Kategoriarkiv: Fotboll

Ytterligare funderingar inför Sverige–England

Publicerad den av
4

Snart dags för avspark i årets andra landskamp för svensk del. Precis om Norgematchen sänds mötet med England på svenskfotboll.se. Det är gratis, bara man skaffar sig ett inlogg. Avspark är 18.00.

När jag skrev förra inlägget hade jag bara startelvan, nu vet vi även vilka som sitter på bänken respektive läktaren. På läktarplats finns bland annat Michelle De Jongh och Katrin Schmidt – synd att inte De Jongh får chansen att debutera. Noterbart också att Emma Berglund står utanför matchtruppen, ett tecken på att hon just nu räknas som fjärdealternativ på mittbackspositionen, en signal om att Magdalena Eriksson – som börjar på bänken igen – passerat i rangordning.

Jag har nu förresten kollat igenom Norgematchen. Den spontana analysen är att Sverige var helt utan anfallsspel. Den svenska passningskvaliteten höll alldeles för dålig nivå, alldeles för dålig. Där var norskorna det klart bättre laget.

När det gäller passningsspelet kan man förstås välja att skylla på matchovana efter några månaders uppehåll. Men det förklarar ju inte varför Norges passningsspel var bättre än vårt. Norge har ju färre spelare som är i säsong än vi.

Den första halvleken hade Sverige varken anfalls- eller försvarsspel. Efter paus blev vårt försvarsspel mycket mer aggressivt. Om vi hade haft ett passningsspel värt namnet borde vi ha fått till flera bra kontringar efter paus. Men faktum är att vi väl bara hade en enda omställning som ledde till avslut på mål. Även om det var Schmidts farliga skott som styrdes i ribban är det för svag utdelning.

Det blir intressant att se om vi får till ett bättre kontringsspel med den 4–3–3-uppställning som aviserats i kväll.

* Det är ju som bekant fler landslag som är i gång nu i dagarna. I går kryssade Danmark och Skottland för andra gången på några dagar. Det danska ledningsmålet var frukten av svagt skotskt försvarsarbete.

* På temat svagt försvarsarbete sorterar vi även in Kinas första mål i dagens 5–0-seger mot Ukraina.

* Frankrike vann med 2–0 mot Sydafrika häromdagen. Snackisen kring det franska laget är dock att supertalangen Delphine Cascarino har drabbats av en knäskada under träning på landslagslägret. Lyonspelaren skall enligt uppgift missa resten av säsongen. Där försvann sannolikt en attraktion från sommarens EM-slutspel.

* Slutligen en inhemsk notering. Känslan är att elitettanklubben Hovås Billdal är illa ute. I somras var laget på väg mot allsvenskan efter en stabil vår. Kommande säsong får man nog kämpa för att hänga kvar i elitettan.

Man har nämligen tappat flera bärande spelare, och på sin hemsida annonserar klubben efter testspelare. Det är tyvärr inget lovande tecken. Vi får hoppas att man inte rasar ihop helt, för Hovås Billdal är en intressant klubb, med massor av unga talanger. Man var ju exempelvis i SM-final för F19-lag i november.

Det verkar bli nytt spelsystem igen

Publicerad den av
5

I morgon tisdag klockan 18.00 spelar Sverige årets andra landskamp. För motståndet står England, ett lag som ligger högre än oss både på världs- och Europarankingen.

England spelade så sent som i går, då föll man med 1–0 mot Norge. Jag såg sista kvarten, och där hade engelskorna två–tre riktigt bra kvitteringschanser. Men vad jag förstod var Norge ändå totalt sett det bästa laget.

https://twitter.com/WSUasa/status/823246646142238720

Under förra veckan vann alltså Norge mot de båda lag som har slagit ut dem ur de två senaste mästerskapen. England vann ju mot norskorna i VM och Sverige snodde ju OS-platsen. Det är ju knappast aktuellt att kalla vinster i vänskapsmatcher för revansch, men klart är att Norge verkar ha något bra på gång igen.

För England var det första förlusten sedan She Believes cup i mars i fjol. Nu väntar alltså Sverige i morgon. Ett Sverige som i kväll har släppt startelvan, och det ser ut att bli 4–3–3 igen. I varje fall är laget uppställt enligt det systemet, och valet av spelare gör ju att det ser ut som att det blir tremannaanfall.

Med tanke på att Pia Sundhage bara byter målvakt och en utespelare – Stina Blackstenius kommer in i stället för Elin Rubensson – får man ju känslan av att förbundskaptenen har valt vilka spelare hon tänker satsa på i år. Nu skall hon bara hitta ett system och spelsätt som passar dem. Någon annan förklaring till allt detta hoppande mellan spelsystem har jag svårt att hitta.

Morgondagens elva ser ut så här i sin helhet: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani – Blackstenius, Fridolina Rolfö och Sofia Jakobsson.

Notera att Lotta Schelin återigen står utanför startelvan.

Jag hade ju föredragit att Sundhage givit fler spelare chansen att visa upp sig på riktigt, men det är ju inte hennes stil. Hon vill köra med ”sina” spelare så mycket det bara går för att skapa ett tajt lag. Och det upplägget har ju lyckats rätt bra både ur medaljsynpunkt både i USA och Sverige, så det går ju inte att såga rakt av. Men visst är det synd att inte testa lite fler spelare när chansen ändå finns?

I dag lades för övrigt torsdagens landskamp mot Norge upp på förbundets tv-sida. Jag har inte haft tid att kolla den ännu, men tänkte göra det så fort som möjligt.

Min helg ägnades åt världscupskidor i Ulricehamn, en upplevelse som var långt över förväntan. Så bra tryck trodde jag inte man kan få till på skidtävlingar. Skidfokuset har gjort att jag inte haft örnkoll på helgens resultat. Men ett fick mig att haja till rejält:

Spanien–Schweiz 8–1

Det var i och för sig en inofficiell testmatch över 3×35 minuter. Men ändå, det är tydligt att Spanien börjar bli redo att utmana på allvar även på seniornivå. För att göra åtta mål är alltid bra. Att göra det på ett så bra lag som Schweiz är makalöst imponerande. Fantastiskt.
Vädret matchen spelades i var inte fantastiskt, det var däremot flera av målen – exempelvis det här av F20-VM-stjärnan Mariona Caldentey:

Här är några fina spanska mål till:

Rolfö och Jakobsson forwardspar mot Norge

Publicerad den av
9

I kväll har startelvan till torsdagens landskamp mot Norge släppts. Matchen börjar 18.00 och sänds på svenskfotboll.se.

Jag insåg just att jag sannolikt kommer att befinna mig i Ulricehamn under matchen för att producera material inför helgens världscuptävling på skidor. Det är i och för sig ett kul jobb, men det känns lite tråkigt att riskera missa matchen.

För det hade ju varit lite intressant att se vad Sundhages elva klarar av att prestera, inte minst hur forwardsparet Sofia Jakobsson och Fridolina Rolfö fungerar ihop. Jakobsson är ju formstark i Frankrike och Rolfö är en forward som är bra på att samarbeta. Noterbart här är alltså att Lotta Schelin börjar vid sidan. Det blir intressant att se vilka skäl som ligger till grund för den uttagningen. Kan det vara så att Schelin och Stina Blackstenius kommer att spela den andra halvleken?

Skälet till att Hilda Carlén vaktar målet är att Hedvig Lindahl ansluter till truppen först på lördag.

Intressanta starter mot Norge görs också av Jonna Andersson, Kosovare Asllani och Elin Rubensson. Andersson behöver visa att hon håller som vänsterback även internationellt och hjälpgumma Rubensson bör nog göra så bra ifrån sig att hon blir oumbärlig på mittfältet – annars är risken att hon snart är tillbaka i backlinjen. För Asllani gäller det att visa att hon är mogen den där fria rollen som Sundhage skapat på mittfältet.

Jag hade gärna sett att Sundhage testat någon joker i laget, exempelvis Michelle De Jongh eller Katrin Schmidt. Den senare sitter i alla fall på bänken, medan De Jongh inte är med i matchtruppen.

Noterbart här är ju för övrigt att laget är uppställt som 4–4–2 på förbundets hemsida. Vet inte om det är ett misstag, eller om man ändrat sig. I höstas kallade ju Sundhage det nya spelet för 4–3–3, trots att det oftast var ett 4–4–2 med mittfältsdiamant.

Här är hela elvan: Carlén – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Andersson – Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Rubensson – Jakobsson och Rolfö.

Kul nyhet när landslagsåret drog igång

Publicerad den av
10

I går samlades landslaget i Spanien, därmed är ett hyperintressant landslagsår i gång. Det som gör året hyperintressant är att det ju först är Pia Sundhage:s sista vår som förbundskapten, sedan EM-slutspel och därefter kommer Peter Gerhardsson in och skall sätta sin prägel på laget lagom till VM-kvalet.

Men innan jag går in på landslaget några ord om lördagens franska toppmöte. Jag har inte sett matchen, och förstår att Stina Blackstenius kanske inte gjorde någon toppinsats, rent spelmässigt sett. Men Blackstenius har visat sig vara en makalös vinnare. En spelare som är bäst när det gäller.

