Mittag kvitterade mot USA

I morgon skall jag ta en sväng till Växjö och se hur landslaget ligger till med EM-förberedelserna.

I kväll har jag sett att den största guldfavoriten Tyskland håller riktigt hög klass – trots att förbundskapten Silvia Neid inte har hittat rätt i sitt lagbygge ännu.

Matchen mot USA i kväll slutade 3–3, sedan tyskorna kommit ikapp från 1–3 de sista sex minuterna.

Neid håller på att föryngra sitt lag ganska rejält. Som ett led i det projektet provar hon en mängd olika bitar för att få pusslet att gå ut.
Ännu känns det som att hon har en bit kvar innan hon är klar. Men Tyskland har så många klasspelare att de kan ta EM-guld, även om Neid inte är klar med sitt arbete i juli.Neid startade i dag med fyra nya spelare som inte ens var med i VM-truppen 2011, nämligen Luisa Wensing, Leonie Maier, Nadine Kessler och Dzsenifer Marozsan.

Megan Rapinoe

Megan Rapinoe

Jag missade de första 25 minuterna, men fick ändå intrycket att hela den första halvleken gick svagt i tysk fördel. Efter paus låg Megan Rapinoe bakom ett rejält ryck från USA. Först stod Lyonspelaren för ett läckert förarbete – som inkluderade en tunnel på Verena Faisst – till Abby Wambach och 1–0. Sedan pricksköt Rapinoe själv in 2–0 med vänstern.

Tyskland och Kim Kulig gjorde 1–2 efter fint förarbete av Kessler och Bianca Schmidt, men även efter riktigt svagt försvarsjobb av Crystal Dunn.

Halvleken såg länge ut att gå i USA:s och Rapiones riktning. Hon blev lurad på ett andra assist när hon slog en frispark, som Lauren Cheney snyggt nickade in. Domaren dömde dock felaktigt bort målet för offside.

I minut 71 gjorde i stället Alex Morgan 3–1 på en läcker lobb, efter en minst lika läcker djupledspassning från Cheney. Det handlade verkligen om ett riktigt vackert fotbollsmål.

Där kändes den amerikanska segern klar. Tyskorna var bleka, och hade svårt att skapa målchanser.

Men man kan aldrig räkna bort Tyskland. Aldrig.

Först gjorde Celia Okoyino da Mbabi 2–3 på en distinkt straff, efter att hon själv fällts av Christie Rampone. Eller. Huruvida hon verkligen fälldes var inte helt lätt att se, men straff blev det i alla fall. Det inträffade i matchminut 85.

Anja Mittag

Anja Mittag

Två minuter senare satte Malmös Anja Mittag kvitteringen i tomt mål. Shannon Boxx tvekade när hon skulle rensa, vilket gjorde att tyskorna kunde få till ett anfall på vänsterkanten.
Faisst fina inlägg gick mellan Nicole Barnhart och Okoyino da Mbabi. I läge två damp den ner framför Mittags fötter – och 3–3 var ett faktum.

Fast USA var snubblande när att hinna slå tillbaka. För i 94:e minuten räddade Faist en nick mållinjen. Det var verkligen en spektakulär räddning, med högerfoten högt upp. Nicken tror jag kom från inhopparen Sydney Leroux. Det såg i alla fall ut som att nickaren hade en tvåa på tröjan.

Det var verkligen en högklassig andra halvlek, där tyskorna visade hög moral. De blir som sagt att räkna med i sommar.

Så här startade lagen:

Tyskland
Nadine Angerer – Maier, Wensing, Saskia Bartusiak, Babett PeterMelanie Behringer, Kulig, Kessler, Linda Bresonik – Marozsan och Okoyino da Mbabi.

USA
Barnhart – Dunn, Whitney Engen, Rampone, Christie MewisHeather O’Reilly, Boxx, Cheney, Rapinoe – Wambach och Morgan.

Som synes ställde USA upp med en ganska orutinerad backlinje. Tom Sermanni håller verkligen på att testa friskt. Dock noteras att han bara gjorde två byten, och lät de fyra backarna spela hela matchen.

* I går spelade en annan av de fyra stora medaljfavoriterna i EM en intressant träningsmatch. Frankrike tog emot Kanada med 1–1 som slutresultat. Jag har haft mycket att göra på jobbet i veckan, och har inte sett mer än det här klippet med höjdpunkter.

Av det verkar fransyskorna ha dominerat ganska rejält chansmässigt, men haft svårt att få hål på fjolårets Dalsjöforsmålvakt – Erin McLeod.
Elodie Thomis var ensam om att lyckas. Det gjorde hon på övertid i den första halvleken. Och som hon gjorde det. Här snackar vi hårt skott i krysset…

I regnet ser det ut som att Kaylyn Kyle hade alla Kanadas målchanser. Det blev fjärde gången gillt. För i minut 93, avslutade Kyle ett snyggt anfall till 1–1.
Bra gjort av Kanada. Frankrike ser ut att fortsatt spela fin fotboll, men utan att ha den där riktiga udden. Ungefär som i VM och OS alltså.

Pauline Hammarlund

Pauline Hammarlund

* I går spelade även Sveriges F19-landslag EM-kval. Här handlar det om huruvida 94:orna kan klara av att försvara det guld som 93:orna bärgade i fjol. Den andra kvalomgången började i alla fall bra, då värdnationen Holland besegrades med 1–0. Bilder från matchen finns här.

Klippet inleds med Pauline Hammarlund:s segermål.

Lyon är i en klass för sig

Jag har just återigen njutit av 90 minuters uppvisning av världens bästa lag. Med uppvisning menar jag inte att de bjudit på det man brukar kalla uppvisningsfotboll – inte alls.

Lyon bjöd på 2×90 minuters helgjuten fotboll i kvartsfinalmötet med LdB FC Malmö. Totalt 8–0 i dubbelmötet säger väl allt. De som hävdar att Malmö hängde med bra i början av matcherna har inte gått alla kurser i fotbollsutbildningen. De första tio minuterna var det i och för sig bra fart på hemmalaget, men Lyon var aldrig pressat.

Mot de allra flesta motstånd hade en sådan Malmöperiod resulterat i något eller några mål. Men vad många inte tänker på är att Lyon inte bara är högklassiga i offensiven – världens bästa lag har även ett underbart tätt försvarspel.

Det finns ett sådant lugn, och en sådan kvalitet i allt Lyon gör. Medan Malmö har ett gäng duktiga, offensiva lirare har Lyon tio tvåvägsspelare. Spelare som både har bättre bollbehandling än sina motståndare, och som dessutom gör ett 100-procentigt jobb i defensiven.

