Månadsarkiv: maj 2013

Är allt Vittsjös förtjänst?

Publicerad den av
Svara

Det här är i första hand ett långt inlägg med fokus på den positiva förbättringen av det kollektiva försvarsspelet som noterats i damallsvenskan i år.

Men innan jag kommer in på huvudämnet har jag tittat på det lag i serien som saknar försvarsspel – Sunnanå SK.

För tyvärr visade det sig att Skelleftelaget är precis så svagt som jag anat från de korta klipp jag sett. De förlorade för övrigt Västerbottensderbyt med 4–0.

Medan årets Umeå, anfört av terriern Hanna Folkesson, jobbar fantastiskt bra i defensiven, så är Sunnanå väldigt naivt. Man försöker spela kortpassningsspel i eget straffområde, hamnar på fel sida om sin markering i eget straffområde – och lagets uppställda försvarsspel handlar mest om uppställda spelare.

Visst finns det vissa offensiva kvaliteter i laget. Men det hjälper inte om man spelar fram till motståndarnas mål som man gjorde till Lina Hurtig:s 1–0-fullträff.

Där visade Åsa Berglund att hon inte håller på allsvensk nivå. Förstamålvakten Sussie Nilsson satt på bänken, och bör kunna stabilisera laget en aning. Men jag har svårt att tro att det räcker. Känslan är att Sunnanå behöver två–tre etablerade toppspelare – och ett försvarsspel, för att ens ha en chans att hänga kvar i högsta serien.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Till roligare saker – som härliga Lina Hurtig. Umeåtalangen var mycket bättre än senast mot Göteborg – gjorde tre mål, och leder nu den damallsvenska skytteligan.

Efter Göteborgsmatchen vacklade jag lite på min tidigare så klara uppfattning att Hurtig bör med till EM. Hon visade betydligt mer i dag, dels för att motståndet var flera klasser sämre. Dels för att hon känns mer hemmastadd som forward, än som yttermittfältare.

Och vid en närmare eftertanke är Hurtig för mig Umeås bästa offensiva spelare, och borde exempelvis gå före Emmelie Konradsson i en EM-trupp. Samtidigt vill man ju gärna ha med Hurtig och Marija Banusic i F19-EM, så att vi har en bra chans att kvala in till nästa års F20-VM. Så lite splittrad är man allt i frågan.

Emmelie Konradsson

Emmelie Konradsson

Men att Hurtig är en blivande världsspelare – det är jag helt övertygad om. Den speluppfattningen och bolltouchen är det inte många som har.

Så till huvudämnet i det här inlägget – det förbättrade försvarsspelet i serien. Tidigare i dag tittade jag klart på inspelningen från matchen Kif Örebro–LdB FC Malmö. Jag satt faktiskt och njöt av hur Kif Örebro avväpnade serieledarna.

Trots att gästerna hade ett stort övertag i bollinnehav noterade jag bara 2–3 (2–1) i riktigt kvalificerade målchanser. Och när Örebro vann bollen var urstarka Sarah Michael en plåga för Malmös backlinje.

Örebro visade sig vara ett kompakt lag, där alla jobbade kopiöst. Inte som Sunnanå, elva utspridda spelare som jobbar en och en.

Jag hade redan tidigare tänkt på att jag har fått se flera lag bjuda på lysande försvarsspel i år – som Piteå, Umeå och Göteborg. Men det var först när expertkommentator Malin Swedberg sa att hon uppfattade det som att lagen i damallsvenskan genomgående spelar bättre försvarsspel i år som jag insåg att det faktiskt är en trend.

För att kolla om det stämmer att lagen i damallsvenskan är bättre i defensiven i år jämfört med i fjol valde jag att jämföra antalet mål i de sex första omgångarna 2012, med årets första sex omgångar.

Nu är ju inte antalet insläppta mål den enda faktorn när man bedömer försvarsspel. Men eftersom jag känner att lagen har ungefär lika starka forwardsuppsättningar i år som i fjol känns siffran relevant.

För att göra jämförelsen rättvis räknade jag bort de matcher där AIK, Djurgården, Mallbacken och Sunnanå ingått. Resultatet blev slående:

Antal mål efter sex omgångar:

2012: 98 på 24 matcher – vilket ger ett snitt på 4,08 mål per match.
2013: 61 på 25 matcher – vilket ger ett snitt på 2,44 mål per match.

* Det görs således 40 procent färre mål i år.

En gissning är att Vittsjös framgångar från i fjol har spelat en viktig roll här. De byggde ju sin topplacering på god organisation och hårt arbete. Och många konkurrentlag från seriens mittenskikt har nog studerat och kopierat Vittsjös framgångsrecept.

I fjol såg jag en mängd lag som hade ett väldigt naivt försvarsspel. Umeå, Örebro, Linköping med fler bjöd exempelvis Tyresö och Malmö på massor av härliga ytor att anfalla på. I år är naiviteten som bortblåst på de flesta hållen.

Och som jag ser det är de färre antalet mål faktiskt en väldigt positiv sak för svensk damfotboll. För det förbättrade försvarsspelet kommer på sikt att leda till att vi får se nya spelartyper i vår högsta serie.

För ni vet väl hur den svenska damfotbollsforwarden ser ut?

Om det inte ringer någon klocka, kan jag meddela att hon är snabb, och nästan bara användbar i djupled. Hon nickar helst inte, utan vill ha bollen längs marken.

Det är en schablon, men det är ju trots allt så de ser ut, alla våra bästa forwards. De ser ut så eftersom det är så man vinner matcher inom flickfotbollen. Och vad värre är, det har även varit så man har vunnit matcher i damallsvenskan.

Eftersom de flesta lagen har spelat ett högt försvarsspel har det varit gott om ytor för djupledsgående forwards. Något inläggsspel att tala om har aldrig behövts. De enda inläggen som slagits har varit hörnor – och då har man flyttat fram sin stora mittbackar. Således har det inte funnits något behov av någon Abby Wambach i svensk damfotboll.

Men fortsätter trenden med att lagen spelar så här tajt i defensiven så måste klubbarna hitta nya vägar till mål. Då räcker det inte med att lägga in bollen bakom motståndarnas backlinje. Det kommer att krävas ett bättre inläggsspel, med följden att vi kommer att få fram fler powerforwards – och damallsvenskan kommer att bli en ännu bättre serie.

Det är i varje fall vad jag tror…

* Mer damallsvenskan. Här ett långt klipp med höjdpunkter från Skånederbyt mellan LdB FC Malmö och Kristianstads DFF.

Det verkar inte ha varit en av de matcher där försvarsspelet stått i högsätet. För oj vad många kvalificerade målchanser som ryms i klippet. Flera snygga mål finns där också.

Kristianstad ser ut att hela tiden trycka upp sin backlinje ohälsosamt högt. KDFF är ett lag som jag har sett väldigt lite av de senaste två åren.
Jag har missat deras matcher i Göteborgsområdet, och trots att laget innehåller en mängd spännande profiler verkar de helt och hållet ha hamnat i tv-skugga. Någon som minns när de senast visades i veckans match?

Johanna Almgren

Johanna Almgren

* För Johanna Almgren gav dagens magnetröntgen tack och lov ganska positiva besked. Inget var trasigt i hennes knä – och hoppet om EM lever. Däremot är säsongen över för Camille Levin. Hon blir borta i fyra till sex månader. Mer om de skadorna går att läsa här.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

* 2011 såg jag hur Nilla Fischer gjorde ett rätt våldsamt försök att få kaxiga Mimmi Löfwenius att inte sticka upp. De två verkar inte ha gemensamma myskvällar ihop i år heller. I varje fall inte enligt den här artikeln.

* Allra sist så kan jag inte undanhålla er det här twitterinlägget från Mattias Tjernström på Tv4-sporten:

”Hängde med Pia Sundhage idag. Berättade bland annat att hon gillade att åka tunnelbana så hon kunde prata damfotboll med folk. Mårts? Hamrén?”