För kan man göra en bättre debut i franska ligan än att sänka PSG med ett 2–1-mål i 88:e minuten? Det är bara att buga sig, ta av hatten och så vidare. Har ni inte sett målet finns det här:

Som grädde på moset gjorde ju dessutom Sofia Jakobsson Montpelliers första mål till 1–1. Det var Jakobssons 14:e ligamål den här säsongen. Hon behåller därmed ledningen i skytteligan, ett mål före Eugenie Le Sommer.

Det är lite oklart vilken betydelse Montpelliers seger har för ligan. På franska förbundets hemsida står PSG på 30 poäng, lika många som Lyon och Montpellier. Det tyder på att det ännu inte är helt säkert att Parislaget kommer att tappa segern mot Albi plus ytterligare en poäng.

Om PSG slipper poängavdrag får Montpellier trots allt svårt att ta en Champions Leagueplats. Men blir det poängavdrag ligger svensklaget nu mycket väl till för att sno andraplatsen.

Det om franska ligan. Nu tillbaka till landslaget. I går prisades det som Årets lag vid Idrottsgalan. Det är förstås värt en gratulation.

Vid galor är det bara medaljer och titlar som gäller. Samma sak när man tittar tillbaka på gamla tider. Hur medaljerna har bärgats spelar mindre roll.

Så när man om tio år ser tillbaka på Pia Sundhages tid som svensk förbundskapten är det OS-finalen man kommer att komma ihåg. Inte att Sverige har haft sin sämsta ranking någonsin och gjort sitt sämsta mästerskap någonsin under Sundhage. Inte heller att Sverige blivit grupptreor två gånger samt att hon bara lyckats leda vårt landslag till en trepoängare på tio matcher i världsomspännande mästerskap.

Skulle nu Sundhage kröna sin tid på jobbet med en EM-final i sommar kommer hon att lämna posten som tidernas mest framgångsrika svenska förbundskapten. Det känns väldigt konstigt med tanke på hur hon misslyckats med att utveckla laget rent spelmässigt.

Nu har hon dock en sista chans att även lyckas få till ett bra spel. Att få till ett lag som kan vinna matcher, inte bara ett lag som är bra på att inte förlora.

Som det sett ut det senaste året ser jag Sverige som fjärdehansfavorit i EM. Tyskland, Frankrike och England känns alla som klart starkare lag på pappret. Kollar man in den senaste publicerade Europarankingen ligger dessutom Norge före oss.

Att det är just England och Norge som väntar nu i januarilandskamperna känns ju därför väldigt intressant. Och här var det nära att jag hade skrivit så här: ”Synd bara att vi som är intresserade inte kommer att kunna se matcherna.”

Men.

När jag nu surfade in på svenskfotboll.se för att kolla om någon kanal huggit på matcherna möttes jag av det glädjande beskedet att förbundet kommer att sända båda två. Jag har ju gnällt massor av gånger på förbundet för att de tidigare inte sänt den här typen av matcher.

Nu blir det äntligen premiär. Det är verkligen otroligt kul.

Inte minst för att det blir spännande att se hur Sundhage väljer att spela, och om/hur hon kommer att använda Katrin Schmidt.

På förhand känns det som att Sverige måste ha maximalt flyt om det skall bli ny mästerskapssuccé till sommaren. Likadant flyt som i OS. För när man tittar tillbaka på silvret i Rio är det ju faktiskt så att slutspelslottningen var lite av jackpot. I kvartsfinalen väntade USA, ett lag som Sverige haft relativt lätt för på senare tid. Ett lag som dessutom hade lite skadeproblem – och allt att förlora.

Och i semifinalen väntade ett hemmalag som vunnit mot Sverige med 5–1 i gruppspelet och också hade allt att förlora. Sedan gruppmatchen hade viktiga Cristiane fått skadeproblem.

Sundhage verkar ju vara en person som är kompis med Fru Fortuna, så kanske att det kan bli svensk succé i Nederländerna till sommaren.

När jag träffade vår förbundskapten för en intervju i december frågade jag henne om hur hon tänker när hon bygger ett lag. Det blev ett otroligt långt och ganska svårläst svar. Sundhage är ju speciell eftersom hon hoppar mellan resonemang och ibland avbryter sig själv med inskjutna satser.

Jag tänkte ändå att någon kanske är intresserad av vad hon sa, så här är svaret i sin helhet. Det innehåller trots allt en del intressant ledtrådar kring hur hon tänker:

”Det beror det på vilka spelar vi har. Om du tänker på att få ut det mesta utav fotbollsspelare. När jag kom 2013 är Lotta (Schelin) i ropet och (Caroline) Seger i ropet, att försöka hitta deras bästa position. Och sedan är det ju några fotbollsspelare som inte hamnar på sin bästa position, men vad kan passa? Där börjar själva, vad är materialet, vad är att tillgå? Och när jag då upptäcker att det är väldigt mycket speed, mer än i USA faktiskt, det är bara att rabbla upp de snabba fotbollsspelarna som skall sättas i bra positioner. Då funderar jag över spelarna, rollen och hur kan få ihop det här. Sedan fladdrar det i väg i spelidén då, om man börjar med anfallsspelet.”

 

”Jag har hela tiden, jag var i USA där det är mycket markeringsinslag. Vi spelar någon form av positionsförsvar, det är jag uppvuxen med – efter ett tag – vi hade ju libero på min tid. Men när jag kom till USA, tänkte jag att ‘Jag är bättre på att lära när det gäller 4-4-2’, och jag började i den änden när det gäller försvarsspelet.”

 

”Sedan kan man spela annorlunda i anfallsspelet, det är olika utgångspositioner så. Och det har jag tagit med mig, att, och det kommer att bli så här under, förmodligen under EM, för det finns, man kan ringa in två och två och du har ett förhållandesätt till andra, och det kanske inte är det enkla sättet att lära eller att förstärka att förädla, men för mig är det det. Jag är uppvuxen med det, jag kan tänka mig vilka frågor som kommer, vilka problem som uppstår, bla bla bla så.”

 

”När jag då har fladdrat iväg i anfallsspelet, man kan göra så här, vad är tendenserna inom damfotbollen? Och så börjar jag: ‘Okej, försvarsspelet kommer att se ut så här,’ och det är ganska lätt för svenska spelare att förstå, de kan sitt 4-4-2. När det spelas anfall mot försvar tittar vi på avstånd, avstånd och den stora frågan är att sätta press, hur fort det går och ta den pressen eller vara noga med avstånd. Antingen in i press eller avståndet. Vi säger så här, var är hotet, i straffområdet och utanför straffområdet gör vi många olika saker, reglerna är klara. Jag tycker att det är ganska givet, de skall bara göra som vi säger. Därför blir det dåligt ibland, jag menar om du tänker det här målet mot Australien, den långa passningen. Vi står ju rätt, men vi agerar sent. Så de principerna, när vi fått ett lugn i det här så vill vi gärna.”

 

”Nu har vi kommit till det, vad är det bästa för vårt anfallsspel, och om jag har pratat om speed, för det går i vågor, var är vi lyckosamma, hur skapar vi målchanser, vi pratar om några siffror, nollvision att tappa boll där, eller antal löpningar i straffområdet, det skall vara över 100, kan det blir ännu fler. Har antalet passningar inom laget betydelse eller inte, så vi använder alltså statistiken. När det gäller nu, med det läge vi är med anfallsspelet så vrider och vänder vi på en massa saker för vi börjar i den änden med kantspelet. Och tittar man på en bild som kommer tillbaka till mig gång efter annan det är när Tysklands sistapassning i sista tredjedelen, den kommer från hela 65 meter, eller 68 – pang, bom, hela vägen. Vi har på kanterna, och det är inte så att den går ut så, utan den går ganska rakt. Alltså vi använder kanterna och speed. Tittar man på Brasilien när de spelar mot Kanada i match om tredje pris, då har de också överallt, fram och tillbaka, tekniska fotbollsspelare. Medan Kanada har rakt, den bilden kommer tillbaka till mig gång efter annan.”

 

”Håkan Ericson sa på presskonferensen (när januaritruppen presenterades) att ‘avslutande passning från centrala delen, det var det som…’ Då funderar jag på ‘vad har vi?’ Det är frågan om vi har de spelarna, precis nu, vi har inte tänkt färdigt, men var är vi framgångsrika, jo det är med vår speed och snett inåt bakåt. Men att bara gå direkt dit, det är för enkelt, de har läst oss nu. Så vi behöver först spela ut, in och ut igen. I stället för att få en rak passning skall det vara mycket mer vinkel. Det vi kommer att jobba jättemycket med är spelvändningar. För alla lag är så välorganiserade i dag och damfotbollen blir mycket mer organiserad i försvarsspelet, och då behöver vi spelvändningar. När vi tittar på anfallsspelet så är det lite roligt då för att, för att komma dit ut så måste vi få motståndarna att vara lite smalare, vi måste spela in. Och det där när vi spelar in, och tappar boll – helvete. Men spelar vi in och det blir större yta här ute och bollen ut igen – då är det bingo. Och det är det här vi skall försöka reda ut hur mycket kan vi spela in, eller skall vi gå rätt på betan dårå. Hela det här är ju en lång process.”

