För en vecka sedan ställde jag frågan ”Kommer Tyresö att flyttas ner?” Den känns fortfarande lika aktuell, även om den numera är formulerad: ”Kan Tyresö undvika att flyttas ner?”
För även om ni läsare hjälpte mig med läsning och tolkning av tävlingsreglerna blev jag i förra veckan aldrig helt övertygad om att att ett IdrottsAB som genomgår ackordsförfarande skall kunna undgå tvångsnedflyttning.
Jag tyckte att det var väldigt underligt att ett IdrottsAB skulle få tillåtas genomgå ett ackord, men inte en förening. I dag uppmärksammade signaturen Staffan mig på följande formulering i tävlingsbestämmelsernas 1 kap 1 §:
”Vad som föreskrivs om förening äger motsvarande tillämpning på IdrottsAB såvida inte annat anges.”
Jag är fortfarande ingen jurist, och kan vara snett ute. Det som talar mot min uppfattning är att ingen av de stora medierna har uppmärksammat det här.
Men för mig känns det ganska klart att Tyresö kommer att tvångsnedflyttas till elitettan inför 2015 – om det blir ackordsförhandlingar i rekonstruktionen.
Det gör den här artikeln från Aftonbladet väldigt intressant. I den finns Tyresös ansökan om rekonstruktionen bifogad. Av ansökan framgår först att TFAB totalt är back med cirka 4,5 miljoner kronor.
Det är fördelat på förfallna skatteskulder på 2 336 441 kronor, leverantörsskulder på 1 283 102 kronor samt en checkräkningskredit på 1 000 000 kronor som nu är spärrad, men är utnyttjad till 960 143 kronor.
Av ansökan framgår också att klubbledningen sätter otroligt stort hopp till att göra pengar av kvartsfinalen i Champions League – samt att klubben tänker erbjuda borgenärerna ett ackord.
Som jag tolkar reglerna borde ju tvångsnedflyttningen vara ett faktum i samma ögonblick som ackordsförfarandet dras igång. Eller?
Ordförande Hans Lindberg sa för övrigt till SVT i går att klubbens ambition är att inte släppa några spelare i nuläget. Och visst, de närmaste tre månaderna får man ju hjälp från staten med att betala alla löner. Det innebär att man inte behöver punga ut med ett öre till av amerikanskornas lön. Det innebär också att kontrakten för trion Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete nästan hinner löpa ut, och det är ingen vild gissning att de sex spelarna står för en stor del av klubbens lönebudget.
Om det är så att klubbledningen redan inser att det blir elitettan nästa år, så är det ju rimligt att nämnda storstjärnor släpps så fort som möjligt. Men om man hoppas att satsa vidare även mot nästa Champions League, dit man ju är kvalificerat, så blir det svårt att klara sig utan alla sina mest namnkunniga spelare.
Men för att behålla stjärnorna, antar jag att man måste göra sig kvitt skulderna på 4,5 miljoner kronor under de närmaste tre månaderna. För inte tillåter väl en rekonstruktör att klubben skriver dyra kontrakt med stjärnspelare innan ekonomin är under kontroll? Och de 4,5 miljonerna måste man i så fall alltså troligen bli av med utan att ta hjälp av ackordsförfarande. Det känns vansinnigt svårt, för att inte säga i det närmaste omöjligt.
Det är mycket spekulerande här. Och oavsett om jag är rätt ute här, eller inte, så kommer det att bli otroligt spännande att följa utvecklingen under den närmaste tiden.
Det finns ju så många frågetecken som behöver rätas ut. Vid en koll på klubbens hemsida noteras att namnet Hans Löfgren saknas under vinjetten organisation. Vad innebär det?
Dessutom frågar man ju fortfarande sig hur klubben kunde köra på med alla värvningar på korttidskontrakt i höstas. Hade man verkligen ingen som helst koll på vartåt det lutade?
Så här i efterhand känns ju den här DN-artikeln från den 24 juli i fjol på samma gång både tragisk – och närmast parodisk. I den säger nämligen ordförande Lindberg:
”Utan en bra ekonomi hade vi aldrig kunnat få ihop det här laget.”
Apropå artiklar om Tyresö är här en intressant krönika från Idrottens Affärer om klubbens kris, men även om de problem som finns i att sälja sporter som damfotboll. Krönikan är klart läsvärd.
Det verkar som att det kan finnas ett slags kryphål i reglerna kring ekonomiska missförhållanden som gör att Tyresö kommer att slippa tvångsnedflyttning – om de lyckas rekonstruera sitt bolag.
Till synes så gäller bara tvångsnedflyttning vid konkurs – både av förening och AB – och vid ackord inom förening. Vid ackord inom AB verkar det inte hända något. Tyresö ser alltså ut att räddas av att man har drivit elitverksamheten i ett AB de senaste åren.
