Med Bock blev det Juli(g)en för göteborgska rubriksättare

Är du känslig för Göteborgshumor, och/eller lek med namn? Då är det här inget inlägg för dig. Utan du bör omgående sluta läsa…

* I morgon testar Göteborg FC tyska Nathalie Bock i träningsmatchen mot Jitex.
Wolfsburgmittfältarens namn fick i veckan den lokala kvällstidningen GT att gå i spinn. Utöver rubriken ”Nej, GFC tänker inte hoppa Bock” körde man ett göteborgskt tillägg på andra udda namn i tysk damfotboll.

På den listan platsade Birgit Prinz, Alexandra Popp, Turid Knaak (Bayer Leverkusen), Fatmire Bajramaj samt Ariane Hingst.
Namn kan ju vara kul, och jag kunde inte hålla mig, så här är ytterligare några heta namn på tyska spelare i Frauen-Bundesliga: …
Kim Kulig, Svenja Huth, Sara Löser, Klara Muhle, Carolin Dej, Audrey Knopp, Anna Klink, Vera Homp och Lena Lotzen.
Visst låter det nästan som en lista som är för bra för att vara sann?

* Ytterligare ett namn som Göteborgshumorn skulle älska är förstås Annike Krahn. Hon fick rubriker i veckan, för att hon vill lämna FCR 2001 Duisburg, och enligt länkad artikel skall vara på väg mot Sverige.
Göteborg dementerar dock att de skall vara intresserade. Tråkigt för GT:s rubrikmakare…
Men roligt för någon annan svensk klubb. Vittsjö? Umeå? Kristianstad? Linköping? Tyresö?

* För det före detta storlaget Duisburg är Annike Krahn:s eventuella sorti ytterligare ett bakslag. Förutom att Krahn vill bort så flyttar Simone Laudehr till FFC Frankfurt.
Och enligt www.womensoccer.de lämnar Alexandra Popp och Luisa Wensing för Wolfsburg till sommaren.
Vi snackar rejäl oro i Duisburgleden.

* Läser att Jitex kanadensiska nyförvärv Christina Julien valde mellan franska topplaget Montpellier och svenska mitten-/bottenlaget Jitex.
Det är förstås ett högt betyg till allsvenskan att hon valde Jitex. Mölndalsklubben skall för övrigt spela inne i Göteborg i år. Åby IP skall byggas om, och då blir Valhalla tillfällig hemmaplan för Jitex. Det är en seger för fotbollen, för Åby IP höll inte allsvensk klass på något sätt under 2011.
Apropå Julien är det ytterligare ett namn som GT:s rubriksättare kan leka med. De hoppas säkert på att det blir Jul-i(g)en för Jitex ofta i år…

Malmö ropar ”vargen kommer” lite för ofta – och Vero vill ha 21

Dags att ta ett svep kring några av de senaste dagarnas hetaste händelser/nyheter. Här kommer lite synpunkter kring Vero Boquete:s tröjnummer, Malmös ekonomiska kris, Susanne Erlandsson, Sara Larsson och Lisa De Vanna:s silencio stampa.
Som grädde på moset får du också reda på vilka Champions League-kvartsfinaler som Eurosport direksänder.

* Madelaine Edlund gjorde båda målen när Tyresö slog Kif Örebro med 2-0 i årets första träningsmatch för den storsatsande guldfavoriten.
Edlund i all ära. Den spelare i Tyresö jag är mest spänd på är Vero Boquete. Hon stod för ett assist i sin debut, och var tydligen bra enligt damfotboll.com.
Vero skall tydligen spela i tröja nummer 40 i år. Jag läste i en spansk intervju att hon helst hade velat ha nummer 21, bland annat som en hyllning till Espanyols avlidne lagkapten Dani Jarque. Vero sa så här i intervjun:

”Innerst inne kommer jag alltid att vara en nummer 21.”

Vad jag sett på klubbens hemsida verkar Tyresö inte ha någon med nummer 21 i truppen, så Vero borde kunna få sin önskan uppfylld.
Själv hade hon uppfattat att det var för att klubben fyller 40 år de ville att hon skulle spela med aktuellt tröjnummer. Men i klubbsymbolen står det att TFF är bildad 1971 – så då borde hon ju i så fall få tröja 41 i år…

* Sara Larsson har opererats för en hälskada, och har tre månaders rehabilitering framför sig. Tråkigt för Larsson, och Kif Örebro. Men för landslaget bör det inte påverka så mycket. Hon är säkerligen tillbaka i god form i god tid till OS.
Och faktum är att Sverige har bra förspänt på mittbacksposition för tillfället. Stina Segerström är ju frisk igen, och fortsätter Emma Berglund att utvecklas är hon en het kandidat till en av de 18 platserna i den svenska OS-truppen.

* Jag blir inte klok på hur illa det är med LdB FC Malmös ekonomi. Efter mötet med kommunen sa klubbdirektören Niclas Carlnén följande till damfotboll.com på frågan om man var nära att lösa några stjärnor från sina kontrakt:

”Det är fullständigt uteslutet. Vi har våra viktiga matcher i UEFA Women´s Champions League och allas förväntan att på nytt vara med i Damallsvenskans guldstrid. Att släppa några av våra bästa spelare vore det sista som skulle hända.”

Det känns inte som att klubben är i någon direkt panik. I Sydsvenskan skrev Anja Gatu att de tidigare larmropen mest skall ses som politiska utspel.
Ok.
Hoppas då bara att LdB Malmös ledning känner till vad som händer om man ropar ”Vargen kommer” ett par gånger för mycket…

* Läget ljusnade alltså snabbt för LdB Malmö. Det har också ljusnat för Peter Mildaeus och de andra fotbollsreportrarna på Corren.
Hur då, undrar ni kanske?
Jo, jag skrev ju häromdagen att Linköpingsförvärvet Lisa De Vanna aldrig ger intervjuer. Det visade sig vara en sanning med modifikation. Eurosports Marcus Bühlund hörde av sig efter att ha läst mitt inlägg, och konstaterade att han visst fick en intervju med De Vanna i somras. Den publicerades i Aftonbladet, och går att läsa här.

