Författararkiv: Johan Rydén

Profilbild för Okänd

Om Johan Rydén

Johan Rydén, sportjournalist för Borås Tidning som bloggat om damfotboll sedan 2011. Finns även på twitter, @Johan_Ryden

Elitettan, Öhrström, Belgien, Afrika och Haiti

Publicerad den av
2

I dag har Kvarnsveden besegrat Uppsala med 2–0 i elitettan, vilket innebär att fem lag har gjort ett litet ryck i toppen av tabellen.

Det är troligen två lag ur kvintetten Kif Örebro, Kungsbacka, Kvarnsveden, Sundsvall och Lidköping som spelar i damallsvenskan 2019. De fem har gjort ett litet ryck, och ligger nu inom tre poäng.

I Italien har Stephanie Öhrström förlängt sitt kontrakt med Fiorentina.

Just Öhrström och Fiorentina får för övrigt tydligen en ny chans att kvala in till höstens Champions League. I och med att inkvalade Brescia har blivit uppköpt av AC Milan tappar Brescia sin plats i turneringen. Enligt Öhrström ser det ut att bli en direkt avgörande match mellan Fiorentina och Tavagnacco på lördag om vilket lag som följer med Juventus till höstens Champions League.

Orsaken är att Fiorentina och Tavagnacco tog lika många poäng i ligan, och i Italien skiljer man lag åt med skiljematch – om placeringarna gäller något viktigt.

På landslagsfronten har vi fått klart vilka sju av de åtta nationer som gör upp om tre VM-platser i de Afrikanska mästerskapen i Ghana i slutet av november och början av december. Värdnationen var förstås direktkvalificerad till slutspelet.

Från veckans playoffomgång har nu även Algeriet, Ekvatorial-Guinea, Kamerun, Mali, Sydafrika och Zambia avancerat. Den lilla skrällen i playoffspelet är väl att Elfenbenskusten åkte ut på bortamål mot Mali.

I morgon gör Nigeria och Gambia upp om den åttonde och sista platsen. Thomas Dennerby:s lag har med sig en 1–0-ledning till hemmareturen.

I Europa har Belgien tagit tre nödvändiga poäng i kampen om en playoffplats mot VM. Man vann med 7–0 i Moldavien, men belgiskorna behöver sannolikt vinna även sina två återstående matcher mot Rumänien (borta) och redan VM-klara Italien (hemma) för att få spela playoff.

Det är ju fyra av sju grupptvåor som får chansen att göra upp om den sista europeiska VM-platsen. Man gör en tabell av alla de sju grupptvåorna, där man stryker matcherna mot respektive tabelljumbo. Som det ser ut nu får man nog inte förlora fler än sex poäng i gruppspelet om man skall kunna få chansen att spela playoff.

I kväll spelades en träningslandskamp mellan Kanada och Tyskland. Jag såg den andra halvleken av den match som tyskorna till slut vann med 3–2.

Fina 22 826 åskådare i Hamilton fick se hemmalaget vinna bollinnehavet i den första halvleken med hela 69–31. Fast halvlekens enda mål gjorde gästernas Svenja Huth redan i den första minuten.

https://twitter.com/WoSoComps/status/1005889901341167616

I den andra halvleken fixade Christine Sinclair – vem annars? – en kanadensisk vändning. Först fick hon nicka in kvitteringen bakom ett ganska handfallet tyskt försvar…

https://twitter.com/WoSoComps/status/1005897611142991880

…sedan stod Sinclair för en läcker överhoppning som gav Jessie Fleming yta att rulla in 2–1.

Kanadas ledning varade dock bara i en minut. Sedan slog Sara Däbritz till och visade sin klass. Först kvitterade hon på ett eget genombrott…

https://twitter.com/WoSoComps/status/1005900226039861250

…sedan slog Däbritz den frispark som Stephanie Labbé räddade via stolpen, men där returen hamnade hos inhopparen Turid Knaak.

https://twitter.com/WoSoComps/status/1005902241566543872

I dag har det även spelats ett antal ungdomslandskamper. Jag noterade att Göteborgs Annahita Zamanian var lagkapten för Frankrikes U20-landslag vid 3–1-förlusten mot USA.

Tysklands U20-lag vann med 4–1 mot Haitis. Just Haiti har ju något spännande på gång på ungdomssidan. Deras U20-landslag har kvalat in till VM, och just nu spelar Haitis U17 en direkt avgörande match mot USA om en plats i U17-VM. Den matchen går att se på länken nedan, och jag rekommenderar att man håller ett extra öga på Haitis storstjärna Melchie Dumornay. Hon fyller 15 i augusti och lär ha alla storklubbars blickar på sig.

Tidigare i dag har Mexiko vunnit med 2–1 mot Kanada och tagit den första nordamerikanska platsen av tre i U17-VM.

Kanada har fortfarande chansen att kvala in. De kommer att få möta förloraren av USA och Haiti om den tredje och sista VM-platsen.

U17-VM har för övrigt redan lottats. Där noteras att Finland hamnade i samma grupp som Uruguay, Ghana och Nya Zeeland. Det känns som en bra finländsk lottning.

Ingen Seger mot Ukraina

Publicerad den av
9

Caroline Seger

Caroline Seger kan inte spela mot Ukraina. Trots det åker hon med till Lviv. Den enda slutsats man kan dra från det är att hon anses vara så viktig i gruppen att hon gör nytta även när hon tvingas se matchen från läktaren.

Därmed är det mycket som talar för att Peter Gerhardsson kommer att mönstra samma startelva i Lviv som han gjorde i Göteborg i torsdags. Gerhardsson har hoppat mellan en uppställning med fyrbackslinje och en utpräglad tia på forwardsplats och en uppställning med trebackslinje utan tia.

Alternativet till Kroatienelvan är alltså att spela med en fyrbackslinje. I den varianten skulle sannolikt Fridolina Rolfö få vara tia och Elin Rubensson gå in i elvan på Magdalena Eriksson:s bekostnad. Men som sagt, jag tippar på att det blir Kroatienelvan igen.

I dag har det inte varit några VM-kvalmatcher i Europa. Under söndagen är det en match, Moldavien–Belgien. Även på måndag är det bara en europeisk VM-kvalmatch, Island–Slovenien. Det är väldigt viktiga matcher för Belgien och Island i jakten på ländernas första VM-plats någonsin.

När Italien säkrade sin gruppseger i går innebär det första VM-starten på 20 år. Så klart att det innebar stor glädje.

Italien känns som en tänkbar outsider i nästa års VM-slutspel. Utöver fiaskot mot Ryssland i EM-premiären i fjol visade italienskorna klass både mot Tyskland och Sverige. Och sedan EM har man bara en förlust, mot Spanien i finalen av Cypern cup. Under det senaste året har man kryssat mot Frankrike och tagit klara segrar både mot Schweiz och Wales. Det blir spännande att följa italienskorna det kommande året.

Det är ju nämligen numera mindre än ett år till avsparken i Frankrike, den 7 juni 2019.

Ett annat gäng som är intressant att följa är vårt svenska U23-landslag. I dag såg jag delar av 3–0-segern mot England på förbundets stream. Jag vet inte om det var fel på min uppkoppling eller på sändningen. Men de första 25 minuterna blev väldigt sönderhackade, tråkingt eftersom min bild var att Sverige spelade riktigt bra under den perioden.

Min bild var att Sverige totalt sett var minst en klass bättre än de engelska motståndarna. Eftersom den första halvleken blev sönderhackad för mig av bristfällig sändning och den andra av många byten finns risk för att mina spelaromdömen inte är klockrena.

