Tårar och massor av hyllningar

Det var stor avskedskväll inför 18 589 åskådare i Denver i morse svensk tid. Pia Sundhage rördes till tårar. Och jag gissar att även en eller annan som tittar på den här skakiga videon också gör det.

Här är en fin stillbild när Lauren Cheney kramar om en tårögd Sundhage. Knäpp som man är satt jag uppe och kikade på en rätt grynig stream. Men det var det värt. För det var en kanonmatch, och det var ett känslosamt avsked efteråt.

Twitter i USA var Pia Sundhage en av kvällens mest skrivna namn. Det handlade i princip uteslutande om hyllningar. Via den här länken ligger många av dem kvar ett par veckor.

Sundhage avslutade sina fem säsonger i USA med att leda laget till sin 14:e raka seger. Den senaste förlusten kom mot Japan i Algarve den 5 mars. Att USA skulle vinna mot Australien var förstås ingen skräll. Amerikanskorna har inte förlorat på hemmaplan sedan den 6 november 2004, då Danmark vann med 3–1.

Men jag återkommer till själva matchen. Först blir det mer Pia Sundhage. Spelarna började hyllningarna av henne på twitter redan inför avspark. Inte minst för att trigga igång alla supportrar. Här är några exempel:

Kelley O’Hara:

”Tacksam att ha blivit coachad av Pia. Hon är verkligen den enda av sitt slag. Så kom igen, nu måste vi se till att höras. Låt oss tacka av henne på bästa sätt.”

Heather O’Reilly:

”Det är Pias sista match med oss, vi hoppas tacka av henne på bästa sätt.”

Alex Morgan:

”Pias sista match. Låt oss visa vår tacksamhet genom att spela bra fotboll – och genom en högljudd publik.”

Carli Lloyd:

”I sista matchen för Pia möter vi Australien. Låt oss göra den minnesvärd. Vi kommer att sakna dig, Pia.”

Christie Rampone:

”Sista matchen med Pia. Dubbla OS-guld, en klassisk VM-final och massor av nöje. Bra jobbat.”

Abby Wambach:

”Det är matchdag, folk. Vilka tänker titta? Vi får göra Pias sista match minnesvärd. Du kommer att bli saknad.”

Och efter avslutad match kom några hyllningar till:

Heather Mitts:

”Önskar det bästa för Pia. Hon har fått oss att älska spelet ännu mer. Tack för att man fick vara med i kväll i Denver. Det blir något att minnas. Tack Pia.

Wambach:

”Pia”

Lauren Cheney:

”Tack Pia.”

Under matchen pratade ESPN:s kommenatatorer mycket om Sundhage. Det var mest ros, men man pratade även lite om den kritik som funnits.

Bland annat hade flera spelare nu önskat en mer hårdhänt tränare. För flera har tyckt att Sundhage har varit för vek i disciplinära frågor.

Sedan har förstås även hennes laguttagningar periodvis ifrågasatts. Det finns ju ingen tränare som tar ut en elva som alla spelare och supportrar tycker är helt korrekt.
I Sundhages fall är det backlinjen som de flesta frågetecken höjts för. Och visst har USA svagheter i defensiven. Men med hjälp av Christie Rampones snabbhet och Hope Solo:s målvaktsspel har de bristerna inte blivit så tydliga.

Sundhage fick även rätt mycket kritik för att hon höll tillbaka Alex Morgan så länge. Många experter tyckte att hon borde ha fått en ordinarie plats redan innan VM i fjol. Själv tycker jag att Morgan var redo för startelvan på senhösten i fjol.
Sundhage höll dock länge tillbaka den blixtsnabba forwarden. Morgan var inte helt ordinarie förrän i Algarve cup i mars i år.

Sedan dess har hon visat att hon förtjänar sin plats. Så även i natt. För Morgan var tveklöst spelaren som gjorde Sundhages avskedsmatch till en amerikansk fest.
Hon spelade fram till 1–0, placerade själv in 2–2, sköt skottet som träffade Abby Wambach och betydde 3–2 och nickade in 4–2. Ja, dessutom hade hon en boll i stolpen innan hon byttes ut.
Morgan har nu gjort 24 mål och 15 assist i år. Därmed är hon den yngsta spelaren i USA:s landslagshistoria att göra över 20 mål under ett kalenderår.

Det var överhuvud taget en väldigt bra match. USA gick på för fullt från första spark, och Australien höll emot i drygt en halvlek. Här är sevärda höjdpunkter. Klippet avslutas med en sundhagsk tår.

Heather O’Reilly gjorde 1–0 med ett skott som ändrade riktning på Servet Uzunlar. Sedan sprang USA:s spelare ut till Sundhage och spelade lite luftgitarr.

Efter det stal Australiens unga Matildas showen en stund. De visade nämligen återigen att de blir att räkna med framöver – om de kan stabilisera sitt försvarsspel.
En av damallsvenskans besvikelser i år är Lisa De Vanna. Hon har visat god form i dubbellandskamperna, och gjorde för andra matchen i rad ett riktigt klassmål. Det betydde 1–1.

Strax efter gjorde veteranen Sarah Walsh sitt sista landslagsmål. För det var inte bara avskedsmatch för Sundhage. Även Walsh tog avsked av sitt landslag. Och hon gjorde det alltså med stil.

I sin 75:e landskamp gav hon Australien ledningen med 2–1 genom att göra sitt 38:e mål. Snart 30 år gammal är dock hennes knän så sargade att hon till och med har svårt att passa bollen. Så det är nog hög tid att trappa ner karriären.

I den 57:e minuten lämnade Walsh planen, och överöstes med hyllningskramar på väg mot bänken.

Då stod det 3–2 till USA. Sedan fixade alltså Alex Morgan två mål innan Shannon Boxx nickade in en hörna till 5–2 och slutligen Sydney Leroux bjöd på en läcker språngskalle som fastställde segersiffrorna till 6–2.