Frågan är om de som skapade reglerna hade tänkt att elitlag skulle kunna slippa tvångsnedflyttning genom den här lösningen. Vilket som är det här förstås bra för Tyresö.
Nu till roligare saker, som sport – och landslaget. Startelvan till morgondagens möte med Danmark ligger uppe på svenskfotboll.se. Den ser ut så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin Rubensson – Caroline Seger – Sofia Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran – Antonia Göransson, Kosovare Asllani.
Det är en elva som glädjer mig på många sätt. Jag gillar valet av ytterbackar, att Seger är placerad i den släpande rollen samt att Göransson testas som forward. Dessutom tror jag att Dahlkvist kan vara en tillgång i sin offensiva roll. Där är det minnena från hennes fina djupledslöpningar under VM 2011 som kommer upp på näthinnan.
Efter EM hackade vårt svenska landslag sig fram under hösten. Nu är det dags för en nystart. Jag förväntar mig inga spelmässiga underverk, men jag tycker att Pia Sundhage har gjort så mycket det går med de tillgängliga spelarna.
Däremot känns det som att bänken är den tunnaste landslaget har haft på mycket länge. Det är inte många spelare där som man känner kan förändra en matchbild.
Men startelvan är som sagt intressant, så det blir riktigt kul att se vad laget kan uträtta i morgon.
Om det svenska laget famlade under avslutningen av fjolåret var hösten rena raset för morgondagens motståndare, Danmark. I VM-kvalet kryssade danskorna borta mot svaga Serbien – och man förlorade hemma mot Schweiz.
Nu får man dessutom klara sig utan nyckelspelarna Katrine S Pedersen och Pernille Harder. Den nya danska förbundskaptenen Nils Nielsen står inför en riktigt tuff utmaning i sitt lagbygge.
Även om vi har många skador känns Sverige som klara favoriter i morgon. Matchen startar 19.00 – och direktsänds av Eurosport.
För alla er som älskar damfotboll på allra högsta nivå finns det dock en godbit redan tidigare på dagen. 13.30 direktsänder nämligen Eurosport även USA–Japan från Algarve cup, alltså mötet mellan lagen som spelat mot varandra i de senaste OS- och VM-finalerna. På pappret blir det inte så mycket bättre än så.
Några fler matcher från Algarve och Cypern kommer att vara tv-sända. De länkar jag hittar kommer jag att lägga upp dem här. Håll utkik. Den enda jag hittat hittills är Tyskland–Island (avspark 16.00)
En av mina läsare, signaturen AB, uppmärksammade mig på att Tyresö kommer att bli tvångsnedflyttat om man väljer att genomgå en rekonstruktion.
I varje fall är det väl så man skall tolka tävlingsbestämmelsernas paragraf 21? Där står det att:
”Representationslag vars förening kommit på obestånd och genomfört rekonstruktion som lett till ansökan om ackordsförfarande eller att förening genomfört frivillig ackordsförhandling (så kallat underhandsackord), ska flyttas ned till en serie som ligger en serienivå lägre än den serie laget deltagit i senast. Beslut om nedflyttning får fattas först efter seriespelets slut, inkluderat eventuella kvalomgångar, och ska gälla fr.o.m. närmast följande säsong.”
För Tyresö borde ju det här innebära att om man ansöker om ackord så blir det automatisk nedflyttning till elitettan till 2015. Och såvitt jag vet innebär en rekonstruktion att man kommer att ansöka om att få sina skulder nedskrivna.
Jag är dock ingen jurist, och känner mig därför inte på hemmaplan när man letar i paragrafer. Det är därmed möjligt att jag har missat något – och att det kan finnas undantag som gör att rekonstruktionen kan genomföras på ett sätt så att Tyresö kan vara kvar i damallsvenskan. Ni som är bättre på det här får gärna bringa klarhet i frågan.
Men just nu tycker jag att det ser väldigt mörkt ut för klubben på nästan alla sätt.
Nyheten slog ner som en bomb i eftermiddags: Tyresö FF är konkursmässigt. Klubben klarar inte av sina löneutbetalningar – och nu tvingas man ansöka om rekonstruktion.
Det var lokaltidningen Mitt i som först avslöjade att Tyresö har skatteskulder på närmare 1,5 miljoner kronor, och att ytterligare skulder har förfallit hos kronofogden.
I artikeln står det också att Tyresö kommun efter att ha gjort en granskning av klubbens ekonomi valt att tacka nej till att ge det lån på 2,7 miljoner kronor, som klubben bett om. Tidningen skriver att:
”Granskningen är belagd med sekretess. Men två av varandra oberoende källor uppger för Lokaltidningen Mitt i att det totalt handlar om cirka fem miljoner kronor, och då är skatteskulderna inkluderade.”
Ordförande Hans Lindberg dementerar att skulderna är så stora. Däremot säger han till SVT att Tyresö Fotboll AB – det aktiebolag där elitdamlaget ingår – kommer att ansöka om rekonstruktion.
