Kategoriarkiv: Marie Hammarström

Pleasure och Pressure

Publicerad den av
4

Drygt ett dygn har gått sedan Sveriges kryss mot Danmark. När man kollat runt lite i olika medier noteras att reaktionerna varierar något.

Expressens Mats Olsson skriver att 1–1 mot Danmark är ett fiasko. Där tycker jag att han är helt fel ute. Han borde väl veta att svenska fotbollslandslag – herrar och damer – brukar vara trögstartade i mästerskap.
Och 1–1 mot ett starkt Danmark i en premiär är långt ifrån något fiasko. Det är tvärtom ett okej resultat som gör att vi fortfarande har bra chans att vinna gruppen.

Däremot är det ingen tvekan utan att två straffmissar är ett fiasko. Men det är en annan sak.

Straffmissarna gör att man undrar över hur många fler än Pia Sundhage i den svenska truppen som verkligen klarar av att omfamna den yttre press som laget lever under.

Sundhage sa på presskonferensen inför Danmarksmatchen att:

”It’s a pleasure to play under pressure.”

Hoppas hon har fått spelarna att också känna så lagom till utslagningsmatcherna. För då ökar pressen ytterligare. Då är det riktigt allvar.

Vid en genomgång av olika tidningars betygsättning noteras att Josefine Öqvist ligger högst hos båda kvällstidningarna, och hos GP. Jag antar att deras betyg i första hand bedömer anfallsspel. För defensivt var Öqvist ofta så fel att hon inte ens var nära att vinna någon boll. Hon gjorde ju faktiskt vårt centrala mittfält sämre genom att inte hjälpa Caroline Seger eller Marie Hammarström ett dugg.

1–1 är alltså ett okej premiärresultat. Det hindrar dock inte att man känner viss oro. Det är en oro som liknar den man känt efter en stor del av årets landskamper. Punkter som dyker upp i huvudet, förutom att spelarna måste klara av pressen, är:

* Anfallsparets brist på samarbete.
* Det svaga försvarsspelet på mittfältet, vilket man snabbt kopplar till lagets offensiva balans.
* Stabiliteten. Vi har släppt in mål i alla årets landskamper, utan den mot ett B-betonat Island i Växjö. I och för sig säger ju Sundhage att hon hellre vinner med 4–3 än 1–0, men några nollor hade definitivt varit bra för backlinjens självförtroende.

En ny oro är att vi verkar vara sönderlästa. Danskorna plockade enkelt bort Nilla Fischer från uppspelen. Och utan hennes fina crossbollar blev vi stereotypa. Jag gissar att Finland kommer att kopiera det danska upplägget i morgon.

Men trots alla dessa orosmoln känner jag mig ändå ganska trygg på att vi tar oss vidare ur gruppen. Och trygg på att laget kommer att lyfta spelet ett par klasser.

För trots att det har varit många frågetecken, och tveksamma insatser under året så har vi faktiskt fortfarande inte förlorat en enda match under Sundhages ledning.

I EM är det bara vi och Spanien som är obesegrade i träningsmatcher sedan EM-kvalet avslutades i höstas. Och för Spaniens del beror det mycket på att de knappt spelat några matcher sedan dess.

Dessutom måste vårt lag vara väldigt jobbigt att möta. För man vet ju själv hur hopplöst det känns att ställas mot ett lag som man på många sätt tycker är begränsat, men som ändå är livsfarligt i varenda kontring, och som har tunga vapen vid alla fasta situationer.

Tankar och citat från Sverige–Danmark

Publicerad den av
10

Några timmar har gått sedan slutsignalen på Gamla Ullevi. Och det är med blandade känslor man ser tillbaka på matchen. Höjdpunkter ser du för övrigt här.

Om någon hade sagt att vi kunde få komma undan med 1–1 en halvtimme in i matchen så hade jag tagit det direkt. För då var vi inte med på planen. Utöver de tre–fyra första minuterna var det nämligen danskorna som ägde bollen, och spelet.

Veteranen Katrine S Pedersen ägde planen, och såg till att danskorna hela tiden lätt kunde passa förbi våra forwards, och spela rakt igenom vårt glesa mittfält.

Efter kvitteringen började vi centrera lite mer, och i andra halvlek blev det ännu bättre. Men Pia Sundhage måste nog ta sig en ny funderare på hur hon han balanserat sitt mittfält.

För även om Josefine Öqvist var bra offensivt, och ofta flyttade bollen långa sträckor på egen hand, så gjorde hon ju absolut ingen nytta alls i defensiven. Före paus fanns det en jättekorridor bakom Öqvist där danskorna hela tiden kunde lägga ut bollen till Johanna Rasmussen.

Även Antonia Göransson kom helt fel från start. Och Caroline Seger befann sig i ett ingenmansland före paus. Det var bara Marie Hammarström som lyckades vinna lite boll på vårt mittfält. Vårt fina presspel från genrepet var som bortblåst.

Hammarström är för övrigt värd beundran. Jag har sett henne flera gånger i damallsvenskan i år, och tänkt för mig själv att hon varit långt ifrån landslagsklass. Men när det gäller som mest är hon som bäst. Tänk om alla våra elva spelare hade haft den förmågan…

Jag anser för övrigt att just Hammarström, strax före Kosovare Asllani, var genomgående bästa svenska spelare i dag. Jag höll länge Asllani högst. Men hennes svaga straff gjorde att hon tappade titeln.

Även Kristin Hammarström gjorde en utmärkt match och förtjänar beröm. Hennes fina räddning på Julie Rydahl Bukh:s friläge var matchavgörande.

Efter paus hade vi ett mer centrerat mittfält, och då fick vi bättre grepp om bollen. Då kom även Caroline Seger in i matchen. Hennes andra halvlek var utmärkt, vilket reparerar den svaga insats hon gjorde i den första halvleken – och vid det danska målet. Där kliver Seger in alldeles för snällt i första duellen med Mariann Gajhede Knudsen.

Sedan gör även Nilla Fischer en riktigt blek figur i nästa sekvens, där hon agerar rundningsmärke för danskan. Fischer revanscherade sig dock när hon snyggt nickade in kvitteringen. Där gör hon en riktigt snygg löpning, och en känslig skarv.

Så var det straffarna då.

Den första är ändå hyfsat slagen av Lotta Schelin. Där gör Stina Lykke Petersen en fantastisk räddning. Den andra är däremot riktigt dåligt slagen av Asllani, med följd att Lykke Petersen kunde stå kvar och rädda ganska enkelt.

Stina Lykke Petersen

Stina Lykke Petersen

Utöver straffen var dock Asllani bra. Det kan man inte säga om Schelin. Hennes första halvlek var väldigt långt ifrån den klass man förväntar sig av en spelare som är kandidat till den nyinstiftade titeln som Europas bästa spelare.

Efter paus reste sig Schelin något, och hittade lite fler löpningar. Men hon sänktes igen av straffmissen. Lotta Schelin måste resa sig om vi skall kunna nå hela vägen till Friends Arena.

Lotta Schelin får hjälp att resa sig.

Lotta Schelin får hjälp att resa sig.

Med det sagt så är alltså inte 1–1 mot Danmark på något sätt någon katastrof. Danskorna är bra, och känns som goda medaljkandidater. Om vi går så långt som vi hoppas kan vi mycket väl stöta på Danmark igen i semifinal.

Och så sett var det skönt att det var vårt lag som såg 1–1 som en förlust, medan danskorna var jublande glada. Dock kan man känna oro över att alla vårens frågetecken i princip finns kvar.

Det om min syn på matchen. Nu till de spelarröster som jag samlade in i den mixade zonen efteråt.

Först ut, Marie Hammarström, som var tänkt straffläggare ihop med Schelin:

”Jag förstod direkt när vi fick andra straffen förstod jag att Lotta inte ville ta den. Hade hon velat hade hon fått det, för det är alltid skönt att revanschera sig. Men hon ville inte det. Då sökte ‘Kosse’ ögonkontakt med mig och sa att ‘jag tar den’. Jag tänkte att okej, hon är forward och hon känner sig säker på det här. Så det fanns ingen bitterhet någonstans från min sida.”

Och:

”Det är inte jag som bestämmer vem som skall ta nästa straff. Men jag tar en om jag får förtroendet.”

Och om mittfältets försvarsspel:

”Vi får inte in yttrarna och får det kompakt som vi vill, och som vi gjorde bra mot England. Jag tror att det är premiärnerver och sånt som spelar in. Jag tror att det finns mycket att bygga vidare på. Ibland var vi tajta, men det var ingen som gick upp och satte press. Det kändes som att vi blev lite tajtare i andra, som att det gick åt rätt håll.”

Pia Sundhage om vad hon sa till Antonia Göransson precis efter 1–1-målet:

”Vi pratade om att vi skulle vara tajta på mittfältet, men framför allt för Antonias del att få spelbredd mycket snabbare. Det var lite för enkelt tycker jag för de danska ytterbackarna att få ner vårt lag. Då ville jag få en motrörelse, genom att löpa bort, ut så att hon blev spelbar.”

…och om vad hon sa till Kosovare Asllani efter matchen:

”Det var Kosse som sa att hon ville ta straffen. Då sa jag att jag har full respekt för att en spelare har en känsla. Om hon känner att hon vill gå fram och ta straffen är det klart att hon skall ta den. Sedan sa jag att ‘det är okej, bearbeta det, så går vi vidare’. Det är okej att göra misstag.”

Kosovare Asllani och Pia Sundhage

Kosovare Asllani och Pia Sundhage

Kosovare Asllani om varför hon tog straffen:

”Jag ville ta ansvar.”

… och om hon slår straff nästa match:

”Jag tror att jag är (visar med händerna att hon är körd). Jag tror att Marie får ta den.”

Lotta Schelin om sin straff:

”Vad tänker man? Jag var ganska säker, jag kände mig lugn och tänkte bara att jag skulle trycka in den. Och så blev det inte så. Det är klart att det är lite tungt. Det var ingen 100-procentsstraff, för när målvakten räddar är det ju inte det.”

Mariann Gajhede Knudsen om resultatet:

”Det blev 2–0 till Linköping. Det sa de på läktaren i alla fall…”

…och om hennes roll som släpande forward:

”Den är ny för er i Sverige i alla fall. Men inte för mig, för vi har testat den ganska mycket…  …Jag hörde att den andra matchen blev 0–0, så jag blev faktiskt första målskytten i turneringen. Det kunde man inte tro.”

…och om 1–1 var en dansk seger med tanke på hur de firade efteråt:

”Nej, jag tycker inte att det känns som att vi vann. Men jag tror kanske att vi hade förväntat oss lite annorlunda start än vad svenskarna hade. Och så har de två straffar, så därför är vi lite gladare.”

…om hon och Pernille Harder låg bakom den danska taktiken att ta bort Nilla Fischer, och i stället låta Charlotte Rohlin ta alla svenska uppspel:

”Ja, Lotta är en riktigt bra försvarsspelare, men hon är inte lika bra i uppspelen som Nilla är. Så det är en fördel för oss om Lotta styr deras uppspel. Nillas crossbollar är riktigt farliga, och gör att vi måste flytta över mycket i laget, och springa mycket. Därför ville vi ta bort den delen av Sveriges spel. Och det tycker jag vi lyckades mycket med.”

Stina Lykke Petersen om sina straffräddningar:

”Jag hade bett min tränare om klipp på svenska straffläggare, men han hade inga. Men jag hade drömt om att om det blir en straff så skall jag kasta mig åt vänster sida. Den andra tänkte jag: ‘jag har räddat den första, vad gör jag nu’. Jag tänkte att hon nog skjuter till höger, men blev lite stående. Men hon sköt inte så bra, inte så hårt, så den var ganska lätt att rädda.”

…om hon hade räddat två straffar i samma match tidigare:

”Nej, inte under själva matchen. I straffläggningar har jag gjort det.”

…om jublet efter matchen:

”Det var fantastiskt. De kom och kastade sig i min famn en efter en. Det var riktigt fint att få hjälpa laget i dag. Det var min karriärs största match. Men nu får vi sikta på att bli ännu bättre…”

Stina Lykke Petersen

Stina Lykke Petersen

Så följer du EM på bästa sätt

Publicerad den av
Svara

Om någon timme är det återigen dags att styra bilen mot Göteborg. Jag tänkte hinna se Italien–Finland på tv i presscentrat innan kvällens huvudmatch startar.

Men först kommer här en liten guide till er som är intresserade av att följa EM, men är nykomlingar i damfotbollsvärlden, och inte vet varifrån man bör hämta sin information.

För som ni garanterat redan har märkt så är svensk media numera översvämmad av EM-rapportering. Men så här tycker jag att man bäst följer mästerskapet. Vi kör media för media:

Daniel Kristiansson och Hanna Marklund

Daniel Kristiansson och Hanna Marklund

TV:
Tv4 är förstås ett säkert kort. Från dem får man det mesta av det bästa. De har en kunnig studio där Hanna Marklund är den stora klippan. Anna Brolin är en bra programledare, och deras båda kommentatorspar Daniel Kristiansson/Malin Swedberg och Niklas Jarelind/Stefan Rehn är dessutom utmärkta.