I morgon tar för övrigt Sundhage ut nästa landslagstrupp. Räkna med att truppen ser ut ganska exakt som senast. Det innebär exempelvis att varken Hurtig eller Banusic kommer att finns med.

Skrällen – Henry tillbaka i Les Bleus

Publicerad den av
Svara

Frankrikes förbundskapten Bruno Bini har presenterat landslagstruppen för nästa led i Frankrikes EM-förberedelser: ett läger i Clairefontaine i månadsskiftet. Under lägret skall man dessutom träningsspela mot Finland.

I Binis trupp finns en skräll – Lyons stjärnmittfältare Amandine Henry. Henry är en av mina absoluta favoritmittfältare, och sett till spelstyrka är det förstås ingen skräll att hon är med i landslaget.

Ett bevis på hennes spelstyrka är att hon ingår tillsammans med Lotta Schelin och PSG:s Shirley Cruz i den trio som är nominerad till titeln årets spelare i den franska ligan.

Men med tanke på att Henry befunnit sig i Binis kylskåp i 2,5 års tid – sedan november 2010 – är uttagningen alltså ändå högst oväntad.

Bini har ju en vana att då och då placera spelare i det där kylskåpet. Ni som följer den här bloggen vet att det sedan ett tag tillbaka rymmer en av världens bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor. Andra franska toppspelare som för tillfället sitter i Binis kylskåp är Laetitia Tonazzi, Camille Catala och Julie Soyer.

Hans senaste trupp består uteslutande av spelare från de fyra toppklubbarna Lyon, PSG, Juvisy och Montpellier. Här är den i sin helhet:

Målvakter: Sarah Bouhaddi och Céline Deville.
Backar: Laure Boulleau, Sabrina Delannoy, Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Jessica Houara och Ophélie Meilleroux.
Mittfältare: Henry, Sandrine Soubeyrand, Camille Abily, Gaëtane Thiney, Louisa Necib och Elise Bussaglia.
Forwards: Eugénie Le Sommer, Elodie Thomis och Marie-Laure Delie.

Dåliga nyheter om Almgren och Levin

Publicerad den av
4

Johanna Almgren har återigen knäproblem, och skall enligt GP genomgå en ny magnetröntgen. Tajmingen är usel med mindre än två månader till EM, och det är bara att hålla tummarna för att inget är sönder.

Fast till GT ger Almgren ett högst oroande besked:

”Det känns som det är en broskbit som är lös. Sist jag hade det krävdes det operation och då var jag borta ett att tag. Är det en likadan skada nu är jag rädd att det inte blir något EM.”

Visst låter det väl extremt tråkigt?

I den länkade GP-artikeln ovan står det även om Camille Levin:s lårskada från Göteborgs hemmamatch mot Umeå i onsdags. Jag var på plats på Valhalla och tyckte att det såg riktigt illa ut, och trodde att det kunde vara en korsbandsskada. Därför blev man glad när det första beskedet kom, och det sade att det handlade om en bristning.

Camille Levin bärs ut med lårskada.

Camille Levin bärs ut med lårskada.

Men tyvärr fick man inte vara glad så länge. För det var ingen lindrig skada. Utan det har visat sig att Levins lårmuskel är helt av. Därmed väntar operation på fredag. Det står inget om hur lång rehabilitering som väntar. Men tyvärr känns det som att säsongen kan vara över för lagkaptenen i USA:s U23-landslag.

* Jag hade fått lite rapporter från gårdagens match mellan Jitex och Linköping. Nu har jag även sett ett klipp med höjdpunkter. På bilderna tycker jag att synpunkterna från min matchspion om osäkerhet från Sofia Lundgren, samt från mittbackarna Nilla Fischer och Charlotte Rohlin både bekräftas och dementeras.

Det man helst minns från klippet är Linköpings fantastiska mål. För vad kallar man inte Renée Slegers fullträff om inte ett klockrent skott i krysset?

* Apropå Jitex verkar det nu vara klart för spel på Åbyvallen. Jitex kan alltså äntligen återigen få flytta hem. Första matchen på hemmaplan blir mot Tyresö den 25 maj.

* Och här är ett klipp med målen från Mallbackens skräll mot Tyresö. Samt en kort intervju med Mallbackens målskytt Linda Wallin. Och jag måste säga att jag älskar hennes dialekt. Fotböll…

* Vill man höra en längre analys av den damallsvenska säsongsupptakten rekommenderas dagens Fotbollsarena Radiosporten.

Mellan minut 10 och 28 i podden avhandlar Susanna Andrén och Richard Henriksson bland annat den tänkta guldkampen mellan LdB FC Malmö och Tyresö, Kif Örebros skrällstart och Marija Banusic:s chanser att få spela i stora EM.

I inslaget framgår att alla EM-klara lag måste lämna in sin lista över 40 spelare till Uefa den 10 juni. Om mindre än en månad vet vi alltså mer om vilka som kan nå EM. Tolkar jag assisterande förbundskapten Lilie Persson rätt i podden så lär våra bästa F19-spelare lämnas utanför truppen för att få spela i F19-EM.

* Slutligen såg jag att det tyska fotbollförbundet i dag redovisade antalet licensierade spelare. Och det visar sig att man sätter nytt rekord när det gäller tjejer. Tyskland har numera en bra bit över en miljon fotbollstjejer – totalt 1 083 901 stycken.

Om det går att läsa här. I siffran ingår förstås både seniorer och flicklagsspelare. I artikeln noteras dock att antalet lag minskar, vilket gör att man kan misstänka att rekordet är lite missvisande. Sannolikt är ett antal av de licensierade spelarna trots allt inte aktiva.

Hursomhelst är det lätt att förstå varför Tyskland nästan alltid vinner mot Sverige. För medan Tyskland har 746 406 licensierade damseniorer har Sverige 86 230. De har alltså nästan tio gånger så många spelare att välja mellan.

Lyon kan kanske förlora sin finalplats

Publicerad den av
Svara

Lyon kanske inte skall fira sin finalplats i franska cupen för hårt ännu. För det verkar uppenbart att det är genom ett grovt domarmisstag som storlaget vann straffläggningen mot Montpellier i går.

Japanskan Rumi Utsugi slog nämligen sin straff i stolpen, i ryggen på målvakt Sarah Bouhaddi – och in i mål. Se den på det här klippet. Montpellier trodde att straffen räknades som mål – vilket hade varit rätt.
Så efter att båda lagen hade skjutit sina fem straffar i grundomgången trodde Montpellier att de hade vunnit med 4–3. De satte dock firandet i halsen då de insåg att domaren inte hade godkänt Utsugis straff.

Rumi Utsugi

Rumi Utsugi

Det blev därför sudden death i straffläggningen. Och tre straffomgångar senare stod istället Lyon som segrare.

Utan att ha en aning om vad det står i reglerna för protester i den franska cupen, så skulle jag gissa att det inte är orimligt att resultatet i matchen kommer att ändras. För som jag ser det är Montpellier straffläggningens rättmätiga segrare. Och de bör därmed spela cupfinal mot Saint-Etienne i juni.

Tyvärr har jag flera gånger haft anledning att skriva om inkompetenta domare i den här bloggen. Och tyvärr lär jag tvingas göra det flera gånger framöver.

För fortsättning lär följa i den här såpan.

En skrällarnas dag

Publicerad den av
2

Det här var lite av skrällarnas dag. Och ute i Europa var det även lite av svenskornas dag. För Antonia Göransson tog sig till Champions League, Lotta Schelin till cupfinal och Sofia Jakobsson blev målskytt.

Själv ägnade jag eftermiddagen åt att bevaka Nittorp–Hovshaga 0–4 i division 1 östra Götaland. Det var inte direkt någon fotbollshöjdare. Underlaget tillät nämligen inget skönspel.

Parallellt med matchbevakningen på klassiska Åsavallen – där Victoria Sandell Svensson fick sitt genombrott – så hängde jag med mål för mål i avslutningen av Frauen-Bundesliga, i Lyons cupsemifinal samt förstås i fem damallsvenska matcher.