När Ballon d’Or skall delas ut i vinter måste Morgan och Christine Sinclair vara självklara som två av de tre finalisterna. Kanske att Yuki Ogimi bör var den tredje som tar plats på Fifagalan. Eller vad tycker ni?

På den galan kommer garanterat Pia Sundhage också ta plats. Hon lär ju få kröna sina fem år i USA med titeln som världens bästa tränare. Eller hur?

Men innan dess skall hon dra på sig de svenska landslagskläderna för första gången såsom förbundskapten på seniornivå. Debuten sker på Myresjöhus arena i Växjö den 23 oktober. För motståndet svara Schweiz.

Pia hyllas av alla

Pia Sundhage

Pia Sundhage håller presskonferens

Som alla garanterat redan har hört så väljer Pia Sundhage att lämna USA. Och hon kommer med mycket stor sannolikhet att presenteras som svensk förbundskapten inom en mycket kort framtid.

Jag skall ge mina synpunkter på det ganska snart. Men först synpunkter från USA:s spelare. Jag har kollat twitter under eftermiddagen och noterat att det är genomgående hyllningar.
Visst fick Thomas Dennerby ett och annat tack av sina spelare när han avgick. Fast Sundhage får hyllningar i en lite högre division.

Under trenationsturneringen i våras bad jag fyra av USA:s affischnamn ge sina kommentarer om Sundhage. Det var rejäla hyllningar.
Visst var det på ett sätt givet att spelarna skulle vara positiva. För vem vill hamna på kant med sin chef bara någon månad innan OS?
Fast man känner vad som kommer från hjärtat, och vad som sägs bara för sakens skull. Och alla spelarna blev uppriktigt glada över att få berätta sin syn på Pia. Och det kändes som ärliga hyllningar.

Tillbaka till dagens twitterhyllningar. Här är ett urval:

Hope Solo:

”Vilken resa vi har haft. Tack Pia… …Pia har låtit oss vara individer, samtidigt som hon visat oss vad ett LAG är. Hon har lett oss till två guld, ett silver OCH vi har spelat vacker fotboll.”

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Alex Morgan:

”Vilken fantastisk resa det har varit för mig de senaste tre åren under Pia. I har lärt mig så mycket, men huvudsakligen att njuta på vägen. Tack Pia.”

Carli Lloyd och Pia Sundhage

Carli Lloyd:

”Det har varit en absolut ära att spela för Pia. Under de senaste fem åren har hon lett vårt lag till tre finaler – två guld och ett silver. Jag vill tacka Pia för allt hon har gjort för laget och för mig. Hon har trott på mig från dag ett, och låtit mig växa som spelare.”

Heather Mitts:

”Under fem år tog Pia oss till två OS-guld och ett VM-silver. Nästa förbundskapten har stora skor att fylla ut. Tack och ett stort lycka till.”

Sydney Leroux:

”Jag har älskat att spela för Pia, även om det var under en kort period. Hon gav mig en chans att bli del av något stort, och jag kommer att vara tacksam för alltid.”

Den roligaste hälsningen via twitter har nog ändå USA:s damlandslags eget twitterkonto bjudit på. De lade nämligen upp den här länken, med Pias favoritartister Simon & Garfunkel, Homeward Bound.

Strax är det avspark i Pia Sundhage:s sista match som förbundskapten för USA.

USA tog säker väg till semifinal

USA motsvarade förväntningarna – och favoritskapet.

Fast Nya Zeeland höll matchen vid liv ända in i slutminuterna. För Sydney Leroux:s 2–0-mål föll först i 87:e minuten.

Fast egentligen var det USA från första till sista minut. Alex Morgan skapade en hel hög chanser, både för sig själv och för lagkamraterna. Hon har imponerande fart i steget. Men för tillfället är avslutningarna inte av lika hög klass. Morgan missade bland annat öppet mål.
Hennes forwardskollega Abby Wambach missade däremot inte när Morgan spelade fram. Wambach gjorde 1–0-målet i 27:e minuten, och fick Pia Sundhage att göra ett sedvanligt jättehopp av lycka.

USA ser väldigt stabilt ut. Och mästarinnorna är verkligen laget att slå i den här turneringen. Det är frågan om någon fixar den utmaningen.

Just nu har Japan och Brasilien kommit en halvlek in i sin kvartsfinal. Japan leder med 1–0.

Fast det var Brasilien som inledde fantastisk bra, och skapade ett par kanonlägen under de första 20 minuterna. Så långt var det 69–31 i bollinnehav till sydamerikanskorna, som borde ha gjort mål där. Sedan kom Japan in i matchen, skapade flera chanser på kort tid – och Yuki Ogimi:s ledningsmål var därför inte oväntat.

Homare Sawa visade sin speluppfattning och slog en snabb frispark i djupled mot Ogimi. Brasiliens backlinje visade sin brist på speluppfattning och gick bort sig totalt. Ogimi blev sopren, och kunde säkert rulla in bollen vid bortre stolpen.

Jag återkommer till matchen. För nu börjar andra halvlek.

Party in the USA

Det verkar vara bra stämning i många av OS-trupperna. Det levereras mängder av roliga bilder på twitter från svenskor, brittiskor, kanadensiskor och så vidare.

Men roligast verkar USA:s spelare ha. Jag bryr mig inte om att argumentera varför. Utan jag lägger bara ut den här länken. Vi snackar Party in the USA.

Visst gör den att man blir på riktigt gott humör?

Dåliga nyheter för Sverige – och kanske för USA

USA fortsätter att vinna sina avresematcher innan olympiska spel. Inför kvällens var amerikanskorna 100-procentiga i sina så kallade ”send off-matches”. Det är de även efter matchen.

Fast det kan ha varit en dyrköpt seger.

Alex Morgan
Alex Morgan

Alex Morgan fick nämligen kliva av med en knäskada. Enligt tv-kanalen NBC skulle det inte vara någon fara, men Morgans minspel när hon klev av indikerade i alla fall att stjärnan själv var rätt orolig.

