28 i truppen – men var är Hurtig och Rolfö?

Pia Sundhage har just tagit ut en 28 spelare stor landslagstrupp för nästa veckas träningsläger på Bosön. Här motiverar hon sina val.

Vid en genomläsning av truppen saknar jag ett par unga talanger. För det är ju i sådana här sammanhang som Sundhage har sin stora chans att öppna dörren på glänt för de som knackar på underifrån. Och visst är Amanda Ilestedt, Olivia Schough och Malin Diaz uttagna, vilket är kul. Fast i min värld är det ett rätt, och två fel. Ilestedt känns tveklöst redo för landslaget. Den uttagningen är alltså helt korrekt.

Amanda Ilestedt

Däremot ifrågasätter jag Schough och Diaz. När det gäller Diaz är det i och för sig på svaga grunder, för jag har bara sett henne på tv mot Tyresö och Malmö under hösten. Men där visade hon ingen landslagsklass. Inte ens nära. Tvärtom skrev jag i det här inlägget om att Diaz fortfarande spelar juniorfotboll.

Schough har kvaliteter, men är i nuläget långt ifrån någon A-landslagsspelare. Hon har ju fått kämpa rejält för sin speltid i Göteborg under året, och faktum är att hon bara spelat en enda hel allsvensk match i år. I övriga har hon blivit in- eller utbytt.

Jag har skrivit det förr, men upprepar gärna att de två unga talanger som jag tycker borde stå näst på tur för en landslagschans – efter Ilestedt och Elin Rubensson – är Lina Hurtig och Fridolina Rolfö.

Men när de inte får plats bland de 33 bästa spelarna nu så känns deras chanser att slå sig in i nästa års EM-trupp försvinnande små. Synd.

Jag skriver 33, eftersom det saknas fem självskrivna spelare. Jag tänker på skadade kvartetten Hedvig Lindahl, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant och Therese Sjögran, samt på Lotta Schelin som missar lägret för att hon skall spela inofficiella klubblags-VM i Japan.

Utöver Diaz, Schough och Ilestedt finns ett annat helt nytt namn med i truppen. Det är 29-åriga Carina Holmberg från Sunnanå, som utsågs till norrettans bästa spelare i år. Henne har jag ingen bild av, så huruvida den uttagningen är rätt eller fel får andra bedöma.

Som en markering i marginalen noteras att Nilla Fischer är uttagen som mittfältare. Det kan ju bara vara en felskrivning, men jag fick nog känslan av att Sundhage tänker att försöka spela in Fischer i mittförsvaret.

Jessica Samuelsson

Slutligen är nygamla Jessica Samuelsson också uttagen. Jag vet att många håller henne högt. Men jag är inte lika översvallande positiv. För att klara en ytterbacksuppgift på internationell nivå räcker det inte med att göra ett par offensiva framstötar. I de stora matcherna måste man göra rätt defensiva avvägningar. Där är jag tveksam till om Samuelsson är redo. Men å andra sidan är ju det här rätt sammanhang att lära sig. Så i en trupp av den här storleken förtjänar hon sin plats.

Här är hela truppen till lägret som hålls 22–26 november:
Målvakter:
Sofia Lundgren, Kristin Hammarström och Carola Söberg.

Backar:
Emma Berglund, Amanda Ilestedt, Emmelie Konradsson, Sara Larsson, Malin Levenstad, Lina Nilsson, Jessica Samuelsson, Stina Segerström, Annica Svensson och Sara Thunebro.

Mittfältare och forwards:
Johanna Almgren, Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Antonia Göransson, Marie Hammarström, Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Malin Diaz Pettersson, Carina Holmberg, Olivia Schough, Madelaine Edlund, Jessica Landström, Susanne Moberg och Elin Rubensson.

…och inte Ilestedt heller.

Noterar att det är fler än Elin Rubensson som fått många genombrott i damallsvenskan.

För även Amanda Ilestedt har slagit igenom två gånger. Hon var ju även nominerad till årets genombrott redan 2010, då tillsammans med Sofia Jakobsson, Tilda Heimersson och vinnaren Antonia Göransson.
Jakobsson vann ju för övrigt sedan 2011, på sin andra nominering.

I kväll får vi med mycket stor sannolikhet för andra året i rad en vinnare som varit nominerad två gånger. Jag tycker att det här är väldigt konstigt. Men sannolikt tycker inte Svenska Fotbollförbundet att det finns tillräckligt många svenska talanger, utan hoppas att vi skall glömma tidigare nomineringar, och tar med de främsta tills de får priset.

Det innebär väl att Lina Hurtig skulle kunna få genombrott i minst två–tre år till…

Jag backar, Rubensson borde inte vinna årets genombrott

För ett tag sedan redovisade jag mina vinnare på Fotbollsgalan. Då förordade jag Elin Rubensson som självklar vinnare av priset för Årets genombrott.

