Etikettarkiv: BK Häcken FF (Göteborg FC)

Intressant om Sundhages tester

Publicerad den av
2

Sedan Pia Sundhage presenterade sin senaste landslagstrupp i onsdags har jag försökt läsa allt som skrevs av de journalister som var närvarande, för att få hyfsat klart för mig hur vår förbundskapten tänker.

Med några dagars varsel så känns det som att startelvan är fortsatt oförändrad. Sundhage har på flera ställen klargjort att Kristin Hammarström fortsatt är förstamålvakt – trots att Hedvig Lindahl får chansen att visa upp sig.

I mittförsvaret har Sundhage förklarat att Nilla Fischer och Charlotte Rohlin fortsatt är förstavalet.

De båda sakerna kan man exempelvis läsa om här. Sundhage är väldigt tydlig när hon säger så här om Fischer/Rohlin:

”Jag har bestämt mig för att de ska spela. Man kan inte vela och testa för mycket.”

Den bästa analysen jag läst om den nya truppen bjuder Aftonbladets Petra Thorén på i den här krönikan. Läs den. Där ger Thorén några fina exempel på hur Sundhage testar sina spelare.

Bland annat tar hon upp hur Lotta Schelin tidigare på alla sätt försökt undvika allt vad stjärnrollen innebär. Jag minns det så väl från VM 2011. Schelin sken som en sol genom hela mästerskapet, och var verkligen vår stjärna. Men så fort någon försökte prata med henne om det slog hon ifrån sig, och började prata om kollektivet. Och att ta upp krav/förväntningar var inte ens någon idé.

Det skall bli spännande att se hur Schelin hanterar sådana frågor i sommar.

Schelin skrev för övrigt i dag på ett nytt treårskontrakt med Lyon. När kontraktet är utspelat 2016 är hon 32 år. Kanske är det då dags att vända hemåt, och avrunda karriären i damallsvenskan. I varje fall kan man ju alltid hoppas…

Innan jag lämnar landslaget och går över på en liten koll på vad som händer i helgen så känns det ju udda att läsa om att Brasilien har tagit ut en 26 spelare stor landslagstrupp, som skall bantas något till lagets landskamp mot Sverige.

Den matchen finns väl inte ännu? I varje fall inte officiellt.

Inofficiellt har man väl länge förstått att det är just Marta med vänner som väntar den 19 juni.

* Så då till helgens matcher. Den stora internationella höjdpunkten är tveklöst den tyska cupfinalen mellan ettan och tvåan i Frauen-Bundesliga, alltså Wolfsburg och Turbine Potsdam. Matchen spelas i Köln på söndag klockan 16.30, och tyska cupfinaler brukar locka en bra bit över 10 000 åskådare.

Förhoppningsvis kan Antonia Göransson få chansen från start igen i Potsdam. Men jag vågar inte hoppas för mycket. Vår landslagsytter fick nämligen nöja sig med att agera inhoppare i de fyra sista ligaomgångarna.

* Det har hunnit bli lördag under arbetet med det här inlägget. I damallsvenskan är det således tre intressanta matcher i dag. För toppen av tabellen är mötet mellan de båda obesegrade lagen Kif Örebro och Göteborg allra mest spännande. Känslan är att Göteborg kan få väldigt svårt att slå hål på Örebros täta försvar.

Kristianstad–Linköping är ett annat spännande möte i tabellens övre regioner. Min gissning är att KDFF:s offensiv tar hem spelet mot Linköpings defensiv. Men jag skulle inte bli överraskad om det slutade helt tvärtom.

Känslan är ju att serien inte riktigt hunnit sätta sig ännu. Och utöver det självklara att Tyresö och Malmö är topplag, samt att Sunnanå är ett bottenlag, så har det hittills varit sköna resultatmässiga svängningar.

Därför känns mötet mellan Mallbacken och Jitex som helt öppet. Däremot hade söndagens matcher Tyresö–Sunnanå och Malmö–Vittsjö varit ogarderade ettor på min tipskupong.

* I USA rullar NWSL vidare. Jag såg huvuddelen av seriefinalen Portland–Sky Blue 0–1 i morse. Trots att det inte skapades speciellt många heta målchanser var det verkligen en högklassig match, där jag framför allt imponerades av kvaliteten i passningsspelet. Det var knappt en gång man såg att det slarvades med enkla passningar.

Sedan är man ju inte van vid att det är en riktigt skön ljudkuliss vid dammatcher. Men bland de 11 055 åskådarna fanns en rejäl Portlandklack som sjöng under större delen av matchen. Riktigt kul att höra.

Sky Blues segermål gjordes för övrigt på ett överraskande skott från inhopparen Taylor Lytle. Se det i det här klippet.

En skrällarnas dag

Publicerad den av
2

Det här var lite av skrällarnas dag. Och ute i Europa var det även lite av svenskornas dag. För Antonia Göransson tog sig till Champions League, Lotta Schelin till cupfinal och Sofia Jakobsson blev målskytt.

Själv ägnade jag eftermiddagen åt att bevaka Nittorp–Hovshaga 0–4 i division 1 östra Götaland. Det var inte direkt någon fotbollshöjdare. Underlaget tillät nämligen inget skönspel.

Parallellt med matchbevakningen på klassiska Åsavallen – där Victoria Sandell Svensson fick sitt genombrott – så hängde jag med mål för mål i avslutningen av Frauen-Bundesliga, i Lyons cupsemifinal samt förstås i fem damallsvenska matcher.

Jag har alltså inte sett något alls av dagens damallsvenska matcher. Men tänkte ändå göra en liten genomgång, helt och hållet byggd kring hårdfakta. Mest noterbar är förstås skrällen i skogen. Sannolikt var det den klart största knallen i damfotbollsvärlden den här helgen.
För att Tyresö fick lämna Värmland och Strandvallen i Mallbacken med bara en poäng – det kunde väl ingen gissa?

Statistiken säger att Tyresö vann med 13–3 i avslut mot mål och 1–0 i avslut i målställning. Fast i mål blev det 1–1. Rutinerade Linda Wallin blev Värmlandsskogarnas okrönta drottning när hon kvitterade med drygt tio minuter kvar att spela.

Linda Wallin och Mikaela Uthas.

Linda Wallin och Mikaela Uthas.

Samtidigt vann Malmö det skånska toppmötet mot Kristianstad med förkrossande 5–0. Sara Björk Gunnarsdottir och Ramona Bachmann gjorde två mål vardera. De båda var bänkade mot Örebro senast. Fler tankar om den matchningen kommer jag med i ett senare inlägg. Malmö är därmed förbi Tyresö i tabelltoppen på målskillnad.

I övrigt i vår svenska toppserie så blev det kryss för båda Göteborgsklubbarna. Obesegrade Göteborg spelade 0–0 i Vittsjö. Där noteras blott sex avslut mot mål för GFC. Det är alldeles för dåligt för ett lag som utmålar sig som guldkandidat. I Lindome spelade Jitex och Linköping 1–1. Enligt en av de 234 åskådarna var det en jämn match. Rapportören meddelade också att Sofia Lundgren tyvärr inte visade upp någon EM-mässig säkerhet. Samt att Linköpings mittbackspar Nilla Fischer/Charlotte Rohlin stundtals kändes riktigt otajmade. Tråkigt.

Slutligen så vann Örebro återigen. Och Helén Eke var återigen lagets målskytt. Hon är numera i delad ledning av skytteligan.

Efter 35 matcher har faktiskt 14 slutat oavgjorda. Det är förstås en stark signal om att damallsvenskan hittills har varit väldigt jämn. Faktiskt klart jämnare än jag hade väntat mig.

* Klart jämnare än vad någon hade förväntat sig var även den franska cupsemifinalen mellan Montpellier och Lyon. Lotta Schelin gav Lyon ledningen i den första halvleken. Men bara ett par minuter senare kvitterade Marie-Laure Delie. 1–1 blev slutsiffrorna – vilket innebar Lyons andra kryssmatch för året. Den första var den inofficiella VM-finalen mot Inac Kobe Leonessa. Då vann Lyon efter förlängning.

Den här gången krävdes det straffläggning. I den missade lagen två straffar vardera under grundomgången. I varje fall ansåg domaren det. Se separat inlägg.

För Lyon gjorde Louisa Necib, Sonia Bompastor och Eugenie Le Sommer mål, medan Wendie Renard och Megan Rapinoe missade. Sedan blev det sudden death i straffläggningen. Där gjorde i tur och ordning Corine Franco, Camille Abily och målvakten Sarah Bouhaddi mål för Lyon. I den åttonde straffomgången missade Kelly Gadéa för Montpellier – och Schelins lag var klart för final.

