Berglund och Levenstad mot Skottland – det var intressant

Det blir Emma Berglund och Malin Levenstad som bildar svenskt mittlås i morgon. Det är ju förstås intressant.

För båda är förstås värda ett rejält test. Och jag har förordat Berglund som startspelare i OS. Men på förbundskaptenens lista är hon sannolikt inte med i OS-elvan, och att landslaget nu måste ställa upp med de spelare som egentligen är förbundskaptenens femte- och sjättealternativ som mittbackar känns knappast bra.

Utöver långtidsskadade Charlotte Rohlin och Sara Larsson är nu nämligen både Linda Sembrant och Stina Segerström småskadade, och står över i morgon.
Sannolikt är det ändå de båda sistnämnda som är Thomas Dennerby:s förstaval som mittbackar till OS. Att de nu bara får max tre matcher på sig att spela ihop sig är minst sagt oroande.

Hela laguppställningen kom just upp på förbundet hemsida. Och startelvan ser ut så här i sin helhet:
Sofia LundgrenAnnica Svensson, Malin Levenstad, Emma Berglund, Sara ThunebroNilla Fischer, Lisa DahlkvistSofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Marie HammarströmLotta Schelin.

Med tanke på att inte heller Caroline Seger är i spelbart skick är det en ganska väntad uppställning.

Det kunde ha varit en skräll att Sofia Lundgren får chansen i målet. Men det visade sig mer bero på att Hedvig Lindahl är krasslig än på att Dennerby funderar på ett skifte på förstamålvaktsposten.
Jag hade föredragit Antonia Göransson på vänsterkanten i stället för Hammarström. Men Göransson skall ju spela guldmatch i Tyskland på måndags, så det här passar kanske hennes syften bäst.

Varken Segerström eller Fischer visade OS-form

Som jag berättade i förra inlägget åkte jag till Valhalla i tisdags för att kolla in de OS-aktuella spelarna på planen.

Framför allt var det Stina Segerström som jag hade i fokus. Hon är ju högaktuell för en ordinarie plats i det svenska mittförsvaret.

Klart är att jag inte fick med mig de besked som jag hade önskat. De givna svenska OS-spelarna Segerström och Nilla Fischer visade ingen mästerskapsform, utan överglänstes av andra aktörer den här tisdagen.
Dessutom får ju en av Sofia Lundgren och Kristin Hammarström en OS-plats som reservmålvakt bakom Hedvig Lindahl.

Här är min analys, spelare för spelare:

Stina Segerström
Nej, det här var inte vad jag hoppades på. Gjorde ett par missbedömningar på höjdbollar, som öppnade lägen för LFC. Agerade inte med den pondus jag vill se de svenska mittbackarna göra i OS.

Nilla Fischer
Var direkt dålig. Seg och otajmad. Överglänstes rejält av Göteborgs båda innermittfältare. Är med i landslaget för sitt fysiska spel, och för sina ledaregenskaper. Borde således kunna leda sitt lag i motgång, och bromsa blödningen. Men verkade inte mäktig uppgiften. I högsta grad oroande.

Kristin Hammarström
Lugn säker, och höll nollan. Gjorde ett par fina räddningar på slutet. Men hade ärligt talat en ganska lugn dag, då LFC:s avslut inte höll allsvensk klass.

Sofia Lundgren
Sex insläppta mål, utan att vara dålig. För när laget har ett så uselt försvarsspel längre upp i planen är det inte lätt att vara målvakt. Tog ett friläge, men förlorade förstås trots allt matchen i matchen mot Hammarström.

Ytterligare tre svenska spelare som förekommit mer eller mindre frekvent i OS-diskussionen fanns på planen, nämligen:

Jessica Samuelsson
Nej, hon är inte redo för A-landslaget ännu. I och för sig svårstoppad när hon kommer med bollen, men är lite för slarvig i passningsspelet för att spela ett OS. Går dessutom bort sig lite väl lätt i defensiven.

Lisa Ek
Jag har varit tveksam till snacket om att släppa in Ek i landslaget. Men börjar ändra mig. Hon imponerade nämligen rejält. Löpvillig och passningssäker. Överglänste Fischer, och är den typen av vinnarskalle man vill ha i ett landslag. Hade varit väl värd ett test i en träningslandskamp.

Jane Törnqvist
Bästa mittbacken på planen. Lugn, bolltrygg och passningssäker. Hade säkerligen inte gjort bort sig i landslaget.

Johanna Almgren var skadad, och missade matchen. Med tanke på att Kosovare Asllani har visat toppform på sistone börjar jag undra om inte det blir Kristianstadsspelaren, och inte Almgren, som får den sista mittfältsplatsen till OS.

Två OS-aktuella spelare till fanns på planen. Och de visade bättre form än svenskorna. Storbritanniens OS-spelare Anita Asante gjorde en riktigt stark insats, och var klasser bättre än Nilla Fischer i en motsvarande roll. Klasskillnad. Allra vassast på planen var blixtsnabba amerikanskan Christen Press, som ju fortfarande har en minimal chans att få vara med i USA:s OS-trupp.

Tur att det är lite tid kvar till spelen i Storbritannien, så att våra OS-spelare har chansen att hitta sin form.

Levenstad och Kosse i truppen, Landström kan glömma OS

Thomas Dennerby har nyss presenterat truppen till träningslandskampen mot Skottland. Han tar med hela 20 spelare, varav sju backar. Men så många svar ges inte genom att bara granska truppen.

På målvaktssidan är det som väntat Hedvig Lindahl och Sofia Lundgren som har Dennerbys förtroende. Kristin Hammarström har knäproblem och står över. Det är ju ett bra sätt att slippa peta henne.