Det tar jag dock tillbaka nu.

Jag gör det trots att Rubensson på många sätt är bästa kandidaten. Det är ju bara det att hon inte borde vara kandidat i den har kategorien. Hon var ju nämligen nominerad till årets genombrott redan i fjol. Då vann Sofia Jakobsson i konkurrens med Rubensson, Fridolina Rolfö och Jessica Samuelsson.

Som jag ser det får man sitt genombrott en gång, inte två. Och då jag genom Robert Laul:s blogg uppmärksammats på att Svenska Fotbollförbundet ansåg att Rubensson slog igenom 2011 kan hon inte ha gjort det igen 2012.
Elin Rubensson borde alltså inte vara nominerad till årets genombrott 2012. Och priset bör nu istället gå till hennes klubbkamrat i LdB FC Malmö, Amanda Ilestedt.

I övrigt står jag fast vid mina pristagare. Jag noterar att guldtränare Tony Gustafsson inte är nominerad som årets tränare, vilket borde öppna för Tyresöduon.

När det gäller diamantbollen inser jag att Lotta Schelin sannolikt vinner. Hon gör det i så fall inte för att hon personligen har haft en kanonsäsong, utan för att hon spelar i en klubb som dominerat totalt i Europa.
Jag tycker att man bör ha presterat på sin högsta nivå med landslaget i OS för att vinna i år. Men känslan är att min åsikt inte är så mycket värd i det här fallet…

Dagens namn: Jakabfi, Thomis, Anonma, Schelin och Asllani

Zsanett Jakabfi är ett av dagens klart hetaste namn inom damfotbollen. Wolfsburgs ungerska kantspringare är en av de toppspelare som vi aldrig lär få se i några stora mästerskap. Tyvärr.

För medan Ungern är för dåligt, är Jakabfi en riktig profil. En världsspelare. Hennes vänsterfot är grym, högerfoten lysande. Hennes fart är hög. Och hennes huvudspel är starkt. Hon är helt klart en av världens två–tre bästa kantspelare.
I dag var hon tungan på vågen när Wolfsburg vann toppmötet i Frauen-Bundesliga mot Frankfurt med 4–2.

Jakabfi satte själv ett mål, och var inblandad i förarbetet till övriga tre. Hon fick minst ett assist. Kanske två. För det är svårt att se vem som slår fram bollen vid 1–1-målet. Däremot är det ingen tvekan om vem som serverar den vackra framspelningen till Alexandra Popp:s 4–2-mål. Den är av allra högsta klass. Se den, och alla andra mål från matchen på det här klippet. Sara Thunebro värmde upp, men fick ingen speltid den här gången heller.

I och med segern är Wolfsburg nu uppe jämsides med Frankfurt i tabellen. Det trots att Wolfsburg har spelat två matcher färre. Potsdam leder tabellen med två poäng, men har spelat en match mer än Wolfsburg.

* I Frankrike rycker Lyon ifrån i tabelltoppen. I dag blev det seger med hela 6–2 i seriefinalen mot Montpellier. Lotta Schelin spelade från start, satte 4–1-målet – och byttes ut med drygt tio minuter kvar. Svenskan hamnade dock i skuggan av tremålsskytten Elodie Thomis. Övriga två Lyonmål gjordes av Camille Abily och Corine Franco.

PSG är ny tabelltvåa. Parislaget vann med 3–0 borta mot Yzeure. Kosovare Asllani gjorde ett av målen, och är därmed den bäst placerade svenska spelaren i skytteligan. Asllani har gjort sju mål, mot Schelins sex. De båda är dock klart distanserad av ledande Abily, som står på 13 mål.

* I de Afrikanska mästerskapen blev det hemmaseger. Ekvatorial-Guinea vann nämligen finalen mot Sydafrika med hela 4–0. Jag såg en kort period av matchen på Eurosport, och det kändes knappt som damallsvensk klass på det jag såg.

Två spelare som dock håller hög damallsvensk klass blev tungan på vågen. Polenproffset (Unia Raciborz) Gloria Chinasa gjorde 1–0 och 4–0. Däremellan satte Adriana Aparecida Costa – Tiga kallad – 2–0 och mästarinnornas storstjärna Genoveva Anonma gjorde 3–0-målet – hennes sjätte i mästerskapet.
Lagkapten Anonma motsvarade de högt ställda förväntningarna i finalen. Hon stod för framspelningarna till 1–0 och 2–0 och vann även totala skytteligan ett mål före Chinasa.