USA fick verkligen jobbar för sin 2–1-seger. Kanada gjorde nämligen en utmärkt match, och den andra halvleken var länge helt jämn spelmässigt. Och det var även oavgjort målmässig sedan Dalsjöforsforwarden Melissa Tancredi kvitterat i 57:e minuten på ett stenhårt skott ribba in, läckert frispelad av Christine Sinclair.

Berglund jagar Rodriguez

Amy Rodriguez mot Sverige, jagad av Emma Berglund.

Sedan försvarade kanadensiskorna sig utmärkt fram till Amy Rodriguez gjorde sitt lätt turliga segermål i 85:e minuten. Visst, USA gjorde fyra byten i halvtid, och ytterligare två under den andra halvleken. Men laget var ändå minst lika namnkunnigt som mot Sverige och Japan häromveckan. Och varken svenskor eller japanskor var nära att göra så bra motstånd som Kanada i kväll.

Efter paus lyckades Kanada dessutom få till lite passningsspel och bollinnehav. Det kändes som att de hade ganska bra kontroll – fram till segermålet. Det är riktigt dåliga nyheter för Sverige.
Jag har tidigare sett Sverige som 60–40-favoriter i gruppmötet med Kanada i OS. Nu skulle jag nog vilja ändra förhållandet till 50–50. För det kanadensiska lag som spelade i Salt Lake City i kväll blir verkligen ingen lätt nöt att knäcka. Inte alls.

Precis som mot Japan i Halmstad avslutade USA genom att spela med den extremoffensiva uppställningen 3-4-3. Även den här gången gav det utdelning i ett mål.

Intressant att amerikanskorna tränar i matcher på hur de skall agera i situationer där de jagar mål. Jag blev förvånad när de gjorde det i ledning 3–1 mot Japan. Det verkade även några av spelarna bli, för då fick Abby Wambach mana på sina lagkamrater att lägga in en sista offensiv.

Här är höjdpunkter från matchen.

Och här är laguppställningarna, inklusive alla byten:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet (Heather Mitts, 46), Christie Rampone (Becky Sauerbrunn, 46), Rachel Buehler, Kelley O’Hara (Sydney Leroux, 76) – Megan Rapinoe, Shannon Boxx (Carli Lloyd, 46), Lauren Cheney, Tobin Heath (Heather O’Reilly, 46) – Alex Morgan (Amy Rodriguez, 50) och Abby Wambach.

Kanada: Erin McLeodRhian Wilkinson (Robyn Gayle, 71), Emily Zurrer (Candace Chapman, 46), Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann – Diana Matheson, Kaylyn Kyle, Desiree Scott, Sophie SchmidtBrittany Timko (Melissa Tancredi, 46) och Christine Sinclair.

Håpo Sole och Heather Oh Really

USA har redan vunnit den trenationsturnering som räknas som För-EM.

Som jag skrev i det förra inlägget har USA verkligen imponerat. Framför allt i dag, då de spelade en lysande fotboll, och egentligen aldrig gav världsmästarinnorna från Japan en chans.

Men allt i För-EM håller inte världsklass. Inte ens nära. Och då tänker jag inte nämna publiksiffrorna mer än så här…

Jag har ifrågasatt förbundets arbete med EM 2013 så många gånger så att jag själv nästan börjar blir trött på det.
Men jag kan inte låta bli att kommentera arrangemanget i Halmstad.

Jag var på VM i Tyskland i fjol. Där togs allt på högsta allvar. Utöver att det var strul med internet-uppkopplingen på ett par av arenorna hade jag verkligen inget att klaga på. Inget. Allt var perfekt arrangerat. Helt enkelt superproffsigt.

Det var moderna arenor med stora, och rymliga mediautrymmen. Grymt proffsiga speakers. Och fantastisk service.

Så har det verkligen inte varit på den medeltida Örjans vall i Halmstad. Vid en dubbelkoll med Hallands-Postens reportrar på plats i dag så bekräftades uppgiften om att den lokala EM-organisationen provades under För-EM.

Och det gör mig orolig.

Hallands-Postens duo sa förresten även att speakern hade jobbat som engelsklärare. Fast det kan väl inte stämma? För i så fall riskerar ett par generationer Halmstadsbor ha problem med uttalet.

För speakerns insats var löjeväckande. Det var verkligen inte många japanska namn som blev rätt. Dåligt. Men värre var att han inte ens klarade av att säga vad amerikanskorna heter.

Jag är ingen mästare på fonetisk stil. Så jag skriver uttalet på mitt sätt. Men de här spelarna hade USA tydligen med sig till Halmstad:
* Håpo Sole
* Kristi Rampååne
* Sydney Le-Rå
* Heather Oh Really
* Lårin Cheni
* Abby Wåmmbasch
* Me-gan Rappin-jo-E.
Eller ja, Rapinoes namn uttalades även på ytterligare minst två sätt.

Eftersom de sällan har speakers i korpen är det kanske inte rätt att säga att mannen i Halmstad höll korpenklass.
Fast jag gör det ändå. För landslagen har med sig mediafolk som man kan fråga, så finns det ingen ursäkt för att kalla USA:s halvkända målvakt för Håpo Sole.

Så lova att den här pajasen inte sköter snacket under EM. Lova det för svensk fotbolls trovärdighets skull.
För som jag ser det finns det få saker i ett arrangemang som är mer pinsamma som speakers som inte kan uttala spelarnas namn på ett riktigt sätt.

Utöver den usla speakern så höll inte heller de bajjamajjor som fungerade som mediatoaletter någon EM-klass. Inte heller listorna över ackrediterade reportrar som låg i arenans entré. Eller mediaservicen i presscenter.
Ja, utöver att det var presskonferenser och mixad zone efter matchen, skulle jag nog säga att arrangemanget i Halmstad snarare påminde om det man stöter på vid division I-matcher än om det jag upplevde under VM i fjol.