Men när det gäller själva matcherna slår jag även ett slag för Eurosport. Jag tycker att duon Marcus Bühlund och Lisa Ek låter som en riktigt intressant konstellation. Bühlund kan damfotbollen inifrån och Ek brukar vara väldigt underhållande att följa.

Radio:
Radiosporten är alltid högklassig. Och deras EM-lag är urstarkt med duktiga kommentatorer i Susanna Andrén och Paul Zyra samt insatta experter i Anette Börjesson och Richard Henriksson. Dessutom har de en stabil intervjureporter i ordvitsarnas okrönta drottning Emma Lukins.

Jag rekommenderar verkligen deras dagliga EM-pod ”EM-arena Radiosporten”. Den laddar du ner här.

Press:
Först måste jag ju slå ett slag för min egen bevakning. Jag tror att Borås Tidning slår de flesta tidningar på fingrarna när det gäller EM-material. Tyvärr för er från övriga delar av landet ligger väldigt lite ute på vår hemsida. Men man kan ju alltid köpa lösnummer på eBT.

Mest omfattande bevakning har ju förstås kvällstidningarna. Men vill man ha en bra guide i djungeln så rekommenderas den här dagliga sammanställningen varmt. Där hittar man för övrigt även godbitar från annan media.

Bloggar:
Den här förstås. Men i övrigt rekommenderas förstås de båda etablerade damfotbollsbloggarna, alltså Anders Nilsson på Aftonbladet och Spelare 12.

Jag har även noterat att Linköpings FC har startat en EM-blogg. Hur den blir kan man inte veta, men den borde kanske kunna bli lite intressant.

Twitter:
Det finns en mängd intressanta personer att följa, både spelare, ledare och journalister. Minns att jag gjorde en två stora twitterguider (här och här) inför 2012 års damallsvenska. De inläggen är i stora delar fortfarande aktuella. Och där finns länkar till en mängd EM-spelare från andra länder.

Den hashtag som gäller under EM är #EM13. Den är kort och snärtig. Det har även upprättats en EM-lista som kan vara värd att välja. Den finns på den här länken.

Här är i alla fall länkar till de svenska EM-spelare som går att följa:
* Hedvig Lindahl, * Sofia Lundgren, * Kristin Hammarström,
* Nilla Fischer, * Lina Nilsson, * Stina Segerström,
* Amanda Ilestedt, * Caroline Seger, * Lisa Dahlkvist,
* Therese Sjögran, * Antonia Göransson, * Marie Hammarström,
* Olivia Schough, * Elin Magnusson, * Lotta Schelin,
* Kosovare Asllani, * Sofia Jakobsson, * Jenny Hjolman.

En analys av alla EM-lag

Publicerad den av
Svara

Jag har under en längre period studerat alla tolv lagen i EM. Och för en tid sedan började jag samla all fakta i ett utkast här i bloggen. Tanken var att det skulle resultera i en riktigt nördig genomgång med ett inlägg per lag.

Men väldigt mycket EM-tid de senaste veckorna har gått åt till att producera högklassigt material till tidningen. Och jag måste säga att jag både är nöjd och stolt över de artiklar vi på BT-sporten har kört inför EM.

Dessutom har kvällstidningarna och bloggen Spelare 12 gjort utmärkta och fullmatade genomgångar av alla lag de senaste veckorna.

Så tolv fullmatade inlägg blev det inte. Men jag känner ju att jag inte bara vill kasta det här materialet som jag trots allt lagt en hel del tid på. Därför får min ranking av EM-lagen bli ett långt inlägg i stället. Hoppas någon orkar läsa igenom allt…

Innan jag går in på själva rankingen vill jag lätt nördigt spekulera i hur många poäng som kommer att behövas för avancemang till kvartsfinal.
Tre gånger tidigare har tolvlagssystemet använts i EM eller OS, vilket innebär att de två bästa treorna går till kvartsfinal.

Så här har det sett ut för de tredjeplacerade lagen i de turneringarna:

OS 2008:
Japan            +3      4
Kanada        +–0     4
—————————
Nordkorea      –1     3

EM 2009:
England     +–0      4
Norge          –3       4
—————————-
Danmark     –1       3

OS 2012:
Kanada            +2      4
Nya Zeeland  +–0      3
—————————-
Nordkorea       –4      3

Fyra poäng har alltså givit avancemang varje gång. Och bara en gång har det räckt med tre poäng – och det var i fjolårets OS.

Därmed kan man alltså slå fast att fyra poäng räcker för att nå kvartsfinal. Med den vetskapen är det hög tid att dra i gång min EM-ranking:

Lagbild på Island

Islands startelva mot Sverige i Växjö

12) Island
Var som bäst för två år sedan. Då var alla lagets spelare i toppform, och man nådde bland annat final i Algarve cup efter att ha besegrat Sverige (som ju senare tog VM-brons aktuellt år) med 2–1 i gruppspelet. I finalen ledde Island mot USA med 2–1, men föll till slut med 4–2.

Under 2011 lade man också grunden för sitt EM-avancemang, bland annat genom att slå Norge med 3–1. Men sedan dess har skador förstört mycket. Och i år har man visat usel form genom sex förluster på sju träningsmatcher.

Island har gjort sin bragd genom att kvala in till två raka EM-slutspel. Det är ju värt att notera att det bara bor 320000 invånare på Island. Jämförelsevis har Göteborgs kommun 520000 invånare.

Isländskorna lämnade EM 2009 med noll poäng. Då spelade man i en rekordtuff grupp med Tyskland, Frankrike och Norge. Årets grupp är också tuff, och det mesta talar för en repris – alltså att Island lämnar mästerskapet utan poäng.

Spelstilen är aggressiv, med vansinnig press på bollhållaren. Malmös härliga innermittfältare Sara Björk Gunnarsdottir personifierar verkligen det spelet. Skall Island kunna hävda sig mot Tyskland, Norge och Holland måste hon vara i absolut toppform, något som även gäller för klubbkompisen, målvakten Thora Helgadottir samt Kristianstads mittback Sif Atladottir och måltjuv Margret Lara Vidarsdottir måste vara klinisk i avsluten.

De fyra är Islands ryggrad. Tyvärr har den ryggraden varit väldigt skadedrabbad det senaste året.

Trolig startelva: Thora Helgadottir – Olina Vidarsdottir, Katrin Jonsdottir, Sif Atladottir, Hallbera Gisladottir – Sara Björk Gunnarsdottir, Katrin Omarsdottir – Fanndis Fridriksdottir, Dora Maria Larusdottir, Holmfridur Magnusdottir – Margret Lara Vidarsdottir.

11) Ryssland
Det här är ett lag jag har riktigt dålig koll på. Jag såg en halvlek i hemmamatchen mot Österrike i playoffspelet mot EM. Då hade ryskorna en seger i ryggen, backade hem och spelade bara på resultatet. Det gick således inte att läsa ut så mycket om det ryska laget på den halvleken.

Inte mer än att jag minns att de hade ett par snabba kantspelare att kontra på. Samt att de var riktigt effektiva när chanserna dök upp. Inte minst var de bra på fasta situationer.
Faktum är att Österrike vann avsluten med förkrossande marginal i det där dubbelmötet. Men det är ryskorna som skall spela EM.

En spelare som jag imponerats av det lilla som jag sett är Natalia Shlyapina. Hon är en smart forward.
En spelare som är Rysslands nyckel i EM, men som däremot inte imponerat speciellt på mig är målvakten Elvira Todua. Visst är hon välväxt, spänstig och bjuder på en del makalösa räddningar. Men ibland kastar hon verkligen in bollar i eget mål. Exempelvis bjöd hon Potsdam på flera mål i 2012 års Champions Leaguekvartsfinal. Hon har plågats av en skulderskada på sistone. Men är hon frisk lär hon stå.

Ryssland var EM:s sämsta lag 2009. Jag var på gång att tippa dem sist nu också. Men sedan slog de Norge i genrepet efter att ha försvarat bra, och visat effektivitet i kontringarna. Med Todua i toppform, och god effektivitet kanske ryskorna kan sno åt sig någon poäng. Men något avancemang är man inte nära.

Troliga startelva: Elvira Todua – Elena Medved, Olga Petrova, Ksenia Tsybutovich, Alla Sidorovskaya – Valentina Savchenkova, Anastasia Kostyukova – Elena Terekhova, Elena Morozova, Ekaterina Sochneva – Natalia Shlyapina.

Annica Sjölund

Annica Sjölund

10) Finland
Finland spelade EM-semifinal 2005, och kvartsfinal 2009. Årets lag har väldigt lite gemensamt med det topplag man ställde på benen för åtta år sedan.

Faktum är att endast Örebros Sanna Talonen är kvar från bronstruppen. Hon blir nyckelspelare i årets lag ihop med Jitex Annica Sjölund. De bildar ett intressant anfallspar där Sjölund är bollmottagare och framspelare medan Talonen är en utmärkt straffområdesspelare. Jag är riktigt förtjust i hennes distinkta löpningar mot den första stolpen.

Annars saknas förstås korsbandsskadade duon Linda Sällström och Maija Saari. Finland har lidit av måltorka i sina senaste landskamper, där dock Sjölund inte varit med. Frågan är om hennes comeback räcker.

Jag tror inte det. Finland har ett gäng unga talanger på väg framåt. Men de är inte redo för någon EM-succé redan i år. Tvärtom är jag rädd att Andreé Jeglertz finska lag kommer att vända hem från västkusten poänglöst.

Trolig startelva: Minna Meriluoto – Tuija Hyyrynen, Anna Westerlund, Laura Kivistö, Katri Nokso-Koivisto – Annika Kukkonen, Tiina Saario – Leena Puranen, Annica Sjölund, Marianna Tolvanen – Sanna Talonen.

Veronica "Vero" Boquete

Veronica ”Vero” Boquete

9) Spanien
Spanien är oprövat på den här nivån. De har haft många riktigt duktiga flick- och juniorlandslag. Men satsningen på damseniorerna har varit tveksam, vilket gjort att många talanger lagt av i tidig ålder. Därmed är samtliga spanska spelare mästerskapsdebutanter.

Dessutom har det varit en del interna bråk, något som bland annat lett till att två vassa forwards saknas i EM-truppen, nämligen Natalia de Pablos och Laura del Rio, som båda numera spelar för engelska Bristol Academy. Duon har tackat nej till landslaget. Synd, då det före detta WPS-proffset del Rio ju gjorde fantastiska 40 mål på sina 39 A-landskamper.

Men Spanien har ändå några fina profiler. I damallsvenskan känner vi väl till Tyresös mittfältsgeni Veronica Boquete (Vero) – som dock spelar toppforward i landslaget. Från Tyresö kommer även tekniska Jennifer Hermoso (Jenni).

Med Vero, Jenni, NWSL-proffset Adriana Martin samt en mängd talangfulla spelare från fjolårets F19-landslag är Spanien en outsider i EM. Laget är riktigt bollskickligt, och bör ha en god chans att nå kvartsfinal.

Spanjorskorna har laddat med läger, och matcher mot pojklag. De har bara spelat tre riktiga träningsmatcher. Jag såg dem dock en stund mot Danmark i vintras. Det blev 0–0 i en match där spanjorskorna mest rullade bollen i sidled.

Men i sina bästa stunder är Spanien riktigt vasst. Det fick Tyskland märka i EM-kvalet. Då slutade mötet på spansk mark 2–2 – vilket var första gången sedan 2001 som Tyskland lämnade en EM-match utan att ha vunnit.

Jag tror att Spanien blir grupptrea. Sannolikt behöver de dock sno poäng av England eller Frankrike för att avancera. För som noteras ovan, det har oftast krävts fyra poäng för avancemang.

Tänkbar startelva: Ainhoa Tirapu – Marta Torrejon, Ruth Garcia, Irene Paredes, Elisabeth Ibarra – Silvia Meseguer, Nagore Calderon – Sonia Bermudez, Jennifer Hermoso, Adriana Martin – Veronica Boquete

8) Italien
Här är ytterligare ett lag man sällan får chansen att se, och som jag därmed har dålig koll på.

Italienskorna har av tradition en stabil defensiv, och är svårspelade. De var snubblande nära semifinal för fyra år sedan. Och de skakade USA i VM-playoff 2010. Då som nu var nyckelspelaren den rutinerade forwarden Patrizia Panico. Hon är den som uppspelen går mot. En annan rutinerad, och farlig spelare är kvicka Melania Gabbiadini, som Panico oftast försöker lägga bollen till.

Lagets största profil är nog ändå förbundskaptenen, Antonio Cabrini. Han tog som spelare VM-guld för Italien 1982. Att han skulle kunna leda damerna till EM-guld 31 år senare känns inte troligt. Men en god chans på en kvartsfinalplats skall italienskorna ha, även om det är svårt att veta exakt var de står. Precis som Spanien spelar nämligen Italien väldigt få träningslandskamper. De laddar i stället genom läger, och matcher mot pojklag.

En sen skada har gjort att viktiga backen Elisabetta Tona missar EM. Det är ett tungt avbräck för Italien.