”Jag fick en väldigt bra fråga: ‘Om inte Sverige har de tekniska spelarna, vad innebär det för att spela in?’ Det är en väldigt bra fråga, och då är frågan hur kan vi hjälpa när vi letar, vi behöver något som heter återerövring, vi behöver bli bättre på det, för bollen kommer att slås fel någon gång, ta tillbaka den, och då måste vi ha närhet till spelare, så det vet vi med all säkerhet. Och så tänker vi så här, ja vi skall ha närhet, men vad faan vi skall ju vända spelet också, vi skall hinna med det också. Det här med vända spelet, då isolerar du en spelare där borta, skall de hinna över – hm, ibland, ibland inte, så det blir nästan motsatsförhållanden då vad.”

 

”Jag har precis sett om OS-matchen Brasilien–Kanada och jag tycker inte att det var någon bra fotbollsmatch, om man tänker på kvalitet, vad jag hoppas på skall bli nästa läge i damfotbollen. Men Kanada, de vet precis vad de skall göra. De spelar tufft och de tar vara på sina målchanser. Och det lär alla lag behöva göra, vi får ju inte så många målchanser, frågan är om vi kan skapa fler. Men det hela är en process alltså, och att ställa frågor till spelarna, vad behöver du i anfallsspelet? I försvarsspelet är det ganska, jag skall inte säga svart och vitt, men det är på ett annat sätt i alla fall.”

 

Dina trupper, går du mycket på hur spelarna passar ihop, eller är det de 25 bästa spelarna i Sverige du tycker du har tagit ut nu?

”Som du kanske har märkt har vi olika uttagningar varje gång, det är knappt samma någon gång. Och det är medvetet för jag vill förändra gruppen, och vi vet var vi har. Jag skall ta ett exempel, Josefine Johansson nu, hon är inte med, vi vet vad vi får av henne ganska väl, så skulle något hända eller någon inte spela bra fotboll vet vi vad vi får. Men nu prövar vi någonting annat, det är själva uttagningen. Det andra är att startelvan, då gäller det att hitta vilka spelare som passar ihop. Mer så än att detta är de tre bästa mittfältarna. För det måste finnas en balans i laget också, så klart. Jag börjar lite, defensivt–offensivt, men det defensiva det kan dom, om de bara ändrar lite grand inställning här inne och förväntning. Och vi behöver mer av offensiva kvaliteter, tycker jag. För att vi har offensiva spelare som Lotta, vad har hon? 80/20 kanske? Men i spelet så var det tvärtom, i hur hon spelar, så man kan inte bara titta på spelarens egenskap, du måste också lägga till spelarens roll också.”

Appelqvist korsbandsskadad

Publicerad den av
2

Alldeles nyss kom den vansinnigt tråkiga nyheten från Djurgårdens IF att Emilia Appelqvist är korsbandsskadad.

Emilia Appelqvist

Emilia Appelqvist

Hon har verkligen varit otursförföljd de senaste åren. Hon har ju varit med både i trupperna både i VM 2015 och OS 2016, ingen av gångerna har hon dock varit i 100-procentigt skick. Nu är även EM 2017 kört för mittfältaren.

Det här är tråkigt både för henne personligen, Djurgården och landslaget. Det här var inte den start på landslagsåret som man hoppats på.

Trotjänare slutar – och talangfabrik i Uppsala

Publicerad den av
7

Under onsdagen meddelade Kvarnsvedens IK nyheten att ytterbacken Michaela Hermansson avslutar sin karriär.

Tråkigt att 26-åringen lägger av i så tidig ålder. Men det är ju en verklighet för många damallsvenska spelare att de inte kan leva av sin fotboll utan måste jobba vid sidan av. Man minns ju exempelvis hur landslagsspelaren Emmelie Konradsson slutade av liknande skäl efter säsongen 2014.

Personligen har jag sett Michaela Hermansson för dåligt för att kunna bedöma hur tungt avbräck det här är för Kvarnsveden. Men bloggkollega Spelare 12 har ju lanserat henne som en potentiell landslagsback, så gissningsvis lämnar hon ett stort hål efter sig.

Kul förresten att Hermansson spelat för Kvarnsveden under hela sin karriär. Sånt gillar jag. Det är ju ett gott betyg till en klubbs verksamhet att bara ha fostrat en spelare som nått högsta serien. Att som Borlängeklubben dessutom ta sig upp i högsta serien med helt egna produkter är förstås ännu bättre.

Just spelares ursprung tycker jag är en intressant sak. Exempelvis ser det ut som att 2017 blir första året någonsin där min hembygd, som ju rymmer svensk damfotbolls vagga, kommer att stå helt utan spelare i damallsvenskan. Det är förstås inget bra betyg till talangutvecklingen i Boråsområdet, eller Sjuhäradsbygden som det ofta kallas.

En stad som däremot har fostrat ovanligt många elitspelare, trots avsaknaden av damallsvenskt lag, är Uppsala. Därifrån kommer landslagsaktuella spelare som Linda Sembrant, Emilia Appelqvist, Marija Banusic och Nathalie Björn samt ytterligare några damallsvenska spelare, spontant kommer jag på Filippa Angeldahl och Örebros nyförvärv Fanny Andersson. Det kan säkert finnas fler. För övrigt härstammar ju även nye förbundskaptenen Peter Gerhardsson från Uppsala.

Man ställer ju sig frågan vad det är som gör att det kommer så många bra spelare från Uppsala. Någon som har en teori?

Emilia Appelqvist

Emilia Appelqvist

Apropå nämnda spelare från Uppsala så har Appelqvist tvingats tacka nej till landslagets januarisamling. Hon ersätts där av Eskilstunas Petra Andersson.

Lloyd var tydligen bäst i världen i fjol

Publicerad den av
9

För en stund sedan fick Carli Lloyd Fifas pris som världens bästa spelare 2016. Det var andra året i rad hon vann. Och tyvärr kommer man ganska långt på gamla meriter i de här sammanhangen.

Carli Lloyd

Carli Lloyd

För 2015 tyckte jag att Lloyd var ett klockrent val. Då var hon fullkomligt överlägsen. 2016 kändes det däremot som en rätt underlig utnämning, och det verkade Lloyd också tycka i sitt tacktal. Hon inledde nämligen med att uttrycka sin förvåning och hylla de båda andra kandidaterna:

”Ärligt talat hade jag inte förväntat mig det här. Melanie (Behringer) hade ett fantastiskt OS där hon även vann skytteligan. Även Marta var fantastisk i OS – båda hade varit välförtjänta vinnare.”

Det som gör utnämningen underlig är att Lloyd ju inte vann något stort. OS var ju ett fiasko för USA, mycket beroende på att Lloyd kom in i turneringen som ett frågetecken efter en tids skada. Hon lyckades aldrig hitta sin toppform, och USA åkte som bekant ut redan i kvartsfinal.

Rent statistiskt är dock Lloyds 2016 ett riktigt bra år. Hon spelade 21 landskamper, totalt 1644 minuter – och gjorde 17 mål och 11 assist. Med det var hon den klart bästa poänggörare i USA i fjol. Ingen gjorde heller fler mål, men Alex Morgan gjorde lika många på cirka 100 minuter kortare speltid.

I klubblaget Houston Dash blev det bara sju matcher på grund av skada, OS och en högst omdiskuterad frånvaro som delvis visade sig bero på boklansering. På de sju matcherna gjorde hon dock fem mål och tre assist.

Det här är alltså ingen katastrofutnämning, Lloyd var trots allt fantastiskt bra på våren, innan skadan. Men det är ändå ganska långt ifrån ett klockrent val. Personligen tycker jag exempelvis att Tobin Heath var 2016 års klart bästa amerikanska spelare.
En åsikt som förresten inte är speciellt spektakulär – hon prisades ju nämligen officiellt som USA:s bästa landslagsspelare 2016. Klippet med Heaths höjdpunkter från fjolåret i den där länken är förresten högst sevärt. Klicka in och njut av en hel kartong med fotbollsgodis.

Det var USA:s förbundskaptener, landslagsspelare, NWSL:s ligacoacher samt utvalda journalister och före detta storspelare som röstade fram Heath. Lloyd kom inte ens tvåa i den omröstningen, det gjorde Crystal Dunn.

Det allra mest anmärkningsvärda med årets Fifapris var ju dock ändå att Europas bästa spelare, Ada Stolsmo Hegerberg, inte ens fanns med bland de tio ursprungliga kandidaterna. Det skrev jag lite om här. Hegerberg var alltså inte i Zürich på dagens gala. Hon var däremot i Oslo på den norska idrottsgalan i lördags och hämtade hem priset som Norges bästa kvinnliga idrottare 2016 samt förstås Gullballen – priset till Norges bästa fotbollsspelare alla kategorier.

