har gjort rätt som satsat på henne.
När det gäller Sjögran tycker jag att hon varit blek under våren. Att hon var bänkad i Rosengårds första möte med Wolfsburg antyder ju att även hennes klubbledare haft en liknande uppfattning. Det känns som att det är lite upp till bevis för henne nu om hon skall vara förtjänt av en plats i vår VM-elva.
Idag gratulerar vi Norge, Tyskland, Spanien och Frankrike som kvalat in till nästa års VM-slutspel. I och med att Schweiz och England tidigare säkrat sina gruppsegrar är nu sex av åtta europeiska representanter klara.
På onsdag delas den sjunde platsen ut till Sverige eller Skottland. Jag skriver Sverige eller Skottland även om jag känner mig rätt säker på att vi kommer att ta platsen. Efter 3–1-segern borta mot Skottland har vi råd att ta en uddamålsförlust. Vi har även råd att få stryk med 2–0. Övriga resultat tar skotskorna till Kanada.
Det lag av Sverige och Skottland som missar VM på onsdag får en ny chans via playoff. Det är numera helt klart. Övriga tre playoffplatser kommer att tas av några av följande nationer: Ryssland, Italien, Holland samt Ukraina/Wales.
Även Danmark, Finland och Österrike har fortfarande chansen att nå playoff. Fast den är numera så liten att den är nere på promillenivå.
Holland var illa ute idag mot Portugal. Men fenomenet Vivianne Miedema fortätter att leverera när det behövs som mest. 18-åringen gav Holland ledningen tre gånger i 3–2-segern, och spelade samtidigt bort Danmark från en reell VM-chans. Miedema står nu på 13 mål i VM-kvalet, en notering som räcker till delad ledning i skytteligan.
Även Vittsjös skotska forward Jane Ross gjorde tre mål idag, och har totalt gjort 13. Den tredje spelaren i täten av VM-kvalets skytteliga är franska stjärnan Gaetane Thiney.
På femte plats i skytteligan på elva mål återfinns Lotta Schelin. Jag var på plats på Gamla Ullevi idag och såg henne göra de två senaste. Schelin är ett fenomen. Man kan tycka att hon periodvis rör sig konstigt, för att inte säga helt fel. Men när slutsignalen ljuder i landskamperna har hon nästan alltid noterats för ett eller flera mål. Starkt.
I övrigt finns det inte så mycket att säga om 3–0-segern mot Bosnien-Hercegovina. I varje fall inte fotbollsmässigt. Däremot blev jag seriöst lycklig av att se vilket publikstöd bosniskorna hade i Göteborg.
Den största lyckan kom efter matchen. Jag stod kvar på läktaren några minuter efter slutsignalen. Efter att Sveriges lag hade sprungit sitt ärevarv stod hela den bosniska klacken, och det bosniska laget, och sjöng sånger. Ett underbart engagemang. Precis ett sådant engagemang som damfotbollen behöver.
För visst är det väldigt trist att se Sverige slå exempelvis Nordirland med 3–0 inför 4000 tysta åskådare?
Jag skrev nyss att det inte fanns så mycket fotbollsmässigt att säga om dagens match. Vad jag menar är att de frågor jag hade med mig till Göteborg förblev obesvarade. Jag har varit väldigt frågande till hur Pia Sundhage valt att bygga sitt lag den senaste tiden. Den skeptiska inställningen kvarstår.
Bosniens målvakt bjöd på två väldigt billiga mål i den första halvleken. Lina Nilsson:s i femte minuten gjorde att matchen i princip var avgjord direkt. Lotta Schelins frisparksretur efter 45+2 dödade kampen helt, och gjorde att hela den andra halvleken blev en gäspning.
Att matchen dödades på ett tidigt stadium är förstås i första hand väldigt bra. Men som värdemätare blev matchen värdelös. Det enda vårt landslag tränade på efter paus var att hålla uppe koncentrationen och på att spela av matcher mot sämre lag.
Ur den synvinkeln blir onsdagens gruppfinal en betydligt mycket mer intressant historia. Det blir intressant att se hur Sundhage balanserar sitt lag då. Med tanke på vilken extrem snabbhet Lisa Evans besitter bör vi exempelvis ha mer snabbhet i backlinjen på onsdag. Men mer om det då.