Organisationskommittén har med andra ord hysteriskt mycket arbete att göra om EM 2013 ens skall vara värt att jämföra med VM 2011.

Blondiner mot brunetter

När jag senast var och tittade på det amerikanska landslagets träning körde de blondiner mot brunetter i olika tävlingar.

Det verkar vara ett återkommande tema för amerikanskorna. I varje fall indikerar den här bilden det.
I min lilla klubb kör vi ofta gamla mot unga. Men indelning efter hårfärg kanske är lika bra…

Även om herrarnas EM av naturliga skäl hamnar i fokus för tillfället så är det ju bara drygt två dagar till tjejernas trenationsturnering mot just USA och Japan, och man börjar lite lätt bygga upp förväntningarna.
För det skall bli väldigt intressant att se hur det svenska laget står sig mot två av världens tre bästa lag. När jag såg matcherna mot Tyskland och USA i Algarve väcktes väldigt många tvivel på det svenska försvarsspelet.

Skadan på Charlotte Rohlin, och det faktum att Sara Larsson inte hinner komma i matchform till OS, har inte minskat min oro. Jag hoppas verkligen att vi kan få några positiva svar den kommande veckan.

Såväl USA som Japan kommer med absolut starkast tänkbara trupp, så det blir två rejäla värdemätare på lördag och onsdag.

USA har sin OS-trupp. Jag har ju redan berättat att Pia Sundhage sedan en tid offentliggjort vilka 18 spelare hon satsar på till spelen i London. Men jag har ju inte skrivit ut truppen. Den ser ut så här:

Målvakter: Hope Solo och Nicole Barnhart,
Backar: Rachel Buehler, Amy LePeilbet, Heather Mitts, Kelley O’Hara, Christie Rampone och Becky Sauerbrunn.
Mittfältare: Shannon Boxx, Lauren Cheney, Tobin Heath, Carli Lloyd, Heather O’Reilly, och Megan Rapinoe.
Forwards: Sydney Leroux, Alex Morgan, Amy Rodriguez och Abby Wambach.

De fyra reserver som kommer att åka med till London blir målvakten Jill Loyden, backen Meghan Klingenberg, mittfältaren Lori Lindsey samt Göteborgs forward Christen Press.

Japan har inte offentliggjort sin OS-trupp ännu. Men förbundskapten Norio Sasaki har med följande spelare till Sverige:
Målvakter:
Ayumi Kaihori (INAC Kobe Leonessa) och Miho Fukumoto (Okayama Yunogo Belle).
Backar:
Yukari Kinga (Inac), Kyoko Yano (Urawa Reds Ladies), Azusa Iwashimizu och Saori Ariyoshi (NTV Beleza), Aya Sameshima (Montpellier) och Saki Kumagai (FFC Frankfurt).
Mittfältare:
Homare Sawa, Nahomi Kawasumi och Asuna Tanaka (INAC Kobe Leonessa), Aya Miyama (Okayama Yunogo Belle), Megumi Kamionobe (Albirex Niigata Ladies), Mizuho Sakaguchi (NTV Beleza) och Rumi Utsugi (Montpellier).
Forwards:
Kozue Ando (Duisburg), Shinobu Ohno och Megumi Takase (INAC Kobe Leonessa), Yuki Nagasato (Turbine Potsdam), Ami Otaki (Lyon) och Karina Maruyama (Speranza F.C. Osaka Takatsuki).

Notera att Mana Iwabuchi från NTV Beleza har tvingats lämna återbud på grund av skada. Hennes ersättare är Maruyama, och just det, det var ju hon som tystade Tysklands VM-drömmar i fjol.

Hamnar formtoppad Jakobsson i Potsdam? Och Thunebro i Lyon?

Sofia Jakobsson visar tidig OS-form. I dag gjorde hon för tredje ligamatchen i rad nämligen Rossiyankas första mål.
Jakobssons fullträff kom i 15:e minuten, och betydde ledning med 1–0 i en match de redan klara mästarinnorna vann med till slut med 2–1 borta mot Kubanochka.

I konkurrens med Sara Thunebro är Jakobsson det hetaste namnet under den silly season som nu är i gång. Hennes kontrakt i Ryssland går ut vid månadsskiftet, så dragkampen lär redan vara i gång. Rossiyanka lär vilja behålla sin guldklimp. Även Turbine Potsdam har nämnts. Och Umeå. Och…

För även om det inte har märkts jättemycket i Sverige ännu så är vi mitt inne i det som kan bli tidernas silly season. Ligorna i Tyskland och Frankrike är färdigspelade, och det rapporteras dagligen om klubbyten.

I Tyskland började ju för övrigt sommarens heta övergångar göras klara redan i vinterfönstret. Som vanligt var Frankfurt mest aktivt, och gjorde klart med backarna Bianca Schmidt och Babett Peter från Turbine Potsdam samt Simone Laudehr från Duisburg.
Men även Wolfsburg var tidigt ute genom att i vintras knyta upp Viola Odebrecht från Potsdam och Duisburgs landslagsaktuelladuo Luisa Wensing och Alexandra Popp.

Potsdam försökte fylla de framtida luckorna genom att värva Alex Singer från Dalsjöfors och Margret Lara Vidarsdottir från Kristianstad. Singer gjorde succé, medan Vidarsdottir redan tvingas lämna efter ett halvår. Alla tror att isländskan återvänder till Skåneklubben. Och då blir det väl så…

Nu efter avslutad ligasäsong har övergångarna exploderat i Tyskland. Jag har ingen totalkoll, men här är några nyheter kring de fyra topplagen:

* Potsdam: Fortsätter att tappat bärande spelare. Duktiga Isabel Kerschowski har skrivit på för Leverkusen.
Lagkaptenen Jennifer Zietz stannar kvar. Men hon drog av korsbandet i sista ligamatchen, och missar sannolikt hela nästa säsong. Spel före jul känns i alla fall otänkbart. Lika illa gick det för ett av klubbens nyförvärv. Johanna Elsig drog av sitt korsband i sin sista match för Bayer Leverkusen.
Jobbigt läge för de tyska mästarinnorna alltså.
På pluskontot finns dock Sara Doorsoun-Khajeh från Bad Neuenahr samt amerikanska Keelin Winters från Seattle Sounders samt Stefanie Mirlach, från Bayern München. De två sistnämnda är båda tidigare U20-världsmästare. Och så ryktas det alltså om att Sofia Jakobsson kan vara på väg in.