Josefine Rybrink

Men av det jag såg tyckte jag att Josefine Rybrink var väldigt bra på högerbacken, samt att även Michelle de Jongh och Filippa Angeldahl utmärkte sig på innermittfältet och Nina Jakobsson på högerkanten. Men de flesta i startelvan var bra.

När det gäller Angeldahl har hon varit blek i Linköping under våren. Min analys av henne är att hon är väldigt bra när hon får tid och yta, som hon fick i dag. Men att hon måste jobba på att hantera högt tempo, för när hon hamnar under press är hon inte alls lika bra.

Rybrink känns som en spelare som snart borde vara aktuell för ett test i A-landslaget. Hon är ju en mångsidig försvarsspelare som både fixar att spela centralt och på kanten.

Rybrink är ju för övrigt ny i Kristianstad från Kungsbacka i år. Kungsbacka har klarat sig bra i elitettan även utan henne, för i dag vann man toppmötet med Lidköping med 3–2. Därmed är det Kif Örebro och just Kungsbacka som kommer att inneha de damallsvenska platserna efter nio omgångar i den jämnar serien där även Sundsvall, Lidköping och Kvarnsveden har häng på topplatserna.

Apropå spelare som lämnat Kungsbacka meddelade IFK Kalmar tidigare i veckan att Ida Strömblad bryter sitt kontrakt på grund av skada.

Spanien och Italien VM-klara – Danmark pressar Sverige

Publicerad den av
7

Tidigare i dag vann Österrike borta mot Finland med 2–0. Det resultatet innebar att Spanien blev första europeiska land att kvala in till nästa års VM-slutspel. Grattis. För Finland gick nog däremot VM-drömmen upp i rök i dag.

Och alldeles nyss vann Italien hemma mot Portugal med 3–0, ett resultat som innebär att italienskorna följer med spanjorskorna till nästa års VM-slutspel. Grattis.

Lisa-Marie Karlseng Utland

I övrigt i dag har Norge tagit tre viktiga poäng genom att bortabesegra Irland med 2–0. Båda målen gjordes för övrigt av Rosengårds Lisa-Marie Utland. Den norska seger innebär att Irlands VM-chanser numera är minimala, och att kampen om gruppsegern står mellan Norge och Nederländerna. De båda möts i kvalets sista omgång.

I Sveriges grupp vann Danmark tidigare i dag med klara 5–1 i Ukraina. Det är ett resultat som antyder att danskorna har tagit sig ur den formsvacka de haft tidigare under det här året. Inför dagens klara seger har ju Danmark radat upp följande resultat under 2018: USA 1–5, Island 0–0, Nederländerna 2–3, Japan 0–2, Island 1–1 (förlust efter straffar) och Ukraina 1–0.

Dagens danska seger innebär att den svenska lagledningen kallt kan räkna med att det kommer att krävas sex poäng på de båda matcherna mot Ukraina för att Sverige skall ha trumf på hand inför gruppfinalen i Viborg i september. För Danmark lär inte tappa några poäng innan dess.

När Sverige i går vann mot Kroatien var det mycket prat om målskillnad. Fast det mesta talar för att målskillnaden inte kommer att ha någon betydelse i gruppen. Det är ju inbördes möten som gäller i VM-kvalet, se paragraf 15.01. Och så länge Sverige inte tappar någon poäng på vägen till Viborg kommer vi alltså att ha 3–0 upp på danskorna inför gruppfinalen – vilket är ett väldigt bra utgångsläge.

Men poängtapp i Lviv på tisdag eller på Gamla Ullevi den 30 augusti skulle försämra de svenska VM-oddsen ganska rejält. Det krävs alltså en koncentrerad, svensk insats i Ukraina.

I går mötte vårt landslag gruppens sämsta lag, Kroatien. I den matchen var Sverige riktigt bra under en halv halvlek, närmare bestämt den första halvan av den andra halvleken.

Under 45 minuter i går på Gamla Ullevi fick vi se ett svenskt lag som i och för sig var överlägset, men som fick ut alldeles för lite av sin överlägsenhet.
Jag hade 2–0 i farliga målchanser i den första halvleken, och det är för lite mot ett så svagt lag som Kroatien. I uppspelsfas hade de svenska spelarna för många tillslag på bollen, och dessutom slog man alldeles för många dåliga passningar. Det var passningar bakom mottagaren, passningar med dåligt val av hårdhet och passningar slagna i fel ögonblick, alltså med dålig tajming.

Magdalena Eriksson

Inte heller de fasta situationerna blev någon framgång under torsdagskvällen. Jonna Andersson:s hörnor var direkt dåliga, medan Kosovare Asllani:s var ok. Det var dock först i andra halvleken, när Magdalena Eriksson fick ta några fasta som de ledde till klara målchanser.

Förbundskapten Peter Gerhardsson fortsätter att köra på Pia Sundhage:s linje att starta med flera djupledslöpande forwards. I går tog Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius ut varandra före paus. Trots att de spelar ihop i klubblaget kan jag inte minnas att de hade en enda kombination ihop.

Efter paus blev det mesta bättre. Eriksson höjde alltså kvaliteten på de fasta situationerna. I backlinjen fick man bättre fart på bollen. Dessutom valde backarna att då och då driva fram bollen och utmana de många kroatiska försvararna. På så sätt fick man Kroatiens lag att bli väldigt centrerat, vilket öppnade jätteytor på kanterna.

Dessutom såg firma Jakobsson/Blackstenius bättre ut efter paus. Inte för att de hade några samarbeten, men de var i alla fall betydligt mer rörliga och delaktiga i spelet.

Jag satte betyg på spelarna till BT. Om vi tar det lagdel för lagdel så är det förstås inte lätt att sätta ett rättvist betyg på en målvakt som bara behöver ta hand om ett par bakåtpassningar. Men en målvakt som håller nollan har gjort sitt jobb bra, därför fick Hedvig Lindahl en trea.

I trebackslinjen tyckte jag att Nilla Fischer var bäst i den första halvleken. Efter paus klev Magdalena Eriksson fram och levererade flera kanonpassningar. De båda fick till slut varsin trea. Linda Sembrant hade ett fint assist, men fick ändå nöja sig med en tvåa.

På kanterna fick varken Hanna Glas eller Jonna Andersson till det speciellt bra. De hade ytor, men skapade lite för lite för att jag skall vara nöjd. Vad jag kan minnas var de båda ”bara” inblandade i varsin klar målchans. Glas fick ju assist till Hanna Folkesson:s 4–0-mål. Men med tanke på att Kroatien delvis släppte kanterna tycker jag att duon Andersson/Glas borde ha varit inblandade i mer. Båda fick ganska svaga tvåor.

På centralt mittfält fanns dagens bästa svenska spelare – Kosovare Asllani. Hon var klart godkänd före paus, och stundtals lysande efter. Linköpingsstjärnan fick matchens enda fyra. Hanna Folkesson hade ansvar för den defensiva balansen. Och den skötte hon ju prickfritt. Trots att hon blev målskytt, tyckte jag dock att hon inte riktigt fick till offensiven. Således fick hon nöja sig med en stark tvåa.

Bland forwards tyckte jag inte att Stina Blackstenius var vän med bollen. Hon såg väldigt otajmad ut i många aktioner. Men till slut gjorde hon ändå två mål och var inblandad i flera andra farligheter. Således kändes hon som en klar trea. En trea fick även Elin Rubensson för ett piggt inhopp, krönt med ett efterlängtat mål.

När det gäller Fridolina Rolfö och Sofia Jakobsson känner jag i efterhand att jag hamnade fel. På plats på Gamla Ullevi tyckte jag att Rolfö var den bästa forwarden i den första halvleken, och gav henne en trea. Däremot tyckte jag inte Jakobsson fick ut speciellt mycket av alla sina löpningar, vilket gjorde att hon bara fick en tvåa.