Under rekonstruktionen, som pågår mellan tre månader och ett år, drivs bolaget av en rekonstruktör, och den statliga lönegarantin gäller. Ofta skrivs bolagets skulder ner med 75 procent. Syftet med en rekonstruktion är att få ordning på företaget, så att det kan drivas vidare.
Det är inte utan anledning att man undrar vad de håller på med i Tyresös styrelserum. Det är bara 1,5 månader sedan man värvade fyra nya spelare från Brasilien. Det var knappast ansvarsfullt. Eller har alla sponsorer hoppat av nu den senaste månaden?
Nu får staten och klubbens fordringsägare betala för den satsning som kan leda till Champions League-seger i maj. Visst skulle det kännas väldigt konstigt om en klubb som står under rekonstruktion blir bäst i Europa?
Och frågan väcks om hur satsningen skall drivas vidare? I och för sig löper flera av de dyraste spelarkontrakten ut till sommaren. Men funkar Tyresös koncept om klubben tvingas backa, släppa sina storstjärnor – och kanske bli ett mittenlag i damallsvenskan?
Många frågor blir det.
Jag har sett en rekonstruktion på nära håll. Här i Borås tvingades hockeyklubben BHC till åtgärden våren 2012. Klubben räddades från konkurs, men tvångsnedflyttades från Hockeyallsvenskan till division 1. Följden blev att alla etablerade spelare lämnade, vilket innebär att klubben nu kvalar för att försöka undvika nedflyttning till tvåan.
Förhoppningsvis går det inte så illa för Tyresö. Deras satsning har ju satt fokus på svensk klubblagsdamfotboll de senaste åren. Och det brukar ju heta att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet.
Personligen hade jag dock gärna sluppit att skriva alla de här inläggen om klubbar med akuta ekonomiska besvär…
Med jämna mellanrum tvingas man tyvärr berätta om klubbar med akuta ekonomiska problem.
Jitex har ju varit där och nosat under en längre tid. Nu är problemen akuta, för klubben klarade inte av att betala lönerna i förra veckan. Det är förstås väldigt tråkigt.
Om problemen kan man läsa här. På klubbens hemsida står det däremot inte så många detaljer kring läget. Dock meddelas att att man vill ha ekonomiskt stöd i kampen för att ”rädda Jitex”. Och där finns ett bankgironummer där supportrar kan sätta in sina bidrag.
Som bekant har klassiska FCR 2001 Duisburg stora ekonomiska problem, och är försatt under rekonstruktion.
I dag har även en andra Frauen-Bundesligaklubb tvingats till liknande åtgärder, nämligen SC 07 Bad Neuenahr. Här är ett pressmeddelande om att klubben tvingats ansöka om rekonstruktion. Krisen verkar ha uppstått genom att man tappat ett par tunga sponsorer.
Det är verkligen tråkigt att situationen är så dyster för flera klubbar i Europas bästa liga. I fjol lade ju Hamburg helt ner sitt damlag.
Bad Neuenahr drabbades för övrigt av en annan riktigt hård smäll häromveckan. För den 10 maj avled deras tidigare ordförande Bernd Stemmeler efter en kort tids sjukdom. Maj månad har varit riktigt dyster för ligasjuan.
I dag står ekonomi på agendan i damallsvenskan. I varje fall har två tidigare ”krisklubbar” redovisat sina bokslut för 2012, nämligen Malmö och Linköping.
Och i båda fallen känns det som att båda klubbarna är på god väg att lämna krisen bakom sig.
Linköping räddade ekonomin – och gjorde till slut ett litet plusresultat – genom att man sålde sin del av en konstgräsplan. Det går att läsa i Corren och på klubbens hemsida i dag. Som bekant har klubben nu minskat ner på antalet dyra världsstjärnor i truppen. Dessutom skall man flytta in i ny arena under den här säsongen. Det borde kunna innebära ett ekonomiskt uppsving.
Även Malmö redovisar ett positivt bokslut för 2012. Orsaken är förstås sammanslagningen med FC Rosengård, och Dan Olofsson:s feta plånbok. Malmös omsättning namnade på 14,2 miljoner, och det blev några tusen kronor i plus, enligt en artikel i Sydsvenskan i dag.
Där framgår också att budgeten för året ligger på 17,5 miljoner kronor – alltså nästan en 25-procentig ökning.
Och om det är så att samtliga de tre extra miljonerna ligger på elitverksamheten är det nästan ett 50-procentigt tillskott. För minns jag rätt från mitt samtal med klubbdirektör Niclas Carlnén i höstas så låg budgeten för elitverksamheten i fjol kring åtta miljoner kronor. Resten av pengarna gick till ungdomsfotboll och diverse olika projekt – bland annat ett i Sydafrika.
Som en parentes framgår det av artikeln att det slutgiltiga klubbnamnet kommer att bli FCR Malmö. Men det ser ut som att damfotbollen kommer att drivas under namnet LdB FC Malmö under den här säsongen.
