Kategoriarkiv: Linda Forsberg

Samuelsson och Ilestedt in?

Publicerad den av
3

Expressen skriver att Pia Sundhage kommer att göra två ändringar i sin startelva till nattens match, nämligen att Jessica Samuelsson och Amanda Ilestedt kommer in i laget på bekostnad av Emma Berglund och Kosovare Asllani.

Jessica Samuelsson med bollen, Amanda Ilestedt i förgrunden

Jessica Samuelsson med bollen, Amanda Ilestedt i förgrunden

Vi vet inte ännu om det stämmer, men uppgifterna känns inte orimliga.

Som jag skrivit förr tycker jag att det är rimligt att Asllani ställs åt sidan – om hon inte spelar på en forwardsposition. När Sundhage nu har valt att satsa på Sofia Jakobsson som komplement till Lotta Schelin känns det här som rätt beslut.

Jessica Samuelsson är snabbare och bättre i defensiven än Lina Nilsson. Däremot tappar vi lite kvalitet i uppspelen. Med Nilsson på mittfältet får vårt lag en balans som i mångt och mycket liknar den vi hade i VM 2011. Då spelade ju Linda Forsberg yttermittfältare till höger och säkrade defensiven. Jag minns att hon fick mycket kritik för sina spelmässiga insatser, men få såg exempelvis vilken nytta hon gjorde vid motståndarnas fasta situationer.

Om bytet av Berglund mot Ilestedt säger jag varken bu eller bä. Berglund är en lite bättre bollspelare, men har inte imponerat på sistone. Dessutom har hon dragit på sig kramp i två raka matcher, vilket sannolikt är det som gör att hon tappar sin startplats. Ilestedt är snabb och rejäl, men spelar ibland lite väl chansartat.

Amanda Ilestedt

Amanda Ilestedt

Skulle Expressen ha rätt hamnar vi ungefär med det lag jag själv skulle ha spelat i kväll. Ett lag som är betydligt bättre balanserat för att möta USA än premiärelvan. Bra.

Sverige i OS 2012, del 1

Publicerad den av
1

OS är slut, och det känns tomt att inte ha ett gäng idrottshöjdpunkter på allra högsta nivå att se fram emot i kväll.
Men vem vet, om några dagar så kanske man har kommit in i vardagslunken igen?

Men jag är ju inte helt klar med OS ännu. Bland annat har jag ju utlovat en stor genomgång av den svenska insatsen.

En sådan har genomgång kan man göra på flera olika sätt. Jag har efter lite funderande valt att dels göra en analys av den lagmässiga insatsen. Dels en betygsättning av spelarna.
För betygssättningen har jag valt en tiogradig skala. Mest för att få lite mer spridning än vad det blivit om jag hade kört den klassiska, femgradiga. Men den delen kommer separat.

För här är genomgången av den mer lagmässiga insatsen. Och den var ganska mycket som jag väntat mig.
Minns att jag inför turneringen rankade Sverige som sjätte bästa lag. Efter OS är vi passerade av Kanada, och alltså nere på sjunde plats.

Jag trodde alltså på kvartsfinal, men förstås hoppades på bättre.
Högre förväntningar än så tycker jag inte att man kunde ha inför turneringen. För vårt nuvarande landslag är inget pålitligt semifinallag i VM och OS.

För låt oss skruva tillbaka klockan till början av juni förra året. Då hade vi turligt kvalat in till VM. För ni minns väl hur Charlotte Rohlin med två nickmål räddade oss borta mot Danmark hösten 2010?
Vi stod där inför VM med väldigt lågt ställda förväntningar. Många experter trodde att laget skulle få åka hem redan efter gruppspelet. Optimisterna pratade om kvartsfinal.

Jag tillhörde de med väldigt lågt ställda förväntningar. Jag hade i och för sig kollat schemat för grupptvåan, och trodde att det möjligen kunde bli en kvartsfinal i Dresden. Men sedan skulle jag och laget få åka hem.

Ni minns ju hur det slutade.

Svensk bronsglädje

Men minns ni vägen fram? För även om Sverige vann fem av sex matcher var det inte sprudlande champangefotboll vårt lag bjöd på. Först besegrades ett svagt Colombia med 1–0 efter en högst krampaktig insats. Sedan slog vi Nordkorea med 1–0. Spelmässigt var det många steg i rätt riktning, men hade inte Sara Thunebro agerat räddande ängel på mållinjen hade vi haft kniven mot strupen i avslutningsmatchen mot USA.

Just matchen mot USA ser många som en höjdpunkt. Och visst var den det, om vi bara tittar resultatmässigt. För sanningen är ju att det på många sätt var en turseger. Minns att TV4:s expertkommentator Pontus Kåmark fick löpa gatlopp för att han var kritisk i matchens slutskede. Men på vissa punkter hade han ju rätt. Spelmässigt var vi chanslösa i andra halvlek.

Mot Australien i kvartsfinalen hade vi 2–0 redan efter en kvart. Det hann i och för sig bli darrigt under en period. Men totalt sett var det en säker seger.
I semifinalen mot Japan fick vi en drömstart med tidigt ledningsmål. Men japanskorna nötte ner oss. Och när Hedvig Lindahl hade en usel dag så försvann chansen att försvara oss till final. Japan vann hur klart som helst med 3–1.

Bronsmatchen mot Frankriken var svängig. Vi var riktigt illa ute. Men till slut vann vi på ren vilja. Och förstås på ett kanonskott i krysset.

Men VM-bronset tog vi alltså inte i första hand på skönspel. Bronset var frukten av stenhårt arbete, vilja och ett par spelare som presterade på den absoluta toppen av sin förmåga. Lotta Schelin var lysande, Lisa Dahlkvist hade sitt livs fotbollsmånad och mittbackarna Sara Larsson och Rohlin var fantastiska.

Jag känner att den här tillbakablicken är nödvändig för att sätta årets prestation i rätt ljus. För sedan det överraskande VM-bronset hade fem meriterade spelare försvunnit ur startelvan.

Josefine Öqvist var gravid, Linda Forsberg hade tvingats sluta och duon Rohlin och Therese Sjögran var båda korsbandsskadade. Dessutom hade Sara Larsson så lite speltid efter sin hälskada att förbundskapten Thomas Dennerby inte vågade chansa med henne i truppen.

Halva det landslag som nästan ingen trodde på ett år tidigare var alltså borta. In hade fem spelare kommit som var mer eller mindre oprövade på högsta internationella nivå.
Trots det såg många nu plötsligt vårt lag som första utmanare till USA och Japan om OS-guldet. Jag förstod det inte inför OS, och gör det fortfarande inte.

För som jag ser det var Sveriges insats alltså varken bättre eller sämre än väntat. Det var godkänt, alltså en tvåa på femgradig skala. Det lyfte aldrig, men det var heller inget fiasko.

Jag tycker trots allt att Dennerby gjorde ett klart godkänt jobb inför och under OS. Det är väl målvaktsfrågan där vi inte alls är överens. Och så tycker jag att han borde ha spelat Annica Svensson som högerback i samtliga matcher. Men annars tycker jag inte att Dennerby gjorde några stora fel.
Det var helt enkelt hans spelarmaterial som inte höll högre klass.

Alla matcherna i OS följde ungefär samma formel. Det var bra, eller i alla fall ok, svenskt spel före paus – och ganska dåligt efter.
Jag tänkte inte på det så mycket i fjol. Men faktum var ju att Sverige även i VM inledde matcherna starkt, och blev sämre ju närmare slutsignalen vi kom.

När det pratas fysträning får man alltid höra hur bra tränade spelarna är. Men är de verkligen det?
För alla andra lag verkar ju ha bättre ork. Det hade varit spännande att se hur det ut i en jämförelse med de andra lagen. Det hade även varit intressant att se en jämförelse av löpmeter, dels internt mellan spelarna i laget, dels mot andra lags spelare.

Spelarkritiken kommer alltså i ett separat inlägg. Men jag kan ju redan nu konstatera att få svenska spelare presterade på den absoluta toppen av sin förmåga under OS. Det lyste inte om Lotta Schelin. Hedvig Lindahl gjorde avgörande misstag – inte avgörande räddningar. Lisa Dahlkvist var en bra bit från 2011 års VM-form, och så vidare.

Men positivt var att det nykomponerade mittbacksparet Emma Berglund och Linda Sembrant gjorde en utmärkt turnering. De fick minimal tid att spela ihop sig, men gjorde ett utmärkt arbete. Faktum är att de egentligen inte kan lastas för ett enda av de fem baklängesmål som vi åkte på.

Emma Berglund, Linda Sembrant och Sara Thunebro

Emma Berglund, Linda Sembrant och Sara Thunebro

Defensivt såg det till stora delar rätt så okej ut. Fast det var ju det här med orken. För ju längre matcherna led, desto närmare eget mål hamnade vi.
Matchen mot Japan var ett typexempel. Vi stod upp fantastiskt bra i första halvlek. Men vi var egentligen illa ute från minut i den andra, och jag räknade till 7–2 (0–0) i japansk favör när det gällde heta målchanser.