Efter att ha sett om delar av matchen är min uppfattning att jag borde ha satt omvända betyg. Visst var Rolfö den forward som hade bäst intentioner före paus, men hennes passningar fastnade i princip alltid på rödvitrutiga spelare. Jakobsson däremot var ju faktiskt inblandad i en hel del positivt. Hennes löpning som öppnade för 2–0-målet var ju exempelvis en riktigt godbit.

Anna Anvegård och Mimmi Larsson spelade för kort tid för att betygsättas. Kul att Anvegård fick göra ett rejält inhopp. Hon gjorde väl inget större avtryck under de 20 minuter hon spelade. Men känslan är att Växjöforwarden är en spelare som behöver få lite tid att lära känna sin omgivning innan hon kan prestera på allra högsta nivå.

På tisdag väntar alltså Ukraina för svensk del. Det är ett lag Sverige vinner mot minst nio gånger av tio. Det bör alltså bli bortaseger i Lviv. Men trots dagens storförlust mot Danmark får Ukraina inte underskattas. I Danmark höll ukrainskorna emot ända in i slutkvarten, och man föll bara med 1–0.

Säkra 4–0 mot Kroatien

Publicerad den av
6

Jag har just skrivit mina texter från Gamla Ullevi, där Sverige tog tre säkra poäng mot Kroatien.

Den första halvleken var svag, medan den andra var bra. Före paus var Sverige för statiskt och hade för dåligt bolltempo. Efter paus blev det bättre fart både på ben och boll.

Jag återkommer med en längre analys av matchen. Nu skall jag sätta mig och köra milen tillbaka till Borås.

Grahm, Troelsgaard, Afrika och Italien

Publicerad den av
2

Landslaget och VM-kvalet i all ära, de senaste dagarnas snackis i svensk damfotboll har nog ändå varit Ann-Helen Grahm:s avhopp från Hammarby.

Saken är intressant, och man undrar ju om spelarna i Hammarby egentligen gav Grahm en ärlig chans. De rasade ju när klubben gjorde sig av med Olof Unogård i februari.

Jag har ingen aning om hur styrelsen har jobbat för att sluta fred med spelarna sedan dess. Men känslan är ju att Grahm kan ha kommit i kläm. Spelarna var arga på styrelsen, och Grahm var styrelsens val. Hon hade således ett otroligt tufft utgångsläge. Ett utgångsläge hon inte klarade av att hantera.

Som en följd undrar man ju om spelarna har varit med i rekryteringen av den nya tränaren, Isak Dahlin?

Sanne Troelsgaard

En annan intressant damallsvensk nyhet är ju att Sanne Troelsgaard har förlängt med Rosengård fram till nästa sommar. Det var självklart otroligt viktigt för Malmöklubben.

Troelsgaard och Danmark spelar för övrigt en viktig VM-kvalmatch borta mot Ukraina på fredag. I hemmamatchen mot ukrainskorna vann Danmark ”bara” med 1–0.

Andra intressanta VM-kvalmatcher i Europa de kommande dagarna är förstås Sverige–Kroatien, men även Finland–Österrike, Irland–Norge och Italien–Portugal. Vid seger för Italien blir landet första europeiska lag att kvala in till VM-slutspelet. Ett europeiskt land är ju dock redan VM-klart, värdnationen Frankrike.

Under den svenska nationaldagen gick kvalet till de Afrikanska mästerskapen in i sin playoffomgång. Från onsdagens matcher har jag noterat följande resultat:

Lesotho–Sydafrika 0–1, Zambia–Zimbabwe 0–1, Kenya–Ekvatorial-Guinea 2–1, Kongo–Kamerum 0–5, Elfenbenskusten–Mali 2–2 och Gambia–Nigeria 0–1. Matchen Algeriet–Etiopien är inte färdigspelad. Returmatcherna spelas i helgen, och segrarna är klara för slutspelet.

Tillbaka till Europa, och Italien. Senaste nytt där är att AC Milan, som beslutat sig för att satsa på damfotboll, har köpt Brescias damlag.

Det talar ju för att det fortsatt blir en spännande kamp med Juventus. Juve presenterade för övrigt i dag ett intressant nyförvärv i Eni Aluko.

https://twitter.com/EniAlu/status/1004370247305121793

Grahm lämnar Hammarby – och så lite energiläckage

Publicerad den av
19

Ann-Helen Grahm

Det händer verkligen saker på tränarsidan i damallsvenskan. I dag kom nyheten att Ann-Helén Grahm lämnar jobbet som tränare för Hammarby efter påtryckningar från spelartruppen.

Till Hammarbys hemsida förklarar Grahm sitt avhopp så här:

”Anledningen till mitt beslut har sin förklaring i att det har framförts synpunkter från spelartruppen som för mig är oacceptabla och som gör att jag känner det som ej möjligt att fortsätta leda laget.”

Inför hösten skall alltså både Linköping och Hammarby ha nya tränare. Det blir spännande att se vilka som får förtroendet. Jag har ju lanserat Grahms företrädare Olof Unogård som tänkbar, ny LFC-tränare.

Den här veckan är det uppehåll i damallsvenskan, på grund av VM-kval. På torsdag spelar ju Sverige hemma mot Kroatien. Det är en match som skall vinnas med tre–fyra måls marginal.

På tisdag väntar sedan en betydligt lurigare uppgift, borta mot Ukraina. Utöver bortamatchen i Danmark är Ukraina borta den match jag är mest orolig för i det här VM-kvalet. Ukrainskorna är nämligen rätt svårspelade, och föll exempelvis bara med 1–0 borta mot Danmark, det danska segermålet dröjde ända till den 79:e minuten.

I torsdagens match är det klart att Sverige får klara sig utan lagkapten Caroline Seger, som har en bristning i vaden. Det är en match som svenskorna skall föra, där huvuddelen av spelet kommer att vara förlagt till offensiv planhalva. Eftersom Segers främsta egenskaper inte ligger i offensiven, utan i att hålla i bollen och lugna ner spelet, borde Peter Gerhardsson:s landslag klara den uppgiften utmärkt ändå.

Fridolina Rolfö

Trots att Ukraina är den svåraste uppgiften under den här samlingen är mitt tips är att vår förbundskapten inte sparar någon på torsdag. Jag tror att han sätter in Fridolina Rolfö på den vakanta platsen i startelvan, och flyttar ner Elin Rubensson ett steg. Det ger följande uppställning enligt 3–4–1–2: Hedvig Lindahl – Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Hanna Glas, Kosovare Asllani, Rubensson, Jonna Andersson – Rolfö – Stina Blackstenius och Sofia Jakobsson.

Nu tänker jag göra ett undantag, och föra in lite herrfotboll i den här bloggen. I dag har Tysklands herrlandslag valt att peta Manchester Citys stjärnspelare Leroy Sané ur VM-truppen. Förbundskapten Joachim Löw förklarade att Sané bland annat haft dåligt kroppsspråk problem med attityden. Alltså menar Löw att Sané är en spelare som sänker energinivån i truppen, och att det är bättre att satsa på någon annan (sämre) som inte förstör stämningen i laget.

Det här är intressant eftersom vi nyligen hade en omvänd diskussion angående Olivia Schough här i bloggen. Göteborgsspelaren tillhör ju knappast de 20 bästa utespelarna i Sverige. Däremot har hon en fantastisk attityd, och höjer garanterat stämningen i truppen.

Jag har personligen sett hur enskilda spelare kan sänka eller höja ett lag bara genom sin närvaro i omklädningsrummet. Energigivare är guld värda, medan man helst ser att energislukare går till någon annan klubb.