Utöver att det europeiska VM-kvalet är inne i ett avgörande skede så är Sydamerikas kval nu igång. Brasilien, Chile, Venezuela och Ecuador har vunnit sina inledande matcher i Copa America Feminina. Och just nu leder Colombia med 3–0 mot Uruguay.
Tyvärr håller damfotbollen i Sydamerika på att tappa mot övriga världen. Statusen för sporten är väldigt låg. Så låg att Sydamerikas fotbollförbundet Conmebol inte har orkat sätta ihop en hemsida för turneringen. Det enda man gjort är det här. Blekt.
Trots att sydamerikansk damfotboll är på dekis har man 2,5 platser till slutspelet i Kanada, och känslan är att 2,5 mycket väl kan bli till tre. Det handlar om två direktplatser och en playoffplats mot fyran i Nord- och Latinamerikas kval (som spelas 12–26 oktober).
De tre lag som känns hetast för att ta de tre platserna är Brasilien, Chile och Colombia.
Eftersom Kanada redan är direktkvalade kommer den nordamerikanska fyran sannolikt att bli en riktig blåbärsnation. USA, Mexiko och Costa Rica lär nämligen ta de nordamerikanska direktplatserna. Om playoffplatsen slåss följande nationer: Haiti, Guatemala, Trinidad, Jamaica och Martinique.
Schweiz blev sjunde nation att säkra sin plats i nästa års VM-slutspel. Dagens kryss mellan Danmark och Island innebär nämligen att Ramona Bachmann och de andra schweiziskorna har säkrat gruppsegern, trots att flera lag i gruppen har fyra omgångar kvar att spela. Grattis.
Även Sverige säkrade i praktiken biljetten till VM-slutspelet. Det är ju nämligen inbördes möte som går före målskillnad i det här stadiet på kvalet. Det innebär att Skottland nu måste vinna med tre måls marginal i Sverige i höst – eller med 4–2, 5–3 och så vidare. Känns inte sannolikt.
Jag har varit bortrest och har inte sett Sveriges segermatch i Skottland. Den är dock inspelad, så jag återkommer med fler kommentarer kring den när jag hunnit titta igenom den.
I övrigt i helgen så föll Finland i Österrike med 3–1 – ett resultat som innebär att Finland troligen är borta från VM. Österrike vinner nämligen det inbördes mötet totalt mot finskorna – vilket i sin tur innebär att Andreé Jeglertz lag måste ta poäng av Frankrike för att kunna sluta tvåa.
Ska man dessutom få tillräckligt med poäng för att spela playoff behöver man nog vinna en match mot Frankrike. Jag tror inte att Finland kommer att ta en enda poäng av Frankrike, utan att finskorna får följa nästa års mästerskap från tv:n – eller möjligen från läktaren.
Nordens representanter i VM-slutspelet lär för andra gången i rad bara vara Sverige och Norge. Det oavgjorda resultatet mellan Island och Danmark innebär ju nämligen inte bara att Schweiz säkrade gruppsegern, utan att de båda lagen sannolikt spelade bort varandra från chansen att nå playoff.
Jag var ju inne på förutsättningarna i förra inlägget. Helgens resultat innebär att Israel, Tjeckien och Danmark med största säkerhet kan räknas bort från playoffspel. Chanserna har dessutom minskat radikalt för Island och Finland. Däremot ökade Hollands chanser till playoffspel med väldigt många procent den här helgen.
Vinner Holland hemma mot Portugal den 13 september kan bara en finsk seger mot Frankrike stoppa Manon Melis och de andra spelarna i Oranje Leeuwinnen från vidare kval mot Kanada-VM.
För så här är numera läget i kampen om de europeiska VM-platserna:
G1
Ryssland 6 matcher –3p
Irland 6 –8p
G2
Italien 8 –5p
G3
Island 6 –8p
Israel 6 –9p
Danmark 6 –9p
G4
Sverige 6 –0p – lär vinna gruppen
Skottland 7 –3p
G5
Norge 7 –0p – lär vinna gruppen
Holland 8 –5p
G6
England 7 –0p – lär vinna gruppen
Wales 7 –5p
Ukraina 5 –5p
G7
Frankrike 7 –0p – lär vinna gruppen
Finland 6 –3p
Österrike 7 –9p
Europas direktplatser kommer alltså att tas av Schweiz (klart), Tyskland, Spanien, Sverige, Norge, England och Frankrike.