* Bühlund och Eurosport var det. De kommer att visa tre av åtta kvartsfinalmatcher från Womens Champions League.
Två av sändningarna är klara, och det blir Potsdam-Rossiyanka den 14 mars 18.00 och Malmö-Frankfurt dagen efter 17.00. Det blir alltså Antonia Göransson och Alex Singer mot Sofia Jakobsson på onsdagen och Malmö mot Sara Thunebro och Jessica Landström på torsdagen.
De visar alltså fyra av de sex kvarvarande lagen med svenska spelare i. Nästan jackpot. En sådan blir det om kanalen väljer Göteborg-Arsenal veckan efter.

* Susanne Erlandsson lämnar både styrelsen för SvFF och ordförandeposten i Elitföreningen damfotboll. Jag har förstått att hon har gjort fantastiskt mycket nytta för damfotbollen genom åren, och är därmed värd både respekt och hyllningar.
Men min bild av henne är inte så positiv. Mest för att hon inte är något bra ansikte utåt. Hon har ju för övrigt knappt synts utåt. De två gånger jag tvingats lyssna på henne har hon dessutom varit väldigt träig och tråkig.
Så på så sätt är det kanske positivt för något nytt. Damfotbollen behöver någon som kan prata för sig – och sin sport.
Jag hoppas verkligen att det blir någon som är verbal och intressant. Läste någonstans att Ylva Johansson var aktuell att ta över i SvFF. Jag har ingen aning om hennes fotbollskunskaper, men hon vet nog hur man drar åt sig uppmärksamhet. Så varför inte?

LdB Malmö i ekonomisk kris – tråkigt, och lite för vanligt

De senaste tre åren har i princip alla damallsvenska klubbar brottats med mer eller mindre akuta ekonomiska problem.

Senast att börja närma sig konkursens brant är nu de två senaste årens svenska mästarinnor LdB FC Malmö. Klubbens avgående ordförande Cecilia Tholse gör i Kvällsposten klart att läget är akut:

”Vårt läge är såpass allvarligt att om inte kommunen hjälper oss tror jag att det blir svårt att genomföra ett fotbollsår 2012… …Om det inte händer något tror jag att vi kommer att gå i konkurs eller får avveckla verksamheten på elitnivå. Du kan inte driva något om det inte finns pengar. Löner måste ju betalas. Då blir det att rädda vad som räddas kan.”

Tråkigt, men har man inte vaknat väl sent?
Malmö har ju trots allt värvat toppspelare som Ramona Bachmann och Anja Mittag under vintern, och man uttryckte alldeles nyligen även intresse för Marta, och hävdade att dörren var öppen för Manon Melis. Det är inga billiga spelare, och man undrar vad det var för dörr man höll öppen för skyttedrottningen – dörren som leder mot avgrunden?

För är krisen så överhängande som Tholse säger, då undrar man ju om de överhuvud taget har haft koll på sin bokföring.
Klubben menar att det är snabbt minskande sponsorsintäkter som är boven i dramat. Den utlösande faktorn skall vara att man tvingats ta bort en så kallad reklamväxlare efter att Sunnanås Kristina Wiklund kolliderat våldsamt med den under säsongen 2010.
Nu man gnäller mästarklubben på att hemmaarenan Malmö IP inte är ”sponsorsvänlig”. Kommunen svarar med rätta att det inte är kommunens ansvar att stå till tjänst med loger och andra så kallade kommersiella ytor.

Men visst, till Malmös försvar kan konstateras att de damallsvenska klubbarna jobbar med tajta ekonomiska marginaler. Och pengafrågorna i damallsvenskan är intressanta.
Sedan först WPS lades på is i måndags, och sedan Umeå IK gick ut med att Marta kräver en miljon dollar (cirka sju miljoner kronor) för en säsong, har det skrivits flera bra artiklar om klubbarnas ekonomi.

I Aftonbladet idag kan man läsa att allsvenska topplag som Göteborg FC och Linköpings FC har en total omsättning på just sju miljoner kronor. Med en sådan budget hade man inte kommit långt i herrfotbollen…

GP hade en artikel i onsdags där man konstaterar att snittlönen under 2010 i damallsvenskan – världens näst bästa proffsfotbollsliga för tjejer – låg på 7000 kronor i månaden. Knappast löner som spelarna kan leva lyxliv på…
Då skall man ändå veta att lönekarusellen snabbt har snurrat uppåt de senaste tio åren. Och trots den låga lönenivån är det i allmänhet för höga lönekostnader som ställer till det för klubbarna.

Redan 2006 var både Malmö FF och Sunnanå SK illa ute, men till slut klarade båda klubbarna elitlicensen.
2008 var det Bälinge IF:s tur att drabbas av akut kris. Det gick så illa att laget omgående efter säsongen tvingades lägga ner sin verksamhet. Men Upplandslaget var inte ensamt. Totalt visade de allsvenska klubbarna underskott på 8 miljoner kronor under 2008.

Under 2009 hade åtta av tolv allsvenska klubbar negativt kapital. Och åren sedan dess har Umeå IK, Kristianstads DFF och Djurgården Damfotboll varit på konkursens brant. Värst var läget för 2000-talets svenska suveräner Umeå, som hade 3,6 miljoner kronor i skulder när det var som värst.

Tyvärr har damidrott alltid varit kopplat till knappa ekonomiska resurser.
Under början och mitten av 1990-talet försvann 1970- och 80-talens båda suveräner – Jitex BK och Öxabäcks IF – bort från elitfotbollen på grund av svag ekonomi. Det här var ändå långt innan spelarna var avlönade så kallade proffs.
Öxabäck gick under helt, medan Jitex reste sig efter 13 år i skuggan, och är ju som bekant åter en allsvensk klubb sedan 2010.