Tillbaka till ekonomin. Det är kul och bra att klubbarna ser ut att få ihop ekonomin, trots att 2012 var ett jobbigt år.
Mindre kul var det när jag i förra veckan läste lite siffror från EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström. På twitter skrev hon bland annat att:
”Snittintäkten på biljetten i #damallsv var under 2011 21 kronor.”
Ett snitt på 21 kronor! Det fick mig först att häpna. Men sedan inser man att det säkerligen är alldeles för många fribiljetter i omlopp, och att klubbarna även har ganska många rabatterade biljetter.
Men 21 kronor är ändå väldigt lite. Det innebär att man för att få in en miljon kronor i rena biljettintäkter behöver ha 47620 åskådare.
2012 hade Tyresö störst publiktillströmning, de lockade totalt 21460 åskådare.
Fullsatt på Vittsjö Idrottspark. Enligt räkneexemplen här innebar det 115000 kronor i publikintäkter till klubben.
I och för sig får man in mer pengar per åskådare i form av diverse försäljning. Jag såg att Vittsjö räknade med 25 kronor extra per person.
Om det är ett snitt skulle det innebära att det ”bara” krävs 21740 åskådare för att få in en miljon kronor i publikintäkter. Och dit nådde ju nästan Tyresö…
Det är således tydligt att det inte är publiken som får klubbarna att går runt.
Wijkström skrev även att klubbarna använde 63 procent av sin omsättning till att betala ut ersättningar. Spontant tycker jag att låter som väldigt mycket.
Men jag inser samtidigt problematiken för klubbledarna. Man får välja mellan att:
1) Skapa bästa möjliga produkt för kommande säsong – genom att skaffa så namnkunniga spelare som möjligt.
2) Lägga en större summa på att bygga upp klubborganisationen – och således förbättra produkten långsiktigt.
Kör man får hårt på man alternativ 2 finns risken att man kan åka ur damallsvenskan, och då kan den organisation man byggt upp plötsligt vara för dyr. Ett slags moment 22.
Det är bara att konstatera att det inte är lätt att sitta i en klubbledning och välja väg…
Fotbollsåret 2012 är slut. Det finns många sätt att sammanfatta det. Jag väljer modellen med korta rubriker för bloggens årskrönika. Hoppas det kan erbjuda en stunds nöje.
Här är årets…
Betyg på den svenska OS-truppen: Här är mina spelarbetyg, och här en mer allmänt hållen analys av landslagets insats i Storbritannien.
Bästa spelare: Christine Sinclair, som slog målrekord i OS, och förde Kanada till brons. Fast att hon varit bäst förstod inte juryn till Ballon d’Or…
Damallsvenska All star-team: Något officiellt sådant finns inte. Men hade jag fått sätta ihop ett skulle det förstås ha tagit guld. Och det skulle ha sett ut så här, med uppställning 4-3-3: Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Faith Ikidi, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen – Sara Björk Gunnarsdottir, Veronica Boquete, Nilla Fischer – Ramona Bachmann, Anja Mittag, Marta.
Ersättare: Kristin Hammarström (målvakt), Sif Atladottir, Ifeoma Dieke, Anita Asante, Pernille Harder, Kosovare Asllani och Christen Press.
Drömlottning: Den fick vi. För Sveriges EM-lottning är så 100-procentigt perfekt att den nästan känns tillrättalagd. Röda mattan ligger utlagd mot finalen på Friends Arena.
Elände: Alla korsbandsskador. Ett tag gick nästan ett korsband av per omgång i damallsvenskan. Så vansinnigt tråkigt. Rohlin, Dieke, Lindahl, Sjögran och Sembrant blev några av de tunga namnen på årets tråkigaste skadelista. Internationellt kan vi lägga till exempelvis Krieger och Bajramaj.
Framtidsnamn: De hittar vi i F19-landslaget som vann EM-guld i somras. Flera av namnen Rubensson, Ilestedt, Hurtig, Wahlberg, Diaz, Nordin, Rolfö med fler kommer säkert snart att vara välkända även bland massorna.
Frisparkar: För dem stod den japanska talangen Yoko Tanaka, som satte två frisparkar i samma match i U20-VM. En med högerfoten, och en med vänstern. Gör om det om du kan…
Mimmi Löfwenius
Glädjefnatt: Det drabbades Mimmi Löfwenius av efter hennes mål och assist mot Italien med F19-landslaget. Det här underbara klippet kan man se hur många gånger som helst. För övrigt kvalar väl hennes mål dessutom in som ett av årets läckraste solomål?
Hjärnsläpp: Det stod Ramona Bachmann för när hon tog med hands två gånger i Umeå, och blev stor syndabock när Malmö tappade SM-guldet till Tyresö.
Jag intervjuar Alex Morgan
Internationella genombrott: Alex Morgan. Inledde säsongen på bänken i USA:s landslag. Avslutar den som USA:s skyttedrottning, poängdrottning i OS, samt finalist i Ballon d’Or.