När jag ser de här uppgifterna på footofeminin.fr – och även noterar att Schelin fanns bland de elva Lyonspelare som slutförde matchen, då reagerar jag över att vår svenska skyttedrottning inte klev fram och tog en straff. Åtta lagkompisar gick alltså före i kön. Eller snarare nio, eftersom Amandine Henry hade missat straff i själva matchen. Jag hoppas verkligen att Schelin som svensk lagkapten inte backar för att lägga straff i EM. Det är ju hon som skall visa oss vägen mot Friends Arena.

Tyvärr blir det inget svenskmöte i finalen den 8 juni. För i går skrällde sig Saint-Etienne vidare. Man vann med 2–0 hemma mot PSG – där Kosovare Asllani spelade de första 68 minuterna. Det blir alltså Lyon och Saint-Etienne som gör upp om cuptiteln, om nu inte Montpellier kan protestera sig till final. Mer om det i nästa inlägg.

* Så till Tyskland. Där stod slaget i den sista omgången om andraplatsen. Och det vanns överraskande av Turbine Potsdam. Att Potsdam skulle vinna mot Gütersloh var inte oväntat. Det blev 2–0 – och Antonia Göransson fick hoppa in de sista nio minuterna.

Däremot var det oväntat att Frankfurt skulle förlora på hemmaplan med 2–1 mot Bayern München. På det här klippet med alla mål från dagens omgång noteras att Sarah Hagen:s 1–0-mål är ett litet konstverk.

För storsatsande Frankfurt slutar alltså säsongen med en ny tredjeplats. Det måste anses vara ett gigantiskt fiasko. Jag tycker som bekant att Sverige, Tyskland och Frankrike borde ha fyra lag i Champions League – för att höja kvaliteten på turneringen. Men så är det ju inte. Och genom dagens resultat står Frankfurt för andra året i rad utanför Europas mästarcup. Fiasko var ordet.

Yuki Ogimi

Yuki Ogimi, tidigare Nagasato

Skytteligan vanns av Potsdams japanska stjärna Yuki Ogimi på 18 mål. Tvåa på 16 mål kom Wolfsburgs Conny Pohlers, som gjorde mål på en bicycleta i dag – se klippet ovan. Och trea på 15 fullträffar slutade Duisburgs Mandy Islacker. Antonia Göransson slutade på åtta mål, och delade med det elfteplatsen.

* Slutligen till England. Där vann Sofia Jakobsson svenskmötet mot Louise Fors. Chelsea vände nämligen 0–1 till hemmaseger med 2–1 mot Liverpool – och gick upp i tabelltopp. Jakobsson stod för kvitteringen. Det var svenskans fjärde mål i serien – vilket innebär att hon leder skytteligan.

Vi har alltså svenskt i toppen av skytteligorna både i Frankrike, England – och nu alltså även i Sverige. Visst är väl det kul?

Göteborg vann med 24–0

Publicerad den av
5

Det finns fortfarande ett problem med att det saknas matcher med kvalitet för en del av de damallsvenska spelare som sitter på bänken, framför allt de i Göteborg FC.

Jag tar ett exempel. I går gjorde Sara Lindén comeback efter sin korsbandsskada. Göteborg har i år ett samarbete med Göteborgs DFF, och man har fått dispens för att spela med ett kombinerat lag i Västergötlands ena så kallade F19plus-serie. Pluset står för att man får ha med tre överåriga spelare i varje match.

I går spelade Göteborgslaget borta mot Kindaholms FF:s F19-lag. I Göteborgs trupp fanns fyra bänkspelare från damallsvenskan; målvakten Louise Högrell (som håller åldern) samt Lindén, Amanda Edgren och norska Cathrine Dyngvold.

Kindaholms A-lag spelar i division tre. Det gör även huvuddelen av övriga motståndares A-lag. Mot de här division tre-lagens B-lag ställs alltså allsvenska toppspelare.

Matchen, om man kan kalla den för match, slutade med bortaseger, 24–0. Enligt Dyngvold på twitter gjorde hon 13 mål.

För vem är en sådan match meningsfull?

* Jag skall alldeles strax sätta mig i bilen för att köra till Norrköping, och bevaka herrallsvensk fotboll. I helgen kommer jag sedan inte ha så mycket tid för bloggande. Nästa inlägg här lär således dröja minst till söndag kväll.
Då har det spelats ytterligare fem matcher i vår högsta serie – alla fem på söndag. Allra mest spännande på förhand känns Skånederbyt Malmö–Kristianstad. Där måste Malmö vinna för att inte släppa i väg Tyresö för långt. För serieledarna lär väl ta tre säkra poäng i Värmland?

På söndag (14.00) avgörs även Frauen-Bundesliga. Den stora frågan inför sista omgången är ju vilket lag som följer Wolfsburg till Champions League. Det mesta talar för Frankfurt, som tar platsen vid seger hemma mot Bayern München.
För Antonia Göransson och Turbine Potsdam är seger mot Gütersloh ett måste. Dessutom måste de ha hjälp av München, som behöver sno poäng i Frankfurt för att Potsdam skall få fira en andraplats.

Ingen av nyckelmatcherna sänds på DFB-tv. Där visas i stället i praktiken klara mästarinnorna Wolfsburg, och deras hemmamöte med Bad Neuenahr.

Junioren överglänste flera landslagsspelare

Publicerad den av
Svara

Först en liten tillbakablick på gårdagen. Bloggkollega Anders Nilsson reagerade hårt, och konstaterade att han inte alls är emot att vi har utländska spelare i damallsvenskan.

Det är möjligt att jag var otydlig i mitt inlägg, och då ber jag om ursäkt. Och jag har mildrat en formulering för att undvika fler liknande missförstånd.

För jag tror nämligen inte att någon av de personer jag nämnde i mitt inlägg är helt emot att vi har utländska toppnamn i serien. Inte alls.
Däremot har alla på olika sätt framfört åsikten att vi nu börjar få för många utländska spelare i serien, och det är där jag har en avvikande åsikt.

Det om det. Nu till kvällens övningar.

Jag var en av de 375 betalande åskådare som såg Göteborg FC ta emot Umeå på Valhalla. Som ni säkert vet slutade matchen 1–1, vilket innebär att Göteborg redan nu i praktiken kan avskrivas från allt var guldstrid heter.

Och fortsätter de spela som de gjorde i dag så kommer de att få mycket stora problem att ens hamna på medaljplats. För GFC var verkligen en stor besvikelse i kväll.

Men vi vrider tillbaka klockan några timmar. När jag inför matchen körde de 6,5 milen västerut så var jag väldigt intresserad av att få se Lina Hurtig live för första gången. Jag har sett henne på tv flera gånger, och har blivit rejält imponerad.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

På upptaktsträffen hörde jag tränare Joakim Blomqvist med övertygelse framföra åsikten om att Hurtig är en spelare för EM-truppen. Det visade sig att han hade med sig övriga tränarkåren på den båten.

Däremot har jag förstått att förbundskapten Pia Sundhage inte tycker att Hurtig är redo för att spela i ett senior-EM. Sundhage som för övrigt också var på plats på Valhalla i dag.

Nu är det ju så att spelare bara får vara med i ett EM. Och Hurtig är ju även högaktuell för F19-EM, där Sverige i dag lottades in i samma grupp som Norge, Finland och Tyskland. I den andra gruppen blir det brittiskt derby mellan Wales och England. Dessutom ingår Danmark och Frankrike där.

Vilket EM skall då Hurtig vara med i?

Jo, trots att Hurtig på ett vaket sätt gjorde Umeås ledningsmål, så måste jag tyvärr ändå säga att utifrån dagens match så får jag nog gå på Sundhages linje. I kväll var nämligen inte Lina Hurtig någon EM-spelare.

Nu är en match ett väldigt dåligt beslutsunderlag. Och utifrån kvällens match var det flera landslagsspelare i Göteborgs lag som definitivt inte borde vara med i sommarens stora mästerskap. Mer om det senare.

Lina Hurtig spelade höger yttermittfältare mot Göteborg. Personligen hade jag nog hellre sett henne centralt i planen.
Hon har ett bra rörelsemönster, och en fin bolltouch. Hon är välväxt, och kommer garanterat att bli riktigt bra i luftrummet framöver. Men i kväll visade hon tyvärr inte den kreativitet och passningssäkerhet som jag hade förväntat mig att få se.

När Umeås spelare radade upp sig inför avspark saknades nästan en hel backlinje. Att Emma Berglund är skadad visste man ju. Men jag noterade att även Katrin Jonsdottir och Tuija Hyyrynen saknades ur backlinjen och Emmelie Konradsson på mittfältet.
Och med tanke på hur bra Göteborg var efter paus senast mot Tyresö kändes det på förhand upplagt för en klar hemmaseger.