Martin Sjögren

Apropå energislukare har jag hört att en av Martin Sjögren:s viktigaste uppgifter under sin tid i Linköping var att rensa omklädningsrummet på sådana. Det fanns tydligen ett antal energislukare i LFC under början på 2010-talet.

Nu står han mitt i ett nytt, och väldigt svårhanterat energiläckage. Att norsk damfotbolls största stjärna inte vill spela i landslaget påverkar självklart Sjögrens lag på ett negativt sätt, både genom att man tvingas spela utan en avslutare av världsklass och genom att fokus hela tiden riktas mot konflikten mellan landslagsledningen och stjärnan.

Ada Stolsmo Hegerberg är förresten inte bara Norges största stjärna, hon skall tydligen numera vara den bäst betalda damfotbollsspelaren i världen.

Slutligen så blev det hemmasegrar för Göteborg och Vittsjö i söndagens båda damallsvenska matcher. Därmed är serien extremt jämn – om man undantar suveräna Piteå.

För vem hade trott att Piteå redan efter sju omgångar skulle ha tagit mer än dubbelt så många poäng som laget på bronsplats?

Julia Karlernäs i landslaget

Publicerad den av
3

I nattens inlägg hyllade jag Piteås Julia Karlernäs. Jag är tydligen inte den ende som sett hennes storhet. För några timmar sedan blev hon nämligen uttagen i Peter Gerhardsson:s VM-kvaltrupp till matcherna mot Kroatien och Ukraina.

Kul för Karlernäs, och kul för Piteå att återigen får med en spelare i landslagstruppen.

Gerhardsson väljer att ta med Karlernäs som en 24:e spelare eftersom det är lite skadeproblem på innermittfält. Dels har ju Caroline Seger bara spelat sporadiskt de senaste veckorna, dels fick ju Kosovare Asllani kliva av Linköpings match mot just Piteå i går.

I dag har Eskilstuna vunnit med 3–0 i Kalmar. Det var ju ungefär den skillnad man inför seriestart trodde att det skulle vara mellan lagen. Efter de sex första omgångarna trodde jag däremot att det här skulle kunna bli en betydligt jämnare historia.

Men kanske att det börjar lossna lite för Eskilstuna. Segern innebär ju att man i en haltande tabell plötsligt bara har tre poäng upp till medaljplats.

För Kalmar var det däremot en otroligt tung förlust. Laget behöver samla poäng på hemmaplan om de skall ha chansen att hänga kvar, men hittills har man kammat noll på Gröndals IP.

I elitettan är det fortsatt otroligt jämnt i toppen. I nuläget ligger Kungsbacka och Kif Örebro på de damallsvenska platserna. Men om Lidköping vinner mot Assi i morgon går västgötarna återigen upp i serieledning.

Det är fem lag inom tre poäng i tabelltoppen, och ytterligare en handfull lag är fortsatt inom hanterbart avstånd från topplagen.

Slutligen pågår finalen i den spanska cupen mellan Atletico Madrid och Barcelona. Mitt tips om kryss i det damallsvenska bottenmötet var ju inget vidare. Däremot gick det bättre med det tippade krysset i Spanien. Cupfinalen stod nämligen 0–0 efter 90 minuter och nu pågår förlängning.

Uddamålsseger för Piteå igen

Publicerad den av
10

Piteå IF

Piteå vann mot Linköping på övertid, och såg därmed till att de två senaste årens svenska mästarinnor i praktiken kan sluta att tänka guldtankar i år.

För nu kan bara ett mirakel ta LFC till förstaplatsen. Med en seger i dag hade man haft fem poäng upp till förstaplatsen, vilket inte är omöjligt att ta in. Men nu är avståndet istället elva poäng, vilket sätter sakerna i en helt annan situation.

Efter nästan en tredjedel av årets serie står LFC på tio poäng. Jag roade mig med att gå igenom hur många poäng de svenska mästarlagen har tagit de senaste 20 åren. Då upptäckte jag att poängskörden har varit klart lägre de senaste tio åren, jämfört med de tio åren dessförinnan.

Perioden 2008–17 har guldpoäng legat på: 51–62–51–54–55–55–49–59–49–57. Under den perioden hamnar snittet på 54,2 poäng och medianen på 55.

Tittar vi på de tio åren dessförinnan, alltså 1998–2007, såg guldpoängen ut så här: 60–64–64–59–58–61–60–53–59–56. Här låg snittet på hela 59,4 och medianen på 59,5.

Den lägsta poäng en guldvinnare har haft de senaste 20 åren är alltså 49. För att nå dit måste LFC ta 39 poäng på de 15 matcher som återstår. Man behöver alltså vinna 13 av 15, eller vinna tolv och kryssa i resten. Det känns ju knappast sannolikt. Eller?

Frågan är hur många matcher Piteå kan vinna. Laget har nu sju raka segrar, varav sex med uddamålet. Nästa omgångs seriefinal mot Rosengård blir verkligen något alldeles extra.

Det jag såg av fredagens match var det en rättvis bortaseger. LFC:s bästa spelare var målvakten Matilda Haglund, som räddade sitt lag flera gånger. Piteås bästa vapen är förstås de fasta situationerna, framför allt de som June Pedersen slår. Men jag tyckte allt att norrbottningarna även imponerade i själva spelet, som kändes mer genomtänkt än hemmalagets. Linköping levde nämligen nästan uteslutande på fasta situationer i den här matchen.

Julia Karlernäs

Det räcker ju inte med att ha bra inläggsfötter, man måste ju även ha någon som förvaltar inläggen. Jag gillade Julia Karlernäs första gången jag såg henne spela, och gör det fortfarande. Hon har god speluppfattning, och ett bra passningsspel. Men i Piteå är det hennes huvudspel som är huvudsaken.

Under fredagskvällen nickade hon in kvitteringen, och tog sedan även den duell som öppnade för Cecilia Edlund:s segermål i 93:e minuten. Karlernäs och Ellen Löfqvist är ett väldigt intressant innermittfält. Det blir kul att se dem mot landslagsduon Caroline Seger och Hanna Folkesson den 16 juni – om nu Seger är frisk.

Ellen Löfqvist

Det om fredagens match. Lördagen innebär damallsvenskt ångestmöte mellan Kalmar och Eskilstuna samt spansk cupfinal mellan Barcelona och Atletico Madrid. Jag skulle inte bli förvånad om bottenmötet slutade med kryss, och även cupfinalen känns vidöppen – vilket skulle kunna innebära både förlängning och straffar.

På söndag är det säsongsavslutning i Frauen-Bundesliga. På DFB-tv kan man se Wolfsburg–Köln klockan 14.00. Och så spelas det förstås två damallsvenska matcher också, i form av Vittsjö–Växjö och Göteborg–Kristianstad. Det är två matcher där hemmalagen är i stort behov av poäng, men där bortalagen får räknas som favoriter.

Blixtar och dunder – Lyon föll i cupfinalen

Publicerad den av
3

Strax efter midnatt svensk tid blev Lyon detroniserat i den franska cupen. Finalen mot PSG drog ut på tiden eftersom den fick avbrytas en stund till följd av kraftigt regn och åska.