De fyra lag som ser ut att få spela playoff är Ryssland, Italien, Skottland och Holland.
F19-landslaget gick igenom dödens grupp med full poäng. Det är en bragd – och Sverige kan räkna med att hållas som favoriter i slutspelet i Norge 15–27 juli.
Som bekant ingick världsmästarinnorna för 95:or, Frankrike i vår kvalgrupp. Fransyskorna hade dessutom hemmaplan. Ändå besegrade Sverige dem i dag med 1–0 efter segermål av Stina Blackstenius i 88:e minuten.
Jag har inte sett matchen, men noterar att Frankrike vann avsluten totalt med 10–4, fast bara de mot mål med 4–3. Med tanke på att Sverige skulle vinna gruppen på kryss tycker jag att det känns som väldigt bra siffror.
I gruppen ingick ju även Europamästarinnorna för 96:or, Polen. De blev sist. För Rumänien vann deras betydelselösa möte i dag med 3–1.
Sverige vann alla sina matcher med uddamålet, och kan alltså boka biljetterna till Norge. Det kan även Holland, Belgien, England, Skottland, Irland och Spanien.
Notera att alltså både Frankrike och Tyskland saknas bland slutspelslagen. Tyskorna försvann ur turneringen i dag genom förlust med 1–0 mot Belgien. Tinne Van Den Bergh gjorde segermålet i 84:e minuten i en match som Tyskland ser ut att ha dominerat stort.
* Belgien skrällde alltså i F19-EM. I VM-kvalet för seniorer minskade däremot landets chanser till avancemang i dag när Norge vann i Louvain med 2–1. Ingvild Stensland och Ada Stolsmo Hegerberg gjorde de norska målen. För Norge ser det däremot väldigt bra ut. Landet har full poäng, och har redan spelat tre av de fyra svåraste matcherna. VM är nära för norskorna.
Line Röddik Hansen
För Danmark så minskade däremot VM-chansen rejält i kväll. Borta mot Schweiz spelade danskorna i dag 1–1 efter två straffmål. Eller Tyresös Line Röddik Hansen missade sin straff, men slog in returen. Strax efter kvitterade Lara Dickenmann.
Danmark har fem poäng på fyra matcher, och deras hopp är att full poäng i de sex kvarvarande matcherna kan räcka till playoff. För gruppsegern går till Schweiz eller Island.
Finland vann i dag sin femte raka seger. Finskorna är därmed på väg mot playoff med stormsteg. För inte kan de väl hota Frankrike om gruppsegern?
* I kväll hade Radiosporten en stor genomgång inför damallsvenskan. Expertkommentator Anette Börjesson överraskade genom att tippa Tyresö sist. Det är en intressant tanke. Av många svårtippade lag i årets serie är för övrigt Tyresö det som är allra svårast att placera. Men mer om det i senare inlägg.
Sverige föll med 2–1 mot Japan, och på onsdag blir det tredjeprismatch mot Island. Min tanke var att jag skulle kunna skriva en längre analys av Japanmatchen nu i kväll.
Men Eurosport förstörde mitt tänkta upplägg. Och då tänker jag inte bara på att de inte visade matchens första 22,5 minuter. Det var ju så att jag visste att jag inte skulle kunna titta koncentrerat på matchen på jobbet, så jag hade laddat inspelningen hemma. Men eftersom sändningen flyttades från Eurosport2 till Eurosport1 spelade jag in snooker och USA–Danmark – vilket i och för sig verkar ha varit en intressant match.
Nu blev det så att jag bara kollade koncentrerat när jag hörde kommentator Marcus Bühlund höja rösten, vilket innebär att det blev ganska sönderhackat. Det jag inte kunde undgå att notera var att Linda Sembrant var inblandad i väldigt mycket. Och att Sverige återigen var starkt på fasta situationer.
När det gäller Sembrant stod hon först i positivt fokus, då hon påpassligt nickade in Therese Sjögran:s frispark till 1–0. Sembrant är riktigt vass i luftrummet, men här hade hon inte gjort mål om hon inte fått hjälp av att bollen touchade Shinobu Ohno och lurade backarna. Se det målet på det här klippet.
Tyvärr hamnade Sembrant i fokus även vid båda målen i negativ riktning. Vid 1–1 var det dock en riktigt svag hemåtpassning från Jessica Samuelsson som var största problemet.