Bland backarna får Lina Nilsson lite oväntat en ny chans i truppen. Och Malin Levenstad tillkommer mot senast. Eller ja, hon kom ju in som reserv till Kanadamatchen. Men nu är Malmös mittback med från början. Och hon bör ha en väldigt bra chans att komma med till OS, om Dennerby står fast vid linjen att köra två ytter- och fyra innerbackar.
Övriga tre mittbackar i Skottlandstruppen är som väntat Stina Segerström, Emma Berglund och Linda Sembrant. Dessutom är förstås ytterbackarna Annica Svensson och Sara Thunebro med.
Sara Larsson lämnas utanför truppen, och hon är nog körd för OS-spel snart. Hon måste göra en sensationellt snabb och stark comeback för att bli aktuell. Även Johanna Frisk känns återigen mycket långt ifrån en OS-plats.
Jag resonerade kring backfrågan igår. De funderingarna känns fortfarande aktuella. Fast så många spännande svar bjöds vi inte på…

På mittfältet saknas Johanna Almgren, som bara gjort två inhopp i Göteborg efter sin knäoperation. Mittfältare i truppen är egentligen bara de sju självklara OS-spelarna Nilla Fischer, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran, Sofia Jakobsson, Antonia Göransson och Marie Hammarström.
Om man inte räknar Kristianstads duo Kosovare Asllani och Susanne Moberg som mittfältare, då båda är tänkbara i kantroller.

Kosse och Moberg är väl de största överraskningarna i truppen. Deras närvaro innebär att Jessica Landström med allra största sannolikhet kan glömma en OS-plats.
Truppens två utpräglade forwards är som väntat Lotta Schelin och Madelaine Edlund. Jag har ju bland annat här argumenterat för att Vittsjös glödheta måldrottning Sofie Andersson borde få chansen. Så blev det inte, och det kan jag tycka är lite synd.
Jag såg Moberg i Algarve – i och för sig i ett mycket kort byte – och fick känslan av att hon inte håller internationell klass som det är nu. Jag hade gärna sett Andersson där istället.

Jaja. Nu får vi hålla oss till tåls till den 26 maj. Då i Kircaldy får vi svaret på hur Dennerby tänker formera sin OS-backlinje. Det skall bli spännande att se.

Bilder av det svenska landslaget

Detta bildspel kräver JavaScript.

För länge sedan lovade jag ju att lägga upp lite bilder på både Sveriges och USA:s landslag, från Algarve cup.

Jag är inte alltid snabb, men jag brukar hålla vad jag lovar – till slut. Så här är ett bildspel med 33 bilder på det svenska laget, håll till godo.

Det finns anledning till oro för Dennerby

Thomas Dennerby i rutschbanaFör tillfället har Thomas Dennerby ganska mycket att vara orolig för.

Och då tänker jag inte på att Sara Thunebro har begränsad speltid i Frankfurt eller på att förmodade förstamålvakten i OS, Hedvig Lindahl ligger näst sist i damallsvenskans räddningsliga.
Utan jag tänker skador.

I eftermiddag kommer troligen Charlotte Rohlin:s dom. Men skall man tro LFC:s läkare Håkan Gauffin:s uttalande i Corren så gör Dennerby nog bäst i att redan nu fundera på tänkbara ersättare.
Jag hjälpte ju vår förbundskapten att ta ut OS-truppen här. Och enligt mitt resonemang där borde Emma Berglund stå väldigt nära en OS-resa nu.

Men Dennerby har fler saker att tänka på. Rohlins kollega i Sveriges så säkra mittförsvar under fjolårets VM, Sara Larsson, har ännu inte gjort comeback efter sin operation.
Går allt enligt plan skall Larsson vara i speldugligt skick till VM. Men tiden börjar bli knapp, och hinner hon komma i form?
En annan OS-aktuell spelare, Göteborgs Johanna Almgren gjorde comeback i tisdags. Hon gjorde ett 30 minuters inhopp, och knät klarade det utan bakslag. Det var förstås positivt.
Däremot finns det mindre orosmoment för kvartetten Nilla Fischer, Stina Segerström, Caroline Seger och Lotta Schelin.
Alla har nyligen fått kliva av och/eller stå matcher för lättare skador. Vi får hoppas att det stannar där, alltså vid att vara just lättare skador.

Under tiden jag skrivit ihop det här inlägget ser jag att damfotboll.com just har snackat med Dennerby i frågan. Han kommenterar skadeläget här.

* Lotta Schelin är för övrigt en av den kommande veckans stora huvudpersoner. Hennes Lyon spelar två finaler på fem dagar. På söndag gäller det den franska cupfinalen mot Montpellier. Och på torsdag väntar ju Champions Leaguefinalen mot FFC Frankfurt.

* Även Frankfurt har cupfinal i helgen. Sara Thunebro och Jessica Landström:s lag spelar i morgon den tyska cupfinalen i Köln, mot Bayern München. Och Frankfurt är förstås storfavoriter till titeln.
Noterar apropå Frankfurt att deras nya zeeländska högerback Ria Percival har skrivit på för bottenlaget FF USV Jena. Percival har ändå varit ordinarie i Frankfurt under våren, men tvingas ändå flytta på sig i den hårdnande konkurrensen till nästa år. Det väcker återigen frågan om Thunebros framtid.

* I damallsvenskan är förstås Skånederbyt Malmö–Vittsjö den mest intressanta matchen i helgen. Där tror jag att två sviter kan se sitt slut. Både Vittsjös fyra matcher långa segersvit, och Sofie Andersson:s suveräna svit med mål i 20 matcher i rad.

Apropå svit har ju Christen Press fortfarande aldrig lämnat en damallsvensk match utan att göra mål. Överlever den sviten helgens besök på Vilans IP:s långa gräs?

Tågen börjar gå för Djurgården i bottenstriden. Det är nästan så att det är poängtvång på söndag, hemma mot Umeå. Gästerna har släppt in tolv mål på två matcher och borde ha ett stukat självförtroende.

* I övrigt i helgen är det seriefinal i Danmark på lördag, mellan Fortuna Hjörring och Bröndby. Där är ju 3F-ligan färdigspelad, och man är nu inne i en slutspelsserie, kallad just Slutspel 3F.
Lagen tog med sig hälften av poängen från serien in i slutspelet. Det innebär att Bröndby inför seriefinalen har 29 poäng, vilket är tre fler än Fortuna.

* I Italien spelar svensklaget Bardolino Verona i morgon en riktigt viktig match i kampen om den andraplats som innebär Champions Leaguespel till hösten. Bardolino tar i näst sista omgången emot fyran Brescia på hemmaplan. Det skiljer tre poäng mellan lagen inför avspark. Dessutom ligger ju Tavagnacco två poäng bakom Bardolino. Så det kan bli dyrt även med ett kryss för Stephanie Öhrström:s och Maria Karlsson:s lag.
Tavagnacco har dock också en tuff match i morgon. De ställs mot klara ligamästarna Sassari Torres.