Tänkbar startelva: Chiara Marchitelli – Sara Gama, Laura Neboli, Roberta D’Adda, Raffaella Manieri – Alessia Tuttino, Daniela Stracchi – Melania Gabbiadini, Alice Parisi, Elisa Camporese – Patrizia Panico.

Daphne Koster

Daphne Koster

7) Holland
Anförda av placeringssäkra mittbacken Daphne Koster och Malmös måldrottning Manon Melis tog sig Holland ända till semifinal i sitt första EM-slutspel någonsin. Fyra år har gått sedan dess, och holländskorna har lämnat den mer fysiska och defensiva spelstil man hade 2009.

Nu är det ett spelsätt som mer liknar landets herrlandslag som gäller. I truppen finns en mängd intressanta spelare, varav flera hör hemma i damallsvenskan. Vittsjös Mandy Van den Berg har ju tyvärr tvingats lämna återbud på grund av skada. Men klubbkompisen Loes Geurts, Tyresös Kirsten vad de Ven och Linköpings Renée Slegers är tillsammans med Melis en kvartett som känner sig hemma i Sverige.

Utöver dem har jag personliga favoriter i passningsskickliga innermittfältaren Anouk Hoogendijk och liraren Lieke Martens. Holland har även en av världens bästa frisparksskyttar i Sherida Spitse.

Jag tippar att holländskorna blir trea i sin grupp, och avancerar till kvartsfinal – där mycket väl Sverige kan vänta.

Trolig startelva: Loes Guerts – Dyanne Bito, Daphne Koster, Leonne Stentler, Claudia van den Heiligenberg – Anouk Hoogendijk, Sherida Spitse, Danielle van de Donk – Kirsten van de Ven, Lieke Martens, Manon Melis.

Line Röddik Hansen

Line Röddik Hansen

6) Danmark
Danskorna åkte ur EM 2009 i gruppspelet, och missade VM 2011 efter förlust i playoff i kvalet – som bekant efter förlängning mot Sverige.

Efter ett imponerande starkt kval är man nu tillbaka i mästerskapsslutspel. Nyckelspelaren heter numera Pernille Harder – Linköpings tekniska stjärnskott. Danmark har ett starkt och spelskickligt lag som inte skall underskattas. De har gjort flera bra resultat mot starkt motstånd på senare tid.

Spelstilen är väldigt passningsorienterad. Bollen skall gärna rullas fem–sju passningar i sidled innan anfallen startas. En svaghet i truppen är bristen på spjutspetsar. Harder är mer en utpräglad tia än toppforward. Hade hon haft en straffområdesspelare att samarbeta med hade Danmark varit guldkandidat.

Nu nöjer jag mig med att tippa dem vidare ur gruppen. Men väl i kvartsfinal är man ju bara en seger från medalj.

Trolig startelva: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Line Röddik Hansen, Christina Öyangen Örntoft, Mia Brogaard – Mariann Gajhede Knudsen, Katrine S Pedersen – Katrine Veje, Pernille Harder, Johanna B Rasmussen – Sanne Troelsgaard Nielsen.

Trine Rönning

Trine Rönning

5) Norge
Inför förlusten i genrepet mot Ryssland tänkte jag haussa det norska laget rejält. Nu väljer jag att hålla mig lite mer försiktig.

Norskorna är mitt i en generationsväxling. Det innebär att laget består av en del gammalt och en del nytt. Rutinerade stöttespelare som Ingvid Stensland, Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen kompletteras med ett helt gäng spelare som nådde kvartsfinal i F20-VM i fjol.

Mest intressant är förstås nya anfallsvapnet Caroline Graham Hansen. Hon är en utmärkt dribbler, och har dessutom bra skott med båda fötterna. Hansen och fantastiska straffområdesspelaren Ada Stolsmo Hegerberg är stora framtidsnamn. Ni som läst den här bloggen ett tag kanske tycker att jag är tjatig, men jag påminner återigen om att båda är födda 1995.

Den norska akilleshälen har varit mittförsvaret. Men med Rönning och Potsdamproffset Maren Mjelde borde man ha ett hyfsat stabilt mittlås.
Jag tror att norskorna går vidare ur sin grupp som tvåor – och ställs mot Danmark i kvartsfinal. Det är en på förhand en ren 50/50-match, så den norska medaljchansen är god.

Trolig startelva: Ingrid Hjelmseth – Toril Akerhaugen, Trine Rönning, Maren Mjelde, Kristine Hegland – Ingvild Isaksen, Ingvild Stensland – Emilie Haavi, Solveig Gulbrandsen, Caroline Graham Hansen – Ada Stolsmo Hegerberg.

Casey Stoney

Casey Stoney

4) England
Inför genrepet i Ljungskile hade jag England före Sverige på rankingen. Jag ändrade dock den ordningen efter den engelska 4–1-förlusten.

Fast England är ett starkt lag, med en mängd bollskickliga spelare. Tydligen gjorde dessutom Kelly Smith comeback i en testmatch i Linköping häromdagen. Hennes betydelse för det engelska landslaget de senaste åren kan inte överskattas.

England har väldigt starka kanter, både den högra och den vänstra. Däremot har man lite problem på målvaktssidan. Karen Bardsley är okej på skott, men hon ger ett osäkert intryck på exempelvis inlägg och hörnor.

England är ett väldigt underskattat lag, som har möjlighet att vinna hela mästerskapet. Man spelade faktiskt final i EM 2009, och följde upp det med kvartsfinaler i både VM och OS. Det är ett facit som bara är en hårsmån sämre än Sveriges.

Kollar vi ännu mer noggrant på resultaten från de senaste mästerskapen noteras segrar mot Japan i VM och mot Brasilien i OS. Samt att man var nära semifinal i VM, men åkte ut mot Frankrike på straffar.

Det som talar för England är en makalös högstanivå. Det som talar emot dem är en låg lägstanivå. Jag tror att de går vidare ur gruppen som etta eller tvåa.

Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Casey Stoney, Sophie Bradley, Stephanie Houghton – Jill Scott, Anita Asante – Rachel Yankey, Kelly Smith, Eniola Aluko – Ellen White.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

3) Sverige
Pia Sundhage har bytt USA mot Sverige och skapat EM-feber i värdlandet. Med hjälp av snabbhet och ett intensivt presspel skall svenskorna skörda framgångar på hemmaplan.

Vi är näst högst på världsrankingen av de deltagande länderna, och har en av Europas bästa forwards i Lotta Schelin. Hon blir en given nyckelspelare i jakten på en finalplats. För med den drömlottning som Sverige fått är final det enda rimliga målet.

Det känns realistiskt att Sverige skall kunna nå finalen. Men det är inte autobahn dit. Går det bra i inledningen kan hemmaplan bli ett lyft för laget. Om spelet däremot hackar kan pressen på laget bli ett sänke.

Jag tror att Sverige vinner gruppen och därmed ställs mot Spanien eller Holland i kvartsfinal. Det innebär riktigt bra chanser till semifinal – och medalj.

Trolig startelva: Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Josefine Öqvist, Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson – Kosovare Asllani och Lotta Schelin.

2) Frankrike
För många är Frankrike den stora guldfavoriten. Och man har nog det mest samspelta laget, och de största stjärnorna.

Men Frankrike är helt utan medaljer i stora mästerskap. Tre gånger i rad har man fallit på mållinjen, och det känns lite som en förbannelse. Det finns tveklöst potential i truppen att bryta den förbannelsen. För de många Lyonspelarna vet hur man vinner titlar. Men lottningen är tuff, så jag ser bara Frankrike som andrahandsfavorit bakom tyskorna.

Frankrike har dock ett antal fantastiskt bra spelare. Louisa Necib är bolltalangen som serverar läckra passningar och levererar hörnor och frisparkar. Där har man flera nickstarka spelare, inte minst långa mittbacken Wendie Renard.

Man har extrem snabbhet i Elodie Thomis, passningsgenialitet i Camille Abily, hårt arbetande lagspelare i Amandine Henry, Sandrine Soubeyrand och Elise Bussaglia och så vidare. Akilleshälen är forwardsposten. Marie-Laure Delie är duktig, men ojämn. Och Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney opererar helst från kanterna.

Med Delie i toppslag blir Frankrike svårstoppat. Om inte riskerar man faktiskt att stöta på Tyskland redan i kvartsfinal. Och då kan man få vänta ytterligare ett antal år på den där efterlängtade medaljen.

Slutligen måste jag återigen säga att jag verkligen saknar Sonia Bompastor i EM. Vänsterbacken som ingick i världslaget 2011 petades ju ur landslagstruppen i vintras, något som påskyndade hennes beslut att lägga av. Tråkigt.

Trolig startelva: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Laure Boulleau – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Anja Mittag

Anja Mittag

1) Tyskland
EM-meriterna talar för sig själv. Tyskland har inte förlorat en mästerskapsmatch mot ett annat europeiskt land sedan den 24 september 2000 då man föll mot Norge i OS-semifinal.

I EM-sammanhang får man backa drygt 17 år – till den 5 maj 1996 – för att hitta en förlust. Även då var det Norge som vann, i en kvalmatch.

Tyskland har således en makalös vinnarkultur. Och det faktum att sex spelare tvingats lämna återbud på grund av skador har knappast skakat laget. Det finns nämligen sådan bredd i tysk damfotboll att man ändå har 23 högklassiga spelare med till Sverige.

Nyckelspelare, och personlig favorit är släpande forwarden Dzenifer Maroszan. Hon kommer garanterat att servera lagkompisarna läckra passningar.

Lagets stora affischnamn är skyttedrottningen Celia Okoyino da Mbabi. Kanske är EM turneringen då hon tar det sista steget och blir en megastjärna även på världsnivå. Personligen tyckte jag att hon borde ha varit nominerad till priset som världens bästa spelare redan ifjol.

De som tror att tysk damfotboll är i en svacka har inte kollat in resultaten. Trots att man ställer en ung trupp på benen finns enorm potential. Under 2012 förlorade tyskorna inte en enda match, och då mötte man ändå såväl Japan, USA, Sverige som Frankrike.

I år har det blivit en förlust – mot USA. Men 4–2-segern i genrepet mot regerande världsmästarna Japan skvallrar om att Tyskland klarar sin generationsväxling bra.

Jag ser dem som givna guldfavoriter, och tror att deras nya lag kan bli minst lika starkt som det dubbla VM-guldgäng som bars av spelare som Birgit Prinz och Kerstin Garefrekes.

Trolig startelva: Nadine Angerer – Luisa Wensing, Saskia Bartusiak, Annike Krahn, Leonie Maier – Lena Goessling, Nadine Kessler – Anja Mittag, Dzsenifer Marozsan, Lena Lotzen – Celia Okoyino da Mbabi.

Slutligen då mitt EM-tips, mer i detalj:

Grupp A:
1) Sverige
2) Danmark
3) Italien
4) Finland

Grupp B:
1) Tyskland
2) Norge
3) Holland
4) Island

Grupp C:
1) Frankrike
2) England
3) Spanien
4) Ryssland

Slutspelsträdet ser ut så här:
Övre halvan:
A1–B3/C3
A2–B2
Undre halvan:
B1–C2
C1–B3/A3

Jag tippar således att kvartsfinalerna kommer att spelas enligt följande:
Sverige–Spanien/Holland
Danmark–Norge
Tyskland–England
Frankrike–Spanien/Italien

Jag tänkte återkomma med en ny ranking, och nya tips inför kvartsfinalerna.

Se upp till höger

Publicerad den av
1

Sedan någon timme tillbaka vet vi startelvan till EM-genrepet. Och det lär bli stort fokus på vår högerkant i morgon.

För Pia Sundhage fortsätter att prova sig fram. Hon kör dock vidare på linjen från Brasilienmatchen, alltså med en väldigt offensivt balanserad startelva. I den matchen tycker jag att anfallsspelet funkade ganska dåligt. Vi hade ju väldigt svårt att spela till oss målchanser, utan fick förlita oss till fasta situationer och motståndarmisstag.

Kanske blir det annorlunda mot England – som jag ser som ett av EM:s allra bästa lag. Jag räknar med att engelskorna kommer att ha rätt mycket boll, vilket i sin tur gör att vi borde kunna få en hel del chanser att kontra på dem. Och vårt lag känns ju som klippt och skuret för kontringar.

England är för övrigt väldigt ojämnt från match till match. Deras högstanivå är väldigt hög. Spelar de som mot Japan senast lär vi få det väldigt tufft. Då får vi ett bra test av vårt försvarsspel.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

Framför allt är man ju väldigt intresserad av att se hur vår högerkant klarar sig. Där har Sundhage nu givit Jessica Samuelsson och Josefine Öqvist förtroendet – vilket är väldigt offensivt. Samtidigt har Samuelsson en bra snabbhet, vilket känns som en nödvändighet mot Englands kvicka vänsterkant.

Senast spelade engelskorna där med Alex Scott och Eniola Aluko – två mycket duktiga spelare, offensivt sett. Men kanske är Stephanie Houghton tillbaka som back i morgondagens match, något som knappast försämrar Englands slagstyrka till vänster.

Det lär alltså kunna blåsa rejält på vår högersida. Om Samuelsson/Öqvist pallar för trycket i morgon, då är de definitivt även redo för EM.