Till sist två tankar:
1) Hur skall lagen i den nya damettan – en serie som troligen kommer att spelas i total riksmedieskugga – nästa år hitta sponsorer för att klara ekonomin när LdB FC Malmö som svenska mästarinnor inte gör det?
2) Jag tycker fortfarande att fotbollförbundet är medskyldigt till damfotbollens ekonomiska problem. Om förbundet jobbade hårdare på att lansera sina affischnamn skulle man inte bara öka intresset för vårt landslag – man skulle även hjälpa till att göra allsvenskan mer attraktiv.

Se här, en landslagsspelare från USA som vill spela i Europa

Ännu så länge har inga WPS-förvärv presenterats av någon allsvensk klubb. Man väntar med spänning på när de första namnen blir offentliggjorda. Och vilka spelare vi får till Sverige.

Pia Sundhage har ju uppmanat USA:s landslagsspelare att stanna kvar på den nordamerikanska kontinenten.
Men Yael Averbuch, som är uttagen i Sundhages senaste – 28 spelare stora – trupp vill i alla fall till Europa. Hon twittrade så här häromdagen:

”Har jobbat hårt för att finna en klubb för säsongen 2012. Sökandet fortsätter. Visst finns W-league och WPSL i USA, men för tillfället söker jag mest på andra sidan Atlanten.”

Vilken klubb gör den kanonvärvningen?

Det finns ju fortfarande en hel del lediga platser i de allsvenska trupperna. Jag såg att en twitterkollega, Daniel, häromdagen gjorde ett snabbt överslag på hur många det handlar om. Han kom fram till åtta, fördelade enligt följande:
Göteborg FC 2
Umeå IK 1
Linköpings FC 1
Vittsjö GIK 3
Kristianstads DFF 1

Fast listan kan vara i underkant. För i går stod det klart att Jitex BK värvar Kanadas landslagsforward Christina Julien. Och enligt Daniels lista fanns det ingen ledig plats hos Mölndalslaget.
Och jag minns inte om listan gjordes före KIF Örebros värvning av Stephanie Labbé eller inte.

Vilka fler spelare finns det då att fynda i WPS? Jo, förstås en hel mängd från USA. Men många av dem kommer nog alltså att hamna i nämnda W-league eller WPSL.
Däremot finns det anledning att tro att de många utländska spelarna i WPS kommer att söka sig mot Europa, eller Japan.

Toppnamnen på listan är redan nämnda Marta (Brasilien) och Christine Sinclair (Kanada). Av dem förordar jag Sinclair av fotbollsskäl. Hon är både en målskytt och en framspelare. Dessutom gissar jag att hon är väldigt mycket billigare än Marta.
Av PR-skäl går däremot Marta först. Ingen annan spelare kan locka storpublik till alla allsvenska arenor. Men stämmer det att Marta har lönekrav på närmare sex miljoner kronor, så undrar jag om hon kommer att hitta någon klubb.

Vad finns det för fler utlänningar i WPS? Här är några heta namn:
* Kelly Smith, England
* Alex Scott, England – var utlånad till Arsenal i december.
* Maurine Goncalves, Brasilien
* Tameka Butt, Australien
* Manon Melis, Holland
* Kyah Simon, Australien
* Laura del Rio, Spanien
* Ali Riley, Nya Zeeland – men USA-född.
* Adriana Martin Santamaria, Spanien
* Anita Asante, England
* Laura Kalmari, Finland
* Gemma Davison, England
* Kimberly Brandao, Portugal – men USA-född.

Dennerbys nya giv – Schelin ensam toppforward

I dag drar landslagsåret i gång med möte med Norge i La Manga. Och Thomas Dennerby har ett nytt spelsystem – och nya lagkaptener.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin tar hand om bindeln i år. Jag borde ha förstått att Caroline Seger lämnat in när Fischer hade den svenska rösten om Ballon d’Or. Men spontant känns det som bra kandidater – förutsatt att Fischer platsar.

Men för att bereda plats till henne – och för att Josefine Öqvist är skadad – så tänker Thomas Dennerby byta spelsystem. 4-2-3-1 är det som gäller från och med nu. Det borde inte minst glädja Therese Sjögran, som lobbade hårt för den uppställningen under VM i fjol.

Mot Norge ser startelvan ut så här: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie HammarströmLotta Schelin. Ett intressant lag.

Skall bli intressant att se hur det sköter sig. Eller se får vi ju inte. Men något tv-klipp borde kanske komma efter matchen.

Såg lite höjdpunkter från norskornas 2–1-förlust mot England i förra veckan. Norge hade två ribbskott i första halvlek, och verkade ändå skapa ganska mycket. England gjorde sina mål på fasta situationer – en inläggsfrispark och en straff. Något för Sverige att ta efter?

För med bara en forward tror jag att Lotta Schelin kommer att få svårare att skapa saker på egen hand. Trion Jakobsson, Seger och Hammarström får absolut inte hamna för långt tillbaka i planen – för då blir Schelin avskuren, och Sverige tappar sitt vassaste vapen.

Viktiga segrar för Lotta Schelin och Maria Karlsson

Ett tidigt mål från Rosana gav Lyon segern i dagens toppmöte mot Montpellier i franska Feminine Division 1.

Franska landslagsstjärnan Camille Abily serverade Rosana öppet läge redan i tredje minuten. Lyons brasilianska stjärna gjorde inget misstag, utan gav sitt lag en utmärkt start på 2012.

Lotta Schelin spelade hela matchen, och på slutet hade vår svenska superstjärna två kanonlägen att öka på till 2–0. Schelin lyckades dock inte överlista Montpelliers målvakt – den franska tredjemålvakten i VM, Laetitia Philippe.

Matchen slutade 1–0, ett resultat som innebär att Lyon därmed leder serien med två poäng före Juvisy. Fast Parislaget har en match mindre spelad – den går i morgon, hemma mot Henin-Beaumont.

Resultatet innebär också att Montpellier tappar mark i guldstriden. Nu är seger hemma mot Juvisy nästa söndag ett måste om Montpellier skall kunna vinna ligan.