Av de mål vi släppte in kom två på fasta situationer, två på fina inlägg och ett på en lobb från långt håll. Två av dem var rena målvaktsmisstag.

Offensiven följde samma mönster som defensiven. I upptakten av matcherna gjordes det många djupledslöpningar. Och det var många som ville ha bollen.
Starten på turneringen var makalös. Tre svenska mål på 21 minuter – en liknande rivstart har inget lag tidigare fått på ett mästerskap.
Men ju längre matcherna led, desto färre löpningar. Och det innebär ju dessutom färre spelalternativ för bollhållaren.

Med trötta spelare som har få spelalternativ är det logiskt att passningskvaliteten sjunker. Och då blir förstås anfallsspelet lidanade. Och Sverige gjorde sex mål i de första halvlekarna, men bara ett i de andra.
Mest frustrerande var att vi inte ens lyckades få till en sista anstormning mot Frankrike i kvartsfinalen. Utöver en målchans för Nilla Fischer orkade vi oroa fransyskorna alls efter paus.

Spelsystemet 4-2-3-1 har kritiserats efteråt. Och när det blir till 4-5-1 med en helt avskuren forward så är det inte bra. Men att det blev så är inte systemets fel, utan spelarnas. För de agerade inte som de borde.
Den som spelar centralt av de tre offensiva mittfältarna måste ligga högt i planen, och ge understöd åt forwarden. När Caroline Seger spelade i den rollen föll hon hem för långt, och hjälpte inte Lotta Schelin tillräckligt mycket.
Jämför med hur Louisa Necib jobbade i samma roll för Frankrike. Necib fanns hela tiden högt upp i planen, och var ett offensivt spelalternativ.

Med vår offensiva mittfältare för långt tillbaka i planen fick inte snabba duon Schelin och Sofia Jakobsson tillräckligt många djupledspassningar att jobba med.
Faktum var ju Sverige vassaste vapen offensivt sett var Marie Hammarström:s vänsterfot. Den var inblandad i fler än hälften av våra mål, bland annat alla de tre målen mot kvalificerat motstånd.

Marie Hammarström

Marie Hammarström

Känslan efter OS är att vi hade varit vassare i offensiven om vi hade spelat 4-4-2 med Schelin och Jakobsson som forwardspar. Hade jag varit förbundskapten hade jag i alla satsat på det.

Men hur jag ser på framtidens landslag får blir ett senare inlägg.

I det här inlägget återstår bara länkar till bildklipp med höjdpunkter från de fyra svenska matcherna. Klippen är förstås lätt svenskvänliga. För sett till det från Japanmatchen kan man ju tro att Sverige hängde med bra efter paus…

* Sverige–Frankrike 1–2
* Sverige–Kanada 2–2
* Sverige–Japan 0–0
* Sverige–Sydafrika 4–1

Dennerby bör spela OS-elvan mot både USA och Japan

Publicerad den av
Svara

I går samlades det svenska landslaget inför den stundande trenationsturneringen.

Det är dock mer än bara två vänskapsmatcher mot de senaste VM-finalisterna som skall spelas. Det är ju i praktiken nu som OS börjar.

Thomas Dennerby har tagit ut de 22 spelare som han också tänker ta med till Storbritannien. 18 i truppen, och fyra som reserver på plats.
I och för sig läser jag på förbundets hemsida att Dennerby fortfarande håller en dörr öppen för Sara Larsson. Han säger:

”Hennes rehab har tagit lite längre tid än vi hoppats. Jag kommer att ha tät kontakt med Sara följande dagar. Det börjar närma sig deadline för henne att bli klar till OS.”

Men att Larsson skall hinna komma i OS-form känns inte trovärdigt. Tråkigt för henne, och för landslaget. Men vi måste satsa på nya spelare.

Dennerby brukar arbeta med kontinuitet när det gäller startelvan. Han tar alltså ut elva spelare, och sedan låter han dem spela i match efter match. Bara skador eller rejäla formsvackor kan ändra i elvan.
Från fjolårets succélag i VM är fem spelare borta. Det handlar om Larsson, Charlotte Rohlin, Linda Forsberg, Therese Sjögran och Josefine Öqvist.

På ett år skall alltså hälften av startelvans utespelare bytas ut.

Hittills har förbundskaptenen testat friskt. Men nu får det vara slut med prov. Med bara tre landskamper kvar till OS är det nu hög tid att välja vilka spelare som skall få förtroendet, och satsa på dem.

Framför allt gäller det här i mittförsvaret, där de utvalda bör ges 90 minuter i alla tre matcherna för att spela ihop sig.
Enligt svenskfotboll.se kommer Malin Levenstad och Emma Berglund bilda mittlås mot USA. Således bör de få förtroendet i OS också.

Dennerby konstaterar på förbundets hemsida att det blir hårt fokus på defensiven fram till OS.

”Med en bra defensiv blir också offensiven bra.”

Väljer man motståndare som USA och Japan så är det ofrånkomligt att man får träna försvarsspel. Och även om Berglund och Levenstad spelat i U-landslag ihop så skall det bli intressant att se hur de klarar sig mot två av världens tre bästa landslag.

Hur kommer då Dennerby att formera resten av startelvan?

Jag tror att han väljer att satsa på 4-2-3-1, även om han testade 4-4-2 i andra halvlek mot Skottland senast.
Även om jag själv kunde tänkt mig ett annat val är det självklart att Hedvig Lindahl kommer att vakta målet.
Ytterbackarna är också självklara. Där spelar Annica Svensson och Sara Thunebro.

De båda defensiva mittfältarna blir Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist. Här hissar jag dock två varningsflaggor.
Först tycker jag inte att det har lyst om Dahlkvist i Tyresö under våren. Visst måste några spela biroller i ett så stjärnspäckat lag. Men jag hade ändå hoppats mer av Dala. Förhoppningsvis toppar hon dock formen till OS, precis som hon gjorde till VM i fjol.
Fischer har sett riktigt trög ut i damallsvenskan, det jag sett henne. Och det går riktigt fort när USA och Japan trillar boll. Jag hoppas att Linköpingsspelaren hänger med. Jag kan inte säga att jag känner mig inte säker på det.

Som spjutspets är förstås Lotta Schelin självskriven. Hon är vår enda riktiga världsstjärna, och måste vara i absolut toppform i månadsskiftet juli/augusti om vi skall ha minsta medaljchans.

Det är bland de tre offensiva mittfältarna som det kan bli kamp om platserna. Men visst, systemet är byggt för att göra plats för Caroline Seger. Så hon kommer ju att spela centralt.
Sedan hoppas jag att Dennerby väljer att sätta Sofia Jakobsson och Antonia Göransson på varsin kant. De båda 90-talisterna var lite för tunna i VM i fjol. Men båda har under året vuxit ut till internationella toppspelare.
För mig är Jakobsson helt given till höger. Då vill man balansera laget så att vänstersidan blir lite mer defensiv. Och visst är även Göransson ett offensivt alternativ. Men hon har fått lära sig göra ett stort defensivt jobb i Potsdam. Och jag tror att hon är redo.

Tänker jag rätt? Och tänker jag som Dennerby? I morgon får vi ett första svar. Jag väntar spänt.

* I morgon i Halmstad är det ju USA som står för motståndet. Jag spekulerade ju här i huruvida USA:s spelare kommer att söka sig mot Europa efter OS.
De svenska lag som funderar på att värva amerikanskor kan med fördel använda sig av den här färska tv-intervjun med Hope Solo som lockbete. För bättre reklam för damallsvenskan går det väl knappt att få?

Jitex blir årets skrällag, men guldet tar Linköping

Publicerad den av
Svara

Då var det dags att ge det slutgiltiga, allsvenska tipset för 2012. Jag har funderat lite, och står fast vid mitt guldtips. Svenska mästarinnor 2012 blir Linköpings FC.

Med tanke på fjolårets tabell är det förstås en jätteskräll om Linköping tar guld.
Med tanke på Tyresös storsatsning är det förstås också en jätteskräll om Linköping tar guld.
Och med tanke på korsbandsskadan på Linda Sällström minskar inte skrällstämpeln på ett LFC-guld. För det har ju kommit in grus i LFC:s maskineri.

Men det går ju inte ändra ett guldtips nu, inte när man hållit fast vid det hela försäsongen… Och LFC har fortfarande ett hyperstabilt försvar, och anfallskraft så det kan räcka hela vägen.
Annars är väl Jitex femteplats det som sticker ut mest jämfört med hur serien tippades på den damallsvenska upptaktsträffen. Där återfanns de på åttonde plats.

