Kategoriarkiv: Fotboll

Det franska hotet

Publicerad den av
Svara

Den franska ligan är redan rankad som bättre än damallsvenskan. Orsaken till det är förstås Olympique Lyonnais, och deras stora framgångar i Womens Champions League de senaste åren.

I Lyon vurmar klubbpresidenten Jean-Michel Aulas för damerna, med följden att de erbjuds lysande förutsättningar, bland annat i form av miljonlöner till stjärnorna. En som drar fördel av det är Lotta Schelin, som tjänar mycket mer i Frankrike än vad hon hade kunnat göra på hemmaplan.

Ännu så länge har dock Lyon varit ganska ensamma i sin stortsatsning. Inte bara i Frankrike, utan i hela världen. Ingen annan klubb med framgångsrikt herrlag har satsat mångmiljonbelopp på att sätta ihop ett starkt damlag.

Fast nu verkar efterföljaren vara på gång.

Enligt Aftonbladet tänker nämlligen Paris Saint-Germain – ja, det är ju Zlatan Ibrahimovic:s nya klubb – öppna plånboken och skapa ett super-damlag. Satsningen är i och för sig ännu så länge högst oprecis. Men PSG har miljarder att röra sig med. Och det räcker med 20–30 miljoner kronor i årsbudget för att bli en självskriven finalkandidat i Champions League.

För damfotbollen som helhet är det här förstås jättebra. För det behövs storsatsningar på tjejer. Men för svensk del kan det här på sikt vara förödande.

Som jag ser det är en stark damallsvenska svensk damfotbolls starkaste kort in i framtiden. Om vi även fortsättningsvis har en av världens tre–fyra bästa ligor så kommer även landslaget att hänga med i världstoppen.

När fler penningstarka klubbar på kontinenten öppnar sina kassakistor kommer damallsvenskan inte att kunna konkurrera om toppspelarna. Och tappar ligan i kvalitet riskerar landslaget också att ganska snart falla på rankingen.

Och som sagt. För svensk damfotboll på sikt är det alltså ingen positiv nyhet att läsa om storsatsningar i andra länder samtidigt som i princip alla damallsvenska klubbar har jätteproblem med att få ihop ekonomin.

Hur är det med klubbkänslan?

Publicerad den av
3

I samband med att transferfönstret stängde, och det stod klart att Susan Varli valt att gå från AIK till Djurgården var det en liten debatt kring klubbkänsla inom damfotbollen på twitter.

Det konstaterades att det är tämligen många spelare som spelat för två eller tre av Stockholmslagen AIK, Djurgården och Hammarby. Vi snackar hur som helst om väldigt många fler än på herrsidan. Och alla klubbyten görs nästan utan att att någon höjer på ögonbrynen.

En som uppmärksammade diskussionen var nya Malmöspelaren Lisa Ek. Hon skrev så här:

”Jag tror det handlar om att vi damspelare inte lirar för cash eller status. Vi spelar för att utvecklas max och då sätter vi det som prio ett när vi byter klubb. Så var det i alla fall för mig när jag bytte AIK mot Hammarby. På herrsidan finns grundförutsättningarna (träningsmöjligheter, återhämtning, sjukteam och så vidare) i alla klubbar, på damsidan kan det skilja mycket från klubb till klubb, och från år till år.”

Hon konstaterade också att hon förstås inte kan prata för alla andra som flyttat mellan Stockholmsklubbarna.

Jag har inga speciella åsikter i frågan. Men jag tycker att det är ett intressant område att fundera kring. För överhuvud taget är det fler övergångar inom landets högsta serie bland tjejerna än det är bland herrarna. Visst hänger det delvis på att damallsvenskan är en av världens bästa ligor, medan herrallsvenskan är rätt kass.

Men samtidigt är det intressant att man kan gå från en svensk toppklubb till en annan utan att riskera att få svikarstämpel. Och flera av våra landslagsspelare har också representerat flera olika svenska klubbar.

Det känns lite som flugor till sockerbitar. Under en period på några år kan en klubb vara het, och då dras alla till den. Nästa två- eller treårsperiod är de en annan klubb som satsar, och plötsligt dras alla dit.

Kommer det att fortsätta vara så? Eller kommer tjejerna i framtiden att bli mer trogna sin första damallsvenska klubb?

Jag känner inte att jag har några svar på frågorna, och lämnar därmed det här ämnet för i dag. Men det kanske finns anledning att återkomma.

Innan jag stänger bloggen för kvällen så några ord till om gårdagens landslagstrupp. Samtidigt som Thomas Dennerby vid gårdagens presskonferens sa att han inte ville påbörja en föryngring i landslaget, utan lämnar det till Pia Sundhage, så bjöd han på följande citat:

”Om jag själv skulle driva detta vidare, kunde till exempel Malmös Elin Rubensson blivit aktuell.”

Jaha, men då avslöjade han ju ändå en del av den föryngring han hade tänkt. Var det så genomtänkt?
Och när han ändå sa så kunde han ju lika gärna tagit med Rubensson. Eller?

Dessutom tog han upp en fråga som diskuterats på twitter den senaste tiden, den om åldern på våra bästa målvakter. Och bristen på unga efterföljare. Dennerby sa:

”Den stora frågan är vem som ska ta över målvaktsplatsen i landslaget efter dagens generation, som alla är runt 30 år. Susanne Nilsson i AIK är den enda unga svenska målvakten som spelar i allsvenskan.”

Att få fram en ny generation duktiga målvakter är verkligen svensk damfotbolls största utmaning framöver.

Hur tänker damfotboll.com?

Publicerad den av
Svara

Som bekant har jag tidigare under året kritiserat http://www.damfotboll.com – svensk damfotbolls hemvist nummer ett på internet. Jag gjorde det bland annat i det här inlägget.

I kväll känner jag att det är dags att följa upp kritiken. Både på gott och på ont. För jag mådde dåligt när jag surfade in på sidan alldeles nyss. Frågan som väcks är: hur tänker man när förstasidan ser ut så här?