I skytteligan delar fortfarande Schelin och klubbkompisen Eugenie Le Sommer ledningen på 14 mål. På delad tredjeplats ligger Abily och Juvisys stjärna Gaetane Thiney på vardera tio fullträffar.

******

I Italien debuterade den före detta Göteborgs-, Linköpings- och Jitexspelaren Maria Karlsson för Bardolino Verona i dagens seriefinal borta på Sardinien mot Torres. Karlsson fick en kanonstart på sitt Italienäventyr, då det blev seger med 1–0, och övertagen serieledning. I Bardolino spelar ju sedan tidigare en annan svenska, målvakten Stephanie Öhrström.

Karlsson lyckades tydligen hålla ihop försvaret bra i debuten. Hon twittrade annars i veckan om att det är lite språksvårigheter i Bardolinos mittförsvar:

”Jag kan bättre italienska än vad min mittbackskollega kan engelska. Ni förstår…”

Hammarströms bronsmål – det var höjdpunkten under 2011

Det var den 16 juli 2011 på Rhein-Neckar Arena i Sinsheim, och klockan hade passerat 19.00 med ett par minuter när Lotta Schelin tilldelades en feldömd hörna.
Josefine Öqvist var utvisad, Nilla Fischer hade haltat av, och Sverige var i brygga i VM:s bronsmatch. Jag hade börjat fundera på en fjärdeplatsvinkel när slog blixten ner cirka 50 meter från mig.

Therese Sjögran:s vänsterhörna nickades bort av Corine Franco vid första stolpen.
Utanför straffområdet stod den 29-åriga gymnasieläraren i biologi, Marie Hammarström. Hammarström var inhopparen, som hade kommit in för Linda Forsberg 20 minuter tidigare.

Hade det här handlat om herrfotboll hade väldigt många fler än jag kommit ihåg det här målet i resten av sina liv – ungefär som man minns Thomas Ravelli:s straffräddning från 1994 eller Anders Svensson:s frispark från 2002.
Nu var det damfotboll, och svensk media hade skickat sina B-lag till Tyskland. Bara Simon Bank (Aftonbladet), Olof Lundh (Fotbollskanalen/Tv4) och Anja Gatu (Sydsvenskan) var där av landets tyngre sportkrönikörer.

Jag var där, och jag hade alltså slutat tro på svenskt VM-brons.
Pressläktaren i Sinsheim är bara några meter från långlinjen, jag satt alltså väldigt nära spelet. Jag såg tydligt hur Hammarström lyfte bollen över Eugenie Le Sommer med vänsterfoten. Hur hon sedan flyttade bollen åt vänster med högerfoten, och vände bort Sonia Bompastor.
Sedan small det.

Under mina år som sportreporter har jag lärt mig att kväva mina känslor på pressläktaren. Men där i Sinsheim rycktes jag med.
Fast medan kollegor på andra tidningar flög upp och jublade, nöjde jag mig med att sträcka armarna mot luften, och knytn nävarna. Med ståpäls över hela kroppen spanade jag av pressläktaren och mötte en mängd glada svenska blickar. Vilken underbar känsla.
Bättre än så blir inte idrott.

För mig är Hammarströms 2011 års överlägset största idrottsögonblick.

Men när jag läser vilka tio artiklar som är de mest lästa på Sveriges största sporthemsida, sportbladet.se under 2011 finns inga texter från VM med.
Där finns inga texter om damidrott överhuvud taget. Det svenska folket är så tragiskt att listan toppas av en artikel om Patrick Ekwall:s bältros, som jag själv tack och lov aldrig läst…

Jag hade gärna sett att Simon Bank:s bronskrönika funnits med på den där listan, den krönika där Bank skrev:

”Grattis, Sverige. Ni har just fått ett lag att älska”

Tyvärr är Sverige inte redo att älska landslaget i fotboll ännu – i varje fall inte för ett brons. Damfotbollen är helt enkelt inte tillräckligt accepterad ännu.
Det är synd, för landslaget innehåller flera älskvärda spelare, väl värda att bli superstjärnor.

Mina favoriter är helt klart Lotta Schelin och Lisa Dahlkvist, av två olika skäl.
Schelin är en fantastisk person. Att få följa henne under tre veckor var en förmån. Tänk att det ännu finns idrottsstjärnor som alltid är på gott humör, och som frågar media om alla har fått ställa sina frågor, eller om det är någon mer som vill ha en pratstund.
Dahlkvist blev en favorit för sin inställning. Den vilja, det självförtroende och den totala avsaknaden av respekt för namnkunniga motståndare som Dala visade upp i Tyskland gjorde mig mållös.

Men som sagt, det kommer att dröja ytterligare många år innan hela Sverige accepterar tjejerna. I dag på nyårsafton läser jag Mats Olsson:s krönika i Expressen om 2011, där han skriver om förbundsordförande Lars-Åke Lagrell:s glädje efter herrlandslagets 3–2-seger mot Hollands B-lag i höstas:

”Jag förstår den oförblommerade och svårbemästrade glädjen.

För första gången på ett fotbollsår hade Lars-Åke något att glädja sig åt.
För första gången handlade det bara om en stor och fantastisk framgång.”

Fortfarande 2011 var tydligen inte ett VM-brons för damer en framgång att glädja sig åt. Det var däremot en EM-plats för herrar.

Nu går vi in i 2012, och vem vet – då kanske vi kan få glädjas åt en svensk OS-medalj… Gott nytt år.

När skall förbundet visa upp sina bronshjältinnor?

Under 2011 spelade landslaget 20 officiella och en inofficiell (England) landskamp. Bara en av dem spelades på hemmaplan i Sverige – den mot Mexiko.
Inte heller under uppstarten av 2012 kommer VM-bronslaget att spela någon hemmamatch.

I dag blev det klart att damerna börjar med landskamp mot Norge som avslutning på lägret i La Manga. Matchen spelas tisdagen den 17 januari klockan 15.00.