Silvia Neid

Silvia Neid

För svensk del var Pia Sundhage nominerad som i ledarkategorien. Men som väntat gick priset till världens bästa damfotbollsledare för tredje gången till Silvia Neid. Här tycker jag dock att Kanadas förbundskapten John Herdman borde ha fått priset. Han har gjort underverk med sitt material.

Tillbaka till Sundhage. Hon har i dag tagit ut Rosengårds Zecira Musovic till landslagets samling nu i januari. Jag har inte sett någon uppgift på om det beror på någon skada, eller om man helt enkelt bara lägger till en målvakt.

Slutligen är det lite roligt att se hur rösterna läggs i de olika kategorierna.

Så här fördelades rösterna i spelarkategorien:
1) Lloyd 20,68 procent av rösterna.
2) Marta, 16,60 procent.
3) Behringer, 12,34 procent.
4) Dzsenifer Marozsan, 11,68 procent
5) Sara Däbritz, 8,19 procent
6) Saki Kumagai, 6,94 procent
7) Lotta Schelin, 6,58 procent
8) Christine Sinclair, 5,99 procent
9) Amandine Henry, 5,96 procent
10) Camille Abily, 5,04 procent

Här kan man ju konstatera att Schelin hamnade anmärkningsvärt högt upp i listan.

Så här röstade våra svenska representanter:

Caroline Seger: 1) Marta, 2) Marozsan, 3) Abily.
Pia Sundhage: 1) Marozsan, 2) Däbritz, 3) Marta. Anette Börjesson: 1) Behringer, 2) Marozsan, 3) Sinclair.

Caroline Seger: 1) Sundhage, 2) Gerard Precheur, 3) Neid.
Pia Sundhage: 1) Neid, 2) Precheur, 3) Vera Pauw.
Anette Börjesson: 1) Sundhage, 2) Neid, 3) John Herdman.

För er som vill kolla in alla röster finns spelarkategorien här och ledarkategorien här.

Sundhageintervju och Blacksteniusdebut

Publicerad den av
Svara

I dag har jag en långintervju i Borås Tidning där Pia Sundhage berättar om fotbollsåret 2016. Läs den här.

I samband med den intervjun pratade jag lite med Sundhage om hennes lagbygge i landslaget, om hur hon tänker när hon väljer spelartyper. Återkommer med det i ett senare inlägg.

Damallsvenskan 2016, Stina Blackstenius och Irma Helin

Stina Blackstenius markerad av Irma Helin

I kväll tänker jag inte bli så långrandig. Konstaterar dock att Stina Blackstenius fick debutera för Montpellier i franska cupen tidigare i dag. LFC-förvärvet byttes in i halvtid i underläge 1–0 borta mot Olympique Marseille. Efter paus kvitterade Sofia Jakobsson och i 96:e minuten avgjorde veckans andra nyförvärv, belgiska Janice Cayman. Matchen slutade alltså 2–1 för Montpellier.

Jag har inga uppgifter på hur Blackstenius skötte sig, eller om hon var inblandad i något av målen. Däremot såg jag att publiksiffran på matchen var 213 personer.

Dramatisk trettondag i PSG

Publicerad den av
Svara

Varje gång jag skriver ett inlägg i dag kommer det dramatiska nyheter med PSG i huvudrollen.

Nu meddelar tidningen Le Parisien att PSG-tränaren Patrice Lair har lämnat in en avskedsansökan i dag, eftersom han var ursinnig över att klubben klantat bort fyra poäng – se förra inlägget.

PSG:s klubbledningen skall dock ha avslagit Lairs önskan att få sluta.

Sista ordet lär inte vara sagt i den här soppan. Klart är att röran i PSG borde gynna Montpellier inför lagens hyperviktiga toppmatch nästa lördag. En match som skulle kunna bli Stina Blackstenius debut i D1 Feminine.

Drama i franska guldstriden

Publicerad den av
6

Under tiden jag skrev mitt förra inlägg gick franska bottenklubben ASPTT Albi ut med nyheten att de tilldömts segern i premiärmötet med PSG, en match PSG vann med 4–0. Orsaken skall vara att PSG bytte in en spelare som inte stod med på laguppställningen.

Vad jag kan se har det här inte bekräftats av varken förbundet eller PSG, men tidningen l’Equipe skriver att PSG inte bara förlorar matchen, utan även tilldöms en minuspoäng ytterligare. Det skulle således innebära att både Lyon och Montpellier nu är förbi, Montpellier med en match mer spelad.

Nu är det här alltså inte bekräftat, och jag känner på mig att PSG kommer att överklaga. Men skulle det bli så att serieledarna tappar fyra poäng öppnas plötsligt en gyllene möjlighet för svensklaget Montpellier att sno åt sig den andra Champions Leagueplatsen. Seger i lagens inbördes möte nästa helg och Montpellier är förbi ”på riktigt”.

Tabelltoppen som den såg ut innan dagens nyhet:

PSG           10      +29      30
Lyon           10      +48      27
Montpellier  11     +28      27

Tabelltoppen om PSG tappar fyra poäng:

Lyon           10      +48      27
Montpellier  11      +28     27
PSG            10      +22     26

Notera att målskillnaden dock har ganska liten betydelse då inbördes möte räknas först i franska ligan.

Björkegren och Helin till LFC, med mera

Publicerad den av
5

Linköping har presenterat sin nya tränare. Det blev lite oväntat Kim Björkegren, senast i Hovås Billdal.

Hovås Billdals bänk

Hovås Billdals bänk

Eftersom Björkegren är från Linköping och hjälpte dem som scout så sent som hösten 2014 antar jag att klubben har bra koll på sin nya tränare.

Själv kände jag till honom innan gårdagens besked, dock utan att veta något om hans fotbollssyn. Det jag noterat är att han var omtyckt i sina senaste klubbar, samt att han hoppat väldigt mellan olika jobb de senaste åren.

2013 tränade han Älta i elitettan, 2014 hade han hand om Tyresös F19 fram till konkursen, 2015 var han i herrtvåan i Gauthiods herrlag och 2016 var han drygt ett halvår i Hovås Billdal, innan han hoppade av. Nu är tanken att han skall tillbringa tre år i LFC.

Irma Helin

Irma Helin

I dag presenterade LFC dessutom ett bra nyförvärv i Irma Helin. Det är en spelare jag imponerats av i Piteå i år. Det skall bli kul att se vad hon kan göra hos de svenska mästarinnorna.

Kollar man in deras trupp tycker jag att man har väldigt väl förspänt i backlinje och på mittfält. Det är de där utpräglade målskyttarna som saknas. I nuläget har man egentligen bara Marija Banusic som är en utpräglad forward. Nya duon Lina Hurtig och Johanna Rasmussen är ju båda spelare som går att använda både på mittfält och som forwards.

Jag antar att LFC jagar ytterligare en utpräglad forward. Jag har inte sett någon uppgift på hur de tänker. Ni som håller till i Linköpingstrakten, har det skrivits något om klubben planerar ytterligare värvningar?

Strax efter mitt förra inlägg exploderade närmast silly season i franska D1 Feminine. Först presenterade PSG Kanadas duktiga vänsterspelare Ashley Lawrence, sedan kontrade Lyon med att värva tyska mittbacken Josephine Henning.

Det har även förekommit spekulationer om att Kanadas mittback Kadeisha Buchanan skall vara på gång till Lyon. Hon är duktig, men personligen tycker jag att Buchanan är överskattad. Som signaturen noone konstaterade i en kommantar till min årskrönika var det just hon som gav bort en helt onödig straff till Tyskland i OS-semifinalen. En jättemiss som på sätt och vis kostade ett starkt Kanada en finalplats.

Apropå Lyon och nya spelare har Alex Morgan nu landat i Frankrike. Det ska bli väldigt spännande att se vad hon kan uträtta i Europas bästa lag.

https://twitter.com/WSUasa/status/817120899082178560

En annan amerikanska som skall till Europa är Crystal Dunn. Hon gör Hedvig Lindahl sällskap i Chelsea. Jag måste nog säga att det var en lite oväntad värvning. Personligen tycker jag att Dunn i spelstilen är väl lik Chelseas andra prestigevärvning den här vintern, Ramona Bachmann. Känslan är att de båda kan ta ut varandra.

Vi fortsätter på temat amerikanska flyttar. Nattens bomb i amerikansk damfotboll var uppgifterna att mästarlaget i NWSL Western New York Flash skall vara sålt, och att laget verkar flytta från Rochester i delstaten New York till Cary i North Carolina.

Fram till nu har det ju varit ganska lugnt kring lagen i NWSL. Det har ju inte varit några nedläggningar eller flyttar under de första fyra säsongerna. Men nu är det alltså oro i leden.

Så till Afrika. Där utnämndes i går Nigerias och Arsenals Asisat Oshoala till kontinentens bästa spelare 2016. Grattis.

Hoppar vi vidare till Asien blev Indien Sydasiatiska mästarinnor efter klar seger mot Bangladesh i onsdagens final.