I bronsmatchen gjorde Serbienproffset Gaelle Enganamouit (Spartak Subotica) segermålet när Kamerun vann med 1–0 mot turneringens missräkning, Nigeria. I det nigerianska laget ingick bland annat Umeåduon Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu samt Sunnanås Perpetua Nkwocha. Den senare avslutade sin internationella karriär i och med mästerskapet. Det blev sannolikt inte den avslutning hon hoppats på.
En hel del profiler har valt att stå över turneringen. Sydafrikas Pumi Nyandeni och Nigerias Desire Oparanozie valde exempelvis Champions League med Rossiyanka före Afrikanska mästerskapet. Även Potsdams och Kameruns 19-åriga talang Jeannette Yango tillhör de som valde bort mästerskapet.

Men Anonma var alltså med. Och det kan ha varit det som kostade Potsdam en plats i Champions Leagues kvartsfinal.

Ekvatorial-Guineas seger var förstås kul för spelarna. Men att se den fruktade diktaturens smutsiga ledning sitta på läktaren och gotta sig åt guldet kändes inte så roligt.

* Till Italien. Där vann svensklaget Bardolino Verona i går säkert med 4–0 hemma mot Riviera de Romagna. Marta Mason gjorde de tre första målen. Cristiana Girelli satte sedan det sista. Se målen på det här klippet.

Både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson spelade hela matchen. Se en tv-intervju på italienska med Karlsson i slutet av det här klippet, och läs en svensk intervju med Öhrström här.

* I Norge är nu toppserien färdigspelad. Lilleström var redan klara mästarinnor inför slutomgången. Nu vet vi även att Stabaek blev tvåa, Arna-Björnar trea och Röa fyra.

LSK Kvinner        +49      56
Stabaek               +49      50
Arna-Björnar        +40      47
Röa                      +39      47
Kolbotn                  +1      34

I skytteligan vann Lilleströms rutinerade Isabell Herlovsen på 25 mål – ett före Stabaeks Ada Hegerberg. 17-åringen ledde ända till den näst sista omgången, men fick se sig passerad. Det hade hon sannolikt inte blivit om hon inte tvingats se de tre sista matcherna från sidan.

* Jag måste erkänna att jag har dålig koll på svenskläget i Cyperns liga. Jag har försökt att kolla upp om vi har kvar några spelare i AEK Konstantias – det lag som tidigare hette AEK Kokkinochorion. Jag tror att vi har ett par svenskor där i Natalie Liljekvist och Frida Andersson, men jag är inte säker. Hur som fick Konstantias en dålig start på årets liga. Det blev 0–5 hemma mot AMOK Chrysomilia i dag. Långt ifrån svensksuccé där alltså.

Vägen mot EM-final ligger öppen

EM-lottningen är klar. Och även om det kanske inte blev total jackpot, så är det verkligen inte långt ifrån. Inte alls.
För gruppen är överkomlig, och som grädde på moset ser alla huvudkonkurrenter ut att hamna på behörigt avstånd i slutspelsträdet.

Gruppen först. Där fick vi Italien, Danmark och Finland. Italien var det på pappret enklaste alternativet av de seedade lagen. Och Finland känns som ett av de allra svagaste lagen i det här slutspelet. Två bra motståndare.
Det närmaste en nit vi kom var Danmark, som är på uppgång igen. Fast man kan ju inte få allt…

Men totalt sett var det här en kanonlottning. För vid en analys av lottningen känns det som att hela upplägget är som gjort för en svensk finalplats. Klarar Pia Sundhage:s lag bara av att motsvara favorittrycket och bli etta eller tvåa i gruppen är den röda mattan mot Friends Arena utrullad.
Och jag tror att Sverige tar gruppsegern, medan Italien och Danmark gör upp om andraplatsen.

Här är hela lottningen, grupp för grupp:

Grupp A:
Sverige, Italien, Danmark och Finland.

Grupp B:
Tyskland, Norge, Holland och Island.

Grupp C:
Frankrike, England, Ryssland och Spanien.

Grupp B känns jämnast och tuffast. Tyskland är dock i särklass i Europa, och kommer garanterat att ta hem gruppsegern. Fisken för övriga tre lag är att de snor poäng av varandra, vilket gör att det kan bli så att bara två lag avancerar härifrån.

I grupp C borde det stå mellan England och Frankrike. England har vunnit sina grupper i både VM och OS (som Storbritannien), och får mitt tips just nu. Fast det tipset kan förstås ändras framöver, sett till dagsform. Hur som helst får de andra två lagen i gruppen se till att hålla nere siffrorna i sina möten med topplagen, för att sedan hoppas att tre poäng räcker för att bli en av de två bästa treorna.

Sverige spelar på följande sätt i gruppspelet:
10 juli: Sverige–Danmark i Göteborg
13 juli: Sverige–Finland i Göteborg
16 juli: Sverige–Italien i Halmstad

Slutspelsträdet ser ut så här:
Övre halvan:
A1–B3/C3
A2–B2
Undre halvan:
B1–C2
C1–B3/A3

Jag tippar således att kvartsfinalerna kommer att spelas enligt följande:
Sverige–Holland
Italien–Norge
Tyskland–Frankrike
England–Danmark

Som synes talar väldigt mycket för att Tyskland, Frankrike och England hamnar på den undre halvan. Den här lottningen blev så bra för värdnationen att man förstår om det börjar spridas konspirationsteorier i resten av Europa om att det var uppgjort…

Hur kan Kosses mål vara nominerat?