Jag har alltså inte sett något alls av dagens damallsvenska matcher. Men tänkte ändå göra en liten genomgång, helt och hållet byggd kring hårdfakta. Mest noterbar är förstås skrällen i skogen. Sannolikt var det den klart största knallen i damfotbollsvärlden den här helgen.
För att Tyresö fick lämna Värmland och Strandvallen i Mallbacken med bara en poäng – det kunde väl ingen gissa?

Statistiken säger att Tyresö vann med 13–3 i avslut mot mål och 1–0 i avslut i målställning. Fast i mål blev det 1–1. Rutinerade Linda Wallin blev Värmlandsskogarnas okrönta drottning när hon kvitterade med drygt tio minuter kvar att spela.

Linda Wallin och Mikaela Uthas.

Linda Wallin och Mikaela Uthas.

Samtidigt vann Malmö det skånska toppmötet mot Kristianstad med förkrossande 5–0. Sara Björk Gunnarsdottir och Ramona Bachmann gjorde två mål vardera. De båda var bänkade mot Örebro senast. Fler tankar om den matchningen kommer jag med i ett senare inlägg. Malmö är därmed förbi Tyresö i tabelltoppen på målskillnad.

I övrigt i vår svenska toppserie så blev det kryss för båda Göteborgsklubbarna. Obesegrade Göteborg spelade 0–0 i Vittsjö. Där noteras blott sex avslut mot mål för GFC. Det är alldeles för dåligt för ett lag som utmålar sig som guldkandidat. I Lindome spelade Jitex och Linköping 1–1. Enligt en av de 234 åskådarna var det en jämn match. Rapportören meddelade också att Sofia Lundgren tyvärr inte visade upp någon EM-mässig säkerhet. Samt att Linköpings mittbackspar Nilla Fischer/Charlotte Rohlin stundtals kändes riktigt otajmade. Tråkigt.

Slutligen så vann Örebro återigen. Och Helén Eke var återigen lagets målskytt. Hon är numera i delad ledning av skytteligan.

Efter 35 matcher har faktiskt 14 slutat oavgjorda. Det är förstås en stark signal om att damallsvenskan hittills har varit väldigt jämn. Faktiskt klart jämnare än jag hade väntat mig.

* Klart jämnare än vad någon hade förväntat sig var även den franska cupsemifinalen mellan Montpellier och Lyon. Lotta Schelin gav Lyon ledningen i den första halvleken. Men bara ett par minuter senare kvitterade Marie-Laure Delie. 1–1 blev slutsiffrorna – vilket innebar Lyons andra kryssmatch för året. Den första var den inofficiella VM-finalen mot Inac Kobe Leonessa. Då vann Lyon efter förlängning.

Den här gången krävdes det straffläggning. I den missade lagen två straffar vardera under grundomgången. I varje fall ansåg domaren det. Se separat inlägg.

För Lyon gjorde Louisa Necib, Sonia Bompastor och Eugenie Le Sommer mål, medan Wendie Renard och Megan Rapinoe missade. Sedan blev det sudden death i straffläggningen. Där gjorde i tur och ordning Corine Franco, Camille Abily och målvakten Sarah Bouhaddi mål för Lyon. I den åttonde straffomgången missade Kelly Gadéa för Montpellier – och Schelins lag var klart för final.

När jag ser de här uppgifterna på footofeminin.fr – och även noterar att Schelin fanns bland de elva Lyonspelare som slutförde matchen, då reagerar jag över att vår svenska skyttedrottning inte klev fram och tog en straff. Åtta lagkompisar gick alltså före i kön. Eller snarare nio, eftersom Amandine Henry hade missat straff i själva matchen. Jag hoppas verkligen att Schelin som svensk lagkapten inte backar för att lägga straff i EM. Det är ju hon som skall visa oss vägen mot Friends Arena.

Tyvärr blir det inget svenskmöte i finalen den 8 juni. För i går skrällde sig Saint-Etienne vidare. Man vann med 2–0 hemma mot PSG – där Kosovare Asllani spelade de första 68 minuterna. Det blir alltså Lyon och Saint-Etienne som gör upp om cuptiteln, om nu inte Montpellier kan protestera sig till final. Mer om det i nästa inlägg.

* Så till Tyskland. Där stod slaget i den sista omgången om andraplatsen. Och det vanns överraskande av Turbine Potsdam. Att Potsdam skulle vinna mot Gütersloh var inte oväntat. Det blev 2–0 – och Antonia Göransson fick hoppa in de sista nio minuterna.

Däremot var det oväntat att Frankfurt skulle förlora på hemmaplan med 2–1 mot Bayern München. På det här klippet med alla mål från dagens omgång noteras att Sarah Hagen:s 1–0-mål är ett litet konstverk.

För storsatsande Frankfurt slutar alltså säsongen med en ny tredjeplats. Det måste anses vara ett gigantiskt fiasko. Jag tycker som bekant att Sverige, Tyskland och Frankrike borde ha fyra lag i Champions League – för att höja kvaliteten på turneringen. Men så är det ju inte. Och genom dagens resultat står Frankfurt för andra året i rad utanför Europas mästarcup. Fiasko var ordet.

Yuki Ogimi

Yuki Ogimi, tidigare Nagasato

Skytteligan vanns av Potsdams japanska stjärna Yuki Ogimi på 18 mål. Tvåa på 16 mål kom Wolfsburgs Conny Pohlers, som gjorde mål på en bicycleta i dag – se klippet ovan. Och trea på 15 fullträffar slutade Duisburgs Mandy Islacker. Antonia Göransson slutade på åtta mål, och delade med det elfteplatsen.

* Slutligen till England. Där vann Sofia Jakobsson svenskmötet mot Louise Fors. Chelsea vände nämligen 0–1 till hemmaseger med 2–1 mot Liverpool – och gick upp i tabelltopp. Jakobsson stod för kvitteringen. Det var svenskans fjärde mål i serien – vilket innebär att hon leder skytteligan.

Vi har alltså svenskt i toppen av skytteligorna både i Frankrike, England – och nu alltså även i Sverige. Visst är väl det kul?

Att göra en pudel

Publicerad den av
1

Ibland tänker man sig inte för innan man skriver ett inlägg. Och då kan det bli helt fel. Mitt förra var ett sådant exempel. Inägget är nu ändrat, och rensat från feltänk.

Hoppas inte så många hann att läsa ursprungsversionen…

Men när jag noterade Göteborgs resultat i Västergötlands F19-serie for tankarna i väg. Jag kopplade det till fjolårets problem med matchning för damallsvenskans bänkade spelare.

Det slog mig varken att saker har hänt i frågan sedan i fjol eller att Göteborg är ett särfall. Den insikten fick jag tack vare läsarkommentarer. Så tack Calle för att du väckte mig.

I år har ju huvuddelen av de damallsvenska lagen (nio stycken) löst problemet genom spel i Svenska Spels F19-serie, där fyra överåriga spelare tillåts. Eller fem, om den femte är målvakt.

Jag får väl skylla på min höga ålder. Eller på stress…

Göteborg vann med 24–0

Publicerad den av
5

Det finns fortfarande ett problem med att det saknas matcher med kvalitet för en del av de damallsvenska spelare som sitter på bänken, framför allt de i Göteborg FC.

Jag tar ett exempel. I går gjorde Sara Lindén comeback efter sin korsbandsskada. Göteborg har i år ett samarbete med Göteborgs DFF, och man har fått dispens för att spela med ett kombinerat lag i Västergötlands ena så kallade F19plus-serie. Pluset står för att man får ha med tre överåriga spelare i varje match.

I går spelade Göteborgslaget borta mot Kindaholms FF:s F19-lag. I Göteborgs trupp fanns fyra bänkspelare från damallsvenskan; målvakten Louise Högrell (som håller åldern) samt Lindén, Amanda Edgren och norska Cathrine Dyngvold.