Sådant får mig att njuta – även vid matcher utan laddning. Lyon har helt enkelt en kvalitet som ligger på en helt annan nivå än vad våra svenska lag kan visa upp.

För Malmö är det bara att öka träningsdosen. I varje fall om laget tänker ta sig upp på Lyons nivå.

Det är för övrigt lätt att förstå att Lyon gjort att damfotbollen fått ett riktigt lyft i Frankrike. För laget är ju verkligen fantastiskt sevärt.

Och Lotta Schelin är kanske lagets allra största affischnamn. Henne återkommer jag till i ett senare inlägg. Men hon visade hög klass vid 1–0-målet. Megan Rapinoe fick sedan 2–0 som en ren gåva av den ena assisterande domaren. Skottet via ribban var ju nämligen inte nära att vara över mållinjen. Slutligen nickade Wendie Renard in på slutet.

Lyon gjorde lite som de ville. Trots 8–0 till fransyskorna kan Malmö faktiskt vinna damallsvenskan i år – alltså den serie som många här i Sverige i fjol ansåg vara världens bästa. Tränare Jonas Eidevall var just inne på det till Tv4sport:

”Kan vi ha den här arbetsinsatsen kommer vi att bli ruskigt svårslagna i år.”

De orden säger väl allt?

Schelin sänkte naivt Malmö

Malmö pratade inför resan till Lyon om att man åkte till Frankrike för att spela offensivt, och gå för seger.

Det var ett uttalande som fick mig att rycka till. För visst, det låter charmigt offensivt med sådan inställning. Men när man åker till bortamöte med världens bästa lag så bör man ibland spela med hjärnan. Nu i efterhand kan vi nämligen slå fast att Malmös taktik inte alls var charmig – utan bara naiv.

För efter 5–0 är det här självklart redan avgjort. Matchen i Malmö blir bara en transportsträcka. Kanske kan Malmö återupprätta lite heder där. För i dag blev laget utklassat – både spelmässigt och taktiskt.

Det stod nämligen ganska omgående klart att Malmös backlinje inte var bra nog för möta Lyon med en offensiv taktik. För så fort det blev löpdueller var Lyons forwards klasser snabbare än de svenska backarna.

Och det var tydligt att Lyon på förhand hade koll på bristerna i snabbhet i Malmös backlinje. Man valde att spela snabba Lara Dickenmann istället för mer inläggsinriktade Megan Rapinoe på sin vänsterkant, och schweiziskan blåste förbi Lina Nilsson direkt. På andra sidan spelade ännu snabbare Elodie Thomis, och när hon första gången hamnade i en ren löpduell med Ali Riley gjorde fransyskan 1–0.

Även centralt var Lotta Schelin snabbare än Malmös Malin Levenstad och Kathleen ”Paula” Radtke. Det märktes inte minst när vår svenska storstjärna snyggt gjorde 2–0, efter att bland annat ha tunnlat Levenstad.

Schelin gjorde också 3–0 på retur efter att Thora Helgadottir och Eugenie Le Sommer stött ihop. Malmö ropade på frispark, men min spontana känsla var att det var korrekt att godkänna målet.

Schelin låg sedan även bakom 4–0. Med boll sprang hon ifrån Levenstad och serverade Camille Abily öppet mål.
Sedan borde Schelin även gjort 5–0, då hon rundade Levenstad och var helt fri med Helgadottir. Trots att avslutet blev taffligt kunde svenskan lämna planen med ett leende på läpparna i 75:e minuten.

5–0 gjorde i stället Louisa Necib på ett väldigt turligt sätt. Hennes skott tog på Sara Björk Gunnarsdottir och ställde Helgadottir helt.

Om man skall leta efter några positiva saker hos Malmö få får man leta länge. Men jag tycker nog trots allt att Elin Rubensson visade att hon tagit ytterligare ett steg i vinter. Hon spelade en drygt timme, och många gånger spelade hon sig ur situationerna på ett fint sätt.

Positivt också att se de välfyllda läktarna i Lyon. Fransk damfotboll håller på att flytta fram positionerna rejält. Det märks bland annat av den här artikeln i pigga Sydsvenskan. Sannolikt var det fler åskådare på den här matchen än vissa damallsvenska lag kommer att locka på hela säsongen.

Slutligen Malmös startelva. Den såg ut så här, sedan det visat sig att Amanda Ilestedt var ljumskskadad. Här är elvan: Helgadottir – Nilsson, Radtke, Levenstad, Riley – Anja Mittag, Katrin Schmidt, Sara Björk GunnarsdottirRubensson – Ramona Bachmann och Manon Melis.

Jag tippade alltså 2–0 till Lyon, men jag överskattade tyvärr Malmös kvalitet ganska rejält. Däremot underskattade jag Rossiyanka. För jag faktiskt följt två matcher parallellt under förkvällen. Fast för Wolfsburg hann Alexandra Popp stöta in ledningsmålet innan jag kom på idéen att försöka kika på båda matcherna samtidigt.

I mitt tips ingick tre mål av Conny Pohlers. Jag var dock inte informerad om att hon skulle börja på bänken, och först få hoppa in i halvtid. Pohlers ersättare i startelvan, Martina Müller, gjorde 2–0. I den första halvlekens slutskede drabbades sedan Rossiyanka av en makalöst hårt dömd målchansutvisning på backen Olesya Mashina. Just Mashina hade för övrigt varit nära att kvittera till 1–1 just innan Müllers mål.

Just 2–0 kändes orättvist i halvtid. För inledningsvis höll ryskorna trots allt uppe spelet bra, och man hade ett väl så stort bollinnehav som tyskorna. Men Wolfsburg var betydligt vassare när lägena kom.

I paus började det snöa över Volkswagen Arena. Jag trodde att det även skulle snöa in tyska mål. Men så blev det inte. Tvärtom kunde gästerna omgående efter paus reducera, när ett inlägg mot nigerianska Desire Oparanozie styrde på Wolfsburgs landslagsmittback Josephine Henning och in i mål.

Sedan hjälpte snön ryskorna att försvara sig med decimerat manskap. Bolltempot sjönk nämligen med all snö på planen. Och ryskorna kom undan med en ettmålsförlust, 2–1. Därmed leder i högsta grad det möte som jag på förhand uppskattade till 98–2 i tysk favör. 1–0 till Rossiyanka i returen – och vi har en jätteskräll.