Huvudrubrik den 4 september 2012

Det värsta är att sidan inte hade behövt se ut på det här viset.

För faktum är att jag tycker att damfotboll.com har haft flera bra artiklar på sistone. Man har gjort lovande försök att ställa viktiga frågor.

Ett lysande exempel är dagens artikel med Nilla Fischer och Caroline Seger. Jag tänker på den här, där de får stå till svars för kritiken av Thomas Dennerby. Det är i högsta grad relevant och intressant läsning.

Nämnd artikel är naturligtvis dagens höjdpunkt på damfotboll.com. Det är en artikel de bör känna sig stolta över, vilket i sin tur givetvis bör innebära att den skall ligga i topp ända tills den blir gammal – eller man har någon ännu bättre grej.

Men icke.

I stället toppar man alltså i kväll med en sammanfattning av den senaste omgången av flickallsvenskan – vinklat på en fem dagar gammal match. Pinsamt.

Man undrar ju om det här kan vara kul för skribenterna på damfotboll.com. För som jag ser det måste sidan vara sämst i Sverige på att marknadsföra sina egna toppartiklar.

* När jag ändå är inne på avdelningen kritik mot damfotboll.com så kan jag inte låta bli att ta upp det här inlägget. Det är verkligen någon form av bottennapp i bristfällig research.
För en sak kan man vara säker på efter att ha läst eländet, nämligen att Thorsten Frennstedt aldrig har varit på ishockey i Borås. För hallen är varken nybyggd eller försedd med några loger. Det finns inte ens en cafeteria i Borås Ishall.
Och trots LdB FC Malmös jobbiga läge så betalar nog den damallsvenska klubben både högre löner och har större omsättning än tvångsnedflyttade BHC.
Faktum är ju att Dalsjöfors hade bättre förutsättningar än hockeyn i Borås – tjejerna spelade ju på Borås Arena.

Korsbandseländet fortsätter – senast att drabbas är Sara Lindén

Publicerad den av
Svara

Det verkar nästan som att korsbandsskadorna smittar i årets damallsvenska. Senast att drabbas är Göteborg FC:s Sara Lindén.

Hon skadades i slutet av matchen mot Piteå. Och enligt klubbens hemsida är det främre korsbandet som är av. Här är hennes egna ord om skadan.

Förstås ett tufft slag för henne, men även för klubben. Dels var Lindén i kanonform, och låg bakom cupsegern mot Malmö förra veckan.
Men framför allt så är Göteborgs trupp tunn – man har nu bara 16 spelare. Och med tanke på att de nyligen släppte Mimmi Löfwenius till Jitex, och inte längre får ta in några fler spelare, så behövs det inte mycket för att det skall bli riktig kris.

Göteborg FC: Sara Lindén.
Jitex: Petronella Ekroth och Annica Sjölund.
Kristianstads DFF: Gudny Björk Odinsdottir.
Linköpings FC: Charlotte Rohlin och Linda Sällström.
LdB FC Malmö: Frida Nordin och Therese Sjögran.
Piteå IF: Lydia Williams.
Vittsjö GIK: Ifeoma Dieke.
KIF Örebro: Jennie Wecksell.

Jag kan ha glömt någon. Men jag får alltså ihop elva spelare, som tillsammans hade bildat ett ganska hyfsat lag.

Jag har tidigare ställt frågan om elitlagen kör knäkontroll – det specialutformade träningsprogrammet för att bygga styrka kring knäna. Med tanke på alla skador får man i alla fall en känsla av att träningen inte sköts på rätt sätt. Eller?

Inte mycket nytt i Dennerbys sista trupp

Publicerad den av
1

Thomas Dennerby har just presenterat sin sista trupp som förbundskapten för damlandslaget. Och den innehåller inget nytt.

Eller. Jämfört med OS är förstås Sara Larsson tillbaka. Fast hon är ju knappast ny i landslagssammanhang.

Dennerby har tagit ut 19 spelare. Övriga 18 fanns med bland de 22 i bruttotruppen till OS. Men han plockar in OS-reserverna Stina Segerström och Kristin Hammarström på bekostnad av Malin Levenstad och Sofia Lundgren.

Däremot är de båda andra OS-reserverna, Jessica Landström och Susanne Moberg, således utanför truppen.
Det innebär att 16 av de 18 ordinarie i OS-truppen samt två av de fyra reserverna alltså är med.

Med tanke på att Dennerbys jobb snart är över så var det inte annat att räkna med, än en trupp bestående av gamla pålitliga kort. Eventuella förändringar får Pia Sundhage stå för.

Här är en länk till truppen i sin helhet.

För övrigt sitter jag och ser på den andra semifinalen i F20-VM samtidigt som jag skriver det här inlägget. USA är finalklart, och där kommer man att få möta Tyskland.

Tyskorna leder nämligen med 3–0 mot Japan efter 32 minuter. Och Dzsenifer Marozsan har visat varför hon är guld värd för Tyskland. Redan i första minuten stod hon för ett mästerverk. ”Maro” som hon kallas gjorde först en läcker tvåfotare, och följde upp med en precis yttersida i djupled till Melanie Leupolz, som gjorde 1–0. Innan matchen var en kvart hade Marozsan även lobbat in 2–0-målet.

3–0 nickade för övrigt Lena Lotzen efter en hörna. Det tyska laget är helt överlägset i den här turneringen – och i världen. När man ser dem spela är det svårt att förstå hur Sverige kunde slå ut 19-åringarna i våras.

Pia är större än sporten

Publicerad den av
Svara

Vid lunchtid i morgon presenterar Thomas Dennerby sin sista landslagstrupp. Det känns hett, eller hur?