När matchen väl var över hade Lyon blivit av med en lång svit. Laget hade vunnit både ligan och cupen sex år i rad. Det blev alltså ingen sjunde dubbel, utan PSG vann finalen med 1–0 efter ett kämpamål av den högintressanta powerforwarden Marie-Antoinette Katoto.

https://twitter.com/OL_Plus/status/1002269269814587398

Jag har inte sett matchen, men har noterat att Lyon och Ada Hegerberg fick ett kvitteringsmål bortdömt på vaga grunder på övertid. Jag kan nämligen inte se någon ojusthet från någon Lyonspelare på det här klippet.

https://twitter.com/OL_Plus/status/1002311185881018368

Lyon startade för övrigt med nio spelare från den elva som vann Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg förra torsdagen. Självklart var målvakten Sarah Bouhaddi utbytt till följd av sin handledsfraktur. I hennes ställe vaktades målet av Pauline Peyraud-Magnin. Man hade även bytt Griedge Mbock Bathy mot Kadeisha Buchanan i mittförsvaret.

PSG startade så här: Tiane Endler – Eve Perisset, Erika, Irene Pardes, Ashley Lawrence – Aminata Diallo, Grace Geyoro, Formiga – Kadidiatou Diani, Marie-Laure Delie och Katoto.

Kadidiatou Diani

I Malmö kom ”bara” 3122 till Stadion för att se torsdagskvällens derby. Även om det är årets näst bästa publiksiffra i damallsvenskan var det betydligt färre än jag hade trott och hoppats på.

Rosengård vann med 2–0 mot LB07 och såg därmed till att det verkligen blir ettan och tvåan i damallsvenskan som möts i midnattssolsmatchen i Kiruna den 16 juni.

Eller, Kristianstad kan slå sig in topp två tidigare på den aktuella matchdagen, men det är ju ställningen inför omgången som gäller.

Under fredagskvällen är det ödesmatch för Linköpings FC. Man tar emot fullpoängaren Piteå, och alla andra resultat än seger är dåliga för de svenska mästarinnorna.

Näst bästa bloggen

Publicerad den av
13

I morgon är det Malmöderby i damallsvenskan mellan LB07 och Rosengård. Matchen spelas på Stadion, och förhoppningen är att det skall bli en folkfest.

Med tanke på att det är uppehåll i herrallsvenskan borde det ju kunna bli fler än både årsbästa 4 197 och fjolårets derbysiffra på 7 825.

Sportsligt är förstås Rosengård favoriter, men LB har varit bra den senaste tiden och har absolut poängchans.

Annars har de senaste dagarnas damfotbollsdebatt i svensk media mest handlat om bristen på ersättning till damfotbollsklubbar som släpper spelare till mästerskap. Och i dag har det utökats till att även handla om bristen på soliditetsersättning och internationellt utbildningsbidrag.

Det här är ju tre väldigt lätta frågor, där det väl egentligen bara går att ha en uppfattning. Och det är att alla tre självklart bör införas även på damsidan. Sedan är nivåerna en annan fråga. Men den kan vi kanske återkomma till.

Internationellt har uppflyttningsupplägget i engelska WSL varit veckans heta potatis. Jag har inte hunnit sätta mig in i frågan fullt ut ännu, men rent allmänt tycker jag att sport bör gå före pengar i sådana här frågor. Jag föredrar alltså traditionella europeiska serieupplägg före nordamerikanska.

Slutligen så har den här bloggen fått ett hedersomnämnande. Det är medieföretaget Cision som har rankat svenska fotbollsbloggar. Och den här bloggen kommer tvåa efter Olof Lundh:s blogg på Fotbollskanalen. Du är alltså just nu inne och läser på den näst bästa bloggen…

 

Piteå håller undan – och Öhrström cupmästare

Publicerad den av
Svara

Det har varit en söndag där jag inte har kunnat se någon av de fyra matcher som spelats i damallsvenskan. Det jag har sett är höjdpunkter från tre av dem.

I toppen fortsätter Piteå att rada upp trepoängare. I dag vann man i Göteborg, trots att klippet med höjdpunkter på damallsvenskan.tv antyder att hemmalaget skapade fler klara målchanser.

Segermålet kom som så många gånger tidigare på en fast situation. June Pedersen satte en frispark från mittlinjen. Här tycker man ju att Jennifer Falk borde ha agerat på ett bättre sätt. Å andra sidan är Madelen Janogy inne i bollbanan, vilket försvårade rätt rejält för den nyuttagna landslagsmålvakten.

Klassiskt hemmastarka Piteå tog nästan lika många poäng på bortaplan i fjol (19 mot 17) och kom högre i bortatabellen än i hemmatabellen. Dagens seger innebär att Piteå kommer att vara serieledare när de spelar midnattssolsmatch mot Rosengård i Kiruna den 16 juni.

Noterbart kring Piteå är att man har sex raka segrar, men bara +7 i målskillnad. Man följer hårt devisen att det räcker att göra ett mål mer än motståndarna…

För Göteborg innebär dagens förlust att laget halkar efter topplagen. Jag tippade ju Göteborg som tvåa. Men det byggde mycket på en stark insats mot Linköping i våras. Med facit på hand vet vi ju att Linköping inte varit så starkt, vilket i sin tur sannolikt innebär att jag har övervärderat Göteborg en aning.

Rosengård klev upp på andraplatsen via 2–0 hemma mot Vittsjö. Och Djurgården skapade sig andrum genom 1–0-seger i Stockholmsderbyt mot Hammarby. Både Vittsjö och Hammarby fick stark starter på säsongen, men nu börjar båda kännas som bottenlag.

Slutligen vann Växjö Smålandsderbyt mot Kalmar med klara 4–1. Där fascinerades jag mest över hur en usel gräsplan hjälpte Anna Anvegård att göra 1–0.

I elitettan lyckades varken Sundsvall eller AIK ta sig upp på allsvensk plats.

Så en liten kort internationell utblick. I Frankrike tog som väntat PSG den andraplats som innebär spel i Champions League i höst. Dagens 3–0-seger mot Soyaux gjorde att det inte spelade någon roll att Montpellier också vann sin match. Montpellier slutade trea i tabellen.

I botten blev det Albi som åkte ur. I övrigt gjorde Stina Blackstenius mål i dag, hennes 13:e i serien. Det gjorde att hon slutade fyra i den skytteliga som vanns av Ada Hegerberg på 31 mål.

I Tyskland blev det som jag anade. Ett sargat Wolfsburg ställde över många spelare, och föll således mot Bayern München med 2–1. Fridolina Rolfö satte Bayerns andra mål.

Därmed har Bayern inför slutomgången i praktiken säkrat andraplatsen i ligan, och spel i höstens Champions League. Personligen känner jag dock lite sympati med trean Freiburg, som ställdes mot det ”riktiga” Wolfsburg i båda sina möten med seriesegrarna.

Till Italien där en svensk i går kväll blev cupmästare. Fiorentina med Stephanie Öhrström i målet vann nämligen finalen mot Brescia med 3–1. Tungt för Brescia som förlorat titelmatcher två helger i rad.

I Spanien blir det en drömfinal i Copa de la Reina på lördag. Gårdagens semifinaler slutade nämligen med segrar för ligamästarinnorna Atletico Madrid och ligatvåan Barcelona. Barca behövde både förlängning och straffar för att vinna mot Bilbao.

Hos Barca visade Lieke Martens att hon fortfarande vet hur man sätter bollen i bortre hörnet.

Slutligen har det varit ett slags jippoomgång i den norska toppserien. En omgång där alla lag samlades på samma plats och spelade. Det är ett grepp som provats av svensk dambasket någon gång, men som då inte upplevdes som någon succé.

Toppserien har ju extremt dåliga publiksiffror, så det här var sannolikt ett försök att dra till sig uppmärksamhet. Från omgången noteras att Mimmi Löfwenius, som i veckan togs ut i det svenska U23-landslaget, blev målskytt när Lyn vann mot Grand Bodö.

