Landslaget är samlat igen. Från gårdagens träning rapporterades det att den enda öppna platsen i startelvan är den bredvid Lotta Schelin.
Det tycker jag lät mindre bra. Jag hade hoppats att fler platser var öppna, inte minst att Pia Sundhage skulle återgå till den plan hon hade inför förra samlingen, alltså att Elin Rubensson var förstavalet på ena yttermittfältsplatsen. Jag ser Rubensson som ett klart mer pålitligt alternativ än Olivia Schough.
Allra helst hade jag ju sett Rubensson på vänsterbacken och Katrin Schmidt på mittfältet i den svenska EM-elvan, men det är ju numera omöjligt. Schmidt känns ungefär som Lisa Dahlkvist, alltså som en spelare som växer med uppgifterna. Men som sagt, hur Schmidt skulle ha vuxit med en mästerskapsuppgift riskerar vi aldrig få veta.
När det gäller forwardssidan tycker jag för tillfället att Fridolina Rolfö och Lotta Schelin är bästa alternativet som startpar. Men Stina Blackstenius såg het ut på förra samlingen, och kan kanske slå sig in. Fast då tycker jag att hon i första hand borde konkurrera ut Schelin – och inte Rolfö. För en forwardsuppställning med Schelin/Blackstenius känns bara tänkbar om vi skall kontra, så mycket samarbete kommer de ju knappast att ha.
Jag förstår faktiskt inte varför Schelin skall vara självskriven i elvan. Visst var hon bästa svenska forward i Algarve, men vad har hon gjort sedan dess? Och Schelin är en forward som är ganska dålig på att samarbeta med de spelare hon har runt sig. Hon är en fantastisk avslutare, men långt ifrån någon fantastisk framspelare.
Eftersom Sundhage har valt ytterligare tre forwards som liknar Schelin i spelstil är Rolfö den enda med klart avvikande spelstil, och den som jag tycker borde vara mest given. Men återigen, min uppfattning är inte så mycket värd här. Pia Sundhage har hittills haft 100-procentigt förtroende för Schelin – oavsett hur dålig Schelin varit. Och inget talar väl för att det förtroendet kommer att minska i det stundande EM-slutspelet.
I dag har det rapporterats om att Emelie Lundberg är ryggskadad och eventuellt får ge upp EM. Besked kommer i morgon. Om det blir så att Eskilstunamålvakten missar EM är det förstås otroligt tråkigt för henne. Men för det svenska laget spelar det sannolikt inte så stor roll. Det är ju inte så vanligt att tredjemålvakten behöver spela något.
En annan fråga som kommit upp är den om säkerheten. Kosovare Asllani åberopar att herrlagen har mycket större säkerhetspådrag. Så är det ju, men samtidigt innebär det här att man riskerar att bygga murar (eller i varje fall staket) mot sina fans. Och är herrlagens distans till sina supportrar något att sträva efter?
Självklart skall spelarna kunna känna sig säkra, och att ta in en säkerhetsansvarig känns ju inte orimligt. Men jag hoppas man tänker sig för väldigt noga innan man tar efter de stora europeiska herrfotbollslagen för mycket här.