Dags för tipset. Så här slutar damallsvenskan 2012:

1) Linköpings FC
In: Manon Melis, Lisa De Vanna, Nilla Fischer, Emma Lundh, Karen Bardsley och Matilda Agné.
Ut: Kosovare Asllani, Elin Borg, Lisa Klinga, Ida Brännström, Hanne Gråhns och Dafina Memedov. Samt skadade Linda Sällström.
* LFC slutade femma ifjol eftersom de gjorde för få mål. Med Lisa De Vanna, Emma Lundh och framför allt med Manon Melis i truppen borde målskyttet inte vara något problem längre.
Mittförsvaret med Charlotte Rohlin och Nora Holstad Berge var ramstarkt redan ifjol. Och det blir knappast sämre med kompromisslösa Nilla Fischer närmast framför. Fischer sa för övrigt så här i tisdags till mig angående mitt guldtips:

”Jag spelar inte fotboll för att missa titlar. Medan Malmö har ersatt de spelare de förlorat och Tyresö har värvat rakt igenom har LFC kompletterat truppen på ett sätt som förbättrar den. LFC har lagt kraften på att hitta rätt spelare.”

Om lagets forwards sa Fischer så här:

”Vi har väldigt bra snabbhet bland forwards, med tre av de fem snabbaste spelarna i allsvenskan.”

Sedan dess har Linda Sällström dragit av korsbandet. Men två av de fyra snabbaste är bra nog. Guldet hamnar i Östergötland.

2) Tyresö FF
In: Marta Viera da Silva, Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Lisa Klinga och Jessica Höglander.
Ut: Elin Ekblom Bak, Katrin Schmidt, Sofie Persson, Madeleine Stegius och Mathilda Hagman. Samt mammalediga Josefine Öqvist.
* Storsatsande TFF har av förklarliga skäl fått de allra flesta guldtipsen.
Och visst, Vero Boquete har kapacitet att bli allsvenskans bästa spelare i år. Det har förstås även Marta. Så visst, Tyresö är sylvasst framåt, och Caroline Seger, Lisa Dahlkvist och Elaine Moura är grunden till ett lysande mittfält.
Men som jag skrivit förr tror jag att Tyresö missar guldet på en för seg backlinje. Ungefär som Real Madrid under flera år hade bästa offensiven i Primera division, men ändå sällan tog guld.
Jag pratade dock aldrig försvarsspel med lagkapten Johanna Frisk på den damallsvenska upptaktsträffen, utan mer om man hunnit få ihop laget. Så här sa Frisk om lagbygget:

”Vi har trots allt haft kvar stommen från ifjol, och så har vi spelat många träningsmatcher för att få in de nya.”

Och om guldet:

”Vi siktar på det. Vi har förutsättningarna, men vi har ett hårt jobb att göra.”

Senast på kvällen den 3 november vet vi om jag får rätt om Tyresös backlinje. Eller om jag underskattat det, och det trots allt blir Johanna Frisk som får lyfta pokalen.

3) LdB FC Malmö
In: Anja Mittag, Ramona Bachmann, Kathrin Schmidt, Ali Riley och Anna Welin.
Ut: Linda Forsberg, Nilla Fischer, Caroline Seger, Manon Melis, Elena Sadiku och Annika Kukkonen. Samt skadade Frida Nordin.
* Tränare Peter Moberg sa i torsdags till SVT att han tror att Sara Björk Gunnarsdottir kan bli årets bästa spelare i allsvenskan.
Intressant, för han har ju även Ramona Bachmann och Anja Mittag i sin offensiva linje. Samt talangen Elin Rubenson. Så visst, Malmö kommer att vara vasst anfallsmässigt. Mittag är en målmaskin, som kanske till och med håller högre klass än Manon Melis. Det märks inte minst på hur Turbine Potsdam slutat göra mål sedan Mittag lämnade.
Malmö har även en av mina favoritspelare i allsvenskan, Kathrin Schmidt, som täcker upp förlusterna av Fischer och Seger på mittfältet.
Men frågetecknet finns för försvaret. Visst är Lina Nilsson och Malin Levenstad på gränsen till landslaget och Amanda Ilestedt och Saga Fredriksson är stora framtidsnamn. Men jag tror ändå att defensiven sänker mästarinnorna i år.
Just Levenstad pratade jag lite med vid upptaktsträffen. Hon sa så här om vad som talar för att Malmö försvarar guldet igen:

”Att vi fått en vana av att vinna. Och att vi har bra nyförvärv. Ramona Bachmann var allsvenskans bästa spelare förra året. Vi har lite annorlunda spetskvaliteter i laget i år.”

4) Göteborgs FC
In: Anita Asante, Christen Press, Ingrid Wells, Mimmi Löfwenius och Louise Högrell.
Ut: Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Ingvild Stensland, Jenny Hallstensson och Sussie Nilsson.
* Amerikanska nyförvärvet Christen Press är inte bara en utmärkt bloggare och twittrare, hon har även snabbheten för att bli en sensation i allsvenskan, kanske till och med skyttedrottning. Men då krävs det att hon får ordning på avslutningarna.
Får hon det?
Anita Asante är ett stabilt nytillskott på mittfältet, och Stina Segerström är som ett nyförvärv i backlinjen. Men truppen är tunn. Och framför allt saknas alternativ på centralt mittfält. Men även i backlinjen.
Bristen på bredd blir Göteborgs fall. Efter två raka andraplatser faller GFC ner till plats fyra i år. Fast Segerström tror på guld. Så här sa hon till mig på upptaktsträffen:

”Vi tror på oss själva, och det finns mycket att ta med från förra året. Som att vi var bäst när det gäller. Dels vann vi Svenska cupen, dels var vi det lag som tog flest poäng om man bara räknar de inbördes matcherna mellan alla topplag – och dels klarade vi av att slå Tyresö i en avgörande situation i sista omgången.”

5) Jitex BK
In: Christina Julien, Amelie Rybäck, Minna Meriluoto, Katri Nokso Koivisto och Leena Puranen.
Ut: Maria Karlsson, Anna-Kaisa Rantanen och Sophia Lindorsson. Samt skadade Petronella Ekroth.
* Hade skador, ett tråkigt grundspel och åkte på 13 förluster i fjol.
Under Stefan Rehn:s ledning har det sett väldigt annorlunda ut den här våren. Laget är mer bolltryggt, och resultaten är lysande.
Det har bara blivit en förlust – och den kom med uddamålet mot Kristianstad när Jitex saknade sina tre finländska landslagsspelare Annica Sjölund, Katri Nokso Koivisto och Leena Puranen samt kanadensiska Christina Julien och unga stjärnskottet Fridolina Rolfö.
Jitex verkar starkare än på mycket länge, och kan ta poäng mot vilket motstånd som helst. Det var också vad lagkapten Sofia Karlsson konstaterade till mig på upptaktsträffen:

”Har vi en bra dag tror jag vi kan slå alla lag. Vi har fått en bra tränare i Stefan Rehn, och nyförvärven är riktigt bra spelare. Christina Julien har gjort mål i de matcher hon spelat. Skönt för Annica Sjölund att få lite avlastning i anfallet”

6) Kristianstads DFF
In: Becky Edwards, Katrin Omarsdottir, Kosovare Asllani, Sophie Schmidt, Elena Sadiku och Therese Andersson.
Ut: Margret Lara Vidarsdottir, Sandra Betschart, Erla Arnardottir och Mathilda Nilsson. Samt skadade Gudny Björk Odinsdottir.
* Elisabet Gunnarsdottir och Kosovare Asllani är två profiler som gör Kristianstad till ett väldigt intressant lag. Båda är skönt kaxiga, på ett sätt som gör att man unnar dem framgång.
Det lyste om Kosse i tisdags, och hon verkar älska sin centrala roll i laget. Lovande för KDFF – och kanske också för landslaget. Kosse sa så här till mig:

”Vi är kompletta som ett lag. Och har en tränare som motiverar alla. Kristianstad slog Tyresö redan förra säsongen, så…”

Tränare Gunnarsdottir tror att hennes lag kan utmana om guldet. Hon sa så här:

”Jag tror på mitt lag, vi har bra självförtroende. Det är många lag som satsar i allsvenskan. Alla pratar om Tyresö, Göteborg, Linköping och Malmö, men sedan tror jag att två–tre lag till kan vara med i toppen.”

Gunnarsdottir skrattade lite åt spelprogrammet, där man inleder mot Linköping och Malmö – två lag KDFF inte vunnit mot.

”Jag beställde de här två matcherna… Det är mitt fjärde år i Kristianstad, och jag har byggt ett lag som kan slå alla lag. Fast vi har inte slaget Malmö eller Linköping – ännu…”

Att Kristianstad skall utmana om guldet tror kanske inte jag. Men jag tror absolut att de kan skaka alla motståndare. Och om man blir lika starka på bortaplan som på det långa gräset på Vilans IP då kan vi prata medalj i höst.
För utöver Asllani är även Sophie Schmidt ett utmärkt, offensivt tillskott. Men jag tror inte Kristianstad får till bortaspelet, utan man gör i första hand upp med Jitex om femteplatsen.