Högerkanten kommer helt klart att ha störst fokus på sig. Men det finns ju väldigt mycket annat som också är intressant. Här är fyra frågor jag tar med mig till Ljungskile:

* Hur ser Kristin Hammarström ut i luftrummet?
* Hur klarar sig mittförsvaret?
* Skiner Lotta Schelin?
* Klarar vi av att få några längre anfall?

Det är nu ganska exakt en vecka till premiären mot Danmark. Vis av erfarenhet från tidigare mästerskap så behöver inte alla pusselbitar ha fallit på plats innan avspark. Men ju mindre oro vi tar med oss till Gamla Ullevi, desto bättre.

Slutligen, här är startelvan: K. Hammarström – Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Öqvist, Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson – Kosovare Asllani och Schelin.

Avspark är 19.00 på Skarsjövallen. Matchen tv-sänds i Tv4sport. Sändningen startar 18.30.

Island i ord och bild

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är dags för ett nytt bildkollage, den här gången från landskampen Sverige–Island på Myresjöhus Arena i Växjö i våras. Jag åkte dit delvis för att utöka min bildbank, därför blev det väldigt många bilder.

Jag tänkte även passa på att skriva några ord om Island, som var ett av de sista lagen att presentera sin EM-trupp.

Det är en trupp som lär få det svårt i Smålandsgruppen, där de ställs mot Norge, Tyskland och Holland. Men isländskorna kan spela utan att känna någon press. De har ju gjort sin stora prestation genom att kvala in till sitt andra raka slutspel.

Det är en megaprestation med tanke på att Islands totala befolkning ligger på ungefär 320 000 invånare. Som jämförelse har Göteborgs kommun cirka 530 000.

Sju spelare i den isländska truppen har sin klubbtillhörighet i Sverige. Noterbart är att den före detta Örebrospelaren Edda Gardarsdottir, numera i engelska Chelsea, inte fick plats i truppen. Den ser ut så här:

Målvakter:
Thora Helgadottir (Malmö), Gudbjörg Gunnarsdottir (Avaldsnes) och Sandra Sigurdardottir (Stjarnan).

Backar: Katrin Jonsdottir (Umeå), Sif Atladottir (Kristianstad), Hallbera Gisladottir (Piteå), Glodis Perla Viggosdottir, Thorunn Helga Jonsdottir och Anna Björk Kristjansdottir (Stjarnan), Olina Vidarsdottir (Chelsea) och Elisa Vidarsdottir (Vestmannaeyjar).

Mittfältare:
Sara Björk Gunnarsdottir (Malmö), Gudny Odinsdottir (Kristianstad), Dora Maria Larusdottir (Valur), Katrin Omarsdottir (Liverpool), Dagny Brynjarsdottir (Valur), Katrin Asbjörnsdottir (Thor/KA).

Forwards:
Margret Lara Vidarsdottir (Kristianstad), Holmfridur Magnusdottir (Avaldsnes), Rakel Hönnudottir (Breidablik), Fanndis Fridriksdottir (Kolbotn), Harpa Thorsteinsdottir (Stjarnan) och Elin Metta Jensen (Valur).

Ett antal av de spelarna finns med på mina bilder från Växjö. De ser du här:

Pia Sundhage och Lilie Persson
Pia Sundhage
Lotta Schelin
Edda Gardarsdottir
Elisa Vidarsdottir
Dagny Brynjarsdottir
Caroline Seger
Svensk målglädje.
Lotta Schelin gör mål.
Thora Helgadottir
Sofia Jakobsson laddar.
Harpa Thorsteinsdottir
Myresjöhus Arena i motljus.
Sofia Jakobsson
Emmelie Konradsson måttar ett inlägg.
Kosovare Asllani
Lotta Schelin
Lina Nilsson är jagad
Inkast mot Konradsson
Sara Björk Gunnarsdottir
Rakel Hönnudottir
Edda Gardarsdottir
Antonia Göransson
Emma Berglund
Olivia Schough
Hallbera Gisladottir
Emma Berglund
Emmelie Konradsson
Emmelie Konradsson med Dora Maria Larusdottir i ryggen.
Sara Björk Gunnarsdottir mot Marie Hammarström.
Sverige jublar.
Antonia Göransson
Olivia Schough och Stina Segerström.
Hanna Folkesson och Johanna Almgren
Folkesson, Konradsson och Almgren.
Birger Jacobsson
Dubblar dueller
Dora Maria Larusdottir
Harpa Thorsteinsdottir
Nilla Fischer
Nilla Fischer
Isländska avbytare.
Antonia Göransson och Olina Vidarsdottir
Pia Sundhage
Lotta Schelin mot Fanndis Fridriksdottir.
Lotta Schelin
Lotta Schelin
Sara Björk Gunnarsdottir och Caroline Seger hänger i luften.
Glodis Perla Viggosdottir
Fanndis Fridriksdottir
Fanndis Fridriksdottir i bra läge
Nilla Fischer
Marie Hammarström
Isländska gester
Kosovare Asllani
Sara Thunebro
Fanndis Fridriksdottir
Antonia Göransson
Kosovare Asllani
Harpa Thorsteinsdottir
Sara Thunebro och Harpa Thorsteinsdottir
Katrin Jonsdottir
Katrin Jonsdottir
Lagbild på Island
Lagbild inför avspark
Lotta Schelin
Islands flagga
Island under nationalsången
Carina Holmberg
Fanndis Fridriksdottir
Harpa Thorsteinsdottir
Sara Björk Gunnarsdottir
Charlotte Rohlin
Olivia Schough
Nilla Fischer mot Lotta Schelin
Emma Berglund mot Antonia Göransson
Sara Thunebro mot Lina Nilsson
Johanna Almgren
Domarna
Antonia Göransson
Glodis Perla Viggosdottir
Hallberg Gisladottir
Lina Nilsson
Dagny Brynjarsdottir
Dora Maria Larusdottir
Dora Maria Larusdottir
Avbytarna kör kvadraten.
Sara Björk Gunnarsdottir
Drickapaus
Siggi Eyjolfsson
Olina Vidarsdottir
Dagny Brynjarsdottir
Lotta Schelin
Emmelie Konradsson
Emma Berglund
Josefine Öqvist
Antonia Göransson

Bilder av Sverige–Norge

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har som vanligt haft med mig kameran på samtliga de matcher jag sett på plats under våren. Några bildspel har jag dock inte lyckats/hunnit lägga upp här på bloggen.

Inte förrän nu.

Årets första bildspel är från Sverige–Norge i Linköping den 1 juni. Som vanligt är bildkvaliteten något varierande. Jag är ju inte någon fotograf, och jag har ingen proffsutrustning, utan jag ser mig mer som en journalist med en hyfsad kamera.

Men det är kul att kunna lägga upp lite bilder på de spelare man skriver om. Dessutom gör bilderna bloggen mer lättläst. Så här är mina bilder från Linköping Arena:

Den kortaste biljettkön klockan 15.14
Marita Skammelsrud Lund
Emilie Bosshard Haavi
Lilie Persson
Ingvild Isaksen
Samlat lag efter matchen
Publiksiffra och slutresultat.
Petra Johansson (Larsson)
Renée Slegers
Landslaget tackar publiken
Ingrid Hjelmseth
Marie Hammarström och Ingvild Stensland
Kosovare Asllani
Ingrid Ryland
Marie Hammarström och Cecilie Pedersen
Trine Rönning
Lisa Dahlkvist
Antonia Göransson
Antonia Göransson
Trine Rönning
Lisa Dahlkvist
Olivia Schough
Josefine Öqvist
Josefine Öqvist
Elin Magnusson
Marina Pettersson Engström
Jenny Hjolman
Amanda Ilestedt
Ingvild Stensland
Nilla Fischer och Maren Mjelde
Bra norsk målchans. Maren Mjelde nickar.
Emmelie Konradsson och Lotta Schelin
Gräsmattan i Linköping
Marie Hammarström har gjort 2-1
Solveig Gulbrandsen
Ada Stolsmo Hegerberg
Ingvild Isaksen
Maren Mjelde
Samlat svenskt försvar
Samling i straffområdet.
Caroline Graham Hansen på väg igenom.
Solveig Gulbrandsen
Caroline Seger
Sara Thunebro
Kristin Hammarström tar fart för att snabbt sätta igång spelet.
Caroline Graham Hansen.
Lotta Schelin har kvitterat.
Sverige har gjort 1-1.
Lotta Schelin har gjort 1-1.
Nilla Fischer
Caroline Graham Hansen
Ingvild Stensland skall slå hörna.
Kristin Hammarström
Ada Stolsmo Hegerberg
Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.
Caroline Seger
Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.
Linköping Arena

Bloggens andra födelsedag

Publicerad den av
3

I går hade jag en vansinnigt tung dag. Verkligen vansinnigt tung. Men efter regn kommer sol, och i dag är det ju födelsedag. Den här bloggen fyller nämligen två år.

På ettårsdagen berättade jag om hur den först kom till under VM 2011, och sedan även om min bakgrund. Jag berättade även i de inläggen om hur det gick till när bloggen först lades ner, men plötsligt återupptogs igen.

Det finns ingen större anledning att repetera de sakerna mer. Men för er som är nyfikna på vem jag är, och på min bakgrund rekommenderas inläggen. Och som tillägg kan jag konstatera att jag under det senaste året har nått expertstatus på ytterligare ett ganska stort antal lag…

En sak tänker jag dock blicka tillbaka lite på så här på tvåårsdagen. En anledning till bloggens existens, som jag inte tog upp i de länkade inläggen, är tillgängligheten.

Jag älskade att följa vårt landslag under VM i Tyskland. Visst hade tjejerna stängda träningar, men spelarna och ledarna var ändå så otroligt tillgängliga, och trevliga. Och glada. Det kändes som att de från hjärtat tyckte att det var kul att vi i media var på plats och följde dem.

När man är van vid att bevaka herrlandslaget – och herrallsvenskan – där media ofta ses som något katten släpat in, så var det fantastiskt trevligt att mötas av en så stor mängd positiv energi under några veckor.

Den positiviteten hjälptes förstås av att Sverige hade framgångar under mästerskapet i Tyskland. Men känslan var ändå att det fanns något äkta i botten. Och det var den känslan som skapade min drivkraft att följa spelarna även i sina klubblag.

Lotta Schelin blev min absoluta favorit under de där veckorna i Tyskland. Det strålade om henne. Hon var alltid glad, positiv och fyndig. Och trots att alla drog i henne tog hon sig tid för oss allihop. Hon var så långt ifrån herrfotbollens mest firade stjärnor man kan komma. På ett otroligt positivt sätt.

Därför blev jag så vansinnigt besviken när jag nyligen såg ett uttalande från Schelin om att hon gärna slapp att prata med media. Ni som följer bloggen minns säkert inlägget ”Två citat som gör mig besviken”.
Enligt den artikel i Expressen från vilken jag hämtade uttalandet skulle Schelin i SVT-dokumentären Den andra sporten uttala sig ”om hur hon faktiskt inte är så road alla gånger av att ställa sig framför tv-kameran och förklara varför det gick som det gick.” Och så kom ett citat där Schelin jämför med hur Zlatan Ibrahimovic kan jobba mot media.

Det fick mig att reagera.

För kort sagt kan man säga att jag inte ser Ibrahimovic som ett föredöme när det gäller mediahantering.

Nu när jag själv har sett dokumentären kan jag dock med glädje konstatera att jag överreagerade. Och det rejält.
Dessutom lurades jag av Expressenartikeln. För som jag ser det handlar inte Schelins uttalande alls om att ”hon faktiskt inte är så road alla gånger av att ställa sig framför tv-kameran och förklara varför det gick som det gick.”

Jag uppfattar nog att uttalandet handlade om att behöva göra intervjuer eller reportage om sånt som inte är kopplat till fotbollen.

Så numera är jag inte ett dugg besviken på Lotta Schelin. Hon är tvärtom tillbaka på tronen i ämnet mediehantering.

Med det sagt har det blivit läge att sammanfatta bloggens andra år. Jag gör det genom att precis som i fjol presentera topplistan över de tio mest klickade inläggen.
Eftersom många tar sig in via bloggens förstasida kan andra inlägg ändå ha haft fler läsare. Men listan säger ändå en hel del. Så här är de tio mest klickade inläggen från den 28 juni i fjol:

1) Jag tycker som Yuki Nagasato, 972 klick
2) Hammarströms bronsmål – det var höjdpunkten under 2011, 524 klick
3) Bardsley, Asante och Dieke i Storbritanniens OS-trupp, 417 klick
4) Är Hanna Terry Sundhages svenskamerikan?, 402 klick
5) En resa som jag inte ångrar, 398 klick
6) Sembrant om hur Lisa Dahlkvist använder musen, 344 klick
7) Hammarström fick mig att haja till, 327 klick
8) Vad fyller tomrummet efter damfotboll.com?, 325 klick
9) Startelva och kort semester, 272 klick
10) Lång analys av Sverige–Norge, 229 klick

Flera av de inläggen skrevs alltså under bloggens första år. Det är ett tecken på att blogginlägg kan leva rätt länge.