* Wolfsburg: Har värvat U20-landslagsspelaren Carolin Simon från nedlagda Hamburg. Samt de båda U19-landslagsspelarna Lina Magull och Annabel Jäger från nykomlingen Gütersloh. Ser ut att kunna få ett riktigt starkt lag till hösten.

* Frankfurt: Har släppt backarna Ria Percival (till Jena) och Gina Lewandowski (till Bayern München). Samt förstås Jessica Landström till Djurgården. Kanske kan även Sara Thunebro vara på väg bort. Där ryktas det om Lyon.
Men med tanke på att man redan värvat tre landslagsstjärnor, och bör få tillbaka ytterligare tre toppspelare (Nadine Angerer, Kim Kulig och Ali Krieger) från långtidsskador så är laget redan grymt starkt på pappret.
Men FFC har inte slagit sig till ro värvningsmässigt ännu. Man jagar även storstjärnan Celia Okoyino da Mbabi.

* Duisburg: Har flyttat upp tre talangfulla juniorer. Men med tanke på vilka tunga namn som lämnar så måste nog klubben öppna plånboken, om inte nästa säsong skall bli en riktig mellansäsong.

I Frankrike är det Lyon och PSG som stått för de stora värvningarna hittills. Man kan säga att klubbarna har bytt stjärnor.

PSG hämtar nämligen Louisa Necib och Laura Georges i Lyon. De båda VM-spelarna från i fjol har inte riktigt platsat i mästarlaget under våren.

Å andra sidan värvar Lyon landslagsmittfältaren Elise Bussaglia från PSG. Och det senaste ryktet placerar alltså även Sara Thunebro i Lyon.

Den närmaste tiden kommer klubbarna i Tyskland och Frankrike först göra sina nationella övergångar. Därefter blir det dags att värva internationellt. Och det är då det kan bli riktigt intressant.
För det finns ju mängder med internationella toppnamn på marknaden.

Efter OS är till exempel sannolikt hela USA:s landslag tillgängligt. Och spelare som Alex Morgan, Hope Solo, Lauren Cheney, Carli Lloyd, Heather O’Reilly, Megan Rapinoe, Sydney Leroux och Abby Wambach är förstås extremt eftertraktade.
Visst, ungefär hälften av dem spelar nu i WPSL eller W-league. Men såvitt jag uppfattat är båda de ligorna färdigspelade i augusti. Sedan borde spelarna vara tillgängliga.

Nästa stora mästerskap är ju inte förrän 2015. Så de flesta amerikanskorna borde vara sugna på lite klubbfotboll under kommande säsonger. Och då WPS är skrotad för alltid tycker jag att många av dem borde blicka mot Europa.
Eller mot Asien. För kanske kan även japanska Nadeshiko League locka några av amerikanskorna. Inac Kobe Leonessa har ju redan gjort ett närmande mot Wambach.

Det vore förstås kul om någon damallsvensk klubb kunde kontraktera några av amerikanskorna. Men finns pengarna?
Med tanke på hur dåligt många av klubbarna låg till redan innan säsongen, och på hur lågt publiksnittet har varit hittills, så lär det inte vara mycket utrymme för stora damallsvenska sommarvärvningar. Eller?

Här är äntligen de utlovade bilderna på USA

USA:s OS-lag är på plats i Göteborg, vilket du kan se i det här inslaget. På lördag kommer de att se Jitex ta emot Vittsjö, och sedan väntar ju trenationsturneringen mellan Sverige, USA och Japan från och med nästa helg.

Jag har ju sedan länge lovat ett andra bildspel på amerikanskorna. Jag är inte alltid blixtsnabb, men till slut infriar jag mina löften. Och nu är det dags.

Det första bildspelet på USA tog jag för övrigt i Frankfurt, inför VM-finalen i fjol. Det går att se här.

Dagens bilder är alltså inte tagna i dag, utan den 6 mars på Ferreiras stadion just utanför Albufeira på portugisiska Algarvekusten. Det var där USA tränade dagen innan 4–0-segern mot Sverige i Algarve cup i våras.
På bilderna ses Pia Sundhage, Hope Solo, Ashlyn Harris, Meghan Klingenberg, Heather Mitts, Whitney Engen, Kelley O’Hara, Heather O’Reilly, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Sydney Leroux, Stephanie Cox, Becky Sauerbrunn, Lori Lindsey, Tobin Heath, Amy Rodriguez och Lauren Cheney.
Håll till godo.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Eftersom mina tidigare bilder på USA:s landslagsspelare har lockat besökare från hela världen till bloggen tänkte jag även köra en kort introduktionstext på engelska:

In English:
These pictures showing the US Soccer WNT (Womens National Team) are taken on march 6th at the Fereiras Stadium just outside Albufeira in Portugal. The WNT were there for the Algarve Cup 2012.
The pictures are showing coach Pia Sundhage and the following players: Hope Solo, Ashlyn Harris, Meghan Klingenberg, Heather Mitts, Whitney Engen, Kelley O’Hara, Heather O’Reilly, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Sydney Leroux, Stephanie Cox, Becky Sauerbrunn, Lori Lindsey, Tobin Heath, Amy Rodriguez och Lauren Cheney.