Truppen till lägret presenterades i dag, och innehöll inga skrällar, utan ser ut ungefär som truppen till USA-trippen i november gjorde. Caroline Seger, Charlotte Rohlin och Marie Hammarström är tillbaka jämfört med den truppen, medan följande VM-spelare vilar på grund av skador: Sofia Lundgren, Sara Larsson, Josefine Öqvist, Lina Nilsson och Therese Sjögran.

Det ger plats åt fem spelare som stod utanför VM-truppen, nämligen Emma Berglund (Umeå), Marina Pettersson-Engström (Örebro), Louise Fors (Linköping), Johanna Almgren (Göteborg) och Susanne Moberg (Kristianstad).
Spelarna i La Mangatruppen och de fem skadade gör sannolikt upp om platserna i OS-truppen. Jag kan bara tänka mig att Stina Segerström, och möjligen Tilda Heimersson – om hon gör en supervår – skulle kunna slå sig in.

Därmed kan man dra slutsatsen att EM-spelare från 2009 som Kosovare Asllani, Linnea Liljegärd, Sara Lindén, Petra Larsson och Karin Lissel inte är nära landslaget för tillfället. Det är inte heller Malin Levenstad, som var nära att få spela VM i somras.
Det om truppen. Nu till frågan i rubriken.

Med ett EM på hemmaplan 1,5 år framåt tycker man att Svenska Fotbollförbundet borde göra allt för att börja marknadsföra hemmalaget inför mästerskapet – även om det kommer ett OS emellan.
Men OS hindrar ju inte att förbundet borde försöka rida på popularitetsvågen efter VM-bronset i somras.

Men som jag tidigare har skrivit om här och här är det tydligt att Svenska Fotbollförbundet verkar göra allt för att slippa visa upp sina bronshjältinnor för hemmapubliken.

För ingen av de tre landskamper som Sverige spelat efter VM har spelats på svensk mark – eller ens varit tv-sänd. Och man har väl inte heller lagt Norgekampen klockan tre en tisdagseftermiddag i Spanien för att det finns tv-kanaler som kan tänkas sända den?

De fyra nästa landskamperna kommer knappast heller att tv-sändas i Sverige. De fyra ingår i Algarve cup i Portugal, och preliminärt spelar Sverige så här:
* 29 februari: Sverige–Kina
* 2 mars: Sverige–Island
* 5 mars: Sverige–Tyskland
* 7 mars: Placeringsmatch mot USA, Japan, Danmark eller Norge.

Så jag repeterar frågan, när skall Hammarström, Lotta Schelin och de andra VM-hjältinnorna äntligen visas upp för svensk publik efter sitt VM-brons?

Leende Lotta – en given galadrottning

Det hade förstås varit en skandal om inte underbara Lotta Schelin hade fått diamantbollen i år.
Hon är bara bäst – på alla sätt. Det var verkligen ett rent nöje att bevaka damlandslaget i Tyskland i somras. En stor del av nöjet var den alltid leende Lotta, som jämt fick mig på gott humör. Både för hennes grymma fotbollsform, och för hennes sätt att möta oss i världspressen. Lotta är verkligen en fantastisk representant för Sverige – och en värdig vinnare.

Synd däremot att folket hemma i sofforna inte är redo att ha en gemensam omröstning om årets mål med både mål från herr- och damfotboll. För nog skulle Marie Hammarström ha haft det priset?
Att göra sitt livs första landslagsmål, på ett så otroligt vackert sätt i ett så avgörande och utsatt läge – klart det borde ha prisats med mer än bara ett VM-brons. Synd.
Här är det i alla fall.

Annars var det inga skrällar på fotbollsgalan i kväll. Här är damernas övriga vinnare:

Årets målvakt: Kristin Hammarström, Göteborgs FC
Hon var favorit, och vann. Ett bra val. Hammarström har varit stabil hela säsongen. Hon spelade 22 allsvenska matcher, höll 12 nollor – och släppte bara in 13 mål. Men precis som jag tidigare nämnt så saknade jag allsvenskans bästa målvakt Erin McLeod bland kandidaterna. Kanadas VM-målvakt toppade damallsvenskans målvaktsliga på samma räddningsprocent som Hammarström och Caroline Jönsson – trots att McLeod spelade i seriens sämsta lag, Dalsjöfors. En bragd.

Årets back: Charlotte Rohlin, Linköpings FC
Det här var också en favoritseger. Jag har inget att invända, för jag gav Lotta Rohlin högst snittbetyg i den svenska backlinjen under VM. Sara Larsson kändes som främsta utmanaren.

Årets mittfältare: Ramona Bachmann, Umeå IK
Eftersom jag tidigare kallat Mona Bachmann för damallsvenskans bästa spelare så går det inte protestera mot den här utnämningen heller, även om jag ju gärna hade sett att Lisa Dahlkvist hade fått det här priset.

Årets forward: Lotta Schelin, Lyon
Den mest självklara vinnaren av alla. Klart att Super-Lotta skulle ha det här priset.

Årets allsvenska spelare: Ramona Bachmann, Umeå IK
Se årets mittfältare.

Årets genombrott: Sofia Jakobsson, Umeå IK/Rossiyanka
Ny favoritseger. Jakobsson var favorit, och han visade sig vara en högst värdig vinnare genom att han gjorde hattrick i Champions League senast.

Årets tränare: Torbjörn Nilsson, Göteborgs FC
Även här favoritseger. Torbjörn var förstås ett lysande bra val. Fast visst hade man helst sett en kvinnlig segrare.