Kindaholms A-lag spelar i division tre. Det gör även huvuddelen av övriga motståndares A-lag. Mot de här division tre-lagens B-lag ställs alltså allsvenska toppspelare.

Matchen, om man kan kalla den för match, slutade med bortaseger, 24–0. Enligt Dyngvold på twitter gjorde hon 13 mål.

För vem är en sådan match meningsfull?

* Jag skall alldeles strax sätta mig i bilen för att köra till Norrköping, och bevaka herrallsvensk fotboll. I helgen kommer jag sedan inte ha så mycket tid för bloggande. Nästa inlägg här lär således dröja minst till söndag kväll.
Då har det spelats ytterligare fem matcher i vår högsta serie – alla fem på söndag. Allra mest spännande på förhand känns Skånederbyt Malmö–Kristianstad. Där måste Malmö vinna för att inte släppa i väg Tyresö för långt. För serieledarna lär väl ta tre säkra poäng i Värmland?

På söndag (14.00) avgörs även Frauen-Bundesliga. Den stora frågan inför sista omgången är ju vilket lag som följer Wolfsburg till Champions League. Det mesta talar för Frankfurt, som tar platsen vid seger hemma mot Bayern München.
För Antonia Göransson och Turbine Potsdam är seger mot Gütersloh ett måste. Dessutom måste de ha hjälp av München, som behöver sno poäng i Frankfurt för att Potsdam skall få fira en andraplats.

Ingen av nyckelmatcherna sänds på DFB-tv. Där visas i stället i praktiken klara mästarinnorna Wolfsburg, och deras hemmamöte med Bad Neuenahr.

Wiggers skall lyfta Vittsjö över strecket

Publicerad den av
Svara

Jag har ägnat dagen åt handboll, som Ida Odén-reporter. Under den härliga handbollsfesten i Scandinavium nåddes jag av resultatet Kif Örebro–LdB FC Malmö 0–0.

Det är siffror som Örebro skall vara enormt stolta över. Det skall bli riktigt kul att se matchen i efterhand, och få se hur starkt årets Kif är.

Däremot är det nytt frågetecken för Malmö. De är definitivt inte borta ur någon guldstrid bara för att de kryssar i Piteå och Örebro. Men, deras marginaler har definitivt minskat.

Malmö har nu tappat fyra poäng på fem omgångar. Det behöver inte vara någon katastrof – om man vinner både hemma och borta mot övriga topplag. Men som sagt, Malmö har givit bort sina marginaler.

Här är listan över hur många poäng det lag som vunnit SM-guld har tappat under de fem senaste säsongerna:

2012:   11
2011:   17
2010:     7
2009:   17
2008:     9

Både 2009 och 2011 var fyra lag inblandade i guldstriden. Då tappade de inblandade lagen alltså i princip dubbelt så många poäng som mästarlaget brukar tappa.

Jag tror inte att det blir en så jämn serie som 2009 och 2011 i år. Alltså har man inte råd att ge bort speciellt många poäng om man skall ta guld i år.

I övrigt i dag tog Kristianstad en viktig trepoängare hemma mot Jitex. Den matchen sågs av svaga 211 personer. Här hade KDFF naturligtvis inget flyt med spelschemat. Att IFK Kristianstad spelade SM-final i handboll samtidigt lär ha varit en orsak till den låga siffran.

I nykomlingsmötet fick Sunnanå och Mallbacken varsin poäng inför 342 åskådare. 1–1 var ett klart mycket bättre resultat för Mallbacken än för Sunnanå – som måste ta trepoängare på hemmaplan mot tippade bottenkonkurrenter om man skall ha någon chans att hänga kvar.

Efter fem omgångar är det nu Vittsjö och Sunnanå som belägger nedflyttningsplatserna. Vittsjö har agerat genom att värva utländska spelare nummer 70 i årets damallsvenska. Det är brasilianska forwarden Ketlen Wiggers som ansluter omgående.

I ett pressmeddelande säger klubbens sportchef Olof Sixten:

”En rekrytering som har varit viktig för oss att iscensätta då vi har haft en del skador och rehabilitering på spelare som tagit längre tid än planerat samt att vi inte vill belasta dessa spelare för tidigt då säsongen är lång. Ketlens kontrakt löper från och med maj till och med juni.”

Till sist vill jag bara uppmärksamma alla på att Kristianstad har gjort ett nytt ”såp-opera-intro”. Minns att de i fjol spelade in egna versioner av förtexterna till Friends och till Baywatch – och att det senare blev väldigt omdiskuterat.

Jag trodde att de hade känt sig tvingade att sluta göra sådana här klipp efter ”Baywatch-skandalen”. Men inför dagens match mot Jitex gjorde man ett nytt. Här kan du se KDFF:s version av förtexterna till Beverly Hills.

Personligen tycker jag att det är en jättebra idé med de här videoklippen. Inte minst för att det för laget samman – eftersom de verkar har otroligt kul ihop när de spelar in dem.

Junioren överglänste flera landslagsspelare

Publicerad den av
Svara

Först en liten tillbakablick på gårdagen. Bloggkollega Anders Nilsson reagerade hårt, och konstaterade att han inte alls är emot att vi har utländska spelare i damallsvenskan.

Det är möjligt att jag var otydlig i mitt inlägg, och då ber jag om ursäkt. Och jag har mildrat en formulering för att undvika fler liknande missförstånd.

För jag tror nämligen inte att någon av de personer jag nämnde i mitt inlägg är helt emot att vi har utländska toppnamn i serien. Inte alls.
Däremot har alla på olika sätt framfört åsikten att vi nu börjar få för många utländska spelare i serien, och det är där jag har en avvikande åsikt.

Det om det. Nu till kvällens övningar.

Jag var en av de 375 betalande åskådare som såg Göteborg FC ta emot Umeå på Valhalla. Som ni säkert vet slutade matchen 1–1, vilket innebär att Göteborg redan nu i praktiken kan avskrivas från allt var guldstrid heter.

Och fortsätter de spela som de gjorde i dag så kommer de att få mycket stora problem att ens hamna på medaljplats. För GFC var verkligen en stor besvikelse i kväll.

Men vi vrider tillbaka klockan några timmar. När jag inför matchen körde de 6,5 milen västerut så var jag väldigt intresserad av att få se Lina Hurtig live för första gången. Jag har sett henne på tv flera gånger, och har blivit rejält imponerad.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

På upptaktsträffen hörde jag tränare Joakim Blomqvist med övertygelse framföra åsikten om att Hurtig är en spelare för EM-truppen. Det visade sig att han hade med sig övriga tränarkåren på den båten.

Däremot har jag förstått att förbundskapten Pia Sundhage inte tycker att Hurtig är redo för att spela i ett senior-EM. Sundhage som för övrigt också var på plats på Valhalla i dag.

Nu är det ju så att spelare bara får vara med i ett EM. Och Hurtig är ju även högaktuell för F19-EM, där Sverige i dag lottades in i samma grupp som Norge, Finland och Tyskland. I den andra gruppen blir det brittiskt derby mellan Wales och England. Dessutom ingår Danmark och Frankrike där.

Vilket EM skall då Hurtig vara med i?

Jo, trots att Hurtig på ett vaket sätt gjorde Umeås ledningsmål, så måste jag tyvärr ändå säga att utifrån dagens match så får jag nog gå på Sundhages linje. I kväll var nämligen inte Lina Hurtig någon EM-spelare.

Nu är en match ett väldigt dåligt beslutsunderlag. Och utifrån kvällens match var det flera landslagsspelare i Göteborgs lag som definitivt inte borde vara med i sommarens stora mästerskap. Mer om det senare.

Lina Hurtig spelade höger yttermittfältare mot Göteborg. Personligen hade jag nog hellre sett henne centralt i planen.
Hon har ett bra rörelsemönster, och en fin bolltouch. Hon är välväxt, och kommer garanterat att bli riktigt bra i luftrummet framöver. Men i kväll visade hon tyvärr inte den kreativitet och passningssäkerhet som jag hade förväntat mig att få se.