It was the day after the game there USA lost to Japan, and the day before the victory against Sweden. Some players like Christie Rampone, Alex Morgan, Abby Wambach and Shannon Boxx were not attending the training session because they had played 90 minutes the day before.

If you want to se more pictures of the US Soccer WNT I also took a lot of photos of them in Frankfurt two days before the World Cup final last year. See them on this link.

Kanada imponerar inte på mig

Jag satt uppe i natt och kikade på Kanadas träningsmatch mot Kina. Kanada är ju intressant eftersom de är ett av lagen i Sveriges grupp i OS.

Men jag är inte imponerad av kanadensiskorna. Visst, de har Christine Sinclair som är en av världens allra bästa spelare genom tiderna. Fortsätter hon bara några år till hinner hon nog passera Mia Hamm som tidernas bästa målskytt på internationell nivå. Stort.
Kanada har också två bra målvakter i Erin McLeod och Karina LeBlanc. Men i övrigt är det få spelare som håller högsta världsklass.

Kanadas uppställda försvarsspel är dock utmärkt. Man har många fysiskt starka spelare. Hade man byggt spelet kring tajt försvar, hårt arbete och kontringar på Sinclair hade Kanada känts som ett svårslaget lag.

Men Kanada spelar inte på kontring, utan försöker odla ett ganska naivt kortpassningsspel. Ett spel där man tar många och stora risker, med farliga passningar mellan backlinje och defensivt mittfält. Hade kanadensiskorna haft Japans bollskicklighet hade det här funkat. Men med kanadensiskornas bollkontroll borde de spela med betydligt mycket större marginaler.

Kina var lite för uddlöst för att utnyttja Kanadas naiva spel. Men vi minns väl hur Sverige fick enkla mål vid 3–1-segern tidigare i vår? Och mot de bättre lagen i världstoppen känns det spel som Kanada kör som ren självmordstaktik. Jag såg exempelvis USA fullständigt klä av kanandensiskorna i OS-kvalet tidigare i år.

I natt blev det trots allt seger mot Kina med 1–0 efter att Sinclair – vem annars? – stött in segermålet. Hon gjorde det på tre minuters övertid efter en inläggsfrispark från Diane Matheson. Här kan du se höjdpunkter från matchen.

Kanada spelade 4-3-2-1, med följande spelare på planen: Erin McLeod – Robyn Gayle (Rhian Wilkinson, 46), Candace Chapman (Emily Zurrer, 46), Carmelina Moscato, Chelsea Stewart (Marie-Eve Nault, 58) – Diana Matheson, Desiree Scott, Kelly Parker (Kaylyn Kyle, 46) – Sophie Schmidt (Chelsea Buckland, 74), Brittany Timko (Melissa Tancredi, 46) – Christine Sinclair.

Visst är det struligt i det svenska OS-laget just nu. Men som jag ser det är Kanada ett lag vi måste slå om vi skall ha minsta chans ta medaljer i London.

Hade jag varit kanadensare hade jag mått dåligt av att Sydney Leroux valde bort sitt hemland, och i stället spelar för USA. För med anfallsparet Sinclair/Leroux kunde Kanada istället ha varit en seriös medaljkandidat i OS.

Med Cheney på bänken – då har Sundhage lyxproblem

Jag twittrade i slutet av första halvleken i natt att:

”USA är kass, men har sylvassa Alex Morgan, och har vänt 0–1 till 2–1 på två heta minuter.”

Att säga att amerikanskorna var kass var förstås en förenkling för att få in budskapet på 140 tecken. Mer nyanserat kan man säga att USA i första halvlek hade väldigt svårt att få till fler än två–tre passningar i rad.

Och för ett lag som bygger sitt spel på bollinnehav är det förstås frustrerande. Men efter paus var det gamla vanliga USA igen. Huvudskälet till det var Lauren Cheney – som måste vara en av världens allra bästa passningsspelare. Kanske den allra bästa.

Att Cheney för tillfället är bänkad av Pia Sundhage säger en hel del om vilka lyxproblem svenskan har.

Men om Cheney fortsätter att spela som i natt så kommer det inte att gå att hålla henne utanför startelvan. Vad var det då som var så bra?

Cheney kom in i stället för Carli Lloyd på det centrala mittfältet i halvtid, och utstrålade lugn och säkerhet. Alltid spelbar, stark i kroppen – och hundraprocentig i passningsspelet.

Lloyd och Shannon Boxx skall nog inte vara så säkra på sina platser på det centrala mittfältet. För tidigare har Cheney konkurrerat mer som forward eller yttermittfältare. Men med den bollsäkerhet som hon besitter känns hon som en klockren innermittfältare.
Det blir spännande att se utvecklingen i de kommande landskamperna i Sverige.

Sundhage bygger sitt lag kring trygghet. Hon har redan nominerat sina 18 OS-spelare, och hon har varit tydlig i hur startelvan ser ut. Men ibland tvingas hon till ändringar. Som när Alex Morgans toppform gjorde att man övergav 4-2-3-1 för 4-4-2 för att göra plats för Abby Wambach i laget.

Och fortsätter Cheney spela så här tvingas nog Sundhage tänka om. Jag tycker om Lloyd och hade helst sett att Boxx får stiga åt sidan. Risken är dock kanske att laget blir lite väl offensivt balanserat då. Så känslan är att det trots allt är Carli Lloyd som sitter löst.

Slutresultatet då?
Jo, USA vann med 4–1. Alex Morgan gjorde 3–1 efter ett nytt klassmål där hon sprang förbi en kinesisk back och avslutade distinkt.
Det avslutande målet var dagens läckraste. Abby Wambach löpte med ett inkast från Morgan från högerkanten. Ur dålig vinkel smällde Wambach upp bollen i nättaket, troligen med liten touch i ribbans bakre del. Snyggt och distinkt.

Kinas unga lag – ingen spelare är äldre än 25 år – hade inte något att komma med efter paus. USA dominerade totalt. Alltså en ganska stor scenförändring mot den första halvlek som jag skrev om i förra inlägget.