Har kikat igenom de 13 nominerade målen till Årets mål på fotbollsgalan. Och jag tycker faktiskt att det nästan är pinsamt att tjejerna tävlar mot herrarna i den här kategorin. I varje fall i år.

För tjejernas mål är inte nära på av samma klass som herrarnas. Exempelvis finns det ingen som helst anledning till att Kosovare Asllani:s 2–0-mål mot Schweiz skall vara nominerat. Det är ett högst alldagligt mål, och att det finns med bland kandidaterna sänker bara statusen på damfotbollen. Tyvärr.

Problemet är inte att tjejerna gör färre snygga mål än herrarna. Problemet är att samtliga herrallsvenskans 240 matcher är tv-sända, medan damallsvenskan bara har 24 tv-sända matcher.
Alltså är urvalet enormt mycket större för herrarna, vilket gör att ett flertal läckra fullträffar från herrallsvenskan har valts bort.
Från damallsvenskan verkar juryn däremot inte ens ha hittat fyra mål värda att nominera. Alltså kom tyvärr Kosses mål med på listan. Och det borde inte ens ha varit nära att platsa om 100 mål varit nominerade.

Någon bra lösning på hur Årets mål borde gå till har jag faktiskt inte. Eftersom det bara finns bilder på en bråkdel av alla damallsvenska mål är det inte rimligt att ha en egen kategori. Underlaget räcker inte.

Här är förresten länken till de 13 nominerade målen.

De mål som jag spontant tycker kvalar in som årets mål inom svensk damfotboll kom tyvärr i träningsmatcher, och får därför inte vara med.
Men visst är Linda Hallin:s bomb och Kosses klacklobb klart vassare än de fyra dammål som nominerats?
Och i damallsvenskan slår väl Ogonna Chukwudi:s 1–0-mål borta mot Jitex ut alla de tre nominerade målen. Eller?

Föredömligt arbete från Lindahl

Hej igen. Då är jag tillbaka efter några dagar med herrfotboll. Det är ju inte varje dag som ens moderklubb tar SM-guld.

Under tiden det har varit fest här i Borås, och vi njutit av låtar som den här, har det hänt ganska mycket i damfotbollsvärlden.

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

Först tänker jag uppmärksamma den insamlingskampanj till damfotboll.com som Hedvig Lindahl ligger bakom.
Jag tycker att damfotbollen är för dålig på att sälja in sig hos sponsorer och supportrar. Men initiativ som det här är positiva.

Vill spelarna ha bättre betalt och bättre bevakning så måste de själva hjälpa till och visa handlingskraft. Det gör Lindahl, och jag hoppas att fler tar efter.

* Så till ett gäng sportsliga iakttagelser i korthet. Först till Tyskland där Antonia Göransson blev tremålsskytt för Turbine Potsdam i 5–1-segern mot Essen-Schönebeck. Se de målen, och alla andra från helgens matcher i Frauen-Bundesliga, på det här klippet.
Turbines mål ligger först i klippet. Men det är väl värt att se alla målen. För Leonie Maier:s segermål för Bad Neuenahr mot Bayern München är väl värt att se.

* I Frankrike blev det ett svenskmål i helgen. Det var Kosovare Asllani som gjorde PSG:s 2–0-mål mot Rodez. Matchen slutade 5–0, och samtliga mål finns på det här klippet. Asllani gjorde ju tre mål mot Arras häromveckan. Målen från den matchen ser du här.
Lotta Schelin spelade 90 minuter för Lyon i 3–0-segern borta mot St Etienne. Serieledarnas mål gjordes av Elise Bussaglia, Ami Otaki och Lara Dickenmann. Lyon har full poäng och 46–0 efter sju omgångar.

* I Norge är Lilleström nu 100-procentigt klara mästarinnor. I söndags besegrades Sandviken med 4–0 på bortaplan efter att Isabell Herlovsen gjort samtliga fyra mål. Med en omgång kvar att spela har Herlovsen därmed gjort 25 mål, och leder plötsligt skytteligan ett före Stabaeks talang Ada Stolsmo Hegerberg.

* I Italien laddade svensklaget Bardolino Verona för Champions League-returen mot Malmö genom att spela 1–1 borta mot Tavagnacco. Därmed är Bardolino obesegrat efter sex omgångar. Men avståndet till ledande Torres har ändå redan vuxit till sex poäng.