På klippen ser man att det nästan inte var någon publik, trots den här ”storsatsningen”. Inte ens prestigemötet LSK–Avaldsnes 4–0 lockade några större åskådarmassor. Tvärtom ser det bara ut att sitta drygt 100 personer på läktarna.

Popp, van de Sanden och Kristianstad

Publicerad den av
42

Nu har jag också hunnit se Champions Leaguefinalen. Och det var en final som blev ganska mycket som man trott, i varje fall i 90 minuter.

Matchen slutade ju 0–0 efter ordinarie tid, precis som jag hade tippat. Så långt var det chansfattigt och tillknäppt. Lyon hade som alltid mest boll, men spelkvaliteten var inte av högsta klass. Troligtvis genom att båda lagen spelade ett bra försvarsspel, och tvingade fram misstag från motståndarna.

Eventuellt gjorde dock Lyon och Amandine Henry ett mål. Hennes nick var troligen över mållinjen. Men kameravinkeln på tv var sådan att det var omöjligt att 100-procentigt fastställa att bollen var inne. Och tyvärr hade Uefa inte kostat på sig att fixa målkameror till damernas final. Svagt.

Det fanns även ett antal straffsituationer i matchen. Wolfsburg skulle förstås haft en när Sarah Bouhaddi var sen i en duell med Sara Björk Gunnarsdottir. Lika självklart som att utespelare inte får dela ut sena sparkar är ju att målvakter inte får slå folk i huvudet. Men även Lyon hade ett par straffsituationer. Så domarens feghet jämnade ut sig.

I förlängningen fick vi sedan den sprakande fotbollsfest som vi hoppats på. Wolfsburg gick på knäna efter att ha fått försvara sig i 90 minuter. Dessutom hade de 120 minuters cupfinal i benen och tvingats byta ut viktiga Björk Gunnarsdottir. Trots det tog man en tidig ledning genom Pernille Harder i 93:e minuten.

Där och då hade plötsligt Wolfsburg fått ett litet övertag. Lyon hade ju haft svårt att skapa chanser, och man hade dessutom en handikappad målvakt. Bouhaddi hade nämligen skadat vänsterhanden på övertid, och det var tydligt att hon inte kunde använda den handen som hon ville i förlängningen.

Tillagt i efterhand: Bouhaddi spelade hela förlängningen med bruten vänsterhand. Hon har således spelat färdigt för den här säsongen.

Wolfsburgs övertag varade dock inte i många minuter. Nästan direkt på Harders ledningsmål skedde nämligen två saker som båda kan sägas vara matchavgörande. Först bytte Lyons tränare Reynald Pedros ut Saki Kumagai och satte in Shanice van de Sanden. Eftersom han tidigare hade bytt in Delphine Cascarino för Selma Bacha satsade Pedros fullt ut på fart.

Normalt får det franska storlaget inte får så stora ytor, utan då har man mer nytta av instick från bollsäkra passningsspelare som Kumagai, Henry, Le Sommer och Dzsenifer Marozsan. Men i finalen hade inte Marozsan någon av sina bättre dagar i offensiven, vilket gjorde det rimligt att dra tillbaka henne ett snäpp.

van de Sanden hade inte lyckats speciellt bra tidigare i Lyon. Men i förlängningen mot Wolfsburg fick den nederländska yttern plötsligt massor av yta. Och då går det som bekant väldigt fort.

Kort efter bytet gjorde Alexandra Popp bort sig. Mitt antagande om att de båda lagen skulle ställa upp med samma startelvor som förra helgen visade ju sig vara korrekt. Det jag hade missat var att Wolfsburg hade gjort Popp spelklar efter 3,5 veckors skadeuppehåll. Det blev således den nickstarka tyskan som tog Claudia Neto:s plats på centralt mittfält.

Kanske hade det varit bättre om Popp vilat några veckor till. För i den 96:e minuten gjorde hon en vansinnessatsning mot Cascarino på mittplan. Och då Popp redan hade ett gult kort (också det solklart) fick ett redan tröttkört Wolfsburg avsluta med tio spelare.

De sista 24 minuterna var uppvisning från Lyons sida. Man gjorde fyra fina mål, tre på passning från van de Sanden:

Alla fyra Lyonmålen var alltså snygga. Själv är jag lite svag för smarta löpningar i straffområdet, och sådana fick vi se vid 3–1-målet. På klippet ovan syns tydligast hur fint Delphine Cascarino löper bort Nilla Fischer från området framför målet, och på så sätt ger Ada Hegerberg en jätteyta att löpa in på. Ingen skugga över Fischer dock – jag tycker nog att hon totalt sett var Wolfsburgs bästa spelare i finalen.

Hegerbergs 3–1 var för övrigt norskans 15:e i årets Champions League – så många har ingen tidigare gjort i samma turnering.

4–1 gjordes av inhoppande Camille Abily. Hon är tillsammans med Corine Petit och Elodie Thomis inne på sin sista vecka som elitfotbollsspelare. Efter morgondagens ligaomgång och torsdagens cupfinal lägger trion skorna på hyllan.

Det mest spännande i den avslutande ligaomgången är för övrigt bottenstriden, där hela sex lag riskerar att tvingas följa med Olympique Marseille ner i andraligan.

Bordeaux    –13   22
Rodez         –24   22
Fleury          –23   21
Albi             –23   20
Lille             –24   20
————————
Guingamp   –17   19

För att göra det extra raffinerat har Guingamp hemmamatch mot jumbon Marseille och nästjumbon Lille har bortamatch mot inblandade Bordeaux. Övriga inblandande spelar enligt följande:

Paris FC–Fleury
Rodez–Lyon
Montpellier–Albi

I toppen har Montpellier en liten, liten chans att snuva PSG på andraplatsen. För att det skall ske måste Montpellier vinna mot Albi samtidigt som PSG förlorar borta mot tabellfemman Soyeaux.

Till Tyskland, och ytterligare en fransk före detta storspelare som slutar. Bayern München meddelade nämligen häromdagen att Laura Georges avslutar sin karriär.

Hennes Bayern München spelar en nyckelmatch i morgon (direktsänds på DFB-tv 14.00). I den näst sista ligaomgången ställs man nämligen mot ett tröttkört Wolfsburg. Hemmaseger skulle innebära att Bayern i princip har säkrat sin plats i höstens Champions League. Poängförlust, och mycket talar för att Freiburg har kvar chansen på andraplatsen in i slutomgången.

Wolfsburg               +49   55
Bayern München    +45   47
———–
Freiburg                  +31   44

Här är resterande matcher för Bayern och Freiburg:

I morgon: Bayern–Wolfsburg och Jena–Freiburg.
Söndag den 3 juni: Frankfurt–Bayern och Freiburg–Essen.

Så till Sverige och damallsvenskan, där jag sedan senast har sett Kristianstads två senaste matcher. Den mot Rosengård var lysande, medan dagens mot Eskilstuna var rätt dålig. Trots både varierande matchkvalitet och prestationer innebar matcherna sex hemmapoäng till KDFF, som nu ligger tvåa i tabellen.

Mot Rosengård stod Kristianstad för en väldigt framgångsrik press under de första 45 minuterna. Trots att Malmölaget tydligen var förvarnat hamnade deras spelare på hälarna, blev passiva och initiativlösa. Deras passningar slogs bakom medspelare, eller på fel fot. Det var första gången i år jag såg Rosengård se riktigt beskedligt ut.

Kristianstad visade däremot upp både löpvilja och bolltrygghet, inte minst från Rita Chikwelu och Alice Nilsson. När Rosengård försökte sätta press flyttade KDFF-spelarna bollen på ett bra sätt och kunde spela sig förbi.