Dock blev Sembrants bristande snabbhet högst påtaglig i löpduellen med Yuki Ogimi. Sembrant var verkligen chanslös, och såg inledningsvis nästan ut att stå still. Ogimi är en av världens bästa spelare, och får inte bjudas på frilägen. Se 1–1-målet här.
Ogimi är för övrige en smart spelare, och jag såg hur hon efter det målet ofta sökte sig in på ytan bakom Sembrant. Det var nära att ge ett friläge till just efter 1–1.
Med 13 minuter kvar hade Sverige två jättelägen att avgöra. Först en dubbelchans när först Aya Miyama nickade i egen stolpe, och sedan Lotta Schelin var nära att slå in returen. Sedan när Schelin gav inhopparen Antonia Göransson öppet läge från straffpunkten. Avslutet gick dock rakt på japanska målvakten Ayumi Kaihori.
Det blev i stället Japan som avgjorde i slutminuterna. Bollen träffade Sembrants hand, och straffen är odiskutabel. Se själv på det här klippet. Carola Söberg var nära att rädda Miyamas skott. Fast bara nära. Japan vann med 2–1, och spelar final.
Sverige möter alltså Island i tredjeprismatchen. Isländskorna vann mot Kina med 1–0 efter att Fanndis Fridriksdottir avgjort i 91:a minuten. Det sämsta med att Sverige missade finalen är att det bara är den som är tv-sänd. Vi kommer alltså inte att få se onsdagens landskamp. Tråkigt.
Fanndis Fridriksdottir
* Annars var ju Danmarks 5–3-seger mot USA dagens stora bomb i damfotbollsvärlden. Danskorna gjorde alltså totalt fem mål på alla sina fem matcher i EM. USA hade aldrig förr släppt in fem mål i en landskamp. Aldrig på 29 år och 530 landskamper.
Hur det svaga danska laget kunde lyckas med bedriften är en gåta. Men svaret på den gåtan har jag ju inspelat, så jag skall alldeles strax kolla in det.
Dagens resultat innebär att det blir följande placeringsmatcher i Algarve cup:
Den här uppställningen är felaktig, se nästa inlägg: Final: Tyskland–Japan 3:e plats: Sverige–Island 5:e plats: Danmark–Nordkorea 7:e plats: Kina–Ryssland 9:e plats: USA–Österrike 11:e plats: Norge–Portugal
I Cypern cup fortsätter Sveriges VM-kvalmotståndare Skottland att imponera. I dag vann man med 4–2 mot Australien efter tre mål av Vittsjös Jane Ross. Skotskorna var ytterst nära en finalplats. Men när Wendie Renard gjorde 3–0 för Frankrike mot Holland i 94:e minuten mot Holland så snodde fransyskorna finalplatsen på målskillnad. Så här spelas placeringsmatcherna i Cypern cup:
Den här uppställningen är felaktig, se nästa inlägg: Final: Frankrike–England 3:e plats: Skottland–Kanada 5:e plats: Australien–Sydkorea 7:e plats: Italien–Irland 9:e plats: Holland–Schweiz 11:e plats: Finland–Nya Zeeland
* Tyresö fick i dag sin rekonstruktion godkänd. Om det går att läsa här.
* I dag vann F19-landslaget med 1–0 mot Skottland i spanska La Manga. Segerskytt var inhopparen Tove Almqvist. Här är ett klipp från den matchen:
Här är även ett klipp från helgens 3–3-möte med USA. Slutsatsen man lätt drar av att titta på det här klippet är att laget är ojämnt. För precis lika vassa som lagets toppar är offensivt, lika darriga är backarna i defensiven:
* Mitt under Algarve cup offentliggörs en kontroversiell övergång i Tyskland. Landslagsbacken Babett Peter lämnar nämligen serieledande Frankfurt efter säsongen för Wolfsburg.
USA har numera förlorat under Tom Sermanni. Det syntes tydligt på Pia Sundhage hur viktigt det var för henne att få tillfoga sin tidigare arbetsgivare den första förlusten på två år. Sviten stannade på 42 matcher, och Sundhages leende från bänken när matchklockan visade 90.30 var årets bredaste hittills.