* Slutligen till Afrika, där semifinallagen i Afrikanska mästerskapen nu är klara. Matcherna, som spelas i morgon onsdag, spelas så här: Ekvatorial-Guinea–Kamerun och Nigeria–Sydafrika.
Alltså mellan kontinentens båda representanter i VM och deras lag i OS. VM-lagen vann sina grupper i stor stil, och känns som klara favoriter att mötas i söndagens final.

Edlund guldhjältinna – den var lite oväntad

Tyresö är svenska mästarinnor. Madelaine Edlund är guldhjältinna.

Madelaine Edlund

Det första var ju inte helt oväntat. Det andra var en större skräll.
Även om Edlund gör många mål är hon knappast den spelare jag ser som matchvinnare. Eller hjältinna. Men nu blev hon det.

Förarbetet var läckert, avslutningen likaså.

Det var Meghan Klingenberg som drog upp anfallet med en grymt läcker yttersidespassning i djupled, ut på högerkanten. Därifrån slog Caroline Seger ett precist inlägg, som Edlund mötte med pannan.

Nicken var stenhård, och annars utmärkta Malmömålvakten Thora Helgadottir hann inte reagera. När målet föll hade matchklockan tickat in i den 82:a minuten.

Malmö hade länge greppet, och skall man leta syndabock så blev det ironiskt nog seriens skytteligavinnare, Anja Mittag. Tyskan missade nämligen en straff i den första halvleken. Eller snarare, Carola Söberg räddade.

Någon minut efter Edlunds mål var Malmö millimetrar från en kvittering. Utmärka Söberg gjorde en missbedömning, och limmade ett inlägg från Elin Rubensson. Söberg höll på att hoppa in i målet med bollen. Men jag tror att domarna gjorde rätt, som efter en lång diskussion valde att bedöma det som att bollen INTE var inne.

Tyresö vann, och är 2012 års svenska mästarinnor. Därmed är det på sin plats med ett stort: GRATTIS.

Japanska guldhattar – och vitryska

Det blev inga guldhattar i Sverige. Det blev inte heller några i Japan. I varje fall inte av det slag som vi använder i Norden.
Fast de traditionella hattar som japanerna firar sina guld iklädda är väl på alla sätt ett slags guldhattar… Intressant förresten att man skall ha skyddsglasögon till.

Det blev inget firande för Malmö, men hos Jitex kunde man hälla upp skumpan i helgen. Det damallsvenska kontraktet är ju numera helt klart.
Däremot kan inte Kif Örebro fira ännu. De har tre poäng och sex mål upp på Djurgården inför sista omgången. Då spelar Kif hemma mot redan nedflyttade AIK. Djurgården spelar hemma mot Piteå. Men eftersom Örebro dessutom har fler gjorda mål måste Djurgården i praktiken ta in sju mål. Tufft.

Magdalena Ericsson

Även om jag inte skulle satsa min bil på att Djurgården klarar det här, så finns chansen. För det har hänt så många konstiga saker de senaste veckorna att man inte kan veta. Fast djurgårdarna själva verkar inte förstå att de kan hänga kvar. Jag såg att Magdalena Ericsson skrev på sin twitter att ”Vi har åkt ur allsvenskan.”

* I Tyskland vann de tre topplagen. Jag såg första halvleken av Jena–Potsdam, och det var fotboll av väldigt dålig kvalitet. Framför allt från Potsdam. Däremot stod Jena upp bra, inte minst deras 17-åriga målvakt Franziska Ippensen. Men mest imponerades jag av deras Nya Zeeländska landslagsspelare Ria Percival – en riktig klasspelare. Efter paus gjorde Potsdam tre mål, och vann med 3–0. Höjdpunkter från matchen ser du här.

Yuki Ogimi

Yuki Ogimi

Antonia Göransson spelade 82 minuter för Potsdam. För Frankfurt fick Sara Thunebro göra ett 18 minuter långt inhopp. Man vann med 1–0 mot Freiburg efter tidigt mål av schweiziskan Ana Crnogorcevic.
Conny Pohlers gjorde tre mål när det tredje topplaget, Wolfsburg, vann med 4–0 mot forna storheten Duisburg. Pohlers dubblade därmed sin målskörd den här säsongen och avancerade till andra plats i skytteligan. Hon är två mål bakom ledande Yuki Ogimi, som gjorde sitt åttonde mål för säsongen i segern mot Jena.

* Varken Lotta Schelin eller Kosovare Asllani blev målskyttar i Frankrike. Men samtliga topplag vann sina matcher. Tuffast var det för Montpellier som gjorde sina båda mål i 2–0-seger mot Rodez på övertid. Först slog Hoda Lattaf till efter 90+1 och sedan ökade Marie-Laure Delie till 2–0 efter 90+4.