Japanska reklamfilmer: Jaja, några av dem kanske är från i fjol. Men jag är väldigt svag för japansk reklam. Är du det också finns här länkar till ett smörgåsbord av damfotbollsrelaterade, kommersiella klipp…
Kanonstart: Sveriges inledning i OS-turneringen. Efter 25 minuter hade vi 3–0 mot Sydafrika, och allt såg väldigt bra ut. Tyvärr var kanske de 25 minuterna våra bästa i London.
Konkurs: Boråslaget Dalsjöfors Goif ledde söderettan i stor stil, och var på god väg mot damallsvenskan, när man gick i konkurs.
Konstigaste petning: Frankrikes förbundskapten Bruno Bini som plötsligt inte längre ville ha med en av världens allra bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor, i sitt lag.
Kriser: De var ekonomiska, och visade sig i var och varannan klubb i damallsvenskan. Värst drabbade var Kif Örebro och LdB FC Malmö. Men även Piteå IF, Linköping, Umeå och ytterligare några klubbar hade det kämpigt med att hålla budgeten.
Lundgren sågade
Kritik 1: För den stod Sofia Lundgren, som talade ur hjärtat när hon sågadeThomas Dennerby för hans agerande i målvaktsfrågan. Kritik 2: Pia Sundhage var skoningslös i sin kritik av de svenska insatserna i franska toppmötet PSG–Lyon. Både Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick höra kännbara sanningar.
Kunskapsmiss: Den stod den nya förbundsbasen Karl-Erik Nilsson för, när han vid den damallsvenska upptaktsträffen inte visste skillnaden på Kronprinsessan Victorias och Susanne Erlandssons pokaler.
Kvotering: Den bjuder media på i slutet av varje år, då spelare som man knappt skrivit en artikel om under året plötsligt platsar på alla möjliga bästalistor. Allt för att kvotera in lite tjejer på listorna.
Hans Löfgren och Leif Edeborg
Lögn: Tyresö, som hela säsongen hävdade att ”Hans Löfgren har ingen funktion”, trots att han hela tiden hade en framträdande roll kring laget.
Mardrömsdebut: Stackars Tove Enblom fick chansen att vakta Djurgårdens mål borta mot Linköping. Då rasade lagets försvarsspel ihop fullständigt, och 17-åringen tvingades släppa in hela elva bollar.
Match: Den underbart svängiga OS-semifinalen USA–Kanada. I tuff konkurrens med finalen, USA–Japan.
Moraldiskussion 1: Den om huruvida Japans agerade i 0–0-mötet med Sydafrika i OS var inom ramarna för vad som är moraliskt tillåtet. Moraldiskussion 2: Den i Japan om huruvida det var rimligt att landets mediokra herrlag fick flyga business class, medan de regerande världsmästarinnorna fick fortsätta längre bak i samma plan, och sätta sig i ekonomiklass.
Mål 1: Kosovare Asllani, klackvolley i en träningsmatch mot Sundsvall i mars. Mål 2: Yuki Ogimi, volley mot Arsenal. Mål 3: Cristiana Girelli, trixar in 1–0 mot Lazio. Mål 4: Patricia Hanebeck sätter bollen i krysset mot Duisburg. Det handlar alltså om hennes 2–0-mål, som kommer med 1,40 kvar av klippet. Fast 1–0-målet är rätt snyggt det också.
Mörkläggning: Svenska Fotbollförbundet som verkade anstränga sig för att damlandslaget skulle spela sina träningslandskamper så långt ifrån rampljuset som det bara gick. Först dröjde de 8,5 månader efter VM-bronset innan man visade upp laget på hemmaplan. Sedan undvek man att ge direktrapporter från de matcher som spelades, som här mot Norge i januari. Eller som här mot Kina i Algarve cup.
Yuki, när hon hette Nagasato
Namnbyte 1: Yuki Nagasato blev Yuki Ogimi. Namnbyte 2: LdB FC Malmö blev FC Rosengård. Eller skall jag kanske snarare skriva att de snart blir FC Rosengård. Hur snart återstår att se…
Nedläggning: Den amerikanska proffsligan WPS, som lades ner i januari efter tre års verksamhet. I oktober stod det klart att det blir en ny liga i USA till nästa år, och för ett par veckor sedan meddelades namnet: NWSL.
Carli Lloyd
OS-hjältinna 1: Carli Lloyd. Avgjorde OS-finalen 2008. Gjorde det igen 2012. OS-hjältinna 2: Hope Solo. Var inte normalt briljant under hela OS-turneringen. Men när det blev final, och det skulle avgöras. Då var hon makalös.
Promenadseger: Nya Zeeland, som hade en pinsamt enkel väg till OS. Medan världstvåan Tyskland misslyckades i de europeiska kvalet, så behövde The Football Ferns bara vinna ett dubbelmöte med korpgänget Papua Nya Guinea. Vad det blev? Jo, totalt 15–0, via 8–0 och 7–0. Pinsamt var ordet.