Pia Sundhage

USA:s förbundskapten Pia Sundhage

Nej, faktum är ju att truppen känns totalt ointressant. För tillfället är det bara Pia Sundhage som är intressant i svensk damfotboll. Och det är samtidigt både bra och illavarslande.
Jag hörde henne förresten säga så här till SVT i dag: (Hon gjorde det i en intervju som gjordes i samband med dagens välbesökta presskonferens på Råsunda)

”Jag var med en gång i tiden då jag inte fick spela fotboll – för att jag var flicka. Och här står vi nu på en fin gräsmatta i Sverige och det är ett intresse – inte bara för mig som förbundskapten, utan även för laget och för damfotboll.”

Fast tyvärr har Sundhage fel. Intresset är för henne – och bara för henne. Nyfikenheten på laget är tyvärr nära noll. För det lär inte vara anstormning till Dennerbys presskonferens i morgon. Och det lär knappast vara anstormning till Gamla Ullevi för Hollandskampen om knappt två veckor heller.

För minns att vi har spelat tre landskamper på hemmaplan i år. Vi har mött de tre OS-medaljörerna Kanada, USA och Japan. Och publiksiffrorna har varit 2073, 2752 och 5183. Alltså totalt 10008 åskådare mot världens tre bästa lag.

I Borås har Elfsborg femsiffrigt publiksnitt i allsvenskan. Jämför det med vårt damlandslag, som alltså behöver tre matcher för att nå femsiffrigt. Och vi snackar matcher, där vi möter världens största stjärnor.

Så tyvärr, det finns inte något stort intresse. I varje fall inte för laget och sporten.

Men det finns för Pia Sundhage som person. Hittills har pådraget från svensk media varit imponerande stort. Hon har synts och hörts överallt. Kanske kan det också leda till intresse för vårt landslag på sikt. Vi får hålla tummarna för det.

Fast pessimisten i mig är inte så säker på att så blir fallet. Tyvärr.

Jitex värvar stjärna från F20-VM

Publicerad den av
Svara

Jitex lämnar inget åt slumpen i kampen för att behålla en rejäl marginal ner till nedflyttningsstrecket. Mölndalsklubben värvade två nya forwards precis innan transferfönstret stängde.

Dels plockade de 18-åriga talangen Mimmi Löfwenius från Göteborg FC. Dels hämtade de Nigerias bästa målskytt i det pågående F20-VM:et, 18-åriga Francisca Ordega – som därmed blir utlänning nummer 70 i årets damallsvenska.

Som bekant har Jitex tappat två forwards under sommaren. Dels har kanadensiska landslagsspelaren Christina Julien återvänt till sitt hemland. Dels drog finska landslagsspelaren Annica Sjölund av korsbandet för ungefär en vecka sedan.

Jag såg ju Jitex 3–0-seger mot Djurgården i lördags. Och visst kändes de lilaklädda något trubbiga framåt.
Samtidigt tyckte jag att Sofia Skog visade positiv inställning, och var nära att jobba fram chanser flera gånger. Och jag tänkte att hon nog kan komma att göra nytta framöver.

Men Jitexledningen har alltså gjort bedömningen att de behöver bredda sin forwardslinje.

Mimmi Löfwenius först. Henne har jag bra koll på. Den Alingsåsbördiga forwarden spelade ungefär 1,5 år för Dalsjöfors, och hann där visa att hon har såväl bollbehandling, fräckhet som fart för att bli en riktig toppspelare.
Hon är bra i djupled, och gör ofta det oväntade, vilket kan göra det svårt att hänga med – både för med- och motspelare.

Löfwenius är född 1994, och var med i Sveriges guldtrupp i F19-EM tidigare i år. Hon har väckt uppmärksamhet för sitt hysteriska målfirande i samband med landskampen mot Italien. Se det på den här länken.

Francisca Ordega är född 1993. Jag har sett henne i några matcher i pågående F20-VM. Där har hon gjort fyra mål, och visat både snabbhet och förmåga att vara på rätt ställe när det hettar till. En sådan spelare har Jitex saknat. För i nuläget leder Sjölund den interna skytteligan på fyra mål. Delad tvåa ligger lagkaptenen och mittbacken Sofia Karlsson.

Fifa skrev en text om Ordega nu under F20-VM. Den hittar du här. Och här är ett klipp från 4–0-matchen mot Italien, där Ordega gjorde Nigerias tre första mål. Hon har skrivit på för resten av säsongen, med option på förlängning även över nästa år.

* Därmed är det läge att även skriva några ord om morgondagens semifinaler i just F20-VM. Som bekant sänds matcherna i Eurosport. Kul är att matcherna rymmer fyra lag från fyra olika kontinenter. En signal om att damfotbollen är en sport med stor spridning.

Vill man se Francisca Ordega, spelar hon och hennes Nigeria i den första matchen klockan 9.00 mot USA.
Sett till spelmässiga kvaliteter hittills i mästerskapet håller jag Nigeria som favoriter i den matchen. Efter gruppspelet hade jag satt 75–25 i nigeriansk fördel.

Efter kvartsfinalerna ser jag det här som en ren 50–50-match. Och sådana brukar ju USA vinna…

Afrikas representanter har flera intressanta spelare i Ordega, Desire Oparanozie, Esther Sunday och några till. Men de vacklade i kvartsfinalen, och behövde förlängning för att besegra Mexiko.
Samtidigt visade USA att det här laget också har den klassiska, amerikanska vinnarinstinkten. De vann också sin kvartsfinal efter förlängning. Man gjorde det mot Nordkorea, efter att ha fått bättre fart i kontringarna genom att spela blixtsnabba Kealia Ohai som forward.

* Semifinal nummer två startar 12.30 och känns som den moraliska finalen. Där möts arrangörslandet Japan och regerande mästarinnorna Tyskland.

Båda lagen vann sina kvartsfinaler rätt smärtfritt. Trots japansk hemmaplan håller jag dock tyskorna som favoriter med hela 70–30. Orsaken är defensiv.