Lyon vann med 3–0 mot Guingamp efter mål av Elise Bussaglia (straff) och två av skytteligaledande Camille Abily, som nu är uppe på tolv fullträffar. Delie delar på åtta mål andraplatsen med Lyons Laetitia Tonazzi. Tonazzi och Schelin delade för övrigt på matchen mot Guingamp. Svenskan spelade den andra halvleken.
Slutligen vann PSG med 2–0 borta mot poänglösa tabelljumbon Issy efter mål av Kheira Hamraoui och Lindsey Horan. Där spelade Asllani 90 minuter.

Här är förresten ett intressant klipp med bland annat Schelin och Delie, där de gör reklam för Eurosports sändningar från Feminine Division 1. Och här är ett klipp från inspelningen av reklamklippet.

* I Norge behöver Lilleström numera bara en ytterligare poäng innan de får dra på sig sina guldhattar. LSK hade fem olika målskyttar när man vann med stabila 5–1 mot Klepp. Isabell Herlovsen gjorde sitt 21:a mål, och hon är nu bara tre mål bakom Ada Stolsmo Hegerberg i toppen av skytteligan.
I övrigt verkar det som att Röa har fått tillbaka de två poäng som de tidigare blev fråntagna på grund av dålig ekonomi. Röa är i nuläget trea, en poäng bakom tvåan Stabaek. Men fyran Arna-Björnar har en uppskjuten match, och kan på onsdag gå upp på samma poäng som Stabaek.

* I de afrikanska mästerskapen fick arrangörslandet Ekvatorial-Guinea en kanonstart, då man vann med 1–0 mot Sydafrikas Banyana Banyana inför 15000 åskådare. Gloria Chinasa från polska mästarlaget Unia Racibórz nickade in segermålet i den första halvleken.
Ekvatorial-Guinea är en hård diktatur, och man kan lätt tro att huvuddelen av publiken var kommenderad till arenan…
Även DR Kongo vann sin öppningsmatch med 1–0, i deras fall mot Senegal.

* Ett annat mindre demokratiskt land är Vitryssland. Där har mitt favoritlag Molodechno gjort lite av en bragd. Efter 2–1-seger i sista omgången mot Viktorya-86 Brest undviker nämligen troligen Molodechno jumboplatsen i ligan. Det trots att man släppt in fler än tio mål per match i snitt. Målskillnaden efter 27 omgångar slutar på 7–271.

Molodechno har dock sex poäng, medan Viktorya-86 Brest har fyra, och ser ut att bli sist. De senare har dock en uppskjuten match mot tredjejumbon Victorya Voronovo, och kan vid seger passera Molodechno. När det gäller insläppta mål lär dock inget lag kunna mäta sig med mina favoriter…

Om någon undrar vilka som får ta på guldhattarna i vitryska premier league, så blev det Bobruichanka…

På drömlotterna står det Italien, Ryssland och Finland

I dag blev seedningen till EM klar. Och på de svenska drömlotterna står det Italien, Ryssland och Finland.

Seedningen följer inte den Fifaranking som jag redovisade i går, utan går efter Uefas egen rankinglista.

Det innebär dock ingen förändring av topp tre, utan Tyskland, Frankrike och Sverige är toppseedade. Sverige spelar ju som bekant i Göteborg och Halmstad. Tyskland har placerats i den grupp som avgörs i Småland (Kalmar och Växjö) medan Frankrike hamnar i Östergötland (Norrköping och Linköping)

I pott två blir det dock skillnad. Där återfinns England, Norge och Italien.

Övriga sex lag (Holland, Danmark, Island, Spanien, Finland och Ryssland) finns i pott tre.

Ordningen ovan är min egen ranking av lagens slagstyrka. Alltså är England mardrömslottningen från pott två, medan Italien är drömmen.

I pott tre känns Holland och Danmark som de svåraste lagen. Alltså innehåller en svensk mardrömsgrupp dem samt England.

Lottningen äger som bekant rum i Göteborg fredagen den 9 november klockan 18.30.

Sawa före Ogimi – hur tänker juryn där?

I dag presenterades listan över de tio nominerade spelarna till Ballon d’Or – priset till världens bästa fotbollsspelare.

Av de tio jag trodde skulle bli nominerade härom veckan kom sex med. Bort föll Hope Solo, Wendie Renard, Celia Okoyino da Mbabi och Yuki Ogimi. Tillkommit har Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Homare Sawa och Miho Fukumoto.

Carli Lloyd trixar

Carli Lloyd trixar

I sådana här priser prioriteras avgörande insatser i de stora mästerskapen närmast till hundra procent. Därför förstår jag att Lloyd finns med. Rapinoe känns däremot mer tveksam. Och nog borde Solo nominerats, med tanke på hennes avgörande insats i OS-finalen?
Att världstvåorna Tyskland inte har med någon spelare, trots att Okoyino da Mbabi gjort 17 mål i EM-kvalet, visar hur lite årets övriga verksamhet räknas.
De enda som nominerats för insatser utanför OS är Marta och Camille Abily. Fransyskan är med för att hon blev matchens lirare i Champions League-finalen, medan Martas nominering mest verkar bero på tidigare meriter.