Slutligen en liten koll på Australiens W-league. Där har lagen nu bara tre eller fyra matcher kvar till slutspelet. Sydney FC leder och är i princip slutspelsklara. Det ser även bra ut för Perth Glory och Canberra United. Kampen om den sista slutspelsplatsen står i första hand mellan mästarinnorna Melbourne City och Western Sydney Wanderers.

Melbourne City gör för övrigt ett tränarbyte mitt i säsongen. Fjolårets guldcoach Joe Montemurro flyttar över till herrlaget, vilket gör att Jessica Fishlock blir spelande tränare för damerna.

Blackstenius är presenterad

Publicerad den av
1

I går kväll funderade jag över varför inte Stina Blackstenius var presenterad som nyförvärv av Montpellier ännu. Nu behöver jag inte fundera längre, för nyss blev det offentligt att 20-åringen spelar i den franska klubben de kommande tre åren.

Orsaken till att jag funderade lite i går är att Montpellier lär vara intresserat av att få in sina nya spelare i verksamheten så fort det bara går. Laget har nämligen cupmatch redan på lördag och nästa helg (lördag då också) väntar hyperviktigt toppmöte i ligan mot PSG.

Faktum är att mötet med PSG kan vara vårsäsongens viktigaste match för Montpellier. Jag tror nämligen fortfarande att det är PSG man har störst chans att komma ikapp, även om man just nu har närmare till Lyon.

För även om PSG vann seriefinalen mot Lyon i december var det en rätt turlig seger i en match där gästerna var det spelmässigt bättre laget. Statistiken från matchen säger ganska mycket om hur det såg ut:

PSG–Lyon 1–0. Avslut totalt: 6–24, Mot mål: 3–13, Hörnor: 1–9, Bollinnehav: 40–60.

Montpellier verkar i alla fall göra ett försök att ta upp kampen med Frankrikes två storlag. Utöver Blackstenius gjorde man i går även klart med belgiska landslagsspelaren Janice Cayman. Hon var tidigare i Juvisy och är en välkänd profil i den franska ligan. Även hon är en offensiv spelare, som jag ser det i första hand är ytterforward.

Blackstenius klubbval skrev jag om här. Det finns inte så mycket att tillägga.

I damallsvenskan har året startat med att Kristianstad återförenar Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu efter några år i olika klubbar. De båda nigerianskorna är barndomskompisar, uppväxta på samma gata, och har bland annat tidigare spelat ihop i Umeå. Det har ryktats om värvningen av Chukwudi ett tag.

Det har också blivit klart att LB07 värvar isländska mittbacken Anna Björk Kristjansdottir, som i fjol spelade för Örebro.

Faktum är att Kif Örebro nu har tappat/gjort sig av med alla sina utländska spelare. I varje fall om man räknar amerikansk-svenska Hanna Terry som svensk. Och det får man väl göra eftersom hon spelat U-landskamper för Sverige.

Även Göteborg och Hammarby är ännu så länge klubbar som har helsvenska trupper. Är det här månne en ny trend bland klubbarna, att satsa mer inhemskt och mindre utländskt?

Slutligen såg jag det här häftiga klippet med tolvåriga Nea Flyborg härom dagen. Nu är ju fotboll mycket mer än bara teknik och bollbehandling, men kan vi få fram ett gäng tolvåringar med sådan här bollkontroll bör svensk damfotboll kunna ha en riktigt ljus framtid.

Damfotbollskalendern 2017

Publicerad den av
1

Gott nytt år.

Det har blivit lite av en tradition här i bloggen att inleda nya år med en damfotbollskalender. Så blir det även 2017.

Till kalendern har jag gått igenom diverse olika aktuella spelscheman, men förhoppningen är att låta inlägget vara levande ett tag in på året genom att göra uppdateringar när jag hittar nya intressanta matcher/evenemang.

Det är förstås sommarens EM-slutspel som är höjdpunkten under 2017. Annars är det ett damfotbollsår som får en lugn start rent landslagsmässigt. Därmed hamnar fokus mer än vanligt på klubbfotbollen den här våren.

Då pågår ju exempelvis inga internationella kvalturneringar för landslag just nu, men VM-kvalen för Europa och Asien startar den 3 april med förkval.

Ligamässigt är Australiens W-league i gång och det spelades en match där redan under nyårsdagen.

Av de andra större ligorna kör franska D1 feminine igång redan under årets allra första veckor, medan Frauen-Bundesliga har uppehåll. Damallsvenskan drar igång den 16 april och avslutas den 11 november, säsongen blir alltså en vecka längre än i fjol.

Här är damfotbollskalendern 2017:

JANUARI

1 januari: Australiens W-league: Brisbane–Melbourne Victory 1–4.

4 januari: Sydasiatiska mästerskapet, final: Indien–Bangladesh.

5 januari: CAF Awards. I Abuja, Nigeria koras Afrikas bästa spelare 2016. Nominerade är Asisat Oshoala (Nigeria), Elizabeth Addo (Ghana och Kvarnsveden), Janine Van Wyk (Sydafrika), Gabrielle Aboudi Onguene och Raissa Feudjio Tchuanyo (båda Kamerun).

7 januari: Återstart i den italienska ligan (sex matcher) efter ett kort juluppehåll.

7–8 januari: Franska cupen, 32-delsfinaler. En match på lördagen: Olympique Marseille–Montpellier. Övriga 31 matcher på söndagen.

8 januari: Återstart i spanska ligan (åtta matcher) efter ett kort juluppehåll.

9 januari: Fifagalan i Zürich. Vem blir världens bästa spelare 2016? Marta, Carli Lloyd eller Melanie Behringer?

Melanie Behringer

Melanie Behringer

11 januari: Återstart i franska D1 Feminine efter ett kort juluppehåll: St Etienne–Juvisy.

12 januari: NWSL:s collegedraft.

14 januari: Toppmatch i franska D1 Feminine: Montpellier–PSG.

19 januari: Landskamp: Sverige–Norge i La Manga.

Sverige

Sverige

24 januari: Landskamp: Sverige–England i La Manga.

FEBRUARI

4–5 februari: Semifinaler i Australiens W-league.

12 februari: Tyska Frauen-Bundesliga tjuvstartar efter vinteruppehållet med matchen USV Jena–Wolfsburg.

12 februari: Final i Australiens W-league.

18–19 februari: Svenska cupen, åttondelsfinaler. Bland annat Rosengård–Göteborg, Växjö DFF–Linköping och Piteå–Eskilstuna.

19 februari: Återstart på riktigt i tyska Frauen-Bundesliga efter vinteruppehållet. Full omgång, bland annat med toppmötet Freiburg–Bayern München.

26 februari: Toppmatch i franska D1 Feminine: Montpellier–Lyon.

MARS

1 mars: SheBelieves Cup, fyrnationsturnering i USA: USA–Tyskland och Frankrike–England.

1–8 mars: Algarve cup. Matchdatum ej spikade. Grupp A: Danmark, Kanada, Portugal och Ryssland. Grupp B: Island, Japan, Norge och Spanien. Grupp C: Australien, Kina, Nederländerna och Sverige.

1-8 mars: Cypern cup. Matchdatum ej spikade. Följande lag deltar: Belgien, Irland, Italien, Nordkorea, Nya Zeeland, Schweiz, Skottland, Sydkorea, Thailand, Tjeckien, Wales och Österrike. Matchdagar: 1/3, 3/3, 6/3 och 8/3.

4 mars: SheBelieves Cup, fyrnationsturnering i USA: USA–England och Tyskland–Frankrike.

8 mars: SheBelieves Cup, fyrnationsturnering i USA: USA–Frankrike och Tyskland–England.

19 mars: Toppmatch i tyska Frauen-Bundesliga: Wolfsburg–Bayern München.

22–23 mars: Champions League, kvartsfinal, match 1:2: Fortuna Hjörring–Manchester City, FC Rosengård–FC Barcelona, VfL Wolfsburg–Olympique Lyonnais och FC Bayern München–Paris Saint-Germain.

28 mars–2 april: F17/00-EM, andra kvalomgången: Sverige möter Island 28/3, Portugal 30/3 och Spanien 2/4.

29–30 mars: Champions League, kvartsfinal, match 2:2: Manchester City–Fortuna Hjörring, FC Barcelona–FC Rosengård, Olympique Lyonnais–VfL Wolfsburg och Paris Saint-Germain–FC Bayern München.

APRIL

3–11 april: Datum för landskamper.

3 april: VM-kval, Europa: Förkvalet inleds.

3 april: Asiens VM-kval inleds.

5–10 april: F19/98-EM, andra kvalomgången: Sverige möter Norge 5/4, Italien 7/4 och Serbien 10/4.

6 april: Landskamp: Sverige–Kanada i Trelleborg.

13 april: Elitettans premiärdag, 15.00: AIK–Umeå IK, 19.00: IF Böljan–Holmalund.

14 april: Elitettans premiäromgång fortsätter, 14.00: Växjö DFF–Hovås Billdal, 17.00: IFK Kalmar–Västerås BK 30.

15 april: Elitettans premiäromgång fortsätter, 15.00: IK Uppsala Fotboll–Sundsvalls DFF.