Lagen känns ganska jämna när man pratar spets i anfallsspelet. Men medan Japan har haft stora problem med att freda sig i eget straffområde så har tyskornas målvakt Laura Benkarth ännu hållit nollan genom turneringen. Jag tror att den japanska backlinjen kommer att få stora problem med vassa Lena Lotzen – som står på fem mål hittills.
Och så har Tyskland ett sparkapital. Deras storstjärna Dzsenifer Marozsan – som var med och tog guld 2010 – har ännu inte gjort något mål. Fast hon ligger bakom väldigt mycket framåt, och det är en njutning att se hennes bollbehandling i skarvar och mottagningar.

Den enda spelare in mästerskapet som kan mäta sig med Marozsan när det gäller fotbollsestetik är Japans affischnamn, den läckra liraren Yoko Tanaka. Hon har precis som Lotzen gjort fem mål. Och Tanaka måste nog spela på toppen av sin förmåga om Japan skall kunna nå finalen.

Men jag tror att Tyskland vinner med 2–0.

Guldfinal, tysk överkörning – och lite Pia

Publicerad den av
1

Malmö och Tyresö fortsätter att dominera damallsvenskan totalt. I dag vann Tyresö med klara 3–0 i den luriga hemmamatchen mot Linköping. Och Malmö vann med samma siffror i den ännu lurigare bortamatchen mot Kristianstad.

Här är ett klipp med bilder på Malmös tre mål. Tyresös match har jag inte sett något alls från, men jag har förstått att det var ren överkörning.
Faktum är att allt nu talar för en ren guldfinal i den sista omgången, den 3 november. För vilka lag skall kunna stoppa de båda suveränerna?

Visst Tyresö skall till Kristianstad, och Malmö skall till Vittsjö, Umeå och Göteborg. Men jag både tror och hoppas att vi skall få den där guldfinalen i Malmö. För jag tror inte att Tyresö kommer att tappa en enda poäng på vägen dig. Och Malmö har råd med en förlust, eller två kryss. Och det är nog tillräckliga marginaler för serieledarna.

Annars var det lite dramatik i mittenmötet på Valhalla i Göteborg. GFC ledde med 2–0 och hade gjort alla sina byten. Då tvingades först Sara Lindén, och sedan även målvakten Kristin Hammarström kliva av på grund av skador.
OS-spelaren Johanna Almgren drog på sig målvaktströjan. Hon är möjligen nybörjare som fotbollsmålvakt, men hon brukar stå inomhus. Och hon har varit en riktigt duktig handbollsmålvakt en gång i tiden. Jag har faktiskt sett Almgren vakta Borås HK:s mål i division II för typ 13 år sedan. Då var hon en 15-årig målvaktstalang.

Nu släppte hon in ett mål på övertid. Men trots att GFC avslutade med åtta utespelare och Almgren i målet så höll man undan.

Bottenlagen spelade som bekant igår. Skrev jag förresten då att publiksiffran var 751? Ja, alltså totalt på alla de tre matcherna…
Det är tur för den här serien att den har Tyresö, Vittsjö, Piteå och Kristianstad…

* I tjuvstarten av tyska Frauen-Bundesliga gjorde mästarinnorna Turbine Potsdam en ganska blek insats. Trots det vann de med hela 9–1 borta mot nykomlingen Sindelfingen.
Ja, siffrorna säger mer om klassen på nykomlingarna än på Potsdam. Antonia Göransson spelade från start, och blev utbytt på slutet. Jag såg matchen på DfB-tv, men måste säga att Göranssons insats är svårbedömd. Motståndet var helt enkelt för dåligt.

Det man kunde se även av den här matchen är att Potsdam kan få det tufft i defensiven när de ställs mot bättre motstånd. De ser ut att sakna en given ersättare till Viola Odebrecht på den oerhört viktiga defensiva mittfältspositionen i deras 3-4-3-uppställning. Och det kändes inte heller som att trebackslinjen var helt bekväm.

I den andra matchen vann ett decimerat FFC Frankfurt med 2–1 mot Jena efter ett sent segermål av Simone Laudehr. Frankfurt fick nämligen Saskia Bartusiak utvisad i första halvlek, i underläge med 1–0. Laudehr, som jag ser som en av världens allra bästa mittfältare, fick börja på bänken. Hon kom in i halvtid, och blev alltså matchvinnare i minut 87.
Sara Thunebro fick ingen speltid för Frankfurt. De startade i stället med Bianca Schmidt, Bartusiak, Meike Weber och Babett Peter i sin fyrbackslinje. Det innebär att även amerikanska Ali Krieger och japanska Saki Kumagai var bänkade.
Här snackar vi hård konkurrens…

* Även den spanska Superliga hade premiärdag idag. Och det började med en liten skräll. De regerande mästarinnorna FC Barcelona förlorade bara två matcher av 36 förra säsongen. Nu inledde de med 2–0-förlust i derbyt mot förra storlaget Espanyol.

* Den här helgen kan man ju inte göra några inlägg utan att nämna Pia Sundhage. Här är ett klipp med alla mål från USA:s överkörning av Costa Rica från igår kväll.
Se där bland annat hur Abby Wambach rusar till Sundhage, och hoppar upp i sin tränares famn efter att ha nickat in 2–0-målet på ett fint inlägg från tillfälliga vänsteryttern Christie Rampone. Och njut av Carli Lloyd:s underbara frispark till 7–0.

Kanonstart av Sundhage – som måste få en ärlig chans

Publicerad den av
2
Coach Pia Sundhage

Pia Sundhage

Pia Sundhage är klar som svensk förbundskapten – och lyckan bland landets största damfotbollssupportrar vet inga gränser. Sedan i går eftermiddag har jag sett så många överdrifter att man undrar vad som händer.

För läser man på twitter får man bilden av att Sundhage är världens genom tiderna största fotbollsledare – och allt hon tar vid blir till guld.

Och det blir värre. Jag hörde nyss på P4 Extra att fler än hälften av programmets webbläsare tror att Sundhage kommer att leda Sverige till OS-guld.