Homare Sawa

Homare Sawa

Martas nominering är alltså högst tveksam. Fast den allra mest omotiverade nomineringen är utan tvekan den av Homare Sawa. Fjolårets vinnare var skadad hela våren, och hann aldrig komma i form till OS.
I stället bars ju det japanska laget där av Ogimi, som dessutom fortsatt att vara dominant i Frauen-Bundesliga i höst. När Sawa är med på Ogimis bekostnad tycker jag nästan att juryn odugligförklarar sig själv.

Här är alla kandidaterna:

* Alex Morgan
* Abby Wambach
* Megan Rapinoe
* Carli Lloyd
* Miho Fukumoto
* Homare Sawa
* Aya Miyama
* Christine Sinclair
* Marta
* Camille Abily

När det gäller kategorien årets coach finns som väntat inte Thomas Dennerby med bland de tio nominerade. Däremot är förstås Pia Sundhage med.

Hur skall vi kunna rå på Tyskland?

Fantastiska Dzsenifer Marozsan har just gjort två mål och ordnat 2–2 för Tyskland i den andra matchen av två mot USA.

Det allmänna intrycket är att det här var två lag som spelade fotboll på en väldigt mycket högre nivå än vad Sverige gjorde tidigare i dag. En väldigt mycket högre nivå.

Utöver de sista tio–tolv minuterna, då spelet var rätt hafsigt, så höll passningsspel, skarvningar, bollmottagningar och anfallsuppbyggnad – ja, allt – en mycket högre kvalitet än vad Sverige visade i mötet med Schweiz. Det trots att det spöregnade över Rentschler Field i Hartford, vilket gjorde underlaget halt och svårhanterat.
Man behöver inte ha ett speciellt tränat öga för att se att USA–Tyskland spelar på en annan nivå än Sverige.

Och att vi skall vara ikapp Tyskland till sommarens EM känns orimligt. Fast samtidigt: det är skillnad på att vara bättre totalt sett, och att slå dem i en enstaka match på hemmaplan.

Till dagens match. Den timme jag såg var tyskorna bättre än USA spelmässigt sett. Man skapade tillräckligt med chanser för att vinna. Marozsan, som kom in i halvtid, behövde bara drygt två minuter innan hon utnyttjade ett sanslöst grovt misstag från Christie Rampone, och iskallt rullade in 1–1. Se det här.

USA skapade inte mycket efter paus. Men Alex Morgan:s snabbhet gör att man aldrig kan räkna bort de olympiska mästarinnorna. Och det var just Morgan som sprang sig loss till vänster, och fixade 2–1-målet. Hon gjorde inte målet själv, utan spelade snett-inåt-bakåt, där Tobin Heath kom och bredsidade bollen i tomt mål. 2–1-målet ser du här.

Men det var alltså Marozsan som fick sista ordet. Hon vände upp utanför straffområdet, ryckte ifrån Rampone, och smällde in kvitteringen med en distinkt vänsterkanon. Ett riktigt snyggt mål, som finns att se på den här länken.

Tyskland kom återigen till spel utan Celia Okoyino da Mbabi. Men det finns så mycket talang i laget även utan deras skyttedrottning. Förbundskapten Silvia Neid har kommit långt i sin generationsväxling. Hon matchade exempelvis tre spelare från U20-VM-laget. Utöver Marozsan även Luisa Wensing och Lena Lotzen.

Känslan är att Tyskland har lika grym bredd i sin trupp som USA. Just nu ser jag inte hur vi skall kunna ha en chans att lyfta vårt landslag till Tysklands nivå. För det var så stor skillnad mellan de två matcherna jag sett i dag att man kunde tro att det var en allsvensk och en division II-match.

Men vi får väl hoppas att Pia Sundhage verkligen kan trolla…

Läcker rysk löpning leder mot EM

Sverige under Pia Sundhage har sparkat igång EM-förberedelserna. Se höjdpunkter därifrån på det här klippet. Men tre länder väntar fortfarande på sina biljetter till mästerskapsslutspelet i Sverige 2013.

I morgon och på torsdag får vi veta vilka tre länder det handlar om. Eller ja, det ser ju ut som att det skall bli favoritsegrar för Spanien, Island och Ryssland. Men osvuret är ju bäst.

I morgon 18.00 möts Spanien och Skottland i Madrid. Matchen direktsänds här. Från det här fylliga klippet med höjdpunkter från den första matchen på Hampden Park kan man ana sig till att spanjorskorna var minst dåliga då. Jag skriver minst dåliga eftersom 1–1-mötet inte ser ut att ha varit speciellt välspelat.