Här är lite siffror från bloggens två första år:

* Jag har skrivit 1108 inlägg.

* Ni läsare har kommenterat inläggen 603 gånger.

* Bloggen har haft 242 325 sidvisningar. Snittet under det senaste året ligger på 521 sidvisningar per dag. Det snittet ökar sakta men säkert. Av de fyra senaste månaderna har tre legat på över 600 sidvisningar i snitt. Den fjärde hamnade på 598.

* Det mest kommenterade inlägget är Lång analys av Sverige–Norge. Det har 13 kommentarer.

* Jag har haft besökare från 124 olika länder. Topp tio ser ut så här: Sverige, USA, Tyskland, Finland, Norge, Frankrike, Storbritannien, Japan, Spanien och Uruguay.

* De tio sökord som lett flest läsare in på bloggen är: ”Alex Morgan”, ”Lotta Schelin”, ”Johan Rydén”, ”Johan Rydén blogg”, ”Jessica Landström”, ”Kosovare Asllani”, ”mot em 2013”, ”Damfotboll blogg”, ”Tobin Heath” och ”Lisa Dahlkvist”.

* Utöver vanliga sökmotorer, Facebook och Twitter hittar klart flest läsare in till bloggen via följande sidor, i nämnd ordning: Linköpings FC:s hemsida, bt.se, bloggen Spelare 12, Röa IL:s hemsida och via Dagens damallsvenskan. Tack för att ni länkar in på min blogg.

Slutligen vill jag passa på att även tacka alla er som läser bloggen – det är ni som håller den i gång.

Och missa inte att F17-landslaget spelar EM-final 14.30. Matchen direktsänds på Eurosport. Det kanske kan bli fler skäl till firande i dag…

Startelva och kort semester

Publicerad den av
7

Pia Sundhage har presenterat startelvan för kvällens (avspark 17.45 på Söderstadion) möte med Brasilien. Och det är en hysteriskt offensivt balanserad elva.

Sverige startar nämligen så här: Sofia Lundgren – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Josefine Öqvist, Marie Hammarström, Caroline Seger, Antonia Göransson – Lotta Schelin och Kosovare Asllani.

Sofia Lundgren

Sofia Lundgren

De spelare här som har mest att bevisa är förstås Sofia Lundgren, Lina Nilsson och Josefine Öqvist, som alla tre är nya i startelvan jämfört med Norgematchen.

Framgångsrika herrlag brukar ofta vara defensivt balanserade, alltså 55–45, 60–40 eller möjligen 65–35 i defensiv favör. Det viktigaste för att nå framgång där är att hålla nollan. Inom damfotbollen är det lite lättare att göra mål, vilket gör att man kan vinna på att ha en något mer offensiv balans.
Men ju tuffare och jämnare det blir i världseliten, desto mer närmar sig damfotbollen det förhållande som gäller inom herrfotbollen.

Som jag ser det består Sundhages startelva av tre utpräglat defensiva spelare (mittbackarna och Marie Hammarström), samt sju offensivt lagda. En uppskattning är att om man sätter defensiven först blir balansen någonstans 40–60 eller kanske till och med 35–65. Alltså som sagt, hysteriskt offensivt.

Den här typen av balans är förstås väldigt bra när man anfaller. Problemet är att överoffensiva lag ofta saknar tillräckligt med utpräglade bollvinnare, vilket gör att man riskerar att få lägga mycket kraft på att jaga – och inte får så många anfall som man hoppats på.

Det skall därför bli intressant att se hur förbundskapten Sundhages uppställning faller ut. Jag såg tidigare i dag att hon önskar få längre anfall än tidigare. Jag måste säga att jag är tveksam till om hon valt rätt spelare för det. Det här känns däremot som ett riktigt vasst kontringslag.

Men jag skall inte döma ut testet i förväg. För visst vore det kul om den här ultraoffensiva uppställningen faktiskt fungerar?

Med det sagt så tänkte jag meddela att jag nu kommer att ta några dagars semester från den här bloggen. Det är väl kanske ingen klockren tajming, med landskamp i kväll och EM runt hörnet. Men ibland är det annat som drar.

Och då jag inser att jag inte kommer att hinna skriva något efter matchen i kväll, samt att jag inte kommer att ha tillgång till dator under resten av veckan, så får det här bli veckans sista inlägg.

Jag lovar att återkomma på måndag, eller allra senast på tisdag. Då presenteras EM-truppen i Göteborg, och jag kommer att vara på plats. Det blir kul.

Innan jag stänger butiken och gå på min lilla minisemester så är det ju läge att fundera ut vilka spelare som kommer att presenteras på tisdag.

Sundhage har sagt att det är sju–åtta spelare som slåss om de tre–fyra sista platserna.

De elva som startar i kväll är givna i truppen. Det är även samtliga de som spelade mot Norge senast. Alltså: Kristin Hammarström, Jessica Samuelsson, Lisa Dahlkvist, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och Sofia Jakobsson.

Därmed är vi uppe i 17 spelare. Det skall in sex till, och det borde handla om en målvakt, två mittbackar, en central mittfältare, samt två yttermittfältare/forwards.

Amanda Ilestedt

Amanda Ilestedt

Som målvakt lär det bli Hedvig Lindahl. Och Amanda Ilestedt borde ligga nära till för den första mittbacksplatsen.

Den andra mittbacken tippar jag blir Stina Segerström, trots att hon för tillfället har lite skadeproblem. Andra kandidater är Marina Pettersson Engström och kanske även Malin Levenstad.

Den centrala mittfältaren borde bli Elin Magnusson. Det huvudalternativ som finns är Carina Holmberg.

Det är på de två sista positionerna som det är klart mest vidöppet. Sundhage har under året testat följande spelare för aktuella positioner: Malin Diaz, Elin Rubensson, Susanne Moberg, Julia Spetsmark, Jenny Hjolman, Lina Hurtig och Marija Banusic. Det har även spekulerats en del kring Therese Sjögran. Fast Sjögran känns inte aktuell, och hon verkar även själv ha givit upp. I varje fall skriver hon det i sin nya EM-blogg.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Personligen tycker jag att trion Rubensson, Hurtig och Banusic är de mest spännande namnen här. Fast vad jag tycker är ju inte relevant. Det enda intressanta är ju hur Sundhage resonerar kring våra unga talanger. Och här har jag svårt att känna av hur vinden blåser.

Men på tisdag får vi alltså svaret. Visst blir det väl spännande?

Därmed återstår bara för mig att önska er alla en glad midsommar. Vi hörs.

Lång match mellan Malmö och Tyresö

Publicerad den av
Svara

När man ser matcher i efterhand är sällan den verkliga matchtiden 2×45 minuter. För gång på gång stannar man uppspelningen, spolar tillbaka och kollar detaljer. Ibland kollar man flera gånger.

För mig var matchtiden i gårdagens seriefinal något udda. Med alla tillägg kom jag upp i 70 minuter i första halvlek, medan det bara blev 55 i andra. En orsak till att den första halvleken blev så lång kommer i ett separat inlägg alldeles strax.

Nu till själva matchen. Jag hörde att Tony Gustavsson var besviken efteråt, eftersom han hade trott på att det skulle bli ännu bättre spel. Jag gissar att Tyresötränaren framför allt var besviken på sitt eget lag.

För som jag ser det var det en riktigt bra match. Inte fantastisk, men riktigt bra. Det var intensivt, högt tempo, heta närkamper – och fyra mål. Det man möjligen kan ha synpunkter är att tre av den kom efter bjudningar.

Men bjudningarna känns ändå inte ologiska. Dels för att båda lagen hade en bra förstapress. Dels för båda våra topplag kom till spel med stukade backlinjer. Tyresös till följd av av skador, medan Malmös har haft problem med form och självförtroende – kanske fortfarande som en följd av rasen mot Lyon.

Karin Lissel

Karin Lissel

Av backlinjerna var det Tyresös som hade störst problem i matchinledningen. Framför allt hade vikarierande lagkaptenen Karin Lissel det riktigt tungt. Malmö hittade flera gånger in till Anja Mittag på ytan bakom Lissel. Och då Tyresö spelar med ytterbackarna högt upp i banan var Annica Svensson sällan på plats för att hjälpa till.

Malmös backlinje å sin sida överraskade genom att falla hem på säkerhet, och strunta i de annars så vanliga chansbrytningarna. Det kändes klokt med tanke på vilken snabbhet Tyresö har framåt.

Försiktigheten straffade sig dock vid 0–2 – det enda målet som inte var ett rent bjudmål. Malmö satte en hård och bra förstapress med mittfält och forwards, och störde ofta Tyresös nya backlinje tidigt i uppspelsfasen. Men i den här situationen hittade Annica Svensson snyggt in till Veronica Boquete på en fri, och central yta. Därifrån kunde Boquete enkelt spela vidare till Marta på vänsterkanten.

Marta Viera da Silva

Marta Vieira da Silva

I det läget blev Lina Nilsson lite för passiv och backade för långt innan hon valde att ta klivet fram. Att Nilsson backade från början kändes inte fel. Men hon borde ha känt på Marta strax utanför straffområdeslinjen. Nu föll hon in fyra–fem meter i eget straffområde, och då hamnade Marta så nära mål att även hennes högerfot blev ett farligt vapen.

Övriga mål var alltså bjudningar. 0–1 kom sedan Amanda Ilestedt slarvat i ett uppspel. Trots att hon hade jättemycket tid lyckades hon slå bollen i ryggen på en pressande Caroline Seger. Bollen hamnade hos Christen Press, som i sin tur serverade Marta öppet läge. Det var Tyresös första avslut mot mål.

1–2 bjöd Carola Söberg på. Tyresömålvakten gjorde en helt galet dålig utrusning. Det var en av de många långa bollarna in bakom mittback Lissel som var upprinnelsen. Lissel förlorade duellen mot Anja Mittag, som i sin mottagning också passerade Söberg. Tyskan hade fått ett bra läge även om Tyresömålvakten hade stannat i sitt straffområde. Men så här enkelt hade det inte behövt bli.

Vid 2–2 var det Kirsten van de Ven som slog en riktigt dåligt passning på egen planhalva. Relativt ostörd slog hon bollen rakt till Katrine Veje, som lätt kunde frispela Mittag till vänster. Mittag avslutade i steget med tån, eller möjligen yttersidan. Ett snabbt och effektivt avslut. Malmö utnyttjade verkligen van de Vens misstag på ett skoningslöst – och riktigt snyggt – sätt.

Det var målen det. I övrigt var det mest Malmöchanser. Även om Tyresö också hade en alldeles utmärkt förstapress så tog sig Malmö förbi en hel del gånger. Ofta genom de där långa bollarna in bakom Lissel. Det är inte bara för målen jag tycker att Anja Mittag såg vassare ut än tidigare under säsongen. Hon var inblandad i väldigt mycket, och blir nog farlig i EM.

Anja Mittag

Anja Mittag

Apropå EM är här en liten genomgång av de EM-aktuella, svenska spelarna i matchen:

Amanda Ilestedt: Hon missade vid 0–1. Och även en gång senare i den första halvleken (34:e minuten) slarvade hon med ett enkelt uppspel. Då räddade hon i och för sig själv situationen genom att täcka ut Kirsten van de Vens avslut till hörna.

Men det är farligt att spela med så små marginaler på den här nivån. Förhoppningsvis är det läropengar för Ilestedt. För jag är lite splittrad här. Det är bra att Ilestedt vågar försöka spela. Men i landslaget, eller när motståndet är av Tyresös kaliber – då måste man öka marginalerna.

Däremot är det kul att se att Ilestedt är ett bra vapen vid fasta situationer. Hon var nära flera gånger.

Caroline Seger: Kändes bra. Utan att jag studerade henne jättenoga fick jag känslan att hon kanske börjar hitta sin roll i laget. Hon spelade enkelt, och gjorde det för laget.

Elin Rubensson: Gjorde ett väldigt piggt inhopp som högerytter. På sina 31 minuter tog hon sig förbi snabba Meghan Klingenberg flera gånger. Rubensson känns formstark. Och med tanke på att hon kan gå att använda i alla tre lagdelar skulle hon väl kunna vara en bra EM-joker?

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist: Imponerade inte på mig. Det var trångt på mitten, och när det blev ont om tid hade Dahlkvist problem med passningsspelet. Hon är dock så rutinerad att hon spelar säkert, och inte gör sig skyldig till farliga bolltapp. Var trots allt nära att bli matchvinnare på slutet.

Lina Nilsson: Klart godkänd – trots sin tvekan vid 0–2. Jag gillar ytterbackar som ger motståndaren chansen att missa, och inte chansar bort sig direkt. Men Marta är förstås en av världsfotbollens svåraste motståndare. Och Nilsson klarade trots allt den matchen i matchen bra.

Carola Söberg: Undrar om inte den grova missen vid 1–2-målet rätt rejält försämrade värdet på hennes aktier i kampen mot Hedvig Lindahl om en plats i EM-truppen.