När Umeås spelare radade upp sig inför avspark saknades nästan en hel backlinje. Att Emma Berglund är skadad visste man ju. Men jag noterade att även Katrin Jonsdottir och Tuija Hyyrynen saknades ur backlinjen och Emmelie Konradsson på mittfältet.
Och med tanke på hur bra Göteborg var efter paus senast mot Tyresö kändes det på förhand upplagt för en klar hemmaseger.

Johanna Nyman

Johanna Nyman

Umeå uppträdde modigt. Trots att de kom till spel med 18-åriga debutanten Johanna Nyman på högerbacken, och ett år äldre Jasmin Nejati som mittback, bredvid Alexandra Nilsson, så satte UIK riktigt hög press från start.

Pressen bet rejält i början, och Göteborg fick inte i gång något riktigt anfallsspel. Jag noterade dock att det bildades en ganska stor lucka mellan Umeås backlinje och mittfält, och tänkte att ”när UIK:s spelare börjar tröttna kommer GFC att kunna utnyttja den ytan, och kontra laget sönder och samman.”

Jag fick fel. Under hela den första halvleken lyckades knappt hemmalagets otroligt meriterade mittfält spela sig förbi gästernas en enda gång. Spelmässigt ägde Umeå halvleken rätt totalt.

Dock vägde gästerna lite lätt i offensiven – och vid fasta situationer. Det var egentligen bara kvicka Jenny Hjolman som förmådde skapa lite oro i hemmaförsvaret. Och hon kom bara i genom en gång.

Så trots att Umeå spelade bäst hade Göteborg 3–2 i målchanser i paus. Samtliga hemmalagets chanser hade kommit i samband med fasta situationer.

Marlene Sjöberg:s kvittering föll exempelvis på hörna i minut 45+1. Exakt en kvart tidigare hade gästerna tagit ledningen. Det handlade om en riktig bjudning.

I förstaläget, när Malin Reuterwall skickade i väg en lång utspark, var inte min uppmärksamhet riktad mot bollen. Det gjorde att jag inte vet vart Göteborgs backlinje tog vägen. Men plötsligt hade utsparken passerat alla Göteborgs utespelare.

Då gjorde Kristin Hammarström ett riktigt grovt misstag. Jag såg direkt när hon beslöt sig för att rusa ut, att hon inte ens skulle vara nära att hinna först på bollen. Lina Hurtig kom från högerkanten och känslan var att hon hade ett par sekunder på sig att lyfta bollen över vår landslagsmålvakt.

Det ingripande från Hammarström lär knappast ha glatt förbundskapten Sundhage på läktaren. Kanske fick Sofia Lundgren här en biljett in i EM-elvan?

Faktum är att inte heller tvillingsyster Marie Hammarström hade någon bra dag. Inte alls. Hennes insats var tyvärr också långt ifrån den nivå man vill se i EM. Man undrar faktiskt lite över vad som gick fel på Göteborgs mittfält. För även Yael Averbuch var nämligen helt under isen. Jag brukar kunna sitta och njuta av hennes fina passningsspel. I kväll fanns inget att njuta av.

Inte heller Anita Asante hade någon av sina bättre dagar – även om jag ger henne godkänt. Godkänt får också kantspelarna Johanna Almgren och Olivia Schough. Almgren tog ett steg i rätt riktning jämfört med den svaga insatsen senast mot Tyresö, och Schough försöker hela tiden göra något konstruktivt.

Efter paus klev Göteborg upp högre i planen, och inledde med tio bra minuter. Då kändes det som att laget trots allt skulle kunna vinna matchen. Men sedan dog hemmaoffensiven ut, och Umeå kunde ganska smärtfritt jobba till sig en poäng.

En stor notering görs vid att Torbjörn Nilsson gick upp på två forwards i minut 82. När han bytte ut Averbuch valde han inte att sätta in något av sina båda namnkunniga nyförvärv Jessica Landström eller Cathrine Dyngvold – utan gav Amanda Edgren förtroendet.

Vad det säger om hans syn på Landström och Dyngvold kan man bara spekulera i. Jag tycker dock att Edgren gjorde ett piggt inhopp, och förtjänade förtroendet.

Tråkigast av allt under kvällen var att hemmalagets amerikansk ytterback Camille Levin först leddes av planen, och sedan bars till omklädningsrummet på en bår. Hon såg ut att ha väldigt ont, och det såg ut som en knäskada. Min spontana känsla var tyvärr att jag kanske hade fått bevittna ytterligare ett brustet korsband.
Jag hoppas verkligen att det var en helt galen känsla. Dels för att Levin är en av GFC:s genomgående bästa spelare. Dels för att jag inte unnar någon att drabbas av korsbandsskador.

(Enligt damfotboll.com rör det sig om en sträckning, eller bristning. Hoppas det är rätt)

Som ni förstår var det inte speciellt mycket som var positivt i Göteborg FC i kväll. Hos Umeå såg jag däremot flera roliga saker.

Inte minst blev jag glad av att se debuterande högerbacken Johanna Nyman. Inför avspark noterade jag hur liten och tunn hon såg ut. Men skenet bedrog. Jag tycker att hon var en av matchens allra bästa spelare. Klart bättre än flera etablerade landslagsspelare.Visst slog hon två högriskpassningar på egen planhalva under den sista kvarten. Men annars har jag inte mycket att anmärka på. Hon skötte sin defensiv bra, och visade härligt mod i offensiven. På tränare Blomqvists inrådan tog hon en hög utgångsposition i offensiven, och tvekade inte att agera extra högerytter. Riktigt kul att se.

Även övriga spelare i backlinjen klarade sig utmärkt. Det är inte lätt att spela mot en så snabb forward som Jodie Taylor. Men UIK såg till att skytteligaledaren inte någon gång var riktigt nära att bli målskytt. På mitten gjorde Hanna Folkesson ett stort arbete i det tysta. Hon är helt klart en underskattad spelare.

Slutligen några ord om övriga resultat. Linköpings 3–0-seger hemma mot Vittsjö indikerar att det nordskånska gänget kan få en riktigt tuff säsong. De behöver nog ha tillbaka Ifeoma Dieke i sin fjolårsform illa kvickt.
Efter 5361 följde 304. Var det så att övriga 5000 åskådare vid invigningen på Arena Linköping var där för Markoolio?

När jag såg att Tyresö ledde med 2–0 i halvtid hemma mot Piteå tänkte jag att det kanske var dags för årets första storseger. Men sådana verkar inte mästarinnorna ägna sig åt i år. Tvärtom var det match hela den sista halvtimman. Men 2–1 ger också tre poäng – och Tyresö ångar på mot ett nytt guld.

Fotnot: Jag lyckades trycka publicera typ en sekund efter att klockan slog över till torsdag. Alltså blev dateringarna ovan tyvärr lite missvisande. Bara så ni vet…

Fantastisk publiksiffra på San Mames

Publicerad den av
1

Jag hade påbörjat ett inlägg om publiksiffror, hejaklackar och publikservice tidigare i dag. Men jag känner att jag nog får hålla på det några dagar.

Det får räcka med att dra igång en debatt om dagen…

Däremot är det läge för en liten genomgång av helgens internationella händelser, samt göra en koll på den damallsvenska omgång som ju faktiskt spelas i morgon och på torsdag.

I morgon tar Göteborg emot Umeå. Då skall GFC försöka visa att den fina insatsen mot Tyresö senast inte var någon tillfällighet. Och faktum är ju att om Göteborg skall ha minsta chans att blanda sig i ett guldrace så måste man vinna den här typen av hemmamatcher.

Intressant i morgon är också Linköping–Vittsjö, ett möte mellan två lag om inlett lite sisådär. Fast efter premiärsegern i Skellefteå har Vittsjö mött de tippade topplagen Tyresö och Kristianstad, samt överraskningen Kif Örebro. Matchen på Arena Linköping blir en spännande indikation av klassen på årets Vittsjölag.
Det är också en bra chans för hemmalaget att ta sin första seger – både för året, och på nya hemmaarenan. Dessutom blir det spännande att se hur många av de 5361 åskådarna från i söndags som återvänder till den nybyggda EM-arenan när det kostar pengar.