Publiksuccé 1: OS-turneringen som drog massorna till arenorna. Finalen sålde ut Wembley, det gjorde även en gruppmatch. Och i USA drog fotbollstjejerna störst tv-publik av alla under OS. Publiksuccé 2: Champions League-finalen som lockade 50212 till Münchens olympiastadion. Läs mer om den här. Publiktapp: Publiksnittet i damallsvenskan, som sjönk trots att Marta lockade storpublik vart hon än drog fram. Lägg till landslagets usla publiksiffror, och EM känns som en livsviktig vågdelare.
Ramaskri: Uppstod när Djurgårdens ordförande Anders Emanuelsson framförde synpunkter om storleken på boll och mål inom damfotbollen. Det tog inte många minuter förrän debatten var kvävd.
Rubriknamn: Bor man mindre än en timmes bilresa från Göteborg älskar man lätt rubrikvänliga namn som Bock, Fiser och Pulver. Eller varför inte Horan, Skoda, Testa, Christ, Wakt, Botten eller Husballe? Ja, det finns fler. I ett inlägg i somras frossade bloggen i namn som är som gjorda för ordvitsar.
Skapar rubriker
Rubrikskapare: Här vinner Hope Solo i stor stil. Bland mycket annat noteras rubriker om dopning, girighet, ett omdiskuterat bröllop, en omtalad biografi – samt om en och annan hyfsad räddning…
Räddning 1: Hope Solo i OS-finalen. Hennes guldräddning på Mana Iwabuchi:s friläge i slutet av finalen ledde just till guld. Räddning 2: Solo igen. Nu mot Kanada i juni. Inte lika viktig som den första, men väl så spektakulär. Räddning 3: Sif Atladottir mot Tyresö. Isländskans fantastiska hemjobb och räddning när Marta rundat Lindahl är tveklöst årets räddning i damallsvenskan. Den kommer 1,50 in i klippet.
Skandal: Den som redan nämnde Hans Löfgren ställde till med i våras.
Smäll: Potsdamspelarna Stefanie Mirlach och Alex Singer gick båda kompromisslöst på samma boll i slutet av mötet med Frankfurt. Smällen som uppstod när de nickade ihop var inte att leka med. Här är lite info om följderna.
Marlene Sjöberg
Straffskytt: Marlene Sjöberg som njöt till fullo när hon i Göteborgs favör avgjorde cupfinalen från straffpunkten.
Succévecka: Veronica Boquete:s i oktober med EM-kvaldrama med lyckligt slut samt en mirakulös återkomst in i kampen om SM-guldet. Och utökar vi succéperioden till tio dagar så inrymmer den även själva guldet…
Tyresö jublar
Svenska mästarinnor: Tyresö FF förstås, som ju spurtade förbi LdB FC Malmö på den damallsvenska upploppsrakan. Men svenska spelare blev mästarinnor i andra nationer också. Sofia Jakobsson blev rysk mästarinna, Lotta Schelin fransk, Antonia Göransson tysk och Rebecca Johnson isländsk.
Sofie Andersson på språng mot nya mål
Svit 1: Lyon, som inte förlorade en enda tävlingsmatch på hela året. Och som totalt nu står på fler än 100 matcher i rad utan förlust under ordinarie tid. Svit 2: Sofie Andersson, som gjorde mål i 20 seriematcher i rad.
Sämsta försvar: Vitryska Molodechno, som slutade på målskillnaden 7–271 efter 27 omgångar i vitryska Premier League. De fyra största förlusterna var på 18–0, 19–0, 21–0 och 22–0. Kul att vara målvakt i det gänget…
Sämsta speaker: Han i Halmstad som skötte snacket under Volvo Winners Cup i somras. Han hade jätteproblem med båda japanska och amerikanska uttal. Så oproffsigt hoppas jag verkligen inte att speakerjobbet kommer att skötas i sommarens EM-slutspel.
Tränarkaruseller: Här vann Linköping knappt, men klart före Tyresö. TFF inledde säsongen med Stefan Fredriksson, som hoppade av, och ersattes av Leif Edeborg innan man avslutade med Tony Gustavsson.
Hos LFC var det snurrigare ändå. De började med kommandot Denise Reddy/Christian Andersson, bytte till Jörgen Petersson, som lämnade, och ersattes av Andersson, som i sin tur avslutade som assistent till årets sista huvudtränare, Martin Sjögren. Visst var väl det en riktig karusell…
Caroline Seger uttalar sig
Utspel: Det gjordes av Caroline Seger, som knappt hann gå av planen efter förlusten i OS-kvartsfinalen förrän hon krävde Thomas Dennerby:s avgång.