Skräckbesked inför OS – trolig korsbandsskada på Rohlin

Linköpings mittbacksstjärna Charlotte Rohlin bars av med befarad korsbandsskada redan i sjätte minuten i dagens damallsvenska match mot Kif Örebro.

Det är förstås ett dråpslag för LFC. Men även ett skräckbesked för förbundskapten Thomas Dennerby och den svenska drömmen om en OS-medalj.

För vi har inte råd att avvara speciellt många spelare ur den tänkta startelvan om vi skall ha chans att ta vår första OS-medalj i damfotboll.
Charlotte Rohlin höll högsta världsklass i mittförsvaret under VM i fjol. Med sin styrka i luftrummet är hon dessutom ett offensivt vapen.

Vi får hoppas att morgondagens magnetröntgen visar att det inte är korsbandet, utan en lindrigare skada. Men man vågar väl inte tro det?

Rohlin är en av två lagkaptener i landslaget. Även den andra – Nilla Fischer – klev av dagens match skadad. Fast där verkar det inte vara lika allvarligt.

Damallsvenskan 2012, en jämn serie? Knappast, va

På den damallsvenska upptaktsträffen gjorde jag ett stort reportage för BT, där jag ”utredde” vilken damfotbollsliga som är världens bästa. Jag byggde allt kring en enkät, där jag rakt av frågade just vilken som är världens bästa liga.

De allra flesta jag pratade med svarade damallsvenskan. Och den vanligaste motiveringen var att vår serie är jämnast i världen.
Här är några av de svar som var i BT den 15 april:

Nilla Fischer, Linköpings FC:

”Det tycker jag allsvenskan är. Vi har en bra topp, och en bredd som ingen annan liga har. Ser man till resultaten är det nästan så att alla kan slå alla. Varken Frankrike, Tyskland eller England har en så jämn serie.”

Johanna Frisk, Tyresö FF:

”Sveriges – det har vi väl konstaterat här idag… Amerikanska WPS har stängt, och vi har fått in ännu fler riktigt bra spelare. Tyskland är också bra, alla spelare från deras landslag spelar ju på hemmaplan. Men vi har mer internationell spridning på våra spelare.”

Stina Segerström, Göteborg FC:

”Det är damallsvenskan. Det är Tyskland som är med och konkurrerar, men de har fortfarande lite för stort glapp mellan sina topp- och bottenlag.”

Sofia Karlsson, Jitex BK:

”Jag skulle nog säga att Sverige ligger bra till. Vi har i alla fall den jämnaste ligan. Tyskland ligger också bra till, och Frankrike – men där är det kanske betydligt mer ojämnt.”

Kosovare Asllani, Kristianstads DFF:

”Sveriges – lätt. Har inte alla svarat Sveriges? Vi har den jämnaste ligan, med de bästa spelarna. Damallsvenskan har väldigt bra rykte bland alla spelare.”

Malin Levenstad, LdB FC Malmö:

”Så om man bara ser till topplagen så skulle jag säga att den tyska ligan är bäst. Allsvenskan är kanske jämnare, men i fjol var det ju stor skillnad mellan topp- och bottenlagen även här. Så det får bli Tyskland.”

Fem omgångar är spelade av årets damallsvenska. Och en sak går i alla fall att slå fast: jämnt har det då inte varit.

Bara fyra av 30 matcher har slutat oavgjorda. Lika många matcher har vunnits med minst fyra måls marginal. Och då har ändå inte topplagen Tyresö och Malmö ställts mot avhakade bottengängen AIK och Djurgården ännu.

De allra flesta matcherna har varit lättippade. Bara Vittsjö har bjudit på ett par riktiga skrällar.

I helgen såg jag att det diskuterades på twitter huruvida vi var på gång att få en Real-Barca-situation i damallsvenskan – alltså två lag som står i total särklass, och mer eller mindre sopar rent mot övriga lag.
Jag blandade mig inte i diskussionen, men tror absolut att det är så. För känslan är att Tyresö och Malmö snart har en stor lucka till övriga lag.
Jag hade hoppats att även Linköping och Göteborg skulle kunna haka på, men LFC är inte alls så vasst som jag trodde inför serien. Och GFC verkar alldeles för ojämnt, och motsvarar inte heller eventuella tips om guldstrid.

Och frågan är om det blir en strid mellan två lag. För som jag ser det är Tyresö precis så överlägset som man kunde frukta inför serien. De har verkligen potential att jogga hem serien.
Inte minst om motståndarna kommer att fortsätta att uppträda så naivt och otaktiskt som Umeå i måndags.

Under tv-sändningen sa expertkommentatorn Hanna Marklund att UIK visade prov på ett väldigt fint spel i första halvlek. Jo, så kan man uttrycka det – om man vill vara snäll.
Skall man vara hård och ärlig så spelade Umeå på ett sätt som passade Tyresö som handsken.
Umeå tryckte upp sitt mittfält och försökte hitta in centralt med korta passningar längs med marken. Tyresö behövde bara stå och vänta ut misstagen.

Jag har tidigare konstaterat att Tyresös akilleshäl är bristen på snabbhet i backlinjen. Men kommer man även fortsättningsvis att ställas mot lag som vägrar att spela in på ytan bakom backlinjen så blir allsvenskan en gulröd show över 22 akter.

För redan i den första halvleken i måndags, där Umeås kortpassningsspel stundtals hyllades, fick Marta och Vero Boquete ofta komma rättvända mot hemmalagets backlinje.
Det är vad jag kallar självmordstaktik.

Och när Umeå fortsatte att vägra spela långt även efter paus när Tyresö tog ett par kliv fram så blev det rena överkörningen. Som jag ser det var det närmare 1–10 än 2–5. Här är förresten ett klipp med alla sex målen.

Umeås lagkapten Emma Berglund sa så här efter matchen, på TV4-reportern Daniel Kristiansson:s fråga om lagets målsättning i år:

”Att vi vill spela underhållande fotboll. Och det tycker jag väl att vi gör stundtals.”

Jag uppfattade att hon menade att de stundtals gjorde det mot Tyresö. Och visst var det ett par fina anfall. Men Umeås två bästa målchanser kom på fasta situationer. Och det fina kortpassningsspelet ledde oftast till fina omställningslägen för Tyresö.
Kan man inte anpassa sin taktik efter motståndet, vilket oftast innebär att backa hem och spela cyniskt mot topplagen, får man räkna med att man kan förlora med 7–1 och 5–1.