* Sveriges hopp i turneringen står nu till Göteborg. Deras match borta mot Juvisy börjar 20.00. Du kan följa via den här länken. Själv missar jag drabbningen, då jag skall i väg på egen fotbollsträning direkt efter att jag tryckt publicera på det här inlägget.

* I eftermiddags vann Arsenal med 3–1 hemma mot Torres. Jag tippade 3–0, och det var också ställningen i åtta minuter, från 63:e till 71:a, efter mål av Kelly Smith, Jordan Nobbs och Kim Little.
Men italienskorna fick med sig ett bortamål, gjort av schweiziska Sandy Mändly. Det målet kan visa sig vara oerhört viktigt. För nu ”räcker” det att Torres vinner hemma på Sardinien med 2–0 i returen för att avancera.

Jag tror dock att Arsenal håller undan i returen på onsdag – trots att målskytten, och affischnamnet Smith haltade av skadad redan i minut 35.

Två mål som tar Schelin upp i skytteligaledning

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Lotta Schelin slog till två gånger inom två minuter, och gjorde både 4–0 och 5–0 inför 10000 åskådare borta i ett isande kallt Guingamp. Det var två av Schelins enklare mål i karriären. Båda gångerna fick hon nämligen bollen serverad med öppet mål. Fast hon hade redan bjudit Elodie Thomis på ett liknande mål till 2–0. Och vårt svenska affischnamn skarvade även fram bollen till 3–0-målet.

Matchen slutade 5–1 till Lyon, som har vunnit samtliga 15 matcher i ligan – och nu har målskillnaden 95–5. Vad mer finns att säga?

Nu toppar Schelin skytteligan med sina 18 fullträffar. Hon är ett före lagkamraten Camille Abily, och ytterligare fem före en annan lagkamrat, Laetitia Tonazzi. Kosovare Asllani ligger på en delad åttondeplats med sina tio fullträffar.

Som jag tidigare varit inne på gör dock Schelin oroväckande få avgörande mål. Nästan alla hennes mål under året har utökat en redan stor ledning. Och det krävs väldigt mycket mer att göra 1–0 än att sätta 4–0 mot uppgivna motståndare.
Visst är det skönt att vårt affischnamn är i målform. Men jag efterlyser alltså återigen att hon skall sätta fler matchavgörande bollar. Jag har tidigare varit inne på ämnet i här och här.

Lyons första och tredje mål gjordes för övrigt av Megan Rapinoe (hennes första i klubben) och Wendie Renard. Se de målen, samt Schelins båda, på den här länken.

Tvåan PSG vann med 2–0 hemma mot tabelljumbon Issy. Målen gjordes av Lindsey Horan, som är uttagen i USA:s Algarvetrupp, och Kenza Dali – ett i vardera halvlek. Kosovare Asllani spelade från start.

* Samtidigt som Lyon tog ytterligare en imponerande seger så gjorde klubbens blivande motståndare i Champions League, LdB FC Malmö, ett riktigt bottennapp. Malmö föll med 2–1 (mål av Anja Mittag) mot danska Bröndby, ett resultat som knappast leder till att Lyon drabbas av stora skälvan.

* Som bekant är tyska Duisburg konkurshotat. För att ytterligare skära i utgifterna bryter man med omedelbar verkan med sin amerikanska stjärnmålvakt, Ashlyn Harris. Harris, som likt Horan är uttagen i USA:s Algarvetrupp, twittrade i dag:

”Nu är det klart. Jag lämnar Duisburg för gott, och flyttar hem för att spela i USA.”

* I BeNe League A toppar Standard Liege tabellen efter tre omgångar. Det belgiska topplaget är ensamt om att ha full poäng. Man skuggas av tre holländska lag på sex pinnar; Twente, ADO Den Haag och Ajax.
Noterbart är att Liege är enda belgiska laget som vunnit mot holländskt motstånd hittills.

Ny succé för Press i landslaget

Succén fortsätter för Tyresös nyförvärv Christen Press. Det tog bara tre minuter innan hon var målskytt även i sin andra match för USA:s A-landslag.

Till slut vann USA med 3–1 mot Skottland i natt. Jag har sett på flera ställen noteringen att Press är första spelare att göra tre mål på sina två första A-landskamper. Det må vara sant, men Sydney Leroux gjorde fem på sina första två – vilket ju borde smälla lite högre ändå…

Press satte 3–0-målet. USA:s första mål satte Megan Rapinoe med en behärskad yttersida från straffområdeslinjen, och sedan ökade Abby Wambach på till 2–0 på en språngskalle.
Wambach var på många sätt matchens förgrundsfigur. Hon gjorde sin landskamp nummer 200, och sitt mål nummer 153 – varav 63 är nickar. Nu är hon bara fem mål efter Mia Hamm i statistiken över tidernas bästa målskytt i landslagssammanhang.

Skottlands reducering gjordes av Suzanne Grant, som också jubilerade. Det var nämligen hennes landskamp nummer 100.

Höjdpunkter från matchen finns här.

Förbundskapten Tom Sermanni släppte återigen fram en debutant. Det var en av mina favoriter från USA:s segrarlag från U20-VM i fjol, ytterbacken Crystal Dunn. Därmed har Sermanni släppt fram fler debutanter på sina två första matcher än vad Pia Sundhage gjorde på sina två sista år som ansvarig för USA:s landslag.

USA startade för övrigt så här: Hope Solo – Ali Krieger, Whitney Engen, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Heather O’Reilly, Shannon Boxx, Lauren Cheney, Megan Rapinoe – Sydney Leroux, Abby Wambach.

Matchen sågs för övrigt av 14224 åskådare. Och gårdagens match mellan Frankrike och Tyskland sågs av 15888. Två lysande publiksiffror som visar att damfotboll på landslagsnivå har vunnit mark i USA och Frankrike.
I Sverige såldes 22400 EM-biljetter på fyra timmar. Också det en bra siffra.

* Vår EM-motståndare Finland har i dag kört över en annan EM-klar nation, Ryssland. Hela 5–0 (3–0) till finländarna slutade matchen, där som vanligt en mängd spelare med Sverigekoppling fick speltid.

Se bilder från matchen här.

Linköpings Linda Sällström fick en halvlek i sin comeback efter korsbandsskadan. Och Sällström lobbader också ett av målen – det som betydde 4–0. Övriga målskyttar var Marianna Tolvanen, Jaana Lyytikäinen, Emmi Alanen och Adelina Engman.