Den första halvleken var alltså lysande från svensk sida. Den andra var inte lika bra spelmässigt sett, utan det handlade om 45 minuters kamp. USA skapade egentligen så många chanser att man borde ha gjort något mål. Men när ingen svensk back offrade sig stod Hedvig Lindahl i vägen. Hon gjorde ett par helt avgörande räddningar på slutet.
Hedvig Lindahl
Jag blev lite orolig när Sundhage bytte mittback i halvtid. Ut gick Charlotte Rohlin, och in kom Linda Sembrant. I och med det bytet tappade vi snabbhet i mitt försvaret. Men även om vi var illa ute ett par gånger så klarade vi alltså nollan. Och även om oavgjort hade varit mest rättvisande sett till chanserna så behöver Sverige inte be om ursäkt för dagens seger.
Alla svenska spelare var bra. De som är värda överbetyg är Lindahl, Nilla Fischer, Elin Rubensson, Caroline Seger, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani samt målskytten Lotta Schelin.
Att vi skulle ha sex poäng efter två matcher i Algarve hade jag aldrig gissat. Inte med tanke på hur laget presterat det senaste halvåret.
Det som har hänt med landslaget sedan överkörningen i Amiens för en månad sedan är framför allt att Seger har hittat rätt i den defensiva mittfältsrollen. I de här två senaste matcherna har hon varit precis så bra som jag tyckt att hon borde kunna vara. Hon har nått en nivå hon inte varit i närheten av under de senaste åren. Kul.
Och jag tror faktiskt att det finns mer att ta av. För med lite mer vana i positionen kan nog Seger fila bort de små skavanker som hon fortfarande har. I dag reagerade jag exempelvis på hur hon klev upp högt på den amerikanska planhalvan för att försöka chansbryta efter 54 minuter. Det i ett läge där hon bara hade tre svenska spelare bakom sig, och de var alla placerade på mittlinjen. Effekten blev en amerikansk kontring där vi under en kort period var tre mot fem. Den typen av chansbrytning kan man göra i slutet av matchen – om man är i underläge.
Men totalt sett var Seger lysande – en tveklös femma.
Caroline Seger
Att besegra världsettan är ju alltid kul. Men det roligaste med det här är att Sundhage och laget nu har något att bygga ifrån. På kort tid har flera bitar fallit på plats i det spelmässiga pusslet. Det var väldigt viktigt.
När man värderar segern skall man minnas att USA är ganska rejält skadedrabbat, och bland annat saknar viktiga toppspelare som Alex Morgan, Lauren Holiday och Shannon Boxx i Algarve. Dessutom har Tobin Heath precis kommit tillbaka från skada, och Sydney Leroux var krasslig.
Men för Tom Sermanni var nog den här matchen ändå en väckarklocka. Jag tycker att han sveks av sina etablerade spelare. Abby Wambach var direkt usel. Men även Ali Krieger, Megan Rapinoe och Christie Rampone gjorde riktigt bleka insatser.
De få glädjeämnena i USA:s lag var nykomlingarna Morgan Brian och Sarah Hagen. Brian är en smart spelare, som knappt slår bort en passning. Och Hagen lyckades i sin debut skapa typ tre gånger så mycket på nio minuter som Wambach gjorde på 81.
Intressant var att se vilken irritation och frustration som amerikanskorna visade på slutet. Carli Lloyd var en av dem som verkligen ville vinna. Men ambitionen gjorde henne så aggressiv att hon verkade vilja sparka och slå varenda svenska som kom i hennes väg. Och Wambach hade ett gallskrik som gick rakt igenom tv-rutan.
Till det kan man koppla ett konstaterande om att det svenska laget tog riktigt god tid på sig vid varje inkast och frispark på slutet. Det var förstås taktiskt smart. Precis lika smart som det var av Tyskland att spela på klockan i slutet av EM-semifinalen i fjol. Ni minns väl hur det lät då…
För nu är det dags att bänka sig igen. För snart är det avspark i Tyskland–Kina på Eurosport 2. Och 21.45 skall Eurosport 1 visa Japan–Danmark i efterhand.
Sverige slog Danmark i Algarve cup med 2–0 efter att ha haft närmast 100-procentig defensiv kontroll. Visst låter det bra?
Och det fanns mycket positivt att ta med sig från gårdagens landskamp. Framför allt tänker jag på effektiviteten vid fasta situationer, och på försvarsspelet.