Malin Levenstad

Malin Levenstad

Malin Levenstad: Stabil match. Den bästa insatsen från henne som jag sett i år. Visade att hon vill vara med i Malmös startelva framöver. Jag reagerar dock fortfarande på att hon blir så liten när hon skall täcka skott. Hon verkar nästan försöka gömma sig. Det känns konstigt, för jag upplever annars Levenstad som rätt tuff.

Annica Svensson: Godkänd. Hade ett andraassist till 0–2-målet, och höll relativt rent på sin kant.

I övrigt från matchen måste jag berömma Malmös andra halvlek. Det var den bästa jag har sett dem göra på mycket länge. Kanske någonsin. För även om Tyresö hade problem i backlinjen är man förstås ett högklassigt motstånd.

Och efter paus styrde Malmö matchen nästan totalt. Imponerande.

Thora Helgadottir

Thora Helgadottir

Även var det Tyresö som var närmast segern på slutet. Det krävdes en fantastisk räddning från Thora Helgadottir på slutet för att rädda Malmös poäng. En nick från Katrin Schmidt tog i Lisa Dahlkvists mage och gick mot det tomma målet. Men Helgadottir tog en flygtur och avvärjde.
Bara någon minut senare bars isländskan av. Det såg inte alls bra ut. Inte alls bra. Det verkade vara en bristning, eller sträckning. Jag gissar att hela Island hoppas på det senare. Fast även sträckningar kan ta några veckor att läka – och EM närmar ju sig med stormsteg.

Apropå skador har Tyresö numera riktig mittbackskris. Visst kommer Linda Sembrant snart tillbaka. Men hade tränare Gustavsson rätt i sin gissning att Johanna Frisk nu också är korsbandsskadad, då lär det nog bli minst en mittbacksvärvning i sommar. Kanske två.

För övrigt har jag inte sett några rubriker alls om Frisks skada. Borde inte några medier vara intresserade av att damallsvenska serieledarnas lagkapten riskerar att missa resten av säsongen?
Visst, det finns ingen riktig lokaltidning i Tyresö och kvällstidningarna säljer nog inte många tidningar på en sådan nyhet – speciellt inte som den redan ropats ut i tv. Men varför sover damfotboll.com?

Nu tar damallsvenskan sommarlov. Men sova lär inte spelarna göra. En stor mängd spelare skall ju nämligen spela i EM.

Efter EM är det returmöte mellan Tyresö och Malmö redan den 10 augusti. Det tycker jag är riktigt synd – jag ser det som ytterligare en stor miss av de på förbundet som lagt serien.

För det borde inte ha varit svårt att förutspå att de här två lagen skulle slåss om guldet. Och det hade varit mycket roligare om deras andra inbördes möte hade legat i en av de allra sista omgångarna.

Jag tänker förstås på spänningen. Men även på publikintresset. Och där behöver man göra ganska mycket. För gårdagens siffra på 1353 är ju ändå rätt svag.

Malmö snittade ju 1118 i fjol. I och för sig stod guldmatchen (4032 åskådare) för nästan exakt en tredjedel av deras totalt 12 300. Men även utan seriefinalen låg Malmös hemmasnitt på 827 personer. I år har Malmö nu ett snitt på 772 – inklusive sin seriefinal på hemmaplan. Vi snackar en ganska rejäl sänkning av intresset.

I returen i augusti vilar återigen kniven mot Malmös strupe. För de lär inte ha råd att förlora där heller om det skall bli en kamp om guldet. Att några andra lag än Tyresö och Malmö skulle kunna blanda sig i känns inte möjligt.

Jag hörde i och för sig Radiosportens expert Anette Börjesson i går eftermiddag. Hon menade att Tyresös och Malmös spelare kan vara slitna i höst på grund av EM. Och hon höjde samtidigt varningsflagg för de lag som kommer bakifrån.

Men jag kollade upp det där, och mycket talar för att alla topplagen får ungefär lika många EM-spelare. I varje fall om man skall gå efter Pia Sundhage:s senaste trupp. Här är en lista på ett troligt utfall:

Tyresö: Sju – eventuellt nio.
Sara Thunebro, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Kirsten vad de Ven, Veronica Boquete, Jennifer Hermoso och Line Röddik Hansen. Eventuellt även Carola Söberg och Annica Svensson.
Malmö: Sju – eventuellt nio.
Amanda Ilestedt, Lina Nilsson, Manon Melis, Sara Björk Gunnarsdottir, Thora Helgadottir, Katrine Veje och Anja Mittag. Eventuellt även Malin Levenstad och Elin Rubensson.
Linköping: Sju.
Sofia Lundgren, Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Mariann Gajhede Knudsen, Pernille Harder och Renée Slegers.
Göteborg: Fem – eventuellt sex.
Kristin Hammarström, Stina Segerström, Marie Hammarström, Olivia Schough och Anita Asante. Eventuellt även Jodie Taylor.

Jakten på det optimala mittfältet

Publicerad den av
7

Klockan 16.00 håller Pia Sundhage presskonferens, där hon presenterar truppen till Brasilienmatchen på Söderstadion den 19 juni.

Jag är upptagen från just 16.00, och kommer inte att kunna kommentera truppen förrän i morgon.

Det kan bli någon ny skräll, eftersom Sundhage inte är klar på alla positioner. Men räkna med att samtliga de 16 spelare som var på planen mot Norge också finns med.

Det är bland de 16 som startelvan i EM-premiären kommer att formeras. Möjligen kan det bli skifte på högerbacksplats. Men jag tror ändå att Sundhage kommer att välja Jessica Samuelsson framför Lina Nilsson.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Men Nilsson lär komma med till EM, vilket gör att EM-truppen känns klar till 17/23. Det är alltså ytterligare sex spelare som Sundhage söker efter. Framför att handlar det om att hitta två reserver på mittbacksplats, ytterligare en central mittfältare samt förstås rätt uppsättning yttermittfältare. Troligen finns de sex spelare hon söker bland de som hon redan testat.

På skadelistan finns Linda Sembrant, Emma Berglund, Johanna Almgren och Hanna Folkesson – fyra spelare som samtliga sannolikt hade varit med i EM-truppen, om de varit friska.

Den spontana känslan är att alternativen nu börjar bli rätt få. Sundhage har nämligen vänt på de flesta stenarna.

Skall jag leta namn som vår förbundskapten inte har testat hittills så blir det:
* Louise Fors
* Therese Sjögran
* Johanna Frisk
* Petra Larsson

Sedan har vi förstås de yngre talangerna. Men det verkar ju klart att exempelvis Lina Hurtig och Marija Banusic (som just nu är skadad) kommer att spela F19-EM i stället för att vara reserver i stora EM. Däremot vore det fräscht att ta med några spelare ur U23-landslagstruppen till EM. Jenny Hjolman och Amanda Ilestedt var med mot Norge. Ytterligare någon eller några borde kunna vara aktuella. Som Elin Rubensson och kanske Magdalena Ericsson.

Jenny Hjolman

Jenny Hjolman

Jag noterar att bloggkollega Anders Nilsson har skrivit om Sundhages jakt på ytterligare en central mittfältare här. Jag håller med honom om att det är väldigt tunt på positionen. Lisa Dahlkvist och Caroline Seger känns ganska ohotade i startelvan, och det är Marie Hammarström som är första backup, men henne vill jag helst se på ena kanten.

Synd på Hanna Folkesson, som var vårens fynd. Hon kunde varit en bra ersättare som bollvinnare, men nu är ju hon inte längre aktuell för EM. Därmed är det som Nilsson skriver i sin blogg – Nilla Fischer är egentligen det alternativ som Sundhage söker.
Fast med den nuvarande skadesituationen på mittbackssidan behövs ju Fischer där.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

När projektet med att skola om Fischer påbörjades var jag skeptisk. Jag ville – och vill – att någon sätter eld i baken på Seger.

Vid sitt tillträde sa förbundskapten Sundhage att hon tänkte utmana givna spelare, något som gjorde att jag blev glad. Men när hon nästan omgående därefter förklarade att Seger var lagkapten, storstjärna, och given i laget  – då började jag undra lite.

För som jag ser det är just Caroline Seger en av de som borde utmanas hårdast i truppen. Ni som följt den här bloggen länge vet att jag efter fjolårets OS till och med ifrågasatte om Seger skulle ha en plats i framtidens svenska landslag. Det inlägget hittar du här.

Caroline Seger

Caroline Seger

För även om Seger är den spelare som kanske har störst talang i vårt landslag, så har vi klarat oss väldigt bra utan henne.

I de två senaste mästerskapen har vi spelat sju matcher mot länder som ligger på tio i topp på världsrankingen. Och vi har tagit fler poäng (sex) i de tre matcher där Seger suttit vid sidan än vi gjort i de fyra matcher där hon varit med (fem poäng). Det innebär ett poängsnitt på 2,0 utan Seger, och 1,25 med henne.

Nu är det ett väldigt litet statistiskt urval, och det är förstås fler faktorer än bara Seger som påverkar. Och sedan Fischer blev mittback blir det här mest ett hypotetiskt resonemang. För nu är Seger självskriven i laget. Men visst är siffrorna ändå lite intressanta?

Som jag ser det hade idealet varit att använda Caroline Seger som inhoppare. Hon är i princip alltid riktigt bra i 10–20 minuter per match. Att låta henne komma in med energi de sista 25 minuterna, när övriga spelare börjar tröttna, tror jag hade varit perfekt för laget.

Att jag tar upp den här funderingen beror framför allt på att förbundskapten Sundhage efter Norgematchen började prata om att återgå till Dennerbyspelet – alltså rakt, och med väldigt liten risktagning på centralt mittfält.
Det tycker jag är rätt, med tanke på hur vårt spelarmaterial ser ut. Det är dock ett spel där jag anser att Dahlkvist och Fischer är vårt optimala innermittfält.

Det verkade Thomas Dennerby inse efter VM 2011. Han ville dock ha med Seger i startelvan, och skräddarsydde en position åt henne som tia i en 4-2-3-1-uppställning. I den rollen klarade Seger inte av att leva upp till förväntningarna under OS, vilket gör att vi numera har gått tillbaka till 4-4-2.

Jag hoppas verkligen att Seger klarar av att leva upp till Sundhages förväntningar om att spela en stjärnroll i EM. För det krävs om vi skall ha någon chans att stå där på Friends Arena med pokalen den 28 juli.

Slutligen är här de sju matcher mot lag från världsrankingens topp tio som jag skrev om tidigare, samt vilka spelare som utgjorde svenskt innermittfält i dem.

2011
Nordkorea     1–0    Dahlkvist + Seger
USA               2–1    Dahlkvist + Fischer
Japan            1–3    Dahlkvist + Hammarström
Frankrike       2–1    Dahlkvist + Fischer

2012
Japan            0–0    Dahlkvist + Seger + Almgren
Kanada          2–2    Fischer + Seger + Asllani
Frankrike       1–2    Dahlkvist + Fischer + Seger

Lång analys av Sverige–Norge

Publicerad den av
13

Man kan se en fotbollsmatch på många sätt. Och ofta förändras synen om man ser om den.

Jag har nu sett Sverige–Norge två gånger, med lite olika känsla. Först såg jag ju nästan hela matchen på plats. Då var min uppfattning att Norge var klart bättre de första 20 minuterna i den första halvleken, och likaså knappt en kvart i inledningen av den andra. Slutet av den första halvleken var jämn, medan Sverige hade bra kontroll på matchens sista halvtimme.

Trots att Sverige gjorde två mål under den första halvlekens sista 25 minuter kände jag aldrig att vi hade kontroll under den perioden. Min uppfattning var att norskorna hade ett något bättre, offensivt grundspel, medan Sverige levde på individuella prestationer i första hand från Kosovare Asllani och Lotta Schelin.

Vårt passningsspel var så långt ganska slarvigt och stressat, medan norskorna rullade runt på ett betygligt lugnare sätt.

Känslan på plats var att matchens sista 30 minuter var vår bästa del av matchen. Då hade vi bra kontroll på matchen, och det var mycket närmare både 3–1 och 4–1 än 2–2.

När jag såg om matchen på tv ändrades bilden av de olika perioderna något. De sista 25 minuterna av den första halvleken upplevde jag som bättre än på plats. Vi hade där ett antal snabba kontringar, som skapade oro i Norges svaga backlinje.

Och tvärtom kändes matchens sista halvtimme något sämre på tv än den gjorde på plats – temposvagare. Jag står dock fast vid att det var vår bästa period. Då hade vi lite längre anfall, och vi höll norskorna längre från vårt mål än tidigare i matchen.

Det här med långa anfall skall vi kanske inte vänja oss för mycket vid. Till Tv4 sa nämligen förbundskapten Pia Sundhage att hon insett att vi måste spela ett rakare spel än vad hon tänkt sig från början, och att vi skall ha en låg risknivå på mittfältet.

Jag tycker att det känns som en rimlig analys. Vi har nämligen inte så många boll- och passningstrygga spelare i truppen att vi kan jobba med att ha ett stort bollinnehav. Bäst i disciplinen är ju Caroline Seger, men hon tar å andra sidan ofta stora risker – vilket är väldigt farligt.