Så här spelade Finland: Minna Meriluoto (Tinja-Riikka Korpela, 46) – Susanna Lehtinen, Maija Saari, Tiina Saario (Heidi Kivelä, 61), 
Tuija Hyyrynen (Katri Nokso-Koivisto, 80) – Alanen, Annika Kukkonen
, Anna Westerlund
, Lyytikäinen (Leena Puranen, 61) – Marianna Tolvanen (Engman, 74) och Sanna Talonen (Sällström, 46).

Jakobsson till Chelsea – och Rodriguez är gravid

Jag har inte tid att skriva något längre inlägg just nu. Men Sofia Jakobsson:s jakt på ny klubb är över. Landslagsforwarden kommer att spela i England, för Chelsea under säsongen.

Londonklubben köper loss Jakobsson från Rossiyanka. Läs mer om det här.

Rodriguez före Berglund

Amy Rodriguez steget före Emma Berglund

En annan nyhet i dag är att USA:s landslagsforward Amy Rodriguez är gravid, och missar hela säsongen i NWSL.
Nyheten finns att läsa på hennes tänkta klubb Seattle Reigns facebooksida. Det innebär att klubben får problem. Sedan tidigare har de ju både Megan Rapinoe (Lyon) och Teresa Noyola (ADO Den Haag) i europeiska klubbar fram till den 1 juli. Det innebär alltså att Seattle bara har tillgång till fyra landslagsspelare under seriens inledning – tre färre än huvuddelen av konkurrenterna.
De fyra är Hope Solo, Emily Zurrer, Kaylyn Kyle och Jenny Ruiz.

Jackpot för Portland, läget i elitettan och helgens höjdpunkter

Då var det klart hur de 55 landslagsspelarna fördelas mellan lagen i NWSL. Som jag ser det drog Portland Thorns FC den stora vinstlotten. De får nämligen världens två kanske bästa forwards.

Vilket annat lag i världen kan matcha ett anfallspar med Christine Sinclair och Alex Morgan?
Hade jag fått välja två spelare hade jag helt klart tagit de två. De var ju etta och tvåa på min lista över 2012 års bästa spelare i världen.

Hela listan över hur spelarna fördelats hittar du på den här länken. Om en vecka är det draft. Då kommer klubbarna att fylla ut sina spelartrupper.

* Apropå Sinclair och Morgan var de två ju bland huvudkandidaterna till att vinna Ballon d’Or tidigare i veckan. I samband med prisutdelningen ifrågasatte jag rösterna från de mindre fotbollsländerna.
Marcus Bühlund på Eurosport gick ett steg längre ändå, och räknade bara rösterna från de elva länder som ligger högst på världsrankingen. Han skickade sedan listan till mig – tack för det, förresten. Så här såg det ut:

1) Wambach (1)   76
2) Sinclair (5)       47
3) Morgan (3)       31
4) Lloyd (6)          28
5) Miyama (8)      24
6) Sawa (4)          18
7) Rapinoe (10)    16
8) Abily (7)            11
9) Fukumoto (9)     6
10) Marta (2)          5

Som synes gör Marta ett jättefall från andra till tionde plats på listan när bara de stora nationernas röster räknas, medan Sinclair stiger in på topp tre.
Abby Wambach vinner dock klart även här, vilket känns skönt på många sätt. För det viktigaste är ju ändå att det blev rätt vinnare.
Wambach placerades för övrigt i Western New York Flash i NWSL ihop med Carli Lloyd.

* I Sverige har Sunnanå gjort klart med AIK:s Sussie Nilsson, och Umeå har värvat Djurgårdens isländska landslagsmittback Katrin Jonsdottir. Bra värvningar av de båda västerbottniska lagen.
Men tunga tapp för de båda Stockholmslagen, som fortsätter att brandskattas på sina bästa spelare. Hårdast drabbat är tveklöst Djurgården som snart har förlorat hela sin startelva från 2012.

Bloggen Spelare 12 gjorde i går en genomgång av lagen i den nya elitettan. Det var ingen rolig läsning, utan nästan alla klubbar har i dagsläget sämre trupp än 2012. Fast det förvånar inte mig ett dugg. Elitettan är en klart dyrare serie än fjolårets division I-serier. Det är längre resor, och ytterligare två bortamatcher för alla lag.
Så jag är inte förvånad att klubbarna tvingas lägga sina pengar på annat än starka spelartrupper.

Frågan är förresten vilket lag som kommer att bli seriefavorit i elitettan. Sirius?

* Så till en kort genomgång av helgens fotboll i världen. I Australien spelas den sista omgången av W-league. Då avgörs om Canberra United eller Sydney FC tar den sista slutspelplatsen. Då avgörs också vilka lag som kommer att ha hemmaplansfördel i slutspelet.
För svenskorna gäller det att Louise Fors spelar sin sista match i Western Sydney Wanderers i natt. Petra Larsson får däremot spela vidare i slutspelet.

I Italien har svensklaget Bardolino Verona en hyperviktig hemmamatch mot serietrean Brescia i morgon. Där måste Bardolino sannolikt vinna för att inte avståndet upp till andraplatsen i tabellen skall växa sig alldeles för stort.

På söndag spelas det tre matcher i franska Feminine Division 1. Lotta Schelin och Lyon vilar i helgen, men däremot möts PSG och Montpellier i ett hyperintressant möte i kampen om andraplatsen. Den matchen sänds på franska Eurosport, med start 16.30. Huruvida man får se Kosovare Asllani då känns lite oklart. Svenskan var ju bänkad i de sista omgångarna inför den korta julvilan.

Slutligen drar landskampsåret i gång på allvar i morgon förmiddag. Då inleds Yongchuan Cup, fyrnationsturneringen i Kina med matcherna Kina–Kanada (07.00) och Norge–Sydkorea (11.00).

55 nordamerikanska spelare – och 110 till

I går blev det klart vilka 55 spelare som kommer att få sina löner i NWSL betalda av förbunden i USA, Kanada och Mexiko.

Bland de 23 amerikanska spelarna fanns alla OS-spelare utom reserverna Meghan Klingenberg och Christen Press – som ju båda skall spela för Tyresö i damallsvenskan i år.
Med bland de 23 var dock båda Megan Rapinoe och Ashlyn Harris, som båda spelar i Europa under våren. Av det här kan man alltså dra slutsatsen att Rapinoe inte tänker fortsätta i Lyon efter sommaren, och att Harris inte blir kvar i Duisburg efter avslutad Bundesliga.