Lugn nu.

Drömmar är kul, men låt dem vara drömmar. För med de orimliga förväntningar som vi redan lagt på Sundhages axlar så kan hon ju inte lyckas. Vinner hon VM- och OS-guld är det bara som det skall. Allt annat är fiasko.

Som jag tidigare skrivit hade helst sett att hon tagit vägen om herrfotbollen. Att få bli den som bryter den tråkiga könsbarriären är något mycket större och viktigare än att bli svensk förbundskapten.
Men risken är stor att hennes marknadsvärde sjunker nu. För även om jag har full tilltro till hennes förmåga att bygga lag så är det svenska spelarmaterialet väldigt mycket sämre än det amerikanska.

Det har spelats sex VM och fem OS i fotboll för damer. På de elva turneringarna har USA aldrig kommit sämre än trea. De tar alltså alltid medalj – oavsett vem som leder dem. Sex gånger har USA vunnit guld.

Sverige har aldrig tagit guld. Vi har tagit tre medaljer i VM, och noll i OS.

Pia Sundhage kom alltså till ett dukat bord i USA. Hon kom de regerande olympiska mästarinnorna – till en vinnarkultur. Hon kom till ett land som har ett 50-tal spelare av hög världsklass.

Hon kommer inte till ett dukat bord i Sverige. Inte alls. Hon kommer till ett land som har knappt ett tiotal spelare av hög världsklass. Fast vi är på uppgång igen. Det blev VM-brons i fjol, och kvartsfinal i OS i år – trots att vi hade en mängd tunga skador.

Hopppas inte att någon tror att jag är ute efter att förringa Sundhages insats i USA. Jag vill bara klargöra att det är helt andra förutsättningar som gäller där.

Men Sundhage har lärt sig allt om vinnarinstinkt i USA, och förhoppningsvis kan hon överföra de kunskaperna på vårt svenska lag. Och som inspiratör är hon svåröverträffad. Det vet alla som träffat henne.

Hon intervjuades nyss i P4 Extra. Där sa Sundhage att hon att framgångsreceptet i Sverige blir att inspirera spelarna, och påminna dem om de mål som de själva varit med och bestämt. Hon sa också att:

”Det är Lotta Schelin som skall göra sin bästa match när det verkligen gäller. Det är Caroline Seger som bestämmer sig för redan nu, att det här skall vi göra ihop.”

Det är två tydliga signaler om att Sundhage vet vad som gäller i Sverige. Och att hon tänker sätta hård press på sina stjärnor. De måste bära resten av laget.

Här har Sundhage en stor fördel i att det är hon som är stjärnan. Det är henne alla dyrkar – inte spelarna. Alltså kommer hon ha ett övertag på spelarna från start. Det är liksom inte läge att sticka upp.

Personligen tycker jag att det var en kanonstart på det nya jobbet.

Genom att flytta pressen till de viktigaste spelarna visar hon direkt vem som bestämmer. Nu skall bara spelarna ta emot de hårda passningarna på rätt sätt.

För övrigt undrar jag om alla som jublat över Sundhages ankomst verkligen har koll på vilken ledarstil hon har. Hon är inte en sådan som byter hit och dit.
Tvärtom gör hon som Thomas Dennerby, och väljer ut elva spelare som får fullt förtroende. Och det skall mycket till innan hon ändrar i laget. Så på den fronten lär det inte bli någon förändring.

Jaja. Nog om det här. Nu återstår det bara att hälsa Pia Sundhage välkommen hem. Och önska all lycka.

Wolfsburg känns som ett guldgäng

Publicerad den av
3

I dag drar Frauen-Bundesliga alltså igång. De senaste fyra åren har FFC Turbine Potsdam tagit hem spelet. De är förstås tänkbara vinnare även i år. Fast de är inte favoriter.

För storsatsande FFC Frankfurt måste räknas som huvudkandidater till guldet. De har ju nämligen en makalöst stark trupp. Fast trots det tror jag att det blir utmanaren VfL Wolfsburg som tar hem det.

Hur som är nog de flesta ense om att guldstriden kommer att stå mellan tre lag i år. För det tidigare storlaget Duisburg har blivit länsat på toppspelare, och är inte längre att räkna med. Och övriga lag är en bit bakom.

Här är min analys av årets Frauen-Bundesliga. Först en längre genomgång av de tre guldkandidaterna:

* FFC Turbine Potsdam
Regerande mästarinnor
Tänkbar startelva: Alyssa Naeher – Tabea Kemme, Alex Singer, Jennifer Cramer – Stefanie Draws, Patricia Hanebeck, Keelin Winters, Antonia Göransson – Yuki Ogimi, Genoveva Anonma och Lisa Evans.

Eftersom kontinuitet oftast är ett segerrecept borde Potsdam kanske vara guldfavoriter. De har ju haft Bernd Schröder i tränarstaben i 42 år.
Fast spelarmässigt har mästarinnorna tappat kontinuitet. Fyra viktiga spelare från i fjol är nämligen inte med när ligan drar i gång i år. Det handlar om landslagsbackarna Bianca Schmidt och Babett Peter, som båda gått till Frankfurt. Samt snabba mittfältaren Isabel Kerschowski som gått till Leverkusen.

Lagkaptenen Jennifer Zietz stannar kvar i klubben. Men hon drog av korsbandet i sista ligamatchen i våras, och missar sannolikt hela årets säsong. Spel före jul känns hur som helst helt otänkbart.
Lika illa gick det för ett av klubbens nyförvärv. Johanna Elsig drog av sitt korsband i sin sista match för Bayer Leverkusen. Jobbigt läge för de tyska mästarinnorna alltså.

På pluskontot finns dock backen Sara Doorsoun-Khajeh från Bad Neuenahr samt Lisa Evans från Glasgow City, amerikanska Keelin Winters från Seattle Sounders och Stefanie Mirlach, från Bayern München. De två sistnämnda är båda tidigare U20-världsmästare.