Därmed har jag avgett mitt damallsvenska tips 2012. För lag sju till tolv har jag redovisat här.

Och vill du ha tips och statistik inför alla premiärmatcherna rekommenderas den här bloggen. Eller den här. På båda bloggarna finns det grymt genomarbetade genomgångar av alla damallsvenska lag. Bra jobbat.

Med Melis är Linköping min guldfavorit

Publicerad den av
1

Den 19 december gjorde jag en analys över läget i damallsvenskans silly season. Jag höll på att uppdatera inlägget i en dryg månad.
Då byggde jag inlägget på fjolårets placeringar. Nu är det dags att placera lagen i den ordning jag känner att de hamnar i år.

Sedan Linköping idag presenterat Manon Melis som sitt senaste nyförvärv blir de min nya guldfavorit. Truppen känns väldigt välbalanserad, och faktum är att jag tror att LFC mycket väl kan vinna även om Tyresö har fått hit Marta.

I botten är det dödstråkigt att tippa ut nykomlingarna. Men jag känner att det är ofrånkomligt i nuläget. Varken AIK eller Vittsjö har tillräckligt bra nyförvärv för att det skall gå att lyfta dem över nedflyttningsstrecket ens i ett tips.
Så här skulle alltså 2012 års allsvenska sluta, om den spelades med de trupper som klubbarna har just idag:

1) Linköpings FC
Ut: Kosovare Asllani, Elin Borg, Lisa Klinga, Ida Brännström, Hanne Gråhns och Dafina Memedov.
In: Manon Melis, Lisa De Vanna, Nilla Fischer, Emma Lundh, Karen Bardsley och Mathilda Agné.
* Har fyllt truppen efter att ha gjort en vansinnigt stark silly season. Defensiven var stark redan i fjol – med bara 22 insläppta. Den blir ännu bättre med Nilla Fischer framför den starka backlinjen där Charlotte Rohlin agerar general.
Problemet ifjol var den offensiva uddlösheten. Den har man åtgärdat genom att skaffa blixtsnabba Lisa De Vanna, måldrottningen Manon Melis och talangfulla Emma Lundh. Sedan tidigare fanns Louise Fors och Linda Sällström i truppen. Att ställas mot LFC blir en mardröm för alla allsvenska försvar.

2) Tyresö FF
Ut: Elin Ekblom Bak, Katrin Schmidt, Sofie Persson, Madeleine Stegius och Mathilda Hagman. Samt Josefine Öqvist.
In: Marta Viera da Silva, Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Lisa Klinga och Jessica Höglander.
* Har dominerat den här silly season-säsongen, och kommer förstås att vara majoritetens guldfavorit.
Vero Boquete och Marta kommer att göra Tyresö sylvasst framåt, och Caroline Seger/Lisa Dahlkvist allsvenskans bästa centrala mittfält. Med Marta blir inte längre tappet av Jossan någon avgörande faktor.
Men svagheten finns bakåt. Jag var aldrig imponerad av Tyresös försvar ifjol. Och snabbheten där har inte förbättrats med Linda Sembrant:s inmarsch.
Jag tror således att Tyresö missar guldet på en för seg backlinje.

3) LdB FC Malmö
Ut: Linda Forsberg, Nilla Fischer, Caroline Seger, Manon Melis och Elena Sadiku.
In: Anja Mittag, Ramona Bachmann, Kathrin Schmidt och Anna Welin.
* Jag har konstaterat att Ramona Bachmann och Kathrin Schmidt täcker upp förlusterna av Fischer och Seger. Och Anja Mittag ser till att målproduktionen hålls på hög nivå, trots att Melis har lämnat.
Men försvaret? Varför har det inte förstärkts? Under hösten var det svajigt. Och utan defensiv trygghet riskerar mästarinnorna att hamna utanför den absoluta guldstriden.

4) Göteborgs FC
Ut: Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Ingvild Stensland, Jenny Hallstensson och Sussie Nilsson.
In: Anita Asante, Christen Press, Ingrid Wells, Mimmi Löfwenius och Louise Högrell.
* Till slut är känslan att GFC fått ihop ett lag som är minst lika starkt som ifjol. Det hindrar inte att de fortfarande på flera sätt är stora förlorare under damallsvenskans silly season. Mest för att Tyresö och LFC har blivit väldigt mycket starkare.
Men även för att man tappat lagets ryggrad från i fjol – det starka, centrala mittfältet med Dala/Stensland/Sembrant. Visst, nyförvärven ser spännande ut. Anita Asante är ett högklassigt nytillskott, Christen Press likaså och Ingrid Wells måste också vara bra.
Visst är Stina Segerström som ett nyförvärv, och defensiven stabil. Men jag tror ändå att GFC hamnar utanför den absoluta guldstriden.
För det är svårt att bygga en ny ryggrad på kort tid. Och som jag ser det är en trupp om 17–18 spelare ett extremt vågspel. Med ett par skador blir det tomt på bänken…

5) Kristianstads DFF
Ut: Margret Lara Vidarsdottir, Sandra Betschart, Erla Arnardottir och Mathilda Nilsson.
In: Becky Edwards, Katrin Omarsdottir, Kosovare Asllani, Elena Sadiku och Therese Andersson.
* Med Kosse Asllani i laget tror jag att underskattade Kristianstad kan ta ytterligare ett steg uppåt. För även Becky Edwards, Katrin Omarsdottir och Elena Sadiku är intressanta nytillskott.
Visst, Vidarsdotter ersätter man inte hur enkelt som helst. Men jag har ändå en känsla av att fjolårets sjua kan sluta femma i år.

6) KIF Örebro
Ut: Emelie Ölander, Valerie Henderson, Olina Vidarsdottir och Kim Ekebom Arodin.
In: Stephanie Labbé, Linda Fransson, Emelie Lundberg och Maria Synnerdahl.
* Har kvar centrallinjen med Sara Larsson, Sanna Talonen, Marie Hammarström och Sarah Michael. Det räcker för att vara med och ta en plats på övre tabellhalvan även i år.
Fast laget hade behövt ett par namnkunniga förvärv för att kunna höja sig en nivå till i tabellen.

7) Jitex BK
Ut: Maria Karlsson, Anna-Kaisa Rantanen och Sophia Lindorsson.
In: Christina Julien, Amelie Rybäck, Minna Meriluoto, Katri Nokso Koivisto och Leena Puranen.
* Stefan Rehn har fått en intressant trupp att jobba med. Kan man undvika en upprepning av fjolårets skadeelände tror jag att Jitex blir en av årets stora utropstecken.
Och bara det faktum att man lämnar genomusla Åby IP för Valhalla kan säkert minska ner skadefrekvensen ganska rejält.
Sjundeplatsen är ett utgångstips, men det är inte långt upp till plats fem, i varje fall inte om Annica Sjölund och Christina Julien får samarbetet att klaffa.

8) Umeå IK
Ut: Ramona Bachmann, Hanna Pettersson, Anna Westerlund och Ida Åberg Zingmark.
In: Jenny Hjohlman, Lina Hurtig och Anina Wede.
* Har tappat trion Bachmann/Pettersson/Sofia Jakobsson, som gjorde 29 av lagets 45 mål ifjol.
Ersättarna är långt ifrån etablerade, säkra kort. Man förstår varför UIK varit med och bjudit på både Marta och Melis.
Västerbottningarna kommer säkerligen att värva någon till forward, men det räcker inte på långa vägar för att försvara fjolårets tredjeplats. UIK gör årets ras i allsvenskan.

9) Piteå IK
Ut: Stephanie Labbé, Melissa Tancredi, Erika Nilsson Waara, Carmelina Moscato, Ulunma Jerome och Linnea Nilsson Waara.
In: Hanna Pettersson, Anna Westerlund, Lydia Williams, Ann Mari Dovland, Sofie Persson, Hallbera Gísladóttir, Maria Rönnbäck och Jessica Olofsson.
* Det är väldigt mycket nytt i Piteå. Men viktiga trion Jennifer Nobis, Faith Ikidi och June Pedersen är kvar. Och om australiska målvakten Lydia Williams håller klassen skall Piteå inte behöva slåss för kontraktet.
I december trodde jag kanske att laget skulle kunna klättra ett par pinnhål till. Men nu är känslan att det inte blir mer än en placering bättre än i fjol.

10) Djurgårdens IF DFF
Ut: Emma Lundh, Dora Maria Larusdottir, Mathilda Mörn, Ellinor Lindbom, Isabell Hammarbäck, Anna Antonova och Caroline Lundberg.
In: Katrine Petrous, Madeleine Stegius, Magdalena Ericsson, Jessy Sharro och Anna Lindblom.
* Jag var snett ute i mitt tips kring Djurgården i fjol. Men jag tror att de överpresterade då. Och medan flera konkurrenter värvat internationella toppspelare har DIF fyllt upp med en kvartett från nedflyttade Hammarby.
Med risk för att få stå där med dumstruten i år igen: Djurgården får slåss för sin allsvenska existens i år.