Bland Kanadas spelare saknades Melissa Tancredi, som pratat om att göra klart sina studier. Sannolikt tar hon därmed ett sabbatsår. Även vänsterbacken Marie-Eve Nault saknades. Förklaringen kom i dag, då hon blev klar för Kif Örebro.
Däremot var Sophie Schmidt med, vilket ju innebär att uppgiften om att hon skulle vara aktuell för en återkomst till Kristianstad inte känns relevant.

Här är listan över samtliga 55 spelare. I morgon skall det bli klart hur de fördelas mellan de åtta klubbarna.

En annan lista som presenterades i går var den över amerikanska spelare som håller till utomlands. 110 stycken hittade listans upphovskvinna, Tiffany Weimer, under 2012. Hela 39 av dem spelade i Sverige. Många av dem kommer förstås att spela i NWSL i år. Men USA har så gigantiskt många klasspelare, så många blir säkert kvar i Europa även den här säsongen.

Slutspelschansen borta för Fors och Jakobsson vill hem till Umeå

Louise Fors, Thora Helgadottir och de andra spelarna i Western Sydney Wanderers åkte på en riktig smäll nu på förmiddagen svensk tid.

Det viktiga bortamötet med regerande W-leaguemästarinnorna Canberra United slutade nämligen hela 5–0 i Canberras favör. Därmed lever slutspelshoppet för mästarinnorna, medan Fors lag är borta från fortsatt spel.
Det gäller under förutsättning att jag inte missat något, utan att ligan verkligen spelas i tolv omgångar, och inte i 14.

För med åtta lag i ligan innebär tolv omgångar att man inte möter alla lag två gånger. Men i spelschemat på ligans officiella hemsida återstår bara en omgång nu efter elva spelade. Och jag hittar ingen info om att det skall vara någon mer.
Upplägget är lite konstigt, för det riskerar ju att bli ganska orättvist. Fast i kampen om den sista slutspelsplatsen har slumpen gjort spelschemat ganska rättvist. Alla tre lagen spelar nämligen tre matcher vardera mot de båda avsågade lagen Adelaide United och Newcastle Jets.

Hur som helst ser det alltså ut som att helgens omgång blir den sista i W-league för Fors och Helgadottir. De kan alltså flytta fokus till Liverpool respektive Malmö/Rosengård. I Liverpool får Fors för övrigt också isländskt sällskap, i form av den före detta Kristianstadsspelaren Katrin Omarsdottir. Om det går att läsa här.

Megan Rapinoe

Megan Rapinoe

* Apropå flytt så bekräftade Megan Rapinoe i går det som hennes pappa Jim redan talat om för övriga världen – att hon skall spela med Olympique Lyonnais den närmaste tiden. Klubben har ännu ingen info på sin hemsida, men enligt Rapinoe gäller kontraktet vårsäsongen.
Så här skrev nämligen amerikanskan på sin Facebooksida i går:

”Headed out to France today!!! And not for a holiday either. I am pleased to say Lyon will be my home for the next six months!!! I am thrilled at the challenge of being apart of one of the best football clubs in the World. More updates to come!! France here I come!”

Som sagt, Malmö får alltså ännu tuffare motstånd i Champions League.

* Till Sverige. Enligt de båda tidningarna i Umeå har Sofia Jakobsson meddelat att hon vill spela med UIK i år. Om det blir så eller inte är en ekonomisk fråga. Och ekonomin är ju som bekant inte speciellt vass i den före detta storklubben.
Men kanske är just Jakobsson en sådan spelare som kan locka sponsorer att hjälpa UIK med värvningen. Vi lär snart få veta.

Själv är jag mest nyfiken på vad som har hänt i Ryssland. Alltså varför hon väljer att bryta kontraktet med Rossiyanka i förtid? Jakobsson verkar ha gått helt under jorden de senaste två månaderna, för ingen tidning har haft något citat från henne.
Även här lär vi nog snart ha svar. Troligen senast i samband med nästa veckas landslagsläger på Bosön.

* I går blev alltså Pia Sundhage utsedd till den bästa tränaren i damfotbollsvärlden under 2012. I dag översvämmas media av intervjuer med Sundhage. Här är en bra från Radiosporten, gjord av Susanna Andrén. Den är väl värd att lyssna på.

Apropå Sundhage och bra intervjuer är den här en månad gamla intervjun från TV4:s Nyhetsmorgon väl värd att se.
Även om intervjuaren Jesper Börjesson inte fixar Kosovare Asllani:s namn, och säger VM i stället för EM, så ställer han bra frågor. Och Sundhage får exempelvis utrymme att förklara varför hon var så hård mot Kosse och Lotta Schelin efter deras möte i höstas.

Rösterna som gjorde Sundhage och Wambach bäst i världen

Det blev inga skrällar i damkategorierna vid kvällens Ballon d’Or-gala. Först läste Felipe Scolari upp vinnarnamnet i kategorien bästa tränare. På lappen stod det Pia Sundhage.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

En stund senare var det Hope Solo som läste upp namnet på världens bästa spelare. Hon sa:

”Min lagkamrat, Abby Wambach.”

Wambach och Yano

Abby Wambach med Kyoko Yano i ryggen

Det var ju precis vad jag tippade tidigare i dag. Och då skrev jag även hur jag ser på de valen. Så där finns det inte så mycket att tillägga, mer än att det är lite intressant att Alex Morgan blev USA:s bästa spelare 2012, och Wambach världens…

Sundhage förnekade sig för övrigt inte. Hon tackade nämligen med en sång. Se och hör själv här. Jag kan möjligen tycka att det börjar bli lite för mycket av den varan nu. Å andra sidan lär det vara Sundhages tacktal som alla minns från galan. Så, okej då…

Wambach däremot verkade både lite förvånad, och tagen, när hon höll sitt tacktal. Hon blev den femte spelaren att vinna Fifas pris till världens bästa spelare. Tidigare har Mia Hamm (2001–02), Birgit Prinz (2003–05), Marta (2006–10) och Homare Sawa (2011) vunnit. I och med Wambachs pris blev Nordamerika första kontinent att få två olika vinnare.
Namnet på priset har dock ändrats. Fram till och med 2009 hette det Fifa Women’s player of the Year. Nu heter det Ballon d’Or, även om det längre namnet fortfarande förekommer i vissa sammanhang. Men Fifa kallar det i alla fall Ballon d’Or här.