Potsdam har alltså haft samma tränare i 42 år. Tyvärr spelar de även den fotboll som präglade Tyskland på 1970-talet. Defensivt är det ett extremt man-man-spel där backarna inte får passera mittfältarna.
Spelet har ju givit fyra raka guld, så det går inte att såga totalt. Men det gammaldags spelet är säkert en stor anledning till att de spelare som slår sig in i det tyska A-landslaget ganska snart lämnar Potsdam för andra klubbar.

Jag tror att spelaromsättningen har varit för stor, och att Potsdams guldsvit spricker.

* VfL Wolfsburg
Slutade tvåa 2011/12
Tänkbar startelva: Alisa Vetterlein – Verena Faisst, Luisa Wensing, Rebecca Smith – Zsanett Jakabfi, Lena Goessling, Viola Odebrecht, Carolin Simon – Anna Blässe, Conny Pohlers och Alexandra Popp.

Wolfsburg skall spela i Champions League i höst. Och man har satsat. Redan i vintras knöt man upp duktiga Viola Odebrecht från Potsdam samt Duisburgs landslagsaktuella duo Luisa Wensing och Alexandra Popp.
Man har även värvat tre spelare som är i väg på F20-VM i Japan. Det handlar dels om duktiga vänsterbacken Carolin Simon från nedlagda Hamburg. Dels de båda målskyttarna Lina Magull och Annabel Jäger från nykomlingen Gütersloh.

Wolfsburg var alltså starka redan i våras, och man gav Potsdam en kamp om guldet då. Nu tror att de faktiskt kan ta sig hela vägen. Truppen ser väldigt spännande ut, och det centrala mittfältet med Odebrecht och Lena Goessling är ramstarkt.
Wolfsburg är mina guldfavoriter.

* FFC Frankfurt
Slutade trea 2011/12
Tänkbar startelva: Nadine Angerer – Ali Krieger, Saskia Bartusiak, Babett Peter, Bianca Schmidt – Kerstin Garefrekes, Kim Kulig, Simone Laudehr, Melanie Behringer – Dzsenifer Marozsan och Sandrine Bretigny.

Frankfurt har värvat storspelare flera år i rad, och har nu en trupp som är så stjärnspäckad att de borde springa rakt igenom den här serien.
Jämfört med förra säsongen har man värvat tre tyska landslagsspelare i backarna Bianca Schmidt och Babett Peter från Turbine Potsdam samt mittfältsstjärnan Simone Laudehr från Duisburg.
Dessutom har forwarden Sandrine Bretigny anslutit från Lyon. Hon är säkert tänkt som den som skall fylla luckan efter Birgit Prinz. För även om Frankfurts lag vimlade av stjärnor i fjol så saknades måldrottningen.

Som grädde på moset är tre toppspelare tillbaka från långtidsskado. Det handlar om Nadine Angerer, Kim Kulig och Ali Krieger.
Och med tanke på att jag placerat spelare som Saki Kumagai, Sara Thunebro, Lira Bajramaj och Sandra Smisek utanför den tänkbara startelvan så förstår ni hur stark truppen är.

Men Frankfurt hade svårt att få ihop ett lag av stjärnorna förra säsongen. Då nådde man ett totalt misslyckande. Man slutade trea i ligan och missade spel i årets Champions League, man föll mot Bayern München i cupfinalen och man föll i Champions Leaguefinalen mot Lyon.
För andra lag hade det kanske varit bra resultat. Men för Frankfurt är det ett totalt misslyckande. Och det lär sitta i bakhuvudet även i år.
Frankfurt är förstås storfavorit, men jag tror inte att de tar ligaguldet i år heller.

* Bakom de tre topplagen tror jag att SC 07 Bad Neuenahr och cupmästarinnorna Bayern München kommer att göra upp om fjärdeplatsen.
München har ett väldigt ungt och talangfullt lag, kryddat med tre amerikanskor och fyra österrikiska landslagsspelare med Laura Feiersinger i spetsen.
Neuenahr har fått behålla storstjärnan Celia Okoyino da Mbabi, vilket bör innebära att man kan ta sig upp på tabellens övre halva.

Brandskattade Duisburg, Essen-Schönebeck och Bayer Leverkusen gör upp om sjätteplatsen.
FCR 2001 Duisburg har tappat Linda Bresonik och Annike Krahn till Paris Saint-Germain samt alltså Laudehr till Frankfurt samt Popp och Wensing till Wolfsburg. Fast man har kvar Kozue Ando, Mandy Islacker och har fått intressanta amerikanska fjärdemålvakten Ashlyn Harris. Det bör räcka för att hålla behörigt avstånd till nedflyttningsstriden.

Bayer Leverkusen var illa ute i fjol, men har två fina nyförvärv i Ramona Petzelsberger och Isabel Kerschowski, och bör också kunna hänga kvar.

SC Freiburg och FF USV Jena får slåss med nykomlingarna om nionde- och tiondeplatserna. Känslan är dock att både FSV Gütersloh 2009 och VfL Sindelfingen är självklara nedflyttningskandidater.
Gütersloh har tappat sina bästa målgörare från förra säsongen i Magull och Jäger. Sindelfingen har i och för sig tre österrikiska spelare, två schweiziska – bland annat den före detta Kristianstadsspelaren Sandra Betschart – och en amerikanska, men utöver det består truppen av ett stort antal egna produkter, och huvuddelen av dem är tonåringar.

Pia är klar – och hon har mycket att jobba med…

Publicerad den av
Svara

Alldeles nyss blev det officiellt: Pia Sundhage är svensk förbundskapten. Nyheten släpptes på förbundets hemsida några minuter efter midnatt svensk tid.

Kan ni tänka er en motsvarande presentation av en ny förbundskapten för herrlandslaget? Alltså att namnet släpps mitt i natten, strax efter att huvuddelen av Sveriges tidningar gått i tryck? Knappast va.