16 april: Damallsvenskans premiärdag, 14.00: Rosengård–Kvarnsveden, 15.00: Piteå–Djurgården, Göteborg–Kif Örebro och Kristianstad–Vittsjö, 16.00: Linköping–LB07.

17 april: Damallsvenska premiäromgången, sista matchen, 17.00: Eskilstuna–Hammarby.

17 april: Elitettans premiäromgång, sista matcherna, 15.00: Kungsbacka DFF–Mallbackens IF Sunne och Östersunds DFF–Assi IF.

17 april: Premiär i norska Toppserien.

22–23 april: Champions League, semifinal, match 1:2: Barcelona–PSG och Manchester City–Lyon.

23 april: Toppmatch i tyska Frauen-Bundesliga: Turbine Potsdam–Freiburg.

29–30 april: Champions League, semifinal, match 2:2: PSG–Barcelona och Lyon–Man. City.

25 april: Lottning av Europas VM-kval.

MAJ

2–14 maj: EM-slutspel F17/00. Spelas i Tjeckien.

7 maj: Toppmatch i tyska Frauen-Bundesliga: Turbine Potsdam–Wolfsburg.

14 maj: Toppmatch i franska D1 Feminine: Lyon–PSG.

14 maj: Toppmatcher i tyska Frauen-Bundesliga: Turbine Potsdam–Bayern München och Freiburg–Wolfsburg.

19 maj: Franska cupfinalen: PSG–Lyon.

20 maj: Damallsvenskan, troligt toppmöte, 15.00: Linköping–Rosengård.

21 maj: Sista omgången i tyska Frauen-Bundesliga, bland annat: Duisburg–Turbine Potsdam, Bayern München–Essen, Wolfsburg–Jena och Leverkusen–Freiburg.

27 maj: Sista omgången i franska D1 Feminine, bland annat: Metz–Lyon, Rodez–Montpellier och PSG–Bordeaux.

27 maj: Tyska cupen, final. Spelas i Berlin.

JUNI

1 juni: Champions League, final. Spelas i Cardiff. Lyon/Man City–PSG/Barcelona.

5–13 juni: Datum för landskamper.

8 juni: Landskamp: Sverige–USA i Göteborg.

13 juni: Landskamp: Sverige–Skottland i Växjö.

23 juni: Lottning av Champions Leagues gruppomgång.

30 juni: Damallsvenskan, sista matchen innan EM-uppehållet: Kristianstad–Kvarnsveden.

JULI

16 juli–6 augusti: EM-slutspelet i Nederländerna.

17 juli: EM: Tyskland–Sverige, 20.45.

21 juli: EM: Sverige–Ryssland, 18.00.

25 juli: EM: Sverige–Italien, 20.45.

29–30 juli: EM: Kvartsfinaler.

AUGUSTI

3 augusti: EM: Semifinaler.

6 augusti: EM: Final. Spelas i Enschede 17.00.

17 augusti: Damallsvenskan, återstart efter EM: Piteå–Göteborg.

8–20 augusti: EM-slutspel F19/98. Spelas i Nordirland.

22–27 augusti: Champions League, gruppspel.

SEPTEMBER

1 september: Lottning av Champions League, sextondelsfinalerna.

10 september: Damallsvenskan, troligt toppmöte, 15.00: Rosengård–Linköping.

11–19 september: Datum för landskamper.

19 september: VM-kval, Kroatien–Sverige.

OKTOBER

4–5 oktober: Champions League, sextondelsfinaler, match 1:2. Sveriges representanter är Linköpings FC och FC Rosengård.

11–12 oktober: Champions League, sextondelsfinaler, match 2:2.

14 oktober: NWSL, final, spelas i Orlando.

16 oktober: Lottning av Champions League, åttondelsfinalerna.

16–24 oktober: Datum för landskamper.

20 oktober: VM-kval, Sverige–Danmark.

24 oktober: VM-kval, Sverige–Ungern.

NOVEMBER

8–9 november: Champions League, åttondelsfinaler, match 1:2.

11 november: Damallsvenskan, sista omgången, 15.00: LB07–Linköping, Rosengård–Hammarby, Eskilstuna–Vittsjö, Kif Örebro–Göteborg, Kristianstad–Kvarnsveden och Djurgården–Piteå.

15–16 oktober: Champions League, åttondelsfinaler, match 2:2.

20–28 november: Datum för landskamper.

DECEMBER

Inget planerat ännu.

Den stora årskrönikan över 2016

Publicerad den av
5

Vi ringer alldeles strax ut 2016 och det har således blivit hög tid för bloggens stora årskrönika. Den följer samma upplägg som de senaste åren, alltså sammanfattas året med hjälp av en mängd ledord.

Det var förstås OS som var det stora 2016. Där vann Tyskland, och som bekant lyckades Sverige snubbla sig fram till ett fantastiskt silver – svensk damfotbolls största framgång någonsin. Dags för själva krönikan. Trevlig läsning.

Här är årets…

Assist: Den bjöd Lisa De Vanna på till Caitlin Foord:s mål mot Tyskland i OS. De Vanna stod för en läcker tunnel innan hon serverade Foord. Tyvärr hittar jag inga bilder från OS, IOK är snabba på att rensa bort alla klipp från nätet.
Däremot stod Arsenals spanska stjärna Vicky Losada för en liknande framspelning mot Sunderland i WSL. Håll till godo:

Avstängning: USA:s fotbollförbund stängde av Hope Solo i ett halvår för att hon kallade Sverige för fega i OS. Årets överlägset konstigaste beslut.

Besvikelse: Abby Wambach, som svärtade ner sitt goda namn genom att åka fast för rattfylleri i våras. I samband med det kom det även fram att hon rökt marijuana och testat kokain. Tragiskt.

Brutna maratonsvit: Tyska demontränaren Bernd Schröder slutade i våras i Potsdam efter 45 huvudsakligen framgångsrika år i den tyska storklubben. Och i Mexiko slutade förbundskapten Leo Cuellar efter 18 år på posten.

Bästa spelare: I Europa gick priset till norska 21-åringen Ada Stolsmo Hegerberg. Hon kan dock inte bli bäst i världen, för där är finaltrion Melanie Behringer, Carli Lloyd och Marta. Lloyd är ”regerande mästarinna”, hon prisades ju av Fifa som världens bästa spelare 2015.

Comeback: Turbine Potsdam. Bara man blev av med Schröder återuppstod storlaget och man leder mycket oväntat Frauen-Bundesliga in i vinteruppehållet.

Cupmästarinnor: I Sverige: FC Rosengård. Några andra cupmästarinnor från olika länder: Wolfsburg, Lyon, Arsenal, Inac Kobe Leonessa och LSK Kvinner.

Ekonomiska kaos: Som vanligt är Kristianstad med i de här sammanhangen, klubben var återigen konkurshotad i år. Men man är inte ensamt, nästan varenda damallsvensk klubb brottas med ekonomiska besvärligheter.

Fiasko 1: Japan missade OS. De vice världsmästarna var även vice OS-mästare inför året. Men i Asiens OS-kval kom japanskorna bara trea bakom Australien och Kina – ett tecken på den allt hårdare konkurrensen i damfotbollsvärlden.

Fiasko 2: USA missade för första gången någonsin semifinal i ett stort mästerskap. De regerande världsmästarna var även regerande olympiska mästarinnor inför året. Men i OS åkte man ut i kvartsfinal mot ett rätt begränsat svenskt lag. Ytterligare ett tecken på den allt hårdare konkurrensen i damfotbollsvärlden.

Firande: Det var rejält pådrag i Bilbao efter Athletics ligaseger i våras. När får vi se något sådant här i Sverige?

Hemvändare: Ett par spelare har vänt hem till Sverige efter utlandsäventyr, inte minst Lotta Schelin som vände hem till Rosengård och Lisa Dahlkvist som vände hem till Kif Örebro.

Igelkottförsvar: Det Sverige använde i OS både mot USA i kvartsfinalen och mot Brasilien i semifinalen. En defensiv framgångstaktik.

Konflikt 1: Trots OS-silver röstade alla tolv damallsvenska ordföranden för att Pia Sundhage skulle få lämna förbundskaptensjobbet. Anmärkningsvärt.

Konflikt 2: Den mellan USA:s förbund och landslag om spelarnas avtal. En konflikt som rullat under hela året, och som fortfarande inte är löst.

Korsbandsskador: Här är några av de som drabbats av fotbollens värsta skadeelände under 2016: Erin McLeod, Matilda Haglund, Linnea Jonasson, Hanna Pettersson, Maja Regnås, Renee Slegers och Adelisa Grabus.

Löfte: Damfotbollsprofilen Alva Nilsson som lovade att springa Tjejmilen 2017 om Sverige slog ut USA ur OS. Hoppas träningen går bra…

Mediemörker: Den 1 juli kom det tråkiga beskedet att Damfotboll.com gick i graven. En vansinnigt tråkig nyhet, även om jag ofta varit kritisk till kvaliteten på texterna.