Ganska omgående efter galan blev alla röster offentliga. Där konstateras att Nilla Fischer röstade så här:
Spelare: 1) Sinclair, 2) Miyama, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Herdman, 2) Sundhage, 3) Lair

Här är Thomas Dennerby:s röster:
Spelare: 1) Wambach, 2) Marta, 3) Sinclair
Tränare: 1) Sundhage, 2) Lair, 3) Herdman

Och Anna Signeul:s:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman

I år hade Sverige en mediaröst. Det var Anette Börjesson på damfotboll.com som stod för den. Hon röstade så här:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Miyama
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman

Pia Sundhage röstade aldrig. Utan USA:s tränarröst har Jill Ellis avlagt. Den löd:
Spelare: 1) Wambach, 2) Morgan, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Sasaki, 3) Swanson

På den här pdf-filen hittar du alla röster i spelarkategorien.

Slutställningen blev:
1) Wambach 20,67 procent av rösterna
2) Marta       13,50
3) Morgan    10,87
4) Sawa       10,85
5) Sinclair    10,33
6) Lloyd         7,99
7) Abily          7,70
8) Miyama      7,51
9) Fukumoto  7,32
10) Rapinoe   2,89

Och toppen av tränarkategorien:
1) Sundhage   28,59
2) Sasaki         23,83
3) Bini               9,02
4) Lair               7,64

Bland herrarna blev som väntat Lionel Messi världens bäste spelare, och Vicente del Bosque bäste tränare. Puskas Award för årets mål – som ju även kan vinnas av kvinnor – gick lite oväntat till Fenerbahces slovak Miroslav Stoch för en läcker volley. Där hade jag nog trott att Falcao skulle dra vinstlotten.
Bland herrarna tar man även ut ett världslag. 2012 års upplaga bestod av elva spelare från den spanska ligan. Bland damerna finns det ännu så länge inget officiellt världslag. Men inom några år så kanske man har börjat med det också.

Ännu tuffare för Malmö i Champions League

LdB FC Malmös chanser att ta sig förbi kvartsfinalen i Champions League minskar ytterligare. I dag har nämligen superlaget Lyon blivit ännu mer super.

Först kom nyheten om att Japans tekniska yttermittfältare/forward Shinobu Ohno lämnar Inac Kobe Leonessa för att skriva på ett tvåårskontrakt med världens bästa klubb. Sedan kom tämligen säkra uppgifter om att även USA:s stjärnmittfältare Megan Rapinoe kommer att spela för Lyon under våren. Uppgifterna kom nämligen från pappa Jim Rapinoe. Läs mer här.

Shinobu Ohno och Kelley O'Hara

Shinobu Ohno har fått Kelley O’Hara på fall

Megan Rapinoe

Megan Rapinoe

Lyon har ju gått genom det här året helt utan förluster. På 37 tävlingsmatcher har man 36 segrar och ett kryss. Lägger man till de båda matcherna i det inofficiella klubblags-VM:et blir facit 37 segrar, två kryss och noll förluster.
Det var alltså en gigantiskt svår uppgift för Malmö – eller skall man kanske börja skriva FC Rosengård? – redan tidigare. Med värvningarna av ytterligare två världsspelare lär det inte bli lättare i WCL-kvartsfinalen.

Tillskotten av Ohno och Rapinoe är intressanta, då Lyon redan tidigare hade starka kantspelare som Elodie Thomis och Lara Dickenmann i truppen. Jag skulle nog säga att Lyon nu kanske till och med har världens tre bästa yttermittfältare. Det är väl det som brukar kallas mördande konkurrens?

Lyon har för övrigt även nyligen förlängt kontrakten med tränaren Patrice Lair samt med spelarna Louisa Necib, Amandine Henry, Eugénie Le Sommer, Lara Dickenmann, Camille Abily och Laetitia Tonazzi.

Det blir intressant att se vad det här innebär för Lotta Schelin, och hennes speltid i laget. Med fler utpräglade kantspelare i truppen lär ju Le Sommer nu i första hand konkurrera om den enda forwardsplatsen med Schelin, Tonazzi och japanska Ami Otaki.

Rent spontant känner jag inte att Schelin och Rapinoe är en klockren kombination. Jag hade velat ha en riktigt nickstark forward som måltavla för Rapinoes precisa inlägg. Och när det gäller huvudspelet känner jag att exempelvis Tonazzi ligger före, trots att Schelin är såpass lång att hon borde vara bra i luftrummet. Men jag hoppas för Schelins och landslagets skull att hon passar klockrent med Rapinoe.

Men som sagt. Det blir spännande att se hur Lair formerar Lyons startelva i vårens avgörande matcher i ligan och Champions League.

Namnet är NWSL

I halvtid av USA:s landskamp mot Kina i natt presenterades loggan och namnet på den nya proffsligan i USA. Den heter NWSL, och loggan kan du se på den här länken.

NWSL står för National Women’s Soccer League, ett lite missvisande namn då både Kanada och Mexiko är med på varsitt hörn. NAWSL hade kanske varit bättre, där NA skulle stå för North American.

USA vann för övrigt landskampen med 4–1, och höjdpunkter därifrån finns på den här länken. Vill du bara se de fem målen gör du det här:

1–0, Abby Wambach.
2–0, Megan Rapione.
2–1. Han Peng.
3–1. Abby Wambach.
4–1. Sydney Leroux.

Abby Wambach gjorde alltså två nya mål, och slutar året på 27 mål och 8 assist, bara ett mål sämre än Alex Morgan, som nådde 28 mål och 21 assist.
Men en intressant grej för nye förbundskaptenen Tom Sermanni blir hur han matchar sina forwards. Som jag ser det börjar även Sydney Leroux vara redo för att spela från start. Hon har nästan Wambachs fysik, men är betydligt snabbare. Och trots att hon bara har spelat 517 minuter i år – alltså mindre än sex hela matcher – har hon nått upp på 14 mål.
Sett till mål per spelad minut är Leroux vassast av alla i USA:

1) Sydney Leroux – 37 minuter mellan målen
2) Alex Morgan – 83 minuter mellan målen
3) Abby Wambach – 91 minuter mellan målen
4) Amy Rodriguez – 100 minuter mellan målen
5) Carli Lloyd – 163 minuter mellan målen

Apropå landslagsspelare och NWSL. Enligt den här texten skall de landslagsspelare som anställs av förbundet för NWSL avslöjas innan nyår. Det blir intressant att se vilka namn som ryms där. Kommer exempelvis Christen Press att ingå? Ali Krieger?