Och med sådana resultat kan vi glömma att vi har världens jämnaste serie.

15 OS-klara spelare

Såg ni att Thomas Dennerby sa att han redan var säker på 15 OS-spelare i samband med lottningen häromdagen?
Jag har klurat lite på vilka 15 det kan handla om, och här är listan:

Målvakter
1) Hedvig Lindahl
2) Sofia Lundgren

Backar
3) Charlotte Rohlin
4) Stina Segerström
5) Sara Thunebro
6) Annica Svensson
7) Linda Sembrant
8) ????

Mittfältare
9) Nilla Fischer
10) Caroline Seger
11) Lisa Dahlkvist
12) Therese Sjögran
13) Sofia Jakobsson
14) Antonia Göransson
15) Marie Hammarström
16) ????

Forwards
17) Lotta Schelin
18) ????

Den öppna backplatsen går till Emma Berglund eller Sara Larsson. Lina Nilsson tror jag däremot inte får plats i truppen, inte heller formstarka Malin Levenstad.
Mittfältsplatsen går till Johanna Almgren, Kosovare Asllani eller Louise Fors. Med tanke på sina landslagsinsatser under våren är Almgren favorit, om hon är frisk i sitt knä.
Slutligen går forwardsplatsen till Madelaine Edlund eller Jessica Landström.

Eftersom en OS-trupp bara får innehålla 16 utespelare är det rimligt att grunda med att ta ut sina tio startspelare. Sedan är det viktigt att ha sex reserver med kapacitet att spela på flera olika platser. Det är också tydligt hur Dennerby har testat olika spelares användbarhet på olika positioner under våren.

Hur tänker han då? Jo, det räcker att ha med två utpräglade forwards eftersom Sofia Jakobsson är ett utmärkt alternativ på topp i 4-2-3-1-uppställningen. Och det räcker med sex backar eftersom Marie Hammarström kan vikariera som vänsterback. Både Berglund och Larsson har också visat att de fixar ytterbacksjobbet. Således får han råd att ta med åtta mittfältare.

Tänker Dennerby rätt? Och tänker jag rätt? Kom gärna med synpunkter.

Kommer den långsamma backlinjen att fälla Tyresö?

Linköping vann tre viktiga poäng idag. Viktiga för dem själva förstås. Och för damallsvenskan.
För efter Tyresös 7–0-seger i premiären var man rädd att laget skulle jogga hem guldet, och tidigt döda all spänning.

Men efter dagens match inser man att det kanske snarare var Kif Örebro som var dåligt i premiären än Tyresö som var världens bästa lag.
Eller. Nu skall det direkt sägas att Tyresö definitivt skapade tillräckligt med chanser för att även kunna vinna idag. Madelaine Edlund hade tre kanonlägen, plus ett offsidemål. Och Emilia Appelqvist hade två megachanser – varav ett mer eller mindre öppet mål. Bland annat.

Men det här var ändå Linköpings match. 1–0-segern var inte på något sätt ologisk.
LFC såg till att Marta fick riktigt tuff uppvaktning. Under långa perioder såg superstjärnan frustrerad ut. Hon sprang runt och bönade och bad om frisparkar.
Jenny Palmqvist lyssnade dock inte på bönerna. Hoppas att fler domare vågar stå emot Marta under året. För är det något jag ogillar med världsstjärnan så är det att hon ofta faller lite för lätt.

I Linköping var många spelare riktigt bra. Men framför allt imponerade man som lag. LFC drog sig tillbaka, och gjorde det trångt centralt. Men fick defensiv hjälp av den ojämna planen.
Sedan spelade dessutom Nilla Fischer och Mariann Gajhede Knudsen hårt och tufft, och visade vägen för lagkamraterna inställningsmässigt. På mitten vann Linköping en match i matchen. Hör förresten Gajhede intervjuas av LFC-tv här.

Anfallstrion Lisa De Vanna, Manon Melis och Emma Lundh (dagens målskytt) vann också sin match i matchen. Deras gemensamma snabbhet fick ganska snart gästerna nervösa.
För i början pressade Tyresö högt. Men när de märkte att der öppnades jätteytor bakåt tappade man sitt spel.
Marta och Vero Boquete trivs knappast bäst i eget straffområde. Men dit fick de ofta jobba hem för att hjälpa tröja backar.

För det är ju ingen hemlighet att Tyresös lag är väldigt offensivt balanserat. Kanske är det till och med för offensivt balanserat.
I dag blev i alla fall de defensiva bristerna väldigt tydliga.

Jag har tidigare ifrågasatt snabbheten i Tyresös backlinje. När jag idag fick se backarna testas rejält så känns mitt frågetecken befogat.
Visst, jag vet att Linköping har extrem snabbhet framåt. Men man behövde inte se många minuter för att inse att Tyresö saknade motsvarande snabbhet bakåt. För oj vad segt och långsamt det var i löpduellerna.
Det förvånar mig att Annica Svensson är bänkad. För nog är väl hon snabbare än de fyra som spelar?

Tyresö gav mig lite vibbar av Real Madrid, som det såg ut innan Jose Mourinho. Alltså fantastiskt ögonfägnande anfallsspel när offensiven funkar. Men stora defensiva brister, vilket gör att man är väldigt sårbara när man tappar pressen på motståndarnas mittfält.

Det skall bli intressant att se hur Tyresö hanterar de defensiva problemen framöver. För lag som Malmö och Göteborg och några till har ju också grym snabbhet framåt.

Klar seger för Linköping mot Tyresö i förmatchen

I kväll möts de två lag jag tippade högst i damallsvenskan i ett haussat möte på Folkungavallen.
Hur matchen kommer att sluta?
Ja, jag kan ju i alla fall sträcka mig så långt att jag slår fast att Linköping har vunnit förmatchen i stor stil.

Grenen i den förmatch jag tänker på är webb-tv. Och LFC:s introfilm för säsongen 2012 vinner klart mot Tyresös dito.
Tyresös är i och för sig välgjord, och idén om närbilder på starka tjejer är inte så dum. Men filmen är för lång, och innehåller för lite fotboll för min smak.
LFC:s intro har däremot högt tempo och ger skön fotbollskänsla. Klar seger för Östergötland där.