Mest oväntade publikfest: När Venezuela vann F17-mästerskapet i Sydamerika var det drygt 45 000 åskådare på plats för att se finalen mot Brasilien. Fantastiskt.

Mest svårstoppade: Tabitha Chawinga. Kvarnsvedens talang från Malawi bildade damallsvenskans klart vassaste enmannaanfall under våren. Hon blev ännu mer svårstoppad efter sommaren, när hon även hade understöd.

Mål 1: Min favorit är från den isländska ligan där Sandra Stephany Mayor i Thor/KA bjöd på en underbar cykelspark i juni:

Mål 2: Men det gjordes fler högklassiga mål under året. I mars bjöd Alex Morgan på den här fantastiska manövern mot de blivande OS-mästarinnorna från Tyskland:

Mål 3: Megatalangen Deyna Castellanos från Venezuela har redan vid 17 års ålder ett tillslag som konkurrerar om titeln tidernas bästa inom damfotbollen. På det här klippet ser man hur hon avgjorde på avspark mot Kamerun i F17-VM. Före på klippet är för övrigt även ett läckert mål från motståndarna:

Mål 4: Mer från Castellanos. På det här sättet drog Castellanos in en klockren volley i den amerikanska collegefotbollen:

Mål 5: Årets damallsvenska mål gjordes tveklöst av Marta på den här fantastiska sololöpningen mot Kristianstad. Ofattbart att det inte ens var nominerat i den svenska tävlingen om årets mål:

https://twitter.com/WoSoComps/status/780473029411348480

Mål 6: Men Marta var inte den enda som stod för läckra solomål. Här visar Marija Banusic sin talang:

Mål 7: Som vanligt har det gjorts en hel del snygga mål på skott. Under F20-VM i Papua Nya Guinea drog Lyons supertalang Delphine Cascarino in den här kanonen:

Mål 8: Internationellt sett är det här målet från en annan av Venezuelas talanger, Daniuska Rodriguez, ansett som årets snyggaste. Det är nämligen framme i final (topp tre) i Puskas Award, priset till årets mål alla kategorier. Det är andra gången ett damfotbollsmål slår sig in bland herrfotbollsmålen. Personligen tycker jag inte att det är topp tre bland årets damfotbollsmål, även om det är en fin prestation. Men smaken är ju som…

Mål 9: På avdelningen mål gjorde med fantastisk kontroll är det här konstnumret från Montpelliers F20-VM-spelare Marie-Charlotte Legér kanske årets snyggaste:

Mästarinnor: Framför allt Tyskland, som vann OS, och Lyon som vann Champions League. Här är ett antal mästarlag från olika nationella ligor: Linköping, Bayern München, Lyon, Manchester City, LSK Kvinner, Western New York Flash, NTV Beleza, Melbourne City, Athletic Club, Twente och Brescia.

Nya stavning: I september blev plötsligt c till k och samtidigt förvandlades Magdalena Ericsson till Magdalena Eriksson.

Nykomlingar: Både Djurgården och Kvarnsveden höll sig kvar i damallsvenskan med marginal. Det var grymt starkt jobbat. Kan 2017 års nykomlingar LB07 och Hammarby göra om den bragden?

Nödlösning: När ingen tv-kanal var intresserad av vår högsta serie skapade EFD en egen webb-tv-kanal: damallsvenskan.tv. Vi som gärna ville se matcherna tackar för det. Men ekonomiskt sett känns det som att det var en rätt dyr satsning för svensk damfotboll. Eller?

Petning: Pia Sundhage som i våras vägrade att ta ut Kosovare Asllani i landslaget.

PR-kupp: Norska Stabaek som funderade på att kontraktera skidstjärnan Ingvild Flugstad Östberg för cupspel.

PR-miss: Svenska Fotbollförbundet som missade chansen att lägga Sveriges OS-genrep mot Japan i Göteborg under Gothia Cup.

Publiklag: Portland Thorns förstås. Det stjärnspäckade NWSL-laget nådde i år det makalösa snittet 16 945 åskådare per hemmamatch. Inget lag i världen är ens i närheten av det intresset.
I Sverige är Eskilstuna United kvar på tronen i publikligan. De hade ett snitt på fina 1 897 åskådare trots att man tidigt var långt ifrån någon tätstrid.

Silver: Sveriges i OS. Vad mer behöver man säga?

Skyttedrottningar: OS: Melanie Behringer. Champions League: Ada Stolsmo Hegerberg. EM-kvalet: Jane Ross. Damallsvenskan: Pernille Harder. D1 Feminine: Stolsmo Hegerberg. Frauen-Bundesliga: Mandy Islacker. NWSL: Lynn Williams. WSL: Eniola Aluko.

Skrällgäng 1: Kanada. John Herdman fick riktig fart på sitt lag i OS. Kanada vann fem av sex matcher och imponerade faktiskt mest av alla lag – trots att man ”bara” tog brons. Bland annat besegrade Kanada såväl Tyskland, Frankrike som Brasilien.

Skrällgäng 2: SC Sand var vårens överraskningslag i Frauen-Bundesliga. Den lilla klubben från en liten håla på den tyska landsbygden tog sig dessutom till final i tyska cupen efter att ha slagit ut Bayern München i semifinal. Den lilla hålan heter förresten Willstätt och har just under 10 000 invånare, den ligger i sydvästra Tyskland, precis intill gränsen mot Frankrike.

SC Sand

SC Sand

Slagsmål: Rouens Maude Perchey och Bordeaux Eva Sumo tog till knytnävarna i en cupmatch i Frankrike:

Smalaste plan: När Western New York Flash tog emot Seattle Reign i amerikanska NWSL spelade man på en plan som bara var 52 meter bred. Parodi.

Snabbaste debutant 1: Lynn Williams behövde 49 sekunder i landslagströjan innan hon gjorde sitt första mål för USA.

Snabbaste debutant 2: Bara några dagar efter Williams rekord var det Kealia Ohai:s tur att ta över rekordet. Hon behövde bara 48 sekunder i USA:s landslag innan hon gjorde sitt första mål.

Sparkade tränare: I Sverige bytte både Umeå och Kif Örebro tränare i somras. Både Maria Bergkvist och George Papachristou fick gå. Rörigast var det dock i Vittsjö där Håkan Magnusson fick gå under våren. Ett tag kändes det som man hade nya ledarkommandon varje omgång.
Internationellt fick bland annat Norio Sasaki, Philippe Bergerôo och Roger Finfjord lämna sina uppdrag som förbundskaptener.

Starkaste spelare: Kvarnsvedens Lee Winroth satte världsrekord i marklyft. Vid en tävling i Katrineholm lyfte hon 190 kilo – 15 kilo över det tidigare rekordet. Imponerande.

Stjärnsmäll: För första gången någonsin släppte Sverige in fem mål i en landskamp. Brasilien vann i gruppspelet i OS med förkrossande 5–1 – ett resultat som det senare skulle visa sig var nyttigare för Sverige än för Brasilien…

Straffläggare 1: Lisa Dahlkvist förstås. Hennes straff mot USA har förutsättningar att bli en klassiker i svensk idrottshistoria. Och den mot Brasilien var inte så dum den heller…

Straffläggare 2: Lotta Schelin. Tidernas skyttedrottning i det svenska landslaget slog straffar i tre stora matcher under året – alla gångerna bjöd hon på högklassiga avslut. Starkt.

Straffmissar: Det var flera viktiga matcher under året som avgjordes efter straffläggning. Först åkte Rosengård ut mot Frankfurt i kvartsfinal i Champions League, sedan vann Lyon finalen i samma turnering mot Wolfsburg från straffpunkten. I OS vann som bekant Sverige både kvarts- och semifinal på straffar, dessutom tog sig Brasilien till semi efter straffar mot Australien. De olyckliga var Sara Björk Gunnarsdottir, Nilla Fischer, Elise Bussaglia, Alex Morgan, Christen Press, Katrina Gorry, Alanna Kennedy, Cristiane och Andressinha.

Kvartetten Ada Stolsmo Hegerberg, Kosovare Asllani, Marta och Linda Sembrant missade också straffar i nämnda matcher, men de slutade ändå på den vinnande sidan.

Straffräddare: Hedvig Lindahl förstås. Närmast efter Dalas iskalla straff mot USA är det nog Lindahls räddningar man kommer att minnas av årets OS-succé. På temat straffräddare skall förstås Sarah Bouhaddi också nämnas. Hon tog två straffar i Champions Leaguefinalen och blev Lyons stora hjälte där.

Svar på tal: Pia Sundhage kontrade snabbt på Hope Solo:s attack mot Sveriges ”fega” taktik i OS-kvartsfinalen. Sundhage sa:

”Jag skiter i vad hon tycker. Jag skall till Rio, hon skall åka hem.”

Svenska mästarinnor: Linköpings FC förstås. Laget förlorade inte en enda match i damallsvenskan. Makalöst bra gjort. Det fanns även svenska spelare som blev mästarinnor utanför Sveriges gränser, nämligen: Lotta Schelin både i Frankrike och i Champions League. Samt Kosovare Asllani i England, Mimmi Löfwenius i Norge och Julia Molin på Cypern.