Stackars Sundhage, som skall behöva jobba med ett lag som det egna förbundet fullständigt skiter i. Känslan är att hon kommer att få mycket att ta tag i…

Knivigt nybygge i USA

Publicerad den av
Svara

USA jag just vunnit med 8–0 mot Costa Rica. Den ”Victory Tour” som det amerikanska landslaget skall genomföra den kommande tiden är oerhört viktig. Det gäller att marknadsföra damfotbollen på ett så bra sätt att man lägger en god grund för en framtida proffsliga.

För det finns som bekant stora problem i USA, även om Pia Sundhage lämnar efter sig ett landslag med den klart bredaste och starkaste truppen i världen.

För man har ju ingen liga för de spelare som är just utanför landslagstruppen. Vi har sett ett gäng sådana spelare komma till Sverige. Några finns i Tyskland, några i Frankrike och så vidare.

Men nu är det alltså dags för tredje försöket att få i gång en liga. Vi som trodde att de bästa landslagsspelarna skulle komma till Europa i höst verkar få fel.
De spelar i landslaget under dess Victory Tour, och hoppas sedan kunna vara med och bygga upp den nya ligan. Om det kan man läsa i den här artikeln.

Där uttalar sig Abby Wambach, Alex Morgan och Megan Rapinoe om sina förhoppningar om att kunna spela klubbfotboll på högsta nivå i sitt hemland igen.

Stjärnorna måste förstås vara kvar på hemmaplan om ligan skall kunna locka någon publik. Den största stjärnan i USA är som bekant målvakten Hope Solo. Som en parantes i ligasnacket rekommenderar jag alla att se den här intervjun om hennes biografi. Det är en utmärkt intervju, och den säger ganska mycket om Solo.

Tillbaka till själva ligabygget. Här är en länk till en lång, men ganska heltäckande genomgång av läget inom amerikansk damfotboll. Det är helt klart en läsvärd text. I den finns bland annat uppgiften att US Soccer betalar sina landslagsspelare 330 000–400 000 kronor i årslön. Visst är det ok, men ändå mindre än vad jag trodde.

I texten framgår också att arbetet med den nya ligan inte direkt går som på räls. Och att det finns många problem att lösa.

Den här gången verkar det bli lägre löner än i de tidigare upplagorna. Och det innebär troligen att klubbarna inte kommer att plocka in så många utländska spelare. Fast det där är förstås bara spekulationer.

Sundhage bör kolla in Rolfö

Publicerad den av
Svara

I skuggan av Pia Sundhage, vars amerikanska landslag just nu håller på att pulverisera Costa Rica, så har det spelats viktiga damallsvenska matcher i dag.

Ett topplag var i farten. I Stockholm fick Vittsjö en kanonstart mot AIK genom ett tidigt ledningsmål av Danesha Adams. Men AIK kvitterade före paus, och var enligt rapporter närmast ett segermål efter paus. Men det slutade 1–1 för tabelltrean mot seriens nästjumbo. Inget bra för Vittsjö, om de tänker behålla tredjeplatsen.

Trots en ny fin poäng mot ett topplag försämrades AIK:s chanser att hänga kvar rätt rejält i dag. För både KIF Örebro och Jitex tog trepoängare. Kif vann med 1–0 i Umeå efter segermål av Linda Fransson tio minuter från slutsignal.

Jag såg Jitex köra över Djurgården med 3–0. Skillnaden mellan lagen var minst de tre mål som siffrorna indikerar.

Jag har för länge sedan skrivit att nedflyttningen redan är klar för de båda Stockholmslagen. AIK har dock lyft sig, och för dem har kanske inte sista tåget gått.

Men för Djurgården ger jag inte mycket hopp. Det jag såg på Valhalla i dag gjorde ingen supporter glad. Man mötte ett av lagen närmast ovanför nedflyttningsstrecket, och skapade bara en enda målchans värd namnet.
Trots att man stundtals hade rätt stort bollinnehav så lyckades man i princip aldrig få en mittfältare eller forward rättvänd med boll. Tvärtom slogs nästan alla djupledsbollar från backlinjen. Och det är inget segerrecept…

Taktiskt satt jag och undrade hur Djurgårdstränare Putte Eklöf egentligen tänker. För hans mittfältare och forwards flyttade runt som om man hade ett slags volleybollrotation. Jessica Landström spelade exempelvis central mittfältare under en stor del av andra halvlek. Där kommer knappast hennes kvaliteter till sin rätt.

Nej, Djurgården kommer att spela i damettan nästa år. Var så säkra på det.

Jag har flera gånger skrivit att Jitex är för bra för bottenstrid. Med Annica Sjölund på skadelistan befarade jag dock att de trots allt skulle få det tufft i höst. Men i dag var det utklassning. Jitex var bättre på allt.
Bäst var tvåmålsskytten Fridolina Rolfö. Hon är så lugn och trygg med bollen. Hon känns helt klart som en spelare för Pia Sundhage att titta extra på.
Men även mittbacken Sofia Karlsson imponerar. Hon är stabil i defensiven, och försöker alltid spela sig ur situationerna. Nu har vi redan bra mittbackar i landslaget. Fast jag tror inte att Karlsson skulle göra bort sig

Pia hyllas av alla

Publicerad den av
Svara
Pia Sundhage

Pia Sundhage håller presskonferens

Som alla garanterat redan har hört så väljer Pia Sundhage att lämna USA. Och hon kommer med mycket stor sannolikhet att presenteras som svensk förbundskapten inom en mycket kort framtid.

Jag skall ge mina synpunkter på det ganska snart. Men först synpunkter från USA:s spelare. Jag har kollat twitter under eftermiddagen och noterat att det är genomgående hyllningar.
Visst fick Thomas Dennerby ett och annat tack av sina spelare när han avgick. Fast Sundhage får hyllningar i en lite högre division.