Dock var Malmölaget på väg in i matchen efter paus. Man gjorde åtta bra minuter, men sedan rasade allt när Nathalie Björn gjorde en megatavla och upphävde offsiden på Ogonna Chukwudi, vilket ledde till hemmalagets helt matchavgörande 2–0-mål.

Efter matchen letade inte Rosengårds spelare och ledare ursäkter, utan kritiserade sin egen insats och förklarade att Kristianstad hade varit det bättre laget. Snyggt.

Tränare Jonas Eidevall hade ju faktiskt lätt kunnat skylla på att man tvingades spela utan Caroline Seger, samt att både Sanne Troelsgaard och Simone Boye Sörensen tvingades kliva av på grund av skadekänningar. För de skadorna var självklart faktorer i matchen. Men har jag uppfattat rätt valde Eidevall att säga att hans lag gjorde en frustrerande insats, och att man skall kunna vinna oavsett skadorna. Det här är en stor skillnad mot hur det lät i höstas, då Rosengårds spelare och ledare gärna gnällde på domare, eller andra saker när resultaten gick emot.

I dag vann Kristianstad igen. Det som var gemensamt för lagets två senaste matcher var att Sif Atladottir återigen var en jätte i backlinjen, att Alice Nilsson återigen sprang kopiöst – borde inte Peter Gerhardsson ta en titt på henne?, samt att Therese Ivarsson gjorde ännu ett mål. Hon har gjort fem mål totalt, och är nu uppe i delad ledning av skytteligan med Anja Mittag. Starkt.

Alice Nilsson

Men fotbollsmässigt var det inte roligt att se dagens match. Det var hafsigt och massor av felpass. I den första halvleken kändes det som att Kristianstad hade totalkontroll, trots att de bara skapade tre klara målchanser. Så långt uppträdde Eskilstuna som ett nedflyttningslag.

Gästerna hade sällan adress på sina uppspel, utan det var nästan uteslutande långa bollar på Bengt, och som bekant får inte Bengt spela i damallsvenskan…

Den enda Eskilstunaspelare som kändes lite konstruktiv under de första 45 minuterna var Loreta Kullashi, som dock bara kom nära att få fram någon av sina genomskärare. Efter paus försvann Kullashi nästan helt ur matchen. Ändå såg Eskilstuna lite vassare ut i den andra halvleken, i varje fall under en period i inledningen.

Då lyckades trion Hanna Glas, Felicia Karlsson och Mimmi Larsson skapa lite oreda i hemmaförsvaret. Men närmare än två avslut utanför från Larsson kom man inte. Det trots att hemmaspelarna såg dödströtta ut redan efter 55–60 minuter.

Eskilstunas lag känns knappast tryggt och fungerande. Det skall nästa vecka till Kalmar för ångestladdat bottenmöte. Från vad jag sett av de båda lagen hittills känns Kalmar som knappa favoriter i den matchen.

I torsdags spelades ju också två damallsvenska matcher. Där vann Linköping borta mot Hammarby på matchens sista spark, medan Djurgården och LB07 delade på poängen. I morgon på mors dag möts Hammarby och Djurgården i årets första Stockholmsderby. Det känns som en öppen historia.

Matchen Göteborg–Piteå känns också öppen, även om jag skulle sätta en tvåa som utgångstips. Däremot känns hemmalagen som favoriter i de två sista matcherna; Växjö–Kalmar och Rosengård–VIttsjö.

I elitettan fortsätter det att vara superjämnt. Efter att de tre topplagen Lidköping, Örebro och Kungsbacka tagit varsin poäng i den här omgången kan Sundsvall och AIK vid segrar i morgon gå upp på allsvensk plats. Sundsvall skall till Mallbacken och AIK till Asarum.

Slutligen tänkte jag återvända till en av de senaste veckornas hetaste frågor här i bloggen, nämligen domartillsättningar. Under veckan har jag kollat med en person med stor kunskap i frågan om hur lämpligt det var att Malmödomaren Tess Olofsson dömde en cupfinal med ett Malmölag på planen.

Svaret var att den typen av tillsättningar bör undvikas, då de sätter domaren i en jobbig situation. Jag trodde att fotbollen hade gjort som basketen, alltså helt börjat bortse från domarnas hemvist. Men så är det inte. Man har fortfarande som grundpolicy att Gävledomare inte skall döma lag från Gävle, eller att Malmödomare inte skall döma lag från Malmö.

Guide till Champions League-finalen

Publicerad den av
10

I kväll 18.00 i Kiev och på Tv10 (sändningen startar 17.30) gör Lyon och Wolfsburg upp om titeln bäst i Europa.

Det är två lag med högklassiga offensiva spelare, så det skulle kunna bli en sprakande fotbollsfest. Men jag är rädd att det kommer att bli tillknäppt och målsnålt.

De två senaste årens finaler har slutat 1–1 och 0–0 och sedan vunnits av Lyon på straffar. Och nu kommer båda lagen från varsin mållös toppmatch.

0–0 är alltså tyvärr ett utgångstips i den här vidöppna finalen.

Jag bedömer lagen som jämnstarka, men måste jag tippa sätter jag 51–49 i Lyons favör.

Orsakerna är Lyons lite större vinnarvana i Champions League, samt att laget borde ha en liten fysisk fördel genom att de fått en dags längre vila, samt att Wolfsburg faktiskt tvingades till förlängning i lördags.

Wolfsburg borde å andra sidan ha fått med sig en positiv känsla, eftersom de till slut faktiskt vann den tyska cupfinalen.

Något som talar för att det här kan bli en målfattig final är att det här är två lag som inte släpper in så många mål. Både Lyon och Wolfsburg har totalt fyra insläppta i tävlingsmatcher sedan årsskiftet. Noterbart dock att Wolfsburg har hållit nollan i ligan under 2018.

Jag känner mig rätt säker på båda lagen kommer att ställa upp med startelvor som är väldigt lika de som användes förra helgen.

Då startade Lyon (4–2–3–1) så här mot PSG:

Sarah Bouhaddi – Lucy Bronze, Griedge Mbock Bathy, Wendie Renard, Selma Bacha – Saki Kumagai, Amandine Henry – Eugénie Le Sommer, Dzsenifer Marozsán, Amel Majri – Ada Hegerberg.

Inhoppare: Camille Abily, Shanice van de Sanden och Delphine Cascarino.

Och Wolfsburg (4–2–3–1) använde följande manskap i cupfinalen mot Bayern München i lördags:

Almuth Schult – Anna Blässe, Nilla Fischer, Lena Goessling, Noelle Maritz – Claudia Neto, Sara Björk Gunnarsdottir – Caroline Graham Hansen, Pernille Harder, Lara Dickenmann – Ewa Pajor.

Inhoppare: Isabel Kerschowski, Joelle Wedemeyer, Zsanett Jakabfi och Ella Masar McLeod.

Noterbart här är att varken Neto eller Masar McLeod får spela i finalen, då de representerat Linköping respektive Rosengård i den här turneringen. En trolig lösning blir att Joelle Wedemeyer går in i mittförsvaret, och att Lena Goessling flyttar upp och tar Netos plats.

Hos Lyon är frågan om 17-åriga Bacha startar, eller om man drar ner Majri som vänsterback. I så fall får man plats för Abily  eller van de Sanden, och där tror jag att Abily är det hetaste alternativet. van de Sanden har inte gjort någon ”EM-succé” i Lyon.

Båda lagen har målvakter med jättehög högstanivå, men som båda då och då gör rätt uppseendeväckande missar. Vi får väl hoppas att det inte avgörs på någon sådan.