Utlänningar i damallsvenskan: 69 stycken blev det till slut, och de lyfte definitivt seriens kvalitet flera snäpp i positiv riktning. Bland annat var åtta av de tio spelare som gjorde flest mål utländska – bland annat tre i topp: Anja Mittag, Christen Press och Manon Melis.
VM-avancemang: Alla länder som kan spela fotboll i Nordamerika, Asien och Oceanien blev i praktiken VM-klara i början av juni när Fifa meddelade fördelningen av VM-platser till Kanada 2015.
Marta Viera da Silva
Värvning: Den av Marta förstås. Viktig, inte minst för intresset kring damfotbollen. Men även för Tyresö på vägen mot klubbens första SM-guld.
Världslag: Något officiellt sådant utses inte när det inte är VM-år. Men här är mitt lag, uppställt enligt 4-3-3. Och jag har byggt ett lag som jag tror skulle kunna fungera, och alltså inte bara satt upp de elva bästa spelarna: Hope Solo – Yukari Kinga, Wendie Renard, Christie Rampone, Stephanie Houghton – Camille Abily, Viola Odebrecht, Aya Miyama – Elodie Thomis, Christine Sinclair, Alex Morgan.
Ersättare: Miho Fukumoto (mv), Azusa Iwashimizu, Sonia Bompastor, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Marta, Yuki Ogimi, Celia Okoyino da Mbabi och Abby Wambach.
Återuppståndelse: Damfotboll.com, som lades ner i februari, men väcktes till liv igen i början av april.
Har jag missat något viktigt? Lägg gärna till den egen rubrik.
Efter det förlorade SM-guldet var förstås gårdagens avancemang i Champions League välkommet för LdB FC Malmö.
Men gårdagen var inte bara en glädjedag för LdB FC. Innan matchen i Verona hade nämligen klubben drabbats av en riktig käftsmäll.
Enligt Aftonbladet dömdes nämligen LdB FC att betala närmare fyra miljoner kronor extra i skatter. Givetvis en blytung dom för en klubb som redan innan var på väg mot ett rejält underskott. När klubbdirektör Niclas Carlnénringde upp mig för en månad sedan saknades 1,3 miljoner kronor för att få ihop ekonomin i år.
Klubben hade det alltså svettigt redan innan gårdagens smäll.
Umeå IK kommer troligen att göra en ekonomisk förlust i miljonklassen det här året. Det innebär att klubben kommer att tvingas minska sin satsning till nästa år. Ett inslag blir sänkta löner.
Västerbottens-Kuriren har i dag ett genomarbetat paket med artiklar om ekonomin i de damallsvenska klubbarna. Där jämför UIK:s ordförande Erik Orring sin klubb med innebandyklubben Dalen:
”Vi har i stort sett samma publiksiffror som Dalen men flera miljoner mer i lönekostnad. Det håller inte. Fotbollslönerna kostar för mycket.”
Det var Umeå som började betala rejäla löner till sina spelare. Nu blir de först med att sänka lönerna.
Och faktum är ju att i princip ingen damallsvensk fotbollsklubbsklubb går ihop ekonomiskt. Det är kris överallt.
I V-K konstateras att lönekostnaderna i serien har ökat från 930 000 kronor till nästan 24 miljoner på drygt tio år.
Umeå var konkursmässigt för ett par år sedan. Då hade de en omsättning på tolv miljoner kronor. Trots att man numera omsätter 6 miljoner kronor – samma nivå som man hade för tio år sedan – är klubben alltså illa ute ekonomiskt sett.
I fjol räddades man av försäljningen av Sofia Jakobsson till Rossiyanka. I år ser det inte ut att finnas någon liknande räddningsplanka.
Klubbarnas ekonomiska kris är högst oroväckande för svensk damfotbolls framtid. För när ligorna i övriga Europa börjar ta större utrymme är det livsviktigt för vårt landslag att damallsvenskan kan stå emot, och behålla alla internationella storspelare.
Annars är det ofrånkomligt att Sverige snart kommer att vara utanför topp tio på världsrankingen. Vår framgång är i väldigt stor utsträckning kopplad till att våra spelare har en stark damallsvenska att utvecklas i.
Då var det dags igen. Det går inte att säga att man blir överraskad, eller att det är en bomb som briserat när en elitklubb inom damfotbollen går ut med att man har akuta ekonomiska problem.
I går var det serieledarna i söderettan, Dalsjöfors Goif från min hemstad Borås, som kallade till presskonferens för att berätta att man ligger 1,4 miljoner kronor back. Och att det är beordrat stålbad.
Med tanke på att klubben hade en omsättning på 800000 kronor när man vann ettan 2010 så är det här ett gigantiskt underskott.
Det är väl bara att slå fast att klubbarna inom damfotbollen inte har klarat av steget mot proffsverksamhet speciellt bra. Jag har tidigare varit inne på området i det här inlägget och i det här.