Tack och adjö: I år har bland annat följande storspelare tackat för sig: Nadine Kessler, Louisa Necib (Cadamuro), Kerstin Garefrekes, Formiga, Sara Lindén, Solveig Gulbransen och Ingvild Stensland. Fast det är ju vi som skall tacka dem för all underhållning. Tack.

Tråkigaste publiksiffra: Bara 321 åskådare såg Rosengård vinna supercupen med 2–1 mot Linköping i mitten av mars. En pinsamt usel siffra för Sveriges två klart bästa klubbar under 2016.

Tvillingpar: Systrarna Flores hade valt att spela för varsitt lag i F20-VM. Efter kvartsfinalen mellan USA och Mexiko fick USA:s Sabrina trösta Mexikos Monica efter att amerikanskorna vänt 0–1 till 2–1 i slutet av matchen.

Ungdomsmästarinnor: Nordkorea tog en jackpot, man vann både VM för F20 och F17. Stort. I F17-EM gick guldet till Tyskland och i F19-EM var det Frankrike som vann. Fast F19-finalen handlade inte om fotboll, utan snarare om vattenpolo:

På hemmaplan vann Eskilstuna United SM-guld i F19 och DFK Borgeby från Skåne var bäst i F16.

Utmanare: USA bröt sig ur Algarve cup och skapade en egen utmanarturnering, She Belives Cup. Till den snodde man med sig Europas tre bästa lag, Tyskland, Frankrike och England. Premiärupplagan vann för övrigt amerikanskorna själva.

Viktigaste miss: Vivianne Miedema fick öppet läge i 91:a minuten i OS-kvalmötet med Sverige. Mål, och Nederländerna skulle ta Europas sista plats i Brasilien. Bayern Münchens skyttedrottning sköt dock över – och Sverige fick spela OS.

Jag har säkert missat en hel del. Kom gärna med tips om höjdpunkter eller bottennapp från året som gått. Och ni: Gott nytt 2017.

Damallsvensk lägesrapport: vad händer i Göteborg?

Publicerad den av
3

Så här på årets näst sista dag tänkte jag göra en liten kort genomgång av läget i de damallsvenska klubbarna. Det blir ingen uppradning av nyförvärv, förluster och kontrakterade spelare, för det sköter ju Spelare 12 så utmärkt.

Jag tänkte mer gå igenom vilka som ligger på plus, vilka som ligger på minus och vilka som ser ut att bli ungefär lika starka som 2016.

För er som inte orkar läsa så långa inlägg kan man kortfattat säga att jag tycker att trion Rosengård, Örebro och Kristianstad ligger på plus. Att Eskilstuna, Piteå, Djurgården, Vittsjö och Kvarnsveden ligger kvar på ungefär samma nivå, medan Linköping och Göteborg är de som ligger klart på minus så här långt.

Till det kommer nykomlingarna LB 07 och Hammarby som ännu så länge inte har visat några satsningar som gör att de kommer att undvika bottentips till våren.

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson

Tittar vi på lagen lite mer ingående har Örebro och Kristianstad värvat bra och båda ser ut att ha intressanta lagbyggen på gång. Rosengård har bara ett nyförvärv, men det är landslagsmeriterade Hanna Folkesson. Dessutom får man tillbaka starka trion Erin McLeod, Sofie Junge Pedersen och Gaelle Enganamouit från långtidsskador. I nuläget ser Rosengårds lag för 2017 således klart starkare ut än 2016 års upplaga.

Apropå Junge Pedersen skrev hon för övrigt nyligen ett läsvärt inlägg på danska spelarföreningens hemsida om sitt tunga år. Där får man en liten inblick i hur jobbigt det är att åka på tuffa smällar mot huvudet.

Det var vinnarna hittills under silly season. Av de fem lag som ser ut att ligga kvar ungefär på samma nivå känns det som att framför allt Djurgården och Eskilstuna har lagt bra grunder, och kan ansluta till silly seasons vinnarklubbar – om de spetsar till sina trupper lite till. Hos Eskilstuna är det framför allt en vass forward till som saknas.

Hos de båda nykomlingarna tycker jag spontant att det saknas ganska mycket för att jag skall se någon av dem som en seriös kandidat till förnyat kontrakt. Jag hoppas förstås ha fel, för man vill ju se en jämn och spännande serie – både i toppen och botten.

Bland de av årets damallsvenska lag som hittills står på minus skrev jag redan i går en del om Linköping. Det finns väl inte jättemycket att tillägga där. Däremot har jag funderat en del över läget i Göteborg. Där gjorde laget en ok säsong på planen, men vid sidan om var det tufft.

KGFC har haft en väldigt negativ trend när det gäller publiksiffror de senaste åren. De fem säsongerna 2010–14 låg man stabilt på drygt 580 i snitt, med en topp 2010 (694) och en svacka 2013 (477). Men i år var man nere på ett snitt på 378 – alltså ett tapp på cirka 35 procent från 2010-talets fem första säsonger.

Utöver den oroande publikutvecklingen tappade KGFC intresset från lokal media. Under senhösten hade ingen av lokaltidningarna reportrar på plats ens på lagets hemmamatcher. Rapporteringen handlade bara om mycket korta notiser gjorda utifrån matchfakta eller telefonsamtal. En högst oroande utveckling.

Som jag ser det är Göteborg FC:s viktigaste uppgift för 2017 alltså att försöka öka engagemanget från göteborgarna. Något som inte känns helt enkelt. Man behöver hitta nya profiler som Johanna Almgren och Lisa Ek, profiler som både syntes och hördes.

Sportsligt känns KGFC som ett stort frågetecken inför 2017. Man har de senaste åren valt att bygga ett nytt lag kring unga spelare, i första hand västsvenska och i andra hand från andra delar av landet. Det tycker jag är en god tanke. Problemet är att jag inte gillar vad som hänt med lagets spel.

Som boråsare, fostrad i IF Elfsborg, har jag under åren haft många duster med lag från Göteborg. Vi boråsare brukar skämtsamt säga att vi spelar fotboll medan man springer fotboll i Göteborg. Det är förstås ett rätt slarvigt och fördomsfullt synsätt, ett synsätt som bygger på hur fotbollsfilosofierna i Elfsborg och IFK Göteborg har skiljt sig åt under de senaste 25 åren.

Det där har väl slätats ut, och alla lag i Göteborg spelar ju förstås inte sparka och spring-fotboll. KGFC har varit ett lysande undantag. Under en lång tid har jag tyckt att man haft ett spelande och väldigt sevärt lag, delvis med hjälp av spelare från Borås… Men de senaste två säsongerna har jag känt att utvecklingen gått mot att KGFC blivit alltmer löpande och allt mindre spelande.

Tittar man på den nu tillgängliga truppen känns det som att den innehåller en uppsjö av djupledslöpare, men väldigt få kreativa passningsläggare. Risken är uppenbar att smarta Sara Lindén och hennes instick kommer att saknas nästa år. I nuläget känns det som att mycket kommer att hänga på unga Annahita Zamanian när det gäller lagets kreativitet.

Annahita Zamanian

Annahita Zamanian

Det är möjligt att Göteborg har några trumfkort på gång, men hittills har det varit tråkigt tyst kring klubben. Känslan är att man accepterat sin plats mitt i tabellen och mer eller mindre givit upp hoppet om toppstrid. Jag hade gärna sett och hört mer från dem i höst.

Men det är ju trots allt 3,5 månader till avspark, och mycket kan hända i många klubbar. De lag som ligger på minus kan ta igen tappad mark, och de som ligger på plus kan drabbas av skador och andra avbräck. Vissa lag är ju mer känsliga än andra. Hur skulle exempelvis Kvarnsveden klara av en skada på Tabitha Chawinga?

När det gäller spelarfronten finns det en del spelare som inte har offentliggjort sina nästa klubbadresser. Några intressanta sådana är Irma Helin, Emma Lundh, Jennie Nordin och Freja Hellenberg. Alla har Stockholmsanknytning, de kanske kan vara aktuella för Hammarby eller Djurgården?

Slutligen en liten notering från vårt västra grannland. Ada Stolsmo Hegerberg fortsätter att samla utmärkelser på hög. Hon utsågs till Årets sportsnamn av tidningen Nettavisen. I den länkade intervjun finns en del där hon berättar om hur det var att spela under legendariske Bernd Schröder i Turbine Potsdam.

Hon säger att perioden i den tyska storklubben gjorde henne känslomässigt ödelagd.

”Det är hårda ord. Jag blev nedtryckt både mentalt och fysiskt. Mentalt genom att jag inte fick vara mig själv, jag fick inte le och visa gott humör. När jag inte får vara mig själv som person är det svårt att vara sig själv som spelare. Och fysiskt blev vi körda i botten av all mängdträning.”

Schröder gjorde väldigt mycket bra under sin långa tid i Potsdam. Men när man läser det här får man känslan av att Potsdams starka höst kan bero på att spelarna agerar i rent glädjerus av att slippa honom…