Mer allmänt kan man konstatera att tjejerna var flera klasser bättre än herrarna i kategorin tacktal. Lotta Schelins passning till Zlatan Ibrahimovic om vem av dem som vunnit Champions League var bäst. Zlatans kontring om att han har några fler guld- än Lotta har diamantbollar var ett bra försök, men höll inte Schelinklass…

Mest spännande var annars att få höra schweiziska Ramona Bachmann tacka på god svenska med mer skön västerbottnisk accent än schweizertysk brytning. Jag har lyckats missa att Bachmann pratar så bra svenska. Men hon har ju varit här i fyra säsonger nu, så jag borde inte vara förvånad.
Hon blir ett lysande nyförvärv i Ldb Malmö som ersätter Caroline Seger och Nilla Fischer med Bachmann – och blir minst lika starkt 2012.

Är du sugen på att läsa fler hyllningar av Lotta Schelin? Här är länken till min krönika efter bronsmatchen mot Frankrike.

De här lagen går till EM 2013

Det har varit EM-kvaluppehåll i alla europeiska ligor. Det kunde ha varit några festdagar, men tyvärr är bredden ännu så länge för dålig, och alldeles för många matcher har haft självklar utgång.
Men i och med att bara tolv länder når slutspelet så kommer det att bli intressanta matcher framöver.

Och några spännande resultat kan noteras även från veckans matcher. Jag tänker då främst på kryssen mellan Holland–England, Vitryssland–Finland och Skottland–Wales, samt Spaniens 3–2-seger hemma mot Schweiz.

Strax skall jag gå igenom läget grupp för grupp. Men innan dess är det läge att klargöra förutsättningarna. Sverige är värdland för EM 2013, och därmed redan kvalificerat.
Dessutom går de sju gruppvinnarna samt den bästa tvåan direkt till mästerskapet. De sex övriga grupptvåorna spelar sedan playoff om de tre sista matcherna.

Grupp 1
Här står det mellan Italien och Ryssland. Eftersom italienskorna vann med 2–0 hemma mot ryskorna i går, och får räknas som gruppfavoriter. Polen känns som självklar trea. Fast polskorna är chanslösa på någon av de två topplatserna.

Grupp 2
Det här är helt klart den tuffaste kvalgruppen, för här finns tre starka nationer. Tyskland är förstås storfavorit, och kommer garanterat att vinna till slut. Fast både Spanien och Schweiz är lag på frammarsch. Lagen har varsin storstjärna i Veronica Boquete och Ramona Bachmann. De båda gjorde varsitt mål när spanjorskorna slog Schweiz med 3–2 i söndags.
I nuläget alltså klar fördel Spanien i kampen om andraplatsen. Men Schweiz har redan klarat av sina bortamöten med både Tyskland och just Spanien, och skall inte räknas bort.

Grupp 3
Här står det mellan Island, Norge och i viss mån även Belgien. Island är i förarsätet efter hemmasegern med 3–1 mot norskorna.
Men Norge har slagit Belgien borta med 1–0 och har kvar hemmamatcher mot huvudkonkurrenterna. Därför tror jag trots allt på norsk gruppseger. Och Margret Lara Vidarsdottir skjuter Island till playoff.

Grupp 4
Den här gruppen springer VM-fyran Frankrike igenom ganska lätt. Irland och Skottland gör upp om andraplatsen. Det tredje landet i gruppen från de brittiska öarna, Wales, spelade 2–2 i Skottland i dag, och kan sätta ytterligare en och annan käpp i hjulet för de andra lagen. Men mitt tips är att Skottland till slut tar playoffplatsen. De har skyttedrottningen Julie Fleeting på topp, och hon har gjort makalösa 116 mål på 120 landskamper. Hon kan bli tungan på vågen här.

Grupp 5
Det här är en grupp utan riktig toppnation. Finland är inne i en generationsväxling, och fick bara 2–2 borta mot Vitryssland i dag. Ukraina var med i det senaste EM:et, men känns inte lika starkt längre. 0–0 hemma mot Slovakien i lördags skvallrar om det.
Alla de fyra nämnda lagen står på fyra poäng efter två spelade matcher. Svårtippat alltså. Men jag tror ändå att Finland tar hem gruppen, och att Ukraina blir tvåa. Men osvuret är helt klart bäst här. Det skulle faktiskt kunna bli Slovakien närmast före Vitryssland…

Grupp 6
Här står det mellan 2009 års EM-tvåa England och 2009 års EM-trea Holland. I kvällens match var holländskorna klart bättre, även om målvakten Loes Geurts tvingades ta en straff från Englands Fara Williams för att rädda 0–0.
Men får England bara tillbaka skadade Kelly Smith så tror jag på engelsk gruppseger. Manon Melis (LdB Malmö), Kirsten van de Ven (Tyresö), Chantal de Ridder (Turbine Potsdam) och de andra nederländskorna bör ha god chans att nå EM genom att bli bästa tvåa.

Grupp 7
Den här gruppen vinner Danmark. Enda hotet utgörs av Tjeckien. Många har börjat döma ut danskorna, och säga att deras tid är förbi. Men minns att Sverige var i brygga mot just Danmark i VM-kvalet. Det krävdes två nickmål av Charlotte Rohlin, och förlängning, för att vända till seger.

Här är slutligen mina EM-lag 2013:
Värd: Sverige.
Gruppsegrare: Italien, Tyskland, Norge, Frankrike, Finland, England och Danmark.
Bästa tvåa: Holland.
Från playoff: Ryssland, Spanien och Island.
Det innebär att Skottland, Ukraina och Tjeckien åker ut i playoffspelet.
Synpunkter på det?

Bäst och sämst i VM 2011

I morgon drar allsvenskan i gång igen. Alltså hög tid att sammanfatta mästerskapet i Tyskland.
Så innan jag stänger den här VM-bloggen är det läge att ge en mängd toppar och floppar under de sköna veckorna. Först länkarna till mina bildspel från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Sveriges bronsfirande.
* Japans guldfirande.

Homare Sawa är rak i ryggen

Bästa spelaren
Homare Sawa – någon motivering behövs väl knappast?

Mitt världslag, 4-2-3-1:
Hope Solo
(USA) – Ali Krieger (USA), Charlotte Rohlin (Sverige), Saki Kumagai (Japan), Sonia Bompastor (Frankrike) – Simone Laudehr (Tyskland), Homare Sawa (Japan) – Louisa Necib (Frankrike), Marta (Brasilien), Lotta Schelin (Sverige) – Abby Wambach (USA).
Och här har jag skrivit om det officiella världslaget.