Jag såg också att Skottlands svenska förbundskapten Anna Signeul var upprörd över att hennes lag inte fick en andra straff. Som jag ser det skall hon vara glad att de ens fick en. För jag tycker inte att någon av de båda spanska handpåläggningarna är av sådant slag att de skall bedömas som straff.
Förutsatt att bollen tar på armen – vilket är svårt att slå fast på klippet – är däremot spanjorskornas straff rätt dömd. För där har den skotska försvararen så lång tid på sig att hon inte skall behöva få bollen på sin arm.

På torsdag spelar först Ryssland mot Österrike klockan 16.30. Där har ryskorna mer än bara ena benet i EM-slutspelet. 2–0 borta i St Pölten lät ju hur säkert som helst.

Men när man noterar att Österrike hade 12–3 i skott på mål, och 10–4 i hörnor så känns ju 0–2 som ett rent rån. Men effektivitet är ju en avgörande faktor i fotboll. Och ryskorna var verkligen effektiva. Det syns på det här klippet med höjdpunkter. Där kan man även ana viss orutin i Österrikes backlinje.

Själv njuter jag av den fina löpningen av Rysslands toppforward – jag tycker det ser ut som 2–0-skytten Natalia Shlyapina – vid lagets 1–0-mål. Se hur hon lurar i väg Österrikes mittback och öppnar en jätteyta för målskytten Olga Savchenkova mitt framför målet.

Slutligen leder ju Island med 3–2 efter bortamötet med Ukraina. Returen spelas på torsdag 20.30 i Reykjavik.
Det skall förstås väldigt mycket till för att isländskorna skall tappa det. För 3–2 är nästan ett lika bra resultat på bortaplan som 2–0.

Seger – men inte mycket till värdemätare

3–0 mot Schweiz efter mål av Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani och Antonia Göransson. Det var vad man kan förvänta sig av landslaget. Varken mer eller mindre.

För Schweiz av aktuell standard är ingen riktig värdemätare. Inte alls. Ett lag som nyligen förlorat mot Rumänien och Kazakstan måste vi slå med några måls marginal. Och det gjorde vi ju.

Hur skötte sig då de spelare som fick chansen?

Det är svårbedömt, eftersom motståndet var för dåligt. Vi måste bygga ett lag som kan stå upp när motståndaren heter Tyskland, England eller Frankrike. Alltså när man även tvingas spela försvarsspel. I dag var det 98 procent anfallsspel.
Och kvaliteten på anfallsuppbyggnaden var ibland en bra bit ifrån EM-klass. Mot de tre nämnda nationerna hade vi garanterat åkt på många livsfarliga kontringar. Och sannolikt ett par baklängesmål.

Men till spelarkritiken:

Sofia Lundgren var felfri i målet. Hon ställdes i och för sig inte på så många svåra prov. Men hon jobbade långt ut, och avstyrde anfallen på ett tidigt stadium.

Nilla Fischer gjorde en utmärkt insats i mittförsvaret. Själv har jag sett matchen från tv:n vilket gör att man inte får någon helhetsbild. Men en kollega på plats på Myresjöhus arena var imponerad både av hennes positionsspel och av hennes rörelseschema. Lovande.

På mittfältet gjorde Johanna Almgren en stabil insats, med bra kvalitet i passningsspelet.
På topp vann Asllani matchen i matchen mot Jakobsson om platsen bredvid Lotta Schelin.

Slutligen visade våra båda kaptener och tänkta stjärnor, Schelin och Caroline Seger, väl däremot inte den stjärnstatus som Pia Sundhage vill tillskriva dem. Framför allt vill man se mer glädje och självförtroende i Schelins ögon. I dag tyckte jag att jag mest såg osäkerhet.

Drömstart för Sundhage. Men sedan?

Pia Sundhage fick bästa möjliga start som svensk förbundskapten. Fint framspelad av Kosovare Asllani kunde Sofia Jakobsson ge Sverige ledningen redan efter 37 sekunder.

Men sedan?

Visst borde Sverige ha gjort något mer mål. Framför allt har Lotta Schelin haft två lägen som varit för bra för att missa båda.
Men totalt sett tycker jag inte att det har varit speciellt bra från svensk sida. Tvärtom känns det som att bristen på bollvinnare periodvis är ganska tydlig. Minns att Schweiz förlorat mot både Rumänien och Kazakstan i höst. Det är inga styrkebesked.

Och schweiziskorna tillåts periodvis både vårda boll, och komma i halvfarliga framstötar. Såväl Lara Dickenmann som Ramona Bachmann har haft farliga inspel.
Även om Sofia Lundgren inte behövt göra några räddningar, så har det sett lite passivt ut bakåt för svensk del.
För som jag ser det borde vi kunna sno bollen lite oftare av schweiziskorna i deras uppbyggnadsfas, och ställa om i farliga kontringar. I den första halvleken har vi nästan uteslutande haft anfall mot samlat försvar.

Men det kanske blir bättre efter paus…