Även morgondagens tredje match, Tyresö–Piteå, känns intressant. Eller, den hade känts intressant om inte Piteå varit så vansinnigt skadedrabbat. Läget på forwardssidan är så illa att man faktiskt har ringt och kollat om Jennifer Nobis kan tänka sig att göra comeback.
Med tanke på det, och på att Piteå ju faktiskt föll med hela 3–0 mot Mallbacken i helgen, så bör det bli en ganska klar hemmaseger här, trots allt.

Omgångens allra mest intressanta match spelas på torsdag 15.00, och tv-sänds av Tv4sport. Det handlar om toppmötet Kif Örebro–LdB FC Malmö. Det skall bli väldigt kul att få se hur Örebro står sig mot Malmö.

På torsdagskvällen är det sedan Kristianstad–Jitex och nykomlingsmötet Sunnanå–Mallbacken. I Kristianstad blir det förstås fokus på om Josefine Öqvist kan följa upp sina två mål från i helgen med ytterligare någon fullträff. Och om Hedvig Lindahl kan hålla sin första nolla för säsongen.

I nykomlingsmötet känns det som att det är upp till bevis för Sunnanå. Många experter höjde laget inför seriestart, och gav dem bättre odds att klara sig kvar än Kif Örebro. Nu måste Sunnanå visa vad det var som gjorde att de tippades på fast mark.

Jag har inte sett någon Sunnanåmatch. Men om det här klippet från lördagens förlust på Lindevi är talande för lagets kvalitet så behövs det ingen längre analys av varför Skelleftelaget ligger sist i tabellen.
Visst påverkas man säkerligen klart negativt av att ordinarie målvakten Sussie Nilsson är skadad. Men det finns gränser för hur dåligt man får uppträda.

Man får gå flera divisioner neråt för att ha råd med ett så svagt spel på egen planhalva som Sunnanå visar upp i klippet. Bland annat är Carina Holmberg:s insats vid Fridolina Rolfö:s 4–1-mål oceaner från landslagsklass.

Apropå inget så är Sunnanås sista mål (Erika Nilsson Vaara) ett talande exempel på varför jag förordar mindre mål i damfotbollen. Det är nämligen ett skott som inte går in för att det är extremt bra – utan mest för att det är högt.

Innan jag lämnar damallsvenskan konstaterar jag att skytteligan toppas av Jodie Taylor på fyra mål. På den noteringen borde även Christen Press ligga. Men hon har fortfarande varken fått tillgodoräkna sig mål eller assist vid Tyresös 1–0-mål mot Linköping.
Som jag tidigare konstaterat finns ju tv-bevis för att amerikanskan skall bokföras som målskytt. Men skulle man ändå stå fast vid att bollen inte var över linjen i förstaläget måste hon ju i stället bokföras för ett assist.

* Så en liten koll på diverse händelser utanför Sveriges gränser. Med lite hjälp har jag funnit att Linköpings fina publiksiffra bara hamnade på bronsplats om man räknar in alla förra veckans damfotbollsmatcher i världen.

Flest åskådare hade utan konkurrens den rena guldfinalen i den spanska ligan mellan Athletic Bilbao och Barcelona. Min bloggkollega Spelare12 hade en uppgift om att fantastiska 28 000 åskådare hade sökt sig till San Mames.

Enligt Barcelonas officiella hemsida var det dock ”bara” lika fantastiska 25 000. Det är förstås en otroligt bra siffra för damfotbollen vilket som.

På det här klippet kan man se alla matchens tre mål, samt att det är hysteriskt mycket folk på läktarna. Jag har försökt räkna publiken några gånger, men hamnar på 25 000 varannan gång, och på 28 000 varannan…

Skämt åsido. Barca var tabelltvåa inför matchen, och var tvunget att vinna. Det gjorde man också, med 2–1. Utöver sitt försvarade ligaguld lägger Barca därmed också beslag på Spaniens enda plats i höstens Champions League.

* Apropå matcher på stora arenor så spelar Louise Fors och hennes Liverpool just nu på Emirates mot Arsenal. Där är det dock bara 2017 åskådare.

Liverpool leder för övrigt sensationell med hela 4–0 mitt i den andra halvleken – och Fors har gjort det fjärde målet, och dessutom spelat fram till ett. Portugisiska Amanda da Costa gjorde de två första, och Natasha Dowie det tredje.

Jag har inga bilder från dagens match ännu. Men Liverpool kan man se på det här klippet från helgens 1–0-seger mot Lincoln i WSL cup. Där noteras att Fors inte slår varken frisparkar eller hörnor i laget. Det tyckte jag var lite oväntat.

Även Sofia Jakobsson spelade WSL cup – som även kallas Continental cup – i helgen. Hon blev målskytt när Chelsea föll med 2–1 mot Everton. Ett klipp med Jakobssons mål hittar du här.

* Slutligen konstateras från Frankrike att Camille Abily var tvåmålsskytt i Lyons 6–0-seger från i söndags. Det innebär att Abily bara är två mål bakom Lotta Schelin i skytteligan när två omgångar återstår att spela.
Det lär vara mellan de båda slutsegern står. För bakom Schelin (22 mål) och Abily (20) kommer sedan klubbkamraten Laetitia Tonazzi samt Montpelliers Hoda Lattaf, båda på 17.

Tillagt i efterhand: Liverpool vann borta mot Arsenal med förkrossande 4–0. Det var förstås en megaskräll. Arsenal gick ju genom ligan utan förlust i fjol. I år förlorar de alltså redan i sin första WSL-match. Här är en Instagrambild som Louise Fors lade upp efter matchen.

Ek slår Sundhage på fingrarna

Publicerad den av
2

Jag har nu under våren sett ett antal utspel från förbundskapten Pia Sundhage om att det är för många utländska spelare i damallsvenskan.

Det senaste gick att läsa i Göteborgs-Posten i förra veckan. Där framförde hon åsikten att spelarna i fjolårets F19-landslag skall spela i damallsvenskan.

Ni som följt den här bloggen under längre tid vet att jag tycker att de 69 utlänningarna i vår högsta serie i princip till 100 procent är en tillgång för svensk fotboll. Inte ett hinder.

Alltså reagerar jag varje gång Sundhage, Lilie Persson (läs här och här), Anette Börjesson, bloggarkollega Anders Nilsson (läs här) eller någon annan uttrycker någon form av oro mot det ökande antalet utlänningar i damallsvenskan.

För vad är det man vill ha? En liga som den norska, med nästan rakt igenom inhemska spelare – men också med tomma läktare och obefintliga sportsliga framgångar på den internationella scenen?

Nilsson vill ju för övrigt precis som EFD att vi skall minska ner antalet lag i damallsvenskan. Det lär inte direkt öka möjligheten för unga svenska talanger att få speltid.

Sundhages senaste utspel tog ändå priset. För de F19-spelare som valt klubbar i det lägre skiktet eller mitten av damallsvenskan är ju redan ordinarie i sina lag – även med alla utlänningar. Och Sundhage om någon borde veta vad drivkrafter betyder för en spelares och människas utveckling.

Jag jobbade sex år som talangutvecklare i den klubb som nu leder svensk herrfotboll – IF Elfsborg. Under de åren noterade jag att det inte i första hand var de 15-åringar som hade den bästa tekniken på elitpojklägret i Halmstad som nådde längst. Det var de som var utrustade med störst vilja och drivkraft.

Att erbjuda F19-landslagsspelarna givna platser i damallsvenskan gagnar inte någon. Varken spelarna själva, klubbarna – eller våra landslag. För det är morötterna som utvecklar spelare.

Lisa Ek

Lisa Ek

Om jag reagerar med besvikelse varje gång jag ser utspelen mot damallsvenskans utlänningar så blev jag lycklig av att läsa det senaste inlägget på Lisa Ek:s blogg. Det var definitivt det bästa jag har läst i den här debatten. Ett rakt igenom klockrent inlägg.