Under trenationsturneringen i våras bad jag fyra av USA:s affischnamn ge sina kommentarer om Sundhage. Det var rejäla hyllningar.
Visst var det på ett sätt givet att spelarna skulle vara positiva. För vem vill hamna på kant med sin chef bara någon månad innan OS?
Fast man känner vad som kommer från hjärtat, och vad som sägs bara för sakens skull. Och alla spelarna blev uppriktigt glada över att få berätta sin syn på Pia. Och det kändes som ärliga hyllningar.

Tillbaka till dagens twitterhyllningar. Här är ett urval:

Hope Solo:

”Vilken resa vi har haft. Tack Pia… …Pia har låtit oss vara individer, samtidigt som hon visat oss vad ett LAG är. Hon har lett oss till två guld, ett silver OCH vi har spelat vacker fotboll.”

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Alex Morgan:

”Vilken fantastisk resa det har varit för mig de senaste tre åren under Pia. I har lärt mig så mycket, men huvudsakligen att njuta på vägen. Tack Pia.”

Carli Lloyd och Pia Sundhage

Carli Lloyd:

”Det har varit en absolut ära att spela för Pia. Under de senaste fem åren har hon lett vårt lag till tre finaler – två guld och ett silver. Jag vill tacka Pia för allt hon har gjort för laget och för mig. Hon har trott på mig från dag ett, och låtit mig växa som spelare.”

Heather Mitts:

”Under fem år tog Pia oss till två OS-guld och ett VM-silver. Nästa förbundskapten har stora skor att fylla ut. Tack och ett stort lycka till.”

Sydney Leroux:

”Jag har älskat att spela för Pia, även om det var under en kort period. Hon gav mig en chans att bli del av något stort, och jag kommer att vara tacksam för alltid.”

Den roligaste hälsningen via twitter har nog ändå USA:s damlandslags eget twitterkonto bjudit på. De lade nämligen upp den här länken, med Pias favoritartister Simon & Garfunkel, Homeward Bound.

Strax är det avspark i Pia Sundhage:s sista match som förbundskapten för USA.

Lördag är en bottendag, men söndag är toppen

Publicerad den av
Svara

Lördag är botten och söndag är toppen. I varje fall i damallsvenskan den här helgen. För i morgon spelar alla de fyra bottenlagen. Och på söndag spelar fem av de sex lagen på tabellens övre halva.

Lördagens heta match är självklart Jitex–Djurgården. Djurgården har inte tagit en enda poäng på sju matcher utanför Stockholmsområdet. Målskillnaden är 2–27 på de sex matcherna.
Nu är det hög tid för laget att bryta den usla sviten, och lämna en bortamatch som segare. I varje fall om man tänker hänga kvar.

Jitex har varit på behörigt avstånd från bottenstriden ett tag. Men nu har Mölndalsklubben dragits ner i skiten. Dessutom är nyckelspelaren Annica Sjölund borta för resten av säsongen. Dags för andra att kliva fram således. För Jitex behöver sannolikt ta tre poäng för att få lite andrum.

Även övriga två bottenlag spelar i morgon. AIK, som i dagarna har tappat Susan Varli till Djurgården och Therese Boström till Umeå, är ett ojämnt gäng. Men eftersom man ofta tar poäng av topplag kanske gnagartjejerna kan sno någon pinne av serietrean Vittsjö.
Kif Örebro har en tuff bortamatch i Umeå. Känslan är att Kif får svårt att plocka med sig några poäng därifrån.

Så till söndagens toppmatcher. Mest intressant är Skånederbyt Kristianstad–Malmö. Formstarka KDFF brukar ha det svårt mot Malmö. Det kanske är dags att ändra på det nu?
För Tyresö väntar hemmamöte med Linköping. Då blir det garanterat revansch för vårens förlust. Tyresö är helt enkelt ett väldigt mycket bättre lag än Linköping för tillfället.

* Utanför Sveriges gränser händer en del intressant i helgen. USA:s landslag inleder sin segerturné genom landet genom att möta Costa Rica i morgon. De kommer även att spela ett par matcher mot Australien och Tyskland. Snacka om att smida medan järnet är varmt.
Här har de ansvariga på Svenska Fotbollförbundet mycket att lära. Efter VM-bronset väntade ju vi som bekant 8,5 månader innan vi spelade första hemmakampen. Vaket…

* I F20-VM körde Tyskland över Norge med 4–0 i dagens kvartsfinal. Målen gjordes av Lena Lotzen (2), Melanie Leupolz och Luisa Wensing. Tyskorna var bättre på allt.
Men segern kastar om spelschemat i Frauen-Bundesliga, som startar på söndag. På grund av juniorlandslaget så spelas bara två matcher den här helgen. Fast det är seriens två svensklag och tillika storfavoriter som visar upp sig. Det rör sig nämligen om matcherna Sindelfingen–Potsdam och Frankfurt–Jena.

För som det ser ut nu får vi bara två svenska spelare i den tyska ligan i vinter, Antonia Göransson i Turbine Potsdam och Sara Thunebro i FFC Frankfurt.

I brist på tv-sända matcher från vår svenska liga den här helgen kan jag rekommendera DFB-tv och mötet mellan nykomlingen Sindelfingen och Göranssons lag, de regernade mästarinnorna från Potsdam. Den matchen sänds 11.00 på söndag via den här länken.

* I den andra kvartsfinalen i F20-VM vann USA mot Nordkorea med 2–1 efter förlängning. Det enda som imponerar med USA är att de faktiskt tagit sig till semifinal. För spelmässigt har de inget märkvärdigt lag. Faktum är att det inte kan vara många spelare i de här årgångarna som blir intressanta för Pia Sundhage, eller hennes ersättare som förbundskapten för USA.
De enda jag kan tänka mig är mittbacken Julie Johnston, supersnabba Kealia Ohai och målskytten Maya Hayes. Fast för tillfället kan knappast någon av dem vara speciellt aktuell.