Johanna Nyman

Johanna Nyman

Umeå uppträdde modigt. Trots att de kom till spel med 18-åriga debutanten Johanna Nyman på högerbacken, och ett år äldre Jasmin Nejati som mittback, bredvid Alexandra Nilsson, så satte UIK riktigt hög press från start.

Pressen bet rejält i början, och Göteborg fick inte i gång något riktigt anfallsspel. Jag noterade dock att det bildades en ganska stor lucka mellan Umeås backlinje och mittfält, och tänkte att ”när UIK:s spelare börjar tröttna kommer GFC att kunna utnyttja den ytan, och kontra laget sönder och samman.”

Jag fick fel. Under hela den första halvleken lyckades knappt hemmalagets otroligt meriterade mittfält spela sig förbi gästernas en enda gång. Spelmässigt ägde Umeå halvleken rätt totalt.

Dock vägde gästerna lite lätt i offensiven – och vid fasta situationer. Det var egentligen bara kvicka Jenny Hjolman som förmådde skapa lite oro i hemmaförsvaret. Och hon kom bara i genom en gång.

Så trots att Umeå spelade bäst hade Göteborg 3–2 i målchanser i paus. Samtliga hemmalagets chanser hade kommit i samband med fasta situationer.

Marlene Sjöberg:s kvittering föll exempelvis på hörna i minut 45+1. Exakt en kvart tidigare hade gästerna tagit ledningen. Det handlade om en riktig bjudning.

I förstaläget, när Malin Reuterwall skickade i väg en lång utspark, var inte min uppmärksamhet riktad mot bollen. Det gjorde att jag inte vet vart Göteborgs backlinje tog vägen. Men plötsligt hade utsparken passerat alla Göteborgs utespelare.

Då gjorde Kristin Hammarström ett riktigt grovt misstag. Jag såg direkt när hon beslöt sig för att rusa ut, att hon inte ens skulle vara nära att hinna först på bollen. Lina Hurtig kom från högerkanten och känslan var att hon hade ett par sekunder på sig att lyfta bollen över vår landslagsmålvakt.

Det ingripande från Hammarström lär knappast ha glatt förbundskapten Sundhage på läktaren. Kanske fick Sofia Lundgren här en biljett in i EM-elvan?

Faktum är att inte heller tvillingsyster Marie Hammarström hade någon bra dag. Inte alls. Hennes insats var tyvärr också långt ifrån den nivå man vill se i EM. Man undrar faktiskt lite över vad som gick fel på Göteborgs mittfält. För även Yael Averbuch var nämligen helt under isen. Jag brukar kunna sitta och njuta av hennes fina passningsspel. I kväll fanns inget att njuta av.

Inte heller Anita Asante hade någon av sina bättre dagar – även om jag ger henne godkänt. Godkänt får också kantspelarna Johanna Almgren och Olivia Schough. Almgren tog ett steg i rätt riktning jämfört med den svaga insatsen senast mot Tyresö, och Schough försöker hela tiden göra något konstruktivt.

Efter paus klev Göteborg upp högre i planen, och inledde med tio bra minuter. Då kändes det som att laget trots allt skulle kunna vinna matchen. Men sedan dog hemmaoffensiven ut, och Umeå kunde ganska smärtfritt jobba till sig en poäng.

En stor notering görs vid att Torbjörn Nilsson gick upp på två forwards i minut 82. När han bytte ut Averbuch valde han inte att sätta in något av sina båda namnkunniga nyförvärv Jessica Landström eller Cathrine Dyngvold – utan gav Amanda Edgren förtroendet.

Vad det säger om hans syn på Landström och Dyngvold kan man bara spekulera i. Jag tycker dock att Edgren gjorde ett piggt inhopp, och förtjänade förtroendet.

Tråkigast av allt under kvällen var att hemmalagets amerikansk ytterback Camille Levin först leddes av planen, och sedan bars till omklädningsrummet på en bår. Hon såg ut att ha väldigt ont, och det såg ut som en knäskada. Min spontana känsla var tyvärr att jag kanske hade fått bevittna ytterligare ett brustet korsband.
Jag hoppas verkligen att det var en helt galen känsla. Dels för att Levin är en av GFC:s genomgående bästa spelare. Dels för att jag inte unnar någon att drabbas av korsbandsskador.

(Enligt damfotboll.com rör det sig om en sträckning, eller bristning. Hoppas det är rätt)

Som ni förstår var det inte speciellt mycket som var positivt i Göteborg FC i kväll. Hos Umeå såg jag däremot flera roliga saker.

Inte minst blev jag glad av att se debuterande högerbacken Johanna Nyman. Inför avspark noterade jag hur liten och tunn hon såg ut. Men skenet bedrog. Jag tycker att hon var en av matchens allra bästa spelare. Klart bättre än flera etablerade landslagsspelare.Visst slog hon två högriskpassningar på egen planhalva under den sista kvarten. Men annars har jag inte mycket att anmärka på. Hon skötte sin defensiv bra, och visade härligt mod i offensiven. På tränare Blomqvists inrådan tog hon en hög utgångsposition i offensiven, och tvekade inte att agera extra högerytter. Riktigt kul att se.

Även övriga spelare i backlinjen klarade sig utmärkt. Det är inte lätt att spela mot en så snabb forward som Jodie Taylor. Men UIK såg till att skytteligaledaren inte någon gång var riktigt nära att bli målskytt. På mitten gjorde Hanna Folkesson ett stort arbete i det tysta. Hon är helt klart en underskattad spelare.

Slutligen några ord om övriga resultat. Linköpings 3–0-seger hemma mot Vittsjö indikerar att det nordskånska gänget kan få en riktigt tuff säsong. De behöver nog ha tillbaka Ifeoma Dieke i sin fjolårsform illa kvickt.
Efter 5361 följde 304. Var det så att övriga 5000 åskådare vid invigningen på Arena Linköping var där för Markoolio?

När jag såg att Tyresö ledde med 2–0 i halvtid hemma mot Piteå tänkte jag att det kanske var dags för årets första storseger. Men sådana verkar inte mästarinnorna ägna sig åt i år. Tvärtom var det match hela den sista halvtimman. Men 2–1 ger också tre poäng – och Tyresö ångar på mot ett nytt guld.

Fotnot: Jag lyckades trycka publicera typ en sekund efter att klockan slog över till torsdag. Alltså blev dateringarna ovan tyvärr lite missvisande. Bara så ni vet…

Tankar om Göteborg–Tyresö 2–2

Publicerad den av
2

Jag har ju utlovat en analys av gårdagens toppmöte på Valhalla. Och löften är till för att hållas. Men den här gången var det ganska svåranalyserat.

Matchen hade nämligen väldigt många ansikten. Framför allt var Tyresö väldigt ojämnt.

Innan jag går in på det spelmässiga vill jag bara konstatera att Tyresö och Malmö under hela säsongen i fjol bara tappade elva poäng vardera. Delar man upp det i mindre bitar blir det två tappade poäng per fyra omgångar.

Efter fyra omgångar i år har Tyresö och Malmö just tappat två poäng vardera. De håller alltså fjolårets snitt. Det innebär i sin tur att om ett lag som Göteborg – som redan har tappat sex poäng – skall vara med och slåss om guldet så måste de omgående börja rada upp trepoängare.

För jag tycker att Tyresö känns bättre i år än i fjol. Stabilare.

Det hindrar inte att Tony Gustavsson har en del att göra med sitt lag. Mer om det strax. Nu till själva matchen.

En match har ju som bekant två halvlekar. I går gav de mig helt skilda vibbar. I den första – även när Göteborg ledde med 2–0 – kände jag att Tyresö var minst en klass bättre. Och att det bara skulle vara en tidsfråga innan målen trillade in.

Det kändes som att Tyresö mer spelade mot sig själva än mot Göteborg.

I den andra halvleken var Göteborg däremot något bättre än Tyresö. Plötsligt satt man inte längre och väntade på en gulröd explosion. Det var förvånande. För visst har GFC vunnit både cupfinalen i höstas och supercupen för en månad sedan, men i båda de matcherna var trots allt känslan att Tyresö hade den klart högre potentialen.

Jag skulle säga en delförklaring var en taktikmiss av tränare Gustavsson. En annan förklaring handlar om rollfördelning. Strax mer om det.

Anita Asante

Anita Asante

I den första halvleken njöt jag av Marta, Veronica Boquete, Christen Press och kanske framför allt av Anita Asante – som var fantastiskt bra. Jag har hyllat den engelska landslagsmittfältare från första gången jag såg henne. Och jag ser inget slut på de hyllningarna. Vilken fantastisk bollbehandling hon har, även i fart. Vilken arbetskapacitet.

Asante i all ära. Det var Tyresö som ägde halvleken spelmässigt sett. Varje gång en Tyresöspelare kom rättvänd mot Göteborgs backlinje kändes det farligt. 7–2 i avslut till gästerna i halvleken är ganska tydlig statistik.
Utöver avsluten vinkades glödheta Press ett par gånger av för offside när hon var fri. Åtminstone den enda kändes hårfin från läktarplats.