Närmast efter Göteborg FC är LFC bäst i landet på webb-tv-grenen. Man har ju en utmärkt tv-produktion inför var och en av sina hemmamatcher.
Jag såg under den damallsvenska upptaktsträffen i Göteborg hur de passade på att göra en kort intervju med spelare från samtliga motståndarlag. Även om vissa av de intervjuerna kommer att bli rätt gamla innan de används så visar det på god intitiativförmåga. Och sådan måste alltid berömmas.
Här är klippet inför kvällens match.

* Till min lista över bloggande spelare kan nu läggas Nilla Fischer och Therese Sjögran. Länkar till deras bloggar finns numera här.

* Visst det är lite sent, men här finns ett videoklipp med alla mål från premiärmatchen Jitex–LdB Malmö.
Klippet visar att Jitex faktiskt skapade en mängd bra målchanser, och ger känslan av att 1–4 var alldeles för stora siffror.
Målskyttarna var ju för övrigt Amanda Ilestedt (0–1), Lina Nilsson (0–2), Annica Sjölund (1–2), Anja Mittag (1–3) och Elin Rubensson (1–4).

* Till sist så har USA nu släppt sina OS-dräkter. De är väldigt annorlunda mot de matchkläder som laget haft det senaste året. Eller vad säger ni?
Här är lite bilder från deras Facebooksida.
Har du inte Facebook kan de se Alex Morgan i dräkten här. Och här är bilder från US Soccers souvenirshop.

Jitex blir årets skrällag, men guldet tar Linköping

Då var det dags att ge det slutgiltiga, allsvenska tipset för 2012. Jag har funderat lite, och står fast vid mitt guldtips. Svenska mästarinnor 2012 blir Linköpings FC.

Med tanke på fjolårets tabell är det förstås en jätteskräll om Linköping tar guld.
Med tanke på Tyresös storsatsning är det förstås också en jätteskräll om Linköping tar guld.
Och med tanke på korsbandsskadan på Linda Sällström minskar inte skrällstämpeln på ett LFC-guld. För det har ju kommit in grus i LFC:s maskineri.

Men det går ju inte ändra ett guldtips nu, inte när man hållit fast vid det hela försäsongen… Och LFC har fortfarande ett hyperstabilt försvar, och anfallskraft så det kan räcka hela vägen.
Annars är väl Jitex femteplats det som sticker ut mest jämfört med hur serien tippades på den damallsvenska upptaktsträffen. Där återfanns de på åttonde plats.

Dags för tipset. Så här slutar damallsvenskan 2012:

1) Linköpings FC
In: Manon Melis, Lisa De Vanna, Nilla Fischer, Emma Lundh, Karen Bardsley och Matilda Agné.
Ut: Kosovare Asllani, Elin Borg, Lisa Klinga, Ida Brännström, Hanne Gråhns och Dafina Memedov. Samt skadade Linda Sällström.
* LFC slutade femma ifjol eftersom de gjorde för få mål. Med Lisa De Vanna, Emma Lundh och framför allt med Manon Melis i truppen borde målskyttet inte vara något problem längre.
Mittförsvaret med Charlotte Rohlin och Nora Holstad Berge var ramstarkt redan ifjol. Och det blir knappast sämre med kompromisslösa Nilla Fischer närmast framför. Fischer sa för övrigt så här i tisdags till mig angående mitt guldtips:

”Jag spelar inte fotboll för att missa titlar. Medan Malmö har ersatt de spelare de förlorat och Tyresö har värvat rakt igenom har LFC kompletterat truppen på ett sätt som förbättrar den. LFC har lagt kraften på att hitta rätt spelare.”

Om lagets forwards sa Fischer så här:

”Vi har väldigt bra snabbhet bland forwards, med tre av de fem snabbaste spelarna i allsvenskan.”

Sedan dess har Linda Sällström dragit av korsbandet. Men två av de fyra snabbaste är bra nog. Guldet hamnar i Östergötland.

2) Tyresö FF
In: Marta Viera da Silva, Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Lisa Klinga och Jessica Höglander.
Ut: Elin Ekblom Bak, Katrin Schmidt, Sofie Persson, Madeleine Stegius och Mathilda Hagman. Samt mammalediga Josefine Öqvist.
* Storsatsande TFF har av förklarliga skäl fått de allra flesta guldtipsen.
Och visst, Vero Boquete har kapacitet att bli allsvenskans bästa spelare i år. Det har förstås även Marta. Så visst, Tyresö är sylvasst framåt, och Caroline Seger, Lisa Dahlkvist och Elaine Moura är grunden till ett lysande mittfält.
Men som jag skrivit förr tror jag att Tyresö missar guldet på en för seg backlinje. Ungefär som Real Madrid under flera år hade bästa offensiven i Primera division, men ändå sällan tog guld.
Jag pratade dock aldrig försvarsspel med lagkapten Johanna Frisk på den damallsvenska upptaktsträffen, utan mer om man hunnit få ihop laget. Så här sa Frisk om lagbygget:

”Vi har trots allt haft kvar stommen från ifjol, och så har vi spelat många träningsmatcher för att få in de nya.”

Och om guldet:

”Vi siktar på det. Vi har förutsättningarna, men vi har ett hårt jobb att göra.”

Senast på kvällen den 3 november vet vi om jag får rätt om Tyresös backlinje. Eller om jag underskattat det, och det trots allt blir Johanna Frisk som får lyfta pokalen.

3) LdB FC Malmö
In: Anja Mittag, Ramona Bachmann, Kathrin Schmidt, Ali Riley och Anna Welin.
Ut: Linda Forsberg, Nilla Fischer, Caroline Seger, Manon Melis, Elena Sadiku och Annika Kukkonen. Samt skadade Frida Nordin.
* Tränare Peter Moberg sa i torsdags till SVT att han tror att Sara Björk Gunnarsdottir kan bli årets bästa spelare i allsvenskan.
Intressant, för han har ju även Ramona Bachmann och Anja Mittag i sin offensiva linje. Samt talangen Elin Rubenson. Så visst, Malmö kommer att vara vasst anfallsmässigt. Mittag är en målmaskin, som kanske till och med håller högre klass än Manon Melis. Det märks inte minst på hur Turbine Potsdam slutat göra mål sedan Mittag lämnade.
Malmö har även en av mina favoritspelare i allsvenskan, Kathrin Schmidt, som täcker upp förlusterna av Fischer och Seger på mittfältet.
Men frågetecknet finns för försvaret. Visst är Lina Nilsson och Malin Levenstad på gränsen till landslaget och Amanda Ilestedt och Saga Fredriksson är stora framtidsnamn. Men jag tror ändå att defensiven sänker mästarinnorna i år.
Just Levenstad pratade jag lite med vid upptaktsträffen. Hon sa så här om vad som talar för att Malmö försvarar guldet igen:

”Att vi fått en vana av att vinna. Och att vi har bra nyförvärv. Ramona Bachmann var allsvenskans bästa spelare förra året. Vi har lite annorlunda spetskvaliteter i laget i år.”