11) AIK Fotboll Damer
Ut: Sofia Almryd Andersson och Shamiram Yakob.
In: Kacey White, Maija Saari, Elin Borg, Madeleine Tegström och Sussie Nilsson.
* Jag har dålig koll på AIK. Men trots två landslagsmeriterade nyförvärv (Kacey White och Maija Saari) måste man få det tufft. Måste nog värva två–tre toppspelare till för att inte riskera att den här allsvenska sejouren bara blir ettårig.

12) Vittsjö GIK
Ut: Krista Pace.
In: Kendall Fletcher, Loes Geurts och Emma Kullberg.
* Vittsjö gick obesegrat genom söderettan, och har en målspruta i Sofie Andersson (34 mål i fjol) och har värvat en duktig målvakt i Loes Geurts. Men tyvärr – det är hysteriskt stor skillnad på allsvenskan och söderettan.
Med amerikanska nyförvärvet Kendall Fletcher (1 A-landskamp på meritlistan) har man tre landslagsmeriterade spelare i truppen. Och det sägs att Skåneklubben har två öppna platser kvar. Blir det två landslagsmeriterade spelare till finns chansen att klamra över nedflyttningsstrecket på Djurgårdens bekostnad. Men med nuvarande trupp? Glöm det.

Inlägget är senast uppdaterat den 9 mars. Det kommer att uppdateras löpande.

I dag får vi en försmak av OS-truppen

Publicerad den av
2

Varje land får ta med sig 18 spelare till OS. Troligen finns de flesta svenska fotbollsolympierna med i den trupp Thomas Dennerby i dag tar ut till Algarve cup.
Och troligen blir det 16 eller 17 spelare från fjolårets VM-bronslag som åker till OS.

Vilka nya spelare kan då slå sig in?
Jag tror ju att Göteborgs Stina Segerström både får åka med till Algarve – och till Storbritannien. I övrigt känns det tveksamt om det blir så många nya spelare i OS-truppen. Närmast ligger Emma Berglund, Johanna Almgren och Louise Fors – som alla kan vara med i dagens trupp. Men alla de tre måste prestera grymt bra under våren för att även få åka med till London.

Vilka VM-spelare riskerar då att missa OS?
Där har vi förstås Josefine Öqvist (gravid) och Linda Forsberg (lagt av).
Då återstår 19 VM-spelare, plus Segerström. Minst två till måste alltså bort.

Jag skrev först att Dennerby troligen kommer att välja att ha med tre målvakter. Det är fel, vilket Ove Roos så riktigt påpekade. Jag kollade trupperna i OS 2008, och samtliga lag hade två målvakter där. Så där sitter nog i första hand Kristin Hammarström löst.
I backlinjen lär Linda Sembrant och Lina Nilsson vara de som har sämsta utgångsläget. Medan jag känner att alla VM-spelare på mittfältet borde ha bra chanser att även få spela OS. Bland forwards måste Madelaine Edlund vara den som är närmast att missa mästerskapet i London.

Det kan förstås bli fler skador, som kastar om allt. Men klart är nog att de spelare utöver skadade Sara Larsson som inte presenteras av Dennerby i dag 13.30 får planera för att följa OS från tv-soffan.
För jag har väl inte missat någon mer skada? Hur är det med Marie Hammarström?

Jossans glada nyhet är tråkig för landslaget

Publicerad den av
Svara

Josefine Öqvist är gravid. Det är förstås en fantastiskt rolig nyhet för Jossan och för hennes Stefan. Grattis båda.

Det innebär att Jossan missar OS – och årets allsvenska säsong med Tyresö.
Och för Sveriges chanser att nå långt i Storbritannien är det här riktigt dåligt. Om Thomas Dennerby:s landslag skall ta den där första svensks OS-medaljen i fotboll för damer så har vi inte råd att avvara speciellt många av våra aktuella startspelare.

Under VM i fjol visade Jossan att hon definitivt hör hemma i startelvan. Det svenska anfallsspelet blev väldigt mycket vassare när hon kom in i stället för Jessica Landström. Plötsligt hade vi ett hot till. Och motståndarnas backlinjer kunde inte koncenterera sig helt på att stoppa Lotta Schelin.

Kom ihåg att ett viktigt skäl till att Sverige kom hem från Tyskland med VM-bronset är att vi var väldigt förskonade från skador.
Det var ju bara Stina Segerström som missade VM på grund av skada. Och så slog Caroline Seger upp sin skada under mästerskapet.

Segerström är nu tillbaka i spel. Men från VM-truppen är i stället redan Linda Forsberg och Öqvist borta. Även om det är värt att poängtera att Jossan trots allt skulle ha missat de två första matcherna till följd av den avstängning hon drabbades av på grund av det röda kortet i bronsmatchen i VM i fjol.
Känslan är att vi i nuläget trots allt är ganska välbeställda i backlinje och på centralt mittfält. Den stora frågan är hur Dennerby tänker om vilka han skall spela på yttermittfält, och vem som skall spelas in på topp bredvid självklara Lotta Schelin.

Landström är förstås ett alternativ på topp. Hennes fysik är grym, och i 2008 års OS-form skulle hon vara självklar i startelvan. Men hon måste jobba på sin förstatouch, för den håller inte internationell klass. Och tyvärr har jag inte sett Landis få sitt spel att lyfta tillräckligt ofta sedan nämnt OS.

Så mitt största hopp ställer jag till att Sofia Jakobsson eller Antonia Göransson tar ett steg till på utvecklingsstegen, och är redo att ta en ordinarie plats bredvid Schelin i mästerskapet i Storbritannien.
Faktum är att båda borde ha chansen, en på topp och en på kanten. Fast jag är förstås medveten om att Dennerby balanserade sitt mittfält i VM, med en defensiv högerkant. Och varken Jakobsson eller Göransson besitter Linda Forsbergs defensiva egenskaper.

Det kommer alltså att bli intressant att se vilka lösningar Dennerby tittar på. Ett första svar kommer kanske redan mot Norge i nästa vecka.

Hammarströms bronsmål – det var höjdpunkten under 2011

Publicerad den av
Svara

Det var den 16 juli 2011 på Rhein-Neckar Arena i Sinsheim, och klockan hade passerat 19.00 med ett par minuter när Lotta Schelin tilldelades en feldömd hörna.
Josefine Öqvist var utvisad, Nilla Fischer hade haltat av, och Sverige var i brygga i VM:s bronsmatch. Jag hade börjat fundera på en fjärdeplatsvinkel när slog blixten ner cirka 50 meter från mig.

Therese Sjögran:s vänsterhörna nickades bort av Corine Franco vid första stolpen.
Utanför straffområdet stod den 29-åriga gymnasieläraren i biologi, Marie Hammarström. Hammarström var inhopparen, som hade kommit in för Linda Forsberg 20 minuter tidigare.

Hade det här handlat om herrfotboll hade väldigt många fler än jag kommit ihåg det här målet i resten av sina liv – ungefär som man minns Thomas Ravelli:s straffräddning från 1994 eller Anders Svensson:s frispark från 2002.
Nu var det damfotboll, och svensk media hade skickat sina B-lag till Tyskland. Bara Simon Bank (Aftonbladet), Olof Lundh (Fotbollskanalen/Tv4) och Anja Gatu (Sydsvenskan) var där av landets tyngre sportkrönikörer.

Jag var där, och jag hade alltså slutat tro på svenskt VM-brons.
Pressläktaren i Sinsheim är bara några meter från långlinjen, jag satt alltså väldigt nära spelet. Jag såg tydligt hur Hammarström lyfte bollen över Eugenie Le Sommer med vänsterfoten. Hur hon sedan flyttade bollen åt vänster med högerfoten, och vände bort Sonia Bompastor.
Sedan small det.

Under mina år som sportreporter har jag lärt mig att kväva mina känslor på pressläktaren. Men där i Sinsheim rycktes jag med.
Fast medan kollegor på andra tidningar flög upp och jublade, nöjde jag mig med att sträcka armarna mot luften, och knytn nävarna. Med ståpäls över hela kroppen spanade jag av pressläktaren och mötte en mängd glada svenska blickar. Vilken underbar känsla.
Bättre än så blir inte idrott.

För mig är Hammarströms 2011 års överlägset största idrottsögonblick.

Men när jag läser vilka tio artiklar som är de mest lästa på Sveriges största sporthemsida, sportbladet.se under 2011 finns inga texter från VM med.
Där finns inga texter om damidrott överhuvud taget. Det svenska folket är så tragiskt att listan toppas av en artikel om Patrick Ekwall:s bältros, som jag själv tack och lov aldrig läst…

Jag hade gärna sett att Simon Bank:s bronskrönika funnits med på den där listan, den krönika där Bank skrev:

”Grattis, Sverige. Ni har just fått ett lag att älska”

Tyvärr är Sverige inte redo att älska landslaget i fotboll ännu – i varje fall inte för ett brons. Damfotbollen är helt enkelt inte tillräckligt accepterad ännu.
Det är synd, för landslaget innehåller flera älskvärda spelare, väl värda att bli superstjärnor.