Jag vet att det jublas runt om i landet över den kommande superettan för damer, som ju skall kallas damettan. Jag har varit skeptisk förr. Nu nöjer jag mig med att konstatera att jag är väldigt lycklig över att jag slipper vara kassör i någon av de klubbar som skall spela i den serien nästa år.
De senaste tre åren har i princip alla damallsvenska klubbar brottats med mer eller mindre akuta ekonomiska problem.
Senast att börja närma sig konkursens brant är nu de två senaste årens svenska mästarinnor LdB FC Malmö. Klubbens avgående ordförande Cecilia Tholse gör i Kvällsposten klart att läget är akut:
”Vårt läge är såpass allvarligt att om inte kommunen hjälper oss tror jag att det blir svårt att genomföra ett fotbollsår 2012… …Om det inte händer något tror jag att vi kommer att gå i konkurs eller får avveckla verksamheten på elitnivå. Du kan inte driva något om det inte finns pengar. Löner måste ju betalas. Då blir det att rädda vad som räddas kan.”
Tråkigt, men har man inte vaknat väl sent?
Malmö har ju trots allt värvat toppspelare som Ramona Bachmann och Anja Mittag under vintern, och man uttryckte alldeles nyligen även intresse för Marta, och hävdade att dörren var öppen för Manon Melis. Det är inga billiga spelare, och man undrar vad det var för dörr man höll öppen för skyttedrottningen – dörren som leder mot avgrunden?
För är krisen så överhängande som Tholse säger, då undrar man ju om de överhuvud taget har haft koll på sin bokföring.
Klubben menar att det är snabbt minskande sponsorsintäkter som är boven i dramat. Den utlösande faktorn skall vara att man tvingats ta bort en så kallad reklamväxlare efter att Sunnanås Kristina Wiklund kolliderat våldsamt med den under säsongen 2010.
Nu man gnäller mästarklubben på att hemmaarenan Malmö IP inte är ”sponsorsvänlig”. Kommunen svarar med rätta att det inte är kommunens ansvar att stå till tjänst med loger och andra så kallade kommersiella ytor.
Men visst, till Malmös försvar kan konstateras att de damallsvenska klubbarna jobbar med tajta ekonomiska marginaler. Och pengafrågorna i damallsvenskan är intressanta.
Sedan först WPS lades på is i måndags, och sedan Umeå IK gick ut med att Marta kräver en miljon dollar (cirka sju miljoner kronor) för en säsong, har det skrivits flera bra artiklar om klubbarnas ekonomi.
I Aftonbladet idag kan man läsa att allsvenska topplag som Göteborg FC och Linköpings FC har en total omsättning på just sju miljoner kronor. Med en sådan budget hade man inte kommit långt i herrfotbollen…
GP hade en artikel i onsdags där man konstaterar att snittlönen under 2010 i damallsvenskan – världens näst bästa proffsfotbollsliga för tjejer – låg på 7000 kronor i månaden. Knappast löner som spelarna kan leva lyxliv på…
Då skall man ändå veta att lönekarusellen snabbt har snurrat uppåt de senaste tio åren. Och trots den låga lönenivån är det i allmänhet för höga lönekostnader som ställer till det för klubbarna.
Redan 2006 var både Malmö FF och Sunnanå SK illa ute, men till slut klarade båda klubbarna elitlicensen.
2008 var det Bälinge IF:s tur att drabbas av akut kris. Det gick så illa att laget omgående efter säsongen tvingades lägga ner sin verksamhet. Men Upplandslaget var inte ensamt. Totalt visade de allsvenska klubbarna underskott på 8 miljoner kronor under 2008.
Under 2009 hade åtta av tolv allsvenska klubbar negativt kapital. Och åren sedan dess har Umeå IK, Kristianstads DFF och DjurgårdenDamfotboll varit på konkursens brant. Värst var läget för 2000-talets svenska suveräner Umeå, som hade 3,6 miljoner kronor i skulder när det var som värst.
Tyvärr har damidrott alltid varit kopplat till knappa ekonomiska resurser.
Under början och mitten av 1990-talet försvann 1970- och 80-talens båda suveräner – Jitex BK och Öxabäcks IF – bort från elitfotbollen på grund av svag ekonomi. Det här var ändå långt innan spelarna var avlönade så kallade proffs.
Öxabäck gick under helt, medan Jitex reste sig efter 13 år i skuggan, och är ju som bekant åter en allsvensk klubb sedan 2010.
Till sist två tankar:
1) Hur skall lagen i den nya damettan – en serie som troligen kommer att spelas i total riksmedieskugga – nästa år hitta sponsorer för att klara ekonomin när LdB FC Malmö som svenska mästarinnor inte gör det?
2) Jag tycker fortfarande att fotbollförbundet är medskyldigt till damfotbollens ekonomiska problem. Om förbundet jobbade hårdare på att lansera sina affischnamn skulle man inte bara öka intresset för vårt landslag – man skulle även hjälpa till att göra allsvenskan mer attraktiv.
En blogg om internationell damfotboll 