Största vinnarskallen
Dött lopp mellan Homare Sawa, Abby Wambach och Lisa Dahlkvist.

Skönaste utropet
Det var grymt tryck efter biljetter under hela VM. Tyskarna är ett fotbollsälskande folk, och i var och varannan match fick man höra speakern ropa ut de underbara orden:

”The match is sold out – das Spiel ist ausverkauft.”

Totalt såldes 782 000 biljetter till de 32 matcherna. Det ger ett snitt på nästan 24 500 åskådare under VM. VM omsatte drygt 50 miljoner euro (cirka 450 miljoner kronor). Och totalt gjorde arrangören en vinst på 7,6 miljoner euro efter skatt (drygt 70 miljoner kronor).

Bästa publikskylten:
”Abba, Ikea och Lotta – tack Sverige”
Hängde precis bakom målet där Marie Hammarström hamrade in sitt drömmål i bronsmatchen.

VM:s tyngsta smäll
Tyska Kim Kulig som landade snett ett par minuter in i kvartsfinalen mot Japan. Inte nog med att Kulig drog av korsbandet i knät, och fick se resten av matchen från bänken. Storfavoriten Tyskland knockades av ett mål från Karina Maruyama i förlängningen.

Världsmästarna poserar för fotograferna

Största skrällen1
Japan förstås.

Största skrällen2
Lisa Dahlkvist, som inte var ordinarie inför VM – men som var i delad ledning av skytteligan efter kvartsfinalen mot Australien. Ja, då hade jag redan skrivit inlägget om att jag älskar henne.

Mest smittande leendet
Lotta Schelins förstås. Det är definitivt redan saknat.

Snyggaste målet 1
Marie Hammarström mot Frankrike. Vilken bomb.

Snyggaste målet 2
Homare Sawa mot USA. Vilken klack.

Snyggaste målet 3
Brasiliens Érika mot Ekvatorial-Guinea. Vilken volley.

Snyggaste målet 4
Mexikos Monica Ocampo mot England. Vilket skott.
Här är en länk med Erikas, Ocampos och ytterligare tre snygga mål.

Fulaste felstavningen
Inför VM anklagade ett par andra afrikanska nationer Ekvatorialguineas storstjärna Genoveva Anonma för att egentligen vara en man. Anonma är proffs i Tyskland, och hennes ledare och lagkompisar där skrattade åt de befängda anklagelserna. Internationella fotbollsförbundet Fifa gjorde dock en pinsam miss när man stavade Anonmas namn fel, och kallade henne för Anonman på den officiella hemsidan. En felstavning som gav liv åt olyckliga insinuationer, och som gjorde Genoveva Anonma mycket ledsen. Anfallsstjärnan, som skrivit på för topplaget Turbine Potsdam, var för övrigt en av VM:s allra bästa spelare, och kom med i det officiella världslaget.

Mest överraskande publikfavoriten
Domaren Bibiana Steinhaus, som fick överlägset mycket större ovationer än någon spelare vid spelarpresentationerna inför finalen. Ja, hon är tyska…

Mest överraskande VM-hjältinnan
Ayumi Kaihori, ifrågasatt japansk målvakt, som gjorde en Salo-räddning på Shannon Boxx:s straff och sedan skrämde skiten ur alla övriga straffläggare från USA – utom Abby Wambach.

Mest förlösande målet 1
Marie Hammarströms bomb förstås.

Mest förlösande målet 2
Abby Wambachs nick mot Brasilien som innebar kvittering i minut 122. Glädjen spelarna vrålar ut efter det målet ger fortfarande ståpäls.

Mest bortglömda målet
Josefine Öqvist gjorde mål i en VM-semifinal, och fick inte en fråga av media efter matchen.

Mest utbuad
Marta, som både hade publiken emot sig under Norgematchen i Wolfsburg och USA-matchen i Frankfurt. Men Marta filmar och överdriver fall på ett sätt som damfotbollen i övrigt är befriad ifrån. Så trots att hon är en gudabenådad spelare gör hon sig förtjänt av burop.

Sämsta tipparen
Jag, som varken trodde på Japan i kvarts-, semi- eller final… Dessutom var det tur att jag inte var coach för Sverige, eftersom jag under VM:s inledning helst ville ha bort Annica Svensson och Sara Larsson ur den svenska backlinjen. Så här i efterhand känns det nästan pinsamt, med tanke på hur bra Svensson och Larsson var.

Och så dansar vi igen

Bästa dansen
Logobitombo

Bästa sånginsatsen
Pia Sundhage:s Simon & Garfunkeltolkning två dagar innan finalen.

Friaste spelarna
Nordkoreas – som har fri rörlighet under mästerskapen. De får gå runt sitt hotell – bara de inte går för långt bort…

Största debatten 1
Den i Tyskland om huruvida det var rätt av förbundskapten Silvia Neid att placera storstjärnan Birgit Prinz på bänken i de två sista matcherna.

Största debatten 2
Den i Tyskland om huruvida det var rätt av det tyska förbundet att ge förbundskapten Silvia Neid sitt stöd, och be henne fortsätta på sin post även efter misslyckandet i VM.

Största hjärnsläppet
Dött lopp mellan Ekvatorial-Guineas back Bruna som plötsligt tog upp bollen med händerna, och den ungerska domaren Gyoengyi Gaal som såg händelsen utan att blåsa straff. Se bilderna.

Största skandalen 1
Nigeria som av religiösa skäl petade ett par homosexuella spelare ur sin spelartrupp.

Största skandalen 2
Nordkoreas dopning. Fem spelare åkte fast.

Mest bestämda blicken
Lisa Dahlkvists innan hon satte straffen mot USA.