Trots att Tyresö kändes klart starkare stod det plötsligt 2–0 till hemmalaget. Det första målet var framför allt en tavla från Carola Söberg. I stället för att gå ut och rensa undan Olivia Schough:s höga chansboll backade Söberg in på mållinjen.
Så får inte en landslagsaktuell målvakt agera när motståndarna har en så hypersnabb forward som Jodie Taylor.

Faktum är att ett lag som Tyresö, som skjuter upp sin backlinje högt hela tiden, måste ha en målvakt som jobbar långt ut – som ett slags extra back.

2–0 var en inläggsfrispark som annars duktiga Lisa Dahlkvist missbedömde. Asante kunde smyga upp bakom och nicka till.

Två misstag innebar två Göteborgsmål. Det är sådan effektivitet som utmärker ett riktigt topplag. Så kanske ändå för GFC…

Men Catrine Johansson bjöd tillbaka. En svag rensning gav Kirsten van de Ven skottläge – och 2–1. Fem minuter senare vände Press bort Johansson och pricksköt in 2–2. Och Press var även nära att dribbla sig igenom och göra 2–3 innan pausvilan. Göteborg var nog rätt nöjt när domare Pernilla Larsson blåste för halvtid.

I halvtid tänkte jag att Tyresöspelarna garanterat skulle fortsätta ta alla chanser att komma rättvända med fart mot Göteborgs backlinje. Och att GFC skulle få väldigt svårt att stå emot.

Så blev det inte på något sätt. Tvärtom tappade Tyresö både fart och spets. Dels för att deras offensiva spelare började ha tre–fyra tillslag, för att sedan passa bollen till en stillastående lagkompis. Dels för att man började chansa med långa bollar från backlinjen, avsedda för Press.

Det senare verkade vara den taktik man gjort upp i paus. För tränare Gustavsson berömde backarna för varenda långboll – trots att de knappt ledde till någon farlighet. Konstigt.

I stället fick Göteborg föra spelet, och skapa de bästa chanserna. Efter paus blev det 4–2 i avslut till Göteborg. Åtminstone ett par av dem var riktigt farliga.
Tyresö däremot hade på 45 minuter bara en riktigt bra chans. Det handlade om inhopparen Jennifer Hermoso:s närskott i slutminuten. Den var i och för sig riktigt farlig – men ändå.

I bilen hem satt jag och funderade över hur Tyresö kunde tappa sin spets så totalt efter paus. Jag fastnade på relationen mellan huvud- och birollsinnehavare. I en film kan inte alla spela huvudroller. Likadant är det i ett fotbollslag.

Och i stort sett alla Tyresös offensiva spelare är vana vid att spela huvudrollen. Såväl Marta, Caroline Seger, Veronica Boquete, Press och Hermoso är spelare som vill ta emot och vårda bollen varje gång de får den.
De är inte lika vana vid att spela på ett tillslag, eller ta långa, offensiva löpningar för sina medspelare.

Att få några av stjärnorna att vilja spela biroller är nog Tony Gustavssons största utmaning med Tyresö.

Apropå Gustavsson blev jag förvånad av hans andra byte. Och det verkade utbytta Veronica Boquete också bli. Jag tycker nog att hon ganska klart överglänste exempelvis Caroline Seger i matchen. Trots det valde Gustavsson att ta av spanjorskan, medan Seger fick spela matchen ut.

Däremot blev jag lite glad när jag såg Göteborgs byten. Jag har flera gånger reagerat över att Torbjörn Nilsson verkar göra förbestämda byten – oavsett hur det har sett ut i aktuell match. Spelare med låg status byts ut varenda gång.

Fast inte i går. Då fick Olivia Schough – som tillhört dem med låg status – spela hela matchen, medan högstatusspelare som Yael Averbuch och Johanna Almgren fick lämna planen. Det kändes korrekt utifrån den match jag såg. För där gjorde både Averbuch och Almgren rätt bleka insatser – en bra bit från den nivå de kan spela på.

Slutligen är det ofrånkomligt att jämföra Jodie Taylor med Christen Press, med tanke på att Taylor tagit över Press roll i Göteborg. Det jag sett hittills av Taylor gör mig glad. Hon blir en attraktion i damallsvenskan. Och jag undrar faktiskt om hon inte hade passat bättre in i Tyresö än vad Press gör.

Det innebär inte att jag tycker att Taylor är bättre än Press – för det gör jag inte. Men engelskan är mer en utpräglad toppforward än amerikanskan. Och det var ju det där med huvud- kontra biroller.

Oavgjort var dagens melodi

Publicerad den av
Svara

Jag var på plats på Valhalla och såg dagens toppmöte, där som bekant Göteborg och Tyresö spelade 2–2.

Det var en match med många ansikten. I den första halvleken kändes det som att Tyresö gick på halvfart, och att det bara var en tidsfråga innan de skulle trampa gaspedalen i botten. Trots det var det Göteborg som gick upp till en 2–0-ledning (Jodie Taylor och Anita Asante) innan Tyresö på kort tid tog sig ikapp (Kirsten vad de Ven och Christen Press).

Inför den andra halvleken trodde man att Tyresö skulle ta med sig den energin de hade precis innan pausvilan. I stället tappade mästarinnorna fart och plötsligt kändes Göteborg som minst lika bra som gästerna.

Jag tänker återkomma med lite tankar kring matchen i morgon. Tills vidare kan man se de fyra målen på det här klippet.

I övrigt i dag såg blott 179 åskådare Jitex köra över Sunnanå i Lindome. 5–2 blev slutsiffrorna som visar att de som trott att Skelleftelaget skulle vara en nykomling att räkna med verkar ha varit fel ute.
Det räckte inte att landslagspelaren Carina Holmberg var tillbaka. Det rasade in mål bakåt igen för Sunnanå. Och med 16 insläppta på fyra matcher talar det mesta för att laget kommer att få en riktigt tuff säsong i damallsvenskan.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

Däremot var det kul att se att Josefine Öqvist kom i målprotokollet två gånger när Kristianstad vann derbyt mot Vittsjö med 4–1. Övriga två KDFF-mål gjordes av Margret Lara Vidarsdottir, ett på pass från Öqvist. Med de båda i gång så har Kristianstad anfallskraft nog att minst slåss om den bronsmedalj som jag tippat att de skall ta.

* Det spelades tre andra toppmatcher runtom i Europa i dag. Precis som i det svenska toppmötet var det oavgjort som gällde. Fast det var bara i Göteborg som slutsiffrorna blev 2–2. I övriga Europa slutade matcherna 1–1.

* I min genomgång av helgens höjdpunkter i går missade jag den danska seriefinalen mellan Bröndby och Fortuna Hjörring. 3F-ligan har ju nått fram till sitt slutspel, dit grundseriens fyra bästa lag kvalat in. De har dessutom tagit med sig halva poängskörden.

Bröndby vann ju grundserien helt utan poängförlust. Först i dag, i tjugonde matchen för året, kom första poängförlusten för det gulblå laget från södra Köpenhamn. För matchen mot Hjörring slutade 1–1.

* Samma siffror noterades för norska toppmötet mellan LSK Kvinner och Stabaek. Lilleström tog ledningen genom Isabell Herlovsen, och Stabaek kvitterade på slutet genom danska Katrine Pedersen.

Kristin Carlsson

Kristin Carlsson

Det var även ett svenskmöte i toppserien i dag. Vålerenga, där Kristin Carlsson byttes in i 78:e minuten, tog emot Avaldsnes, där Freja Hellenberg och Linnea Liljegärd spelade hela matchen, och Mia Jalkerud hoppade in i 57:e minuten. Matchen slutade med en historisk seger för Avaldsnes – deras första någonsin i toppserien. 2–0 slutade matchen efter att Cecilie Pedersen gjort båda målen.

* Det spelades även en tredje riktig toppmatch i Europa i dag. Den avgjordes i Italien. I mitt inlägg i går skrev jag helt felaktigt att matchen var betydelselös. Stephanie Öhrström hjälpte mig med reglerna i Italien. Där blir det nämligen en helt avgörande final om två lag hamnar på samma poäng i guldstriden.

Om Tavagnacco hade vunnit i dag hade det alltså blivit en ren guldfinal. I halvtid var det också ledning för gästerna med 1–0 efter att Torres gjort självmål. Men som jag tidigare konstaterat slutade alla europeiska toppmatcher i dag 1–1. Guldskytt för Torres blev Silvia Fuselli i 66:e minuten.

Därmed slutade Tavagnacco tvåa – trots att de gått genom serien helt utan förlust. För Torres blev det alltså guld för fjärde året i rad.