4) Göteborgs FC
In: Anita Asante, Christen Press, Ingrid Wells, Mimmi Löfwenius och Louise Högrell.
Ut: Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Ingvild Stensland, Jenny Hallstensson och Sussie Nilsson.
* Amerikanska nyförvärvet Christen Press är inte bara en utmärkt bloggare och twittrare, hon har även snabbheten för att bli en sensation i allsvenskan, kanske till och med skyttedrottning. Men då krävs det att hon får ordning på avslutningarna.
Får hon det?
Anita Asante är ett stabilt nytillskott på mittfältet, och Stina Segerström är som ett nyförvärv i backlinjen. Men truppen är tunn. Och framför allt saknas alternativ på centralt mittfält. Men även i backlinjen.
Bristen på bredd blir Göteborgs fall. Efter två raka andraplatser faller GFC ner till plats fyra i år. Fast Segerström tror på guld. Så här sa hon till mig på upptaktsträffen:

”Vi tror på oss själva, och det finns mycket att ta med från förra året. Som att vi var bäst när det gäller. Dels vann vi Svenska cupen, dels var vi det lag som tog flest poäng om man bara räknar de inbördes matcherna mellan alla topplag – och dels klarade vi av att slå Tyresö i en avgörande situation i sista omgången.”

5) Jitex BK
In: Christina Julien, Amelie Rybäck, Minna Meriluoto, Katri Nokso Koivisto och Leena Puranen.
Ut: Maria Karlsson, Anna-Kaisa Rantanen och Sophia Lindorsson. Samt skadade Petronella Ekroth.
* Hade skador, ett tråkigt grundspel och åkte på 13 förluster i fjol.
Under Stefan Rehn:s ledning har det sett väldigt annorlunda ut den här våren. Laget är mer bolltryggt, och resultaten är lysande.
Det har bara blivit en förlust – och den kom med uddamålet mot Kristianstad när Jitex saknade sina tre finländska landslagsspelare Annica Sjölund, Katri Nokso Koivisto och Leena Puranen samt kanadensiska Christina Julien och unga stjärnskottet Fridolina Rolfö.
Jitex verkar starkare än på mycket länge, och kan ta poäng mot vilket motstånd som helst. Det var också vad lagkapten Sofia Karlsson konstaterade till mig på upptaktsträffen:

”Har vi en bra dag tror jag vi kan slå alla lag. Vi har fått en bra tränare i Stefan Rehn, och nyförvärven är riktigt bra spelare. Christina Julien har gjort mål i de matcher hon spelat. Skönt för Annica Sjölund att få lite avlastning i anfallet”

6) Kristianstads DFF
In: Becky Edwards, Katrin Omarsdottir, Kosovare Asllani, Sophie Schmidt, Elena Sadiku och Therese Andersson.
Ut: Margret Lara Vidarsdottir, Sandra Betschart, Erla Arnardottir och Mathilda Nilsson. Samt skadade Gudny Björk Odinsdottir.
* Elisabet Gunnarsdottir och Kosovare Asllani är två profiler som gör Kristianstad till ett väldigt intressant lag. Båda är skönt kaxiga, på ett sätt som gör att man unnar dem framgång.
Det lyste om Kosse i tisdags, och hon verkar älska sin centrala roll i laget. Lovande för KDFF – och kanske också för landslaget. Kosse sa så här till mig:

”Vi är kompletta som ett lag. Och har en tränare som motiverar alla. Kristianstad slog Tyresö redan förra säsongen, så…”

Tränare Gunnarsdottir tror att hennes lag kan utmana om guldet. Hon sa så här:

”Jag tror på mitt lag, vi har bra självförtroende. Det är många lag som satsar i allsvenskan. Alla pratar om Tyresö, Göteborg, Linköping och Malmö, men sedan tror jag att två–tre lag till kan vara med i toppen.”

Gunnarsdottir skrattade lite åt spelprogrammet, där man inleder mot Linköping och Malmö – två lag KDFF inte vunnit mot.

”Jag beställde de här två matcherna… Det är mitt fjärde år i Kristianstad, och jag har byggt ett lag som kan slå alla lag. Fast vi har inte slaget Malmö eller Linköping – ännu…”

Att Kristianstad skall utmana om guldet tror kanske inte jag. Men jag tror absolut att de kan skaka alla motståndare. Och om man blir lika starka på bortaplan som på det långa gräset på Vilans IP då kan vi prata medalj i höst.
För utöver Asllani är även Sophie Schmidt ett utmärkt, offensivt tillskott. Men jag tror inte Kristianstad får till bortaspelet, utan man gör i första hand upp med Jitex om femteplatsen.

Därmed har jag avgett mitt damallsvenska tips 2012. För lag sju till tolv har jag redovisat här.

Och vill du ha tips och statistik inför alla premiärmatcherna rekommenderas den här bloggen. Eller den här. På båda bloggarna finns det grymt genomarbetade genomgångar av alla damallsvenska lag. Bra jobbat.

Riktigt pinsam kunskapsmiss av förbundsbasen

Som helhet var gårdagens upptaktsträff en ganska trevlig historia. Men jag har ganska många synpunkter på hur dåligt Svenska Fotbollförbundet och Elitföreningen Damfotboll utnyttjade tiden, när de hade representanter för all större svensk media på plats.

En orsak till att ganska mycket tid gick förlorad var olika former av bristande kunskap. Den mest graverande var när nye förbundsbasen Karl-Erik Nilsson höll sitt välkomstanförande, och tackade Susanne Erlandsson för många års viktigt arbete i förbundsstyrelsen.
Som avslutning pekade Nilsson på SM-pokalen och sa att Erlandssons namn kommer att leve kvar länge inom svensk fotboll tack vare aktuell pokal.