I EM blir Sveriges melodi alltså troligen korta anfall i form av snabba kontringar. Då ökar vikten av att ha forwards som kan skapa saker ihop, och på egen hand.

Med tanke på det – och av det jag såg i går – så måste Josefine Öqvist rejält ha stärkt sina aktier för en plats i startelvan. Hennes inhopp var riktigt piggt, det sprutade av energi kring henne.

Ta bara glädjen när hon trodde att hon hade nickat in 3–1, den var underbar att se. Öqvist funkade oväntat bra ihop med Schelin i VM 2011, kanske eftersom motståndarnas backlinjer plötsligt ställdes mot två snabba djupledshot

Nu var Asllani bra i den första halvleken. Hon låg bakom flera kombinationer med Schelin. Men PSG-stjärnan är ändå inte det hot som Öqvist är. Det blir intressant att se hur Sundhage tacklar den här situationen framöver.

Skall vi går över på Schelin, så kanske hon inte är i VM-formen från 2011 ännu. Men det är inte långt ifrån. Rättvänd känns hon sylvass, och hon har ju lite tid på sig att vässa formen ytterligare.

I kontringarna funkade samarbetet med Asllani riktigt bra, då den senare kröp ner som tia och hämtade boll. I det uppställda spelet upplevde jag dock inte att vårt anfallspar jobbade så bra ihop som många ville göra gällande i går.

Jag satt ungefär i höjd med straffområdeslinjen på den sida som Sverige anföll mot i den andra halvleken. Det gjorde att mitt fokus naturligt sett hamnade på försvaret före paus, och på anfallet efter.
Och jag blev förvånad över hur brett det var mellan våra Schelin och Asllani i utgångspositionerna. Det var ibland hela 25 meter, vilket gör att man inte har mycket nytta av varandra. På den punkten blev det bättre när Öqvist flyttades upp.

Det skall dock understrykas att forwards hade bättre understöd från mittfältet på slutet av matchen, så jämförelsen haltar något.

När man jämför vår spets i de båda halvlekarna bör man också betänka att Norge hade två olika mittförsvar. De norska mittbackarna före paus, framför allt Marita Skammelsrud Lund, hade en riktigt dålig dag.

Hon var feg och osäker. Dessutom låg den norska backlinjen väldigt brett, vilket innebar lilla julafton för Lotta Schelin. Med Trine Rönning och Nora Holstad Berge som mittbackar upplevde jag att Norge fick ett tajtare och tryggare försvar.

Norge har stark offensiv. Men förbundskapten Even Pellerud verkar våndas över hur han skall formera sitt mittförsvar. Det är ett problem man haft i några år. Jag var på plats i Wolfsburg och såg norskorna mot Brasilien i VM 2011. Jag tyckte länge att de spelade jättebra, och var väl så bra som Brasilien. Men plötsligt stod det 0–3 – mycket på grund av ett svagt mittförsvar.

Gåtan verkar inte vara löst. Men min gissning är att det kanske blir Maren Mjelde och Rönning till slut? Eller möjligen Holstad Berge. Hur som helst måste Skammelsrud Lund måste ha diskat sig själv som mittback i går. Hon får koncentrera sig på att ta en ytterbacksplats.

Lund var inblandad i 1–1-målet – som var ett svenskt klassmål. Det kom ur ingenting, från en ren rensning. Det var verkligen världsklass av vårt anfallspar, men knappast av det norska försvaret. Skammelsrud Lund var rejält passiv mot Schelin i förstaläget, vilket gjorde att tillbakanicken till Asllani blev perfekt.

När Schelin sedan i läge två fick bollen rättvänd var det för sent för Norge. Där är hon en av världens bästa spelare.

Vårt 2–1 är också frukten av svagt norskt försvarsspel. De ligger för högt med laget, och låter Sara Thunebro lägga in en långboll till Schelin på jätteytan bakom backlinjen. I läge två har vi lite flyt, då Mjelde ändå vinner duellen mot Schelin. Rensningen hamnar på fötterna på Marie Hammarström, som placerar in bollen.

Avslutet med väntertån visar återigen att det viktigaste inte är att skjuta hårt – utan att träffa mål.

Just Hammarström spelade en kvart på vänsterkanten, och var sannolikt den ytter som stärkte sina aktier mest i går. Varken Antonia Göransson eller Emmelie Konradsson hade någon bra dag. För Göransson lär platsen i startelvan hänga riktigt löst. Konradsson den stora förloraren, och får nog koncentrera sig på att ens komma med i EM-truppen.

Sverige var som allra bäst den kvart då vi hade Hammarström på kanten och Lisa Dahlkvist i mitten. Då hade vi två bollvinnare på mittfältet, vilket framför allt gynnar Caroline Seger. Hon kunde flytta upp en bit, och vi fick längre anfall.

Dahlkvist och Hammarström lär båda finnas med i EM-elvan mot Danmark den 10 juli – om ingen av dem drabbas av skador.

Det gör garanterat även Seger. Fast jag tycker fortfarande att hon får ut alldeles för lite av sin talang. Hon borde kunna äga mittfältet under mycket längre perioder än hon gör. I går gjorde hon det som vanligt i cirka tio minuter.
Jag börjar undra om hon någonsin blir en 90-minutersspelare. När hon hamnar i defensiva positioner tar hon alldeles för stora risker. Det behöver hon inte göra. Hon kan spara chansningarna till den så kallade sista tredjedelen.

I går var hon inblandad i Norges ledningsmål. Seger är för mycket lirare i det läget. Får man en så dålig passning på egen planhalva är det bättre att bara skicka ut bollen till inkast än att försöka göra något konstruktivt.

Passningen kom från Jessica Samuelsson. Jag ser att hon hyllas på många håll i dag. Jag måste säga att jag är tveksam. Visst har hon hjärta, och en härlig anfallsvilja. Men räcker det?

Ett modernt sätt att se på ytterbackar är att de har varit bra om de kommit runt på kanten två–tre gånger, och slagit inlägg. Att de släppt förbi sin ytter gång på gång spelar mindre roll – om det inte har blivit mål på något av de anfallen.
För mittbackar är det tvärtom. De kan stå för hur många fina uppspel som helst, de är underkända om de släpper sin motståndare mer än en gång.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Jag satt på första parkett och såg hur Caroline Graham Hansen gång på gång tog sig förbi Samuelsson. När jag såg om matchen räknade jag till att Hansen kom förbi vid fem av åtta försök. Samuelsson skall vara glad att Nilla Fischer, Caroline Seger med fler fanns till hjälp och stoppade norskan.

Visst är Graham Hansen fantastiskt bra. Men defensivt är Samuelsson är ytterback av internationell klass ännu. Inte ens nära. Och hon tar ibland för stora risker i passningsspelet. Norges mål är ett exempel på det, av flera i gårdagens match.

Trots det är Jessica Samuelsson just nu mitt val som högerback i EM. Mycket på grund av att konkurrensen är tunn. Lina Nilsson är en likvärdig spelare, fast med mindre energi än Samuelsson. Annica Svensson hade varit mitt förstaval om hon hade fått spela i Tyresö. Men Svensson verkar vara helt körd.

När vi är i backlinjen så blir jag mer och mer övertygad om att Fischer och Charlotte Rohlin kommer att klara jobbet som mittbackar. Och Thunebro är stabil. Hon gör sällan en riktigt dålig match.

Då är målvaktsfrågan mer intressant. Kristin Hammarström gjorde en klart godkänd insats i går, och förtjänar att fortsatt vara vår nummer ett. Visst var hon möjligen lite felplacerad på Norges mål. Men det var en överraskande sekvens, och jag lastar henne inte för det.

Däremot är jag mer orolig för hörnor och inläggsfrisparkar. Där har både Hammarström och Sofia Lundgren periodvis stora problem. Lundgren ställdes inte på några svårare problem under sina 20 minuter i går. Däremot var Hammarström snett ute på hörna i början av andra halvlek.
Skall man ändå ge henne lite positiv feedback för situationen så vågade hon gå ut, och störde nog ändå Trine Rönning tillräckligt mycket för att norskans nick skulle gå i stolpens utsida.

Slutligen några ord till om Norge. Att Ingvild Stensland och Solveig Gulbrandsen var toppspelare visste man ju. Jag imponerades även framför allt av Kristine Hegland, Ingvild Isaksen samt de båda 95:orna. Graham Hansen är nämnd. Målskytten Ada Stolsmo Hegerberg är precis den straffområdesspelare jag vill ha i Sverige. Hon har en makalös förmåga att vara först på bollen i närheten av målet. Och hon tvekar inte, utan drar till direkt.

Det var min långa analys av Sverige–Norge. Jag tog lite bilder också. De lär komma upp någon gång framöver. När vågar jag inte ens gissa. Jag ligger ganska rejält efter när det gäller att lägga upp bilder från olika matcher.

Folkesson och startelvan

Publicerad den av
5
Hanna Folkesson

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson missar EM. Hon skadade tydligen högerknät på dagens träning, och enligt landslagsläkaren Per Lindblom har Umemittfältaren sex veckors vila framför sig.

Bittert för Folkesson, som varit lite av årets överraskning. Hon kändes verkligen högaktuell för EM-truppen.

Bittert även för Umeå som på kort tid tappat två av sina viktigaste defensiva kuggar. Fast för UIK blir den här skadan sannolikt inte tillnärmelsevis lika kostsam som Emma Berglund:s. För stämmer läkare Lindbloms prognos missar Folkesson bara tre damallsvenska omgångar.

Utan Folkesson tillgänglig för Pia Sundhage minskar förstås konkurrensen på centralt mittfält i landslaget. Fast där rör vår förbundskapten ändå runt lite till morgondagens Norgemöte.

Hade någon frågat mig för ett par veckor sedan hade jag tvärsäkert sagt att Sundhage inte kommer att göra mer än någon enstaka ändring i sin uppställning jämfört med Islandsmatchen i Växjö.

När truppen kom blev jag lite mer osäker, men trodde nog fortsatt att startelvan från Islandsmatchen skulle vara intakt till tio elftedelar. Ett byte är ju framtvingat då Emma Berglund är borta.

Men det blev alltså tre nya spelare, och ytterligare två positionsbyten. Intressant.

De nya spelarna är då först och främst förstås Charlotte Rohlin, men Sundhage provar även en helt ny högerkant med Jessica Samuelsson och Emmelie Konradsson. Dessutom flyttar hon över Antonia Göransson på vänsterkanten och tar in Marie Hammarström i mitten.

Ut ur startelvan får utöver Berglund även Lina Nilsson och Lisa Dahlkvist. Defensivt har jag inget stort förtroende för Nilsson, så det bytet välkomnas. Dock återstår det även för Samuelsson att visa att hon håller på den internationella scenen.

När det gäller Dahlkvist är jag lite splittrad. Hon är en makalös vinnarskalle, och på så sätt vill man gärna ha henne på planen. Dock håller hennes kortpassningsspel ofta ganska tveksam klass, vilket ju är dåligt för vårt anfallsspel. Det blir således intressant att se var Hammarström kan göra ihop med Caroline Seger centralt.

Det skall sägas direkt, att i ingen av de matcher där jag har sett Göteborg i år har jag imponerats av Hammarström. Men hon är å andra sidan den typen av spelare som gör stor nytta i det tysta, och som man märker mest när hon inte är med – eftersom det då märks att något saknas.

I övrigt är Norgekampen högintressant med tanke på att det är sannolikt att vi stöter på norskorna igen i EM. Det kan nämligen ske både i kvartsfinal och i semifinal. Med tanke på den snöpliga strafförlusten i Algarve cup skulle det sitta fint med en seger nu.

Personligen vill jag gärna se Kosovare Asllani och Lotta Schelin fungera bra ihop som anfallspar. Det tycker jag inte de har gjort så ofta hittills. Det har mest varit arbete en och en.
Totalt sett tycker jag att Sundhage har alldeles för många likadana forwards i sin trupp. Asllani, Schelin, Sofia Jakobsson, Olivia Schough, Josefine Öqvist och Jenny Hjolman är alla sex snabba djupledslöpare. Men det är inga spelare som man kan spela ett inläggsspel mot. Det är inte heller forwards man kan lyfta fram bollar mot.

Jag skulle gärna se att Sundhage plockar bort några av djupledslöparna och tog med någon spelare som kan ändra matchbilden mer. Exempelvis någon av våra unga juniorer.

Inte heller yttrarna lär springa in i straffområdet och nicka in bollar. Vi gör alltså bäst i att hålla bollen så nära Linköping Arenas usla gräsmatta som möjligt mot nickstarka norskor i morgon.

Apropå norskor så hittar du Norges trupp till morgondagens landskamp här.

Även om jag antar att de flesta räknat ut hur Sveriges startelva ser ut så avslutar jag med att ge hela här: Kristin Hammarström – Samuelsson, Nilla Fischer, Rohlin, Sara Thunebro – Konradsson, Seger, M Hammarström, Göransson – Schelin och Asllani.

Avpark är 15.30, och matchen direktsänds på Tv4sport.

Ojdå, Sundhage bjöd på skrällar

Publicerad den av
Svara

Vid en presskonferens som förbundet har gjort så minimalt med reklam för – se föregående inlägg – att man undrar om de ville att någon skulle rapporter om den så presenterade Pia Sundhage faktiskt flera skrällar.