Men jag tänker även på ett par individuella insatser. De två spelare som gladde mig mest var Kosovare Asllani och Caroline Seger. Precis som i PSG:s match i helgen så visade Asllani att hon är i väldigt god form för tillfället. Hon har bra intentioner i princip varje gång hon får bollen.
Jag känner att jag ofta gnäller på, och ifrågasätter Caroline Seger. Men i går tyckte jag från min plats framför tv:n att hon gjorde en väldigt bra match, där hon i perioder hittade in med flera fina passningar till rättvända medspelare. Det var tydligt att danskorna låg tätt på henne, och försökte minimera hennes tid med bollen. Men jag tyckte att hon löste det väldigt bra genom att ibland hålla sig borta från spelet en stund, för att spela en större roll en stund senare.
Jag fick uppfattningen att hon verkligen sökte att hitta rättvända medspelare – vilket var fantastiskt roligt att se. Jag tycker ju att hon ofta annars har sökt mer eller mindre meningslösa uppspel på felvända, och markerade medspelare.
Det är väldigt svårt att få en helhetsbild från tv:n. Men min uppfattning var att balansen på det svenska mittfältet totalt sett var riktigt bra. Lisa Dahlkvist får ofta mycket kritik för sitt korta passningsspel. Så även på Eurosport i går. Och det stämmer ju att hon är en svag passningsspelare när hon hamnar under press. Men känslan i går var att hennes enorma löpvilja gott och väl vägde upp bristerna.
Med Dahlkvist i den offensiva rollen har vi en central mittfältare som fullföljer sina löpningar i offensiven, och som inte fuskar en millimeter i defensiven.
Min känsla var att den svenska backlinjen framför allt skall tacka Dahlkvist för att det blev en lugn dag på jobbet.
Jag tyckte egentligen inte att någon av spelarna i startelvan var underkänd. Elin Rubensson:s passningsspel var dock svagt inledningsvis. Sedan slog hon en utmärkt frispark, som jag först trodde gick rakt in i mål. Det verkar väl dock som att Charlotte Rohlin hade en liten touch, och skall stå som målgörare.
Bland inhopparna gladdes jag mest av Emma Lundh, som var pigg och tog initiativ. Kul att se. Jag har ju varit lätt negativ till uttagningen av henne, men fortsätter hon att göra så bra inhopp kommer jag med glädje att omvärdera min uppfattning.
Nu har jag varit väldigt positiv. Och 2–0 mot Danmark är förstås positivt. Fast var det svenska spelet verkligen så fantastiskt?
Svaret på frågan är väl egentligen nej. Det som var fantastiskt var de fasta situationerna och den defensiva kontrollen. Jag kan bara erinra mig två danska lägen på 90 minuter. Jag tänker dels på Nadia Nadim:s skott ur halvdålig vinkel i den andra minuten, och samma spelares ”halva friläge” i den 58:e. Och inget av de båda lägena blev egentligen riktigt farligt.
Här kan man dock fråga sig hur mycket det berodde på svensk skicklighet, och hur mycket som berodde på dansk oförmåga. För nog var det danska laget utan spelare som Line Röddik Hansen, Katrine S Pedersen, Julie Rydahl Buhk och Pernille Harder riktigt, riktigt svagt?
Ett mer tydligt svar på den frågan får vi i den två kommande matcherna när danskorna ställs mot Japan och USA.
Det är ju samma motståndare som väntar för Sverige i de kommande matcherna – fast förstås i omvänd ordning. Frågetecknet inför de båda matcherna är vår förmåga att skapa chanser i vanligt spel.
Vad jag kan minnas bara vi lyckades spela till oss två på 90 minuter i går. Och av dem är bara en med på det här klippet:
Den andra jag tänker på Emmelie Konradsson:s läge, där hon var helt ensam i straffområdet – men sköt högt över.
Bristerna i att skapa målchanser i det uppställda spelet doldes ju väl i går genom att de fasta situationerna var så vassa. Till och med de många korta hörnorna skapade ju ofta oreda i det danska straffområdet, och vi kunde ju faktiskt har gjort något mål till på fasta situationer.
Slutligen tillbaka till Caroline Seger. Det jag tycker är mest intressant i de två kommande matcherna är att se om hon kan klara rollen lika bra mot bästa möjliga motstånd. I den här positionen får man ju inte bjuda på något, vilket gör att man måste försöka spela med ganska stora marginaler.