För svensklaget Verona avslutades säsongen med en 4–1-seger borta mot Pordenone. Säsongen som helhet måste vara en besvikelse för Öhrströms och Maria Karlsson:s lag. De var tvåa i fjol. I år slutade man fyra, långt bakom Torres och Tavagnacco.

En spännande helg väntar

Publicerad den av
2

Det är en helg där jag väntar mig få se en del riktigt fin fotboll. De kommande två dagarna väntar nämligen flera spännande toppmöten runt om i Europa.

På hemmaplan i damallsvenskan är förstås morgondagens tänkta toppmöte mellan Göteborg och Tyresö höjdpunkten. Den matchen direktsänds på Tv4sport klockan 14.00.
Det handlar om en tidig måstematch för Göteborg. På hemmaplan har man inte råd att förlora mot tänkta toppkonkurrenter, speciellt inte om man som GFC redan har givit bort fyra poäng i de tre inledande omgångarna. Göteborg får alltså absolut inte förlorar. Helst får de inte ens tappa poäng. För skall de få känna att de har lite kontakt med Tyresö måste det nästan blir en trepoängare.

Lilleström har gjort mål.

Lilleström har gjort mål.

Även i vårt västra grannland spelas en tidig toppmatch i morgon (17.00). Det är tabellens etta Stabaek som stöter på tvåan LSK Kvinner i en match som dessutom är ett Osloderby. Jag såg ju LSK när de besegrade Göteborg i en träningsmatch i våras, och imponerades av de regerande norska mästarinnorna. Utan att ha jättekoll på övriga lag känns det som att LSK borde ligga bra till för att försvara sitt guld.

Även i Italien spelas i morgon en riktigt laddad toppmatch. Det är ettan Torres Calcio som tar emot ligatvåan Tavagnacco i ligans sista omgång. Eftersom Torres leder serien med tre poäng och 19 mål är ligan redan i praktiken avgjord. Men matchen känns ändå högintressant. (Tillagt i efterhand: Matchen gällde trots allt ligatiteln. Se kommentar nedan)

Högintressant är också söndagens tyska toppmöte mellan Turbine Potsdam och Wolfsburg. 14.00 är det avspark, och matchen direktsänds här. Det handlar om en förfäktning inför den tyska cupfinalen, som ju innehåller nämnda lag. Men det handlar även om att Antonia Göransson och hennes kompisar måste vinna mot de klara mästarinnorna för att ha kvar chansen att spela i Champions League till hösten. Visst blir det intressant?

För egen del har jag tanken att åka till Valhalla och se veckans tv-match på plats. Helst hade jag även sett Jitex–Sunnanå. Men att den matchen spelas exakt samtidigt på en annan plan i Göteborgsområdet känns mindre bra. Hur tänkte de som lade spelschemat av serien i det här fallet?

Även ett annat riktigt intressant möte i morgon är det nordskånska derbyt Vittsjö–Kristianstad. Vittsjö drog verkligen nitlotten när det damallsvenska spelschemat lades. För att inleda serien med hemmamatcher mot de båda motståndare – Tyresö och KDFF – som normalt lockar allra mest publik är inget bra.

Äntligen kan jag slå mig för bröstet

Publicerad den av
1

Det har spelats en hel del fotboll runt om i Europa i dag. Framför allt har det rört sig om ligor i mindre länder, eller andraligor.

Ett viktigt undantag finns dock. Det har nämligen avgjorts fyra matcher i Tysklands Frauen-Bundesliga. Och faktum är att det har blivit hög tid att gratulera Wolfsburg till klubbens första ligaguld någonsin.

Samtidigt kan jag äntligen få slå mig lite för bröstet och konstatera att jag tippade rätt vinnare. Skönt att äntligen få sätta ett guldtips…

Wolfsburg vann nämligen i dag i Leverkusen med 4–1 (0–1). Wolfsburgs mål gjordes av Anna Blässe, Martina Müller, Nadine Kessler och Lina Magull.
Med två omgångar kvar att spela leder nu Wolfsburg tabellen med sex poäng och 27 måls marginal till Frankfurt. Det finns alltså en teoretisk möjlighet för Frankfurt att passera. Men…

Jag är som ni märker nöjd med att jag tippade Wolfsburg som mästarinnor, trots att de flesta såg Frankfurt och Potsdam som huvudfavoriter.
Däremot är jag mindre nöjd med hur jag satte upp Wolfsburgs tänkta startelva i inlägget med mitt tyska tips. För hur kunde jag undvika att ha med Kessler? Hon är ju bara lagkapten…

Jaja. Man kan inte lyckas jämt…

Totalt sett tippade jag Frauen-Bundesliga ganska rätt. Det enda lag jag missat helt är uppstickarlaget Freiburg, som jag underskattade rätt rejält.

Tillbaka till dagens fyra matcher. Bland dem noteras att Turbine Potsdam tog tre nödvändiga poäng i den troligtvis hopplösa jakten på andraplatsen i ligan.

Antonia Göransson fick börja på bänken för andra matchen i rad. Hon byttes återigen in i halvtid. När hon kom in stod det redan 3–0.
Matchen mot nedflyttningsklara Sindelfingen slutade 6–0 sedan Ada Stolsmo Hegerberg och Natasa Andonova blivit tvåmålsskyttar.

Ett av de övriga målen gjordes av Patricia Hanebeck. Hon är inne på sin sista tid i Potsdam. Hon har nämligen redan presenterats som nyförvärv av Bad Neuenahr. Silly season är alltså påbörjad i Tyskland redan innan årets serie är färdigspelad.

I den länkade artikeln om övergången ser jag att Bad Neuenahrs tränare Colin Bell anser att Hanebeck är den bästa tian i Frauen-Bundesliga. Visst är Hanebeck bra, men jag håller åtminstone Dzsenifer Marozsan högre på aktuell position.

* I Sverige spelades det full omgång i elitettan. Där blir det alltmer tydligt att kampen om de två damallsvenska platserna kommer att stå mellan ett gäng norrlag. För Sirius, AIK, Hammarby och kanske Kvarnsveden verkar vara starka.

* Det spelades inga damallsvenska matcher alltså. Men drygt två minuter in i det här inslaget finns bilder från matchen Sunnanå–Göteborg. Jodie Taylor:s volleylobb till 3–1 är riktigt sevärd. Att hon klarar av att göra om den är nästan ännu bättre. Synd att man inte gör en större grej av det i inslaget.

Även Olivia Schough:s fina, och osjälviska framspelning till 1–0 är värd ett omnämnande.

2–0-målet är däremot för billigt. Där visar Sunnanå en naivitet som inte håller på damallsvensk nivå. På egen planhalva får man inte agera så slappt och tveksamt. Jag ifrågasatte ju den damallsvenska statistiken i går. Jag gör det nu igen. För vid 2–0-målet är det väl ingen tvekan utan att Anita Asante är lurad på ett assist?

* Slutligen till USA. Här är höjdpunkter från Western New York Flash–Boston Breakers 1–2 i NWSL. Se Sam Kerr:s och Heather O’Reilly:s mål på länken.

I övrigt från USA noteras att publikintresset är fortsatt riktigt bra. I helgens omgång noterades följande siffror: 4065, 4064, 3102 och 2855. Totalt har de tio matcherna setts av 48418 åskådare. Visst är väl det en lovande start på ligan?

Vassa göteborgare under flygresor

Publicerad den av
Svara

En energikrävande jobbhelg är just avslutad, och jag skall strax gå till sängs. Men innan dess måste jag dela med mig av två sköna historier från helgen.

Båda handlar om lag från Göteborgsregionen, och om flygresor.

Först till Jitex, och deras resa till Piteå. I söndagens GP hade man ett helt uppslag om Mölndalsgängets talangfulla forward Mimmi Löfwenius – och hennes kamp för att kunna spela fotboll, trots att hon har ett hjärtfel.

Det var intressant läsning. I artikeln framgick däremot inte att Löfwenius är en spelare som det är oerhört svårt att läsa. Hon bjuder verkligen ibland på helt galna saker på planen.

Mimmi Löfwenius

Mimmi Löfwenius

Några av er kanske minns hennes sjuka målfirande från F19-landslagets möte med Italien i fjol. Gör ni inte det så är det sevärt. Jag länkade till det i det här inlägget.

Ibland gör Löfwenius även högst oväntade grejer vid sidan av planen. Se bara vad lagkamraten Elin Sandgren skriver på twitter om flygresan mot Piteå:

”Tystnaden som uppstår när Mimmi Löfwenius skriker ‘vi kommer krascha’ precis innan planet ska lyfta. Saknar ord. #tourettes”

Vad säger man?

Även Göteborg FC flög mot nordliga breddgrader i helgen. Jag gissar att Sunnanå SK känner till att i princip samtliga motståndare flyger till Skellefteå.