Efter att ha jobbat med samma 25 spelare under hela våren får plötsligt ett antal nya spelare chansen. Amanda Ilestedt och Josefine Öqvist har varit med i truppen tidigare. Men mot Norge den 1 juni får även Hedvig Lindahl, Marina Pettersson Engström och debutanten Jenny Hjolman chansen.

Jenny Hjolman

Jenny Hjolman

Kul med Hjolman som är en intressant spelartyp. Men som jag skrev i går – Umeås bästa offensiva spelare heter Lina Hurtig.

Spelare som är borta från den förra truppen är förstås skadade Emma Berglund, men även Malin Levenstad, Stina Segerström och Johanna Almgren. Almgrens petning förklaras på förbundets hemsida med hennes knäproblem. De andra två verkar vara ute i kylan.

Segerström har inte varit dålig i de matcher jag har sett henne i Göteborg i vår. Men hon har inte heller känts landslagsmässig. Angående Levenstad reagerade jag för att hon ofta vände ryggen och rumpan till i duellerna mot Örebro. Så vill inte jag att en landslagsmittback skall agera i närkamper.

Andra spelare som verkar helt iskalla är Annica Svensson och Susanne Moberg, som ju båda åkte ur truppen efter Algarve cup. Och man kan nog konstatera att sista tåget har gått för Therese Sjögran i hennes kamp för att få spela ett sista mästerskap. Hon hade definitivt behövt vara med här för att ha en rimlig chans.

För egen del tycker jag att det är synd att inte Lina Hurtig och Marija Banusic får chansen att visa upp sig i A-landslaget. Även om Sundhage tycker att de båda bör spela i F19-EM i stället, så handlar det troligen om två framtida nyckelspelare i A-landslaget. Två spelare som skulle kunna få lite extra positiv energi av att bara få vara med i truppen.

Den 25 juni 18.00 på Torslandaverken skall den definitiva EM-truppen presenteras. Fram tills dess ser landslagets schema ut så här:

* 28 maj–2 juni, läger i Linköping. Inklusive match mot Norge på Linköping Arena den 1 juni 15.30.

* 15–20 juni, nytt läger. Troligen inklusive match den 19 juni.

I mitt förra inlägg gissade jag att en allmänt sportintresserad svensk inte kan nämna fem spelare i det svenska landslaget. När TT alldeles nyss presenterade Sundhages senaste trupp fick jag vatten på min kvarn. Där ingick nämligen Amanda Ilstedt och Olivia Scough. Kunskapen om namn och stavning i vårt landslag är verkligen begränsad.

Här är förresten hela truppen till lägret i Linköping, och matchen mot Norge:

Målvakter: Kristin Hammarström, Lindahl, Sofia Lundgren och Carola Söberg.
Backar: Nilla Fischer, Ilestedt, Lina Nilsson, Pettersson Engström, Charlotte Rohlin, Jessica Samuelsson och Sara Thunebro.
Mittfältare: Lisa Dahlkvist, Hanna Folkesson, Marie Hammarström, Antonia Göransson, Carina Holmberg, Emmelie Konradsson och Caroline Seger.
Forwards: Kosovare Asllani, Hjolman, Sofia Jakobsson, Lotta Schelin, Olivia Schough och Öqvist.

Junioren överglänste flera landslagsspelare

Publicerad den av
Svara

Först en liten tillbakablick på gårdagen. Bloggkollega Anders Nilsson reagerade hårt, och konstaterade att han inte alls är emot att vi har utländska spelare i damallsvenskan.

Det är möjligt att jag var otydlig i mitt inlägg, och då ber jag om ursäkt. Och jag har mildrat en formulering för att undvika fler liknande missförstånd.

För jag tror nämligen inte att någon av de personer jag nämnde i mitt inlägg är helt emot att vi har utländska toppnamn i serien. Inte alls.
Däremot har alla på olika sätt framfört åsikten att vi nu börjar få för många utländska spelare i serien, och det är där jag har en avvikande åsikt.

Det om det. Nu till kvällens övningar.

Jag var en av de 375 betalande åskådare som såg Göteborg FC ta emot Umeå på Valhalla. Som ni säkert vet slutade matchen 1–1, vilket innebär att Göteborg redan nu i praktiken kan avskrivas från allt var guldstrid heter.

Och fortsätter de spela som de gjorde i dag så kommer de att få mycket stora problem att ens hamna på medaljplats. För GFC var verkligen en stor besvikelse i kväll.

Men vi vrider tillbaka klockan några timmar. När jag inför matchen körde de 6,5 milen västerut så var jag väldigt intresserad av att få se Lina Hurtig live för första gången. Jag har sett henne på tv flera gånger, och har blivit rejält imponerad.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

På upptaktsträffen hörde jag tränare Joakim Blomqvist med övertygelse framföra åsikten om att Hurtig är en spelare för EM-truppen. Det visade sig att han hade med sig övriga tränarkåren på den båten.

Däremot har jag förstått att förbundskapten Pia Sundhage inte tycker att Hurtig är redo för att spela i ett senior-EM. Sundhage som för övrigt också var på plats på Valhalla i dag.

Nu är det ju så att spelare bara får vara med i ett EM. Och Hurtig är ju även högaktuell för F19-EM, där Sverige i dag lottades in i samma grupp som Norge, Finland och Tyskland. I den andra gruppen blir det brittiskt derby mellan Wales och England. Dessutom ingår Danmark och Frankrike där.

Vilket EM skall då Hurtig vara med i?

Jo, trots att Hurtig på ett vaket sätt gjorde Umeås ledningsmål, så måste jag tyvärr ändå säga att utifrån dagens match så får jag nog gå på Sundhages linje. I kväll var nämligen inte Lina Hurtig någon EM-spelare.

Nu är en match ett väldigt dåligt beslutsunderlag. Och utifrån kvällens match var det flera landslagsspelare i Göteborgs lag som definitivt inte borde vara med i sommarens stora mästerskap. Mer om det senare.

Lina Hurtig spelade höger yttermittfältare mot Göteborg. Personligen hade jag nog hellre sett henne centralt i planen.
Hon har ett bra rörelsemönster, och en fin bolltouch. Hon är välväxt, och kommer garanterat att bli riktigt bra i luftrummet framöver. Men i kväll visade hon tyvärr inte den kreativitet och passningssäkerhet som jag hade förväntat mig att få se.

När Umeås spelare radade upp sig inför avspark saknades nästan en hel backlinje. Att Emma Berglund är skadad visste man ju. Men jag noterade att även Katrin Jonsdottir och Tuija Hyyrynen saknades ur backlinjen och Emmelie Konradsson på mittfältet.
Och med tanke på hur bra Göteborg var efter paus senast mot Tyresö kändes det på förhand upplagt för en klar hemmaseger.

Johanna Nyman

Johanna Nyman

Umeå uppträdde modigt. Trots att de kom till spel med 18-åriga debutanten Johanna Nyman på högerbacken, och ett år äldre Jasmin Nejati som mittback, bredvid Alexandra Nilsson, så satte UIK riktigt hög press från start.

Pressen bet rejält i början, och Göteborg fick inte i gång något riktigt anfallsspel. Jag noterade dock att det bildades en ganska stor lucka mellan Umeås backlinje och mittfält, och tänkte att ”när UIK:s spelare börjar tröttna kommer GFC att kunna utnyttja den ytan, och kontra laget sönder och samman.”

Jag fick fel. Under hela den första halvleken lyckades knappt hemmalagets otroligt meriterade mittfält spela sig förbi gästernas en enda gång. Spelmässigt ägde Umeå halvleken rätt totalt.

Dock vägde gästerna lite lätt i offensiven – och vid fasta situationer. Det var egentligen bara kvicka Jenny Hjolman som förmådde skapa lite oro i hemmaförsvaret. Och hon kom bara i genom en gång.

Så trots att Umeå spelade bäst hade Göteborg 3–2 i målchanser i paus. Samtliga hemmalagets chanser hade kommit i samband med fasta situationer.

Marlene Sjöberg:s kvittering föll exempelvis på hörna i minut 45+1. Exakt en kvart tidigare hade gästerna tagit ledningen. Det handlade om en riktig bjudning.

I förstaläget, när Malin Reuterwall skickade i väg en lång utspark, var inte min uppmärksamhet riktad mot bollen. Det gjorde att jag inte vet vart Göteborgs backlinje tog vägen. Men plötsligt hade utsparken passerat alla Göteborgs utespelare.

Då gjorde Kristin Hammarström ett riktigt grovt misstag. Jag såg direkt när hon beslöt sig för att rusa ut, att hon inte ens skulle vara nära att hinna först på bollen. Lina Hurtig kom från högerkanten och känslan var att hon hade ett par sekunder på sig att lyfta bollen över vår landslagsmålvakt.

Det ingripande från Hammarström lär knappast ha glatt förbundskapten Sundhage på läktaren. Kanske fick Sofia Lundgren här en biljett in i EM-elvan?

Faktum är att inte heller tvillingsyster Marie Hammarström hade någon bra dag. Inte alls. Hennes insats var tyvärr också långt ifrån den nivå man vill se i EM. Man undrar faktiskt lite över vad som gick fel på Göteborgs mittfält. För även Yael Averbuch var nämligen helt under isen. Jag brukar kunna sitta och njuta av hennes fina passningsspel. I kväll fanns inget att njuta av.

Inte heller Anita Asante hade någon av sina bättre dagar – även om jag ger henne godkänt. Godkänt får också kantspelarna Johanna Almgren och Olivia Schough. Almgren tog ett steg i rätt riktning jämfört med den svaga insatsen senast mot Tyresö, och Schough försöker hela tiden göra något konstruktivt.

Efter paus klev Göteborg upp högre i planen, och inledde med tio bra minuter. Då kändes det som att laget trots allt skulle kunna vinna matchen. Men sedan dog hemmaoffensiven ut, och Umeå kunde ganska smärtfritt jobba till sig en poäng.

En stor notering görs vid att Torbjörn Nilsson gick upp på två forwards i minut 82. När han bytte ut Averbuch valde han inte att sätta in något av sina båda namnkunniga nyförvärv Jessica Landström eller Cathrine Dyngvold – utan gav Amanda Edgren förtroendet.

Vad det säger om hans syn på Landström och Dyngvold kan man bara spekulera i. Jag tycker dock att Edgren gjorde ett piggt inhopp, och förtjänade förtroendet.

Tråkigast av allt under kvällen var att hemmalagets amerikansk ytterback Camille Levin först leddes av planen, och sedan bars till omklädningsrummet på en bår. Hon såg ut att ha väldigt ont, och det såg ut som en knäskada. Min spontana känsla var tyvärr att jag kanske hade fått bevittna ytterligare ett brustet korsband.
Jag hoppas verkligen att det var en helt galen känsla. Dels för att Levin är en av GFC:s genomgående bästa spelare. Dels för att jag inte unnar någon att drabbas av korsbandsskador.

(Enligt damfotboll.com rör det sig om en sträckning, eller bristning. Hoppas det är rätt)

Som ni förstår var det inte speciellt mycket som var positivt i Göteborg FC i kväll. Hos Umeå såg jag däremot flera roliga saker.

Inte minst blev jag glad av att se debuterande högerbacken Johanna Nyman. Inför avspark noterade jag hur liten och tunn hon såg ut. Men skenet bedrog. Jag tycker att hon var en av matchens allra bästa spelare. Klart bättre än flera etablerade landslagsspelare.Visst slog hon två högriskpassningar på egen planhalva under den sista kvarten. Men annars har jag inte mycket att anmärka på. Hon skötte sin defensiv bra, och visade härligt mod i offensiven. På tränare Blomqvists inrådan tog hon en hög utgångsposition i offensiven, och tvekade inte att agera extra högerytter. Riktigt kul att se.

Även övriga spelare i backlinjen klarade sig utmärkt. Det är inte lätt att spela mot en så snabb forward som Jodie Taylor. Men UIK såg till att skytteligaledaren inte någon gång var riktigt nära att bli målskytt. På mitten gjorde Hanna Folkesson ett stort arbete i det tysta. Hon är helt klart en underskattad spelare.

Slutligen några ord om övriga resultat. Linköpings 3–0-seger hemma mot Vittsjö indikerar att det nordskånska gänget kan få en riktigt tuff säsong. De behöver nog ha tillbaka Ifeoma Dieke i sin fjolårsform illa kvickt.
Efter 5361 följde 304. Var det så att övriga 5000 åskådare vid invigningen på Arena Linköping var där för Markoolio?

När jag såg att Tyresö ledde med 2–0 i halvtid hemma mot Piteå tänkte jag att det kanske var dags för årets första storseger. Men sådana verkar inte mästarinnorna ägna sig åt i år. Tvärtom var det match hela den sista halvtimman. Men 2–1 ger också tre poäng – och Tyresö ångar på mot ett nytt guld.

Fotnot: Jag lyckades trycka publicera typ en sekund efter att klockan slog över till torsdag. Alltså blev dateringarna ovan tyvärr lite missvisande. Bara så ni vet…