Mäktigaste supportern:
Tysklands förbundskansler Angela Merkel som tog flera chanser att visa upp sig på VM-arenorna. Bland annat var hon på Sverige–USA i Wolfsburg. Vilka hon höll på då är oklart.

Onödigaste superräddningen
Hope Solo sträckte ut maximalt och tog snyggt Cristiane:s straff i kvartsfinalen. Bara för att få beskedet att någon amerikansk hade trampat över linjen – och att straffen skulle få läggas om. Då gjorde Marta mål.

Snyggaste frisparken
Kanadas Christine Sinclair i invigningsmatchen mot Tyskland på Berlins olympiastadion. En frispark slagen med både kraft och skön placering.

Skytteligan
5 mål: Homare Sawa (Japan)
4 mål: Marta (Brasilien) och Abby Wambach (USA)
3 mål: Lisa Dahlkvist (Sverige)
2 mål: 16 spelare, bland annat Lotta Schelin (Sverige)

Flest assist
4: Aya Miyama, Japan
3: Lauren Cheney och Megan Rapinoe, båda USA

Poängligan
1) Homare Sawa (Japan), 5+1
2) Marta (Brasilien) 4+2
3) Aya Miyama (Japan) 2+4
4) Abby Wambach (USA) 4+1
5) Lauren Cheney (USA) 2+3
6) Lotta Schelin (Sverige) 2+2
7) Megan Rapinoe (USA) 1+3

Hårdaste firandet (Ja, den här punkten har jag lagt till i efterhand…)
Japans mittback, och straffhjältinna, Saki Kumagai, som kritiserade sin förbundskapten och visade nakenbilder på en lagkamrat för folk som inte var riktigt så mycket kompisar som Kumagai trott…

Bästa VM-bloggen
Måste väl ha varit den här, eller?

Bilder av svenskt bronsfirande

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här är de utlovade bilderna från Sveriges firande på planen efter bronsmatchen:

Och här är två bildspel till från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Japans guldfirande.

Välförtjänta hyllningar av bronshjältinnorna

I dag hyllas våra bronstjejer överallt i svensk media. Jag har surfat runt lite, och här är några av hyllningarna:
Simon Bank, Aftonbladet:

”Är det känslor ni vill ha ut av er fotboll?
Grattis, Sverige.
Ni har just fått ett lag att älska, och en medalj att hänga om halsen.”

Tomas Pettersson, Expressen:

”Det här är inte bara en bild på ett mål. Det här är den sekund av Marie Hammarströms 29-åriga liv hon kommer att bli förknippad med i all framtid.
Det är verkligen inget dåligt val av sekund.”

Olof Lundh, Fotbollskanalen:

”Gåshuden står rak och stadig när jag ser Lotta Schelin, Charlotte Rohlin och de andra bara fara om kring i en vild och skön glädje. De är framme hos fansen och firar och springer runt med flaggor.
De känner på sina medaljer, precis som om de undrar om det verkligen är sant.”

Och här är min egen krönika.

Nu skall jag ta en liten promenad på stan, och äta lunch. I kväll är jag på plats på finalen. Häng med i uppsnacket här på bloggen.

Väntat svenskt lag – som vanligt

Det blir samma svenska startelva som mot USA – alltså med Nilla Fischer bredvid Lisa Dahlkvist på centralt mittfält.
Det var ju precis som väntat.

Utöver det hastiga bytet av spelsystem minuter innan avspark senast, och att han tog in Josefine Öqvist mot USA, så har inte Thomas Dennerby direkt chockat med sina startelvor.
Sveriges startelva ser således ut så här: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Therese Sjögran – Josefine Öqvist och Lotta Schelin.

Hos Frankrike saknas Marie-Laure Delie till följd av skada. Men även den offensiva högerbacken Laure Lepailleur inleder på bänken. De ersätts av Corine Franco och Eugenie Le Sommer, vilket innebär att Lotta Schelin har sju lagkamrater från Lyon i motståndarelvan.
Här är Frankrikes startelva: Berangere Sapowics – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia BompastorSandrine Soubeyrand, Elise BussagliaCamille Abily, Gaetane Thiney, Louisa Necib – Eugenie Le Sommer.

Seger missar bronsmatchen

Jag har just varit på presskonferens på spelarhotellet Maritim, som visade sig ligga bara sju–åtta minuters promenad från mitt hotell.

Både Sverige och Japan bor där, och när jag anlände höll Yuki Nagasato (känner jag defintivt igen) och Saki Kumagai (tror jag att det var), en improviserad presskonferens för tre–fyra japanska journalister.
Det riktigt strålade av lycka och glädje om japanskorna. Jag tog en bild av dem, men blev åthutad av en vakt att det var fotoförbud i lobbyn. Vågar därmed inte publicera den…

Charlotte Rohlin får ge en bild i stället. Den svenska mittbacken sa så här:

”Japanskorna är så genuina människor, de är verkligen jättetrevliga när man träffar dem – och så spelar de fantastisk fotboll. Så man gläds med dem. Samtidigt som man är otroligt besviken över vår insats.”

Presskonferens i Frankfurt

På den svenska presskonferensen förklarade lagläkaren Per Lindblom att Caroline Seger har en blödning i inre vadmuskeln (soleus) och definitivt är borta från spel i bronsmatchen, men att Lotta Schelin bör vara i spelbart skick på lördag.
Lindblom sa så här:

”Lotta är inte sämre i sin status i dag, men inte heller bättre.”

Annars handlade mycket av snacket om bronsmatch och spelsystem. Mer om det i morgondagens pappers-BT. Jag skall alldeles strax börja snickra ihop den texten.

Avresa från Frankfurt

Direkt efter presskonferensen skulle Sveriges buss rulla mot Heidelberg, där laget bor över bronsmatchen i Sinsheim på lördag. Själv bor jag kvar här i Frankfurt, det är inte längre än att det funkar att köra bil fram och tillbaka.

Till sist noterar jag att SVT:s Leif Johansson blev första man under VM att få telefon under en presskonferens. Skönt att slippa den nesan…