Och kanske ser man gärna att motståndarlagens bästa spelare stannar i Västerbotten. För låter den som utnämnts till matchens lirare i motståndarlaget priset i handbagaget lär hon inte komma hem.

Jodie Taylor

Jodie Taylor

I dag fick engelska Jodie Taylor aktuellt pris efter att ha gjort tre mål. Hon var glad att hon kollade vad priset bestod av innan hon klev in i säkerhetskontrollen.

Klicka på den här länken så får du se vad Sunnanå ger sina motståndare.

Frustrerande siffror i Göteborg

Publicerad den av
1

Siffror har ju varit min grej den senaste tiden, så varför inte fortsätta på inslagen linje? 0–0 och 497 var garanterat siffror som gjorde två olika klubbar från Göteborgsområdet frustrerade i går.

0–0 och ett andra raka kryss för Göteborg FC innebär att laget redan halkar efter i den guldstrid som klubben själv hävdar att den skall vara med i.
I fjol hade man en svag start. Då hade man ändå sex poäng efter de två första matcherna. Sedan kom tappet, och man hade spelat bort åtta poäng efter sex omgångar, och 14 efter nio.

Om Göteborg på allvar skall kunna ses som en guldkandidat måste man nog börja rada upp ett par trepoängare den närmaste framtiden. Framför allt blir hemmamatchen mot Tyresö den 4 maj avgörande. Förlorar GFC där så kan nog laget i princip avskrivas från alla guldspekulationer redan efter fyra omgångar.

Minna Meriluoto

Minna Meriluoto

För nederlagstippade Jitex var matchresultatet däremot en framgång. Att laget bara har släppt in ett mål på deras möten med Malmö och Göteborg är förstås ett fint kvitto på deras försvarsspel. Enligt vad jag förstått har Minna Meriluoto visat tidig EM-form. Vi får väl hoppas att den finska landslagsmålvakten är mer mänsklig

Även för Jitex väntar nu två väldigt viktiga matcher, först mot Piteå borta, sedan mot Sunnanå hemma.

Hemma och hemma förresten. Jitex har ju ingen hemmaplan för tillfället. Deras första gästspel på Lindevi i Lindome blev ingen publik succé. Tvärtom. Bara 497 åskådare på en av lagets ur publiksynpunkt mest attraktiva matcher måste räknas som ett fiasko. Ifjol noterade Jitex publiksiffran 1153 på sitt hemmaderby. Då fick man förstås också tillgodoräkna sig inkomsterna från all kioskförsäljning. Det fick man inte i går.

* Gårdagens internationella stormatch spelades i Frankfurt. Där vann hemmalaget FFC med 1–0 mot ett annat FFC efter mål av Melanie Behringer.
Ja, det är Turbine Potsdam som också har ett FFC i sitt klubbnamn. För Antonia Göransson:s lag ser det nu mörkt ut i jakten på en plats i höstens Champions League.

Avståndet upp till Frankfurt är fyra poäng, men då har Frankfurt en mer match spelad. Skulle Potsdam ta full poäng i de sista fyra omgångarna tror jag ändå att de snor åt sig andraplatsen. Fast under de omgångarna väntar bland annat prestigemöte med blivande mästarinnorna Wolfsburg.

Göransson blev för övrigt utbytt i halvtid. Inget gott betyg för en trolig startspelare i EM.

Publiksiffran i toppmötet var för övrigt 3180 – en fin siffra. Här är bilder från Frankfurt–Potsdam. Och här är målen från samtliga gårdagens matcher. Bland dem finns Conny Pohlers segermål för Wolfsburg, borta mot Duisburg. Ett mål som innebär att Wolfsburg bara behöver fyra poäng på de sista fyra matcherna för att helt säkra sitt första ligaguld någonsin.

* Slutligen konstaterar jag att damfotboll.com genomgått en uppfräschning. Det var utan tvekan ett lyft.

Högre status räcker inte för Göteborg

Publicerad den av
Svara

I torsdags körde jag rakt österut från Borås, till Kalmar. Dagen efter körde jag samma sträcka hemåt. Resan handlade egentligen till 100 procent om herrfotboll, och det allsvenska mötet Kalmar–Elfsborg.

Men på gott och ont blev det även en del damfotboll på vägen. Det onda var förstås fredagens nyhet om att Emma Berglund missar EM. Det var ju väntat, men inte desto mindre tråkigt.

Annars var det mest på gott. P4 Kronoberg körde exempelvis en hel timmes intervju med Östers tränare Marie Bengtsson i fredags. Trevligt.

Och på Guldfågeln Arena i Kalmar gjorde speakern reklam för sommarens EM minst tre gånger under och inför matchen. Två av dem läste han upp alla EM-matcher som skall spelas i Kalmar.

På P4 Kalmar hade man ett inslag om EM i torsdags. Det hörde ihop med att alla arrangörsstäderna hade ett sista gemensamt möte innan mästerskapet, just i Kalmar. Det mötet skrev för övrigt även lokaltidningen Barometern om i fredags.

Barometern om EM-förberedelserna.

Barometern om EM-förberedelserna.

I artikeln pratar man förstås mycket om arbetet med att locka publik. Just i torsdags gjorde även TT en artikel om publik på damfotboll. Fast där var damallsvenskan i fokus.

Den artikeln går bland annat att läsa här. Jag fastnade för ett citat från Torbjörn Nilsson:

”Vårt lag har större status i dag än för fem år sedan. För två år sedan, när vi slogs om titeln och de allsvenska herrlagen inte hade något att spela för – då fick vi mer plats i medierna än herrlagen.”

Jag är beredd att hålla med honom om att Göteborg FC har fått väldigt mycket större utrymme i GP de senaste två åren. Trots det hade man 418 åskådare på sin hemmapremiär mot Linköping.

418.

Hade det varit en väldig konkurrens om fotbollspubliken i Göteborg aktuell dag hade jag förstått siffran. Men inget annat av stadens större lag hade hemmamatch aktuell dag. Inget annat.

Visst spelade Häcken borta i herrallsvenskan, men utöver det var GFC helt utan konkurrens om Göteborgs fotbollspublik dagen för sin hemmapremiär. Dessutom var det årets kanske dittills skönaste väder.

Trots det kom det bara 418 åskådare.

Det är premiäromgångens näst lägsta siffra. Men den mest allvarliga för damfotbollen. För i Linköping, där den lägsta siffran noterats, lär LFC trots allt kunna känna sig ganska säkert på att få en ganska stor mediebevakning.

Men i Göteborg slåss GFC med ganska många om utrymmet i media. Och kan de inte omsätta den högre statusen i ökade publiksiffror är risken stor att uppmärksamheten ganska snart har krymper igen. För de vinstdrivande medierna skall ju skriva om det som folk bryr sig om. Och göteborgarna verkar inte bry sig om Göteborg FC.

Göransson dagens svenska målskytt

Publicerad den av
2

Vi fick under dagen inget klart besked om vad som gick sönder i Emma Berglund:s knä. Men enligt den här artikeln lutar det som väntat åt korsbandet.

Det var ju även min spontana känsla när jag såg situationen. Och det gör ont i mitt eget skadade vänsterknä varje gång jag ser reprisen.

Ser nu att Tv4-sporten uppmärksammar alla korsbandsskador i damallsvenskan. Det är förstås välkommet, och intressant.

Faktum är ju att om det är korsbandet som är av på Berglund så har tre ordinarie mittbackar i landslaget drabbats på mindre än ett år.

Så till dagens matcher. I den enda i damallsvenskan blev det inga svenskmål. Pernille Harder gav Linköping ledningen, och Yael Averbuch kvitterade – på ett skott som väl comebackande Sofia Lundgren borde ha tagit?

Jag har inte sett mer än målen, som just flashade förbi i sporten. Men om Göteborg skall kunna göra allvar av sin ambition att vara med i guldracet har de inte råd att ge bort många poäng på hemmaplan. Att inleda med kryss mot Linköping var således en rejäl missräkning för GFC. För LFC måste krysset anses vara ett bra resultat – även om det länge såg ut att kunna bli tre poäng.

Det blev alltså trots allt ett svenskmål i dag. Det var Antonia Göransson som gjorde 1–0 för Turbine Potsdam vid 6–1-segern mot krislaget Duisburg i Frauen-Bundesliga. Svenskan hade dessutom minst ett assist. De två sista målen gjordes av norskorna Ada Stolsmo Hegerberg och Maren Mjelde.
Några bilder på dagens mål har jag inte sett ännu. I början av det här klippet kan man däremot se Göranssons behärskade fullträff från helgens 6–0-seger mot Jena.