Det pinsamma är ju att det inte är SM-bucklan som är Susanne Erlandssons pokal, utan cupbucklan. Och apropå inget så är den ohyggligt ful.
Det kan ha varit en ren tankemiss av Nilsson, men troligen inte. Det är helt tydligt att förbundets intresse för damfotbollen är rätt klent. Och att även kunskapsnivån är klen.

Att konferencieren Anna Brolin hade stora brister i sin kunskap om flera av de lag som hon intervjuade var förstås också mindre bra. Frågan om Vittsjös ledarsamarbete med Kristianstad var rent pinsam.
Och Brolin fick sig en näsbränna när Nilla Fischer frågade varför det var så mycket frågor om alla (manliga) tränare. Jag kommer inte ihåg Fischers exakta citat, men det var ungefär så här:

”Varför pratar vi så mycket om tränarna? Jag trodde att vi var här för att prata om lagen och stjärnorna.”

Vasst, och sant.
Skall damfotbollen flytta fram sina positioner behövs fler profiler. Och ursäkta att jag säger det, men damallsvenskan har bara tre intressanta tränarprofiler, och det är Torbjörn Nilsson, Stefan Rehn och Elisabet Gunnarsdottir.

Men det är profiler som Marta som lockar publik till arenorna, och inte tränare. Att förbundet inte passade på att ta en lagbild på alla närvarande stjärnor var ett självmål utan dess like. Enda officiella bilden som togs var i stället den på tolv tränare, varav elva män. Hur tänkte man där?

Och varför passade man inte på att lansera alla affischnamn hårdare? Att exempelvis världsstjärnan Vero Boquete inte nämndes med ett enda ord på upptaktsträffen var uppseendeväckande.

Egentligen är jag inte förvånad. För just profilering av sina stjärnor är ett viktigt ämne, där svensk damfotboll har väldigt mycket att lära. Ett ämne som jag kommer att återkomma till inom kort.

Till sist. Umeås landslagsback Emma Berglund har här författat ett trevligt blogginlägg om gårdagens upptaktsträff.

Underkänd – men extrainkallad till landslaget

Jag har båda kvällstidningarnas fotbollsbilagor liggande framför mig på vardagsrumsbordet. Jag har inte hunnit läsa någon av dem på något mer koncentrerat sätt, utan har mest bläddrat igenom dem.
Under genombläddringen har jag dock noterat att Aftonbladet ägnar damallsvenskan elva sidor, medan Expressen bara har sex.

Och som professionell felsökare upptäckte jag direkt att Expressen fått in en porträttbild på Christen Press, där de skriver om Ingrid Wells. Och att Vittsjös skyttedrottning Sofie Andersson kallas Sofia Andersson.

Fast tyvärr är de felen lätta att nonchalera när man jämför med hur det ser ut i Aftonbladets bilaga. Där är det förstås betygsättningen av alla spelare som först har fångat min uppmärksamhet.
Den spontana känslan när jag såg uppslaget var förstås väldigt positiv. För en sådan genomgång är ju bra för damfotbollen. Eller, hade varit bra – om den hade varit utförd av experter.
Men det är den inte. Tvärtom.

Nu skall jag direkt erkänna att jag själv också skulle vara chanslös på att sätta rättvisa betyg på samtliga damallsvenskan spelare. Chanslös. För det behövs personer, som ser alla lag väldigt ofta för att göra en rättvis bedömning av hela trupperna.

Nu håller bedömningen verkligen inte den landslagsklass som betyget fem skall vara värt.
För enligt Aftonbladet håller exempelvis inte Nilla Fischer (en fyra i betyg), Lisa Dahlkvist (fyra), Marie Hammarström (trea), Charlotte Rohlin (fyra) eller Stina Segerström (trea) landslagsklass. Det gör inte heller en av världens bästa spelare – Ramona Bachmann (fyra).

Fast det där är ändå inte de värsta övertrampen. Mer om det nedan.
Först är här betygsskalan som den är förklarad i bilagan:
5 – Landslagsklass
4 – Mycket bra allsvensk klass
3 – Bra allsvensk klass
2 – Godkänd
1 – Underkänd eller oprövad

Jag antar att det är samma skala som gäller för herrarnas allsvenska i bilagan. Problemet är att damallsvenskan ligger på en väldigt mycket högre nivå än herrarnas. Det vimlar av internationella stjärnor, och landslagsspelare i damernas serie. Det kan man knappast säga om herrarnas allsvenska – som jag dock trots det också tycker om.

När jag ifjol inför seriestart gjorde en jämförelse för BT noterade jag att spelarna i herrarnas allsvenska tillsammans hade gjort 921 kamper. Vilket innebär 57 per lag.
I damernas allsvenska var samma siffra 2687 landskamper, motsvarande 224 per lag. Och medan herrarnas kamper i väldigt stor utsträckning handlade om matcher från landslagets årliga januariturné så innehöll damallsvenskan spelare från många av världens allra bästa landslag.

I år är damallsvenskan ännu bättre, och ännu mer välmeriterad. Men enligt Aftonbladet är det bara fem spelare som faktiskt håller landslagsklass, nämligen: Therese Sjögran, Caroline Seger, Vero Boquete, Marta och Manon Melis.

Vilka är då de sämsta betygen?
* Idag får man nog säga att allra sämst är ettan på Marina Pettersson Engström i Kif Örebro. Hon fick nämligen under dagen en landslagsplats till lördagens Kanadamatch sedan Annica Svensson tvingats lämna återbud.
Pettersson Engström spelade från start mot just Kanada i Phoenix, Arizona den 22 november i fjol. Sannolikt gjorde hon en genomusel insats, eftersom hon anses hålla underkänd allsvensk kvalitet. För oprövad kan man väl inte anses vara om man är med i landslaget, och har över 100 allsvenska matcher på meritlistan?

* En annan kandidat till allra sämsta betyg är ettan på LdB FC Malmös långtidsskadade, 49-faldiga danska landslagsspelare Christina Öyangen Örntoft.

Och här är några fler högst udda betyg:
* 2 på Christen Press, årets nykomling i WPS 2011.
* 1 på Tilda Heimersson, Linköpingstalangen var aktuell för A-landslaget innan hon skadade sig i fjol.
* 2 på Mariann Gajhede Knudsen – som gjort över 60 A-landskamper för Danmark.
* 1 på Emma Wilhelmsson, som gjort 33 matcher från start under de två guldsäsongerna i Malmö.
* 2 på Faith Ikidi, OS- och VM-spelare för Nigeria som sannolikt platsat i alla damallsvenska backlinjer.