Bolagisering, förlängningar, rött kort och stabil seger för USA

Det har hänt diverse saker de senaste dagarna. Tyresö väljer att bolagisera, Martin Sjögren väljer att förlänga sitt kontrakt med Linköping, Antonia Göransson sitt med Potsdam och Maria Karlsson fick se rött i italienska cupen. Dessutom har USA återigen besegrat Kina.

Men först till en artikel i Idrottens Affärer, där EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström pratar om ekonomin i damallsvenskan.
Hon konstaterar att antalet proffs i serien inte ökar, utan att orsaken till att klubbarnas lönekostnader ökar är att de som redan har lön får ut mer.

Om utvecklingen inom klubbarna säger hon:

”Vi befinner oss väl någonstans mitt emellan det ideella och det professionella. Fortfarande ser det ut så i vissa klubbar att om en person försvinner finns risk att organisationen också gör det.”

Det senare är ju in på något sätt någon nyhet, men det är ändå värt att fundera kring varför många klubbar har en så bräcklig organisation.

Utan att ha speciellt god inblick i Tyresö är det väl en av de klubbar som är byggd kring en nyckelperson, Hans Löfgren. Nu väljer huvudstyrelsen att bryta ut och bolagisera damfotbollen. Och jag kan förstå dem. För vad skulle hända om Löfgren försvinner ur verksamheten? Då kan en till synes stabil ekonomi snabbt rasa ihop. Och då vill man inte att övrig verksamhet skall följa med i fallet.

I Linköping har Martin Sjögren valt att förlänga sitt kontrakt med LFC med två plus ett år. Det känns som något klubben skall vara nöjd med. Sjögren lyckades styra upp det lag som inledde årets säsong på ett oorganiserat sätt.

Antonia Göransson mot Asuna Tanaka

Antonia Göransson mot Asuna Tanaka

I Tyskland har Antonia Göransson förlängt sitt kontrakt med Turbine Potsdam till 30 juni 2015. Tråkigt för damallsvenskan, som riskerar att få fortsätta att spelas utan våra främsta anfallsspelare i flera år. Men kanske bra för Göransson som kan få vara med om hela Potsdams pågående generationsväxling. Utöver Göransson har Potsdam förlängt med Genoveva Anonma och Jennifer Cramer.

Så en liten sväng till Italien. Efter att ha gjort tre assist respektive ett mål i de två senaste ligamatcherna hade Maria Karlsson en tyngre dag den 12-12-12. Hon fick nämligen rött kort i cupmötet med Mozzanica. Bardolino vann ändå med 2–1, men Karlsson lär inte få spela i kvartsfinalen.

I natt har USA spelat sin andra match av tre på kort tid mot Kina. Det var en ganska trött tillställning. Trots det slutade det med en superstabil 4–0-seger för USA eftet två mål av Abby Wambach.

I den första halvleken var amerikanskorna ovanligt oskärpta i passningsspelet. Följden blev att det bara var 3–1 i öppna målchanser, trots att spelet nästan hela tiden var förlagt till Kinas planhalva.
Men det var trots allt 1–0 i mål. Det var Wambach som snyggt nickade in ett precist inlägg från högerkanten och Heather O’Reilly.

När inte spelet längs marken funkar var det i luftrummet amerikanskorna firade triumfer. 2–0 kom också på nick. En hörna från Megan Rapinoe nickades snyggt in av Carli Lloyd i den 61:a minuten. Där gick luften ur Kina, och bara någon minut senare gjorde Wambach sitt andra mål. Förarbetet var snyggt, men skottet hade nog inte gått in om det inte hade styrt på en kinesisk försvarare.
O’Reilly var hjärnan bakom 4–0-målet. Hon tog sig runt på högerkanten, och sköt ur dålig vinkel. Returen placerade Amy Rodriguez lugnt in i bortre hörnet.

Morgan eller Wambach – det är frågan

Jag var i helgen inblandad i en intressant debatt om vem av USA:s båda forwards som borde få Ballon d’Or, som världens bästa spelare 2012.

Först vill jag bara påminna om att jag egentligen anser att Christine Sinclair borde ha vunnit. Kanadas storstjärna förde sitt land till en högst oväntad OS-medalj. Och hon gjorde själv sex mål i turneringen, fler har någon annan gjort i ett OS-slutspel i fotboll för damer.
För kalenderbitare är här de tidigare segrarna av OS-skytteligan:
2008: Cristiane (Brasilien), fem mål.
2004: Cristiane och Birgit Prinz (Tyskland), fem mål.
2000: Sun Wen (Kina), fyra mål.
1996: Ann Kristin Aarönes och Linda Medalen (båda Norge) och Pretinha (Brasilien), alla på fyra mål.

Tillbaka till årets verksamhet. Sinclair är ju som bekant inte kvar bland finalisterna. Tävlingen står nu mellan Abby Wambach, Alex Morgan och Marta.

Marta Viera da Silva

Marta Viera da Silva

Marta förde Tyresö till ett historiskt SM-guld och till en andra raka cupfinal. Hon noterades för tolv mål och 16 assist i damallsvenskan – och vann därmed poängligan.
Hade det handlat om svenska meriter borde Marta ha legat bra till.

Men hon blev inte ens utnämnd till damallsvenskans bästa spelare, och i Ballon d’Or väger avgörande insatser i de viktigaste tävlingarna tyngst. Och årets viktigaste tävling var OS. I OS var Marta rätt blek. Hon gjorde två mål – 3–0 och 5–0 i premiären mot Kamerun, varav det första var en straff. I övrigt klarade hon inte av att bära sitt Brasilien.
Vi får backa nästan 20 år för att hitta ett sämre brasilianskt landslag, och man blev mållösa både mot Storbritannien i gruppfinalen, och mot Japan i kvartsfinalen.
Sett till statuterna bör vi alltså kunna räkna bort Marta.

Kvar är Morgan och Wambach. Jag lägger min röst på Morgan för att hon har varit klart bäst totalt sett i år. Men jag tror att Wambach kommer att vinna på sitt namn.

Abby Wambach värmer upp

Abby Wambach

Här är en liten jämförelse mellan kandidaterna:

1) USA:s landslags poängliga 2012:
Den vinner Morgan, som gjort 28 mål och 19 assist. Wambach har totalt spelat 100 minuter mer än Morgan, och står på 23 mål och 8 assist. I USA räknar man mål dubbelt i poängligan, vilket gör att den går i Morgans favör med 73–54. Klar fördel Morgan här alltså.
Hon gjorde för övrigt ett mål och ett assist i söndags morse, då Irland besegrades för andra gången på kort tid. Den här gången blev det 2–0, sedan den irländska målvakten Emma Byrne visat att hon håller högsta klass. Höjdpunkter från matchen ser du här.