Läs det. Det är ingen önskan, det är en order. Här är länken.

Eks inlägg slår helt klart Sundhage, med fler, på fingrarna. Eller hur?

Vill man läsa mer i ämnet än bara Eks lysande blogginlägg så har jag bland annat tidigare avhandlat det här och här.

Korsbandseländet bara fortsätter

Publicerad den av
7

Jag hade förstås hoppats slippa skriva det här inlägget. Men rubriken säger väl allt? Eländet bara fortsätter.

De senaste spelarna att drabbas är Piteås Hanna Pettersson (läs mer här) och Kif Örebros talang Linda Hallin (läs mer här).

Jag har inte löpande skrivit ner alla som drabbats under året. Men ur minnet kan jag dra fram följande åtta namn:

Linköpings FC: Linda Sällström
LdB FC Malmö: Anna Thörnqvist
Piteå IF: Pettersson och Emelie Lövgren.
Sunnanå SK: Hanna Glas och Nina Jakobsson.
Umeå IK: Emma Berglund
Kif Örebro: Hallin

Tillagt i efterhand: Som väntat hade jag missat minst en skada. Vittsjös Erika Martinsson tillhör tyvärr också den drabbade skaran. Minst nio spelare är det alltså.

Vi är alltså i början av maj, och vår damallsvenska har redan drabbats av minst åtta korsbandsskador. Tyvärr talar det mesta för att vi kommer att nå upp till fjolårets tråkiga korsbandssiffror även i år.

Jag såg häromveckan på tv att det var 18 damallsvenska spelare som drabbades av korsbandsskador i fjol. Själv räknade jag till 14 i det här inlägget i början av oktober. Där saknades Piteås Lena Blomkvist. Och efter inlägget drog även Umeås Linda Molin av sitt. Men vilka de två sista spelarna var har jag missat.
Fast vare sig det handlade om 16 eller 18 drabbade spelare i fjol så var det alldeles för många. Det är ju i princip en hel spelartrupp.

Det måste förstås vara högprioriterat från förbund och EFD att hitta vägar att undvika den uppsjö av allvarliga knäskador som slår mot vår elitfotboll.

Det är ju inte bara de åtta namnen ovan som saknas på planerna. En stor mängd av de som skadade sig i fjol har ju inte heller kommit tillbaka i spel ännu.

Man vill ju gärna avsluta ett sådant här tråkigt inlägg med något positivt. Och visst var det väl härligt att höra att Hedvig Lindahl gjorde comeback i helgen. Nu är frågan om hon kan hitta en så vass form att hon skall kunna utmana om en plats i EM-truppen.

 

5361 skäl att vara nöjd

Publicerad den av
5

När jag skrev mitt inlägg om dagens matcher hade jag inte sett eller hört publiksiffran från invigningsmatchen på nya Arena Linköping.

5361 är förstås en siffra värd ett eget inlägg. Efter nästan rakt igenom besvikelser på publikfronten noterades årets högsta siffra i damallsvenskan. För den kommer väl inte att slås?

Låt vara att det var gratis – och att Markoolio var på plats som extra dragplåster. 5361 är en kanonsiffra.

Först trodde jag faktiskt att det kunde vara den högsta publiksiffran på damfotboll i världen den här veckan. Men sedan upptäckte jag att gårdagens match mellan Urawa Reds Ladies och Inac Kobe Leonessa i japanska Nadeshiko League hade 6 875 åskådare.

Två andra bra publiksiffror i helgen var de 4500 (utsålt) som såg Washington Spirit ta emot Portland Thorns i NWSL i morse svensk tid, samt de 3720 som såg Potsdam–Wolfsburg i Tyskland.

Jag skulle nog säga att alla de tre sista siffrorna är bättre än Linköpings då det handlar om betalande åskådare i de fallen.

Men kul att den nya arenan i Linköping lockade så stor publik.

Förhoppningsvis tyckte de som mest kom för att se Arena Linköping också om själva matchen – och kan tänka sig att återkomma. Det skulle definitivt damallsvenskan behöva.

För utöver dagens fina siffra har alltså publikintresset i seriens inledning varit en stor besvikelse. Bara fyra matcher har lockat fler än tusen åskådare. Fjolåret var ju också en liten besvikelse på publikfronten. Men efter fyra omgångar i fjol hade det varit sex matcher med fyrsiffrig publik.

Tankar om Göteborg–Tyresö 2–2

Publicerad den av
2

Jag har ju utlovat en analys av gårdagens toppmöte på Valhalla. Och löften är till för att hållas. Men den här gången var det ganska svåranalyserat.

Matchen hade nämligen väldigt många ansikten. Framför allt var Tyresö väldigt ojämnt.

Innan jag går in på det spelmässiga vill jag bara konstatera att Tyresö och Malmö under hela säsongen i fjol bara tappade elva poäng vardera. Delar man upp det i mindre bitar blir det två tappade poäng per fyra omgångar.

Efter fyra omgångar i år har Tyresö och Malmö just tappat två poäng vardera. De håller alltså fjolårets snitt. Det innebär i sin tur att om ett lag som Göteborg – som redan har tappat sex poäng – skall vara med och slåss om guldet så måste de omgående börja rada upp trepoängare.

För jag tycker att Tyresö känns bättre i år än i fjol. Stabilare.

Det hindrar inte att Tony Gustavsson har en del att göra med sitt lag. Mer om det strax. Nu till själva matchen.

En match har ju som bekant två halvlekar. I går gav de mig helt skilda vibbar. I den första – även när Göteborg ledde med 2–0 – kände jag att Tyresö var minst en klass bättre. Och att det bara skulle vara en tidsfråga innan målen trillade in.

Det kändes som att Tyresö mer spelade mot sig själva än mot Göteborg.

I den andra halvleken var Göteborg däremot något bättre än Tyresö. Plötsligt satt man inte längre och väntade på en gulröd explosion. Det var förvånande. För visst har GFC vunnit både cupfinalen i höstas och supercupen för en månad sedan, men i båda de matcherna var trots allt känslan att Tyresö hade den klart högre potentialen.

Jag skulle säga en delförklaring var en taktikmiss av tränare Gustavsson. En annan förklaring handlar om rollfördelning. Strax mer om det.

Anita Asante

Anita Asante

I den första halvleken njöt jag av Marta, Veronica Boquete, Christen Press och kanske framför allt av Anita Asante – som var fantastiskt bra. Jag har hyllat den engelska landslagsmittfältare från första gången jag såg henne. Och jag ser inget slut på de hyllningarna. Vilken fantastisk bollbehandling hon har, även i fart. Vilken arbetskapacitet.

Asante i all ära. Det var Tyresö som ägde halvleken spelmässigt sett. Varje gång en Tyresöspelare kom rättvänd mot Göteborgs backlinje kändes det farligt. 7–2 i avslut till gästerna i halvleken är ganska tydlig statistik.
Utöver avsluten vinkades glödheta Press ett par gånger av för offside när hon var fri. Åtminstone den enda kändes hårfin från läktarplats.

Trots att Tyresö kändes klart starkare stod det plötsligt 2–0 till hemmalaget. Det första målet var framför allt en tavla från Carola Söberg. I stället för att gå ut och rensa undan Olivia Schough:s höga chansboll backade Söberg in på mållinjen.
Så får inte en landslagsaktuell målvakt agera när motståndarna har en så hypersnabb forward som Jodie Taylor.

Faktum är att ett lag som Tyresö, som skjuter upp sin backlinje högt hela tiden, måste ha en målvakt som jobbar långt ut – som ett slags extra back.

2–0 var en inläggsfrispark som annars duktiga Lisa Dahlkvist missbedömde. Asante kunde smyga upp bakom och nicka till.