Mina favoriter är helt klart Lotta Schelin och Lisa Dahlkvist, av två olika skäl.
Schelin är en fantastisk person. Att få följa henne under tre veckor var en förmån. Tänk att det ännu finns idrottsstjärnor som alltid är på gott humör, och som frågar media om alla har fått ställa sina frågor, eller om det är någon mer som vill ha en pratstund.
Dahlkvist blev en favorit för sin inställning. Den vilja, det självförtroende och den totala avsaknaden av respekt för namnkunniga motståndare som Dala visade upp i Tyskland gjorde mig mållös.

Men som sagt, det kommer att dröja ytterligare många år innan hela Sverige accepterar tjejerna. I dag på nyårsafton läser jag Mats Olsson:s krönika i Expressen om 2011, där han skriver om förbundsordförande Lars-Åke Lagrell:s glädje efter herrlandslagets 3–2-seger mot Hollands B-lag i höstas:

”Jag förstår den oförblommerade och svårbemästrade glädjen.

För första gången på ett fotbollsår hade Lars-Åke något att glädja sig åt.
För första gången handlade det bara om en stor och fantastisk framgång.”

Fortfarande 2011 var tydligen inte ett VM-brons för damer en framgång att glädja sig åt. Det var däremot en EM-plats för herrar.

Nu går vi in i 2012, och vem vet – då kanske vi kan få glädjas åt en svensk OS-medalj… Gott nytt år.

Så går det i silly season 2011/12

Publicerad den av
Svara

Jag roade mig med att kolla silly season-läget i årets och nästa års damallsvenska klubbar. Som det ser ut nu är Tyresö och Linköping vinnarna, medan Göteborg, Umeå, de båda nykomlingarna och Hammarby är förlorarna.
Jag gör inget anspråk på att vara heltäckande, men tror att jag fått med alla viktiga övergångar. Här är hela genomgången:

LdB FC Malmö
Ut: Linda Forsberg, Nilla Fischer, Caroline Seger, Manon Melis och Elena Sadiku.
In: Anja Mittag, Ramona Bachmann och Katrin Schmidt.
* Ramona Bachmann och Katrin Schmidt täcker upp förlusterna av Fischer och Seger. Och det tyska toppförvärvet Anja Mittag ser till att målproduktionen inte minskar, trots att skyttedrottningen Manon Melis har lämnat. Men Mittag får inte spela mot Frankfurt i Champions League, så där lär Malmö få det svårt.
Dessutom svajade försvaret under hösten, efter att Linda Forsberg:s skada avslutat hennes karriär, och danska mittbacken Christina Öyangen Örntoft drabbats av en korsbandsskada. Minst en stabil back till känns som en förutsättning för att kunna försvara guldet ett år till.
Jag noterar också att många frågar sig om nye tränaren Peter Moberg är lika skicklig som Martin Sjögren. Är han?

Göteborgs FC
Ut: Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Ingvild Stensland, Jenny Hallstensson och Sussie Nilsson.
In: Ingrid Wells och Mimmi Löfwenius.
* Är de stora förlorarna hittills under silly season. Hela det centrala mittfältet är borta, och Göteborgs klubbledning har sagt att ersättarna skall vara bättre än de som lämnat. Hittills är Ingrid Wells enda etablerade nyförvärvet. Hon presenteras som amerikansk landslagsspelare på Göteborgs hemsida. Det är falsk marknadsföring. För man måste åtminstone ha spelat en landskamp för att kallas landslagsspelare – och Wells har bara varit med på ett läger. Nu var det i och för sig det senaste lägret, och 22-åringen är säkert en bra spelare – hon nämndes bland favoriterna till att gå bland de tio första i WPS-draften i januari. Men hon är bara 157 centimeter lång, och lär inte vinna många nickdueller på mitten. Och hon är helt utan meriter från seniorfotboll.
Känslan är således fortfarande att Göteborg kommer att vara chanslöst mot Arsenal i Champions League om inte truppen kryddas med två riktiga toppnamn inom kort – för Wells känns trots allt som ett osäkert kort. Klubben drömmer om Marta, men det känns inte rimligt. Eller?

Tyresö FF
Ut: Elin Ekblom Bak, Katrin Schmidt och Sofie Persson. Och Josefine Öqvist.
In: Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant och Lisa Klinga.
* Leder Silly Season på knock out – även om tappen av Schmidt och Ekblom Bak faktiskt är tyngre än vad många verkar tro. Och att Jossans graviditet förstås inte var välkommen för klubben.
Fast det är klart att kvartetten Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist och Linda Sembrant är spelare som kommer in med vinnarmentalitet i en klubb som inte vunnit något. Det känns som guldvärvningar.
Tyresö kommer garanterat att lyftas upp som gigantiskt stora guldfavoriter inför säsongen. Men pallar de för trycket? Och vad betyder tappet av Jossan? För utan henne saknas det någon snabb och högklassig djupledslöpare i anfallet.
Personligen tyckte jag att Tyresös försvar var rätt begränsat under 2011. Men jag såg dem aldrig med Whitney Engen i laget. Fast hon lär väl inte bli kvar, eller?

Umeå IK
Ut: Ramona Bachmann, Hanna Pettersson och Anna Westerlund.
In: Jenny Hjohlman och Lina Hurtig.
* Händer inget dramatiskt kommer Umeå att få svårt att hamna på övre tabellhalvan nästa år. Vi snackar snarare strid för nytt kontrakt än kamp om guld. Anfallsmässigt känns laget numera nämligen väldigt uddlöst. Man tappade Sofia Jakobsson redan i höstas, och Ramona Bachmann och Hanna Pettersson är ytterligare två väldigt tunga tapp. Faktum är att de tre stod för 29 av Umeås 45 mål under 2011. Det är väl självklart att UIK behöver få in en hel hög offensiva toppspelare för att kunna utmana om en placering topp fyra igen.

KIF Örebro
Ut: Emelie Ölander och Valerie Henderson
In: Linda Fransson
* Ser ut att få behålla Sara Larsson, Sanna Talonen, Marie Hammarström och Sarah Michael. Och har värvat norrettans skyttedrottning Linda Fransson. Kif kommer säkert att ha ett lag för den övre tabellhalvan även 2012.

Linköpings FC
Ut: Kosovare Asllani, Elin Borg och Lisa Klinga.
In: Nilla Fischer, Emma Lundh, Karen Bardsley och Mathilda Agné.
* Har gjort en stark silly season, och visar att man tänker blir bättre än sjätte plats 2012. Nilla Fischer är en sådan där fysisk vinnartyp som man älskar att ha i eget lag, men som det gör väldigt ont att möta. Hon kommer att lyfta laget rejält. Emma Lundh gjorde en kanonsäsong för Djurgården i år, och borde också bli ett utmärkt tillskott för Linköping. Tappet av Kosse hade varit anmärkningsvärt tidigare år, men i år har den tekniska mittfältaren gjort en svag säsong med bara fyra mål och två assist. Hon är säkert dyr, så att hon inte fick nytt kontrakt känns inte speciellt överraskande. Tvärtom kan både Kosse och LFC vinna på miljöombytet.

Kristianstads DFF
Ut: Margret Lara Vidarsdottir och Sandra Betschart.
In: Kosovare Asllani och Elena Sadiku.
* Kosse behöver som sagt en nytändning. Kanske kan hon få det i underskattade Kristianstad. Fast i utgångsläget känns det som att skånskorna är på minus under silly season. För Kosse får svårt att ersätta skyttedrottning Margret Lara Vidarsdottir:s 16 mål.

Djurgårdens IF DFF
Ut: Emma Lundh,  Dora Maria Larusdottir, Mathilda Mörn, Ellinor Lindbom och Isabell Hammarbäck.
In: Katrine Petrous, Madeleine Stegius, Magdalena Ericsson, Jessy Sharro och Anna Lindblom.
* Känslan är att Djurgården överpresterade under 2011. Nu har laget tappat nyckelspelaren Emma Lundh, och fyllt upp med spelare från nedflyttade Hammarby. Mia Jalkerud gjorde nio mål och fick sitt genombrott 2011 – hon ser ut att stanna. Dessurom har man förlängt med Renée Slegers och Gudbjörg Gunnarsdottir. Trots det känns laget som en tänkbar avstigningskandidat i nuläget. Behöver något eller några toppnamn till.