Listan kunde ha gjorts så väldigt mycket längre, men det tjänar inget till. Jag antar att budskapet redan har nått fram. Eller?

Chockhöjning i Piteå – och röststarkt klack på Valhalla

Piteå IF gjorde ett uselt år ekonomiskt 2011. Underskottet blev 850 000 kronor, och damlagets ekonomi räddas av övriga sektioner i föreningen.
Som bekant har ju Piteå värvat en hel del dyra utländska spelare till årets säsong. För att undvika ett nytt ekonomiskt fiasko väljer man därför att höja biljettpriserna på sina hemmamatcher till 150 kronor.
Det verkar närmast chocka övriga lag i serien. För visst, Piteå har härmed klart dyrast biljettpriser i damallsvenskan. Så här säger Patrik Nordström i Umeå IK till Piteå-Tidningen om höjningen:

”Åh helvete, är man helt från vettet? Så mycket tar inte ens lagen i herrallsvenskan. Det var högt.”

Nja, vissa lag i herrallsvenskan tar över 200 kronor, så helt rätt har inte Nordström. Och den viktigaste frågan är ju vad det innebär för Piteå IF:s publiksnitt. Ifjol toppade man ju publikligan med 1741 åskådare i snitt.

* Göteborgslagen – ja, jag räknar Mölndalsbaserade Jitex som Göteborgslag – har ju som bekant väldigt mycket sämre publikstöd i damallsvenskan. Någon hejaklack kan både Göteborg FC och Jitex bara drömma.
Fast idag kan GFC räkna in en klack av göteborgare på Valhalla. Synd bara att den håller på bortalaget… Läs här om Arsenal Ladies svenska supportrar.

* För en vecka sedan vann Kristianstads DFF mot isländska mästarinnorna Stjarnan med 2–0. Här är bilder på målen. 1-0 hann ju Gudny Björk Odinsdottir göra innan hon drog av sitt korsband, och fick säsongen förstörd.

* Igår slog Linköpings FC danska Skovbakken med 4–0. Målskyttar blev Manon Melis, Linda Sällström, Nilla Fischer och Louise Fors.

* Sky Blue FC är i Japan med resterna av sitt WPS-lag, samt ett gäng inbjudna spelare. Man är där för två möten med japanska superlaget Inac Kobe Leonessa. I det första vann japanskorna med 2–1 efter att VM-hjältinnan Ayumi Kaihori räddat en straff från Casey Nogueira, och Yukari Kinga och Ayaka Michigami gjort målen. Fast det var amerikanskorna som tog ledningen genom just Nogueria.
Här är bilder på Kobes båda mål, och på straffräddningen.
Fina 7300 åskådare såg mötet, och lagen möts för övrigt igen på lördag. Sky Blue kör som jag tidigare berättat en youtubeblogg från sin resa. Här är femte delen, där bland annat Vittsjö GIK:s nyförvärv Kendall Fletcher agerar trafikreporter…

Lina Nilsson får ny chans – Landström är däremot petad

Förbundskapten Thomas Dennerby tog just ut sin 18 spelare stora trupp till landskampen mot Kanada den 31 mars. Och skrällen är att Jessica Landström inte finns med. Och petningen är inte alls kommenterad på förbundets hemsida. Mer om det senare.

Den insatte vet att 18 spelare är precis den storlek på trupp som Dennerby får nominera till OS. Alltså är de här spelarna de som hade spelat OS, om truppen hade fastställts idag.

Från den 21 spelare stora truppen till Algarve Cup är fyra spelare borta, och en nygammal har tillkommit – Malmöbacken Lina Nilsson. Hon får således en ny chans att visa Dennerby att hon är en OS-kandidat. Men i nuläget är hon bara reserv för skadade Sara Larsson och Emma Berglund. För så här säger Dennerby om Nilsson enligt förbundets hemsida:

”Emma Berglund är inte tillgänglig på grund av fotledsstukning och här välkomnar vi Lina Nilsson välkommen åter till landslaget”

Berglund är alltså borta från Algarvetruppen. Det är som väntat också målvakten Kristin Hammarström – trots att hon var ensam om att inte släppa in några spelmål i Portugal. Däremot släppte hon en straff mot Island. Petningen var ändå väntad eftersom Dennerby länge sett Göteborgskeepern som sitt tredjeval. Men jag såg Sofia Lundgren mot Tyskland och Hedvig Lindahl mot USA – och det är väl synd att säga att någon av dem imponerade.

Skrällen i truppen är ju ändå att Frankfurtproffset Jessica Landström inte längre platsar. Personligen tycker jag inte att det är ett felaktigt beslut, för jag har länge haft synpunkter på att hon har en alldeles för dålig förstatouch för att klara den bollmottagarroll som hon brukar ha i landslaget. Och att det i nya spelsystemet 4-2-3-1 är väldigt svårt att hitta en plats för Landström.
Men jag är ändå förvånad, dels för att hon ändå var bästa målgörare för Sverige under 2011, och för att hon verkat vara given i Dennerbys trupp. Och jag trodde nog att hon stod före Madelaine Edlund i kön.
Där hade jag tydligen fel.

Slutligen är Kristianstads Susanne Moberg också petad från Algarvetruppen. Det var däremot mer väntat, då Moberg fick minst speltid i Portugal.

Här är hela Kanadatruppen:
Målvakter:
Hedvig Lindahl (Kristianstad) och Sofia Lundgren (Linköping).
Backar:
Charlotte Rohlin (Linköping), Stina Segerström (Göteborg), Linda Sembrant (Tyresö), Annica Svensson (Tyresö), Sara Thunebro (Frankfurt) och Lina Nilsson (Malmö).
Mittfältare:
Johanna Almgren (Göteborg), Lisa Dahlkvist (Tyresö), Nilla Fischer (Linköping), Antonia Göransson (Potsdam), Marie Hammarström (Örebro), Sofia Jakobsson (Rossiyanka), Caroline Seger (Tyresö) och Therese Sjögran (Malmö).
Forwards:
Madelaine Edlund (Tyresö) och Lotta Schelin (Lyon).