2) Poängligan i OS.
Toppen av den såg ut så här:
7 poäng: Sinclair (6+1) och Morgan (3+4).
6 poäng: Melissa Tancredi (4+2), Megan Rapinoe (3+3).
5 poäng: Wambach (5+0) och Elodie Thomis (2+3).
Här är det alltså fördel Wambach när det gäller målskyttet, men fördel Morgan när det gäller poäng totalt – om vi inte kör amerikansk räkning, för då är det 10–10. Jag är svensk, och dömer det till oavgjort i kategorien.

3) Flest viktiga mål i OS.
Det är ju som bekant större värde att göra ett mål som betyder 1–0 än ett som ger 5–0. Enligt mitt sätt att räkna fixade Wambach fem poäng till USA (två vardera mot Nordkorea och Nya Zeeland, och ett mot Kanada), medan Morgan fixade tre (ett mot Frankrike och två mot Kanada). Fördel Wambach i kategorien.

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Det blir alltså 1,5–1,5 mellan kandidaterna i den här jämförelsen. Trots det tycker jag att det är ganska klart att Morgan skall ha priset. Och det är inte bara för att hon blivit utnämnd till årets idrottskvinna i USA i år.
Jag har sett huvuddelen av USA:s landskamper i år, och tycker att det har varit klasskillnad spelmässigt sett. Med sin snabbhet och styrka bidrar Morgan med massor till spelet utöver sitt målskytte. Medan Wambach ”bara” bidrar med mål.

Fast det var ju det med att OS väger tyngst. Wambach var riktigt vass i början av turneringen. Hon gjorde ett mål vardera i de fem första matcherna. Några av dem var viktiga. Hon avgjorde kvartsfinalen mot Nya Zeeland, och satte en straff till 3–3 i semifinalen. Totalt sett tycker jag att hon tappade kvalitet i semifinal och final. Morgan däremot var jämn hela vägen. Dessutom avgjorde hon semifinalen, och spelade fram till viktiga 1–0 i finalen.

Det brukar heta att Wambach är bäst när det gäller. Och det är hon. Men det är i högsta grad även Morgan. Här är en jämförelse till:

VM 2011, semifinal mot Frankrike:
Wambach: 1 mål
Morgan: 1 mål – som inhoppare, in i 56:e

VM 2011, final mot Japan:
Wambach: 1 mål
Morgan: 1 mål, 1 assist – som inhoppare, in i 46:e

OS 2012, semifinal mot Kanada:
Wambach: 1 mål (straff)
Morgan: 1 mål

OS 2012, final mot Japan:
Wambach: –
Morgan: 1 assist

Totalt är det alltså fördel Morgan med två assists marginal i de två senaste årens fyra största matcher, trots att hon har 100 minuter kortare speltid än Wambach i matcherna.

Jag tror inte att de förbundskaptener och landslagslagkaptener som utgör huvuddelen av juryn har varit lika analytiska som jag. Utan jag tror att de gått ganska mycket på känsla, och då väger namnet tungt.
Därför tror jag att Wambach får guldbollen lite för lång och trogen tjänst.

Fast med tanke på hur tungt namn och gamla meriter kan väga skulle jag inte bli förvånad om det trots allt var Marta som tog priset.

Tillägg i efterhand: Knappt hade jag publicerat det här inlägget innan jag noterade att USA:s fotbollförbund, US Soccer, är på min sida. De gav nämligen Morgan Female Athlete of the Year Award som årets kvinnliga fotbollsspelare i USA. Här är ett klipp med höjdpunkter från Morgans fotbollsår.

Hattrick av Morgan, Solos man gripen

Jo, jag var uppe och såg USA:s match mot Irland. Så mycket match var det väl inte, utan mer uppvisning. Den slutade 5–0 (3–0).

Irland orkade hålla uppe laget i 25 minuter i första halvlek, och ungefär tio i andra. Resten av tiden liknade det mer handboll, med Irlands lag uppställt just utanför eget straffområde.
Två spelare som hade roligt från början var Megan Rapione och Alex Morgan. Rapinoe spelade på hemmaplan i Portland. Hon möttes av ovationer, och tackade genom att bjuda på ett par tekniska läckerheter.

Roligast hade ändå Morgan. Hon gjorde i och för sig tre mål mot Sverige i Algarve, men då delade hon upp målen mellan halvlekarna. I dag gjorde hon sitt första tvättäkta hattrick i landslaget, genom att sätta alla USA:s tre i första halvlek. Det var hennes mål nummer 25, 26 och 27 under det här kalenderåret. Lägg till 18 assist, och hon är klar etta i USA:s interna poängliga i år. Minns då att hon inte var ordinarie vid årsskiftet.

Alex Morgan utmanar Sara Thunebro

Målen föll med tio minuters mellanrum, i 24:e, 34:e och 44:e minuten. 1–0 gjorde hon helt på egen hand. 2–0 serverades hon av Lauren Cheney och vid 3–0 fick hon bollen av Abby Wambach, och sköt först med vänstern, fick tillbaka bollen och satte den med högern.

Sydney Leroux

Både Rapinoe och Morgan byttes ut i 59:e minuten. Då ändrade USA spelsystem till 3-4-3, och in kom supersub Sydney Leroux. Hon nickade in 4–0 på ett fint inlägg från Heather O’Reilly, och satte 5–0 på en bredsida som inte borde gått in. Leroux hade också lägen till ett hattrick, men är ändå uppe i tolv mål i år, varav elva som inhoppare. Imponerande.

En som inte hade en lika rolig dag var Hope Solo, eller framför allt hennes äkta man, Jerramy Stevens. Han greps nämligen i Florida strax innan matchstart. Läs mer om det här. Solo stod i första halvlek, och fick sedan lämna över till Nicole Barnhart.

Slutligen några ord om Irland. Spelmässigt var laget förstås chanslöst. Arsenalmålvakten Emma Byrne gjorde några räddningar, men hade ändå ingen toppdag. 5–0-målet var exempelvis en rejäl tavla. Offensivt handlade det mesta om Fiona O’Sullivan, som gjorde vad hon kunde som ensam forward, och som nog borde haft en straff i första halvlek.

Här är en länk med fler höjdpunkter, samt en länk med intervjuer med bland annat Alex Morgan.