Eftersom Frankfurt samtidigt kryssade mot Jena ljusnade förstås Potsdams läge i kampen om andraplatsen i ligan rejält. Guldchanserna försämrades däremot. Wolfsburg vann nämligen den svåra hemmamatchen mot Bayern München med 2–1. Gästernas amerikanska Sarah Hagen hade dock ett ribbskott på slutet. Och Ivana Rudelic tvingade Alisa Vetterlein till en kanonräddning i slutminuten.

Som kan noteras på det här klippet med höjdpunkter var dock Bayerns straff feldömd, så serieledarnas seger borde ha varit större.

För Wolfsburg kan det ha varit en dyrköpt seger, då lagets lagkapten Nadine Kessler skadades. Fattar jag rätt kan det ha handlat om en bruten handled.

* Som avslutning på det här inlägget har jag hittat en länk till årets första damallsvenska mål. Det handlar alltså om Sanna Talonen:s 1–0-mål på Mallbacken från i lördags.

Guldet hamnar i Tyresö igen

Publicerad den av
3

Det är mindre än en timme till seriestart, och jag har nått fram till den fjärde och sista delen av mitt damallsvenska tips. I år är jag tyvärr tråkig, och tror som majoriteten – att SM-guldet återigen hamnar i Tyresö.

På upptaktsträffen i tisdags föll tipsen så här:

1) Tyresö med 51,2 procent av rösterna
2) Malmö         32,1
3) Göteborg      9,5
4) Linköping      2,4
Umeå                2,4

Min uppfattning är att fördelningen mellan lagen följer ungefär samma fördelning, dock skall Linköping och Umeå strykas från listan. Oddset för klubbarna bakom de tre topplagen bör ligga på tiondels procent.

För det är mellan Tyresö och Malmö det står. Göteborg är egentligen den enda outsidern.

Malmö har alltså chansen. Men laget visade bristande kapacitet när det väl gällde i fjol. Guldet såg ju ut att vara klart. Men efter 13 raka segrar blev det bara en poäng på de två sista omgångarna. Då har man svag vinnarkultur.

Tyresö har inte heller hunnit bygga upp någon riktig vinnarkultur. Men trots att försäsongen delvis har varit darrig så tror jag stenhårt på dem.

För spelmässigt var Tyresö klart bättre än Göteborg i supercupen. Mästarlaget skapade massor av chanser, och när trion Vero, Marta och Christen Press lärt sig varandra kommer även målen.

Här är min genomgång av de tre topplagen:

1) Tyresö FF
In: Christen Press (Göteborg), Malin Diaz (AIK), Sara Thunebro (FFC Frankfurt) och Jennifer Hermoso (Rayo Vallecano, Spanien)
Ut: Madelaine Edlund (uppehåll), Helén Eke (Kif Örebro) och Josefine Öqvist (Kristianstad), Lisa Klinga (Piteå, lån) och Pauline Hammarlund (Linköping)

Kommentar: För första året satsar Tyresö på kontinuitet – ett väl beprövat segerrecept.

Att Christen Press kommer in i stället för Madelaine Edlund har alla förutsättningar att bli ett lyft. I den här omgivningen blir jag inte förvånad om Press kan komma i närheten av 30 mål.

Marta Viera da Silva

Marta Viera da Silva

Lägg till att Marta skall spela centralt, och koncentrera sig på offensiva löpningar – och Tyresö känns ännu mer sylvassa i djupled än i fjol.

Apropå Marta sa tränare Tony Gustavsson så här på upptaktsträffen:

”Marta hade på tok för många maxlöp förra året – framför allt defensiva. Hon skall vara 80/20 i fördelning offensiva/defensiva löpningar.”

Marta skall alltså springa framåt. Lagets svaghet finns som jag ser det i löpningarna bakåt. Där saknas för tillfället snabbheten för att hävda sig i Champions League. Tränare Gustavsson uttryckte det så här på upptaktsträffen:

”När det gäller omställningsspelet är vi inte där vi bör vara för att hävda oss internationellt. Lagen ställer om till anfall mycket snabbare än vi är vana vid.”

Men i allsvenskan håller Tyresö alltså tillräcklig kvalitet för att försvara guldet. De vann tio av höstens elva matcher i fjol, och med en bra start tror jag att säsongen kan bli ett enda långt segertåg.

2) LdB FC Malmö
In: Manon Melis (Linköping), Zecira Musovic (Stattena), Yoreli Rincon (Piracicaba, Brasilien) och Kathleen Radtke (Jena).
Ut: Emma Wilhelmsson (Jitex), Christina Öyangen Örntoft (Bröndby, Danmark), Hilda Carlén (Hammarby).

Kommentar: Precis som Tyresö har Malmö en väldigt offensiv satsning. De visar att de hoppas ge Tyresö en jättematch om guldet även i år.

Miljardären Dan Olofsson har öppnat plånboken och löst klubbens ekonomiska kris. Hans plånbok har även möjliggjort att Manon Melis återvänt till Skåne. Och man har hämtat Colombias affischnamn Yoreli Rincon i Brasilien. Med dem har man har ett överflöd av offensiva spelare. Synd för klubbens många talangfulla tonåringar.

Utöver nyförvärven får man snart åter Frida Nordin och Therese Sjögran från korsbandsskador. Nye tränaren Jonas Eidevall står inför en utmaning i att hitta bästa möjliga startelva. Och i en annan i att hålla de som sätts på bänken nöjda med sin tillvaro.

Manon Melis

Manon Melis

Offensiva spelare finns det ett överflöd av. Hör bara här: Rincon, Sjögran, Anja Mittag, Ramona Bachmann, Manon Melis och Elin Rubensson.

Backlinjen är okcså väldigt offensivt lagd. Och att den har defensiva brister avslöjade Lyon på ett skoningslöst sätt. En back som är riktigt duktig i defensiven är unga Amanda Ilestedt. Henne vill Eidevall gärna ha in i EM-truppen. Under upptaktsträffen sa han:

”Jag tycker att det var synd att Amanda inte var med till Algarve cup och utvärderades där. Nu står hon på noll landskamper och får svårt att nå EM.”

Jag håller med.

Förhoppningsvis kan Malmö hänga med Tyresö i guldstriden. För visst vore det kul om guldstriden lever långt in på senhösten?

3) Göteborg FC
In: Marie Hammarström (Kif Örebro), Cathrine Dyngvold (Klepp, Norge), Jessica Landström (Djurgården) och Jodie Taylor (Birmingham).
Ut: Christen Press (Tyresö) och Ingrid Wells (Washington Spirit)

Kommentar: Göteborg nämns som en tänkbar utmanare om guldet. För att blir det måste trion Jessica Landström, Jodie Taylor och Cathrine Dyngvold klara av att ersätta skyttedrottningen Christen Press.

För ett par veckor sedan hade jag varit tveksam till att de skulle klara det. Press gjorde 17 av Göteborgs 48 mål i damallsvenskan i fjol, låg bakom cuptiteln och var stor hjältinna i åttondelsfinalen av Champions League.
Jag trodde faktiskt att tränare Torbjörn Nilsson skulle tvingas lägga om spelsättet när Press nu istället återfinns i Tyresö.

Jodie Taylor

Jodie Taylor

Men sedan visade Taylor både hög klass och fart i supercupen. Därför tror jag numera faktiskt att Göteborg till och med har ett bättre lag i år än i fjol.

Nyckel ett blir säsongsstarten. Genom att vara svårstartat tappade man guldet 2011, och i serieupptakten försvann toppkontakten tidigt i fjol.

Nyckel nummer två blir spelet på gräs. Det har inte varit tillräckligt bra de senaste åren.

Utöver forwardsfrågan är spelartruppen fortsatt rekordtunn. GFC hade nog behövt bredda för att inte vara extremt känsliga för skador. Varför har de inget lag i den nya F19-serien?

Jag tror att Göteborg slutar trea med viss marginal ner till övriga lag. Fast jag är högst tveksam till att Göteborg har mental styrka att hänga med Tyresö och Malmö i guldracet.

* Övriga lag har jag placerat in i tabellen i tre andra inlägg. De finns här:

Om lag 4) Kristianstads DFF, 5) Linköpings FC och 6) Umeå IK läser du här.

Om lag 7) Piteå IF, 8) Vittsjö GIK och 9) Jitex BK läser du här.

Om lag 10) Kif Örebro, 11) Sunnanå SK och 12) Mallbackens IF läser du här.

* Givetvis är det här inte den enda bloggen som bjuder på damallsvenska tips. Bloggen Spelare12 har gjort en rejält gedigen genomgång av serien, lag för lag.

Anders Nilsson på Aftonbladets damfotbollsblogg har presenterat lagen två och två.

I år har även damfotboll.com satt ihop ett tips. Kul. Här är även ett tips från Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson.

Spelet kan börja…

Missade finalen på finalen

Publicerad den av
Svara

Jag tillbringade eftermiddagen på herrallsvensk premiär på Borås Arena. Där fick jag se en underbart härlig allsvensk match. Hemma igen kikade jag på inspelningen från Tyresö, och supercupen.