USA är definitivt tillsammans med Japan de stora guldfavoriterna i London i sommar. Så här spelade amerikanskorna:
Hope SoloAmy LePeilbet (Sydney Leroux, 81), Christie Rampone (Becky Sauerbrunn, 62), Rachel Buehler, Kelley O’HaraHeather O’Reilly (Amy Rodriguez, 46), Carli Lloyd (Lauren Cheney, 46), Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Alex Morgan och Abby Wambach.
Publiksiffran var för övrigt 18573 – utsålt.

Några höjdpunkter från matchen har jag inte hittat ännu. Men här i alla fall lite röster efter matchen.

Ett ovanligt onödigt uttalande av Prytz

Som man inom damfotbollen – jag är ledare för FC Kabel Åttio i division V Borås – får man ofta höra nedvärderande saker om spelet och sporten.

Det verkar finnas någon form av acceptans för att man skall sparka på damfotbollen. Eller värre, det verkar vara självklart att man skall sparka på damfotbollen.
Jag kan inte säga att jag orkar hugga tillbaka varje gång, för det vore långt ifrån sant. Man är ju inte alltid sugen på att debattera. Därför låter jag ibland kommentaren få stå oemotsagd. Och det kan man förstås ha olika uppfattningar om.

Igår var det upptaktsträff för söderettan för herrar. Jag var inte där och hörde med egna öron. Men som jag fått det berättat sa Örgrytes tränare Hans Prytz, ja han som varit i Jitex så sent som ifjol, så här:

”Jag har äntligen kommit ur damträsket.”

Jag var som sagt inte där, och vet inte på vilket sätt Prytz sa de där orden. Men oavsett och det var skämtsamt eller inte så var det otroligt onödigt. Ingen har något att vinna på den typen av skitsnack. Varken Prytz eller damfotbollen. Tyvärr.

* Till roligare saker. Piteås australiska målvakt Lydia Williams höll nollan i sin allsvenska debut i söndags. Sedan dess har hon dessutom fått två fina priser. Dels valdes hon till Australiska Westfield W-leagues bästa målvakt. Dels prisades hon som spelarnas favorit i ligan. Läs mer om priserna här.
Bästa spelaren totalt i W-league blev Williams före detta lagkompis i mästarlaget Canberra United, mittfältaren Sally Shipard. Shipard spelar för tillfället för Bayer Leverkusen i Frauen-Bundesliga.

* En efter en skriver USA:s landslagsspelare på för lag i de båda amerikanska division II-ligorna USL W-league och WPSL Elite League.
Jag har tidigare berättat att Hope Solo, Alex Morgan och Sydney Leroux valt att skriva på för Seattle Sounders i W-league, och att Heather O’Reilly valt Boston Breakers i Elite League.

Nu är det klart att den namnkunniga Sounderstrion får sällskap av ytterligare två amerikanska landslagsspelare i form av Megan Rapinoe och Stephanie Cox. Dessutom är Mexikos landslagsspelare Veronica Perez klar för Sounders. Här är ett klipp från Sounders första träningsmatch med fem av de sex stjärnorna i laget.

Senaste landslagsspelare att skriva på för en amerikansk klubb är Tobin Heath. Hon skall spela för New York Fury i WPSL Elite League.
Utan att ha koll på hur långa kontrakt det handlar om är ju känslan att hoppet om att få se huvuddelen av de amerikanska stjärnorna i Europa efter OS minskar för varje dag.

167 klick till – sedan återuppstår damfotboll.com

Damfotboll.comDet verkar som att damfotboll.com kan göra som Jesus, och återuppstå i påsk.
Jag missade det snacket på upptaktsträffen igår, men på kvällen kom följande meddelande på twitter från damfotboll.com:s konto:

”Om vi har 1000 pers som gillar oss på FB (http://bit.ly/HeoGdC) innan helgen så kör vi så det ryker. Hjälp oss nå dit! RT:a och gilla!”

Kul på alla sätt. Noterar att man har 833 gillamarkeringar på Facebook just nu. 167 kvar alltså. Borde väl inte vara något problem?

Däremot verkar det ha gått grus i maskineriet för den nya damfotbollssidan Soccerit.se, som skulle vara igång den 1 april. De tjuvstartade under fyra dagar i mars, men har sedan inte haft en enda text.

Till något helt annat – fotboll. För det spelades ju en intressant match i japanska Chiba igår. Där vann USA med 3–0 mot Brasilien – utan Marta – i Kirin Challenge cup. Här är höjdpunkter från den matchen. Och här är eftersnack från Pia Sundhage, Megan Rapione, Amy Rodriguez, Shannon Boxx och Rachel Buehler.

Och i dag väntar betydligt mer intressant, internationell fotboll i form av EM-kval. Redan 13.00 är det avspark i högintressanta gruppfinalen i grupp 1, Ryssland–Italien. Du följer EM-kvalet mål för mål här.

Två korsband, Knäkontroll, Stefan Rehn och OS-kval

Gårdagens matcher för LdB FC Malmö och Kristianstads DFF blev kostsamma. Det ser ut som att Skånelagen ådragit sig varsin korsbandsskada på viktiga spelare.
Hos Malmö är det Frida Nordin som verkar missa hela säsongen. Och hos KDFF är de isländska Gudny Björk Odinsdottir som inte bara blev målskytt mot Stjarnan – hon fick också troligen se sin säsong ta slut. Tråkigt.
Jag vill betona att ingen av skadorna är helt bekräftad, de är bara befarade. Men ha inte för stort hopp att det är feldiagnoser…

När det gäller korsbandsskador är det vetenskapligt bevisat att tjejer löper väldigt mycket större risk att drabbas än killar. Men det finns träningsprogram, som Knäkontroll, som minskar risken ganska rejält. Kör inte elitlagen de programmen?