Piteå IK
Ut: Stephanie Labbé, Melissa Tancredi, Erika Nilsson Waara, Carmelina Moscato, Ulunma Jerome och Linnea Nilsson Waara.
In: Hanna Pettersson, Anna Westerlund, Lydia Williams, Ann Mari Dovland, Sofie Persson, Hallbera Gísladóttir och Maria Rönnbäck.
* Viktiga trion Jennifer Nobis, Faith Ikidi och June Pedersen blir kvar. Och man har värvat klokt. Det kunde ha blivit ännu bättre, för det var nära att även Alex Singer skrev på. Laget hade problem med målskyttet under 2011, och gjorde bara 22. Bästa målskytten Pedersen (6 mål) är kvar, och får nu sällskap av vassa Hanna Pettersson. Känns lovande. Och om australiska Lydia Williams är en målvakt av den kvalité Piteå hoppas bör laget kunna ta några kliv till under 2012, och kanske vara med och konkurrera om en placering topp sex.

Jitex BK
Ut: Maria Karlsson
In: Amelie Rybäck, Minna Meriluoto, Katri Nokso Koivisto (Wolfsburg) och Leena Puranen.
* Har fått in en rutinerad kvartett, och en intressant tränare i Stefan Rehn. Dessutom får man tillbaka en hel hög spelare från långa skadeuppehåll, bland dem Kathlene Fernström och vårens landslagsdebutant Kristin Carlsson. Känslan är att om Annica Sjölund återfår 2010 års form skall Jitex inte behöva fundera på någon bottenstrid, utan kan tvärtom bli ett tänkbart skrällgäng. Frågan är hur Rehn påverkar lagets spel. Är den fysiska långbollsfotboll a la Ljungskile som laget stått för snart historia?

AIK
Ut: ?
In: Kacey White, Maija Saari, Elin Borg, Madeleine Tegström och Sussie Nilsson.
* Nykomlingen har ett ungt lag som jag har dålig koll på. Men trots två landslagsmeriterade nyförvärv (Kacey White och Maija Saari) måste AIK få det tufft att hänga kvar, trots att de har publikspelare som Daniella Chamoun och Nazanin Vaseghpanah. Har också presenterat en ny tränare, Madeleine Tegström och talangfulla spelare som Elin Borg och Sussie Nilsson. Men det räcker väl knappast? Laget skall tydligen inte värva mer, och det krävs landslagsspelare för att klara sig i allsvenskan. Det var bara en allsvensk klubb 2011 som hade färre än fyra spelare med A-landslagsmeriter – det var Dalsjöfors. Och de tog bara en poäng på tolv omgångar – sedan värvade de två kanadensiska VM-spelare och började samla poäng. AIK har tre nu, och med tanke på hur alla lag på tabellens undre halva under 2011 har satsat så kommer, de svartgula nog genomgående tippas på nedflyttningsplats.

Vittsjö GIK
Ut: ?
In: Emma Kullberg
* Vittsjö byggde sitt lag under 2011 kring söderettans skyttedrottning Sofie Andersson – som gjorde 34 mål i fjol. Hon är duktig, och det är även Nya Zeelands VM-mittfältare Kirsty Yallop, som kom i somras, och som har förlängt kontraktet över 2012. Emma Kullberg är en både rutinerad och talangfull mittback, men det krävs nog två–tre A-landslagsmeriterade nyförvärv för att man skall kunna klara kontraktet. Hittills tycker jag snacket kring Vittsjö mest handlar om ombyggnad av deras arena. Nu vill jag höra fler sportsliga nyheter, bland annat om den där landslagsmeriterade mittbacken man säger att man skall värva. Det känns som en förutsättning för att Vittsjö skall kunna undvika att bara bli en ettårig parantes i allsvenskan.

Och så slutligen tar jag även med de båda nedflyttade lagen:

Hammarby IF DFF
In: Matilda Forslund, Ellinor Lindbom, Mathilda Hagman och Jenny Holm.
Ut: Minna Meriluoto, Leena Puranen, Mathilda Agné, Jessy Sharro, Magdalena Ericsson, Madeleine Tegström, Anna Lindblom och Katrine Petrous. Vad jag förstått lämnar väl även Kelly Eagan, Rebecca Edwards, Katie Kelly, Helen Nottebrock och Mami Yamaguchi.
* Hammarby var allsvenskans sämsta lag under hösten, och nu tappar man alla bärande spelare. Klubben pratar samtidigt om ”Återtåget 2012” och om att det kan ta tre–fem år att etablera sig i eliten igen. Känslan just nu är nog att det senaste ligger närmast till hands. Matilda Forslund har 39 allsvenska matcher på meritlistan, men utöver henne har man bara presenterat unga, orutinerade nyförvärv. Bajen känns inte som någon huvudfavorit i norrettan med nuvarande trupp. Ytterligare några etablerade namn krävs nog för att minimera risken att hamna på undre halvan. För problemet är att 2012 är ett grymt år i ettan, där lag på undre halvan åker ut.

Dalsjöfors Goif
In: Melissa Tancredi.
Ut: Emily Zurrer, Alex Singer, Mimmi Löfwenius och Frida Persson.
* Har fått behålla världsmålvakten Erin McLeod, och har fått in Kanadas duktiga landslagsforward Melissa Tancredi. Det gör att Boråslaget har en trupp som måste kunna räcka långt i söderettan, troligtvis hela vägen till allsvenskt kval. Dessutom provtränar Sophia Lindorsson (Jitex) och Angelika Johansson (har pluggat i USA) med klubben. Och man jobbar på att få ekonomi till att även få tillbaka Emily Zurrer.
Flera av tappen är trots allt tunga, och kval är alltid tufft. Det blir alltså ingen autobahn tillbaka till allsvenskan. Utöver kanadensiskorna har snacket i Borås handlat om Alex Singer:s udda sorti. Fjolårets lagkapten är extremt löpstark, kan spela på alla positioner i backlinje och på mittfält och var populär hos publiken på Borås Arena för sin hundraprocentiga inställning. 2009 ingick hon i samma startelva som Homare Sawa och Abby Wambach. Men från Dalsjöfors sparkades hon ut med huvudet före, motiverat på ett högst tveksamt sätt. Singer ville spela i Sverige även 2012, men de allsvenska klubbarna dröjde med sina anbud. Därför hamnar hon hos tyska ligaledarna Turbine Potsdam.

Annars är väl nämnda Marta egentligen den enda kanonvärvning som det skrivs om i svensk media nu. Ett gäng svenska klubbar har kopplats ihop med Brasiliens superstjärna. Göteborg har jag nämnt, men även Malmö, Tyresö och ett par allsvenska klubbar till är intresserade.
Fast även om hon innebär rejält höjda publiksiffror, och därmed drar in pengar till sin klubb så skulle jag bli förvånad om någon svensk klubb har råd att vinna dragkampen. Min känsla är att Marta kommer att spela i WPS även 2012.

* Inlägget är senast uppdaterat den 27 januari, men kommer inte att uppdateras mer. Numera följer jag den svenska silly season här.

Varför är Sara Lindén så långt ifrån landslaget?

Publicerad den av
Svara

I dag presenterade Thomas Dennerby sin trupp till matcherna mot USA och Kanada 19 respektive 22 november.
Johanna Almgren fanns med, men vår andra boråsare, Sara Lindén är i frysboxen. Lindén var med i EM-truppen 2009, men har inte funnits med i någon trupp sedan förra sommaren.
Göteborgs andra forward, Linnea Liljegärd, har haft ett tungt år. Hon har ”bara” gjort 12 mål i allsvenskan. Men Liljegärd har trots det fått chansen att visa upp sig i landslaget i år.

Jag tycker nog att framför allt smarta Lindén borde vara ett bra komplement till vår superstjärna Lotta Schelin. För Jessica Landström och Madelaine Edlund har inte fått spelet att lyfta i landslagströjan på länge.

Jag roade mig med att räkna ut hur den damallsvenska skytteligan för svenska spelare totalt de fyra senaste säsongerna (2008–11) ser ut. I den är Lindén och Liljegärd i särklass. Göteborgsduon är de enda spelarna som nått tvåsiffrig notering varje år. Så här ser den listan ut:

62 mål: Linnea Liljegärd
57: Sara Lindén
48: Madeleine Edlund
28: Kosovare Asllani
27: Susanne Moberg och Victoria Sandell Svensson (2 säsonger)
26: Nazanin Vaseghpanah (3 säsonger)
25: Josefine Öqvist (3 säsonger)
24: Therese Sjögran
23: Jessica Landström (2 säsonger)
21: Linda Fransson (3 säsonger)
20: Sofia Jakobsson, Maria Nordbrandt och Lisa Dahlkvist.

Annars var den största skrällen i Dennerbys trupp att bronshjältinnan Marie Hammarström saknades. Från VM saknas också den skadade trion Linda Forsberg, Öqvist och Sofia Lundgren.

De båda så kallade skrällarna var Jessica Samuelsson och Louise Fors. Båda är unga, och har potential. Så det är inte fel att släppa fram dem.