Jag insåg också att jag, när jag ställde in videon, inte hade tänkt på att det var en cupmatch, och att det kunde bli förlängning. Alltså fick jag inte se straffavgörandet.

I halvtid kunde jag konstatera att Göteborg faktiskt hade skapade mer mot samlat försvar än Tyresö.
Göteborg hade lite mer variation mellan kantanfall och raka bollar mot kvicka Jodie Taylor. Tyresö hade däremot varken tillräckligt bolltempo, eller tillräcklig kreativitet för att spela sig genom Göteborgs välorganiserade försvar.

Det hindrade inte Tyresö från att skapa chanser. För de var som väntat oerhört farliga när de fick chansen att kontra. Både Marta och Veronica Boquete hade varsitt kanonläge att göra mål redan i den första halvleken.

I början av den andra halvleken spelade Tyresö rakare, och fick bra fart på bollen, och Marta kunde också trycka in ledningsmålet i andravåg efter hörna. Redan under halvlekens första tio minuter hade sedan både Lisa Dahlkvist och Christen Press superlägen att göra 2–0 – och mer eller mindre punktera matchen.

Anita Asante

Anita Asante

Där, under tio minuter, visade Tyresö mästarklass. Sedan kvitterade Göteborg oväntat efter att Olivia Schough kommit runt på vänsterkanten, och snyggt spelat fram Anita Asante.
Kvitteringen ledde till att Tyresö tappade sitt spel, medan Göteborg fick energi och hade en väldigt bra tiominutersperiod. Den avslutades med att Schough styrde in Yael Averbuch:s inläggsfrispark till 1–2.

Firma Marta och Press fixade en ganska snabb kvittering. Snyggt var det också. Då var det 20 minuter kvar.
Hela den andra halvleken var det mycket öppnare spel än i den första. Det skall passa Tyresö bäst. Hemmalaget hade också de bästa lägena att avgöra, inte minst genom Press – som flera gånger var nära att göra även det andra mål som jag tippat att hon skulle göra. Även Kirsten van de Ven hade ett superläge att bli hjältinna.

Kirsten van de Ven

Kirsten van de Ven

Matchen slutade 2–2, och när förlängningen började var även min inspelning klar.

Jag fick inte se avgörandet, men måste ändå säga att även om Tyresö borde ha vunnit så hängde Göteborg med bättre än väntat.

När det gäller just Göteborg visade Taylor sig vara så snabb och vass som lagledningen säkert hoppats. Hon kan nog vara en nära på fullvärdig ersättare till flyktade Press. Taylors kvalitet gör att jag gissar att Jessica Landström får det tufft att slå sig in i startelvan.

Landström måste förbättre sin förstatouch. Men över lite tid kanske den väldigt passningsorienterade träningen i Göteborg kan vara precis det Landström behöver.

Kristin Hammarström visade flera gånger att hon tänker kriga för att behålla sin plats som förstamålvakt i landslaget. Hammarström gjorde ett flertal högklassiga räddningar, och kan inte lastas för något av de båda baklängesmålen. Dessutom tog hon två straffar i den straffläggning som jag inte fick se…

Tyresö visade prov på ett snabbt och vasst anfallsspel efter paus. Men de visade även defensiva brister under den tiominutersperiod där Göteborg gjorde sina båda mål.
Klart är att laget inte kommer att få in någon mer forward – i varje fall inte till säsongsstart. För om jag inte är helt ute och reser så är väl transferfönstret numera stängt?

Vad det säger om damallsvenskans klass att Göteborg, som blev utmanövrerat av Juvisy i veckan, nu klarade av att besegra storsatsande Tyresö är lite svårt att veta. Men klart är att Tyresö av idag är en bra bit ifrån Lyonklass.
Om ett år måste de vara uppe på den nivån, om de skall infria sin målsättning om framgång i Champions League.

Publiksiffran på 439 var knappast super. Förhoppningsvis kommer Tyresö att plussa på minst tusen personer i snitt när allsvenskan drar igång.

Ingen stor ljusning på invandrarfronten

Publicerad den av
3

Det är kul att se vilken diskussion det blivit kring bristen på invandrare i svensk damfotboll. Det är redan 14 kommentarer på mina två inlägg (Vad menar Sundhage egentligen? och Brist på invandrare i svensk damfotboll) om utländska spelare och invandrare, vilket är nytt rekord här i bloggen.

Kul också att höra att det verkar hända saker på några ställen, bland annat i AIK.

Fast totalt sett ligger damfotbollen fortfarande gigantiskt långt efter herrfotbollen när det gäller att dra fördel av våra invandrargrupper. Och i våra landslag verkar det inte finnas några större ljusningar inom synhåll. Medan pojklandslagen har varit översvämmade av spelare med utländsk bakgrund i över 20 år märks fortfarande inte någon liknande trend inom flicklandslagen.

Jag tittade snabbt igenom alla namn på de spelare som gjorde landskamper i flick- och damlandslag i fjol. Och det är några fler utländska namn nu, än det var 2006. Men skillnaden är inte speciellt stor, och det handlar i ganska stor utsträckning om namn som kan härledas till Nordeuropa.

I de tre äldsta landslagen är bristen på spelare med invandrarbakgrund fortfarande skrämmande stor. Här är de jag hittade från 2012:

A: Kosovare Asllani +1*
U23: Susan Varli
U20: Elena Sadiku

Jämför med A-landslaget på herrsidan som i sin senaste tävlingslandskamp startade med Behrang Safari, Alexander Kacaniklic och Zlatan Ibrahimovic, och hade Erton Fejzullahu, Jimmy Durmaz och Erkan Zengin på bänken.

Som jag har nämnt har basketen lyckats när det gäller invandrartjejer. Mycket av svensk dambaskets lyft har berott på duktiga invandrartjejer. Här är exempel på spelare som varit uttagna i A-landslaget för damer i basket i fjol eller i år: Farhiya Abdi, Kadidja Andersson, Binta Drammeh, Cleopatra Forsman-Goga, Maria Gültekin, Danielle Hamilton Carter, Salome Kabengano, Kalis Loyd, Tanya Massamba, Sandra Ngoie Hasahya och Amanda Zahui.

När jag hade uppe ämnet i BT 2006 hade alltså tre tjejer med utomnordisk bakgrund spelat i Sveriges damlandslag i fotboll. Tre på 33 år. De var Jane Törnqvist, Eva Zeikfalvy och Anika Bozicevic. I månadsskiftet september/oktober 2008 debuterade både Kosovare Asllani och Nazanin Vaseghpanah i A-landslaget.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani passar

I år firar damlandslaget 40 år. Under de åren har fem spelare med utomnordisk bakgrund spelat i laget.

Herrlandslaget hade alltså fler i sin senaste matchtrupp i VM-kvalet än vad damerna har haft under 40 år. Och basketen har haft dubbelt så många bara det senaste året.

Visst är väl det här ett stort problem för svensk damfotboll?

Jag tror att det krävs att förbundet hjälper klubbar i invandrartäta områden för att nå riktiga framgångar här. För känslan är – och det är verkligen bara en högst personlig känsla – att klubbarna inte lägger ner tillräcklig kraft på att rekrytera, och utveckla unga invandrartjejer. Här finns massor att göra. Och massor att vinna. För visst skriker ju svensk damfotboll om en kvinnlig motsvarighet till Zlatan Ibrahimovic?

* Slutligen några ord om en match mellan två svenska lag utan invandrartjejer i sina startelvor: supercupen. Den avgörs ju nu i eftermiddag, och tv-sänds på Tv4sport från 16.00.
De båda lagen har dock varsin tjej med invandrarbakgrund i sina trupper. Tyresö, med nyförvärvet Malin Diaz Pettersson, tar emot Göteborg, som fortfarande har Jane Törnqvist registrerad för spel.

Tyresö känns som gigantiskt stor favorit. Med blixtsnabba målskytten Christen Press som toppforward får de ytterligare en dimension i sitt spel. En dimension som kommer att öppna ytor för Marta, och som lär göra att TFF kommer att försvara sitt SM-guld.

Jodie Taylor

Jodie Taylor

Göteborg har lagt upp dagens startelva på sin hemsida. Och är det inget aprilskämt innehåller den två byten jämfört med Champions League-matcherna mot Juvisy. Anna Ahlstrand och Jessica Landström får ge plats för Olivia Schough och Jodie Taylor. Två intressanta nykomlingar i ett GFC som lär få förlita sig till kontringar i eftermiddag.

Mitt tips är att Tyresö vinner med 3–1, bland annat efter två mål från Press.

* Tillägg i efterhand: Jag hade missat att även Madelaine Edlund skall upp på den här listan. Hon har nämligen en mamma från Chile.