För det finns ju mängder av potentiella matchvinnare i de här båda lagen. Hos Lyon tänker man först på trion Ada Hegerberg, Eugenie Le Sommer och Dzsenifer Marozsan, och hos Wolfsburg på Pernille Harder, Ewa Pajor och Caroline Graham Hansen.

Tipset är alltså Lyon, men nog hade det varit kul om Nilla Fischer fick höja pokalen för första gången? Hon vann ju turneringen 2014, men få var hon inte lagkapten för Wolfsburg, vilket hon ju numera är.

Personligen är jag på väg till Gävle för att bevaka herrallsvensk fotboll. Lär därför tyvärr inte kunna se matchen förrän tidigast i morgon. Så vi får se när det blir tid att skriva om den.

I kväll är det ju även två damallsvenska matcher i form av Hammarby-Linköping och Djurgården-LB07. Där tippar jag seger för LFC och kryss på stadion.

 

Kul med Falk och Anvegård i landslaget

Publicerad den av
27

Anna Anvegård

Alldeles nyss presenterade Peter Gerhardsson sin trupp till VM-kvaltruppen till matcherna mot Kroatien (den 7 juni i Göteborg) och Ukraina (borta den 12 juni).

Jämfört med den senaste truppen saknas av förklarliga skäl gravida Hilda Carlén och skadade Lina Hurtig. Dessutom har Gerhardsson valt bort formsvaga Marija Banusic. Gerhardsson motiverade det så här till SVT:

”Det är kopplat till prestation, som vi inte tycker är tillräckligt bra. Det är en konkurrenssituation, sådana som Kullashi och Anvegård får före. ”

Med i Gerhardssons trupp finns istället Göteborgs målvakt Jennifer Falk, samt talangfulla forwardsduon Loreta Kullashi och Anna Anvegård.

Jennifer Falk

Det tycker jag är kul uttagningar. Jag har ju rätt många gånger lobbat för Falk och Anvegård. I Falks fall var det förstås ett tag sedan jag lyfte henne, eftersom hon i princip missade hela fjolårets säsong till följd av hjärnskakning. Hon var en av fyra målvakter i Pia Sundhage:s 27 spelare stora trupp till matcherna mot Iran och Norge i oktober 2016, men har ännu inte fått spela någon landskamp. Det lär hon kanske inte få göra nu heller, men hon får i alla fall chansen att visa upp sig. Och hon får för första gången vara med i en ”riktig” 23-mannatrupp.

Kullashi har väl haft det lite tufft i damallsvenskan den här våren, men hon är kanske vårt allra största framtidshopp på forwardssidan och en spelare som bör ges erfarenhet.

Slutligen då Anvegård, som är en spelare jag gillat från första gången jag såg henne. Hon har en fin fotbollshjärna, och dessutom ett gott målsinne. Det skall bli väldigt spännande att se hur hon klarar sig i en A-landslagsmiljö.

När det gäller de båda stundande VM-kvalmatcherna skall Sverige bara vinna hemma mot Kroatien. Däremot är Ukraina borta en lurig historia. Sverige är favoriter där också, men den segern är inte självskriven. Däremot är det nog så att vi måste ta sex poäng på de här matcherna för att ha lite marginal inför gruppfinalen borta mot Danmark i september.

Här är truppen i sin helhet:

Målvakter: Hedvig Lindahl, Zecira Musovic och Jennifer Falk.

Backar: Hanna Glas, Anna Oskarsson, Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson och Mia Carlsson.

Mittfältare: Caroline Seger, Hanna Folkesson, Kosovare Asllani, Julia Roddar, Elin Rubensson och Olivia Schough.

Forwards: Stina Blackstenius, Fridolina Rolfö, Sofia Jakobsson, Loreta Kullashi, Mimmi Larsson och Anna Anvegård.

Med 20 spelare kvar från förra truppen är det tydligt att Gerhardsson börjar sätta en stomme. Kollar vi på fördelningen mellan damallsvenskans klubbar har Göteborg med flest spelare – fyra. Sedan har Rosengård och Eskilstuna tre vardera, Linköping två samt Kristianstad och Växjö varsin.

Gerhardsson pratade lite om att han har valt utifrån hur spelarnas spelsätt liknar varandra i landslag och klubblag. Kanske var det en liten förklaring till varför vårens succélag Piteå fortsatt inte har med någon spelare i landslagstruppen.

Däremot noteras att Piteå har med sex (korrigerat) spelare i den U23-trupp som är uttagen till möte med England i Bollnäs den 9 juni.

Kommer någon ur klabbet med i landslaget?

Publicerad den av
5

När jag gick på låg- och mellanstadiet stod fotboll på programmet varenda rast. Lagen valdes ofta av två personer – förste- och andreväljaren. Efter att de valt några ”toppspelare” vardera var det inte ovanligt att någon av väljarna storsint sa den andre:

”Du kan ta klabbet.”

Klabbet var alltså de som ingen ville. I damallsvenskan har Rosengård och Linköping varit första- och andraväljare under några års tid. Näst i tur har Eskilstuna och Göteborg stått.

Sedan har övriga fått dela på ”klabbet”. Bland de som befunnit sig sist i turordningen märks Piteå IF. Talangfulla spelare från södra Sverige har inte varit speciellt intresserade av att flytta till en stad bara några timmars resa från polcirkeln.

Piteå har inte gnällt över situationen, utan anpassat sig. Dels har man blivit väldigt duktiga på att ta vara på lokal, norrländsk talang. Dels har man under Stellan Carlsson:s ledning skapat ett lagspel som bygger mer på gemensamt, stenhårt arbete än på individuell skicklighet. På så sätt har man klarat av att hantera att laget tappat toppspelare varje år.

Arbetssättet har funkat så bra att de tagit ett litet silver och två brons de senaste tre åren. Och i år har man alltså inlett med fem raka segrar, och leder alltså damallsvenskan med fem poängs marginal, trots att man i princip saknar stjärnspelare.

För tittar man på Piteås trupp innehåller den en landslagsspelare – Faith Ikidi. I övrigt har June Pedersen varit uttagen i den norska truppen några gånger på sistone, men jag kan inte se att hon spelat några landskamper på flera år.

Ingen av Piteås svenska spelare har ens varit i närheten av att få spela några landskamper. Och då var det ändå åtta svenskor i lagets senaste startelva i damallsvenskan.

I dag kommer Peter Gerhardsson att presentera sin nästa VM-kvaltrupp. Det blir väldigt spännande att se om han tagit intryck av Piteås framgångar, eller om deras spelare fortsatt får följa landslaget via tv.

Men känslan är att Gerhardsson har fått lite att fundera över de senaste veckorna. I hans förra trupp ingick exempelvis fem spelare från Linköping, en klubb som inte ens har lyckats ta hälften av det antal poäng Piteå samlat i vår.

Minst två av LFC-spelarna faller nu bort, gravida Hilda Carlén och skadade Lina Hurtig. Men även Anna Oskarsson och Marija Banusic borde hänga löst. Jag hade exempelvis gärna sett att Ronja Aronsson fick chansen på högerbacksplats i stället för Oskarsson.

I övrigt borde Gerhardsson känna lite lätt oro kring läget för hans forwards. Hurtig är alltså skadad, Montpellierduon Stina Blackstenius och Sofia Jakobsson är mållös sedan förra landslagssamlingen, Banusic är formsvag och även Eskilstunaduon Mimmi Larsson och Loreta Kullashi har haft det tufft den senaste tiden.

Den enda som visar riktigt god form är Fridolina Rolfö, som ingick i förra truppen, men blev sjuk på matchdagen. Men Rolfö har ju mer använts som mittfältare än forward på sistone i landslaget.

Notering: Först uppgav jag felaktigt att Rolfö var skadad mot Ungern, men så var det ju inte.