Schelin i toppform inför mötet med Tyskland

Publicerad den av
Svara

Under helgen är det landslagsuppehåll i damligorna runt om i världen. Uppehållet varar in i nästa vecka. Och då – på onsdag – skall äntligen Sverige spela sin första match sedan VM-succén.

Vårt affischnamn Lotta Schelin verkar har konserverat sin grymma form. Lyons superstjärna leder nämligen skytteligan i franska Feminine division 1 efter elva mål på sex matcher. Lovande.
Och det krävs nog ett formtoppat svenskt bronsgäng för att kunna ha någon chans mot ett revanschsuget Tyskland på bortaplan i Hamburg. Matchen går för övrigt på mitt tyska favoritlag, brunklädda FC St Paulis hemmaplan Millerntor. Där vill säkert tyskorna visa att de borde ha haft en av de europeiska OS-platserna.

Det var från början uteslutande VM-spelare i den svenska truppen. Nu har Josefine Öqvist och Sofia Jakobsson tyvärr fått lämna återbud på grund av skador.
Fast helt nedslagen är jag inte över det. För det öppnar ju dörren till landslaget för Johanna Almgren. Boråstjejen i Göteborgs FC har haft grym form i höst, och är väl värd att få chansen igen.
Annars tycker jag att Thomas Dennerby skall börja matcha in Antonia Göransson i startelvan. Hon är framtiden i landslaget, och måste få förtroende i träningsmatcher som den här.

Det finns en ledig plats i startelvan eftersom Linda Forsberg är skadad, och kanske måste avsluta sin karriär. Nu är jag fullt medveten om att Göransson inte klarar av att ta Foppas viktiga roll på defensiva, fasta situationer, men Dennerby får fördela om rollerna. För Göransson är en världsspelare i vardande.

Det om onsdagens begivenhet. Redan i helgen spelas det en mängd intressanta landskamper runt om i världen.
På den amerikanska kontinenten avgörs Pan-Amerikanska spelen i Guadalajara, Mexiko. Natten mot söndag svensk tid möts Brasilien och Kanada i gruppfinal i ena gruppen. Båda är klara för semifinal, och eftersom USA inte är med är det högst tänkbart att just Brasilien och Kanada åter ställs mot varandra i finalen på torsdag. Det trots att Brasilien inte direkt kommer till spel med sitt VM-lag.

Reservbetonat i Mexiko alltså. Men knappast i Yaounde i Kamerun.
För där spelas kanske den allra mest intressanta landskampen i helgen. Nu skall nämligen äntligen OS-kvalreturen mellan Kamerun och Nigeria avgöras. Den spelas under lördagen, och Nigeria har med sig 2–1-ledning från sin hemmamatch.
Matchen gäller vilket land som tillsammans med Sydafrika skall representera Afrika vid  OS i London nästa år.
Så här ser för övrigt läget ut i OS-kvalet runt om i världen.

I Europa skall det avverkas två omgångar i EM-kvalet. De flesta matcherna spelas lördag den 22 oktober och onsdag/torsdag (26 och 27 oktober).
Den klart mest intressanta i helgen spelas dock på söndag.

Då tar Spanien emot Schweiz. Det är en glödhet i match i den tuffaste gruppen, grupp 2. Det är den som även innehåller Tyskland. Trots det så verkar få i Spanien bry sig.
För avsparkstiden är högst udda, en söndag klockan 11.00. Och stadion matchen spelas på heter ”Pabellón de la Ciudad del Fútbol 1” i Madrid.
Det låter mer som ett sportfält, än en stadion. Jag googlade anläggningen, men hittade inga bilder. Så stor är den…

Men matchen är som sagt intressant. Schweiz har stjärnor i Lyons Lara Dickenmann och förstås damallsvenskans bästa spelare, Ramona Bachmann.
Och Spanien är på klar uppgång på damsidan. Landet har vunnit EM för F17-landslag två år i rad. Och lagets affischnamn är glödhet.

Hon heter Veronica Boquete Giadans, och fick åtråvärda Michelle Akers Player of the Year Trophy i den amerikanska WPS-ligan i år. Det betyder att ”Vero” – som hon kallas – var den allra bästa spelaren i världens bästa liga.
Det nuvarande Rysslandsproffset (FC Energy Voronezh) vann trofén närmast före Kanadas Christine Sinclair. Bland de nominerade fanns även andra välkända stjärnor som Marta och Abby Wambach.

EM-kvalet går alltså vidare på onsdag och torsdag. Då spelas ytterligare två hyperintressanta kvalkamper. Jag tänker framför allt på Italien–Ryssland och Belgien–Norge på onsdag och Holland–England på torsdag.

Bilder av svenskt bronsfirande

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här är de utlovade bilderna från Sveriges firande på planen efter bronsmatchen:

Med tungorna rätt i munnen – eller utanför…
Jodå, ni har tagit VM-brons
Dags för ett ärevarv
Seger, Rohlin, Dahlkvist, Sembrant och Thunebro på väg upp på podiet
Framme hos familj och vänner
Uppställda för logobitombo
På väg upp på podiet
Glada bronstjejer i ett hav av konfetti
Glädje i konfetti
Tar emot publikens ovationer
Jossan, Lotta Schelin och Sofia Jakobsson
Dala, Sempan, Lotta och Antonia
Glatt gäng mitt i ett hav av konfetti
Danstruppen är ganska väl samtränad
Dennerby intervjuas i fransk tv
Seger, Rohlin, Sembrant och Dahlkvist på podiet
Konfettikriget blossar upp
Konfettikrig
Ärevarvet
Frankrikes spelare deppar
Svenskt bronsjubel
Alla, även ledarna på plats bakom VM-skylten.
Utbuade Sonia Bompastor med syskonbarn
Och så dansar vi logobitombo
Lisa Dahlkvist och Madde Edlund
Bronslaget firas
Dolda av ett moln av bronskonfetti
Madelaine Edlund i konfettiregn
Många ville ha svenskorna på bild
Uppställda framför VM-skylten
Och så dansar vi logobitombo igen
På podiet, Lagrell kramar Jossan
Ute på ärevarv
Sembrant, Schelin, Göransson, Edlund och Öqvist.
Strax dags för ärevarv
Väntan på prisutdelningen
I väntan på medaljerna
I det avtagande konfettiregnet
Therese Sjögran försöker göra en konfettiboll
Dennerby på efterkälken
Konfettikrig

Och här är två bildspel till från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Japans guldfirande.

Väntat svenskt lag – som vanligt

Publicerad den av
Svara

Det blir samma svenska startelva som mot USA – alltså med Nilla Fischer bredvid Lisa Dahlkvist på centralt mittfält.
Det var ju precis som väntat.

Utöver det hastiga bytet av spelsystem minuter innan avspark senast, och att han tog in Josefine Öqvist mot USA, så har inte Thomas Dennerby direkt chockat med sina startelvor.
Sveriges startelva ser således ut så här: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Linda Forsberg, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Therese Sjögran – Josefine Öqvist och Lotta Schelin.

Hos Frankrike saknas Marie-Laure Delie till följd av skada. Men även den offensiva högerbacken Laure Lepailleur inleder på bänken. De ersätts av Corine Franco och Eugenie Le Sommer, vilket innebär att Lotta Schelin har sju lagkamrater från Lyon i motståndarelvan.
Här är Frankrikes startelva: Berangere Sapowics – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Elise Bussaglia – Camille Abily, Gaetane Thiney, Louisa Necib – Eugenie Le Sommer.

Fler än Hedvig var dåliga

Publicerad den av
Svara

Jag har just ansökt om pressbiljetter både till bronsmatchen och finalen. Plötsligt har jag ju blivit USA-supporter. När man är i omgivningarna går det inte att missa när Marbäcks fotbollsstolthet Pia Sundhage leder amerikanskorna i en VM-final.

Jag sitter kvar i det tält som utgör mediacenter på Commerzbank Arena och samlar mig inför den korta bilresan tillbaka till hotellet. Det börjar bli riktigt kallt här.

När jag surfar runt på svenska hemsidor noterar jag riktigt kalla reaktioner mot Hedvig Lindahl. Sverige hade behövt en målvakt på hög Hope Solo-nivå för att klara av att hålla emot Japan.

Lindahl gjorde en dålig match, det är tveklöst. Men det var fler spelare som var dåliga. Jag underkänner även Sara Thunebro, Linda Forsberg och Therese Sjögran.
Alla måste ha rätt att ha en dålig dag – även när det är VM-semifinal. Så det Hedvig-hat som verkar florera är bara att lägga ner.

Schelin med i laget

Publicerad den av
Svara

Den första laguppställningen kom just.
Och Lotta Schelin är som väntat med.

Det är precis samma svenska startelva som i kvartsfinalen. Alltså: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Linda Forsberg, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran – Lotta Schelin och Josefine Öqvist.

I Japan sitter Potsdamproffset Yuki Nagasato på bänken från start.