Det är ju ganska typiskt att Nadims ”halva friläge” uppstår genom att Seger missar en brytpassning. Alla har givetvis rätt att missa passningar. Men det är mer eller mindre kostsamt på olika positioner. Och i ett 4-1-3-2-spel blir det jobbigt om ”ettan” slår offensiva passningar rakt till motståndare.
Dessutom är det ju så att risken ökar med kvaliteten på motståndet. Lag som USA och Japan bör man ju inte bjuda på kontringsläge i situationer där vi är på väg uppåt med laget. Så mitt fokus i morgon kommer att ligga på hur Seger hanterar sitt risktagande.
* I övrigt i Algarve noterades följande resultat i går:
Det mest intressanta resultatet är väl utan tvekan att Sveriges VM-kvalmotståndare Skottland lyckades ta poäng av Frankrike. Dessutom efter att ha gjort båda målen. Starkt av skotskorna, för vi minns ju hur det gick för oss mot Frankrike för några veckor sedan.
* I skymundan i går avslutades U23-turneringen i La Manga genom att Sverige spelade 2–2 mot Tysklands F20-landslag. Alltså det tyska lag som skall till F20-VM i Kanada under sensommaren. Mimmi Larsson och Jonna Andersson var svenska målskyttar:
Det verkar som att det kan finnas ett slags kryphål i reglerna kring ekonomiska missförhållanden som gör att Tyresö kommer att slippa tvångsnedflyttning – om de lyckas rekonstruera sitt bolag.
Till synes så gäller bara tvångsnedflyttning vid konkurs – både av förening och AB – och vid ackord inom förening. Vid ackord inom AB verkar det inte hända något. Tyresö ser alltså ut att räddas av att man har drivit elitverksamheten i ett AB de senaste åren.
Frågan är om de som skapade reglerna hade tänkt att elitlag skulle kunna slippa tvångsnedflyttning genom den här lösningen. Vilket som är det här förstås bra för Tyresö.
Nu till roligare saker, som sport – och landslaget. Startelvan till morgondagens möte med Danmark ligger uppe på svenskfotboll.se. Den ser ut så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin Rubensson – Caroline Seger – Sofia Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran – Antonia Göransson, Kosovare Asllani.
Det är en elva som glädjer mig på många sätt. Jag gillar valet av ytterbackar, att Seger är placerad i den släpande rollen samt att Göransson testas som forward. Dessutom tror jag att Dahlkvist kan vara en tillgång i sin offensiva roll. Där är det minnena från hennes fina djupledslöpningar under VM 2011 som kommer upp på näthinnan.
Efter EM hackade vårt svenska landslag sig fram under hösten. Nu är det dags för en nystart. Jag förväntar mig inga spelmässiga underverk, men jag tycker att Pia Sundhage har gjort så mycket det går med de tillgängliga spelarna.
Däremot känns det som att bänken är den tunnaste landslaget har haft på mycket länge. Det är inte många spelare där som man känner kan förändra en matchbild.
Men startelvan är som sagt intressant, så det blir riktigt kul att se vad laget kan uträtta i morgon.
Om det svenska laget famlade under avslutningen av fjolåret var hösten rena raset för morgondagens motståndare, Danmark. I VM-kvalet kryssade danskorna borta mot svaga Serbien – och man förlorade hemma mot Schweiz.
Nu får man dessutom klara sig utan nyckelspelarna Katrine S Pedersen och Pernille Harder. Den nya danska förbundskaptenen Nils Nielsen står inför en riktigt tuff utmaning i sitt lagbygge.
Även om vi har många skador känns Sverige som klara favoriter i morgon. Matchen startar 19.00 – och direktsänds av Eurosport.
För alla er som älskar damfotboll på allra högsta nivå finns det dock en godbit redan tidigare på dagen. 13.30 direktsänder nämligen Eurosport även USA–Japan från Algarve cup, alltså mötet mellan lagen som spelat mot varandra i de senaste OS- och VM-finalerna. På pappret blir det inte så mycket bättre än så.
Några fler matcher från Algarve och Cypern kommer att vara tv-sända. De länkar jag hittar kommer jag att lägga upp dem här. Håll utkik. Den enda jag hittat hittills är Tyskland–Island (avspark 16.00)
En blogg om internationell damfotboll 