Här är förresten ett sammandrag med höjdpunkter från gårdagens match på Malmö IP.

* Dags för lite uppsamling från veckan som gått. Jag nämnde ju Oceaniens förkval till OS precis när det drog igång.
Nu är det klart, och det blir favoriten Papua Nya Guinea som ställs mot Nya Zeeland i final om den tolfte och sista OS-platsen till London.
Matcherna spelas den 31 mars (i Nya Zeeland) och den 4 april (på Papua Nya Guinea). Så tidigt på morgonen den 4 april svensk tid så vet vi att Nya Zeeland har tagit den sista OS-platsen. För de måste väl vinna det här rätt lätt?

* Apropå Nya Zeeland såg jag att de blev tredje laget att anmäla sig till The LA Viking Cup 2012 – en turnering i slutet av november för att marknadsföra damfotbollen i södra Kalifornien. Det är plats för åtta lag, och utöver Nya Zeeland har Kanada och ett lag kallat LA Vikings anmält sig.

* Intresset för damfotboll i USA var det. Samtidigt som Sky Blue FC förbereder sig för en tiodagarsturné i Japan, konstaterar jag att WPSL:s elitliga nu har åtta lag sedan Philadelphia Fever har anslutit sig. Men ännu har jag inte sett att en enda amerikansk landslagsspelare kontrakterats för någon av de åtta lagen i den elitliga som blir USA:s högsta serie i år.
Däremot har Australiens landslagsduo Kyah Simon och Tameka Butt skrivit på för Boston Breakers och New England Mutiny kontrakterade nyligen Kelsey Hood – amerikanskan som i vinter har provspelat för Göteborg FC.
Men profilmässigt är fortfarande konkurrentligan USL W-league mest intressant. Där har ju Seattle Sounders Women gjort klart med stjärntrion Hope Solo, Sydney Leroux och Alex Morgan.

* I Italien vann Torres Calcio igår sin hängmatch, vilket innebär att svensklaget (Stephanie Öhrström och Maria Karlsson) Bardolino Verona är tabelltrea efter 17 spelade omgångar. Avståndet upp till ledande Brescia Femminile och tvåan Torres är dock bara en poäng. Ner till fyran Tavagnacco har Bardolino nu sex poäng. Det känns således som att det italienska guldracet står mellan tre lag.
Nu till helgen ställs alla topplagen mot bottenlag, och man skall inte förvänta sig några omkastningar i toppen. Men den 24 mars, då är det seriefinal, Torres–Brescia. Och omgången efter ställs Brescia mot Tavagnacco i ett annat intressant toppmöte.

* Så vill jag passa på att puffa för en blogg som egentligen inte är inriktad på damfotboll. Det är inte bara för att jag gör ett gästspel i bloggen i morgon… Men lite då och då gör Mattias Balkander:s utmärkta blogg på GP även damfotbollsnedslag.
Här är några exempel, som en intervju med Jitextränaren Stefan Rehn och en med Göteborg FC:s Ingrid Wells, där hon pratar om lagkompisen Christen Press, och om sina landslagsuppdrag.

Vad fyller tomrummet efter damfotboll.com?

Vi är inne i ett slags vakumm när det gäller mediarapportering kring svensk damfotboll. För frågan i rubriken är nämligen så bra att jag inte har något svar på den.
Men däremot kan jag ge lite vägledning bland de bästa damfotbollshemsidorna.

Under rubriken Dagens damallsvenskan tänker min Twittervän Daniel samla artiklar i svensk media om allsvenskan och landslaget. Det är en bra hjälp i jakten på aktuella nyheter om svensk damfotboll.

Och här är en ny blogg om damfotboll som känns lovande. På den finns ett antal bra länkar till internationella damfotbollssidor.
Ytterligare två läsvärda bloggar är Spelare 12 och Damallsvenskan.
Fler bra länkar hittar man på norska mästarinnorna Röa Dynamite Girls utmärkta länksida. Fokus där ligger förstås på norsk damfotboll, men de länkar även till andra bra internationella sidor. Och ja, den här bloggen är också med bland länkarna…

Rent bevakningsmässigt kommer den totala bevakningen av damallsvenskan att minska ganska rejält utan damfotboll.com. Det gäller framför allt i Stockholm och Göteborg där tidningarna har ganska begränsad bevakning av sina lag.
Eller ja, Tyresö kommer väl att få rejäl uppmärksamhet i år. Orsaken? Den har fem bokstäver och börjar med M…

Men det som kommer att drabbas allra hårdast är bevakningen av division I som mer eller mindre kommer att försvinna här på internet. Bra tajming när vi står inför en ”satsning” på en superettan från och med nästa år.

Och visst märker man redan efter två dagar att det blir ett rejält tomrum efter damfotboll.com.
Man kan till exempel för tillfället i princip bara läsa något matigt om landslagets seger mot Island på förbundets hemsida.
Där har man för övrigt en ovanligt bra matchartikel. Kul att få chansen att berömma Fotbollförbundet ibland…
Som en parantes blir jag glad när jag läser att Johanna Almgren imponerade i den nya nummer tio-rollen. Kanske kan vi få med en boråsare till OS i sommar ändå…

Få artiklar alltså. Men SVT räddar en hel del genom att ha det här inslaget med alla de svenska målen.

Apropå bilder från Algarve har jag hittat Abby Wambach:s 1–0-mål mot Norge och Sydney Leroux:s 2–0-mål från samma match. Den slutade för övrigt 2–1 för USA, som vinner sin grupp på oavgjort mot Japans Nadeshiko på måndag.
Eftersom Tyskland bara vann med 1–0 mot Kina idag – trots att kinesiskorna spelade mer än halva matchen med en man kort – vinner Sverige sin grupp vid kryss i den gruppfinalen. Här är bilder från tyskornas seger.
Sverige–Tyskland direktsänds ju för övrigt av Eurosport klockan 16.30 på måndag.