Två misstag innebar två Göteborgsmål. Det är sådan effektivitet som utmärker ett riktigt topplag. Så kanske ändå för GFC…

Men Catrine Johansson bjöd tillbaka. En svag rensning gav Kirsten van de Ven skottläge – och 2–1. Fem minuter senare vände Press bort Johansson och pricksköt in 2–2. Och Press var även nära att dribbla sig igenom och göra 2–3 innan pausvilan. Göteborg var nog rätt nöjt när domare Pernilla Larsson blåste för halvtid.

I halvtid tänkte jag att Tyresöspelarna garanterat skulle fortsätta ta alla chanser att komma rättvända med fart mot Göteborgs backlinje. Och att GFC skulle få väldigt svårt att stå emot.

Så blev det inte på något sätt. Tvärtom tappade Tyresö både fart och spets. Dels för att deras offensiva spelare började ha tre–fyra tillslag, för att sedan passa bollen till en stillastående lagkompis. Dels för att man började chansa med långa bollar från backlinjen, avsedda för Press.

Det senare verkade vara den taktik man gjort upp i paus. För tränare Gustavsson berömde backarna för varenda långboll – trots att de knappt ledde till någon farlighet. Konstigt.

I stället fick Göteborg föra spelet, och skapa de bästa chanserna. Efter paus blev det 4–2 i avslut till Göteborg. Åtminstone ett par av dem var riktigt farliga.
Tyresö däremot hade på 45 minuter bara en riktigt bra chans. Det handlade om inhopparen Jennifer Hermoso:s närskott i slutminuten. Den var i och för sig riktigt farlig – men ändå.

I bilen hem satt jag och funderade över hur Tyresö kunde tappa sin spets så totalt efter paus. Jag fastnade på relationen mellan huvud- och birollsinnehavare. I en film kan inte alla spela huvudroller. Likadant är det i ett fotbollslag.

Och i stort sett alla Tyresös offensiva spelare är vana vid att spela huvudrollen. Såväl Marta, Caroline Seger, Veronica Boquete, Press och Hermoso är spelare som vill ta emot och vårda bollen varje gång de får den.
De är inte lika vana vid att spela på ett tillslag, eller ta långa, offensiva löpningar för sina medspelare.

Att få några av stjärnorna att vilja spela biroller är nog Tony Gustavssons största utmaning med Tyresö.

Apropå Gustavsson blev jag förvånad av hans andra byte. Och det verkade utbytta Veronica Boquete också bli. Jag tycker nog att hon ganska klart överglänste exempelvis Caroline Seger i matchen. Trots det valde Gustavsson att ta av spanjorskan, medan Seger fick spela matchen ut.

Däremot blev jag lite glad när jag såg Göteborgs byten. Jag har flera gånger reagerat över att Torbjörn Nilsson verkar göra förbestämda byten – oavsett hur det har sett ut i aktuell match. Spelare med låg status byts ut varenda gång.

Fast inte i går. Då fick Olivia Schough – som tillhört dem med låg status – spela hela matchen, medan högstatusspelare som Yael Averbuch och Johanna Almgren fick lämna planen. Det kändes korrekt utifrån den match jag såg. För där gjorde både Averbuch och Almgren rätt bleka insatser – en bra bit från den nivå de kan spela på.

Slutligen är det ofrånkomligt att jämföra Jodie Taylor med Christen Press, med tanke på att Taylor tagit över Press roll i Göteborg. Det jag sett hittills av Taylor gör mig glad. Hon blir en attraktion i damallsvenskan. Och jag undrar faktiskt om hon inte hade passat bättre in i Tyresö än vad Press gör.

Det innebär inte att jag tycker att Taylor är bättre än Press – för det gör jag inte. Men engelskan är mer en utpräglad toppforward än amerikanskan. Och det var ju det där med huvud- kontra biroller.

Mallbacken dagens stora glädjeämne

Publicerad den av
3
Mallbacken firar.

Mallbacken firar.

I dag är man lite extra glad över ett 3–0-resultat. För Mallbackens klara hemmaseger mot Piteå ger lite hopp om åtminstone den ena nykomlingen skall kunna undvika att bli avsågad på ett tidigt stadium.

Piteå hade överraskat positivt under serieupptakten, och kändes som klar favorit i dagens match. Speciellt eftersom den spelades i Munkfors, och inte på Mallbackens ordinarie hemmaplan, Strandvallen.

Trots det vann alltså Mallbacken klart. Lagets målskyttar var Malin Ahlberg, Hayley Lauder och Julia Karlenäs. Den sistnämnda imponerade stort på mig när jag såg Mallbacken träningsspela mot Jitex i våras.
Då satte jag frågetecken för lagets försvarsspel. De släppte nämligen till flera rena frilägen. Hur det såg ut i dag har jag ingen aning om. Men 7–4 i skott mot mål indikerar i alla fall att Mallbacken inte släpper till speciellt mycket bakåt. Lovande.

Julia Karlenäs

Julia Karlenäs

För den andra nykomlingen ser det däremot inte alls speciellt lovande ut. Sunnanå har faktiskt släppt in fler mål (16) efter fyra omgångar än vad 2011 års hånade jumbolag Dalsjöfors hade gjort (14).
Det som möjligen kan vara lite positivt för Skelleftelaget i den jämförelsen är att man har gjort fyra mål fler framåt…

Colombias affischnamn inom damfotbollen, Yoreli Rincon, gjorde ett superinhopp i dag och räddade Malmö i Umeå. Efter bara tre minuter på planen satte Rincon segerbollen till 2–1. Övriga målskyttar i matchen var Manon Melis och Alexandra Nilsson. I och med segern går Malmö upp i tabelltopp. Man passerar Tyresö på fler gjorda mål.

Det såg länge ut som att skrällgänget Kif Örebro skulle toppa tabellen efter fyra omgångar. Man ledde med 2–0 (Irena Martinkova och Sarah Michael) borta mot Linköping efter 80 minuter. Då slog två backar till för LFC. Först reducerade Charlotte Rohlin, och sedan kvitterade Magdalena Ericsson. Därmed är Örebro i stället trea, två poäng bakom seriens två storfavoriter.

* I Tyskland fick Antonia Göransson för tredje matchen i rad börja på bänken för Turbine Potsdam. Hon blev inbytt i den 62:a minuten hemma mot i praktiken klara mästarinnorna Wolfsburg.

I många sammanhang brukar inte tränare och spelare ta ut ett guld innan det är 100-procentigt säkrat. Wolfsburg – som leder Frauen–Bundesliga med tre poäng och 24 mål inför sista omgången – utgör ett undantag.

Som man kan se på det här klippet firade de guldet redan i onsdags, då man i praktiken säkrade sin seger.
Och i dagens toppmöte valde tränare Ralf Kellermann att vila flera ordinarie spelare, och i stället matcha ett antal unga spelare från bänken. Det gjorde det lättare för Potsdam att vinna med 2–0.

Inför fina 3720 åskådare var det Göranssons ersättare Natasa Andonova som blev stor matchvinnare. Den 19-åriga makedonska landslagsspelaren gjorde först 1–0 på egen hand, och slog sedan den precisa hörna som 17-åriga supertalangen Pauline Bremer (född 1996) nickade in till 2–0.

Trots segern minskade Potsdams chans att nå höstens Champions League. Kerstin Garefrekes blev nämligen matchens enda målskytt när Frankfurt vann borta mot Bad Neuenahr. Därmed är det stor fördel Frankfurt i kampen om andraplatsen.
Potsdam måste få hjälp av Bayern München i sista omgången på söndag. München måste ta poäng samtidigt som Potsdam besegrar Gütersloh på bortaplan om Göranssons lag skall få spela i WCL igen.

* I Frankrike vilades Lotta Schelin i dag när Lyon slog nytt målrekord i franska ligan. Deras 6–0 borta mot Arras innebär att man nu har gjort 120 mål i årets serie. Det är ett fler än det tidigare rekordet, som man satte i fjol.
Då blev målskillnaden 119–3. Fast då spelade man ändå tre oavgjorda matcher. I år är det nu 20 raka segrar och 120–5 i målskillnad – och två matcher kvar att spela.